Till mina barns lärare ett öppet brev

By osde8info

Hej alla kreativa och ambitiösa pedagoger!

Hoppas verkligen att du vet om och känner den respekt jag har för dig och det arbete du gör. Det är verkligen inte dig jag vill hoppa på.
Men jag är uppriktigt oroad över att sonens användande av datorn för skolarbete inskränker sig till enbart skrivmaskin.

På fritiden använder han den som ett pedagogiskt redskap för att lära sig mer om det han är intresserad av. Han har lärt sig oerhört mycket om mobiltelefoners operativsystem (Android) genom att hänga på olika forum, se på filmer på youtube och genom att prova på att bygga appar i olika gratis app-byggar program.

Jag ser inte att han någonsin har varit i närheten av att använda datorn på det sättet i skolarbetet. Varför?

Läxan som han skall lämna in på papper gör han även digitalt på Glogster bara för att det är kul. Jag tvingar honom att skicka länken till sin lärare. Men responsen uteblir.

Jag tror faktiskt att vi som lärare måste försöka att vara mer kreativa och skapa mycket mera roliga och utmanande, samarbetskrävande uppgifter för eleverna. Sociala medier kan vara ett utmärkt redskap för att dela och skaffa kunskap utöver att det kan vara en massa trams.

Man måste även som lärare  ändå ställa sig den jobbiga frågan –Om eleverna tycker att det jag har att komma med är så tråkigt att de inte bryr sig om att lyssna. Vad gör JAG för fel.

Inte ens jag tycker att datorn skall vara igång för jämnan. Verkligen inte. Men när man använder den så skall man göra det på ett sätt som är kreativt och utmanande inte som skrivmaskin. Är det det man vill ha så kan man köpa en…… skrivmaskin.

Svensk skola behöver ta steget in i dagens verklighet och möjligheter. Det är bara så den kan vara relevant för morgondagen.  

Men egentligen är det inte dig jag skall skriva det här till. Utan till utbildningsministern! Jag tror jag copy pastar det på bloggen istället. Fast copy paste kanske är fusk :)

Sociala medier, skolan och lagen. Del 2

by birgerking

Så kom då äntligen svaret från SKL när det gäller hur vi skolan skall förhålla oss till de riktlinjer som e-delegationen kommit med.

"Lärarna i kommunala skolan är anställda i kommunen och omfattas av våra rekommendationer och E-delegationens riktlinjer. Dvs lägger man ut något på en webbplats med publik tillgänglighet för vem som helst så blir det en allmän handling. Själva hanteringen av handlingar, dvs de allmänna handlingar som uppstår i verksamheten, är rekommendationer. Det finns inget som undantar skolans verksamhet från tryckfrihetsförordningens regler. Hanteringen innebär normalt att det som skrivs på ett socialt medium som är tillgängligt för vem som helst blir exp:ade allmänna handlingar." 

Tyvärr besannades farhågorna. Lärare är tjänstemän precis som alla andra och omfattas av samma regler. Punkt.
Nu kommer vi såklart inte att nöja oss med det svaret eftersom lärare inte är tjänstemän på samma vilkor som andra (och då är det inte lönen jag menar) utan har ett speciellt uppdrag och en speciell arbetssituation.
Till viss del kan jag förstå svaret jag fått men jag kan samtidigt inte acceptera att man inte tagit hänsyn till de speciella omständigheter som undervisningssituationen innebär.

Den goda nyheten är att man kan ge ett generellt uppdrag att arbeta med sociala medier vilket i så fall ger fria tyglar. Men samtidigt så har man ett väldigt långtgående ansvar vilket kanske gör att en del drar sig för att använda moderna verktyg och istället väljer att fortsätta med blyertspennan. 

Ännu värre är det när vi kommer till eleverna. Vilket ansvar har lärarna för det som eleverna gör på t.ex. en blogg som man gör i lärsyfte?

"Eleverna är en del av verksamheten. Dock kan elever använda skolans datorer för privata syften. Den gränsdragningen vet jag inte exakt hur man skall dra."

 Där får vi gräva vidare helt enkelt.

Ett sätt att komma undan reglerna är ju såklart att stänga in sig bakom lösenord och inloggningar.

"Ett undantag är dock om informationen och kommunikationen är tillgänglig endast för lärare och elever på skolan, alltså begränsad åtkomst genom lösenord. Då är det inte allmänna handlingar utan arbetsmaterial som undantas från våra rekommendationer. Sådant material kan ändå omfattas av interna krav på att det skall omhändertas ." 

Nackdelen med detta är ju att det blir väldigt mycket torrsim. Internationalisering och samarbete  med näringslivet är alltså inte att tänka på. Det stängda klassrummet långt, långt borta från verkligheten är det som är alternativet om man skall vara realist. 
Vad det handlar om är helt enkelt frågan om vilket som skall anses viktigast. E-delegationens riktlinjer som finns för att garantera att det som tjänstemännen i svensk förvaltning kommunicerar på sociala medier inte bryter mot lagarna. Eller det lärande som elever kan få genom att använda sociala medier. För saken är den att mycket av lärande handlar om att göra fel. Korrigera och göra om. För ärligt talat finns det väl knappast någon som tror att vi kan ge eleverna reglerna och förvänta oss att de följer dem. Det går ju liksom emot hela det som varje förälder ser i ett uppväxande barn. Det handlar om gränser som testas. Det är en process som måste gås igenom. Hur man skall kunna kombinera det med sociala medier och samtidigt leva upp till e-delegationens krav kan jag inte se. 
Nu tror jag inte att det här kommer att förändra så vansinnigt mycket ute i klassrummet om man skall vara ärlig. De som är nyfikna och framåt kommer att strunta högaktningsfullt i reglerna och använda sociala medier i sin undervisning. De som är skeptiska har däremot fått ett rejält motargument. 


Vid ett samtal med några av kommunens spjutspetsar i användandet av sociala medier i undervisningen framkom att de inte gått på djupet och verkligen läst rekommendationerna från SKL eller riktlinjerna från e-delegationen. Trots det så hade de i mångt och mycket förhållit sig till de frågeställningar som tas upp. Det är ju faktiskt inte så märkvärdigt. Men trots det så tycker jag att det behövs ett klargörande och förtydligande av vilket ansvar man som lärare har. 
Ta bara det här med att man rekommenderas att ha två konton på Facebook. Ett privat och ett professionellt. Vilket går emot de regler som Facebook har. 

Jag väntar med spänning på vad Skolverket och Skolinspektionen har att säga om det här. Jag vet att även de inser problematiken. 
Som det är nu är risken att lärarna sätts på pottkanten och ges ett ansvar som de inte kan klara att ta. Då blir alternativet att stänga av.  

Datorn. Betygen. Forskningen.

by kpwerker

Ibland blir man positivt överraskad. I en artikel i Sydsvenskan skriver man om vad datorns insteg i skolvärlden får för betydelse. Välskrivet utan att driva en vinkling utan man litar på läsarens intellektuella kapacitet att tänka själv. Eller är det så att jag bara är så förvånad över att man inte väljer att trycka in en negativ vinklig vid första tillfälle som ges. Fast det är klart. Rubriksättaren kunde inte hålla sig och slår till med

Elevdatorer höjer inte prestationerna

Men nej det gör det kanske inte om man fortsätter att mäta på samma gamla sätt som man alltid gjort. Eller för all del om man väljer att i skolan jobba på precis samma sätt som man alltid gjort. Detta är för all del ingen nyhet för oss som fördjupat oss i det här ett tag. Det är kanske inte så konstigt heller. Om man löptränar på ett visst sätt och når ett visst resultat och vill förbättra resultatet så räcker det väldigt sällan att bara köpa ett par nya skor. Man behöver ändra hur man tränar. Eller i detta fallet om man lämnar löpningen för att köra F1 bilar. Så kanske man inte förbättrar sin löpning på grund av det. Då kanske resultatet blir fel om det är löpningen man testar av t.ex. i ett nationellt prov.

Det som är intressant här är att man faktiskt på slutet snuddar vid något väldigt viktigt som allt för sällan lyckas ta sig in i dags- eller för all del kvällspressen. Nämligen kunskapssyn.

Lära för betyget eller för livet? Kvalitet eller kvantitet? 

Min erfarenhet och det som gör att jag brinner för det här är att jag sett att verktyget dator kan vara ett fantastiskt hjälpmedel för ett djupare och mer kvalitativt lärande. Att eleverna helt enkelt når längre i sin förståelse. Att detta kanske inte gör att de får högre betyg på de nationella proven i svenska, engelska och matte tycker jag inte är alls konstigt. Jag har jobbat med elever i SO och de har haft roligt. Inte i betydelsen roligt som när man ser en rolig film eller spelar ett kul spel. Utan roligt i betydelsen. Engagerad, meningsfullt och krävande. Det betyder ju inte att man automatiskt tar med sig det in i nationella proven. Som man frågar får man ju som bekant svar.

Sedan kan jag tycka att hela diskussionen är ganska befängd. Jag vet inte om någon annan har upptäckt det här men världen svämmar över av datorer. I sopbilar, på kontoren, i kassan på ICA ja överallt är de. Det är den världen vi utbildar våra barn för att hantera och briljera i. Skall vi verkligen göra det med blyertspennor?

En gång i tiden klev man in i framtiden när man klev in i en skolbyggnad. Idag lever de flesta barn och unga ett tekniskt mycket rikare liv utanför än innanför skolans väggar. Är det rimligt att skolan halkar efter? 

Att vi lever kvar i forntiden? Jag tycker inte det. Skolan är en del av samhället och skall vara en del av samhället. Inte ett museum.

För övrigt är det lättare framförallt för pojkar att lära sig läsa och skriva med hjälp av datorn. Det kanske är negativt för handstilen men ärligt talat.... När skrev du senast ett brev för hand??????   

 

IKT-strategi nationellt och lokalt

Lund har fått en ny IKT-strategi vilket gör mig mycket glad. Den är ambitiös och siktar precis så högt som vi i Lund bör göra. Vi skall ligga i framkant. Lund är en knutpunkt när det gäller såväl utbildning som IT. Självklart skall vi i Lunds skolor ha tillgång till den senaste tekniken. Nu står det där med tydliga bokstäver på vitt papper.

All personal ska ha en egen bärbar dator. Alla elever ska ha tillgång till
en
egen bärbar dator.
Övrig teknisk utrustning som t.ex. handdatorer,
kameror, mobiltelefoner,
gps, interaktiva skrivtavlor och annat som behövs
för ett utvecklingsorienterat
arbetssätt ska också finnas tillgängligt i
verksamheten.

Kanon! Då behöver vi inte argumentera och debattera det mer utan kan diskutera det som är viktigt att diskutera. Metoder och pedagogik!
Jonas Hällebrand är inne på samma linje.
Datorn är bara ett medel inte målet i sig. Det som är intressant är vad man kan göra med den. Kommunikation och samarbete. Skapande och kreativitet.
Killebäckskolan är på väg in i ett EU-projekt som handlar precis om detta. Vilka möjligheter till lärande!
Lika glädjande som det är att Lund är på rätt väg. Lika rädd blir jag när jag tänker på att det självklart finns kommuner där detta är långt bortom horizonten. I Computer Sweden kan man läsa att det efterlyses en nationell IT-strategi. Skolan ligger långt efter och det behövs krafttag för att komma ikapp övriga samhället. En kraftfull nationell strategi behövs för att säkra att våra elever får en likvärdig utbildning och tillgång till världens viktigaste verktyg för lärande. Det är en skam att så mycket av skoldebatten handlar om att beslagta och begränsa elevernas kommunikationsmöjligheter och så lite om hur vi kan öka kommunikation och lärande i en komplex digital värld.
Nationell strategi NU! Jag har svårt att se att man kan låta bli. Fast Björklund är kanske inte så intresserad av redskap för lärande. Han pratar hellre om ökad kunskap genom fler prov. Fast vem vet vad han menar med kunskap. Jag vet inte vad han har för kunskapssyn fast det vet kanske inte Björklund heller?

Ny IKT-plan i Lund nu med kontraorder

Kontraorder! Breaking news!! Politikerna har inte klubbat den ännu. Jag var felinformerad eller bara dum. Förvaltningscheferna har klubbat. Nu återstår bara politikerna.....

Till min stora glädje så har vi fått en ny IKT-plan i Lund. Den verkar ha passerat förvaltningschefernas nålsöga utan att de gjort några ändringar. Detta betyder altså att det nu är beslutat att Lund skall vara en 1-1 kommun. Det är den stora förändringen. Där givetvis andra men att vi nu skall gå 1-1 är närmast att beteckna som en revolution. Det ger oss möjlighet att förändra hur vi undervisar. Givetvis är stora delar av lunds lärarkår ännu ovetande om hur stora förändringar det handlar om men det skall vi förhoppningsvis snart ändra på.

Det är äntligen dags att genomföra LPO 94 i praktiken. Det kommer givetvis att kräva stora utbildningsinsatser av mig och mina kollegor i IT och skola svängen. Det kommer även att kräva mycket av våra kollegor som kommer att tvingas att tänka i nya banor. Det som med ett fint ord kallas skolutveckling kommer att ske i riklig mängd helt enkelt. Vi i den svenska skolan har halkat efter och har mycket att ta igen. Vi har under åtminstånde de senaste 10 åren stått ganska still. Sedan ITis avslutades så har man nöjt sig med att förvalta utan att investera och utveckla (ja jag överdriver såklart lite). Det betyder att vi nu måste ta i för att komma upp i nivå med resten av samhället och det kommer att kosta på.

De största vinnarna är lätta att identifiera. Eleverna! Stort grattis till er. Sedan kommer ju även lärarna att få ett roligare och mer kreativt arbete. Säkert krävande men också lustfyllt. En roligare skola kommer att leda till mer lärande det är jag övertygad om.

Återstår att se hur det är tänkt att vi skall finansiera det. En inte helt oviktig detalj. Det finns sätt att lösa det på även inom rådande budget men jag tror att det kommer krävas att man i en uppstartsfas skjuter till medel annars är risken mycket stor att ansvaret landar på den enskillda rektorns skrivbord och då blir 1-1 bara en vision som snabbt sorteras bort. Menar man allvar med satsningen måste det till både morötter och piska annars blir den nya IKT-planen en trevlig men mycket tandlös papperstiger. Det skulle vara en stor skandal om det händer i staden med Ericsson, Anoto, Framfab, Bredbandsbolaget och IDEON i sin CV. Vi borde vara teknikintensivast i sverige för det är där vi är bäst störst och vackrast i den riktiga verkligheten. Nu är det dags att bli det i skolverkligheten med.

Kunskap vad är det egentligen? Är vi överens?

Läser P J Anders Linders ledare på Svenska Dagbladet kunskapsskolan står på spel. Han hyllar Björklund för att han "varit målmedveten och drivande och initierat stora förändringar för arbetsro och ökad kunskap."

Jag tycker inte att han har gjort det. Inte i sin politiska retorik i alla fall. Ordning och reda och ökade maktbefogenheter för lärarna är inte vägen till kunskap. Självklart tycker även jag att det skall vara lugn och ro i klassrummet. Utan det så kan inget lärande äga rum. Men det uppnås av varje enskilld lärare inte genom att man stiftar lagar eller regler. Det skapas i relationen mellan lärare och elev. Den lärare som inte får respekt av sina elever har uppenbarligen ett problem att lösa. Den tiden då det fungerade att peka med hela handen och eventuellt risa upp den som inte gjorde som man sa är för alltid borta. Det skall vi vara glada för. Metoderna måste helt enkelt se anorlunda ut 2010. Respekt är inte längre något man får genom sin tittel utan något som man måste förtjäna. Detta är inget enkelt utan en av de svåraste delarna av läraryrket. Det handlar om gruppdynamik, psykologi och pedagogik. Det är otroligt svårt och en skön konst som praktiseras varje dag i varje klassrum med mer eller mindre lyckat resultat. Varje lärare kan berätta om lyckade eller mindre lyckade episoder.

Björklunds kunskapssyn hade det varit intressant att få reda på. Om han har någon så har han inte berättat om den. Med tanke på den politiska retorik som lämnar hans mun så verkar det vara mätbara faktakunskaper som är viktigast att förmedla i den svenska skolan. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Fakta känns så 1900-tal.

Fakta behövs men är det något man skall lära sig utantill? För att sedan rapa upp på ett prov? NEJ! Fakta är något man använder sig av för att skapa sig kunskap om världen med. Men fakta är föränderligt och knappast den sanning som Björklund kanske önskar. Med en uppkopplad värld så är fakta något man kan hitta i realtid. Det förändrar vad skolan bör inrikta sig på. Det är mycket viktigare med metakunskap än med fakta. Mer svårbedömt och mycket, mycket viktigare.

PJ ANDERS LINDER avslutar sin ledare med följande ord "uppenbarligen får alldeles för många elever ut alldeles för lite av sina skolår." Det kan jag verkligen hålla med om. Aldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen. Det kallas IT och används inte minst av SvD. Det är bara i skolan som vi är kvar i 1900-talet. Ja och i hjärnorna på dem som tycker och tänker om den svenska skolan.

Det lackar mot Jul

Så här års är det dags att skriva önskelistor och sammanfatta året som gått. När det gäller önskemål för framtiden så är det ganska enkelt. Jag har bara en önskan. Att Lunds kommun genomför den IKT-plan som ligger på bordet. Den är nämligen vansinnigt bra. Den ger möjligheter att förverkliga en skola i takt med sin samtid.

När det gäller att sammanfatta det gångna året så är det inte helt enkelt för det spretar ganska vilt. När det gäller förutsättningar så har de i och med branden i början av året då skolan bokstavligen gick upp i rök gjort att de fysiska möjligheterna att arbeta med framtidens verktyg helt enkelt inte existerar. Datorerna brann upp och har ännu inte kunnat ersättas fullt ut. Så de fysiska möjligheterna har försämrats. Men något som förändrats till det bättre är den syn på teknik som lärarna på skolan har. Det sprider sig en önskan om möjligheter att integrera ny teknik i skolvardagen. Medvetenheten om att det är viktigt och roligt har ökat markant. Det finns ett sug efter 1-1 som inte fanns tidigare. Sakta men säkert sprider sig en vilja att förändra arbetssätt i riktning mot något som känns väldigt mycket modernare än blyertspenna, papper och prov.

Kreativitetens betydelse för hur både elever och personal trivs i skolan kan inte överskattas. Det känns som om vi rör oss i riktning mot en mycket mer kreativ skola. Att det sedan är en ständig kamp i uppförsbacke låter vi inte hindra oss.

Heja Killebäckskolan! 2010 kommer att bli ett fantastiskt år. Om ett år kommer de fysiska förutsättningarna vara totalt anorlunda. En nybyggd skola och en genomförd IKT-plan skulle betyda att vi tog ett gigantiskt kliv framåt. Det kommer onekligen att bli en spännande resa.

Fasten your seatbelts. 3 2 1.... get ready for takeoff.

Debatten fortsätter.

Debatten om huruvida datorerna har en plats i skolan eller ej fortsätter. Lars Hemzelius ger sig inte. Se inlägget på Skolväskans blogg>>>
Det känns onekligen lite märkligt att debattera detta när vi faktiskt skriver 2009. Alla andra delar av världen har insett och dragit samma slutsatser. Bara skolan står utanför. Visa mig den arbetsplats där man på allvar funderar på om datorerna verkligen kan vara till nytta för verksamheten. Förbättrar verkligen datorisering arkitektkontoret eller reklambyrån? Eller för den delen kontoret, fabriken, sjukvården, bilverkstan eller livsmedelsbutiken.
Kan det kanske vara så Lars?
Om världen anser det är det kanske lämpligt att skolan anpassar sin undervisning till den världen. Det behöver inte vara krångligare än så. Man kan kalla det för verkligheten.
Man kan för all del strunta i att verkligheten har förändrats men man undrar ju till vilken nytta.
Kanske har Lars rätt. Kanske blir inte lärandet effektivare. Kanske spelar det ingen roll om vi lär eleverna rista runor eller svenska. Kanske kan det rent av vara bättre att lära sig köra med häst och vagn än att köra bil. Men låt oss hoppas att skolan fortfarande kan ha en plats att fylla. För om det kvittar vad vi lär våra elever så tror jag att vi sparar mycket pengar på att lägga ner verksamheten helt.
Hoppas att du har fel Lars.

Hur vi vill ha det med IKT i skolan

Efter att ha rasat av sig i debatt med Lars Hamzelius om datorns vara eller inte vara i skolan så känns det som man kanske bör konkretisera vad man egentligen skall göra med datorn i skolan.

Först och främst kan vi väl bara konstatera att om skolan på något sätt skall försöka vara i samklang med sin samtid så är det svårt att bortse från att hela världen de senaste tio åren har genomgått en förvandling när det gäller användandet av informationsteknologi och internet. Det har förändrat alla delar av samhället från näringsliv till offentlig sektor. Presidenter kommer till makten genom kraften i samarbete och delaktighet via nätet. Totalitära regimer skakas om i sina grundvalar via Twitter. Något har hänt helt enkelt när det gäller hur människor kommunicerar och hur vi konsumerar information.

Vi kan väl också konstatera att skolan påverkats ganska marginellt av denna omvärldförändring.
Så vill vi inte att det skall vara. Det vill vi inte av flera anledningar. Datorn är idag det penna och papper var tidigare. Det är dessutom mycket mer. Det räcker ju inte längre att bara läsa och skriva. Man behöver kunna uttrycka sig även på andra sätt. Där ger datorn möjligheter. Samarbete och informationsanalys blir allt viktigare. Boken må vara en aldeles utmärkt och pålitlig källa till information. Men i dagens värld räcker den inte. Vi måste så klart förhålla oss till den kanal som dominerar dagens informationssamhälle. Internet. Om vi gillar det eller inte är faktiskt ointressant. Världen har förändrats.

Skolan finns till för att ge dess elever de kunskaper de behöver för att klara sig och bli goda samhällsmedborgare i sin framtid. Den har inget annat uppdrag som är viktigare. Det är när det kommer till vilka kunskaper dessa är som det blir kinkigt. Det är dit jag vill att diskusionen skall komma. Då blir kanske mätbara faktakunskaper mindre viktiga än kunskap om hur man kunskapar. Lära att lära känns viktigare i en tid av rasande utvecklig där gamla sanningar ständigt kullkastas av ny kunskap.

Lärarens roll blir verkligen inte mindre viktig i en skola som tar steget in i verkligheten. Den blir snarare viktigare. Som bollplank, guide, ledare, moderator och examinator. Om vi tror att vi bara kan nöja oss med att ändra redskapet (till datorn) men fortsätta att jobba på samma sätt så är vi fel på det. Då skall vi inte ha några datorer i skolan. Men med nya redskap så får vi nya möjligheter och därmed får vi göra nya typer av uppgifter. Eller får man göra så här.

Albert Einstein skulle ge sina elever en
skrivning och bad sin sekreterare skriva ut frågorna. Hon protesterade och sa: Men professorn, det här är ju samma frågor som de fick förra gången. Einstein svarade lugnt: javisst fröken, men jag har ändrat svaren.

Att arbeta tillsammans med gemensamma uppgifter. Diskutera, argumentera och analysera. Det kan vi nu göra på helt nya sätt. Samarbete över landsgränser är hur enkelt som helst. Kreativitet och skapande är en stor del av massvis av ungdomars liv utanför skolan. Varför hämma dem i detta i och med att de kliver inanför skolans väggar. Det är bara dumt och oekonomiskt. Det är ju de kompetenserna som vi behöver uppmuntra och få mer av i vårt land. Var skall dagens unga lära sig detta om inte i skolan.

Vi behöver en skola som låter alla unga i Sverige få tillgång till de verktyg med vilka de kan bygga morgondagens land. Om inte de får tillgång till de verktyg de behöver i skolan så kommer vi att få ett land där vi till att börja med får en gigantisk klyfta mellan de som kan och de som inte kan. I förlängningen får vi ett land som hamnar på efterkälken. Snart bygger vi då bilar igen. Fast åt kineser och indier. Amerika har vaknat och kommer att satsa. Läs här>>>


Vågar vi verkligen hamna i bakvatten.

Nu är tid att inte vänta.

Ge eleverna en chans. Snälla, snälla.

Ibland undrar man ju verkligen om folk är riktigt kloka. Läser vad Lars Hemzelius (FP)
ordförande i gymnasie- och vuxen­utbildningsnämnden i Trelleborg tycker och blir väldigt trött. Kunskapssynen är otroligt grund. Han har inte fattat hur lärande går till och kan knappast ha sett att världen har ändrats de senaste hundra åren. Jag häpnar över att en politiker som jobbar med skolfrågor får vara så otroligt okunnig om lärande. Fast egentligen borde man inte bli överraskad med tanke på vad skolministern ibland häver ur sig.

Bara synen på att läraren är den som lär eleven känns väldigt främande för den som någon gång försökt lära en annan människa något. Alla vet ju att man inte kan lära någon något det är bara personen själv som kan lära sig. Redan där är Lars vilse.

Om man har den synen på människors lärande som Lars har så blir ju fortsättningen för all del logisk. Men det blir för den skull inte rätt. Om utgångspunkten är fel från början så missar man målet. Tyvärr så är det eleverna i Trelleborgs skolor som blir förlorarna. Lars tror fortfarande att de skall jobba på gummifabriken vilket de stackars elever som gått ut gymnasiet kommer att upptäcka är omöjligt då den flyttat till länder där arbetskraften är billigare. Framtidens arbeten handlar inte om det som Lars ser som kunskap. Svaren. Det vill säga den skolas kunskap som gällde i den skola han gick i. Morgondagens kunskap handlar om att kunna analysera, argumentera, kritisera och skapa. Processer och skapande inte fakta. Att det arbetsredskap som våra barn kommer att behöva vara mästare på är datorn råder det ingen tvekan om. Ändå tycker Lars att det verktyget är något vi i skolan skall välja bort. Jag frågar mig om det är av dumhet eller bara okunskap. Hur som så är det väldigt illa.

Skolbokens död?

Läromedel. Ja! Lärobok? Nej!

Så enkelt kan man nog sammanfatta framtiden. På bok och biblioteksmässan som just nu pågår (eller har pågått) så pratas det mycket om digitala läsplattor och andra spännande digitala saker. De lär inte bli storsäljare i våra skolor. Jag har svårt att se att de är till för dagens unga. De kommer ju att läsa på sina datorer och mobiler såklart. Det gör de redan.

Pratade med mina sjuor häromdagen och frågade dem om de läste för nöjes skull. Vi jobbar nämligen med de första stadsbildningarna som mesopotamien och sådana där man samtidigt utvecklade skriften och därmed läsningen såklart. Nej svarade de med några undantag. Inte sa jag förvånat. Oj, jag som trodde att ni satt framför datorn varje eftermiddag. Jo det gjorde de ju alla kom de på.

Men läsa är alltså förknippat med boken även för mina sjuor. Sonen däremot som ännu är en oförstörd sexa. Han läser varje dag. Massor. Han läser Manga. På datorn. På engelska. Nöjesläsning.

Kommer han att läsa på en läsplatta. Näää tror inte det. Om man inte samtidigt kan titta på film och själv rita på den och skicka grejor till kompisen och den har en inbyggd kamera. Fast då är det ju en dator eller en Iphone så då är det ju ingen läsplatta.

Vi sitter fast i våra invanda mönster och tankefällor. Vi är inte öppna för de möjligheter som redan idag finns.

Skolan står inför ett stort problem. Vi måste möta dessa unga och bekräfta deras verklighet annars kommer de att dö av långtråkighet i en skola som stelnat.

Vi måste ändra så väl hur vi arbetar som med vad. Deras framtida jobb handlar inte om att de skall rapa upp fakta. Det handlar om skapande, kreativitet. Dra slutsatser, sammarbeta, söka och strukturera. Då är det ju det de skall lära sig i skolan. Är läroboken konstruerad så? Nej det är den inte.

Jag vill ha möjlighet att skapa och söka med mina elever. Men det förutsätter att de får tillgång till verktygen. Penna, papper och suddgum funkade under 1900-talet. Men det var då det.

Lärare och datorer = sant

Vilken skillnad det är idag jämfört med bara för ett år sedan. Det är när man får det perspektivet som man förstår att det faktiskt händer en hel massa utveckling. Trycket på att få igång trådlösa nätverket, inloggningar till lärplattform och mail är otroligt stort. Man vill ha det NU. Kan inte vänta.

Och då är det lärarna jag skriver om!!!

Så fantastiskt roligt (och arbetsamt). Som en kollega sa till mig igår.

"Jag känner mig fullständigt handlingsförlamad eftersom jag inte
kommer åt nätverket. Så var det inte innan".

Vi har idag ett helt annat kommunikationsflöde och en helt ny informationskultur på skolan. Det är mycket positivt. Den största skillnaden är att det hos lärarna idag finns en helt ny inställning till datorn som pedagogiskt verktyg än det gjorde innan varje lärare för ett år sedan fick en egen bärbar dator.

Vi jobbar nu vidare på nästa steg. Projektor och högtalare i varje klassrum. Därefter väntar det stora steget 1-1 för eleverna. Detta framstod för flertalet av mina kollegor för ett år sedan som onödigt och skrämmande jobbigt. Så är det inte längre.

Fler och fler funderar i de banorna. Fler och fler önskar det. Idag är jag ganska stolt över mina kollegor. Vad de utvecklas.

Tänk Om

I slutet av förra terminen trillade det ner en inbjudan till Rektorsakademien i mailen. Jag fick möjlighet att delta i uppstarten av ett nytt projekt som heter Tänk Om. Det är ett samarbete mellan rektorsakademien och Apple.

Läs mer om Tänk om här>>>

Läs mer om Apple och skola här>>>

Vad det handlar om är ett paket där en skola som väljer att gå en till en och väljer Apple som leverantör på köpet får utbildning och hjälp att förändra sitt arbetssätt så att man får ut största möjliga nytta. För att sköta utbildningsbiten samarbetar man med Rektorsakademien som i sin tur samarbetar med 14 pedagoger runt om i Sverige.

Det är i denna delen som jag och mina 13 andra kollegor kommer in. Att få träffa alla dessa goda, kreativa pedagoger var mycket roligt och inspirerande. Deras bloggar har man ju varit inne och läst många gånger. Att få vara en del av detta nätverk känns som en stor ära och är otroligt givande. Detta är ju människor som lever som de lär. Samarbete och delande av kunskap och kunnande funkar alldeles utmärkt med hjälp av Twitter, Facebook och mail. Jag längtar verkligen efter nästa träff och första uppdraget.

Att jag lär mig massor och dessutom får chans att dela med mig av det jag lär mig känns som en stor ynnest. Hoppas att det är många därute som vill Tänka Om...

Läs mer på Skolväskans blogg>>> där Joachim Thornström som är IKT-pedagog i Ystad kommun delar med sig av sina tankar efter första mötet.

Även Lars Johnsson från Falkenberg ingår i nätverket och har en mycket intressant blogg att följa inte minst då han är verksam vid en skola som kör 1 till 1. Läs om vad man inte längre gör när alla har dator. Ganska stora förändringar både arbetsmässigt och ekonomiskt kan jag tänka.

Billigare och billigare datorer.

Netbooks kan man i dagsläget få för ca 2500kr men de väntas falla ytterligare i pris under nästa år. 1500kr är riktmärket som bland annat Asus siktar på. 1000kr är inte långt borta.... Kan man föreställa sig en framtid när varje unge har en bärbar dator? Ja det är nog bara fråga om ett par år så är vi där.

Läs mer här>>>

Eftersom alltmer av skapandet sker på webben så kan man utan problem ha en dator som inte har värsta prestandan och ändå klara sig aldeles utmärkt. Fast det är ju en sanning som har varit gällande länge. Jag vet att jag för ett flertal år sedan läste en intervju med Nicholas Negroponte. Grundaren av Media Lab vid MIT i Boston. Han sa något i stil med att "nu har jag en dator som kan göra allt jag behöver. Den kan räkna, jag kan rita på den och jag kan skriva. Men det kunde min dator redan 1982 också." Det ligger något i det. Hur mycket kraft behöver man egentligen? Som det verkar nu så ligger kraften i nätverket och datorn kan vara klenare och därmed billigare.

Nicholas Negroponte är för övrigt mannen bakom OLPC (one laptop per child). Ett synnerligen bra projekt som trots stora motgångar verkar vägra att dö. Målet är att se till att barn i fattiga länder skall få datorer och utbildning. En vision som är otroligt intressant.

Liten skoldator till ditt barn?

Utbudet av små datorer som är perfekta för skolarbete ökar hela tiden. Vad skall man då tänka på när man skall ut och shoppa ny dator?
Tech world har en checklista som kan vara till god hjälp när man skall välja.
Läs här>>>

Viktigast är kanske att välja operativsystem. Linux eller Windows? Är man pigg på att lära sig ett nytt operativsystem så är Linux inga problem. Men om man vill ha det som vanligt så kan man välja en dator med Windows. Många testar Linux men väljer att byta tillbaka till Windows.
Läs här>>>