Det händer mycket spännande saker denna vår i skolsverige. Nytt avtal står för dörren och spelet om vad som skall förhandlas in i avtalet pågår för fullt.
Tjyv och rackarspel är en inte ovanlig del av förhandlandet. På DN-debatt kan man läsa att 198 av Sveriges skolchefer kräver att få mer makt över lärarnas arbetstid.
Detta upprör såklart Sveriges lärare så till den milda grad att vi börjar skrika på strejk och genast startar Facebookgrupper på löpande band.
Lärarna reagerar med ryggraden och känner sig genast hotade. Med all rätt bör man tillägga. Ständigt halkar vi som kollektiv efter i löneutveckling och samtidigt har arbetsvilkoren dalat i samma takt. Det som en gång i tiden var ett fritt och kreativt yrke är i dag allt mer tyngt av administration och kontrolltänkande.
Debatten har tidigare i vår handlat om att de som väljer att bli lärare inte längre är toppstudenterna utan snarare de som inte kommer in någon annanstans. Kan man inte bli något annat så kan man alltid bli lärare. Är det på fullt allvar någon som tror att 40 timmarsvecka och fem veckors semester är något som lockar toppstudenter. Herregud inom industrin har de kortare arbetsvecka. Mer semester och tjänar tiotusen mer i månaden.
Nej feltänkt och korkat. Att min skolchef har skrivit på detta övergår mitt förstånd. Men kanske har man en helt annan förståelse för vad som är viktigt på den sidan skrivbordet.
På min sida av skrivbordet ser jag helt andra lösningar på det här problemet. Om problemet är att det finns lärare som bara glassar och gör minsta möjliga arbetsinsats så ge dem inte någon löneutveckling. Satsa istället de pengarna på att belöna de som är engagerade och bidrar till att utveckla verksamheten. Detta kräver såklart engagerade och duktiga ledare/rektorer. Ledare som får chansen att vara just pedagogiska ledare INTE enbart ekonomer.
Låt skolan bli det kreativa och härliga kunskapssökarställe som det kan vara. Lär av kreativa delar av näringslivet (nej jag menar inte löpande bandet) utan titta på hur man skapar kreativa arbetsplatser inom t.ex. media, IT och reklambranchen. Skolan bör vara en plats för tänkande, skapande och socialt utbyte. Då får man ju se till att skolan har en sådan miljö. Åk gärna på ett studiebesök till England och titta på hur de tänker kring de här frågorna. Om vi menar att utbildning är viktigt så bygg miljöer som gör att man känner sig viktig när man vistas där.
Frihet och ansvar är tätt sammanlänkade. Lärare har ett mycket stort ansvar och detta kräver att man även har frihet. Som lärare är det mycket svårt att ha en dålig dag. Vi förväntas att alltid vara på topp. Våra elever kräver det. De förväntar sig att du presterar varje dag. Mötet med eleven går inte att skjuta upp för att man är snorig och trött. Man kan inte välja att ta tag i den jobbiga konflikten imorgon när jag är lite mer pigg och alert. Du måste vara HÄR och NU. Detta tar på krafterna. Såväl de fysiska som psykiska.
Jag har haft många olika arbeten. Allt från försäljning, industri, butik till vårdsvängen och restaurang. Lärorikt och viktiga erfarenheter ja absolut. Men en sak kan jag säga. Inget har varit i närheten av läraryrket när det gäller komplexitet och arbetsbelastning. Läraryrket är oerhört svårt och tidvis tungt. Men samtidigt är det oerhört kreativt och spännande.
Kreativitet och frihet är sammanlänkat. Kreativiteten måste ha frihet för att ha möjlighet att växa. Inse att läraryrket är ett kreativt yrke. Bekräfta det!
Jag trodde att jag hade använt stämpelklockan för sista gången när jag stämplade ut från Skogaholms bageri för sista gången. Låt oss hoppas att det var det.
Inlägg
3 kommentarer:
Jag håller med. Läraryrket är underbart och kreativt, men också väldigt krävande och emellanåt t.o.m. skrämmande. Har du eleverna med dig är det en fantastisk upplevelse, men har du det inte (och det beror inte bara på läraren) så är det förfärligt. Det har hänt att jag haft sånt flyt att jag tänkt att jag nu fattat allt, och så får jag en ny grupp under nya förutsättningar och inser att inga lärdomar är tillämpbara på alla situationer och grupper ... Så man blir aldrig fullärd och det är väl en del av spänningen och utmaningen.
Jag lägger massor av tid på att planera och efterarbeta lektioner och därför är jag rädd för att allt mer administrativt arbete och handledning ska leda till att kvaliteten på mitt arbete minskar radikalt. Än så länge har jag lyckats motarbeta tendensen genom att arbeta på min fritid, men det finns en gräns för hur mycket arbete man hinner med och hur mycket familjen tål ... och rent principiellt känns det fel. Men vem orkar väl gå till sina elever och hålla dåliga lektioner dag efter dag - bara för att skolledningen inte tänker betala för övertid när de lägger in mängder av nya arbetsuppgifter, möten och administrativa rutiner?!
Bra rutet! Gillar speciellt meningen:
"Om vi menar att utbildning är viktigt så bygg miljöer som gör att man känner sig viktig när man vistas där."
Dagens skola är som regel en tämligen deprimerande byggnad, som snarare kväver kreativiteten än främjare den. Tur att det finns kreativa lärare, så länge de nu ges möjlighet att vara det. Risken finns att kreativiteten försvinner ju mer toppstyrd man blir.
Vad beror det på? En gång i tiden var skolan Sveriges stolthet. Nu målas det ständigt upp en bild av misslyckande. Det är ju inte bara Björklunds fel. Är vi lärare medskyldiga till bilden. Är vi för gnälliga?
Skicka en kommentar