Lars

Fick en kommentar på förra inlägget. Från Lars Hamzelius himself. Kul!

Läs här:http://www.educationnews.org/Commentaries/Study_Proves_Student_Laptops_Ineffective_Academically.htmeller här:http://www.nytimes.com/2007/05/04/education/04laptop.html/partner/rssnyt?_r=1s eller lyssna här:http://audio.edtechlive.com/LarryCuban.mp3

Intressant att läsa och lyssna på dina länkar. Jag tror dock fortfarande att du är fel ute. Att eleverna använder datorerna för att fuska på proven ger mig en aning om hur det funkar. Att bara slänga in datorer i skolan funkar inte och ger ingen utveckling. Så långt kan vi vara överens. Ny teknik förändrar hur vi människor tänker och handlar. Om jag som lärare ställer frågor som eleverna med hjälp av en dator kan svara på genom några knapptryckningar så är det kanske frågan som är felställd. Är det verkligen fusk? Nej det ärbara dumt.

Vi lever i en värld som fullkomligt genomsyras av informationstekniken i alla delar av samhället utom den delen som vi kallar för skolan. Du har producerat tre länkar till några gamla artiklar som visar på att skolan inte blir effektivare av att man tar in ny teknik. Jag vågar hävda motsatsen och skulle naturligtvis kunna producera massor av länkar till sidor som hävdar motsatsen. Men jag nöjer mig med en http://youngbusinesscreatives.wordpress.com/2009/09/15/ybc-direkt-upp-i-topp-i-betygsstatistiken/

Dessutom som lök på laxen så har jag egen erfarenhet på området. Jag ser dagligen och stundligen hur IT använt på rätt sätt vid rätt tillfälle och med rätt metod skapar lärsituationer som verkligen leder till lärande.

Ett exempel. Arbetsområde. Religion. De tre religionerna Judendom, kristendom och islam. Redovisas som bloggar. Protester från eleverna. "Då måste jag tänka på vad jag skriver". Jag log inom mig. Just där blev det konkret. Om jag måste formulera mig med tanke på att jag blir läst så måste jag skärpa mig. Jag kan inte kopiera och klistra in. Jag måste tänka själv, vara originell och nyskapande. Det kräver en helt annan insats än att lära sig fakta utantill. Det är lärande för mig.

I rest my case.

Läs förresten komentarerna på det här inlägget på Skolväskansblogg.

Ge eleverna en chans. Snälla, snälla.

Ibland undrar man ju verkligen om folk är riktigt kloka. Läser vad Lars Hemzelius (FP)
ordförande i gymnasie- och vuxen­utbildningsnämnden i Trelleborg tycker och blir väldigt trött. Kunskapssynen är otroligt grund. Han har inte fattat hur lärande går till och kan knappast ha sett att världen har ändrats de senaste hundra åren. Jag häpnar över att en politiker som jobbar med skolfrågor får vara så otroligt okunnig om lärande. Fast egentligen borde man inte bli överraskad med tanke på vad skolministern ibland häver ur sig.

Bara synen på att läraren är den som lär eleven känns väldigt främande för den som någon gång försökt lära en annan människa något. Alla vet ju att man inte kan lära någon något det är bara personen själv som kan lära sig. Redan där är Lars vilse.

Om man har den synen på människors lärande som Lars har så blir ju fortsättningen för all del logisk. Men det blir för den skull inte rätt. Om utgångspunkten är fel från början så missar man målet. Tyvärr så är det eleverna i Trelleborgs skolor som blir förlorarna. Lars tror fortfarande att de skall jobba på gummifabriken vilket de stackars elever som gått ut gymnasiet kommer att upptäcka är omöjligt då den flyttat till länder där arbetskraften är billigare. Framtidens arbeten handlar inte om det som Lars ser som kunskap. Svaren. Det vill säga den skolas kunskap som gällde i den skola han gick i. Morgondagens kunskap handlar om att kunna analysera, argumentera, kritisera och skapa. Processer och skapande inte fakta. Att det arbetsredskap som våra barn kommer att behöva vara mästare på är datorn råder det ingen tvekan om. Ändå tycker Lars att det verktyget är något vi i skolan skall välja bort. Jag frågar mig om det är av dumhet eller bara okunskap. Hur som så är det väldigt illa.

Teknik är det viktigt?

Information literacy heter det visst på engelska. Digital kompetens kallar vi väl det till vardags i Sverige. Det är ju inte riktigt samma sak. Digital kompetens är inte ett passande begrepp för skolan tycker jag. Det känns som något som ligger utanför. Är eget och kanske möjligt att skapa ett separat ämne av. FEL!

Informationskompetens är mer rättvisande men så svårt att säga att det kommer att dö av ensamhet i ordbokens mest ensama och dammiga delar.

Kanske handlar detta bara om en kort tid av förändringsarbete när vi behöver sätta ett speciellt uttryck på det vi behöver kunna innan vi kort och gott kallar det för allmänbildning.

Det tillhör idag de grundläggande färdigheterna att kunna söka, maila och komunicera på nätet. Det är väl snart sagt bara lärare som inte har insett det. Att kunna handskas med tekniska prylar tillhör de basala vardagstrivialiteter som dagens människa möter och förväntas kunna hantera.

Dagligen hjälper jag ett tiotal kollegor att sätta på datorn eller slå på nätverkskortet eller stoppa i elkontakten. Grundläggande saker som självklart varje person måste klara för att ta sig genom sin vardag.

"Jag menar vem tar Anna Anka på
allvar? Hon representerar gamla unkna värderingar och ett förlegat
kvinnoideal.

Ungefär lika fräch
som en genomsnittlig lärare."

Varför är det så svårt? Jo därför att de som väljer att bli lärare inte är tekniskt intresserade. Det är människor som älskar böcker som väljer att bli lärare. Att de gillar ungar också får vi ju hoppas (även om man undrar ibland). Detta gör att vi faktiskt får en snedrekrytering till våra lärarhögskolor. De som står längst från det moderna samhället. Bakåtsträvarna. De väljer att bli lärare. Hur skall vi då kunna ligga i framkant? Helt omöjligt!

Lärare är grymt allmänbildade. Fast vad som räknas dit är på väg att ändras och snart kan vi komma att läsa på löpen att lärarna är grymt oallmänbildade.

Samhället är inte statiskt och därmed förändras även vad som kan anses vara allmänbildning. Vi är i skolan på väg att snabbt som attan tappa monopolet över vad som är viktig kunskap. Vänta ooups vi har redan tappat det.

Jag slås allt för ofta över hur lite lärare ägnar sig åt omvärldsbevakning. Hur lite tid vi lägger på att fundera över hur morgondagens samhälle kommer att se ut. Detta trots att det är mot det målet vi arbetar. Våra elevers framtid borde ju rimligtvis styra vilka saker vi lär dem. Så är det inte.

Det var istället bättre förr. Eleverna har ingen respekt för lärarna längre kan man höra och läsa nu för tiden.

Nej men det är väl inte så konstigt heller. Den som inte har koll är det svårt att känna respekt för. Jag menar vem tar Anna Anka på allvar? Hon representerar gamla unkna värderingar och ett förlegat kvinnoideal.

Ungefär lika fräch som en genomsnittlig lärare.

Skolbokens död?

Läromedel. Ja! Lärobok? Nej!

Så enkelt kan man nog sammanfatta framtiden. På bok och biblioteksmässan som just nu pågår (eller har pågått) så pratas det mycket om digitala läsplattor och andra spännande digitala saker. De lär inte bli storsäljare i våra skolor. Jag har svårt att se att de är till för dagens unga. De kommer ju att läsa på sina datorer och mobiler såklart. Det gör de redan.

Pratade med mina sjuor häromdagen och frågade dem om de läste för nöjes skull. Vi jobbar nämligen med de första stadsbildningarna som mesopotamien och sådana där man samtidigt utvecklade skriften och därmed läsningen såklart. Nej svarade de med några undantag. Inte sa jag förvånat. Oj, jag som trodde att ni satt framför datorn varje eftermiddag. Jo det gjorde de ju alla kom de på.

Men läsa är alltså förknippat med boken även för mina sjuor. Sonen däremot som ännu är en oförstörd sexa. Han läser varje dag. Massor. Han läser Manga. På datorn. På engelska. Nöjesläsning.

Kommer han att läsa på en läsplatta. Näää tror inte det. Om man inte samtidigt kan titta på film och själv rita på den och skicka grejor till kompisen och den har en inbyggd kamera. Fast då är det ju en dator eller en Iphone så då är det ju ingen läsplatta.

Vi sitter fast i våra invanda mönster och tankefällor. Vi är inte öppna för de möjligheter som redan idag finns.

Skolan står inför ett stort problem. Vi måste möta dessa unga och bekräfta deras verklighet annars kommer de att dö av långtråkighet i en skola som stelnat.

Vi måste ändra så väl hur vi arbetar som med vad. Deras framtida jobb handlar inte om att de skall rapa upp fakta. Det handlar om skapande, kreativitet. Dra slutsatser, sammarbeta, söka och strukturera. Då är det ju det de skall lära sig i skolan. Är läroboken konstruerad så? Nej det är den inte.

Jag vill ha möjlighet att skapa och söka med mina elever. Men det förutsätter att de får tillgång till verktygen. Penna, papper och suddgum funkade under 1900-talet. Men det var då det.

Frustration en kraft att räkna med

Det är frustrerande att jobba på en skola som har brunnit ned. Även om de mest basala sakerna faktiskt finns så är det mycket som saknas. Den nya skolan skall byggas och stå färdig höstterminen 2010. Självklart räknar vi med att den kommer att bli fantastisk. Men idag är möjligheten att jobba på ett modernt sätt minimal. Inte ens en datasal finns. Inte ens det. Vi hade en som ständigt var uppbokad. Det var helt enkelt dags att ta nästa steg. En till en. Jag vill vara där nu men anar att det kommer att ta ett bra tag innan vi når dit. Det ekonomiska läget i kommunerna ser ju inte så fantastiskt ut. Dessutom en politisk ledning av den svenska skolan som verkar vilja vrida klockan tillbaka till ett förljuget rosaskimrande 50-tal.


Penna, papper och suddgum är den lott som väntar även morgondagens elever. Är det konstigt att skolan känns meningslös och tom när det är den spännande lärmiljö de möter.


Visst vi kan knappast konkurera med dataspelsföretagen eller hollywood när det gäller specialeffekter. Men vi borde faktiskt försöka. Alla vet att man lär bäst när man har roligt. Då måste vi ha tillgång till roliga leksaker. Dator, projektor, högtalare, kameror. Är det för mycket begärt?





Jag tycker inte det.





Om skolan skall vara kunskapsintensiv så måste den få ha tillgång till de basala verktyg som är kunskapssamhällets. Som det är nu så förtvinar jag i Sveriges bästa skolkommun. Hur är det då i resten av landet?


Jag blir mycket orolig när jag tänker på det. Mycket orolig.

Framtiden blir som vi väljer.

Hittar en spännande film om framtida möjligheter att få in verklighet i program som tex Google earth. Modeller är modellen. Att det kommer mer och mer är helt klart. Läs mer om det i denna artikel i Fokus.



Det känns ju som detta verkligen gränsar till övervakningssamhället. Men att man kan använda det så behöver ju inte nödvändigtvis betyda att det är i den riktningen vi låter samhället gå. I dessa dagar av IPRED och andra inskränkande lagar så kan man ju undra.
För det kan ju för all del bli så här också om vi inte passar oss.



Vilken typ av samhälle vi får beror på hur vi väljer att handla idag. Väljer vi öppenhet och frihet eller övervakning och kontroll?
Valet är ditt och mitt.
Facebook, Twitter Revolutionizing How Parents Stalk Their College-Aged Kids

Filmtajm

Ja du har kanske redan sett den på någon annan blogg men jag kan inte låta bli att lägga in den även här.

Nutid och framtidsspaning som får en att tappa andan. Fantastiska fakta som att det i USA finns två miljoner TV apparater på toa. Den får en att tänka och det gillar jag.

Framtiden för oss lärare. Möjlighet eller skräck?

I en film jag såg för inte så länge sedan säger Stephen Heppel att vi ser "the end of education and the dawn of learning". Jag tycker att det är kul sagt. För det är ju faktiskt inte vilken utbildning du har utan vilka kunskaper och kompetenser du besitter som är avgörande. Nu kan man ju invända att utbildning i sig inte är fel. Det är ju någon form av garanti för att en person besitter vissa kunskaper. Men lika fullt sätter det fingret på något viktigt. Lärande sker inte bara i skolan/universitetet. Det sker hela tiden. Skolan är idag väldigt dålig på att ta tillvara de ungas hela verklighet och därmed det de faktiskt kan.

Hur skall vi som lärare då förhålla oss till detta. Som lärarfacken? Kräva legitimation och exklusivitet. Eller höjer man statusen på läraryrket på andra sätt? Stig-Roland Rask på KK-stiftelsen skrev för ett bra tag sedan i sin blogg att lärarnas förlorade status är förknippad med att vi inte längre är moderna. Vi står inte längre för modernitet utan något ganska gammalt och mossigt. Det går ju att ändra på för all del.

Hur råda bot på detta då? Jag tror att Fredrik på Rektorsakademien är något på spåret i sitt senaste blogginlägg "De fyra kompetenserna".

Att leda 25-30 elever i en målstyrd skola kräver idag navigering med hjälp av
fyra viktiga kunskapsområden (kompetensområden). Pedagogisk kompetens,
ämneskompetens (innehåll) och teknologisk kompetens. Men dessa tre kompetenser
är också beroende av en en fjärde, nämligen tydligt ledarskap. Särkilt i en
målstyrd (målhävdande) skola.

Det krävs mycket men det är inte orimligt. Det som väl haltar mest i dagens skola är den teknologiska kompetensen. Den är dock ganska enkel att råda bot på. Säkerligen lättare än att förändra pedagogiken och didaktiken (som föralldel behöver förändras för att omfamna tekniken).

Med tekniken på plats kan vi jobba vidare med pedagogik och didaktik. För visst förändras arbetssättet när ny teknik ger nya möjligheter. Men som det är idag får en massiv andel av elever lära sig 1900-tals kunskaper på 1900-tals sätt trots att det i den riktiga världen är andra kompetenser som gäller. Björklund eldar dessutom på med sitt snack om "kunskaper". Utan att någonsin kunna svara på vad dessa "kunskaper" har för relevans utanför de stora globala jämförelserna. Vi som jobbar i skolan vet bättre (en del av oss i alla fall). Mätbarhet är inte alltid en bra indikator på vad eleven kan. Jag har ofta varit med om att elever är väldigt asymetriska. De är oerhört kompetenta och smarta fast inte när det gäller skolbokskunskap utan i kunskap de inhämtat utanför skolan. På TV, internet, resor och alla andra delar av livet som inte är så förbannat tråkiga som skolan. Om man frågar efter deras kunskaper så kan man få fantastiska svar. Men de står ju inte i boken. Dessa kunskaper bör vi fråga efter och ny teknik är språngbrädan in i en skola som kan komma att omfatta ALLT lärande om vi väljer att förändra vårt arbetssätt.

I land efter land gör man stora satsningar på att få in tekniken i skolans värld. Några sådana satsningar kan man läsa om på omvärldsbloggen. Men i Sverige händer inget. Det är nog dags att ändra på det. I vissa kommuner har man börjat inse att världen har förändrats och startar upp ett förändringsarbete. Men i andra står det helt still. Det är inte rimligt. Vi behöver en statlig satsning som är värd namnet. Vi behöver den nu. Annars är det många elever som får en utbildning som inte ger dem de kompetenser de behöver i morgondagens samhälle.

Digital kompetens heter det idag. Imorgon heter det bara kompetens.

Är du kompetent min lille vän?

Ungas användande av medier

Ungdomar har koll. Det är i alla fall vad lärarna i den svenska skolan tror. Men det har de inte skulle jag våga påstå. De använder bara en ytterst liten del av de obegränsade resurser som finns. De använder Google, Bilddagboken, MSN (messenger) och de skickar SMS.
En som har grymt bra koll på vad ungdomar gör och som är väldigt träffsäker i sina formuleringar är Gustav Holmström som är 15 år och beskriver sig själv som tekniknörd. På hans blogg artoo kan man läsa om hur han beskriver sin och sina kompisars användande.

Han är inte snäll i sina omdömen om sina jämnåriga.

En bild i stort sett alla vuxna har om ungdomar är att vi skulle vara bäst på teknik.

Strular tekniken? Grabba tag i närmsta pojkspoling så löser det sig! Nej, så är det inte. Enligt min erfarenhet så vet de flesta ungefär bara hur man loggar in och använder MSN, för över musik till sin mobil, lägga upp bilder på Bilddagboken och hur man sätter igång och använder sitt favoritspel. That’s it. De sitter där med Internet Explorer samt slår på skärmen när datorn inte gör som man vill.

Därför är det ju jätteviktigt att vi i skolan visar vägen till ett mer avancerat användande så att de kan ta sig upp ur sandlådan och vidga sin världsbild. Det finns ju faktiskt fler tidningar än Aftonbladet och mer spännade program än the Simpsons. De kan för all del bra som underhållning men är ingen bra grund för din världsbild. Eftersom vi nu har unika möjligheter att ta in världen direkt i datorn och mobilen så är det ju skam att vi inte gör det. Det är nog dags att ändra på det. Eller hur?!

Flumskola. Vad är det egentligen?

Eva-Lotta Hultén bjuder på ett rejält angrepp på den rådande skolretoriken. Läs hela artikeln här>>> Fokus på kunskap låter ju väldigt bra. Det är i alla fall svårt att hävda att vi skall ha mindre kunskap i den svenska skolan. Men det intressanta är ju vilka kunskaper som är viktiga.

Hultén pekar på det problematiska med att fokus allt mer verkar ligga på lätt mätbara kunskaper. Vilket betyder att fokus riskerar att hamna på sådana faktakunskaper som är lätta googla. När, var, hur eller vem? Sådant som man vinner Trivial Pursiut på men som knappast pekas ut som de viktigaste kompetenserna för morgondagens samhälle.

Skolan är visserligen en förberedelse för livet utanför och efter skolan men också en värld i sig, där barn och unga tillbringar väldigt mycket tid. Att inte satsa på att göra denna tid så lustfylld och meningsfull som möjligt är något mycket värre än flum, det är barnplågeri.

Fortsätter vi på den nu inslagna vägen riskerar vi att få en skola totalt urvattnad på sammanhang, lustfylldhet och mening – och i slutändan på verkligt lärande.

Eva-Lotta Hultén http://www.aftonbladet.se/kultur/article5752112.ab

Jag har skrivit om det tidigare. Skola 2021 kartlade vad det är för kompetenser som kommer att vara viktiga i morgon. Ord som social kompetens, kreativitet och analys känns viktigare än de rejäla "kunskaper" som är lätt mätbara i standardiserade prov.

Kreativitet.
Björklund. Debatten hårdnar