Visar inlägg med etikett mobbing. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mobbing. Visa alla inlägg

söndag 20 september 2015

Det finns ingen "quick fix"

by aruon


Vi lever i en tid som antagligen är mer splittrad och svårbegriplig än någonsin tidigare i världshistorien. Helt enkelt därför att vår kunskap på alla områden är så stor att ingen enskild människa kan omfatta den. Det sägs ibland att den siste som visste allt var Thomas Jefferson. USA:s tredje president i början av 1800-talet.

Världen är fylld av paradoxer och en av dem är att ju mer kunskap vårt samhälle bygger desto mer tycks vi hemfalla åt att skapa förenklingar av vår verklighet. Rent psykologiskt har jag inga problem att begripa detta. Förenklingar och modeller hjälper oss att förstå vår fragmentiserade värld. Men modeller och förenklingar av verkligheten måste alltid tolkas med en stor medvetenhet om den inte lika förenklade verklighet som ligger till grund för modellen. Man får inte frestas att tro att det är modellen som ÄR verkligheten. Det är ett intellektuellt problem av stora mått som skär rakt igenom alla vårt samhälles ödesfrågor. Flyktingkriser, mobbing, globalisering, den globala uppvärmningen och psykisk ohälsa.

I Svenska Dagbladet läser jag ett inlägg av Anette Wickström docent och lektor, Sofia Kvist-Lindholm doktorand och Karin Zetterqvist Nelson professor alla verksamma vid tema Barn, Institutionen för tema, Linköpings universitet. Ett inlägg om hur ett program för att hjälpa unga som mår dåligt att må bättre kanske rentav kan få dem att må sämre. Eftersom man (i all välmening) tagit fram en metod att arbeta efter. Metoden blir överordnad mötet och man glömmer bort att varje människa är unik och har unika tankar och behov.

Samma önskan att hitta METODEN finns såväl inom IT i skolan som när det gäller arbete mot mobbing. Problemet är ju att metoden med stort M inte finns.

Det finns massor av metoder. Vilken som fungerar just i mötet med den unika människan eller med din unika grupp eller klass är inte givet. 

Så hur skall vi göra då? Jo svaret heter förhållningssätt. Metoder kommer och går men förhållningssätt eller filosofi har en helt annan kraft att hålla.

Om vi har som förhållningssätt att ständigt möta varje individ där den är så kommer vi att söka oss en mängd metoder att använda för mötet. Vi kommer också att flytta fokus från vad vi som skola/lärare skall prestera till ett helt annat intresse för hur våra elever tänker. Vad de kan och vad de tycker. Elevfokus istället för lärarfokus eller organisationsfokus.

Min absoluta favorit sida i LGR11 är den första sidan. Skolans värdegrund och uppdrag. Där finns en mening som i sig själv håller mycket av svaren för de frågetecken som vi har att brottas med.


Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Så enkelt och precis så jävla svårt är vårt uppdrag. Nyckelorden är "enskild" och "unik" vilket rimmar väldigt dåligt med de generaliseringar som vi så gärna önskar oss skall fungera. 

Det må vara galet svårt. Men det är också galet viktigt. Det är också galet tillfredställande när det fungerar. Och fungerar gör det. Varje dag möter massor av elever en skola som bekräftar dem. De möter lärare som stärker dem. Det når dock aldrig nyhetssidorna. Men det händer och det är fantastiskt. Glöm inte det.



tisdag 14 juli 2015

Mobbing i en digital värld

AttributionShare Alike Some rights reserved by Miss Blackflag

Ibland får jag frågan om jag kan komma och prata om mobbing och sociala medier. Det gör jag gärna. Men jag brukar börja med att förtydliga för den som kontaktat mig att jag inte tror att det är någon skillnad på mobbing och mobbing i sociala medier.

Om det sker digitalt eller på ett kollegieblock är faktiskt ingen som helst skillnad. Nu invänder en del att skalan i hur många som ser eller att det som görs digitalt finns kvar gör skillnad. Så är det ju såklart. Men den skillnaden tror jag överskattas. Det som görs digitalt kan också snabbt drunkna i störtfloden av uppdateringar. Det betyder inte att det gör mindre eller mer ont.

När jag säger att jag menar att det inte är någon skillnad så menar jag att det är samma gamla hemska mekanismer som ligger bakom mobbing idag som igår. Samma maktkamper. Samma fula trix.

Men det betyder också att hur man kan minska mobbing ser likadant ut idag som för tio eller trettio år sedan.

Det betyder att skolan på intet sätt kan säga sig stå handfallen inför mobbingen. Alldeles oavsett plattform.  

Man vet att det inte finns EN lösning. Det funkar inte att välja en metod och sedan löser sig allt. Nej man behöver ha en bred kunskap om metoder och välja den som passar just till den klass eller de individer det handlar om.

Man vet att om man systematiskt väljer att arbeta mot mobbing genom att kartlägga, analysera och sätta in insatser. Om man väljer att se och inte slätar över. Om man är tydlig både i sin kommunikation och som förebild. Om man väljer att låta eleverna ta ansvar för att skapa god stämning genom att anordna kul saker för varandra tillsammans. Då kan man komma mycket långt.

Detta betyder att vi faktiskt har massor av erfarenhet i våra skolor av hur man jobbar med det här. Det gör ingenting att det flyttar från korridor till mobiltelefon. Från fotbollsplanen till Snapchat. Vi kan det här! Det är goda nyheter. Eller hur!

torsdag 31 mars 2011

Mobbaren som ger igen

Bully Free Zone
Bully Free Zone by http://www.flickr.com/people/pointshoot/ Eddie~S, on Flickr
Det är för mig fullständigt ointressant att diskutera rätt eller fel. Det är ju hur som helst dubbelfel. Det som är värt att diskutera är mobbing och varför.
Mekanismer som ligger bakom att vuxna och barn med berått mod ger sig på varandra med slag, sparkar, nedsättande kommentarer och skitsnack. Allt i syfte att trycka ner en annan person.
 
Visa vad det är som funkar och hur man gör för att skapa ett skolklimat där sådana saker är ovanliga.

För visst finns de skolorna. Skolorna där elever och personal mår bra. Har kul och kan lösa konflikter. För konflikter uppstår.
Var finns de lysande förebilderna och visionerna i svensk skola?
Sydsvenskans Tiina Meri skriver om det på ledarplats under signerat men vad säger hon egentligen? I sammandrag att mobbing är dåligt och att vi har mer att göra. Jaha? Självklart!
Karin Lindell startade väl debatten när hon skrev i Aftonbladet och hon försöker ju föra fram det som ju på något sätt ändå är självklart. Nämligen att våld inte löser någonting. Det som är så skrämmande är att MASSOR av människor genast blir provocerade av detta och börjar argumentera för att våld VISST funkar och dessutom är moraliskt riktigt. Suck.... Debatten kan ju sägas finnas överallt och består av samma mekanismer i alla länder. I USA är den kanske lite mer radikal dock. Den kränktes rätt att slå tillbaka kan ju faktiskt gå kraftigt över styr.

Det finns en stark vilja att motverka mobbing i svensk skola. 

Vilket också konstateras i inledningen av Skolverkets kunskapsöversikt På tal om mobbning - och det som görs.

Mia Skäringers berättelse om sin son och det svåra i att vara annorlunda i vår värld är bara klockren och är något som jag önskar att många, många läser och begrundar.
Vägen framåt är vägen igenom som min svärfar brukade säga. Det är genom att se problemen och inte väja undan för dem utan ta tag i dem och arbeta sig igenom dem som man kommer vidare. 

Egentligen är det inte så att vi inte vet vad det är som krävs för att minska mobbningen. Det är bara svårt att skapa de förutsättningarna. Bra föräldrar som älskar sina barn och på ett respektfullt sätt lär sina barn att ta konflikter. Bra lärare som gör det samma. Bra skolledare och bra strukturer för att hantera konflikter när de uppstår. Sist men inte minst en fungerande kommunikation mellan alla inblandade.
Är det svårt? Ja det är det!
Skall vi göra det ändå? Ja det skall vi!

måndag 29 mars 2010

Klyftan mellan skolan och verkligheten


Jag tycker precis som alla andra att det är för djävligt det som hänt i Bjästa. Men samtidigt så tycker jag att man väldigt snabbt kommer till fel slutsatser. Mamman är mest besviken på skolan. Det kan jag förstå, men samtidigt tror jag att det i svensk debatt finns en övertro på vad svensk skola skall kunna hantera.


Men elever som våldtar andra elever är det profesionellt att anmäla och avstänga. Allt annat är orimligt. Om det strider mot lagen så är lagen fel och bör ändras och under tiden så skall en rektor med gott samvete bryta gällande regler och ta straffet. Allt annat är orimligt.

En sak som har framkommit väldigt tydligt är att skolans lärare lever sitt liv i en annan verklighet än dess elever. För att citera skolans rektor ”det här med internet” är en arena som alla inte är inne på, ”så är det”.


Det är ett resultat som jag ser det av att skolan huvudmän inte har ansett sig ha råd att satsa på den nya tekniken. Eller för att de inte har insett hur genomgripande samhället har förändrats. Oavsett vilket så har de nu att inse att skolan håller på att allt mer bli en overklighet. Det betyder att skolan sakta men säkert håller på att förlora sitt existensberättigande. Det är inte bara sorgligt det är en skandal och ett svek mot de unga.


Skolan borde ligga steget före och vara vårt lands spjutspets in i framtiden inte ett museum. Men jag som själv är en del av denna overklighet kan alltför lätt sätta mig in i hur saker och ting kan gå så här fel. Det finns i svenska skolor massor av lärare som koketterar med sin okunskap om internet. Det är ju inte riktig finkultur precis. Det är också så att det varje skoldag begås massor av handlingar inom en skolas väggar som skulle kunna betecknas som brottsliga. Ungar som säger elakheter. Knuffar och gliringar som skulle kunna tänkas, om de anmäldes, räknas som brott. Detta är vardag på min skola som på andra. Problemen är många med detta. Det mesta sker när den vuxne inte ser eller bara ser litegrann i ögonvrån. Det vi ser är brottstycken av saker. Ofta inte nog för att kunna reagera med kraft. Jag har vid många tillfällen reagerat på saker som jag tycker mig ha sett och mött oförstående ungdomar som inte fattar vad jag reagerar på. Jag har säkert lika många gånger missat saker. Men kom ihåg en sak. Min huvudsakliga arbetsuppgift är inte att observera ungdomarna för att se om de begår brott. Det är inte därför jag är anställd. Jag skall undervisa. Skapa möjligheter för dem att lära sig. Det är min huvuduppgift. För att jag skall lyckas med det så måste jag skapa lugn och trygghet, så klart, men det gör jag som ett medel för att nå mitt mål. Lärande.

Om skolan skall klara denna viktiga uppgift så vill det till ett antal saker. Nummer ett är bättre lärare. Tyvärr så är jag inte överens med Björklund eller med lärarnas riksförbund (LR) om vad som är en bra lärare. Utbildning är tyvär ingen garant för det.

Nummer två är moderna skolbyggnader och moderna arbetsmetoder. Att läsa i boken och svara på frågorna är inte modernt! Det är museumvarning. Det finns hjälp att få för de skolor som vill ha hjälp att bli moderna

Ett modernt lärande och vuxna med koll ger en skola som är ljusår bättre än den vi nu ser och som Björklund vill skapa.
En dator till varje lärare och elev är en bra början. Sedan kan vi låta lärarna leka lite så att de blir bekanta med verktyget. Sedan kanske de kan fundera lite över vad man kan använda den till när det gäller kreativt skapande och lärande. Det finns så mycket bra där ute som sveriges lärare ännu inte har en aning om. Det finns så klart lika mycket därute som är skrämmande. Men sådan är världen. Skrämmande och underbar. Och världen skall in i skolan annars är skolan meningslös.



lördag 6 september 2008

Mobbing på nätet

Mobbing.
Det är ett alltid lika viktigt ämne. Vi vuxna borde alla prata med våra barn om hur man beter sig på nätet.

PC för alla har skrivit en artikel i ämnet som är läsvärd.

Läs här>>>

måndag 1 september 2008

Härliga elever

De är bara för goa. De vill inte att vi skall prata mer EU nu. De vill ha "livskunskap". De verkar vara omättliga när det gäller att prata om hur vi är mot varandra och varför livet inte är så enkelt som det är på film. Alla vill bli älskade men ingen vågar egentligen.


Det är ju inte underligt att Facebook går bra. Det mesta finns i olika tester eller funktioner. Är du en bra älskare? Gör testet..... 10 frågor senare vet du svaret. Min generation gjorde samma test i Frida och Vecko revyn. Nu är de interaktiva.


Var jag finns i hackordningen går att utläsa i procentsatser. Kul? Svaret är ju ja om du hamnar högt i rankingen men knappast om du inte ens kvalar in i kategorin "better hair".
Utanförskapet kan bli vansinnigt tydligt.





Bra eller dåligt? Jag vet inte. Det är väl egentligen inte så stor skillnad jämfört med hur det alltid har varit. Bara tydligare. Hackordningen har alltid funnits där. Hierarkierna är inte nya bara uttryckssätten.

Men kanske gör det att det är tydligare även det mera smärtsamt att inte få vara med i toppen. Då blir Livskunskap desto viktigare att läsa i skolan. Fast jag kallar det för SO.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...