Dataspelsberoende. Datorspelsberoende. Eller den ständigt onda ungdomskulturen kanske.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande 3.0 Unported Licens. http://instagram.com/aner76

Det är på något sätt lite gulligt att vi människor har så svårt med att se saker för vad det är. Kultur inte minst. Ungdomskultur i synnerhet.

Den här boken mellanlandade på mitt skrivbord. Jag har inte hunnit läsa den. Men jag tror ärligt talat inte att jag behöver det heller.

Nu menar jag inte att det inte finns problem. Det finns det. Det finns unga som ägnar mer tid än vad som är bra för dem med att spela spel. Frågan är bara om det är spelens fel. Som jag ser det så är det lika dumt som att beskylla Judas Priest för att ligga bakom ungdomars självmord genom subliminala budskap.

Eller att beskylla jazzmusik för att leda till omoral. 

Det blir ett enkelt sätt att hitta förklaringar på mer komplexa problem.

Just nu går debatten hög om mobiltelefonernas onda påverkan och landet förenas i moralpanik. Plötsligt är man en dålig förälder om man släpper sitt barn med blicken.

När det gäller ungdomskulturen så har den per definition alltid varit dålig. Det är ju liksom en del av grejen med det hela. Det skall vara motstånd mot vuxenvärlden inbyggt i det hela för att vara något värt liksom.

Föräldrageneration efter föräldrageneration går i samma fälla. 

Att vi fortfarande inte har lärt oss att det ständigt följer samma mönster kan jag tycka är förvånande. Beatles är väl ett bra exempel. Från att ha varit sinnebilden av omoral (usch vilket hår) till poulärkultur och vidare till finkultur. Nog kan man väl tänka sig att dataspelen kommer att göra samma resa.

Just nu är det dock fortfarande något som kommer att leda till våra ungdomars totala förfall.

Om 20 år kommer man att dra på smilbanden åt dagens upprörda debatt. Istället kommer man då att vara upptagen av nya ungdomskulturyttringar som kommer att skapa stora debatter på föräldramöten och föräldrautbildningar.

Ja det finns våldsamma spel. Det finns brutala spel. Det finns även vackra spel. Löjliga spel. Precis som det finns våldsamma böcker och filmer. Precis som det finns vackra böcker. Löjliga filmer.

Kultur är kul. Människan är kul.

Every turned off device is a potentially turned off child

Mmm så är det. Största grejen den här sommaren är Iphone 4. Det är en händelse av sådan dignitet att det närmast kan jämföras med prinsessbröllopet. Mobiltelefonen är idag en så central del av en ung människas liv (från åtminstone klass sex) att vi som jobbar i skolan måste förhålla oss till den vare sig vi vill eller inte.
Den tiden då telefonen var något man använde för att ringa är sedan länge förbi. Idag används den för att surfa på nätet. Fotografera. Spela in små filmer. SMS. Ja till en mängd olika saker som alla i grunden handlar om kommunikation. Sedan fildelningslagen IPRED kom delar man musik via bluetooth.

Allt handlar om kommunikation i någon form och integrationen med internet blir bara tydligare och tydligare.

Behovet av att vara online blir bara större och större. Finns du inte på Facebook så finns du inte. Det kommer inte att ändras.
Så var kommer skolan in i bilden?
En mycket viktig sak är att det gäller för Sverige att ge alla unga samma chans att lyckas. I en sådan brytningsperiod som vi lever i med en så snabb teknikutveckling riskerar stora grupper att halka efter (jag menar inte bara Sveriges lärare då) eftersom de inte förstår eller har ekonomiska möjligheter.
Om vi ser skolan som en möjlighet att ge dagens unga en chans att lyckas i framtiden så bör vi ge dem obegränsade möjligheter till att delta på den fantastiska arena som är internet. Något så obeskrivligt kreativt har mänskligheten aldrig uppfunnit tidigare.
En dator per elev är inte orimligt. Det är en nödvändighet. Fri tillgång till trådlöst nätverk och givetvis duktiga och engagerade lärare.

Internet är dynamiskt, okontrollerat och vilt. Det är gott och ont. Bra och dåligt. Men hur som helst så är det kanske en av de viktigaste uppfinningar som mänskligheten har gjort.

Det är en omformande kraft av samma dignitet som elektriciteten. Det kommer att förändra världen och har redan gjort det. Hur eller på vilka sätt kan vi ännu inte överblicka fullt ut. Att dagens unga behöver vara vansinnigt bra på att hantera internet och dess följder står dock klart.
Flummigt? Ja! Inte vet jag om jag är särskilt klok eller klartänkt. Men på nätet kan man ju testa sina tankar och få respons på dem. På nätet är man ju i ett sammanhang och en del av ett kollektivt sökande. Så om ni som läser kommenterar så kan vi diskutera och genom tes och antites slutligen nå syntes (Hegel).

Skolbokens död?

Läromedel. Ja! Lärobok? Nej!

Så enkelt kan man nog sammanfatta framtiden. På bok och biblioteksmässan som just nu pågår (eller har pågått) så pratas det mycket om digitala läsplattor och andra spännande digitala saker. De lär inte bli storsäljare i våra skolor. Jag har svårt att se att de är till för dagens unga. De kommer ju att läsa på sina datorer och mobiler såklart. Det gör de redan.

Pratade med mina sjuor häromdagen och frågade dem om de läste för nöjes skull. Vi jobbar nämligen med de första stadsbildningarna som mesopotamien och sådana där man samtidigt utvecklade skriften och därmed läsningen såklart. Nej svarade de med några undantag. Inte sa jag förvånat. Oj, jag som trodde att ni satt framför datorn varje eftermiddag. Jo det gjorde de ju alla kom de på.

Men läsa är alltså förknippat med boken även för mina sjuor. Sonen däremot som ännu är en oförstörd sexa. Han läser varje dag. Massor. Han läser Manga. På datorn. På engelska. Nöjesläsning.

Kommer han att läsa på en läsplatta. Näää tror inte det. Om man inte samtidigt kan titta på film och själv rita på den och skicka grejor till kompisen och den har en inbyggd kamera. Fast då är det ju en dator eller en Iphone så då är det ju ingen läsplatta.

Vi sitter fast i våra invanda mönster och tankefällor. Vi är inte öppna för de möjligheter som redan idag finns.

Skolan står inför ett stort problem. Vi måste möta dessa unga och bekräfta deras verklighet annars kommer de att dö av långtråkighet i en skola som stelnat.

Vi måste ändra så väl hur vi arbetar som med vad. Deras framtida jobb handlar inte om att de skall rapa upp fakta. Det handlar om skapande, kreativitet. Dra slutsatser, sammarbeta, söka och strukturera. Då är det ju det de skall lära sig i skolan. Är läroboken konstruerad så? Nej det är den inte.

Jag vill ha möjlighet att skapa och söka med mina elever. Men det förutsätter att de får tillgång till verktygen. Penna, papper och suddgum funkade under 1900-talet. Men det var då det.

När tekniken jävlas.

Denna veckan har jag varit ute i kylan. Jag har inte haft de rättigheter jag behöver ha för att kunna sköta mitt jobb. Det är säkert nyttigt att ibland få smaka på hur det är att stå utanför.

Men gud vad frustrerande........

Veckan har itill stora delar spenderats med telefonen i näven för att jaga rätt på den som satt inne med makten att lägga in mig på den lista man måste stå med på för att ha rättigheter.

Det tog tid men det gick.

Nu är jag inne i värmen igen. Men..... Att vi är så otroligt beroende av tekniken skrämmer faktiskt. Utan datorer så är jag ganska hjälplös. Utan nätverk tappar jag kollen. Jag tror att jag anar hur det är att vara ung och bli berövad sin mobiltelefon.

Mobiler!

I CS (Computer Sweden) kan man igår läsa att ny teknik kommer att göra att mobiltelefonen blir det "viktigaste redskapet någonsin".

Läs här>>>

Självklart något tillspetsat men ändå intressant när man ställer detta mot det faktum att skolorna idag förbjuder mobiltelefoner.
Nu tycker jag att skrivkonsten nog får ses som ett viktigare verktyg än mobiltelefonen, men tänk tanken att skolorna skulle ha förbjudit eleverna att använda skrivkonsten. Då framstår skolans hållning som absurd.

Kanske är det så att det om några år framstår som lika absurt att lagstifta om mobiltelefoner!

Jag är ju en teknikvänlig själ och tycker att vi skall utnyttja det faktum att ALLA ungar idag har mobiltelefon. Om viljan finns kan man göra massor. SMS till eleverna med schemaändringar. Det fungerar ju för tandläkaren varför inte i skolan? Schema i mobilen. Läxorna i mobilen. Inloggning till datorerna. Ja det finns säkert mycket mer vi kan lyckas utnyttja mobilerna till om vi slår våra kloka huvuden ihop.

Mitt intryck är att eleverna är ganska begränsade i sin användning av sina telefonerna. De SMS:ar ringer och lyssnar på musik. Det är alltså möjligt att öka användningen till mer avancerade saker.

Jag har tidigare skrivit om hur eleverna upplever att lärarna reagerar negativt på mobilerna i skolan.

I deras ögon framstår vi som teknikfientliga dinosaurier. Hur skall vi då kunna få dem att identifiera sig med oss? Vi vill ju vara positiva förebilder.

Risken är att avståndet framstår som oändligt. Alienation var visst ett populärt uttryck på 70-talet. Kanske dags att borsta av det och sätta in det i det sammanhang som är teknikklyftan mellan lärare och elever.

Hoppsan. Världen förändras och skolan med den....not!

Om det som säjs i denna film stämmer så har skolan i USA ett problem. Men vänta hur är det i Sverige då? Jaaa Björklund har gjort stora delar av lärarkåren glad med rätten att beslagta elevernas mobiltelefoner.
Är det en bra idé?
Nej jag tycker inte det. Vi borde uppmuntra eleverna att använda all teknik som de bara kan lägga händerna på. Skolan skall ju vara frammåtsyftande heter det. Då måste vi försöka lära eleverna att åtminstånde utnyttja den teknik som finns tillgänglig idag.
Maskinskrivning var ett eget ämne en gång i tiden. Dagens elever kommer att skriva massor på tangentbord och emellanåt enstaka lappar för hand. Ändå tycker lärarna att en vacker handstil är viktigt. Uppsatser skrivs för hand. Punkt slut.
Eller som en lärare uttryckte det. Om de har med sig sina bärbara vet jag ju inte vad de gör på den. Men hallå. Hur vet du vad som sker i deras huvuden idag. Jag är övertygad om att de tänker på annat än lärarens undervisning allt som oftast.

Se filmen