Visar inlägg med etikett it-etik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett it-etik. Visa alla inlägg

söndag 20 september 2015

Det finns ingen "quick fix"

by aruon


Vi lever i en tid som antagligen är mer splittrad och svårbegriplig än någonsin tidigare i världshistorien. Helt enkelt därför att vår kunskap på alla områden är så stor att ingen enskild människa kan omfatta den. Det sägs ibland att den siste som visste allt var Thomas Jefferson. USA:s tredje president i början av 1800-talet.

Världen är fylld av paradoxer och en av dem är att ju mer kunskap vårt samhälle bygger desto mer tycks vi hemfalla åt att skapa förenklingar av vår verklighet. Rent psykologiskt har jag inga problem att begripa detta. Förenklingar och modeller hjälper oss att förstå vår fragmentiserade värld. Men modeller och förenklingar av verkligheten måste alltid tolkas med en stor medvetenhet om den inte lika förenklade verklighet som ligger till grund för modellen. Man får inte frestas att tro att det är modellen som ÄR verkligheten. Det är ett intellektuellt problem av stora mått som skär rakt igenom alla vårt samhälles ödesfrågor. Flyktingkriser, mobbing, globalisering, den globala uppvärmningen och psykisk ohälsa.

I Svenska Dagbladet läser jag ett inlägg av Anette Wickström docent och lektor, Sofia Kvist-Lindholm doktorand och Karin Zetterqvist Nelson professor alla verksamma vid tema Barn, Institutionen för tema, Linköpings universitet. Ett inlägg om hur ett program för att hjälpa unga som mår dåligt att må bättre kanske rentav kan få dem att må sämre. Eftersom man (i all välmening) tagit fram en metod att arbeta efter. Metoden blir överordnad mötet och man glömmer bort att varje människa är unik och har unika tankar och behov.

Samma önskan att hitta METODEN finns såväl inom IT i skolan som när det gäller arbete mot mobbing. Problemet är ju att metoden med stort M inte finns.

Det finns massor av metoder. Vilken som fungerar just i mötet med den unika människan eller med din unika grupp eller klass är inte givet. 

Så hur skall vi göra då? Jo svaret heter förhållningssätt. Metoder kommer och går men förhållningssätt eller filosofi har en helt annan kraft att hålla.

Om vi har som förhållningssätt att ständigt möta varje individ där den är så kommer vi att söka oss en mängd metoder att använda för mötet. Vi kommer också att flytta fokus från vad vi som skola/lärare skall prestera till ett helt annat intresse för hur våra elever tänker. Vad de kan och vad de tycker. Elevfokus istället för lärarfokus eller organisationsfokus.

Min absoluta favorit sida i LGR11 är den första sidan. Skolans värdegrund och uppdrag. Där finns en mening som i sig själv håller mycket av svaren för de frågetecken som vi har att brottas med.


Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Så enkelt och precis så jävla svårt är vårt uppdrag. Nyckelorden är "enskild" och "unik" vilket rimmar väldigt dåligt med de generaliseringar som vi så gärna önskar oss skall fungera. 

Det må vara galet svårt. Men det är också galet viktigt. Det är också galet tillfredställande när det fungerar. Och fungerar gör det. Varje dag möter massor av elever en skola som bekräftar dem. De möter lärare som stärker dem. Det når dock aldrig nyhetssidorna. Men det händer och det är fantastiskt. Glöm inte det.



tisdag 22 oktober 2013

Vikten av att välja att se. Även på sociala medier


AttributionNoncommercialShare Alike Some rights reserved by *Seth

Jag har de senaste veckorna haft förmånen att på håll följa hur ett gäng lärare hanterar en elev som just går igenom en svår process kring sin egen identitet.
Låt mig börja med att säga att jag är imponerad av hur raka, vänliga och proffsiga de är.
Vad som skulle kunna bli en jättegrej undviker att bli det genom att man dels har koll och följer med i vad som händer och dels inte väjer för att ta ansvar och kommunicera det som händer med föräldrarna.

Att komma ut är ingen lätt process. Det är svårt och kräver mycket mod. Ibland är det skönt att få lite hjälp på traven.

Jag måste säga att dagens unga imponerar på mig. De imponerar med sin tolerans och sin vänlighet. Med sin mognad och sin förmåga att se bortom yta.

Att man som lärare i det här är en förebild är självklart jätteviktigt. Som lärare har man ett förtroendekapital som är jättestort. Man är en modell och en kultursättare. Man sätter ribban för vad som är okej och vad som inte är det. Vi har därmed ett stort ansvar att leva upp till de vackra ord som finns i läroplanen under rubriken "Skolans värdegrund och uppdrag".

Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser

Om vi är medvetna om att vår värld är större än den fysiska världen här och nu. Om vi är medvetna om att vi människor har skapat oss möjligheter att kommunicera i parallella forum samtidigt som vi gör det här och nu i det fysiska rummet.
Om vi vet det så måste vi agera utifrån det.

Som jag ser det så kan vi inte välja att bortse från den delen av verkligheten som vi har valt att kalla den digitala världen. Det är ju inte en egen värld. Det är den här världen. Här och nu och i morgon.


Om vi väljer att omfamna även denna delen av vår verklighet så kan vi få syn på fler saker. På gott och på ont så klart. Men vi har även gett oss själva möjligheten att vara förebilder och kultursättare på ännu en arena.
Jag måste säga att jag är mycket tacksam över att de pedagoger jag följt på håll är sådana. De väljer att se och agerar utifrån det de ser. Genom att de gör det så gör de en avgörande skillnad i unga människors liv.

onsdag 1 juli 2009

Spännande forskning och koll på läget kring cybernormer


En spännande sida att titta in på om du är intresserad av allt som har med fildelning, integritetsfrågor och ungas rättsmedvetande att göra.

Cybernormer.se

Projektet utgör ett samarbetsprojekt mellan Rättssociologiska enheten på Lunds universitet, Ericsson AB och Skolförvaltningen i Lunds kommun. Utöver de tre sökande parterna är tre representanter för olika nätkulturer involverade i arbetet, bland annat the Pirate bay. Projektet syftar till att undersöka de normbildningsprocesser (sociala och rättsliga) som uppstår i informationsteknologins kölvatten.
KK-stiftelsen
Förvaltningen i min kommun är inblandad vilket har gjort mig extremt nyfiken. Kanske kan man bidra tänkte jag. Men det verkar ha fastnat någonstans. Eller så är det bara hemligt.
En källa till mycket information och kunskap är det i alla fall.
Håll med om att det är spännande. Vad händer om vi går från en värld av mitt och ditt till en värld där allt som man kan dela med sig av utan att man själv blir av med något verkligen delas?
Blir vi alla fattigare då eller blir vi kanske rent av rikare?
Är det Marxism eller Liberalism eller kanske rent av bara smart? Jag menar delad glädje är ju dubbel glädje.
Eller är det kapitalismens död? Eller bara en liten parentes i historien likt guldruchen i Klondyke där friheten och laglösheten snart ersätts av regler och sheriffer med rejäla puffror.
Spännande är det.

torsdag 12 februari 2009

The Pirate Bay är det ett folkbibliotek?


En mycket intressant fråga diskuterades i radioprogrammet Nya Vågen i P1 onsdagen 11/2-2009.

Är Pirate Bay ett folkbibliotek? Tanken är ju till viss del samma. Istället för att varje människa ensam skall behöva lägga sina pengar på att skaffa sig kunskap och kultur. Så köper vi in det tillsammans och får därigenom del av ett mycket större bibliotek än vi ensamma skulle kunna. Är Pirate Bay samma sak? Ja det kan man argumentera för.

Google har ett projekt där de köper in böcker och skannar in dem. De bygger upp ett bibliotek. Detta bibliotek skall man fritt kunna använda. De har hittils 7 miljoner böcker. Kan vi tänka oss att även Google kommer att hamna i svenska domstolar?

Det har sedan starten funnits en idé om att information på internet skall vara fri. Delandekultur i form av wikis och youtube där man delar med sig av sina egna och andras alster är den drivande miljön i dagens internet. Det är detta som konflikten handlar om. När internet gör det möjligt att till i princip gratis kunna ha tillgång till all världens kultur och information så innebär ju detta att någon upphör att kunna ta betalt.

Skivbolag, filmbolag och snart bokförlag kan inte längre använda samma affärsmodell som de gjort i hundra år. De kan bråka. Stämma folk på miljarder. Få regeringar att stifta lagar. Men det kommer inte att förändra något. Förändringen är redan här och är omöjlig att förhindra. Dessa företag måste istället försöka hitta nya sätt att tjäna pengar eller ge upp och lägga ner. Det är så teknisk förändring fungerar. Ny teknik slår undan basen för gammal.

Låt mig ge ett exempel. Ånglok är ingen storsäljare idag. Inte heller gåspennor eller kassetband. Att lagstifta mot teknisk förändring är inte bara dumt. Det går emot allt vad vi gjort tidigare. Teknisk innovation är det som driver vårt välstånd och har gjort Sverige och västvärlden rikt. Visst kan vi välja att lagstifta bort detta men det kommer att få konsekvenser som kanske inte är överblickbara idag.

Att politikerna inte förstår detta är kanske inte så konstigt. Eftersom förändringen går så snabbt att man knappt hinner skriva ett blogginlägg innan något nytt som förändrar spelplanen händer så gäller det att man har koll på sin ideologiska bas. Det har inte partierna idag. De är företag som vårdar ett varumärke inte idédrivna organisationer. Hur kan man annars förklara att partier som håller ord som frihet och jämlikhet högt i sina partiprogram vill inskränka just detta till fördel för några skivbolagsdirektörer och filmbolagsägare som råkade missa tåget.

Världen förändras och vi kan välja att förändras med den eller så kan vi stå och sura över att det inte är som vi ville att det skulle vara. Vilket är mest produktivt?

Kanske kommer politikerna att vakna nu. Deras egna surfande skall nämligen censureras. Jag läser på Stig-Roland Rasks blogg Unga nätkulturer att.



regeringskansliet funderar på att införa ett system för att blockera
internetsidor. Det berör alla som arbetar inom departementen, cirka 5.000
personer, och en arbetsgrupp har tagit fram ett förslag på hur blockeringen ska
gå till och vilka typer av webbplatser som ska svartlistas. ---
förvaltningschefen ”kommer själv att fatta de avgörande besluten om vilka sidor
som ska stoppas”.


Stig-Roland ställer några viktiga frågor till förvaltningschefen.



Några frågor till förvaltningschefen …
Vet du om att
informationsfrihet – vanligen formulerat som yttrande- och tryckfrihet – är en
av demokratins allra viktigaste beståndsdelar?
Vet du om att dessa värden -
som du med ett tjänstemannabeslut avser att avskaffa - är grundlagsskyddade?
Vet du om att dina förslag i vissa avseenden är mer långtgående i sin
begränsning av dessa rättigheter än vad världens mest totalitära diktaturer
lyckats åstadkomma?
Vet du om att förhandscensur av texter inte är tillåten
enligt vår lagstiftning?


Någon som ser några paralleller till debatten om Pirate Bay? Det är inte alltid enkelt. Vilka värden skall vara viktigast. Frihet? Äganderätt (eller i detta fallet upphovsrätt ingen tar ju något man kopierar)?
Hur som helst så kommer man inte att kunna förändra verkligheten för teknik slår politik. Alltid!

onsdag 28 januari 2009

Bra artikel om unga på nätet och vuxnas förhållningssätt.



I dagens Sydsvenskan under Aktuella frågor kan man läsa ett intressant inlägg i debatten om ungas situation på nätet. Ewa Thorslund som bland annat skrivit boken "säker på nätet" resonerar och ger tips om hur man skall tänka. Det hon trycker på är att man bör vara närvarande och framförallt ta diskusionen med ungdomarna. Vad är egentligen okej och vad är inte okej. Som det är nu är de unga ganska ensamma på nätet. Hon förespråkar inte förbud utan helt enkelt sunt förnuft och att vi vuxna tar debatten med de unga!

Väl skrivet.

tisdag 23 september 2008

Kauhajoki och censuren

I gårdagens CS (computer sweden) kunde man läsa en intressant ledare om självmord och internet. Det finns sajter på nätet som handlar om det mesta mellan himmel och jord. Även om självmord. En del av dessa är sådana som uppmuntrar till självmord. Förkastligt? Ja! Skall de förbjudas? Nej!
Som ledarskribenten så väl uttrycker det "Självmordsbenägna unga människor behöver vård – inte inskränkningar i yttrandefriheten."
Ryggmärgsreflexen är ju såklart att man vill förbjuda för att förhindra att sådant här händer. Men det är bara att reagera på symptomen inte att gå till botten med och bota sjukan. Vad de unga behöver är kloka vuxna med stora öron! Ungdomar behöver någon att prata med så att de inte fastnar i mörka och farliga tankar. De lever i en tid där det är lätt att tro att vi lever i den farligaste av tider. Men så är inte fallet. Vi matas ständigt av domedagsprofetiska uttalanden. Om jorden inte går under av ett svart hål skapat av partikelacceleratorn i CERN så kommer den globala uppvärmningen att ta kol på oss. Det är förstås också en typ av sanning men knappast den enda. Att som ung växa upp i Sverige innebär också att man bor i ett av världens rikaste länder i en värld som är mer fredlig och mindre hungrig än någonsin tidigare. Det betyder att man går en mycket ljus framtid till mötes.
Den bilden måste dagens elever och ungdomar också få möta.
Det är desperata människor som begår sådana här vansinnesdåd. De blir inte färre av fler övervakningskameror och inpasseringskontroller. Där delar jag inte åsikt med
Maria Abrahamsson på Svenska Dagbladet. Jag tänker i stället på ett citat från TV-serien
Arkiv X. "när blev du paranoid?". "när de började förfölja mig!". Ett öppet samhälle är, tror jag, mindre benäget att skapa rädda och desperata människor.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...