Den gamla hederliga (?) undervisningen är inte vägen framåt. Det som vi kan kalla för kunskapsförmedling är inte aktuellt. Har kanske inte heller någonsin varit det. Hela idén bygger ju på att jag som vet överför min kunskap till den som inte vet.
Tankefelet ligger ju i att fokus ligger på den som överför inte på mottagaren. Det är ju eleven som skall lära. Eller?
Då bör ju fokus ligga på elevens behov. Kunskap kan ju inte överföras. Den måste ju skapas på nytt i varje människas hjärna.
Hur lär vi då bäst? Jo när vi har en känsla av sammanhang. När det jag redan vet kan kopplas till nytt vetande och bilda en ny helhet. Då har vi lärt oss. Detta sker i mötet, diskussionen i krockarna och debatterna. Att läsa i boken (vilket mina elever givetvis gör) får mening först när man diskuterar och prövar det man precis har läst. Då först kan man prata om kunskapsbildning.
Mitt problem är att eleverna inte läser det som de förväntas och därför inte kan delta i disskusionerna. Hur göra ämnet så viktigt att de väljer att engagera sig. Att engagera en tonåring är en konst som heter duga.
Inlägg
Kris med tilliten
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar