fredag 23 december 2011

En fundering om digitala klyftor

Earth Horizon
By DonkeyHotey

Hur skall vi göra för att överbrygga digitala klyftor?
Hur gör man för att få med ALLA på tåget.
Hur gör man egentligen för att, utan att kränka, få de som sladdar att förstå att det här med att vara en del av den digitala världen inte är något man kan välja bort?
Hur får man dem att förstå att det är något som är av yttersta vikt för de ungdomar som går i skolan idag. För de MÅSTE kunna det för att klara sig i morgon.

Betygssystemet kan man ju inte strunta i (eller?). Men med tekniken och internet verkar det vara just så. Valfritt.

Man kan som lärare utan att behöva skämmas över det säga "jag är inte så intresserad av datorer". Så kan man inte säga om läroplanen eller skollagen eller sitt ämne. Inte utan att framstå som suspekt.

Visst är det konstigt. Nu tycker jag inte att detta är lärarnas eller rektorernas fel. Nej det här är ett resultat av en kultur av konservatism som drabbat skolan under lång tid och som är farligt förlamande.
Vad det handlar är att man tappat siktet på framtiden. Skolan jobbar ju med att ge förutsättningar som skall hålla långt in i framtiden. Med en halveringstid på kunskap som är runt sex år så är det såklart svårare att hantera idag än det var 1842. Nu är mycket av det vi behandlar i skolan kunskaper av mer varaktigt, grundläggande slag. Men det påverkar trots allt.
Skolan förvaltar vår framtid och den är för viktig för att vi skall kunna nöja oss med gårdagens lösningar på morgondagens problem.
Här handlar det om att skapa en kultur av modernitet och framtidsspaning. Det är inget omöjligt uppdrag. 
Men det rimmar illa med studentexamen och fler prov.

onsdag 12 oktober 2011

Bland det viktigaste jag läst

by aigarius

Hittar på Karolinska institutets hemsida en spännande artikel med titeln "Hjärnans hårda skola".
Mycket spännande läsning. Det handlar om något så viktigt som hur vi lär oss. Detta hett debatterade område verkar vara närmast ett vitt blad när det gäller forskningen. Eller nåja en del vet man ju. 
Man vet att inlärning av fakta utan förståelse är slöseri med tid. Man vet att det som berör oss känslomässigt det minns vi. Man vet att det som vi kallar djupinlärning det fungerar. 


En av alla de "sanningar" som finns i artikeln är 
Kanske går det egentligen inte att lära ut, bara att stimulera andra att själva lära sig. Någon har sagt att hjärnan är lite som en vildvuxen trädgård och att läraren är en trädgårdsmästare som kan plantera frön och ge näring till idéer samt göra sitt bästa för att bekämpa missuppfattningar. Men växtkraften kan bara komma från den som lär sig.
Repetition är kunskapens moder är ett sådant där gammalt uttryck som vi ofta slänger oss med i skolans värld. Det stämmer. Så är det. Vill du minnas så måste du repetera. Problemet är att det är ganska tråkigt. 
Forskare, elever och lärare är rörande överens om att repetition är ett nödvändigt inslag i lärandet. Problemet är dock uppenbart - det är ju mördande tråkigt. Som tur är visar forskning också klart att det finns anledning att med alla tillgängliga medel försöka göra undervisningen rolig


Repetera är tråkigt. Hur göra det roligt? Många visar på möjligheter att med spel underlätta repetition. Här finns det massor av resurser ute på nätet i massor av olika ämnen. Här är en geografiresurs.
Överhuvudtaget är det där med att ha roligt något som våra hjärnor gillar.

Peter Gärdenfors är en av personerna som gett sig in i debatten och har massor av intressanta tankar kring det här med inlärning, förståelse och kunskap.

Vi är mitt inne i en tid av stormande paradigmskifte. Skolan och hur undervisningen bedrivs är under stor press. Dessutom har vi en skolpolitisk debatt som i mångt och mycket handlar om annat än det som är viktigt. Jag har tidigare skrivit om vad vi behöver göra för att lyfta svensk skola från bra till fantastisk. 

Nu är det dags att genomföra det här i praktiken. Det ansvaret vilar tungt på utbildningsministern, Sveriges Kommuner och Landsting, sveriges skolledare och alla lärare. I den ordningen. Signalerna om att detta är viktigt måste komma och det räcker inte med tomma ord som inget kostar. Vi har gått från penna och papper till en digital verklighet med samma pengar (eller mindre). Det kan inte förvåna någon att det är så att kostnaderna är större för digitala verktyg än för blyertspennor. Detta är inte kostnader det är investeringar i Sveriges framtida välstånd. Sverige skall bli världens mest digitala land det blir man inte med penna suddi och papper.   

Nu kör vi så det ryker

lördag 8 oktober 2011

Till mina barns lärare ett öppet brev

By osde8info
Hej alla kreativa och ambitiösa pedagoger!

Hoppas verkligen att du vet om och känner den respekt jag har för dig och det arbete du gör. Det är verkligen inte dig jag vill hoppa på.
Men jag är uppriktigt oroad över att sonens användande av datorn för skolarbete inskränker sig till enbart skrivmaskin.

På fritiden använder han den som ett pedagogiskt redskap för att lära sig mer om det han är intresserad av. Han har lärt sig oerhört mycket om mobiltelefoners operativsystem (Android) genom att hänga på olika forum, se på filmer på youtube och genom att prova på att bygga appar i olika gratis app-byggar program.

Jag ser inte att han någonsin har varit i närheten av att använda datorn på det sättet i skolarbetet. Varför?

Läxan som han skall lämna in på papper gör han även digitalt på Glogster bara för att det är kul. Jag tvingar honom att skicka länken till sin lärare. Men responsen uteblir.

Jag tror faktiskt att vi som lärare måste försöka att vara mer kreativa och skapa mycket mera roliga och utmanande, samarbetskrävande uppgifter för eleverna. Sociala medier kan vara ett utmärkt redskap för att dela och skaffa kunskap utöver att det kan vara en massa trams.

Man måste även som lärare  ändå ställa sig den jobbiga frågan –Om eleverna tycker att det jag har att komma med är så tråkigt att de inte bryr sig om att lyssna. Vad gör JAG för fel.

Inte ens jag tycker att datorn skall vara igång för jämnan. Verkligen inte. Men när man använder den så skall man göra det på ett sätt som är kreativt och utmanande inte som skrivmaskin. Är det det man vill ha så kan man köpa en…… skrivmaskin.

Svensk skola behöver ta steget in i dagens verklighet och möjligheter. Det är bara så den kan vara relevant för morgondagen.  

Men egentligen är det inte dig jag skall skriva det här till. Utan till utbildningsministern! Jag tror jag copy pastar det på bloggen istället. Fast copy paste kanske är fusk :)

tisdag 6 september 2011

Bedömning är superviktigt

By .reid

Att få veta om det man gör duger är jätteviktigt. Både för oss vuxna och för våra elever. Det är ju det som styr vad vi gör i väldigt stor grad. Det vi får beröm för och som vi märker att andra gillar det förstärker vi. Om vi som lärare har detta i bakhuvudet hela tiden så ändrar det hur vi agerar i klassrummet. Så tänk på det :)

tisdag 9 augusti 2011

Facebook och tonårsdepressioner! Årets dummaste nyhet!?

By Yury Cortés

Skall man skratta eller gråta? Läser i PC för alla om en forskare som hävdar att Facebook är farligt. Man förfasas över att det sista man gör innan man somnar och det första man gör när man vaknar är att kolla sina sociala medier.
Ungdomarna verkar vara besatta av att umgås och kommunicera med sina kompisar. LÄSKIGT... 
Tydligen kommunicerar de mer med text än i personliga möten.
Vad jag undrar är...... och? Har dessa människor (forskaren och journalisten som skriver det) aldrig varit tonåringar eller träffat några???
När jag var ung så var det videovåld och hårdrock som var farligt. Där fanns i alla fall blod, sex och våld att bli rädd över. Dagens unga framstår som mesar vid en jämförelse. De är helt enkelt alldeles för välartade.
Jan Svärdhagen skrev för ett bra tag sedan en sak som nog uttrycker det hela tydligt.


Styrkan i nätverket

By aaronpk

Som lärare skaffar man sig ett gigantiskt nätverk av gamla elever. Man påverkar och lär känna en stor del av den unga generationen. Vi pratar 1000-tals av ungar som man är ett ansikte och en person för. Det är en tillgång och en resurs som vi med hjälp av sociala medier plötsligt kan förvalta och dra nytta av. Gamla elever kan vara till hjälp i ditt vardagliga lärarjobbande. Varför inte bjuda in äldre elever för att bidra i diskussioner i forum.
Genom sociala medier får du koll på vad dina gamla elever gör och kan. Utnyttja det! 
Men det får ju även konkreta uttryck i din vardag. Låt mig ge ett talande exempel.
Sonen kommer hem alldeles förtvivlad. Hans cykel har blivit stulen. Vi ger oss ut på byn och letar. Vi hittar den inte. Jag lägger ut ett rop på hjälp på Facebook och 12 timmar senare är cykeln upphittad. En gammal elev har hittat den.



 Tillsammans är vi starka och vi har bara börjat ana vilka fantastiska möjligheter vi har med en uppkopplad skolvärld och sociala medier.

måndag 8 augusti 2011

The revolution will not be televised

http://www.flickr.com/photos/retinafunk/
Ibland misströstar man. Så mycket missade möjligheter. Lathet, feghet, lättja och dumhet. Men samtidigt så mycket spännande nyskapande och experimenterande. Svensk skola rymmer både och samtidigt.
Vi står inför en mycket spännande höst. Ny läroplan och en skola med siktet inställt mot framtiden. En värld runtomkring oss med en vacklande supermakt (USA) som är skyldig den kommande supermakten (Kina) massor av pengar.
Vi ser vår världsbild och trygga invanda mönster lösas upp inför våra ögon. I en sådan värld kan det trygga, gamla och invanda lätt bli något man tyr sig till. Men om historien lär oss någonting så är det att det är anpassning till det nya som är nyckeln.
Change is the only constant kan man säga. 
Det kräver såklart att vi i skolans värld är uppmärksamma på hur vi gör. Hur förhåller vi oss till det här. Ger vi eleverna en trygghet i att kunna hantera förändring eller ger vi dem trygghet genom att aldrig ändra på något?
Vi lever i en tid med en förändringstakt och med ett förändringstryck som är närmast galet. Inget tyder på att detta kommer att ändras. Det kommer att bli mer inte mindre. Förändring är något vi måste vänja oss vid.
Svensk skola har alla möjligheter att bli bäst i världen. 
Om vi vill och vågar se att det är förändring som är vägen framåt. Inte backa bakåt till en förljuget underbar skola á la 1950-tal. Utan en skola i takt med sin samtid. Kanske är det dags nu att bryta upp gamla strukturer som spelat ut sin roll. Bryta uppdelningen i teoretiska och praktiska ämnen. Bryta upp terminssystemet. Varför två? Varför inte fyra? Arbetstiderna. Varför jobbar vissa lärare ihjäl sig och andra inte? Ge lärarna ökad frihet och mer förtroende inte mer nationella prov och dokumentation. Ge skolledarna möjlighet och kräv av dem att de är pedagogiska ledare inte ekonomer.
Skolan skall vara det modernaste vi har i det här landet hur kan vi annars vänta oss att eleverna skall ha med sig något av nytta när de lämnar den?




Revolutionen kommer inte att visas på TV men självklart på Facebook, Twitter, YouTube och alla andra kanaler på nätet.

onsdag 29 juni 2011

PISA och digital läsning. Vi är kanske inte så dåliga som vi tror

Vi är självplågare!
Sverige har en extremt dålig självbild när det gäller skola. Om man skall tro skolministern och medierna så är svensk skola i fritt fall och på väg att med stormsteg bli sämst i världen. Det är den känsla man får när man tar in den samlade debatten. Så är det inte. Svensk skola är bra. Inte bäst i världen men den är bra. Dessutom har den under lång tid varit bra.

Faktiskt så har det som man i debatten kallar "flumskolan" levererat massor av kreativa och kompetenta människor som idag dominerar svenskt arbetsliv. 

Troed Troedsson spetsar till det bra.


Rubrikerna som talar om att svenska elever försämras i olika mätningar haglar över oss. Men kanske bör man ställa sig frågan. Vad är det vi mäter?

På vilket sätt är det vi mäter relevant för den framtid vi är på väg mot. Vad jag försöker säga är att det inte är så enkelt som man först kan tycka. Som man frågar får man svar heter det och då är det ju intressant att när man frågar efter det som man identifierar som framtidskompetenser. Då är vi inte så dåliga. Kanske är det rent av så att vi är ganska bra?!

PISA är ju populärt i debatten. Som slagträ eller skräckspegel. Nu har man testat något som man kallar digital läsning. Det visar sig att svenska elever är ganska bra på det.

Rapporten hittar du här
Framtiden blev plötsligt lite ljusare. Fast ännu gladare blir man ju om man tittar på den där rankingen av hur kreativa man är i olika länder som Troed talar om. Det är ju det där vi kallar innovation som sätter framtidens mat på våra bord och som kommer att göra att Sverige fortsätter att vara ett rikt land.
Global innovation scoreboard
Kreativitet är vi bra på och det tycker jag att vi skall fortsätta att satsa på.

torsdag 16 juni 2011

Sociala medier skolan och lagen. Del 3

by cambodia4kidsorg

Jag skulle önska att e-delegationen, SKL eller Skolverket tog fram enkla handledningar för hur man som lärare behöver tänka när man använder sociala medier i skolan. Jag efterlyser också att man tydliggör vilket ansvar man har. Som det är nu så är vi inne i en spännande period av experimenterande och kreativitet. Det är såklart positivt och jättebra. Men...

Förr eller senare så kommer det en inspektion och kontroll. Då riskerar man som lärare med kreativt sinne att stå där med skägget i brevlådan. Har man inte koll på vad man gör i förhållande till de gällande reglerna så kommer man att få kritik. 

Jag tycker att det ÄR skillnad på om jag använder sociala medier som representant för min förvaltning eller om jag använder det i pedagogiskt syfte med mina elever. Jag anser att man som lärare inte lika lätt som andra tjänstemän kan skilja på privatperson och tjänstemannarollen. Helt enkelt för att man som lärare använder så mycket av sin person i relationsbyggandet med sina elever. Gränserna mellan jaget och lärarjaget är flytande. Det är inte glasklart var gränsen går. Lärare är inte ett yrke som alla andra och skall inte vara det. Det är såklart inget som varken SKL, e-delegationen, lärarfacken eller politiken vill kännas vid. Fast på olika områden och med olika utgångspunkter. Men att vara lärare är, och där får jag faktiskt ge Zaremba rätt, ett konstnärligt yrke.
Som det är nu så uppmuntrar man det kreativa lärande som sociala medier är en nödvändig del av. Men helt andra krafter lurar i bakgrunden.

Jag tycker inte att det är juste att man på detta sätt sätter Sveriges lärare i en situation som man inte riktigt klarar att hantera fullt ut. Den nivå på IT kompetens som svensk skola har är inte tillräcklig för att navigera rätt i det gigantiska universum av sociala medier som finns. 

Vi kommer att ta fram sådana handledningar i Lund och hoppas att vi kommer att få hjälp att hjälpa våra lärare av e-delegationen och SKL. Men vem vet. Vad som verkligen gäller vet vi ju inte innan någon blivit anmäld och skolinspektionen har uttalat sig.

onsdag 15 juni 2011

Sociala medier, skolan och lagen. Del 2

by birgerking

Så kom då äntligen svaret från SKL när det gäller hur vi skolan skall förhålla oss till de riktlinjer som e-delegationen kommit med.

"Lärarna i kommunala skolan är anställda i kommunen och omfattas av våra rekommendationer och E-delegationens riktlinjer. Dvs lägger man ut något på en webbplats med publik tillgänglighet för vem som helst så blir det en allmän handling. Själva hanteringen av handlingar, dvs de allmänna handlingar som uppstår i verksamheten, är rekommendationer. Det finns inget som undantar skolans verksamhet från tryckfrihetsförordningens regler. Hanteringen innebär normalt att det som skrivs på ett socialt medium som är tillgängligt för vem som helst blir exp:ade allmänna handlingar." 

Tyvärr besannades farhågorna. Lärare är tjänstemän precis som alla andra och omfattas av samma regler. Punkt.
Nu kommer vi såklart inte att nöja oss med det svaret eftersom lärare inte är tjänstemän på samma vilkor som andra (och då är det inte lönen jag menar) utan har ett speciellt uppdrag och en speciell arbetssituation.
Till viss del kan jag förstå svaret jag fått men jag kan samtidigt inte acceptera att man inte tagit hänsyn till de speciella omständigheter som undervisningssituationen innebär.

Den goda nyheten är att man kan ge ett generellt uppdrag att arbeta med sociala medier vilket i så fall ger fria tyglar. Men samtidigt så har man ett väldigt långtgående ansvar vilket kanske gör att en del drar sig för att använda moderna verktyg och istället väljer att fortsätta med blyertspennan. 

Ännu värre är det när vi kommer till eleverna. Vilket ansvar har lärarna för det som eleverna gör på t.ex. en blogg som man gör i lärsyfte?

"Eleverna är en del av verksamheten. Dock kan elever använda skolans datorer för privata syften. Den gränsdragningen vet jag inte exakt hur man skall dra."

 Där får vi gräva vidare helt enkelt.

Ett sätt att komma undan reglerna är ju såklart att stänga in sig bakom lösenord och inloggningar.

"Ett undantag är dock om informationen och kommunikationen är tillgänglig endast för lärare och elever på skolan, alltså begränsad åtkomst genom lösenord. Då är det inte allmänna handlingar utan arbetsmaterial som undantas från våra rekommendationer. Sådant material kan ändå omfattas av interna krav på att det skall omhändertas ." 
Nackdelen med detta är ju att det blir väldigt mycket torrsim. Internationalisering och samarbete  med näringslivet är alltså inte att tänka på. Det stängda klassrummet långt, långt borta från verkligheten är det som är alternativet om man skall vara realist. 
Vad det handlar om är helt enkelt frågan om vilket som skall anses viktigast. E-delegationens riktlinjer som finns för att garantera att det som tjänstemännen i svensk förvaltning kommunicerar på sociala medier inte bryter mot lagarna. Eller det lärande som elever kan få genom att använda sociala medier. För saken är den att mycket av lärande handlar om att göra fel. Korrigera och göra om. För ärligt talat finns det väl knappast någon som tror att vi kan ge eleverna reglerna och förvänta oss att de följer dem. Det går ju liksom emot hela det som varje förälder ser i ett uppväxande barn. Det handlar om gränser som testas. Det är en process som måste gås igenom. Hur man skall kunna kombinera det med sociala medier och samtidigt leva upp till e-delegationens krav kan jag inte se. 
Nu tror jag inte att det här kommer att förändra så vansinnigt mycket ute i klassrummet om man skall vara ärlig. De som är nyfikna och framåt kommer att strunta högaktningsfullt i reglerna och använda sociala medier i sin undervisning. De som är skeptiska har däremot fått ett rejält motargument. 


Vid ett samtal med några av kommunens spjutspetsar i användandet av sociala medier i undervisningen framkom att de inte gått på djupet och verkligen läst rekommendationerna från SKL eller riktlinjerna från e-delegationen. Trots det så hade de i mångt och mycket förhållit sig till de frågeställningar som tas upp. Det är ju faktiskt inte så märkvärdigt. Men trots det så tycker jag att det behövs ett klargörande och förtydligande av vilket ansvar man som lärare har. 
Ta bara det här med att man rekommenderas att ha två konton på Facebook. Ett privat och ett professionellt. Vilket går emot de regler som Facebook har. 

Jag väntar med spänning på vad Skolverket och Skolinspektionen har att säga om det här. Jag vet att även de inser problematiken. 
Som det är nu är risken att lärarna sätts på pottkanten och ges ett ansvar som de inte kan klara att ta. Då blir alternativet att stänga av.  

onsdag 25 maj 2011

Om att som lärare ta till sig ny teknik och nya arbetssätt

by nikoretro
Det är inte ett lätt arbete man har valt om man väljer att bli lärare. Men ett viktigt. Jag har de senaste veckorna träffat såväl blivande lärare som sådana som är gamla i "gamet". Det har handlat om att lära och lära nytt. Om att förändra invanda mönster och tankebanor. Det är inte lätt för oss människor.
Vi vill gärna tro att vi har koll på vår omvärld och när något kommer som rubbar vår balans så stör det oss. 
Hur man tacklar det här med förändring är en av nycklarna till hur väl vi lyckas i såväl arbetsliv som i relationer i övrigt.

Skolan är en extremt svårändrad organisation på många sätt. Samtidigt som lärare säkerligen i sitt yrkesutövande är bland de mest flexibla som finns.
Ett klassrum är ett dynamiskt och organiskt levande rum. Där idéer möter andras och genom ömsesidig påverkan tar de medverkande till nya platser och tankar. 
Eller ja det borde vara så. Det finns ju för all del säkert många klassrum där envägskommunikationen råder såklart.

Det som slagit mig är det stora mod som det kräver att lämna det trygga för att ge sig ut på upptäcktsfärd i nya farvatten. Hur otroligt svårt det kan vara att bryta mönster och arbetssätt som man har vant sig vid. Eller för den delen att bryta upp en bild av verkligheten som vi bestämt oss för är sann. Jag tror att det är ganska allmänmänskligt men samtidigt så otroligt farligt om man inte är medveten om att det är så.

När jag läste historia pratade vi om "den fjättrade Clio" helt enkelt att den som skriver om historien har väldigt svårt att frigöra sig från sin egen tid och de värderingar och synsätt som präglar den tid man lever i. Det färgar helt enkelt synen på den där andra tiden man tittar på.

Ungefär samma sak gäller oavsett ämne i alla andra lägen. Pratar vi mobbing så sitter vi fast i vår egen erfarenhet och världsbild. Pratar vi användandet av IT i undervisningen så är det likadant.

Därför vill jag hylla alla er som vågar! Ni som tar steget att utmana egna synsätt och erfarenheter. Alla ni pedagoger som testar nytt och vågar lära om och om. 
Alla ni som insett att det inte någonsin blir färdigt utan att skola och lärande inte handlar om färdiga paket där man kan sätta en färdigt stämpel på lärarlegitimationen och sedan säga till sina elever att jag har läst på lärarhögskolan så jag vet. Utan snarare jag har läst på lärarhögskolan så jag söker.
För att vara lärare är en process och ett tillstånd snarare än ett arbete. Det är ett uppdrag att söka vidare. Det är att vara skattletare och kunskapare. Det är ju samtidigt det som är så vansinnigt kul.

lördag 7 maj 2011

Datorn. Betygen. Forskningen.

by kpwerker

Ibland blir man positivt överraskad. I en artikel i Sydsvenskan skriver man om vad datorns insteg i skolvärlden får för betydelse. Välskrivet utan att driva en vinkling utan man litar på läsarens intellektuella kapacitet att tänka själv. Eller är det så att jag bara är så förvånad över att man inte väljer att trycka in en negativ vinklig vid första tillfälle som ges. Fast det är klart. Rubriksättaren kunde inte hålla sig och slår till med

Elevdatorer höjer inte prestationerna

Men nej det gör det kanske inte om man fortsätter att mäta på samma gamla sätt som man alltid gjort. Eller för all del om man väljer att i skolan jobba på precis samma sätt som man alltid gjort. Detta är för all del ingen nyhet för oss som fördjupat oss i det här ett tag. Det är kanske inte så konstigt heller. Om man löptränar på ett visst sätt och når ett visst resultat och vill förbättra resultatet så räcker det väldigt sällan att bara köpa ett par nya skor. Man behöver ändra hur man tränar. Eller i detta fallet om man lämnar löpningen för att köra F1 bilar. Så kanske man inte förbättrar sin löpning på grund av det. Då kanske resultatet blir fel om det är löpningen man testar av t.ex. i ett nationellt prov.

Det som är intressant här är att man faktiskt på slutet snuddar vid något väldigt viktigt som allt för sällan lyckas ta sig in i dags- eller för all del kvällspressen. Nämligen kunskapssyn.

Lära för betyget eller för livet? Kvalitet eller kvantitet? 

Min erfarenhet och det som gör att jag brinner för det här är att jag sett att verktyget dator kan vara ett fantastiskt hjälpmedel för ett djupare och mer kvalitativt lärande. Att eleverna helt enkelt når längre i sin förståelse. Att detta kanske inte gör att de får högre betyg på de nationella proven i svenska, engelska och matte tycker jag inte är alls konstigt. Jag har jobbat med elever i SO och de har haft roligt. Inte i betydelsen roligt som när man ser en rolig film eller spelar ett kul spel. Utan roligt i betydelsen. Engagerad, meningsfullt och krävande. Det betyder ju inte att man automatiskt tar med sig det in i nationella proven. Som man frågar får man ju som bekant svar.

Sedan kan jag tycka att hela diskussionen är ganska befängd. Jag vet inte om någon annan har upptäckt det här men världen svämmar över av datorer. I sopbilar, på kontoren, i kassan på ICA ja överallt är de. Det är den världen vi utbildar våra barn för att hantera och briljera i. Skall vi verkligen göra det med blyertspennor?

En gång i tiden klev man in i framtiden när man klev in i en skolbyggnad. Idag lever de flesta barn och unga ett tekniskt mycket rikare liv utanför än innanför skolans väggar. Är det rimligt att skolan halkar efter? 

Att vi lever kvar i forntiden? Jag tycker inte det. Skolan är en del av samhället och skall vara en del av samhället. Inte ett museum.

För övrigt är det lättare framförallt för pojkar att lära sig läsa och skriva med hjälp av datorn. Det kanske är negativt för handstilen men ärligt talat.... När skrev du senast ett brev för hand??????   

 

fredag 6 maj 2011

Sociala medier, skolan och lagen.

by http://www.flickr.com/photos/jakecaptive/

Så här är det.
SKL har kommit ut med riktlinjer eller ett juridiskt PM som de kallar det. Det gjorde de i väntan på att E-delegationen skulle komma ut med riktlinjer. Riktlinjerna har nu kommit. Riktlinjerna är det som gäller idag. Riktlinjerna är det bara att följa eftersom det är myndighetens tolkning av lagarna som är det vi har att rätta oss efter.

Nu till problemet.
Riktlinjerna är framtagna av E-delegationens expertgrupp för juridiska frågor. De har givetvis inhämtat synpunkter från berörda myndigheter men jag vågar mig på att gissa att lärarperspektivet knappast har varit någon tung remissinstans.
Riktlinjerna är skrivna ur ett förvaltningsperspektiv och är inget krångel ur det perspektivet. Men när man skall använda samma regler på skolans verksamhet så blir det mer problematiskt. Låt mig ge ett exempel på hur det skiljer sig åt mellan förvaltningsverkligheten och skolverkligheten.



Tänk dig att man på förvaltningen tänker sig att börja blogga om vad man jobbar med och har på gång. Då är det en eller några personer som får detta uppdrag och man upprättar de rätta skriftliga handlingarna och listar det nya sociala mediet på hemsidan så är man igång. Man upptäcker att man vill använda sig av en bildtjänst på nätet och upprättar ett nytt konto med de riktiga handlingarna och listning på hemsida. Målgrupp för en sådan blogg är troligtvis både medarbetare och intresserade medborgare.

I en skolsituation är det ett antal saker som är annorlunda. Syftet med att blogga kan ju vara detsamma som det som förvaltningen har och då är det ju inte så krångligt. Samma regler och samma tillvägagångssätt helt enkelt. MEN. Om man som lärare bloggar med sina elever. Om syftet är att skapa en lärsituation som involverar sociala medier. Då stöter vi på andra problem. För det första mängden sociala medier att hantera. En blogg per klass och ämne och antalet bloggar som skall listas på kommunens hemsida fullkomligt exploderar. Lägg därtill konton på alla bild och videotjänster. Dessutom jobbar man ofta i projektform vilket gör att den där bloggen man skapar kanske bara lever under en månads tid för att därefter ha spelat ut sin roll och sitt syfte. Hinner den ens komma in på hemsidan och hinner rektorn ens skriva sitt namn på dokumentet innan det är dags att underteckna blanketten för stängning/avslut av uppdraget. Att använda sociala medier i skolan är inte samma sak som att göra det som förvaltning. Bara tempot i skapandet och dynamiken som släpps lös när eleverna släpps in som medskapande gör att ett tungrott system skapat med förvaltningen som modell inte funkar i skolans värld. 

Jag har ännu så länge varit i kontakt med några andra kommuner samt folk på Skolverket och Skolinspektionen. De är väldigt intresserade av att få veta hur vi löser det här problemet men vill/kan inte ge några råd om hur vi skall förhålla oss. De kommuner jag varit i kontakt med och som har tittat på på problematiken med hur vi skall hantera detta i skolans värld har så här långt kommit fram till att man inte kommit fram till något.
Som jag ser det så är det mycket angeläget att man snabbt ger oss i skolan möjlighet att på något sätt undslippa en del av byråkratin t.ex. genom en disclaimer eller märkning som talar om att detta är ett pedagogiskt webbprojekt och inte något annat. Lite samma tänk som man har med Creative commons helt enkelt. Krångligare än så behöver man ju inte göra det. Eller?

Att man sedan jobbar med lärarnas IT-kompetens är självklart. Precis som vi lärare skall jobba med elevernas. Men om man tittar på SKLs checklista för sociala medier så ger den de flesta lärare kalla fötter.

Men om man läser SKLs Sociala medier och handlingsoffentligheten


Så känns det kanske inte så blodigt. Det handlar alltså väldigt mycket om hur vi presenterar hur man behöver tänka och jobba för att inte gå bort sig. Men ge lärarna möjlighet att på ett enkelt sätt hantera detta. Snälla.

 

tisdag 19 april 2011

Nä nu är jag trött på det här! Svensk skoldebatt spårar ur

Foto Leonardini
Fokus på vad som är viktigt!
Ungefär så kan man väl sammanfatta vad som särskiljer skolor som lyckas väl framför de som inte gör det.
Vad som ÄR viktigt är ganska enkelt att ta reda på. Enligt Hatties metastudie är det väldigt mycket som hänger på läraren.
Jag tror väldigt mycket på det här.
Det är den enskilda lärarens arbete som är avgörande. Det är den enskilda läraren som möter den enskilda eleven i klassrummet. Då borde fokus ligga på att göra lärarna bättre. 

Bättre rekrytering. Bättre lärarutbildning och bättre fortbildning.
Men det tycks mig som om väldigt lite av fokus i skoldebatten handlar om detta. Eller är det bara jag som ser dåligt.
Lärarlegitimation. Jaha som visar vad? Att man har en lärarutbildning. Är det inte det som vi kallar för examen?
Enligt Hatties undersökning är utbildning dessutom mindre viktigt än personliga egenskaper. Så så länge man inte rekryterar till lärarutbildningar med utgångspunkt i personliga egenskaper så garanterar en legitimering inte det som ger bättre lärare. Men oj vad detta är kontroversiellt. 

Framförallt LR pratar sig blåa om vikten av utbildning. Nu är självklart goda ämneskunskaper och kunskap om pedagogik inte något negativt. Men vad man under lång tid har valt att blunda för är att läreriet. Själva lärarkompetensen rymmer så mycket mer än bara teoretiska kunskaper. Framgångsrikt lärarskap rymmer ytterligare kompetenser som inte nödvändigtvis är något man lär sig på lärarhögskolan. Om man har tur så ges man möjlighet att utveckla det man redan har. Men faktum kvarstår. Personliga egenskaper har större inverkan på om eleverna lär sig än vad lärarutbildning har.
Läs mer här
Hårdare styrning/nya läroplanen. En av de gemensamma nämnarna för de mest framgångsrika skolsystemen är ett stort mått av frihet för de professionella lärarna. Men samtidigt en stark kultur av att man vill utvecklas och att man kan lära sig mer och förfina sitt lärarskap.

Statligt eller kommunalt huvudmannaskap. Ärligt talat gör det ganska liten skillnad i klassrummet.

Katederundervisning eller inte?
En proffsig lärare väljer verktyg efter ämne och elev. Det finns inte EN metod som är den enda rätta. Det finns tusentals! Och ja katederundervisning är EN metod. Att läraren har ansvar för vad som händer i klassrummet är väl självklart och oproblematiskt. Eller?

Så vad borde debatten handla om?
Om jag fick bestämma så skulle debatten handla om vilka kompetenser som vi vill att barnen skall få träna i sin skola. Vilka kunskaper de behöver för att nå sin fulla potential i sina liv. Med fokus på framtid självklart.
Hur kan vi rekrytera de bästa möjliga lärarna? Hur kan vi få dem att vilja vara lärare i svensk skola. Hur kan vi fortsätta att utveckla de lärare vi redan har.

Morgondagens lärare behöver fokusera på fyra kompetenser. Ledarskap, teknisk kompetens, ämneskunskaper och pedagogik. Men för att bli en riktigt, riktigt bra lärare så måste man så klart vara genuint intresserad av människor. För det är i mellanrummet som uppstår mellan oss människor när vi möts som det som vi kallar lärande händer.

Fokus på mellanrummet 

Så precis när man har skrivit sitt inlägg så snubblar man över något som handlar precis om det jag efterlyser. Peter Gärdenfors pratar om sin bok Lusten att förstå på UR Play
Vad glad man blir :)

onsdag 6 april 2011

Färre böcker och mer dator

Av Sven Golz http://www.sxc.hu/profile/svenic




Nu har forskningen konstaterat att eftersom unga idag läser mindre böcker så har de sämre läsförståelse. Det verkar ju vara logiskt tycker jag. Knappast en revolutionerande upptäckt. Kanske hittar vi här en delförklaring till sjunkande resultat i svensk skola?
Man konstaterar att eftersom Sverige är ett rikt land som dessutom är tidiga med att ta till sig ny teknik så ägnar svenska barn mer tid med datorn än barn i länder som inte har samma gynnsamma förutsättningar. 
Nästa sak är ju att fundera över vad det här betyder i förlängningen. Jag är inte säker men tänker i lite olika spår här. En slutsats blir ju att skolan får ett ännu större ansvar att se till att unga får läsa mycket. En annan tanke jag får är att litteraturbegreppet är under stort tryck. Kommer de som är unga idag att i större utsträckning att ägna sig åt spel stället för romaner. Ett spel kan ju vara väl så mycket som en roman när det gäller historia och budskap om man vill. Kanske är det så att romanens betydelse kommer att minska till förmån för mer kvalitativa spel.
Att förstå det man läser ÄR viktigt idag och kommer att vara det även framöver men i en värld där konversationen mellan människor förändrats med Facebook och Twitter och chattar och Youtube och och och.... Så kanske man ändå måste ställa frågan om samma kompetens är relevant 2011 som 1990.
Det kan ju faktiskt vara så att eftersom världen förändras så ÄR det viktigare att ha grundläggande förståelse av skillnader mellan Nintendo och Xbox än mellan Strindberg och Lagerlöf. 
Kanske är det så att svenska barns sämre läsförståelse är en naturlig konsekvens av att de ägnar sig åt saker som de kommer att ha större nytta av i sina liv. Kanske är det så att spelförståelse är en viktigare kompetens imorgon än läsförståelse. Men vad vet jag.
En sak vet jag. Att göra läsförståelsetest är nog det mest meningslösa jag gjort i mitt liv. Meningslösa texter som inte ger någonting. Nu var jag ju så feg att jag aldrig för mitt liv skulle vågat ifrågasätta en sådan sak när jag gick i skolan. Det var nog dessutom klokt eftersom ett sådant ifrågasättande knappast belönades i den skola jag gick. Sådan såg ju skolkulturen ut. Lärarna som visst allt skulle berätta för oss. Vi skulle kopiera och om vi var riktigt duktiga på att kopiera vår lärare så belönades man med ett högt betyg.
Ändå så är en av de skoluppgifter som har etsat sig fast i mitt minne, och som jag är ganska stolt över, ett prov på raka motsatsen. I ämnet musik skulle vi göra ett arbete kring någon tonsättare eller musiker av något slag. De som siktade på höga betyg valde klassiska tonsättare (läraren spelade ju i en symfoniorkester). Det gjorde inte jag och min parhäst. Nej vi valde att prata om Housens historia. Den var ju för all del inte så omfattande 1990 så det var ju lätt att greppa om. Som jag minns det så blev vi ganska så sågade. Minns faktiskt inte om det berodde på bristande fotnotsredovisning (det fanns ju ingen litteratur utan bara suspekta tidningsartiklar och skivomslag) eller på om det var musiken i sig som var ifrågasatt. Men snacka om att jag för en gångs skull hade full koll på vad som skulle påverka musiken de närmsta decennierna.
Vad jag försöker säga är att om normen i skolan är att vara konserverande och att producera kopior av läraren så missar man det som är viktigt. 
Om bara det som är gamla och beprövade kunskaper skall nötas in så är risken stor att vi backar in i framtiden.

fredag 1 april 2011

Vad är kunskap egentligen?

fotograf Kristian Pohl.
Fotot är hämtat från folkpartiets egna pressbilder
och filen har de själva döpt till
Björklund halvfigur! Det tycker jag är kul
Läser idag en intervju med utbildningsminister Jan Björklund och blir ganska fundersam på många sätt. Han hamrar in sitt budskap direkt i inledningen (eller journalisten gör det) "tjugo år lång felaktig skolpolitik."
Tidigare skolpolitiker och pedagoger har förstört den svenska skolan. Man har medvetet nedvärderat skolans kunskapsuppdrag. Redan där fastnar jag. För jag tror inte att det är det det handlar om.

Det är synen på vad kunskap är för något som möjligen har ändrats. 

När Jan Björklund skall nyansera vad han menar uttrycker han det så här
"– Jag menar att det länge har varit ett mycket medvetet synsätt från politiskt och pedagogiskt håll, där man i grunden har nedvärderat skolans kunskapsuppdrag. Jag menar att skolan är till för att lära eleverna kunskaper, medan andra tycker att den är till för att man ska lära sig att samarbeta, eller lära sig att lära, och att ämneskunskaperna inte är lika viktiga." 
Skolan skall lära elever kunskaper. Det där andra som att lära sig hur man lär t.ex. det är flum enligt Björklund. Jag hade här velat gräva djupare i vad han menar är kunskap egentligen? Det man kunnat läsa sig till är att det som verkar var väldigt viktigt är att svenska elever skall stå sig bättre i internationella jämförelser. Det vill säga prestera bättre resultat på kunskapsprov. Det vill säga bli bättre på att leverera inlärd fakta och visa att man kan göra bra i från sig på matteprov. 

Det framstår för mig som en ganska grund syn på kunskap. Det känns dessutom som den skola som Björklund själv gick i. Och ser man på det är precis så. Han bekräftar att hans egna erfarenheter präglar hans syn på skola utan att blinka.
Problemet här är samma som varje lärare möter i mötet med elevernas föräldrar när de skall förklara betygssystemet för dem som gått i en skola där man satte betyg efter normalfördelningskurvan och där snittet var viktigt och skrevs ut på varje läxförhör.

Problemet är att spelreglerna har ändrats och de referenser man har från sin egen skolgång har till stor del spelat ut sin roll. 

I en värld där det du kallar kunskap idag mycket väl kan kullkastas imorgon så blir andra saker viktiga än utantilllärande. Det som Björklund kallar för flum kan man med ett finare ord kalla för metalärande. Det viktiga är då inte själva den fakta du lär dig utan processen att ta reda på, lära sig och dra slutsatser av det man har lärt sig. Det kallar Björklund för flum men jag tycker nog att det snarare är han som framstår som en tomte då.

I grund och botten måste den svenska skolans kunskapsuppdrag grunda sig på en uppfattning om vilka kunskaper det är viktigt att vi ger våra elever.

För att ta reda på vad som är viktigt att kunna så måste man göra en analys av världen som den ser ut idag och vart den är på väg. 

Jag undrar om Björklund har gjort den analysen. Som tur är så är han ju inte ensam här i världen utan kan luta sig mot experter (Jag menar inte ens de födda på 60-talet kan ju allt) som t.ex. OECD, EU eller ASEM.

Fast nej det kan han ju inte för där hittar vi flummiga saker.
Över huvud taget så verkar forskningsresultat inte vara något som Björklund tycker att man behöver fästa så stor vikt vid. Forskningen visar ju på negativa resultat av nivågrupperingar eller elitsatsningar. 

"Att man jobbar med nivågruppering tror jag är både bra och riktigt och rätt, men jag tror det är viktigt att man inte skapar permanenta nivågrupperingar där elever per automatik alltid tillhör en viss grupp."
Ja Björklund "tror" att det är bra och det är ju bara att rätta sig efter då. Jag skulle vilja önska mig en sak av Utbildningsministern. Nämligen att han tar kontakt med Hans Renman på Tänk Om och ser till att få ett utbildningspaket ihopsnickrat till sig. 

För Sverige behöver Björklunds driv och passion för skolfrågor. Vi behöver bara ändra den riktning han driver skolan åt. 

För som det verkar så är vi på väg åt helt fel håll. Jag menar att det har gått bra för Björklund som är född 1962 betyder ju inte att det går bra med samma utbildning för den som föds 2012. Världen har förändrats och kommer att fortsätta göra det. Då håller det inte att sträva bakåt. Nu är NU. Då är då och kommer aldrig igen. Imorgon vet vi inget om så det gäller att vara väl förberedd.

torsdag 31 mars 2011

Mobbaren som ger igen

Bully Free Zone
Bully Free Zone by http://www.flickr.com/people/pointshoot/ Eddie~S, on Flickr
Det är för mig fullständigt ointressant att diskutera rätt eller fel. Det är ju hur som helst dubbelfel. Det som är värt att diskutera är mobbing och varför.
Mekanismer som ligger bakom att vuxna och barn med berått mod ger sig på varandra med slag, sparkar, nedsättande kommentarer och skitsnack. Allt i syfte att trycka ner en annan person.
 
Visa vad det är som funkar och hur man gör för att skapa ett skolklimat där sådana saker är ovanliga.

För visst finns de skolorna. Skolorna där elever och personal mår bra. Har kul och kan lösa konflikter. För konflikter uppstår.
Var finns de lysande förebilderna och visionerna i svensk skola?
Sydsvenskans Tiina Meri skriver om det på ledarplats under signerat men vad säger hon egentligen? I sammandrag att mobbing är dåligt och att vi har mer att göra. Jaha? Självklart!
Karin Lindell startade väl debatten när hon skrev i Aftonbladet och hon försöker ju föra fram det som ju på något sätt ändå är självklart. Nämligen att våld inte löser någonting. Det som är så skrämmande är att MASSOR av människor genast blir provocerade av detta och börjar argumentera för att våld VISST funkar och dessutom är moraliskt riktigt. Suck.... Debatten kan ju sägas finnas överallt och består av samma mekanismer i alla länder. I USA är den kanske lite mer radikal dock. Den kränktes rätt att slå tillbaka kan ju faktiskt gå kraftigt över styr.

Det finns en stark vilja att motverka mobbing i svensk skola. 

Vilket också konstateras i inledningen av Skolverkets kunskapsöversikt På tal om mobbning - och det som görs.

Mia Skäringers berättelse om sin son och det svåra i att vara annorlunda i vår värld är bara klockren och är något som jag önskar att många, många läser och begrundar.
Vägen framåt är vägen igenom som min svärfar brukade säga. Det är genom att se problemen och inte väja undan för dem utan ta tag i dem och arbeta sig igenom dem som man kommer vidare. 

Egentligen är det inte så att vi inte vet vad det är som krävs för att minska mobbningen. Det är bara svårt att skapa de förutsättningarna. Bra föräldrar som älskar sina barn och på ett respektfullt sätt lär sina barn att ta konflikter. Bra lärare som gör det samma. Bra skolledare och bra strukturer för att hantera konflikter när de uppstår. Sist men inte minst en fungerande kommunikation mellan alla inblandade.
Är det svårt? Ja det är det!
Skall vi göra det ändå? Ja det skall vi!

tisdag 22 mars 2011

När det blir odramatiskt – det är då det händer.

School
School by http://www.flickr.com/people/elizabeth_albert Elizabeth Albert, on Flickr

Ungefär där så tänker jag "ja men precis så är det ju".
Idag kan man läsa en spännande artikel i Computer Sweden. En intervju med Patrik Hernwall som forskar om it och lärande. 

När han säger det som står i rubriken så känner jag igen mig. IT som ett naturligt verktyg i en modern skola i takt med tiden. Då är det inte svårt eller spännande och fräckt. Det är bara precis som vanligt. Som i den riktiga verkligheten. 


Att dagens unga inte har tillgång till samma information i skolan som utanför är ju bara en skandal. 

Idag är det naturligt att kunna kolla fakta när som helst och var som helst. När man tittar på film och undrar vad huvudrollsinnehavaren heter och om det inte var han som var med i den där filmen man såg förra veckan så kollar man det på sin telefon.  Men inte om du är i skolan. 
Om du vill veta hur långt det är till Göteborg så kollar du det i din dator eller telefon eller hur? Men i skolan gör man inte så. För där råder förra århundradets regler och teknologi. Böckerna äger. Nu tycker jag inte att böcker är fel alls. 

Jag älskar böcker! Men ärligt talat så gäller den kärleken väldigt sällan läroböcker för grundskolan. 

De är oftast nedkokade till närmast oigenkännlighet jämfört med den verklighet de försöker beskriva. Nu är det säkerligen ett oerhört svårt uppdrag att skriva en lärobok i historia. Bara att välja vad som skall vara med måste vara jättesvårt. Allt som står i läroböckerna finns dessutom på nätet. Fast med plussmeny och extra allt. Det är där läraren kommer in. För att förklara, strukturera och leda. Men en lärobok kan aldrig, aldrig bli lika bra som webben. Tänk dig vilka möjligheter det finns med animerade kartor. Animerade tidslinjer. Filmer. Faktatexter. Artiklar.


"Det är en väldigt trög organisation som är belamrad av olika åsikter, fördomar, föreställningar, politik – det är ett getingbo, säger han". 

Det är ju ett faktum som låter som en klyscha att vi jobbar med framtiden i skolan. Men gör vi? Jag tror att  Patrik Hernwall sätter fingret på något väldigt, väldigt viktigt där. 

"Den svenska skolan blickar inte längre mot framtiden. Vi offrar tusentals barn som riskerar att komma ut i en verklighet där det de lärt sig inte är relevant". 

Trög organisation som inte blickar mot framtiden. Det låter som urtypen för ett företag som snart kommer att gå i konkurs. Vi kan inte driva svensk skola som vi gjorde med de svenska varven. Det har vi verkligen inte råd med. Det har inte våra barn råd med. 
En relevant, verklighetsanpassad och framtidsblickande skola NU! För barnens skull. 

lördag 19 mars 2011

Hur kan man komma till så olika slutsatser Björklund?

Läser vad USA:s utbildningsminister skriver och häpnar över att det kan vara så långt från det Björklund skriver.
Hela färdriktningen är diametralt motsatt. Hur kan det komma sig? Man får väl helt enkelt fråga sig vem av dem som känns mest trovärdig och kompetent.

Jämför.

Arne Duncan på wikipedia

Jan Björklund på wikipedia

Militärhögskolan eller Harvard? Hmmmm.

Navelskåderi och lite katederundervisning

Mad scientist
Mad scientist by http://www.flickr.com/people/adactio/ , on Flickr


Har suttit en stund och läst gamla blogginlägg. Tycker faktiskt att jag skriver en del kloka saker. Faktiskt lite överraskad. Tänker att det faktiskt är så där typiskt läraraktigt att vara så kritisk. Inte bara mot sig själv utan i allt. Vi problematiserar och analyserar. Granskar kritiskt och nagelfar. Nu menar jag inte att det i sig är fel.
En analytisk och kritisk hållning är en mycket bra sak för det mesta. MEN. Risken är att det blir för mycket av den varan. Risken är att det blir till handlingsförlamning. 
Krav på vetenskaplig dokumentation och bevis kan ju leda till att all form av nyskapande avstannar. Jag menar det är ju inte så att det forskas så där vansinnigt mycket inom skolområdet. Inte på sådant som direkt får konsekvenser i klassrummen i alla fall.
Nu går debattens vågor återigen höga inom skolan. Denna gång är det katederundervisningen som diskuteras. Förknippad med så mycket negativt att ordet i sig skapar en debatt som genast låser sig (att det är kontroversiellt var väl hela anledningen till att man valde det ordet).  Om man istället hade sagt det man menade, nämligen lärarledd undervisning, så hade det passerat obemärkt förbi.
Lärarledd undervisning är ju inget konstigt. Det är för mig och för säkert nästan alla andra något naturligt. Det innebär ju att läraren tar sitt ansvar och styr arbetet till att handla om det som det ska handla om.  
Det betyder inte förmedlingspedagogik. Det betyder inte att läraren som kan allt berättar för sin lärjunge hur det är. 
Ibland behöver man sådant i undervisning men för att nå längre än ren fakta så behöver man faktiskt involvera eleverna. Samhällskunskap utan diskussioner blir ganska meningslöst. Man lär sig inte simma genom att få tekniken berättad för sig. Man lär sig simma genom att simma. Så är det med de flesta saker. Därmed inte sagt att man även kan behöva teoretisera en hel del för att komma ännu längre. Men i vattnet måste man.

Egentligen vet vi ganska väl vad vi behöver göra i svensk skola för att nå bättre resultat. Frågan är bara hur vi skall finansiera det. Eller för att tala klarspråk.
Vi vet att vi behöver höja lärarlönerna för att rekrytera rätt personer. Vi vet att vi behöver lyfta såväl skolbyggnadernas skick som tillgången till datorer. Vi vet att vi behöver rekrytera bättre skolledare.  
Allt detta skall samtidigt göras utan att förändra finansieringen. Eller jo det gör man ju. Man sparar på skolan genom att man runt om i kommunerna låter bli att räkna upp skolpengen med inflationen. På så sätt sparar man utan att spara. Smart men dumt.

Man får vad man betalar för. Vi skall inte inbilla oss att vi kan betala för en folkabubbla och få en extrautrustad Audi. Eller betala för en PC och få en Mac. Så har världen aldrig fungerat.

måndag 7 mars 2011

Sir Ken Robinson

Ja jag vet att många redan har sett den. Jag har själv sett den många gånger vid det här laget. Men jag blir lika glad varje gång. Han säger det nämligen så bra.
Om du inte har tolv minuter över så titta på den här istället för att diska.

Att leva som man lär? Att lära som man lever?

Happy Terrace!
Happy Terrace! by http://www.flickr.com/people/grenadier32/, on Flickr

Jag blir ibland trött på mig själv. Idag tänker jag göra något åt det.
Allt för ofta så skriver jag om det som jag tycker är problem och allt för sällan om möjligheterna.
Idag bjuder jag på en positiv spaning.
Svensk skola står inför ett språng. En positiv förändring.

Vi är på väg mot en skola som är mycket, mycket roligare och därmed mycket mera lärorik än tidigare.

Dessutom kommer det att betyda att allt fler elever lämnar skolan med kunskaper som de kommer att kunna omsätta i spännande och kreativa karriärer. Vårt land kommer att klara sig bra i den internationella konkurrensen. Vi kommer att fortsätta vara ett land präglat av hög social jämlikhet, låg kriminalitet och hög trygghet.
Morgondagens och dagens elever lever i en tid som är fantastisk. De kan rida på hästen bredvid Machiavelli och diskutera. Kanske på väg till Leonardo da Vincis verkstad. De kan besöka vilken del av världen som helst när som helst på dygnet. Snart (eller kanske redan?) kan de få det de skriver och läser översatt i realtid. Detta utraderar (eller minskar i vart fall) språkliga barriärer. De ingår från tidig ålder i nätverk som spänner över hela världen (Nintendo!).
Det bäddar för ett fantastiskt spännande liv.

Det spelar faktiskt ingen roll hur man beslutar att skriva i läroplaner och styrdokument. Allt detta händer av sig själv (nåja). Teknisk utveckling är mycket mycket mera kraftfullt än politik. Eller som Jan Stenbeck uttryckte det.

"En kille har en bra idé, pengar slår idén, politik slår pengar, men -överraskning! -teknik slår politiken"

Bara tänk ett litet slag på den politik som svensk TV hade att följa. Två kanaler var mer än vad någon kunde behöva eller? Sedan i slutet av 1980-talet gjorde tekniska möjligheter att monopolet sprack.
Samma resa är skolan på väg att göra och enligt mig så får vi verkligen hoppas att det inte måste betyda att vi får skolornas Granneman och mr Methane. Men risken finns om man låter utvecklingen springa iväg så att avståndet gör att vad som helst som är annorlunda ses som en befrielse.

Men alldeles oavsett så kommer lärarna att anpassa undervisningen till nya möjligheter. Och det kommer att gå fort. 

Förändring tar tid men det är bara under den långa startsträckan. När det lossnar så lossnar det rejält.
Just nu är det de ensamma föregångarna som dansar ganska ensamma runt om i Sverige. Men de börjar upptäcka att de inte är ensamma.

Snart kommer de förlösande "treorna" att komma och då går proppen ur och Sverige kommer att dansa så hela planeten svänger.

Se filmen och se vad som händer när man plötsligt är tre som dansar

onsdag 23 februari 2011

Öppna UR:s arkiv? Varför inte?

Television
by http://www.flickr.com/people/videocrab/videocrab, on Flickr
Nu föreslås det att man skall öppna Utbildningsradions arkiv.
Ja det kan väl vara en bra idé. Men att det skulle vara så fantastiskt vet jag inte. Visst en kvalitativ kanal är inte fel men ärligt. Är det verkligen det som vi vill uppmuntra skolan till. Mer filmer? Min erfarenhet är att det knappast är via UR:s filmer som det djupare lärandet och den djupare förståelsen kommer.
Vad vi behöver är inte elever som tittar på filmer. Vi behöver elever som GÖR filmer. 
Då sker lärandet.
Elever som passiva mottagare känns väldigt mycket 1900-tal. Elever skall inte vara konsumenter utan kreatörer, entreprenörer och konstnärer.
Men självklart skall UR dela med sig av vad de gjort under alla dessa år. Precis som dagens unga delar med sig av vad de gör. 
Men att tro att det skulle göra någon avgörande skillnad på svensk skola är att ta till överord. Men visst har UR massor av godis i sina arkiv som man kan ha stor nytta av i svensk och finsk skola. Sharing is caring.

Skol IT på den politiska agendan. Fast med fel minister...

anna karin hatt
Anna Karin Hatt by http://www.flickr.com/people/centerpartiet/ centerbilder, on Flickr
IT-minister Anna-Karin Hatt bjuder in till samtal om skola och IT. Jättebra tycker jag. Det är en fråga som är av yttersta vikt när det gäller svensk skolas framtid och utveckling.
Där är bara ett litet, litet problem som jag ser det.
Det är fel minister som tar i det. Anna-Karin Hatt är säkert bra på massor av sätt men hon är inte utbildningsminister.
Man kan ju undra när motsvarande inbjudan kommer från Utbildningsdepartementet?
Björklund det är dags att vakna nu. Det är inte så att världen kommer att sluta förändras och plötsligt återvända till ett förment lyckligt 50-tal.
Världen har förändrats och skolans förutsättningar har ändrats med den. 
Lärarrollen förändras eller borde göra det. Det blir liksom annorlunda när läraren inte är den som har svaren utan bara frågorna.

tisdag 22 februari 2011

IT i stället för slöjd? Nix, nej, inte!

Cranes In The Sky.
Cranes In The Sky. by http://www.flickr.com/people/yakobusan/ Jakob Montrasio, on Flickr
Så är det på tapeten igen. I Computer Sweden kan man läsa att de tycker att man skall skrota slöjden till förmån för ett nytt ämne med IT som inriktning.
Feltänkt tyvärr. Det är inte så att IT skall vara ett eget ämne. Det är inte så som man skall lösa problemet med bristande IT i skolan. IT eller datorn/internet skall in i ALLA ämnen.
Dessutom är det så att slöjden knappast är det stora problemet när det gäller svensk skolas anpassning till ett modernt samhälle. Slöjd handlar idag ganska lite om svarv och olika tekniker att foga ihop två träbitar. Det handlar om process. Om att göra ritningar. Tänka i ett före, efter,ordning. Omsätta idéer  handling. Det handlar om att träna kreativitet och spatialt tänkande. Kompetenser som man absolut behöver i morgondagens IT samhälle. Det behövs även som en motvikt i en skola som blir allt mer teoretisk.
Hjärna och hand utvecklas ihop. Båda behövs för att skapa balans i en ung människas skolvardag.
Så även om syftet är gott, nämligen att öka IT-användningen i svensk skola, så är det ett korkat förslag. Ett förslag som bara tyder på en bristande förståelse av hur lärandet går till. Ett förslag som inte går att ta på allvar.
Vad som behövs är istället att man på ett mycket kraftfullt sätt förändrar lärarutbildningen och där lägger en mycket större vikt vid att använda modern teknik. 
Att man får blivande lärare att förstå hur viktigt det är att framtidsspana och hålla sig ajour med vad som är dagens ungas verklighet.
Inga fler föreläsningar om Internet med den ena OH-bilden efter den andra tack.

Jan Svärdhagen är inne på samma linje men uttrycker det bättre än jag kan

måndag 21 februari 2011

Positiva förändringar i skolan

One road to freedom
One road to freedom by http://www.flickr.com/people/helios89/ Heliøs, on Flickr
Det händer mycket positivt i svensk skola just nu. Satsningarna på att komma ikapp resten av omvärlden när det gäller användandet av ny teknik är kraftfull. Bara titta på den här kartan.
För ett år sedan var det glest mellan prickarna. Nu fullkomligt exploderar det. 
Nu är tillgång till tekniken ingen garant för att förändring sker men jag tillhör dem som tror att tekniken transformerar. Bara genom att finnas där i skolan så förändras mycket. Tillgång till information och kommunikation kan vara omstörtande. Fråga Mubarak  eller Gaddafi.
Ny läroplan med en välbehövlig genomkörare av kunskapssyn och vad skolan egentligen skall lära ut och hur eleverna skall bedömas.
Vi har ett tufft arbete framför oss men jag är övertygad om att svensk skola kommer ur det här starkare och med en bättre skolkultur. En som är mindre konserverande och mer kreativiserande.

Skola. Vad skall det vara bra för?

It's kind of fun to imagine.
by http://www.flickr.com/people/jelene/]jelene, on Flickr


Pratar mycket skola med mina barn. Det är spännande att höra vad de tänker och tycker om sin skolgång. De vill lyckas och är smarta nog att se vad det är som förväntas av dem. Sedan kalkylerar de vad som krävs i arbete och vad de får ut av det. Inte på något vuxet och alltid klokt sätt. Men visst tänker de i termer som ROI. Marginalkostnad  o.s.v. Starcraft är ju också vansinnigt roligt.

Helt enkelt hur mycket tid tar det här från det jag tycker är roligt och hur mycket nytta har jag av det. Så funkar barn idag. Ja det har de väl alltid gjort om man tänker efter. Men idag är det sociala trycket och auktoritetsrädslan mindre än på säg 40-talet.
Skillnaden mellan skolans verklighet och den "riktiga" var dessutom mycket mindre då. Det var lättare att koppla skolarbete till det framtida riktiga arbete man skulle göra. Så är det INTE idag. 
Det som skolan förväntar sig ligger allt för ofta väldigt långt från det som arbetslivet kräver. Om man inte skall bli lärare då.
Hur har det blivit så här? Fast kanske viktigare hur kan vi ändra på det.
Jag anser att en bra början är att läsa den nya läroplanen. Fundera över vad som verkligen krävs och hur man på roligaste sätt kan skapa lärsituationer för att träna de kompetenser som eleverna skall utveckla.
Jag tror att man om man väljer att läsa den utan att tänka skola som det varit i 1000 år kommer att upptäcka att vi kan ha vansinnigt roligt i skolan medan vi gör viktiga saker och lär oss massor.

Så hur svårt kan det vara? Det är faktiskt så att vi har möjligheten att jobba på andra sätt än läs boken svara på frågorna. Nej faktiskt det är vårt uppdrag att arbeta annorlunda än så.
Om barnen tycker att skolan är tråkig så kommer de att lära sig mindre än de hade gjort i en rolig skola. 
Allt för ofta får man svaret "-Tråkigt" när man frågar hur det var i skolan idag.

torsdag 3 februari 2011

Fantasi är grunden kreativitet frukten.

Fantasi är grunden kreativitet frukten.
Fantasi är grunden kreativitet frukten.
Fantasi är grunden kreativitet frukten. 
Fantasi är grunden kreativitet frukten.

Låt stå!





Tack Annette

tisdag 1 februari 2011

Världens bästa skola

World P.E.A.C.E
By JasonDGreat

Om vi skall ha en vision för Sveriges skolor vad skall det då vara? Egentligen är det väl ganska självklart.

VÄRLDENS BÄSTA SKOLA

Problemet är väl då att komma överens om vad som är världens bästa skola. Rimligtvis så är det viktigt att fundera över framtidens behov eftersom det är framtiden som går i skolan. Jämförande undersökningar i stil med PISA och andra kanske inte är sååå spännande då eller hur....  De kontrollerar saker som man kan mäta över lång tid och som man har mätt över lång tid. Det är för all del intressant att jämföra och historia tycker jag är jättespännande MEN det har ganska lite med framtiden att göra. Jag menar om man väljer pensionsbolag enbart på att de har haft bäst avkastning de senaste 15 åren så riskerar man att bli lurad.

Historia och framtid är självklart sammanlänkat genom nuet men det är inte så att det är så att de som historiskt sett har varit viktiga som självklart kommer att vara betydelsefulla i framtiden. 

Hur gör man då för att se in i framtiden? Egentligen är det kanske inte så svårt. Man tittar på det man kan överblicka och försöker se trender.
Att Internet och datorn i alla dess former har förändrat vårt samhälle ganska genomgripande är ingen stor nyhet. Att detta kommer att fortsätta är inte heller någon högoddsare.
Att vi har lämnat ett samhälle där det viktigaste var att komma i tid och där alla var utbytbara i en fabrik organiserad enligt det löpande bandets princip är helt klart.
Framtidens arbetare kommer inte att ägna sina dagar åt monotont kroppsarbete. Herregud det gör väldigt få idag redan. Industriarbetarna är snart lika många som bönderna.
Nej framtidens arbetare kommer att jobba med helt andra saker. Kommunikation, design och sälj kommer däremot att sysselsätta fler.
Hur skall en skola som har detta som framtidsscenario organiseras? Att vi kan ändra om rejält i vilka ämnen och vad vi väljer att fokusera på känns givet.
Slöjd? Mmmm kanske om fokus läggs på skapande, design och kreativitet. Nej om det är inriktat på fel saker.
SO. Ja om det handlar mindre om årtal och mer om att förstå världen.
ALLA ämnen måste ifrågasättas och organisationen i OLIKA ämnen som inte kommunicerar med varandra kan vi väl släppa. 
Världens bästa skola handlar om kreativitet. Skapande. Om att ge elever en självkänsla och verktyg att förverkliga sina drömmar. Är det möjligt i Sverige? SJÄLVKLART!!!
Det är bara att sätta igång. Nästa lektion startar vi ett projekt som spänner över hela världen. Det är mina barn värda. Och dina.

tisdag 11 januari 2011

Betyg och bedömning. Är det så svårt?

Grade cutoffs

Ja det är det!
Att göra bedömningar är svårt. Både de summativa och de formativa är svåra att göra. Vi gör dem hela tiden som lärare. Oftast dock i klassrummet med vårt kroppsspråk eller med vad vi säger. Men vid minst två tillfällen per termin gör vi det dessutom skriftligt.
Man kan ju tycka att lärare borde vara ganska bra på detta då. Svaret på det är väl nja....
Allt för ofta gör vi ju bedömningar som är grundade på fel saker.
Betygskriterierna är för allt för många lärare ett ganska okänt område. Inte så att man inte läst dem. Det skulle ju vara tjänstefel. Men att man inte förstått och sedan bedömer efter dem är nog allt för vanligt.
I grunden ligger att man inte på ett bra sätt förankrade det skifte i kunskapssyn som LPO 94 innebar.
Senast i raden av skolor som får bakläxa på det här är Sundsgymnasiet i Vellinge. Nu menar jag inte att de är unika på något sätt. Jag tror att detta är bara allt för vanligt. Nya lärare som landar på sitt första jobb anpassar sig till den rådande skolkulturen och faller snabbt in i det sätt som råder ute i skolorna.
Det är helt enkelt den gamla kunskapssyn som regerar i den svenska skolan som är boven. 
Björklund och massor av andra hjälper till att bevara detta konstiga faktum genom sitt snack om flummskola och genom att påstå att motsatsen är kunskapsskola.

Låt oss nu hoppas att den nya läroplanen lanseras med buller och bång och att man mycket tydligt förklarar för sveriges lärare vilken syn på kunskap som skall ligga till grund för våra bedömningar. Flummigt är det inte hur många gånger Björklund än säger det. Vem vet han kanske kan lyssna själv och lära sig något på kuppen. Det roligaste i allt det här är att han säger en sak och åstadkommer en läroplan som är precis lika flummig (i positiv bemärkelse) som LPO 94. Kunskapssynen ligger fast. Men bedömningshjälpen är lite bättre. Det är bra. Men snälla snacka mindre kunskap om ni inte definierar vad ni menar.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...