lördag 16 april 2016

Vad är meningen med skolan?

Attribution Some rights reserved by krossbow

Det är svårt att tänka i flera olika dimensioner samtidigt. Att tänka både nu och långt. Att tänka både inåt och utåt.
I ett samhälle som vårt där hastigheten i debatten ständigt verkar öka. Där Twitter med sina 140 tecken begränsar hur djuplodande man kan vara. Där finns risken att vi glömmer bort att det faktiskt inte är intellektuellt ärligt att förvänta sig att någon skall kunna reda ut något så svårt som kunskap, lärande och dess plats i samhället i en tweet, ett blogginlägg eller ens i EN bok.

Komplexa frågor har sällan enkla svar. Det finns dessutom sällan ETT svar. 

Meningen med skolan är en sådan fråga. Det finns ju såklart så många olika perspektiv att anlägga. Så många olika intressenter.

Där finns de som likt Spotifys grundare ser skolan som leverantör av arbetare. Om vi bara gör programmering till ett viktigt ämne i skolan så kommer de att få massor av programmerare. Det är såklart ett sätt att se på skolan. Lite som en fabrik. Om vi bara stoppar in rätt saker så får vi ut det som vi behöver. Men... Bara för att visa på hur mycket mera komplext än så det är så kan man ju kort fundera över hur viktigt skolan signalerar att matematik är. Hur många timmar vi viker åt just det ämnet och hur många elever som lämnar skolan med den stora drömmen att få arbeta vidare med matematik. Generellt kan man säga att det inte finns ett samband mellan MER matematik och fler som tycker om matematik.  

Men är meningen med skolan att producera fler och smartare ingenjörer än andra länder?

Om man istället tar en helt annan ansats och tittar på den enskilda elevens mål och mening med sin skolgång så blir det lite svårare. De är ju så olika alla de där individerna som går till våra skolor. För väldigt många är säkert de sociala drivkrafterna viktigare än själva "skolandet". Man går dit därför att det är det sociala sammanhang där man är någon. Man går till skolan för att där är kompisarna helt enkelt. Det är där man är människa i relation till andra. Det är där man utvecklar vad det är att vara jag i relation med de andra.

Kan man då tycka att båda dessa totalt olika ansatser är relevanta samtidigt? Kan de rymmas i samma tankevärld eller är man tvungen att välja. Allt för ofta verkar det inte får lov att vara så. Det skall vara antingen eller. Men det måste vi ändra på. Det kräver ett mycket eftertänksamt och sansat samtal där man mer är intresserad av att problematisera och analysera än att övertyga och argumentera.

Jag är övertygad om att sambanden är mycket mer komplexa än vad de flesta i förstone tänker sig. Det är kanske rentav så att det är antalet timmar vi lägger på att spela teater eller läsa serier som avgör hur många programmerare det kommer ut där i andra änden av skolsystemet.

Kultur är ett vackert ord som rymmer hela det som vi kallar människan. Det är kultur i vid mening som definierar vad som skiljer just djuret människa från de andra djuren. 

Om vi har vad det är att vara människa som det viktigaste ämnet i skolan och kultur som vårt credo så gör vi kanske annorlunda val. Både i riksdagen och i klassrummet.

Men jag vet inte. Jag är definitivt inte lika tvärsäker som så många andra verkar vara. Men jag tycker att det faktiskt är det enda intellektuellt hederliga. Att vara en tvivlare....


söndag 20 september 2015

Det finns ingen "quick fix"

by aruon


Vi lever i en tid som antagligen är mer splittrad och svårbegriplig än någonsin tidigare i världshistorien. Helt enkelt därför att vår kunskap på alla områden är så stor att ingen enskild människa kan omfatta den. Det sägs ibland att den siste som visste allt var Thomas Jefferson. USA:s tredje president i början av 1800-talet.

Världen är fylld av paradoxer och en av dem är att ju mer kunskap vårt samhälle bygger desto mer tycks vi hemfalla åt att skapa förenklingar av vår verklighet. Rent psykologiskt har jag inga problem att begripa detta. Förenklingar och modeller hjälper oss att förstå vår fragmentiserade värld. Men modeller och förenklingar av verkligheten måste alltid tolkas med en stor medvetenhet om den inte lika förenklade verklighet som ligger till grund för modellen. Man får inte frestas att tro att det är modellen som ÄR verkligheten. Det är ett intellektuellt problem av stora mått som skär rakt igenom alla vårt samhälles ödesfrågor. Flyktingkriser, mobbing, globalisering, den globala uppvärmningen och psykisk ohälsa.

I Svenska Dagbladet läser jag ett inlägg av Anette Wickström docent och lektor, Sofia Kvist-Lindholm doktorand och Karin Zetterqvist Nelson professor alla verksamma vid tema Barn, Institutionen för tema, Linköpings universitet. Ett inlägg om hur ett program för att hjälpa unga som mår dåligt att må bättre kanske rentav kan få dem att må sämre. Eftersom man (i all välmening) tagit fram en metod att arbeta efter. Metoden blir överordnad mötet och man glömmer bort att varje människa är unik och har unika tankar och behov.

Samma önskan att hitta METODEN finns såväl inom IT i skolan som när det gäller arbete mot mobbing. Problemet är ju att metoden med stort M inte finns.

Det finns massor av metoder. Vilken som fungerar just i mötet med den unika människan eller med din unika grupp eller klass är inte givet. 

Så hur skall vi göra då? Jo svaret heter förhållningssätt. Metoder kommer och går men förhållningssätt eller filosofi har en helt annan kraft att hålla.

Om vi har som förhållningssätt att ständigt möta varje individ där den är så kommer vi att söka oss en mängd metoder att använda för mötet. Vi kommer också att flytta fokus från vad vi som skola/lärare skall prestera till ett helt annat intresse för hur våra elever tänker. Vad de kan och vad de tycker. Elevfokus istället för lärarfokus eller organisationsfokus.

Min absoluta favorit sida i LGR11 är den första sidan. Skolans värdegrund och uppdrag. Där finns en mening som i sig själv håller mycket av svaren för de frågetecken som vi har att brottas med.


Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Så enkelt och precis så jävla svårt är vårt uppdrag. Nyckelorden är "enskild" och "unik" vilket rimmar väldigt dåligt med de generaliseringar som vi så gärna önskar oss skall fungera. 

Det må vara galet svårt. Men det är också galet viktigt. Det är också galet tillfredställande när det fungerar. Och fungerar gör det. Varje dag möter massor av elever en skola som bekräftar dem. De möter lärare som stärker dem. Det når dock aldrig nyhetssidorna. Men det händer och det är fantastiskt. Glöm inte det.



tisdag 14 juli 2015

Mobbing i en digital värld

AttributionShare Alike Some rights reserved by Miss Blackflag

Ibland får jag frågan om jag kan komma och prata om mobbing och sociala medier. Det gör jag gärna. Men jag brukar börja med att förtydliga för den som kontaktat mig att jag inte tror att det är någon skillnad på mobbing och mobbing i sociala medier.

Om det sker digitalt eller på ett kollegieblock är faktiskt ingen som helst skillnad. Nu invänder en del att skalan i hur många som ser eller att det som görs digitalt finns kvar gör skillnad. Så är det ju såklart. Men den skillnaden tror jag överskattas. Det som görs digitalt kan också snabbt drunkna i störtfloden av uppdateringar. Det betyder inte att det gör mindre eller mer ont.

När jag säger att jag menar att det inte är någon skillnad så menar jag att det är samma gamla hemska mekanismer som ligger bakom mobbing idag som igår. Samma maktkamper. Samma fula trix.

Men det betyder också att hur man kan minska mobbing ser likadant ut idag som för tio eller trettio år sedan.

Det betyder att skolan på intet sätt kan säga sig stå handfallen inför mobbingen. Alldeles oavsett plattform.  

Man vet att det inte finns EN lösning. Det funkar inte att välja en metod och sedan löser sig allt. Nej man behöver ha en bred kunskap om metoder och välja den som passar just till den klass eller de individer det handlar om.

Man vet att om man systematiskt väljer att arbeta mot mobbing genom att kartlägga, analysera och sätta in insatser. Om man väljer att se och inte slätar över. Om man är tydlig både i sin kommunikation och som förebild. Om man väljer att låta eleverna ta ansvar för att skapa god stämning genom att anordna kul saker för varandra tillsammans. Då kan man komma mycket långt.

Detta betyder att vi faktiskt har massor av erfarenhet i våra skolor av hur man jobbar med det här. Det gör ingenting att det flyttar från korridor till mobiltelefon. Från fotbollsplanen till Snapchat. Vi kan det här! Det är goda nyheter. Eller hur!

tisdag 19 maj 2015

Vad är meningen egentligen

Attribution Some rights reserved by Just a guy who likes to take pictures

Ibland fastnar jag i funderingar över vad meningen är med skolan egentligen. För de flesta verkar svaret vara enkelt. Kunskap. Men jag är inte riktigt lika säker. I alla fall inte lika snabb att ta till det ordet. För det känns för trubbigt och samtidigt alldeles för smalt.

Vad vi lägger in i begreppet kunskap är dessutom så väldigt olika. Den ena menar Hallands floder medan någon annan pratar om metakunskap.

Därför brottas min hjärna med vad vi verkligen vill uppnå. Vad är poängen? Vad är skolans stora mål här i världen?

LGR 11 känns ju som en bra utgångspunkt.

Grundläggande värden 
Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. 
Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. 


Det är kunskaper och värden som är poängen. Det handlar om utveckling. Det handlar om demokratiska värderingar och respekt för människor och miljö. 

Som jag läser det så betyder det att skolans mening är att se till att eleverna blir bra människor som är goda medmänniskor och nyfikna på livet. 

Om detta är visionen för den svenska skolan så verkar vi kollektivt ha fått en gigantisk minneslucka. Om detta är något som är självklart för allt och alla så till den milda grad att det inte ens behöver nämnas så ber jag om ursäkt. Det kanske bara är jag som inte ser det. För i min värld verkar det som om det handlar om att de läser för lite. Räknar för dåligt och är allmänt lata. 

Det kanske är sant. Men frågan är om det var det som var poängen? Var det där visionen för svensk skola låg. Att målet var att de skulle läsa bättre än barn i andra länder. Att de skulle räkna bättre än barn i andra länder. 

Nä men hur var det nu? Målet var ju ett annat. De skulle bli bra människor. Blir de det då? Mäter vi det? 

Svaret är att det finns de som gör det. Forum för levande historia gör en undersökning som heter Tid för tolerans. De undersöker vilka attityder skolungdomar har visavi utsatta grupper i samhället. 
De ser intressanta saker. De ser att svenska ungdomar är toleranta. Inte alla. Inte alltid. Men det mest intressanta är att se att toleransen ökar. 

I en värld där globala kontakter och samarbete i heterogena grupper kommer att vara vardag i ett internationaliserat näringsliv kommer detta att vara en förutsättning för framgång. 

Vad som är målet med svensk skola har helt enkelt bara tappats bort i en debatt som gått vilse. Vi behöver helt enkelt bara återupptäcka visionen för svensk skola. 

När vi gjort det så kan vi med stolthet ta tag i de utmaningar som vi har att ta tag i. Som att bli bättre på läsning och matematik. Men med rätt bas och av rätt anledning. Nämligen för att vi vill lära. Inte för att vi skall klättra på internationella rankinglistor. Men det kanske kommer av sig själv om vi lyckas skapa en skolkultur där kunnande är viktigt.  


tisdag 14 april 2015

SETT dagar fulla av glädje


Det är faktiskt inte riktigt klokt vad kul det är! Att få träffa alla dessa pedagoger, föreläsare och leverantörer under två dagar helt ägnade åt att prata skola, lärande och kunskapande.
Jag har världens roligaste jobb!

Ville bara ha det sagt :)

lördag 7 mars 2015

Skolan, Big Data och den förändrade lärarrollen

av Anders Erenius

Det där med analys av Big Data är en stor grej. Giganter som Google, Amazon och Facebook bygger hela sina affärsidéer och affärsmodeller på just analys av data om oss som kunder. Man samlar data och gör analys för att presentera reklam riktad till just oss. Jag kan tycka att det egentligen är ganska tråkigt användande av en teknik som däremot är väldigt spännande. Självklart kommer denna teknik att sprida sig och finna nya användningsområden.

Förr eller senare kommer någon att vilja göra något vettigare än att ägna sitt liv åt att optimera försäljningen av sockervatten eller kläder och istället välja att förändra världen. 

För visst är detta intressant för oss i skolvärlden. Det bubblar redan. I Horizon report kan man läsa att "learning analytics" spås slå igenom inom 2-3 år. Men då är det enklare verktyg vi pratar om. Det kan handla om att använda responssystem eller helt enkelt verktyg som mentimeter.com eller voto.se för att se om eleverna är med på banan. Eller att man har en lärplattform som kan presentera vissa saker översiktligt.
Jag gillar ju att dra ut tåtarna lite längre än så. På sikt kan vi analysera allt som eleverna gör. Dygnet runt. Plötsligt kan vi dra nytta av det informella lärandet även i skolan. För om vi kan följa allt så kan vi också mäta allt mot målen.
Låter det konstigt och främmande? Ja det gör kanske det. Men utvecklingen av det här pågår just i detta nu. Man kallar det för "internet of things" eller "sakernas internet" på svenska. Allt uppkopplat på nätet. Dina skor. Matvarorna i butiken. Din telefon är där redan.

Vad händer då? Jag tänker så här. Vad är det unikt mänskliga? Paradoxen blir ju då här att det där som vi människor är unikt bra på blir viktigare. Vi kan redan nu se det i att upplevelser och varor laddade med speciella värden som "lokalproducerat" och liknande blir allt mer heta på marknaden. Vi laddar helt enkelt vår konsumtion med nya värden.

Jag tror att samma sak kan föras över till skolan.

I en värld där äkthet och "lokalproducerat" är exklusivt blir upplevelsen av det som är relationerna man bygger i sin klass och med sina lärare viktigare. 

Detta då samtidigt som man rör sig obehindrat i en värld som är global och där nätet är självklart.

Lärarens roll blir att blomma ut i en roll där man är ledare och coach för lärande.

Vi har dock ett antal stora berg av hinder att ta oss igenom. Dessa är för all del inte unika för skolan. Det handlar om ägandet av data. Vem äger "din" data. Är det du eller den som samlat in den. Här har vi människor på vår planet något att bita i. Det kan verka trivialt men för att vara konkret. Är det ICA som ensamma skall avgöra hur de får använda data om dig så kommer de att använda den för att öka sin vinst. Alltså att få dig att handla mer godis (det är högst vinstmarginal på godis nämligen). Eller är det du som skall bestämma och använda datan för att påverka dina köpmönster i en annan och mer hälsosam riktning.

Här finns såklart mängder av etiska och moraliska överväganden att göra. Data kan användas för att förutse framtiden. Idag används det för att förutse när influensan kommer eller i trafiksystem för att få trafiken att flyta på bättre. Det kommer ju inte att stanna där så klart. En historia i New York Times handlar om hur man kan identifiera blivande mödrar innan barnet är fött genom att analysera köpmönster. För att inte tala om väderprognoser.
Men inte kommer det att stoppa där. Redan idag använder underrättelsetjänster sådan här programvara. Var så säker. Vår rätt till integritet är något som vi behöver föra en diskussion om. Var skall gränsen gå?

Lagstiftningen är idag rigid när det gäller hur vi inom offentlig sektor får lov att hantera personuppgifter. Kanske är det bra. Men samtidigt riskerar det att lamslå en utveckling som är nödvändig för att skolan skall kunna vara relevant och kunna leva upp till de mål vi har för skolan. Om utbildningen uppfattas som meningslös och missar att svara upp mot de förväntningar som medborgare/vårdnadshavare och näringsliv har på skolan så blir den irrelevant och meningslös.

Vi lever i en mycket spännande tid.  



lördag 7 februari 2015

Vägval unik!

Attribution Some rights reserved by giacomodaros

Endast Sverige svenska krusbär har.
Vi ÄR unika. Vi är annorlunda än andra länder på många olika sätt. Inte minst har vi överlägset flest hårdrocksband per capita i världen endast slagna av Finland (jo det lär vara sant). Att vara annorlunda är något som är både eftersträvansvärt och nödvändigt i en värld där internationalisering och robotisering är vardag. Att odla sin särart är att skapa sig existensberättigande.

Vi är unika och annorlunda i det att vi inte ger betyg till barn i tidig ålder. 

Vi är annorlunda i det att vi INTE tillåter aga. Vi är annorlunda i det att vi kan och vågar ifrågasätta det chefen säger utan att chefen för den skull tappar ansiktet. Vi är annorlunda i det att våra elever trivs i sina skolor. Vi har kommit unikt långt i arbetet med jämställda villkor mellan könen och tycker ändå att vi har långt kvar.

Att då tycka att vi skall anpassa oss till de "andra" för att hävda oss bättre i jämförelse med dem är inte bara dumt. Det är att rasera det som är vårt lands styrka och framgångsrecept. 

Svensk skola ÄR fantastiskt bra. Vi har verkligen lyckats med att få eleverna att omfatta det som står längst fram i skolans styrdokument. Läroplanen inleds med att beskriva vad som är skolans värdegrund och uppdrag. Vad är det skall gå ut på helt enkelt. Det som är VIKTIGAST! Där hittar vi skrivningar som... 

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla."

"Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället."

Detta är vi riktigt bra på. Svenska pojkar är snällast i världen! Bara en sån sak.
  Svenska elever blir mer och mer toleranta. En mycket positiv utveckling.

Det betyder självklart inte att vi inte behöver bli bättre på matematik eller att man inte behöver kunna stava. Det betyder bara att vi måste vara väldigt försiktiga när vi gör förändringar så att vi inte gör dessa på bekostnad av det som är våra styrkor. För att göra en liknelse. Det är klart att det är bra om Zlatan utvecklar sitt försvarsarbete men om det sker på bekostnad av hans styrka som anfallare så kanske han snart spelar i MFF igen. Det kan ju aldrig vara meningen.

Men i en värld där vi kommer att samarbeta och göra affärer med hela världen. Där det team du och dina barn kommer att arbeta i kommer att spänna över olika kulturer, religioner och åsikter. Då är kunskap om och respekt inför olikheter något som kommer att vara en fördel. 

Vi skall inte sluta vara unika.Vi skall odla vår särart och vara stolta över den! Att resten av världen gör på andra sätt än vi, kan faktiskt innebära att vi gör helt rätt. Så det så!






måndag 15 december 2014

Nya friska tag

AttributionNoncommercialShare Alike Some rights reserved by MTSOfan


Hösten innebar nytt jobb och ny roll fast i gammal stad.
I våras fick jag helt enkelt ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Att få vara med och bygga upp ett "nytt" skolområde med fokus på IKT så klart. Självklart helt oemotståndligt!
Att det innebar att jag var tvungen att lämna Digiteket tänkte jag inte riktigt på. Digiteket som jag varit med och startat och som började nå en lite mognare form och roll. Jag tänkte helt enkelt inte så långt som att nytt arbete innebar att jag var tvungen att lämna det gamla.

Då slår det mig plötsligt att precis samma sak gäller när vi i skolan gör förändringar.

Förändring kräver av oss att vi släpper taget om något gammalt. Man kan inte bara lägga till. Man måste även städa bort och släppa. 

Det är förvånansvärt svårt som det verkar. Vi har krafter som motverkar förändring. Det är såklart vi själva. Men även föräldrar, medier och politiker.

Det finns en bild av vad skola skall vara. En ganska suddig och luddig bild som inte sällan har ett nostalgiskt filter över sig som har sitt ursprung i den egna skolgången.

Jag tänker mig att skolan skall ha ett tydligt fokus på framtid. Helt enkelt därför att framtiden är det som vi förbereder eleverna för. Om vi på allvar fokuserar på vad eleverna kommer att behöva i sin framtid så gör vi andra val än om fokus ligger på att jämföra oss med andra länder. Det kräver att vi har gjort oss en bild av vad framtiden är. Det kräver att vi skapar oss visioner om vilken typ av samhälle vi vill ha i framtiden.

Det tycks mig som att just den där visionen den har vi tappat bort. På den där tiden för länge, länge sedan då svensk skola var bäst av alla. Då hade vi ett samhälle som hade en stark tro på en ljusare framtid. Det fanns även en gemensam bild av den fantastiska framtiden. hur det skulle bli.

Så är det inte idag. Idag ser våra unga mörkt på sin egen framtid. Troligen helt i onödan. Bristen på visioner och framtidsbilder får konsekvenser på flera plan. Det är ingen slump att ett parti som pratar om ett tänkt, lyckligt och homogent folkhem lyckas växa sig så stort i Sveriges riksdag. Som jag ser det så är det ett annat symptom på samma sak.

Man brukar säga att det enda man säkert vet om framtiden är att man ingenting vet. Men det är självklart inte helt sant. Man vet ju en hel del så klart. Just när det gäller IT och hur det kommer att påverka skolan så är Horizon report svårt att komma runt.

Jag gillar framtiden. Jag skall ju leva resten av mitt liv i den :) 

Så när vi nu går in i lite paus och julfirande så lägg en timme eller två på att spana in framtiden. Läs Horizon report och fundera över hur det påverkar din skola. Din undervisning. Ditt ämne. Nu kör vi!

lördag 10 maj 2014

Föder skolan kreativiteten? SETT 2014

AttributionShare Alike Some rights reserved 

Tänk vad som kan hända om man bara vågar säga ja istället för att lyssna på det där dåliga självförtroendet som viskar i örat att "nä det där vågar du inte. Du är inte tillräckligt bra". 

Där är så många som lyft mig genom åren. Som har öppnat dörrar. Som har uppmuntrat och bjudit in mig. Men det är jag som har tackat ja. Det är jag som har gett mig själv chansen att vara med.
Det hade jag inte vågat om jag inte hade varit omgiven av ett härligt gäng människor som stöttat och skapat trygghet. Det är familjen såklart. Men det är även arbetskamrater, rektorer, IKT-gänget i Lund och Digiteket. Det är den tryggheten man känner när man vet att man är omtyckt för den man är och inte för vilka resultat man har. Det är då man vågar ta risken att misslyckas men även chansen att lyckas.

Detta kan självklart föras över till det enskilda klassrummet. Till det arbete vi gör med våra elever. Vi vill att de skall vara kreativa och ta risker i sitt tänkande. Utmana sig själva att kliva utanför det trygga och invanda för att det är så man lär sig saker.

Att lära sig cykla handlar kanske mindre om att lära sig cykla än att lära sig ta risken att ramla. 

Det finns forskning som tyder på att vi människor naturligt siktar på riskminimering. Vi är mer oroliga över förluster än vi är benägna att se möjligheter helt enkelt. Då är det något som vi behöver träna på att förändra tänker jag :)

På SETT pratade jag om kreativitet. Vad det är och hur vi kan skapa en skola som stöttar kreativitet. Egentligen är det inte så svårt. Det handlar bara om tre saker

  1. Skapa en trygg kultur i klassrummet där det är OK att misslyckas och där vi tillsammans stöttar varandra i att våga tänka divergent. Jante ut genom fönstret helt enkelt och ett mindre fokus på att tänka rätt utan istället tänka fritt!
  2. Utgå från elevernas värld. Deras intressen och referensram. Man måste alltså som vuxen i skolan ha järnkoll på det som är ungdomskultur. Spel, filmer, youtube, memes ja allt det som är ungdomars allmänbildning.
  3. Skarpa uppdrag! Det måste vara på liv och död. Det duger inte idag att det är läraren som är mottagare. Eller bara föräldrarna. Vi lever i en annan medievärld idag. Det vi gör skall vara vårt allra bästa och det skall vi visa för hela världen! Om det inte är på liv och död så är det inte på riktigt. 
Det är dags nu att våga förändra skolan så att den är i takt med sin samtid. Det betyder att vi måste fundera över hur vi organiserar och levererar skola. Precis som alla andra branscher  lever vi en revolutionerande tid.

Precis som banker, skobutiker och skivbolag måste vi förändras eller dö bort. Skolan är allt för viktig för att få dö! 


Våra barn vill lära sig! De vill umgås med varandra och oss. Vi har alltså alla förutsättningar vi behöver. Det är bara hur vi gör som vi behöver förändra. Det är rimligtvis inte särskilt svårt.
Men... ja vi måste våga säga ja!

Här är presentationen förresten :) 



lördag 22 mars 2014

Nyckelkompetenser för att vara en bra lärare 2014


Attribution Some rights reserved by jlz
I veckan talade jag på Framtidens läromedel i Lund. Rubriken som jag hade var "fyra nyckelkompetenser som du måste utveckla hos dig och bland pedagogerna". Målgruppen var rektorer och fokus på vad som krävs för att lyckas med arbetet med att ta in tekniken i skolan på ett bra sätt.


Samtidigt som jag sätter mig och formulerar och strukturerar mina tankar och erfarenheter så kommer forskningsprojektet Unos uno ut med sin rapport för 2013. Härligt att notera att mina erfarenheter stämmer väl överens med de resultat som man kommer fram till i rapporten. Jag kunde helt enkelt välja att citera rapporten och därmed framstå som ännu mer trovärdig ;)

Skämt åsido. Det är skönt att notera att det blir allt mer tydligt att IT och skola handlar allt mindre om teknik och allt mer om pedagogik och lärande. Vi är på väg att vänja oss vid att tekniken finns och vi bygger bort allt mer av det som är hinder som gör att vi måste tänka teknik.

Om vi har eluttagen och nätverket på plats så behöver vi inte reflektera över det utan kan flytta vårt tänkande till vad vi vill göra istället.

Det är glädjande.

Som de skriver i rapporten 1-1 är inte ett IT-projekt utan ett förändringsprojekt.

Som pedagog eller som rektor tycker jag att man har stor nytta av TPACK som modell för att få syn på vad vi behöver fundera över. När det gäller ämneskunskaper och kunskaper i pedagogik så förutsätter vi att det är något som lärare besitter. Underförstått är ju också att de kan kombinera dessa kunskaper. De är ju liksom inte till för att leva var för sig utan är verktyg som vi använder i mötet med eleverna.



Reproduced by permission of the publisher, © 2012 by tpack.org
Den tekniska kompetensen är lite marigare. Vi förutsätter att den finns men kan faktiskt inte förutsätta det. Lärarhögskolorna har inte (ännu) tagit ledningen när det gäller IT och skola. Här vilar helt enkelt ett tungt ansvar på huvudmännen och de enskilda rektorerna att säkerställa att pedagogerna har rätt kompetens.

Nu är det gudskelov saker på gång som kan stötta i detta arbetet.

Verktyget LIKA. SKL tar fram ett självskattningsverktyg för att se var man är och vad som är nästa steg.

Vi har en digital agenda för Sverige. Digitaliseringskommissionen har desutom nyligen kommit med sitt andra betänkande med den underfundiga titeln "En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13)" Ja vi hoppas att det snart är vår ;)

Det finns alltså ett fokus på frågorna i olika delar av samhället. Men riktigt genomslag når det kanske först när samma visioner för svensk skola når ända fram till det departement som är ansvarigt för skolan (utbildningsdepartementet). Men där är man ännu inte redo att ta klivet in i detta millennium som det verkar. Eller om det bara är utbildningsministern..... 

Den uppmärksamme läsaren väntar fortfarande på den där fjärde kompetensen.... 


Den handlar om ledarskap. 


Lärarollen förändras till en del när IT gör sitt intåg. När arbetssätt och tillgång till information förändras behöver vi som lärare fundera över vår roll och vårt uppdrag och hur det påverkas. Jag för min del tror att vi på 5 till 10 års sikt kommer att se att det som handlar om bedömning av elevers kunskaper gentemot målen kommer att i mycket stor utsträckning skötas av datorer. I Horizon report pratar man om två till tre år men jag tror att det tar längre tid (läs avsnittet om learning analytics). Detta  kommer på många sätt att vara avgörande i att förändra lärarens roll. Om vi inte är den bedömande (dömande?) makten vad har vi då för roll. Jo kvar finns det som de flesta lärare upplever som den mest givande uppgiften. Att vara den som leder och skapar möjligheter till det kunskapande som är hela målet med skolan. Lärarens roll blir mer av coach och chef och mindre av domare. Jag tror att skolan har allt att vinna på detta. 

Här hittar du min presentation




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...