Mycket på gång i skolvärlden

Det händer vansinnigt mycket i skolvärlden just nu. Nytt avtal skall skrivas och partern står väldigt långt ifrån varandra. Arbetstiden står i fokus och lärarna i Sverige kokar. Budet är 40 timmar per vecka och 5 veckors semester.

Att detta skulle vara en "hit" för arbetsgivarna har jag mycket svårt att tänka mig. Att det skulle vara till gagn för eleverna tror jag inte alls. Jag tror att det kan finnas två möjliga förklaringar till att arbetsgivarna driver den frågan. Antingen för att de på allvar tror att lärarna skulle kunna göra nytta i skolan utan elever. Eller att det är en taktisk fint för att kunna driva igenom ett nollbud. "Ni fick ju sommarlovet". Om det är nollbudet som är målet så varsågod jag funderar redan på att lämna yrket. Jag har haft många jobb men aldrig ett som varit så krävande som läraryrket. Det finns andra jobb.

Om det handlar om att lärare skulle kunna göra en massa bra saker som för skolan framåt när eleverna inte är i skolan så är det ju en vacker tanke. Jag tror absolut på att vi skulle kunna använda sådan tid till fortbildning och skolutveckling. Vad man då har missat är att detta kostar pengar. Bra föreläsningar är inte gratis. Eller är det så att jag skall läsa de böcker som jag läser på sommarlovet i skolan? Leder det till någon förbättring att lärarna gör detta på plats i skolan istället för i hängmattan. Jag tror inte det. Tvärtom. Läraryrket är ett kreativt yrke. Kreativitet förutsätter frihet. Jag är mer kreativ och tänker bättre i min hängmatta än på en stol i en sommarsvettig skola där fläkten är avstängd.

Om jag hade trott att mina rektorer är bättre lämpade än vad jag är att fortbilda mig själv så hade jag gärna sett att de tog över det ansvaret från mig. Men jag tror inte att de vet det bättre än vad jag gör. De har andra kompetenser och andra kvalitér. Men några fantastiska fortbildare är de inte.

En representant för Sveriges kommuner och landsting (SKL) stod på allvar och argumenterade för att lärarna måste effektivisera till exempel planerandet och förberedandet av lektioner. För mig framstår det som höjden av okunnighet. Det visar en syn på kunskap som är hissnande naiv. Som om jag på fullt allvar skulle gå in och ställa mig inför en klass och säga Pelle kan väldigt mycket om det ämnet vi nu skall diskutera så han har läst på om den senaste utvecklingen av ämnet i fråga och har gjort en planering. Jag har ju inte själv inhämtat några kunskaper i ämnet så ja vi följer väl hans planering.

Det har väldigt lite gemensamt med den verklighet som jag möter som lärare. Jag kan gå in med tanken att jag skall hålla en lektion om Hinduismen och landa i mycket mer spännande och viktiga diskusioner om människovärde och rättvisa med utgångspunkt i dödsmisshandeln i Landskrona. Så ser verkligheten ut. Skall jag då som lärare säga att just den senaste veckan så hade jag inte ansvar för samhällskunskapen så jag har inte förberett mig på det....

Det går inte att effektivisera inlärning på det viset. Varje individ måste erövra sin egen kunskap. Det gäller inte bara för barn utan även för vuxna. Ja till och med för lärare.

Jag kan inte låna någon annans hjärna så jag måste faktiskt ha gjort de kunskaperna till mina.

Annars så är det ju en kul idé. Kanske kan eleverna få göra likadant. "Lessen majjen men jag svarar inte på frågor i historia den här veckan. Vi har effektiviserat inlärningen och Kalle är bättre på historia så han gör våra prov den här veckan". Snacka om att vi kommer att kunna effektivisera och höja betygssnittet!

Korkat helt enkelt. Som lärare är man ständigt på jobbet så till vida att man söker kunskap och ser till att hålla sig uppdaterad i sina ämnen. Som lärare i historia, religion, samhällskunskap och geografi så ser jag inte bara på nyheterna. Jag sitter hela tiden och funderar över hur jag skulle kunna använda detta i min undervisning. Får jag då räkna in detta i mina 40 timmar? Knappast eller hur. Men det är lektionsförberedelse lika fullt.

Som lärare står du ständigt inför en publik. Du är ansvarig för att leda en form av teater. Du skall väcka nyfikenhet. Skapa lugn. Utmana dina elevers tänkande. Hur många kan tänka sig att ställa sig framför en publik och göra detta utan att få en rimlig chans till förberedelse.