Visar inlägg med etikett datorspel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett datorspel. Visa alla inlägg

söndag 8 december 2013

Om PISA och kanske lite annat.


Attribution Some rights reserved by Rob Boudon

Det är ett stort problem att läsförståelsen sjunker. Punkt.
Att svenska elever lägger mindre tid på läsning beror inte på att vi läser mindre i skolan. Skolan har förändrats mindre än man kan tro sedan 1842. Nej den stora förändringen är i hur mycket tid man lägger på att läsa böcker hemma. Dyslexiförbundet FMLS konstaterar "Förr om man hade tråkigt så läste man en bok (---) Idag finns det så mycket annat som lockar, datorspel, teve och filmer. Man behöver inte läsa för att få stimulans."  

 Här tänker jag en djärv tanke.

Är det så att böcker helt enkelt är en konstform som håller på att ersättas av en annan konstform? Att berättande håller på att byta medium? 


Jag vågar påstå att det är så. Skillnaden är rent visuellt gigantisk. Men innehållsmässigt är skillnaden mindre avgörande. Att läsa deckare är ju populärt. Eller varför inte agentromaner. Eller krigsskildringar.

Men om du råkar vara under 35 så kan de ha namn som GTA5 istället för Snabba cash. Vilken av de två som är bäst är enkelt att avgöra. GTA 5 har ett obegränsat antal handlingar som du som läsare/spelare är med och påverkar din historia med. Spel är ett av människor skapat kulturellt uttryck. Precis som film. Precis som litteratur. Att något av dessa skulle vara finare, viktigare eller på något underligt sätt mer i grunden avgörande är såklart en konstruktion som är kontextberoende.

Inget annat land är så genomgripande genomsyrat av den omvälvande samhällsförändrande kraft som vi kallar internet som Sverige. Men i Sverige diskuteras på allvar om vi inte behöver en litteraturkanon. Så att vi kan bestämma vilka böcker vi skall tvinga våra skolelever att läsa. Senast i somras var det på tapeten.

Eftersom jag anser att även annan kultur är viktig så bör vi införa en musikkanon, filmkanon, teaterkanon, matkanon, konstkanon och säkert en hel massa andra kanoner. 

Plötsligt framstår det som lite märkligt eller hur.

Men åter till där jag började. Det är problematiskt om läsförståelsen sjunker. Detta eftersom så mycket av det vi gör är beroende av att vi läser och tolkar text.

Så hur löser vi detta? Hemma läser våra unga (och yngre vuxna) allt mindre. Skolan måste då kompensera. Läsa bättre och mer. Det lustfyllda läsandet. Det engagerande och diskuterande läsandet. Det måste få ta en större plats i skolan. Kanske kan vi lägga ett utökat ansvar för detta läsande på andra ämnen än svenskan. SO lärarna kan bjuda på massor av tid till läsning som berikar. Förutsatt att man minskar ner på målträngseln såklart.

Sedan är det ju frågan om kanske inte Sverige har mer att vinna på att bejaka den kulturkonsumtion som våra unga lägger så mycket tid på. Kanske hjälpa till att utveckla och förfina deras spelsmak. Spelande 14 åringar kommer att växa upp till spelande 40 åringar. En hel del av dessa spelare kommer att spela andra typer av spel än de spelade som 14 åringar. 

Detta är bara en vild gissning men jag skulle tro att den svenska lärarkårens samlade kunskap om tv-spel och datorspel är mindre än vad eleverna i en normal gymnasieklass har tillsammans. 

Kanske är det rentav så att den viktigaste kanon vi behöver ta fram är den spelkanon som Sveriges lärarkår behöver tillgodogöra sig för att kunna göra relevanta kopplingar till elevernas verklighet i sin undervisning.

När man kokar ner hela den här soppan så landar vi i begreppet allmänbildning. Vår grundskola har ambitionen att ge Sveriges unga en god sådan. Problemet är att vad som var allmänbildning 1842 och vad som är det 2013 är så vitt skilda saker.

Det är rent av så att allmänbildning för föräldrar och deras barn vitt skilda saker. Detta eftersom vi lever i tider av paradigmskiften. 

Jag är född pre Pong och var överlycklig över att en gång om året få se Disney på TV. Mina barn har aldrig levt i en tid utan Mario eller GTA . Disney har fyra kanaler som går dygnet runt.

Kanske dags att fundera över vart vi vill? Hur vill vi att vår framtid skall vara. Var vi har utvecklingspotential?

onsdag 30 oktober 2013

Dataspelsberoende. Datorspelsberoende. Eller den ständigt onda ungdomskulturen kanske.

Creative Commons-licens
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande 3.0 Unported Licens. http://instagram.com/aner76

Det är på något sätt lite gulligt att vi människor har så svårt med att se saker för vad det är. Kultur inte minst. Ungdomskultur i synnerhet.

Den här boken mellanlandade på mitt skrivbord. Jag har inte hunnit läsa den. Men jag tror ärligt talat inte att jag behöver det heller.

Nu menar jag inte att det inte finns problem. Det finns det. Det finns unga som ägnar mer tid än vad som är bra för dem med att spela spel. Frågan är bara om det är spelens fel. Som jag ser det så är det lika dumt som att beskylla Judas Priest för att ligga bakom ungdomars självmord genom subliminala budskap.

Eller att beskylla jazzmusik för att leda till omoral. 

Det blir ett enkelt sätt att hitta förklaringar på mer komplexa problem.

Just nu går debatten hög om mobiltelefonernas onda påverkan och landet förenas i moralpanik. Plötsligt är man en dålig förälder om man släpper sitt barn med blicken.

När det gäller ungdomskulturen så har den per definition alltid varit dålig. Det är ju liksom en del av grejen med det hela. Det skall vara motstånd mot vuxenvärlden inbyggt i det hela för att vara något värt liksom.

Föräldrageneration efter föräldrageneration går i samma fälla. 

Att vi fortfarande inte har lärt oss att det ständigt följer samma mönster kan jag tycka är förvånande. Beatles är väl ett bra exempel. Från att ha varit sinnebilden av omoral (usch vilket hår) till poulärkultur och vidare till finkultur. Nog kan man väl tänka sig att dataspelen kommer att göra samma resa.

Just nu är det dock fortfarande något som kommer att leda till våra ungdomars totala förfall.

Om 20 år kommer man att dra på smilbanden åt dagens upprörda debatt. Istället kommer man då att vara upptagen av nya ungdomskulturyttringar som kommer att skapa stora debatter på föräldramöten och föräldrautbildningar.

Ja det finns våldsamma spel. Det finns brutala spel. Det finns även vackra spel. Löjliga spel. Precis som det finns våldsamma böcker och filmer. Precis som det finns vackra böcker. Löjliga filmer.

Kultur är kul. Människan är kul.








onsdag 20 juni 2012

Dreamhack, skolan och den digitala klyftan


AttributionNoncommercial Some rights reserved by gointernationalgroup.com photo gallery

Besöket på Dreamhack blev lite kortare än planerat efter som en riktigt elak förkylning gjorde sig påmind för en av grabbarna. Dock hann jag med att insupa känslan av att vara på plats på världens största LAN-party.
En av de saker som jag har gått och funderat på är om klyftan mellan ungdomskultur och vuxenkultur har vidgats. Jag menar om jag som trots allt är grymt intresserad av allt som har med datorer och sådant att göra ändå är totalt okunnig om de hjältar/idoler som mina grabbar pratade om i bilen på väg till Dreamhack. Hur är det då för alla andra. Jag kände till en av dem.  PewDiePie 
Hur måste det då inte vara för alla andra?

Jag menar gick det att vara förälder på 60-talet och vara totalt ovetande om att det fanns något som hette Elvis eller Beatles? Tror det knappt.

Vad innebär det här egentligen? Om klyftan växer mellan vuxenkultur och ungdomskultur? Jag har en känsla av att det inte är helt bra. Om vi som lärare skall nå våra elever och kunna relatera till deras verklighet så måste vi ju ha kunskap om deras verklighet. 
Vi riskerar ju annars att i deras ögon framstå som oinsatta och ointresserade. Ungdomstiden handlar väldigt mycket om att distansera sig och skapa en egen identitet. Att på ett sätt skapa avstånd till vuxenvärlden. Men det hindrar inte att det är vuxenvärldens uppgift att minska det avståndet. Att på ett sätt jaga ifatt de unga och visa att vi bryr oss om.

Hur gör vi det i en värld där vi inte ens vet kanalen. När vi inte vet vad vi skall söka på?

Inom idrotten finns det gott om engagerade föräldrar. Som skjutsar till matcher. Hänger vid sidlinjen medan man väntar på att få skjutsa hemåt igen. Här handlar det ofta om ett delat intresse. Man förstår och kan relatera till det ungdomen håller på med. Jättebra!
På Dreamhack var föräldrarna helt klart färre. Vi som ändå tagit oss dit gled storögt runt i en värld där vi inte riktigt kunde tyda tecknen. Vi saknade kunskapen och språket.
Det är för all del ett övergående problem. Spelande unga kommer att bli spelande vuxna som blir spelande föräldrar.

Återstår bara att hoppas att en del av de spelande unga väljer att bli lärare så att även den kunskapen och erfarenheten hittar in i skolans värld. 

Spelkulturen är en otroligt rik och levande kultur som sömlöst flyter i hop med internetkulturen. En bra start in i denna världen kan vara ett besök på Dreamhack. Att ha koll på internet memes kan ju också vara en intressant sak. Det finns en tidslinje med vad som varit hett genom internethistorien. En del av de här grejorna har man ju sugit upp i reklamvärlden och på så sätt gjort dem till en del av vardagskulturen. Som till exempel comhems reklamfilmer. Där man helt enkelt gör egna versioner av internet memes fast med sina egna reklampersoner i huvudrollen.

fredag 20 april 2012

Dreamhack!

Some rights reserved by gointernationalgroup.com photo gallery
Jaha så har man bokat in sig för att delta i Dreamhack. Så spännande :)

Some rights reserved by dakwon


Dreamhack är världens största LAN-party och innehar även rekordet för snabbaste uppkoppling/bredband.

Det är helt enkelt en fest för dataspelande ungdomar av alla åldrar. Vi pratar alltså strax över 20 000 människor som träffas och spelar, umgås och nätverkar (bokstavligen).

Jag är grymt laddad och nyfiken. Behöver jag säga att jag ser väldigt mycket fram emot detta.

Vi ses där

lördag 22 november 2008

Farliga datorspel?


Alltid lika intressant och roande att läsa Stig-Roland Rask! Se bloggen Unga nätkulturer>>>

Aldeles lysande komenterar han debatten kring farliga datorspel som gör att ungdomarna enligt kvällstidningarna "kollapsar".

Han pekar på att det kanske inte är så att problemet är själva dataspelen utan bristen på vatten, mat och sömn.

Onekligen mycket träffsäkert. Det går säkert att hitta någon som drejat ihjäl sig efter att maratondrejat dygnet runt under en vecka. Ingen skulle komma på idén att förbjuda leran i det läget. Halva Skåne skulle ju dessutom bli olagligt i ett nafs. Att man inte inser att ungdomars kulturyttringar i alla tider har ansetts som förtappade och destruktiva skär i mitt historikerhjärta. Fatta att det alltid kommer att vara så.

Är det inte Beatles så är det den där förbannade Jazzen eller så är det ett dataspel. Nej låt bli att göra bort dig och se din plats i historien. Förstå att det du inte förstår inte nödvändigtvis måste vara fel. Om du är förälder inse att ditt barn självklart behöver gränser för såväl drejning som fotboll och dataspel. (jazz kan väl vara okej)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...