lördag 22 mars 2014

Nyckelkompetenser för att vara en bra lärare 2014


Attribution Some rights reserved by jlz
I veckan talade jag på Framtidens läromedel i Lund. Rubriken som jag hade var "fyra nyckelkompetenser som du måste utveckla hos dig och bland pedagogerna". Målgruppen var rektorer och fokus på vad som krävs för att lyckas med arbetet med att ta in tekniken i skolan på ett bra sätt.


Samtidigt som jag sätter mig och formulerar och strukturerar mina tankar och erfarenheter så kommer forskningsprojektet Unos uno ut med sin rapport för 2013. Härligt att notera att mina erfarenheter stämmer väl överens med de resultat som man kommer fram till i rapporten. Jag kunde helt enkelt välja att citera rapporten och därmed framstå som ännu mer trovärdig ;)

Skämt åsido. Det är skönt att notera att det blir allt mer tydligt att IT och skola handlar allt mindre om teknik och allt mer om pedagogik och lärande. Vi är på väg att vänja oss vid att tekniken finns och vi bygger bort allt mer av det som är hinder som gör att vi måste tänka teknik.

Om vi har eluttagen och nätverket på plats så behöver vi inte reflektera över det utan kan flytta vårt tänkande till vad vi vill göra istället.

Det är glädjande.

Som de skriver i rapporten 1-1 är inte ett IT-projekt utan ett förändringsprojekt.

Som pedagog eller som rektor tycker jag att man har stor nytta av TPACK som modell för att få syn på vad vi behöver fundera över. När det gäller ämneskunskaper och kunskaper i pedagogik så förutsätter vi att det är något som lärare besitter. Underförstått är ju också att de kan kombinera dessa kunskaper. De är ju liksom inte till för att leva var för sig utan är verktyg som vi använder i mötet med eleverna.



Reproduced by permission of the publisher, © 2012 by tpack.org
Den tekniska kompetensen är lite marigare. Vi förutsätter att den finns men kan faktiskt inte förutsätta det. Lärarhögskolorna har inte (ännu) tagit ledningen när det gäller IT och skola. Här vilar helt enkelt ett tungt ansvar på huvudmännen och de enskilda rektorerna att säkerställa att pedagogerna har rätt kompetens.

Nu är det gudskelov saker på gång som kan stötta i detta arbetet.

Verktyget LIKA. SKL tar fram ett självskattningsverktyg för att se var man är och vad som är nästa steg.

Vi har en digital agenda för Sverige. Digitaliseringskommissionen har desutom nyligen kommit med sitt andra betänkande med den underfundiga titeln "En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13)" Ja vi hoppas att det snart är vår ;)

Det finns alltså ett fokus på frågorna i olika delar av samhället. Men riktigt genomslag når det kanske först när samma visioner för svensk skola når ända fram till det departement som är ansvarigt för skolan (utbildningsdepartementet). Men där är man ännu inte redo att ta klivet in i detta millennium som det verkar. Eller om det bara är utbildningsministern..... 

Den uppmärksamme läsaren väntar fortfarande på den där fjärde kompetensen.... 


Den handlar om ledarskap. 


Lärarollen förändras till en del när IT gör sitt intåg. När arbetssätt och tillgång till information förändras behöver vi som lärare fundera över vår roll och vårt uppdrag och hur det påverkas. Jag för min del tror att vi på 5 till 10 års sikt kommer att se att det som handlar om bedömning av elevers kunskaper gentemot målen kommer att i mycket stor utsträckning skötas av datorer. I Horizon report pratar man om två till tre år men jag tror att det tar längre tid (läs avsnittet om learning analytics). Detta  kommer på många sätt att vara avgörande i att förändra lärarens roll. Om vi inte är den bedömande (dömande?) makten vad har vi då för roll. Jo kvar finns det som de flesta lärare upplever som den mest givande uppgiften. Att vara den som leder och skapar möjligheter till det kunskapande som är hela målet med skolan. Lärarens roll blir mer av coach och chef och mindre av domare. Jag tror att skolan har allt att vinna på detta. 

Här hittar du min presentation




lördag 1 mars 2014

Dataspelsberoende? Vi har ju ingen annanstans att vara!

Attribution Some rights reserved by Mustafa Sayed
 Oj vad svårt det är att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Ännu svårare är det att se helheter och konsekvenser av samhällsförändring. Ju mer komplex världen blir desto skönare känns det med enkla förklaringar.

Enkla orsakssamband gör ju världen begriplig för oss och det känns plötsligt lite lättare att andas. 

Problemet är att i ett mycket komplext samhälle är lösningarna sällan enkla....

Ett exempel på sådan förenklad förklaringsmodell gäller svenska barns dataspelande. I veckan har vi fått en enkel och galant förklaring på de sjunkande resultaten i PISA. Lösningen är följaktligen precis lika enkel och galant den. Minska på dataspelandet! Moderaternas utbildningspolitiske talesman vill ha ett handslag med Sveriges föräldrar om att minska våra ungas dataspelande. Detta skall då i sin tur leda till ökat läsande (av läxor?) vilket skall ge bättre resultat i skolan. Man vill även att de unga skall röra på sig mer. Ökad fysisk aktivitet är ju självklart bra för våra unga.

Vill man förenkla det hela ett steg till (vilket vi mediekonsumenter självklart gör på sociala medier med kvällspressens benägna bistånd) så har Tobias Tobé plötsligt sagt att PISA resultaten sjunker för att svenska ungdomar spelar dataspel istället för att plugga. Ett klassiskt sätt att flytta fokus.

Det var inte det han sa. Men det var självklart ingen överraskning att det var så det skulle uppfattas. Vips har man flyttat över ansvaret för skolans problem (om där nu verkligen är några problem med att inte ligga högt i PISA. Men det är en annan diskussion) från politiken, kommunerna och skolorna till oansvariga föräldrar som inte tar ansvar och uppfostrar sina barn.

Utspelet har dock stött på hårt motstånd. Inte minst från forskarvärlden.

Allt påminner om den ständigt återkommande diskussionen om den alltid lika degenererade "ungdomen"

Detta har jag skrivit om tidigare

Den kanske bästa artikeln i ämnet skrevs redan 2008 av Andreas Ekström i sydsvenskan och heter Varning för barn

Man kan sammanfatta det hela med att ungdomar är oansvariga och på väg mot katastrof!

Lösningen är och har alltid varit "Hopp och lek ute"! 

Här är det dags att komplicera bilden lite. Vuxenvärlden skall enad stå emot de ungas vilja att kasta sig mot fördärvet genom dataspelande. Vi skall öppna dörren och låta de unga vandra ut i friska luften.

Men se. Vuxenvärlden talar med kluven tunga. Få saker är så impopulärt som ungdomar som rör sig ute. Detta är något som man aktivt försöker (och lyckas) bygga bort i vårt samhälle. Ett rykande aktuellt exempel har vi i Malmö. Fotbollsplanen vid Västra skolan i Malmö har fått stängsel och låst grind så att barnen inte är där och spelar boll utanför skoltid. Grannarna har klagat på buslivet och krävt att man håller ungar och ungdomar borta från bollspelandet.

Ungdomar har egentligen inte så höga krav. Men på några punkter är ungdomar, generation efter generation, rörande överens.

De vill träffas och de vill göra det utanför vuxenvärldens kontroll. De vill hänga, hångla, prova på vuxensaker.

Ute i samhället har vi undan för undan byggt bort dessa platser. Men teknikutvecklingen har gjort att ungdomar idag har möjlighet att skapa just dessa platser på nätet. Men se då reagerar vuxenvärlden som alltid på samma sätt. Dags att börja bygga bort!

Det är banne mig inte lätt att vara ung!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...