lördag 19 mars 2011

Navelskåderi och lite katederundervisning

Mad scientist
Mad scientist by http://www.flickr.com/people/adactio/ , on Flickr


Har suttit en stund och läst gamla blogginlägg. Tycker faktiskt att jag skriver en del kloka saker. Faktiskt lite överraskad. Tänker att det faktiskt är så där typiskt läraraktigt att vara så kritisk. Inte bara mot sig själv utan i allt. Vi problematiserar och analyserar. Granskar kritiskt och nagelfar. Nu menar jag inte att det i sig är fel.
En analytisk och kritisk hållning är en mycket bra sak för det mesta. MEN. Risken är att det blir för mycket av den varan. Risken är att det blir till handlingsförlamning. 
Krav på vetenskaplig dokumentation och bevis kan ju leda till att all form av nyskapande avstannar. Jag menar det är ju inte så att det forskas så där vansinnigt mycket inom skolområdet. Inte på sådant som direkt får konsekvenser i klassrummen i alla fall.
Nu går debattens vågor återigen höga inom skolan. Denna gång är det katederundervisningen som diskuteras. Förknippad med så mycket negativt att ordet i sig skapar en debatt som genast låser sig (att det är kontroversiellt var väl hela anledningen till att man valde det ordet).  Om man istället hade sagt det man menade, nämligen lärarledd undervisning, så hade det passerat obemärkt förbi.
Lärarledd undervisning är ju inget konstigt. Det är för mig och för säkert nästan alla andra något naturligt. Det innebär ju att läraren tar sitt ansvar och styr arbetet till att handla om det som det ska handla om.  
Det betyder inte förmedlingspedagogik. Det betyder inte att läraren som kan allt berättar för sin lärjunge hur det är. 
Ibland behöver man sådant i undervisning men för att nå längre än ren fakta så behöver man faktiskt involvera eleverna. Samhällskunskap utan diskussioner blir ganska meningslöst. Man lär sig inte simma genom att få tekniken berättad för sig. Man lär sig simma genom att simma. Så är det med de flesta saker. Därmed inte sagt att man även kan behöva teoretisera en hel del för att komma ännu längre. Men i vattnet måste man.

Egentligen vet vi ganska väl vad vi behöver göra i svensk skola för att nå bättre resultat. Frågan är bara hur vi skall finansiera det. Eller för att tala klarspråk.
Vi vet att vi behöver höja lärarlönerna för att rekrytera rätt personer. Vi vet att vi behöver lyfta såväl skolbyggnadernas skick som tillgången till datorer. Vi vet att vi behöver rekrytera bättre skolledare.  
Allt detta skall samtidigt göras utan att förändra finansieringen. Eller jo det gör man ju. Man sparar på skolan genom att man runt om i kommunerna låter bli att räkna upp skolpengen med inflationen. På så sätt sparar man utan att spara. Smart men dumt.

Man får vad man betalar för. Vi skall inte inbilla oss att vi kan betala för en folkabubbla och få en extrautrustad Audi. Eller betala för en PC och få en Mac. Så har världen aldrig fungerat.

3 kommentarer:

Dawit Adebo sa...

Hej Anders! Sitter på dotterns simskola när jag läser ditt inlägg. Lustigt att du använder simning som liknelse. Simlärararna instruerar och förklarar för barnen. Barnen provar om och om igen, och får hela tiden respons från lärarna. Pedagogiken kallas Formativ bedömning/ undervisning. Denna pedagogik fungerar naturligtvis oavset vilken förmåga, ämne elker innehåll man sysslar med. Det simskolan har gjort är att man investerat rätt. Lärarna har kompetens och de är tillräckligt många för att varje barn
ska bli sett och få respons. Dessutom är utrustningen anpassad för ändamålet, det finns en bassäng att öva i.

Anders Erenius sa...

Ha ha Klockrent helt enkelt. :)
Jag håller som du vet med dig om att det är formativ bedömning som är nyckeln. Det är ju också det som duktiga lärare ägnar sig åt redan. Det är det som gör att deras elever når lite längre än andra. Uppmuntra och utmana kan man väl också kalla det (formativ bedömning är ju inte ett vedertaget begrepp utanför skolvärlden). Nu har väl Björklund backat lite från det där med katederundervisningen och pratar mer om lärarledd undervisning. Då har jag faktiskt inga problem med hans uttalande. Det är för mig helt okontroversiellt. Med ansvar följer makt och lärare har ett gigantiskt ansvar. Att man sedan som professionell kan välja olika metoder och självklart ha med eleverna i hela processen tycker inte jag är konstigt. Det tycker jag är en förutsättning.
Eller vad säger du Dawit?

Dawit Adebo sa...

Jag håller så klart med dig. Undervisning behöver både vara strukturerad och lärarledd. Men det är de elevaktiva inslagen som gör att eleverna utvecklar sina kompetenser. Simläraren kan instruera och förklara hur mycket som helst, men det är först när barnen hoppar i vattnet som de utvecklas. Sedan behöver barnen få återkoppling av läraren och/eller av andra barn. Därefter får de prova igen. Resultaten beror på hur bra läraren är på att instruera och ge återkoppling, men också på om eleverna får öva under rätt förutsättningar.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...