Visar inlägg med etikett lärare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lärare. Visa alla inlägg

tisdag 21 januari 2014

Vad gör vi med våra barn egentligen?


http://www.flickr.com/photos/pinksherbet/sets/72157603035456745/

Min dag började med ett ledset barn. Ett barn som klagar över ont i magen. Ett barn som inte vill gå till skolan.
Till viss del handlade det om laktosintolerans men till den avgörande delen handlade det om något annat och mycket värre.

Det handlar om stress

Vårterminen i sexan är nu fullklottrad med prov. Nationella prov. Många olika delar som skall testa än det ena än det andra. Tid har avsatts för att mäta och väga elevernas kunskaper.
Jag frågade mitt barn vad han trodde att jag ville att han skulle "ge" mig. Vad han trodde att jag förväntade mig av honom. Svaret blev att han trodde att jag ville att han skulle ha bra betyg.
Jag tittade honom i djupt i ögonen och sa till honom att vad jag vill att du skall göra är att du lär dig en massa. Betygen bryr jag mig inte om. Jag bryr mig om vad du kan.

Vad du lyckas prestera på ett antal prov eller vilka bokstäver du får i betyg ändrar inte hur jag ser på dig mitt älskade barn. 
 
Om du har F eller A ändrar inget i mina känslor för dig.

Hans axlar åkte ner en bit men faktum kvarstår. Det är massor av prov som skall göras.

Är detta verkligen det vi vill att våra barn skall göra i skolan? Är det så viktigt att mäta och väga att det är värt all den tid vi flyttar från lärandetid till mätande tid?

I grunden vilar här en syn på människan. Är människan av naturen nyfiken och vill lära sig. Eller är människan av naturen lat och måste tvingas till lärande. Hela diskussionen bygger på detta. Betyg har vi för att motivera eleverna. Det har Björklund sagt.

Jag har också sett de elever som blir motiverade av betyg. De finns. Jag har också sett motsatsen. De som betygen släcker all lust att ens vara i skolan för.

Vad säger då forskningen om det här? Tja väldigt lite talar för att betyg leder till bättre lärande. Med undantag för de som får höga betyg då....

När det gäller motivation är det den inre motivationen som är den som är kraftfull. Yttre motivation i form av belöningar fungerar dåligt. Ibland rentav kontraproduktivt.


Så vad är det som leder till bättre kunskapande och bättre lärande? Peter Gärdenfors pratar om tre faktorer som gynnar motivation

  • Vår inneboende nyfikenhet – som ofta är lekfull. Barns lek men även vuxnas hobbys och intressen är en slags lek.
  • Känsla av kompetens. Jag kan, jag behärskar situationen. Ha kontroll över situationen.
  • Ömsesidighet – vi tycker om att göra saker tillsammans. Kamratlärande är en väldigt stark mekanism.
Detta kan man jämföra med Daniel Pinks drivkrafter för motivation
Autonomy Mastery Purpose


 

Eller varför inte Sebastian Deterdings

Freedom Mastery Meaning




När skall dessa kunskaper gå in i huvudet på våra politiker som beslutar om vad vi skall göra i skolan. NÄR?
När skall dessa kunskaper nå in i huvudet på de lärare som arbetar i den svenska skolan? NÄR?

Framförallt undrar jag hur många ungar vi tycker att det är lämpligt att vi offrar på vägen. 


torsdag 28 mars 2013

Perspektiv på skolan


AttributionNoncommercialShare Alike Some rights reserved by brexians

The most important thing any teacher has to learn, not to be learned in any school of education I ever heard of, can be expressed in seven words: Learning is not the product of teaching. Learning is the product of the activity of learners. John Holt

Fundera på det här en stund. För mig är det här avgörande. Det styr hela sättet man som lärare arbetar. När jag tittar på min egen lärargärning i backspegeln så kan jag ju inte låta bli att le åt hur mycket tid jag har lagt på att fundera på vad jag skall lära ut. Det är för all del inte så konstigt det är ju jag som skall stå där i klassrummet och som förväntas styra upp och leverera dagens lektioner. Men ändå. Perspektivet är så otroligt viktigt för hela processen. För val av stoff. För val av metod. För hur jag väljer att lägga upp det hela.

Man kan hävda att inte en enda lärare har lärt någon elev någonting.

Så vad är det då läraren gör då? Varför behövs det ens lärare? Jo de skapar rum för lärande. Det handlar om att skapa meningsfulla och lagom utmanande rum för möten där våra elever skapar. Om lärande är en process där kunskapen skapas i individen i samspel med andra så får det konsekvenser för skolan på så otroligt många nivåer. Men framför allt får det konsekvenser för vad vi gör i klassrummet. Lust är ett illa sett ord i skoldebatten. Men engagemang är ännu obefläckat. Om vi kan skapa engagemang så kommer det att leda till lärande.

Därför tycker jag att vi låter engagemang vara ledordet för den skola som vi vill skapa! 

Eftersom engagemang är något som bor i individen så måste vi engagera på individnivå. Tänk så många lektioner jag hade gjort annorlunda om jag hade fått göra om dem.

Jag hade en riktigt bra föreläsare i historia under min utbildning. Han sa något till oss som var något i stil med "Gå nu ut och undervisa om det som ni tycker är roligt. Det är det som eleverna kommer att komma ihåg. Det som ni tycker är tråkigt kommer eleverna tycka är tråkigt och det kommer de inte att minnas och då är det slöseri med såväl eran som deras tid." 
Vad han sa var ju egentligen bara att engagemang är så viktigt att det får avgöra vad vi gör och vad vi inte gör i klassrummet.
Det var väldigt bra sagt!



 

fredag 8 mars 2013

Plugg eller lust? Lust att plugga?

Intressant debatt!

Debatterandet börjar inte förrän 41 minuter in i sändningen men det är bara att spola sig fram för det här är mycket intressant. Just lärande och kunskap är sådant som vi behöver prata mer om ute i skolan.

Det är ju så lätt att man fastnar i att prata om allt det där dagliga krånglet med struliga elever och krånglande scheman. 

Med det praktiska och vardagligt jordnära. Vi behöver lyfta oss till en högre nivå ibland. Den här debatten kan vara nyttig mat för tanken.

onsdag 25 juli 2012

Om att bryta mot reglerna....

Lego Car (rear)
AttributionNoncommercialShare Alike Some rights reserved by Stewf

Den tysta läroplanen. Det där som vi lär ut utan att medvetet lära ut det. Det där vi ÄR. Det där som vi underförstått får våra elever att förstå gäller.
Snubblade över en länk You Need to Use Technology the Wrong Way som fick mig att börja fundera. 
För det handlar ju inte bara om hur vi använder verktyg på webben. Det handlar om hur vi över huvudtaget förhåller oss till kunskap, kunskapande och skapande. Följa reglerna eller fritt skapande? Den givna liknelsen är Lego. Bygger du efter beskrivningen eller skapar du eget? Vilket är roligast? Vilket är mest lärorikt? Hur viktigt är det inte att vi som lärare vågar visa att man kan gå utanför läroboken. Att man kan bryta mönster. Att det är OK för en pojke att kyssa en pojke. Ja ni förstår vad jag menar.
Om målet är att skapa fria, självständigt tänkande, kreativa och stolta människor så är det vi skall vara. 
Det duger inte att bara prata om det.

onsdag 7 mars 2012

Kreativitet är beroende av sammanhang

AttributionShare Alike Some rights reserved by â–“â–’â–‘ TORLEY â–‘â–’â–“

I Internetworld läser jag en spännande liten grej om kreativitet. Forskaren och nätaktivisten Christopher Kullenberg jämför hackerkulturen med vetenskapssamhället. Man publicerar och delar med sig för att få tillgång till andras forskning. Man gör det därför att det fungerar.
Detta är något som vi måste få in i skolans DNA. Delakulturen är en av grundstenarna av internet och det som gjort att det är så framgångsrikt. Om vi kan åstadkomma samma tänk inom skolans värld så kan vi bli mycket, mycket bättre. Faktum är att just det där att man delar. Lär av varandra och gemensamt strävar efter att bli bättre. Det är en av de gemensamma nämnarna för de skolsystem som är bäst. (How the world’s most improved school systems keep getting better)


Cultivating peer-led learning for teachers and principals– Collaborative practice– Rotation and secondment programs

Så vill vi få en skola som är fantastisk så är det genom att skapa en kultur av gemensamt lärande inom lärarskrået som är en del av vägen dit. En stark delakultur är en viktig beståndsdel. Det känns inte riktigt som det vi fokuserar på i svensk skolpolitik just nu. Det känns mest som om fokus ligger på ökad kontroll och dokumentation. Något som kan växa sig hur stort som helst på bekostnad av det vi egentligen borde göra nämligen skapa världens bästa lärande.

måndag 21 februari 2011

Skola. Vad skall det vara bra för?

It's kind of fun to imagine.
by http://www.flickr.com/people/jelene/]jelene, on Flickr


Pratar mycket skola med mina barn. Det är spännande att höra vad de tänker och tycker om sin skolgång. De vill lyckas och är smarta nog att se vad det är som förväntas av dem. Sedan kalkylerar de vad som krävs i arbete och vad de får ut av det. Inte på något vuxet och alltid klokt sätt. Men visst tänker de i termer som ROI. Marginalkostnad  o.s.v. Starcraft är ju också vansinnigt roligt.

Helt enkelt hur mycket tid tar det här från det jag tycker är roligt och hur mycket nytta har jag av det. Så funkar barn idag. Ja det har de väl alltid gjort om man tänker efter. Men idag är det sociala trycket och auktoritetsrädslan mindre än på säg 40-talet.
Skillnaden mellan skolans verklighet och den "riktiga" var dessutom mycket mindre då. Det var lättare att koppla skolarbete till det framtida riktiga arbete man skulle göra. Så är det INTE idag. 
Det som skolan förväntar sig ligger allt för ofta väldigt långt från det som arbetslivet kräver. Om man inte skall bli lärare då.
Hur har det blivit så här? Fast kanske viktigare hur kan vi ändra på det.
Jag anser att en bra början är att läsa den nya läroplanen. Fundera över vad som verkligen krävs och hur man på roligaste sätt kan skapa lärsituationer för att träna de kompetenser som eleverna skall utveckla.
Jag tror att man om man väljer att läsa den utan att tänka skola som det varit i 1000 år kommer att upptäcka att vi kan ha vansinnigt roligt i skolan medan vi gör viktiga saker och lär oss massor.

Så hur svårt kan det vara? Det är faktiskt så att vi har möjligheten att jobba på andra sätt än läs boken svara på frågorna. Nej faktiskt det är vårt uppdrag att arbeta annorlunda än så.
Om barnen tycker att skolan är tråkig så kommer de att lära sig mindre än de hade gjort i en rolig skola. 
Allt för ofta får man svaret "-Tråkigt" när man frågar hur det var i skolan idag.

söndag 16 maj 2010

Ledarskap. En underskattad del av lärarens kompetenser.


Att undervisa är en ofta svår uppgift. Att leda människor från det trygga till det okända och förändra deras tänkande och deras världsbild är svårt. Det förutsätter många saker. Du kan ju inte lära någon någonting. Det personen själv som måste lära sig. Detta förutsätter en del saker som vi inte ofta tänker på.
Vikten av marknadsföring. Lärare har mycket att vinna på att studera hur man inom reklambranchen jobbar med att vinna kundernas gillande. Vi är vare sig vi vill eller inte nämligen säljare. Konkurrensen är mördande och allt för ofta får vi se oss besegrade i kampen om våra elevers intresse. Vi kan komma med hur genomtänkta och roliga lektioner som helst och ändå falla platt inför en klass som bara längtar efter mat. För att nå fram så är det inte dumt att ta till knep. Alla lärare vet detta. Om ingången är spännande så väcker det intresse.

Reklam är skapande och spridande av information som har till syfte att lysa upp och skapa uppmärksamhet runt idéer, varor och tjänster, samt påverka och ändra människors åsikter, värderingar eller handlingar

http://sv.wikipedia.org/wiki/Reklam


Ledarskap är förmågan att skapa mening och motivation kring den givna uppgiften. Det är också att skapa det lugn och den trygghet som gör det möjligt att utveckla nya kreativa tankar. Det gör man inte i en handvändning.
Ett gott ledarskap kräver engagemang och ett genuint intresse för medarbetarna (eleverna). Allt annat genomskådas snabbt. Det kräver att man vågar visa vägen och är den som går längst fram. Man måste ju leva som man lär. Om man vill lära eleverna nyfikenhet så måste man själv vara nyfiken. Om man vill lära eleverna att ifrågasätta så måste man själv ifrågasätta och stå ut med att ifrågasättas.
Det är inget lätt jobb vi har. Men det är kul!

onsdag 7 april 2010

Mycket på gång i skolvärlden


Det händer vansinnigt mycket i skolvärlden just nu. Nytt avtal skall skrivas och partern står väldigt långt ifrån varandra. Arbetstiden står i fokus och lärarna i Sverige kokar. Budet är 40 timmar per vecka och 5 veckors semester.

Att detta skulle vara en "hit" för arbetsgivarna har jag mycket svårt att tänka mig. Att det skulle vara till gagn för eleverna tror jag inte alls. Jag tror att det kan finnas två möjliga förklaringar till att arbetsgivarna driver den frågan. Antingen för att de på allvar tror att lärarna skulle kunna göra nytta i skolan utan elever. Eller att det är en taktisk fint för att kunna driva igenom ett nollbud. "Ni fick ju sommarlovet". Om det är nollbudet som är målet så varsågod jag funderar redan på att lämna yrket. Jag har haft många jobb men aldrig ett som varit så krävande som läraryrket. Det finns andra jobb.

Om det handlar om att lärare skulle kunna göra en massa bra saker som för skolan framåt när eleverna inte är i skolan så är det ju en vacker tanke. Jag tror absolut på att vi skulle kunna använda sådan tid till fortbildning och skolutveckling. Vad man då har missat är att detta kostar pengar. Bra föreläsningar är inte gratis. Eller är det så att jag skall läsa de böcker som jag läser på sommarlovet i skolan? Leder det till någon förbättring att lärarna gör detta på plats i skolan istället för i hängmattan. Jag tror inte det. Tvärtom. Läraryrket är ett kreativt yrke. Kreativitet förutsätter frihet. Jag är mer kreativ och tänker bättre i min hängmatta än på en stol i en sommarsvettig skola där fläkten är avstängd.

Om jag hade trott att mina rektorer är bättre lämpade än vad jag är att fortbilda mig själv så hade jag gärna sett att de tog över det ansvaret från mig. Men jag tror inte att de vet det bättre än vad jag gör. De har andra kompetenser och andra kvalitér. Men några fantastiska fortbildare är de inte.

En representant för Sveriges kommuner och landsting (SKL) stod på allvar och argumenterade för att lärarna måste effektivisera till exempel planerandet och förberedandet av lektioner. För mig framstår det som höjden av okunnighet. Det visar en syn på kunskap som är hissnande naiv. Som om jag på fullt allvar skulle gå in och ställa mig inför en klass och säga Pelle kan väldigt mycket om det ämnet vi nu skall diskutera så han har läst på om den senaste utvecklingen av ämnet i fråga och har gjort en planering. Jag har ju inte själv inhämtat några kunskaper i ämnet så ja vi följer väl hans planering.

Det har väldigt lite gemensamt med den verklighet som jag möter som lärare. Jag kan gå in med tanken att jag skall hålla en lektion om Hinduismen och landa i mycket mer spännande och viktiga diskusioner om människovärde och rättvisa med utgångspunkt i dödsmisshandeln i Landskrona. Så ser verkligheten ut. Skall jag då som lärare säga att just den senaste veckan så hade jag inte ansvar för samhällskunskapen så jag har inte förberett mig på det....
Det går inte att effektivisera inlärning på det viset. Varje individ måste erövra sin egen kunskap. Det gäller inte bara för barn utan även för vuxna. Ja till och med för lärare.

Jag kan inte låna någon annans hjärna så jag måste faktiskt ha gjort de kunskaperna till mina.

Annars så är det ju en kul idé. Kanske kan eleverna få göra likadant. "Lessen majjen men jag svarar inte på frågor i historia den här veckan. Vi har effektiviserat inlärningen och Kalle är bättre på historia så han gör våra prov den här veckan". Snacka om att vi kommer att kunna effektivisera och höja betygssnittet!

Korkat helt enkelt. Som lärare är man ständigt på jobbet så till vida att man söker kunskap och ser till att hålla sig uppdaterad i sina ämnen. Som lärare i historia, religion, samhällskunskap och geografi så ser jag inte bara på nyheterna. Jag sitter hela tiden och funderar över hur jag skulle kunna använda detta i min undervisning. Får jag då räkna in detta i mina 40 timmar? Knappast eller hur. Men det är lektionsförberedelse lika fullt.

Som lärare står du ständigt inför en publik. Du är ansvarig för att leda en form av teater. Du skall väcka nyfikenhet. Skapa lugn. Utmana dina elevers tänkande. Hur många kan tänka sig att ställa sig framför en publik och göra detta utan att få en rimlig chans till förberedelse.

onsdag 17 mars 2010

Skoldebatt som spårar ur. Makten över framtidens skola.





Det händer mycket spännande saker denna vår i skolsverige. Nytt avtal står för dörren och spelet om vad som skall förhandlas in i avtalet pågår för fullt.
Tjyv och rackarspel är en inte ovanlig del av förhandlandet. På DN-debatt kan man läsa att 198 av Sveriges skolchefer kräver att få mer makt över lärarnas arbetstid.
Detta upprör såklart Sveriges lärare så till den milda grad att vi börjar skrika på strejk och genast startar Facebookgrupper på löpande band.

Lärarna reagerar med ryggraden och känner sig genast hotade. Med all rätt bör man tillägga. Ständigt halkar vi som kollektiv efter i löneutveckling och samtidigt har arbetsvilkoren dalat i samma takt. Det som en gång i tiden var ett fritt och kreativt yrke är i dag allt mer tyngt av administration och kontrolltänkande.
Debatten har tidigare i vår handlat om att de som väljer att bli lärare inte längre är toppstudenterna utan snarare de som inte kommer in någon annanstans. Kan man inte bli något annat så kan man alltid bli lärare. Är det på fullt allvar någon som tror att 40 timmarsvecka och fem veckors semester är något som lockar toppstudenter. Herregud inom industrin har de kortare arbetsvecka. Mer semester och tjänar tiotusen mer i månaden.
Nej feltänkt och korkat. Att min skolchef har skrivit på detta övergår mitt förstånd. Men kanske har man en helt annan förståelse för vad som är viktigt på den sidan skrivbordet.
På min sida av skrivbordet ser jag helt andra lösningar på det här problemet. Om problemet är att det finns lärare som bara glassar och gör minsta möjliga arbetsinsats så ge dem inte någon löneutveckling. Satsa istället de pengarna på att belöna de som är engagerade och bidrar till att utveckla verksamheten. Detta kräver såklart engagerade och duktiga ledare/rektorer. Ledare som får chansen att vara just pedagogiska ledare INTE enbart ekonomer.

Låt skolan bli det kreativa och härliga kunskapssökarställe som det kan vara. Lär av kreativa delar av näringslivet (nej jag menar inte löpande bandet) utan titta på hur man skapar kreativa arbetsplatser inom t.ex. media, IT och reklambranchen. Skolan bör vara en plats för tänkande, skapande och socialt utbyte. Då får man ju se till att skolan har en sådan miljö. Åk gärna på ett studiebesök till England och titta på hur de tänker kring de här frågorna. Om vi menar att utbildning är viktigt så bygg miljöer som gör att man känner sig viktig när man vistas där.

Frihet och ansvar är tätt sammanlänkade. Lärare har ett mycket stort ansvar och detta kräver att man även har frihet. Som lärare är det mycket svårt att ha en dålig dag. Vi förväntas att alltid vara på topp. Våra elever kräver det. De förväntar sig att du presterar varje dag. Mötet med eleven går inte att skjuta upp för att man är snorig och trött. Man kan inte välja att ta tag i den jobbiga konflikten imorgon när jag är lite mer pigg och alert. Du måste vara HÄR och NU. Detta tar på krafterna. Såväl de fysiska som psykiska.

Jag har haft många olika arbeten. Allt från försäljning, industri, butik till vårdsvängen och restaurang. Lärorikt och viktiga erfarenheter ja absolut. Men en sak kan jag säga. Inget har varit i närheten av läraryrket när det gäller komplexitet och arbetsbelastning. Läraryrket är oerhört svårt och tidvis tungt. Men samtidigt är det oerhört kreativt och spännande.

Kreativitet och frihet är sammanlänkat. Kreativiteten måste ha frihet för att ha möjlighet att växa. Inse att läraryrket är ett kreativt yrke. Bekräfta det!

Jag trodde att jag hade använt stämpelklockan för sista gången när jag stämplade ut från Skogaholms bageri för sista gången. Låt oss hoppas att det var det.

fredag 26 februari 2010

IKT-strategi nationellt och lokalt



Lund har fått en ny IKT-strategi vilket gör mig mycket glad. Den är ambitiös och siktar precis så högt som vi i Lund bör göra. Vi skall ligga i framkant. Lund är en knutpunkt när det gäller såväl utbildning som IT. Självklart skall vi i Lunds skolor ha tillgång till den senaste tekniken. Nu står det där med tydliga bokstäver på vitt papper.



All personal ska ha en egen bärbar dator. Alla elever ska ha tillgång till
en
egen bärbar dator.
Övrig teknisk utrustning som t.ex. handdatorer,
kameror, mobiltelefoner,
gps, interaktiva skrivtavlor och annat som behövs
för ett utvecklingsorienterat
arbetssätt ska också finnas tillgängligt i
verksamheten.


Kanon! Då behöver vi inte argumentera och debattera det mer utan kan diskutera det som är viktigt att diskutera. Metoder och pedagogik!
Jonas Hällebrand är inne på samma linje.
Datorn är bara ett medel inte målet i sig. Det som är intressant är vad man kan göra med den. Kommunikation och samarbete. Skapande och kreativitet.
Killebäckskolan är på väg in i ett EU-projekt som handlar precis om detta. Vilka möjligheter till lärande!
Lika glädjande som det är att Lund är på rätt väg. Lika rädd blir jag när jag tänker på att det självklart finns kommuner där detta är långt bortom horizonten. I Computer Sweden kan man läsa att det efterlyses en nationell IT-strategi. Skolan ligger långt efter och det behövs krafttag för att komma ikapp övriga samhället. En kraftfull nationell strategi behövs för att säkra att våra elever får en likvärdig utbildning och tillgång till världens viktigaste verktyg för lärande. Det är en skam att så mycket av skoldebatten handlar om att beslagta och begränsa elevernas kommunikationsmöjligheter och så lite om hur vi kan öka kommunikation och lärande i en komplex digital värld.
Nationell strategi NU! Jag har svårt att se att man kan låta bli. Fast Björklund är kanske inte så intresserad av redskap för lärande. Han pratar hellre om ökad kunskap genom fler prov. Fast vem vet vad han menar med kunskap. Jag vet inte vad han har för kunskapssyn fast det vet kanske inte Björklund heller?

Nationell tragedi. Skolan är viktig!


Likvärdig undervisning vad är det? Som det verkar så kan det vara väldigt olika. Är den då likvärdig? Ja man frågar sig...

Beroende på vilken skola du väljer att gå i så ser din utbildning olika ut. Förutsättningarna för att bedriva skola ser väldigt olika ut i Sveriges kommuner. Hur mycket dina barns utbildning får kosta är ju upp till de lokala politikerna. De enda rörliga kostnader av rang som finns för rektorerna att trolla med för att klara sin budget är löner, och matriel.

Att det handlar om fördelning av knappa resurser är självklart. Att Sveriges kommuner skulle ha några oceaner av extra pengar vill ingen skattebetalare höra talas om (inte jag heller).

MEN! Detta får konsekvenser som på sikt hotar att skada. I Sydsvenskan 26/2-2010 skriver Lars Pålsson Syll under aktuella frågor om hur vi idag har rustat ner den svenska skolan så till den milda grad att det får allvarliga konsekvenser. Läs här>>>



För 50 år sedan tjänade en läroverkslärare i genomsnitt 35 procent mer än en
ingenjör. Idag är en gymnasielärarlön i snitt 75 procent av en
civilingenjörslön.
Här har vi ett av huvudskälen till de problem som svensk
skola brottas med idag. Varför skulle högpresterande studenter annat än
undantagsvis välja att söka sig till en utbildning som leder in i ett yrke som
idag kännetecknas av låg lön och avsaknad av prestige och status?


Det finns ett samband mellan lärarnas status och det värde eleverna sätter till utbildning. Ärligt talat är det förvånande? Hög status gör att man blir lyssnad på. Inget konstigt med det. Nej det märkliga är att man medvetet har sänkt lärarnas löner och status under så lång tid utan att man någonsin har funderat över vad det i förlängningen kommer att betyda.

Efter kommunaliseringen kan rikspolitikerna, utan att det förpliktigar, prata om hur oerhört viktiga lärarna är. Det är ju inte de som betalar. Ute i kommunerna är verkligheten att man måste välja mellan att ta ansvar för den kommunala budgeten eller ett nationellt problem som får stora nationalekonomiska effekter. Valet blir då lätt. Budgeten måste gå ihop och man höjer inga skatter för att lärarna skall få högre lön. Det skulle garantera mindre röster i nästa val. Att begära att kommunerna tar ansvar för ett nationellt problem där de själva kortsiktigt förlorar och långsiktigt kanske vinner är befängt.

Tanken med kommunaliseringen var nog så god. Närmare och mer demokratisk styrning av skolan. Men det leder fel. Farligt fel.

Det kan sticka i ögonen på många att höja lärarnas löner kraftigt men det är nödvändigt. Allt annat är rent av farligt för Sveriges långsiktiga välstånd. Ett par generationer är kanske redan förlorade men låt det inte fortgå. För Sveriges och för våra barns skull.

Jag är rädd för att kommunerna inte kan ta det ansvaret.

måndag 18 januari 2010

Kunskap vad är det egentligen? Är vi överens?


Läser P J Anders Linders ledare på Svenska Dagbladet kunskapsskolan står på spel. Han hyllar Björklund för att han "varit målmedveten och drivande och initierat stora förändringar för arbetsro och ökad kunskap."


Jag tycker inte att han har gjort det. Inte i sin politiska retorik i alla fall. Ordning och reda och ökade maktbefogenheter för lärarna är inte vägen till kunskap. Självklart tycker även jag att det skall vara lugn och ro i klassrummet. Utan det så kan inget lärande äga rum. Men det uppnås av varje enskilld lärare inte genom att man stiftar lagar eller regler. Det skapas i relationen mellan lärare och elev. Den lärare som inte får respekt av sina elever har uppenbarligen ett problem att lösa. Den tiden då det fungerade att peka med hela handen och eventuellt risa upp den som inte gjorde som man sa är för alltid borta. Det skall vi vara glada för. Metoderna måste helt enkelt se anorlunda ut 2010. Respekt är inte längre något man får genom sin tittel utan något som man måste förtjäna. Detta är inget enkelt utan en av de svåraste delarna av läraryrket. Det handlar om gruppdynamik, psykologi och pedagogik. Det är otroligt svårt och en skön konst som praktiseras varje dag i varje klassrum med mer eller mindre lyckat resultat. Varje lärare kan berätta om lyckade eller mindre lyckade episoder.

Björklunds kunskapssyn hade det varit intressant att få reda på. Om han har någon så har han inte berättat om den. Med tanke på den politiska retorik som lämnar hans mun så verkar det vara mätbara faktakunskaper som är viktigast att förmedla i den svenska skolan. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Fakta känns så 1900-tal.

Fakta behövs men är det något man skall lära sig utantill? För att sedan rapa upp på ett prov? NEJ! Fakta är något man använder sig av för att skapa sig kunskap om världen med. Men fakta är föränderligt och knappast den sanning som Björklund kanske önskar. Med en uppkopplad värld så är fakta något man kan hitta i realtid. Det förändrar vad skolan bör inrikta sig på. Det är mycket viktigare med metakunskap än med fakta. Mer svårbedömt och mycket, mycket viktigare.

PJ ANDERS LINDER avslutar sin ledare med följande ord "uppenbarligen får alldeles för många elever ut alldeles för lite av sina skolår." Det kan jag verkligen hålla med om. Aldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen. Det kallas IT och används inte minst av SvD. Det är bara i skolan som vi är kvar i 1900-talet. Ja och i hjärnorna på dem som tycker och tänker om den svenska skolan.

måndag 4 januari 2010

Året då det vänder? 2010. A new hope...


Så här ett år efter att skolan där jag arbetar brann ner så är det inte utan en viss stolthet man kan konstatera att vi är riktigt bra på att trolla med knäna.
Min förhoppning är att det nya året kommer att vara en revolutionerande resa från en skola hårt bunden och styrd av läromedlet till en friare och mycket mera verklighetsbaserad.
Som det har varit så har metod och val av läromedel varit ganska styrt. Av den enkla anledningen att det enda vi har haft tillgång till är läroboken och den kunskap som finns i lärarnas hjärnor. Säkert en hel del såklart men långt ifrån det som borde känneteckna en modern skola om jag fick bestämma.
I varje ficka på dagens högstadieelever hittar man en mobiltelefon. Med en sådan kan man nå den största publika samling information som världen någonsin har sett. Internet. Det har inneburit en revolutionerande förändring av samhället. Det som tidigare var förbehållet de få utvalda och utbildade kan idag nås av alla. Detta innebär inte att utbildning har blivit mindre värt. Tvärtom. Men det får konsekvenser för vad vi bör lära ut och vad eleverna bör lära in.
Jag kan en del telefonnummer i huvudet. Ja det är bara att erkänna. De flesta av dessa är förvisso ganska inaktuella. De är nummer till kompisar eller egentligen till deras föräldrar (de har ju liksom jag flyttat hemifrån för länge sedan). Nya nummer kommer jag aldrig att lära mig. De finns ju i telefonen (mobilen) eller på hitta.se.
Likadant är det med skolan. Den typ av information eller fakta som var viktig att kunna en gång i tiden kan idag lätt nås med några knapptryckningar på telefonen. Vi kan väl kalla det för kvantitativa kunskaper. Sådant som de flesta av oss födda innan LPO 94 har ägnat hela vår skoltid till att lära in utantill och sedan rapa upp på provet.
Sådan kunskap blir allt mindre viktig att kunna just utantill. Det är inte där vi skall lägga kraften. Finna, söka, värdera och analysera känns mycket, mycket viktigare. Att man sedan lär sig en massa fakta medan man gör detta är ju en positiv bieffekt som jag knappast beklagar. Men fokus bör ligga på användandet och skapandet av kunskap snarare än repeterandet av gammal kunskap.
Man lär ju medan man gör.... Det vet varenda en som någonsin har gett sig på att göra något.
Teknologin och då fram för allt användandet av IT i skolan idag är väldigt begränsat. Mycket beroende på okunskaper hos lärarna men även på att lärarna inte har fått chansen att på alvar ta del av den omdanandekraft som IT utgör. Om du har en dator och tretti elever hur skall du då kunna lägga upp en undervisning som inefattar användandet av ny teknik? Eller tio datorer på trettio elever?
Ja hellre tio men ändå. Ingen skulle komma på den enfaldiga idén att bara dela ut tio pennor till eleverna att dela på. Eller tio böcker. "Ni får turas om"
NEJ!
En dator per elev är inte orimligt. Det är en nödvändighet. Helt enkelt en ganska rimlig förutsättning för lärande. Precis som tillgång till penna och papper när det behövs.
Jag förutsätter att Lunds politiker och skolledare inser det i år och ger oss chansen att komma igång så fort som möjligt.
Allt annat känns ju ganska orimligt. Det är ju världen utanför skolan (den där datorn är arbetsverktyget) som vi utbildar våra elever för. De kan ju inte bli lärare allihop.

söndag 26 oktober 2008

Förstår barnen hur vi tänker?


Det finns ju ett uttryck som heter "den dolda läroplanen". Alltså det som vi som lärare förväntar oss att eleverna skall prestera men som vi inte sätter på pränt eller ens uttalar.
Eleverna funderar väldigt mycket över vad vi som lärare vill att de skall göra och hur vi vill att det skall göras. Man skulle ju kunna tycka att de kunde få den informationen på papper och att vi sedan skulle kunna använda den energin vi därmed sparar till annat viktigare lärande. Men ....
Det förutsätter att vi lärare är medvetna om alla dessa små subtila saker som vi ser som självklara, men som inte är det för alla elever. Det förutsätter att vi kan se världen inte enbart med våra egna ögon. Detta är en av människans/lärarens svåraste uppdrag.
När jag läste historia så använde man uttrycket "den fjättrade Clio" (Clio är historieskrivandets musa) för att illustrera att varje tid är fjättrad i sin egen kultur och därför har otroligt svårt att se på sin samtid med friska ögon. Likadant förhåller det sig naturligtvis med oss lärare och våra svårigheter att på ett nyktert sätt studera vår egen undervisning. Att reflektera över vad man håller på med är givetvis mycket bättre än att inte göra det. Men....
Kommer det att vara möjligt att fullt ut se sina egna resurser och tillkortakommanden. Nix!
Visst är det kul att vara lärare. Men oj vad svårt.

fredag 10 oktober 2008

Nytt tänk är ett måste!

Den gamla hederliga (?) undervisningen är inte vägen framåt. Det som vi kan kalla för kunskapsförmedling är inte aktuellt. Har kanske inte heller någonsin varit det. Hela idén bygger ju på att jag som vet överför min kunskap till den som inte vet.
Tankefelet ligger ju i att fokus ligger på den som överför inte på mottagaren. Det är ju eleven som skall lära. Eller?
Då bör ju fokus ligga på elevens behov. Kunskap kan ju inte överföras. Den måste ju skapas på nytt i varje människas hjärna.
Hur lär vi då bäst? Jo när vi har en känsla av sammanhang. När det jag redan vet kan kopplas till nytt vetande och bilda en ny helhet. Då har vi lärt oss. Detta sker i mötet, diskussionen i krockarna och debatterna. Att läsa i boken (vilket mina elever givetvis gör) får mening först när man diskuterar och prövar det man precis har läst. Då först kan man prata om kunskapsbildning.
Mitt problem är att eleverna inte läser det som de förväntas och därför inte kan delta i disskusionerna. Hur göra ämnet så viktigt att de väljer att engagera sig. Att engagera en tonåring är en konst som heter duga.

lördag 6 september 2008

Verktygen

Hur mycket tid lägger vi i skolan på att lära eleverna att använda de verktyg som de kommer att behöva kunna?
Hur mycket tid lägger vi på att lära eleverna att skriva med penna på papper? Jämför detta med hur mycket tid vi lägger på att lära dem att skriva på tangentbord.

Tänk dig en utbildning till konstruktör. Idag sker i princip uteslutande all tillverkning utifrån datorn. Man skapar komplexa maskiner i avancerade CAD-program informationen går ut till maskinerna som sätter ihop delarna. Det är detta som vi är bra på i Sverige idag. Hög produktivitet. Tänk dig då vidare att den utbildning vi tänker oss sker uteslutande med ritning på papper med blyertspenna.

Så ser det ut i svenska skolor idag. Vi lär barnen gårdagens teknik fast de skall jobba med morgondagens.

Vi kan ju inte fortsätta så. Eller hur?

Vad krävs det då för att förändra detta.Ett flertal saker behöver förändras. Vissa är lätta att ändra på andra svårare.


Steg ett. De lätta sakerna. Att köpa in datorer till alla sveriges skolbarn och deras lärare. En bärbar per person varken mer eller mindre. Vi har 935 000 elever i grundskolan och det är väl lämpligt att börja där. Den som skall köpa så många datorer lär få ett bra pris. Om vi räknar högt och tänker oss en bärbar för 4000 kr hur mycket kostar det då?



Vi pratar en engångskostnad på i runda slängar 4 miljarder som sedan kanske årligen måste kompleteras med en halv miljard. Mycket pengar? Ja visst men se det som investeringar istället för kostnader. Det är sådana här satsningar som måste till för att Sverige skall kunna fortsätta vara ett av världens rikaste länder.

Hur mycket köper vi pennor för idag?
935 000 elever gånger 6 pennor per år kostar i runda slängar 2 miljoner. Detta bara på blyertspennor. Papper ingår förstås inte. Inte heller transporter och miljöförstöring. Det är med andra ord inte billigt.
Stor skillnad? Ja men gårdagens teknik är alltid billig. Är det rimligt att fortsätta med blyertspennan bara för att den är billig. Skolan arbetar med framtiden och bör alltid ha detta med i beräkningen. Visst kan det vara kul med de som kör med häst och vagn men den bilskola som har enbart hästkörning på utbildningsprogramet är ju tokfel ute.

Den svårare nöten att knäcka är alla dessa lärare som undervisar på ett gammalt sätt. De tycker sig inte kunna hantera dagens verktyg. De behöver utbildas när det gäller hur man använder datorn rent praktiskt. Men även metodik och pedagogik kan behöva fräschas upp. Det stora misstaget man gjorde med LPO 94 var att man inte fick lärarna att fatta att det gamla inte dög längre. När man lämnar ett kvantitativt bedömningssystem för ett kvalitativt så är det ju bra om alla fattar det. Eller? Idag skriver vi 2008 och många i den svenska skolan mäter med samma måttstock som innan. "Du hade 75 % på provet och får VG". Problemet är att det inte fungerar så i ett kvalitativt bedömningssystem.
Jag får ofta frågan av elever är detta en G-fråga eller VG-fråga? Mitt svar blir då "det beror på hur du svarar". Eleverna hatar mig när jag säjer så (tror jag). De vill ju har ett rättvist och mätbart system. "Han skrev ju inte lika mycket som mig varför får han bättre...."

Han skrev bättre!

Så kom igen.....
Kom in i matchen!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...