Stulna datorer.

Idag har jag varit ömsom arg ömsom ledsen. Idag blev mellan 20 och 30 elever på Killebäckskolan stoppade och rånade på sina 1-1 datorer. Ett tjugotal datorer blev rånarnas byte.

Men vad som är värre än förlusten av datorn och mobilen är att dessa tre kriminella tog något mycket värdefullare från Södra Sandbys unga. De tog ifrån dem känslan av att vara trygga i sin hemby.

Jag är förvånad. Jag trodde ärligt talat inte att det fanns så låga personer som ger sig på att råna trettonåringar.

Kalla mig gärna naiv men ärligt talat vem hade trott att man skulle vara så här utstuderade.

Att någon skulle kunna tänkas bli rånad javisst. Men att man skulle stoppa 30 elever. Rada upp dem och sortera dem efter ålder och sedan rota igenom väskorna för dem som sagt att de var sjuor. Vi snackar ett rån i klassisk vilda västernstil. Det trodde jag faktiskt inte.

Jag är skakad och känner mig väldigt illa till mods. Jag är en av dem som har drivit att vi skulle ge eleverna de här verktygen. Jag är alltså en av dem som har bidragit till att försätta våra ungdomar i en situation som de inte borde få ha hamnat i. Det gör mig väldigt ledsen.

Men samtidigt så är det ju inte jag som har gjort fel. Det är tre unga män som valt kriminalitet.

Risken är nu att 1-1 projektet i Lund tappar fart. Att man väljer att inte gå vidare att vi låter oss skrämmas tillbaka till blyertspennor och suddgum.

Förlorarna är många idag. De går i sjunde klass på Killebäckskolan. Men risken är att de inte är de enda. Risken är att alla elever i Lund blir förlorare. Det skulle vara väldigt tråkigt. Väldigt väldigt synd.

Läs mer>>>
Skånska dagbladet
Skånska dagbladet del 2

Sydsvenskan

IKT-strategi nationellt och lokalt

Lund har fått en ny IKT-strategi vilket gör mig mycket glad. Den är ambitiös och siktar precis så högt som vi i Lund bör göra. Vi skall ligga i framkant. Lund är en knutpunkt när det gäller såväl utbildning som IT. Självklart skall vi i Lunds skolor ha tillgång till den senaste tekniken. Nu står det där med tydliga bokstäver på vitt papper.

All personal ska ha en egen bärbar dator. Alla elever ska ha tillgång till
en
egen bärbar dator.
Övrig teknisk utrustning som t.ex. handdatorer,
kameror, mobiltelefoner,
gps, interaktiva skrivtavlor och annat som behövs
för ett utvecklingsorienterat
arbetssätt ska också finnas tillgängligt i
verksamheten.

Kanon! Då behöver vi inte argumentera och debattera det mer utan kan diskutera det som är viktigt att diskutera. Metoder och pedagogik!
Jonas Hällebrand är inne på samma linje.
Datorn är bara ett medel inte målet i sig. Det som är intressant är vad man kan göra med den. Kommunikation och samarbete. Skapande och kreativitet.
Killebäckskolan är på väg in i ett EU-projekt som handlar precis om detta. Vilka möjligheter till lärande!
Lika glädjande som det är att Lund är på rätt väg. Lika rädd blir jag när jag tänker på att det självklart finns kommuner där detta är långt bortom horizonten. I Computer Sweden kan man läsa att det efterlyses en nationell IT-strategi. Skolan ligger långt efter och det behövs krafttag för att komma ikapp övriga samhället. En kraftfull nationell strategi behövs för att säkra att våra elever får en likvärdig utbildning och tillgång till världens viktigaste verktyg för lärande. Det är en skam att så mycket av skoldebatten handlar om att beslagta och begränsa elevernas kommunikationsmöjligheter och så lite om hur vi kan öka kommunikation och lärande i en komplex digital värld.
Nationell strategi NU! Jag har svårt att se att man kan låta bli. Fast Björklund är kanske inte så intresserad av redskap för lärande. Han pratar hellre om ökad kunskap genom fler prov. Fast vem vet vad han menar med kunskap. Jag vet inte vad han har för kunskapssyn fast det vet kanske inte Björklund heller?

Lund satsar på bärbara till eleverna (lite)

Sydsvenskan tar i så de skriker när de i rubriken skriver "Varje elev kan få en egen dator". Det visar sig vid en genomläsning vara en mycket överdriven tolkning av verkligheten. Frågan är om denna rubriksättning drabbar förtroendet för Sydsvenskan eller för lundapolitikerna?

Lunds grundskoleelever kommer att få ett extra bidrag till datorer i skolan. Två miljoner satsas vilket i sig är vällovligt men i sammanhanget ganska fjuttigt.

Lunds grundskolor har ca 8500 elever f-9. Att då pytsa ut 235 kr per elev extra och tro att det skall göra en avgörande skillnad känns ganska naivt.

Men det är en start och ett sätt för Lunds politiker att visa att de tror på en skola som har tillgång till de verktyg som utanför skolvärlden är en självklarhet.

Jag är glad att man prioriterar att höja kvalitén på lunds skolor men samtidigt ledsen att man väljer att göra en så försiktig satsning att det riskerar att bli så urvattnat att det faktiskt inte gör någon skillnad. Om man verkligen vill förändra hur vi arbetar i skolan så är det en dator per elev som gäller. Annars är det bara kosmetika. Vi skulle ju aldrig drömma om att ge eleverna i en klass två pennor eller två böcker och tro att det skulle kunna fungera. Det är faktiskt likadant med datorer.

Att vi idag saknar datorer i skolan är inget annat än en skandal. Vi skall förbereda dagens unga så att de klarar sig i morgondagens samhälle men sitter med gårdagens verktyg. Det är lika galet som om man vid landets trafikskolor hade all undervisning inför körkortet med häst och vagn.

Jag skulle önska att vi hade rikspolitiker som insåg riskerna med att vi har en skola som snabbt håller på att hamna allt längre i bakvatten. Danmark satsar. Norge satsar. Herregud Uruguay satsar.

Björklund det är dags att ta av nattmössan och se vad som är viktigt.

Ny IKT-plan i Lund nu med kontraorder

Kontraorder! Breaking news!! Politikerna har inte klubbat den ännu. Jag var felinformerad eller bara dum. Förvaltningscheferna har klubbat. Nu återstår bara politikerna.....

Till min stora glädje så har vi fått en ny IKT-plan i Lund. Den verkar ha passerat förvaltningschefernas nålsöga utan att de gjort några ändringar. Detta betyder altså att det nu är beslutat att Lund skall vara en 1-1 kommun. Det är den stora förändringen. Där givetvis andra men att vi nu skall gå 1-1 är närmast att beteckna som en revolution. Det ger oss möjlighet att förändra hur vi undervisar. Givetvis är stora delar av lunds lärarkår ännu ovetande om hur stora förändringar det handlar om men det skall vi förhoppningsvis snart ändra på.

Det är äntligen dags att genomföra LPO 94 i praktiken. Det kommer givetvis att kräva stora utbildningsinsatser av mig och mina kollegor i IT och skola svängen. Det kommer även att kräva mycket av våra kollegor som kommer att tvingas att tänka i nya banor. Det som med ett fint ord kallas skolutveckling kommer att ske i riklig mängd helt enkelt. Vi i den svenska skolan har halkat efter och har mycket att ta igen. Vi har under åtminstånde de senaste 10 åren stått ganska still. Sedan ITis avslutades så har man nöjt sig med att förvalta utan att investera och utveckla (ja jag överdriver såklart lite). Det betyder att vi nu måste ta i för att komma upp i nivå med resten av samhället och det kommer att kosta på.

De största vinnarna är lätta att identifiera. Eleverna! Stort grattis till er. Sedan kommer ju även lärarna att få ett roligare och mer kreativt arbete. Säkert krävande men också lustfyllt. En roligare skola kommer att leda till mer lärande det är jag övertygad om.

Återstår att se hur det är tänkt att vi skall finansiera det. En inte helt oviktig detalj. Det finns sätt att lösa det på även inom rådande budget men jag tror att det kommer krävas att man i en uppstartsfas skjuter till medel annars är risken mycket stor att ansvaret landar på den enskillda rektorns skrivbord och då blir 1-1 bara en vision som snabbt sorteras bort. Menar man allvar med satsningen måste det till både morötter och piska annars blir den nya IKT-planen en trevlig men mycket tandlös papperstiger. Det skulle vara en stor skandal om det händer i staden med Ericsson, Anoto, Framfab, Bredbandsbolaget och IDEON i sin CV. Vi borde vara teknikintensivast i sverige för det är där vi är bäst störst och vackrast i den riktiga verkligheten. Nu är det dags att bli det i skolverkligheten med.

Ifrågasätta vad man håller på med?

Ibland är det nyttigt att fundera över vad man håller på med egentligen. Läste en tweet från Öpedagogen där hon gjorde just det. Hon funderade över om det verkligen är så viktigt det här med bloggar och twitter Hon fick mig att fundera. Redan där har vi faktiskt en del av svaret. Ja det är viktigt för det handlar om spridande av tankar och verktyg. Det handlar om att just DU kan tänka och tycka i samspel med andra. Det är faktiskt inte krångligare än så. Det är faktiskt bara så enkelt och fantastiskt.

Visst är det viktigt. Datorn är viktig bara i det fall den är ett verktyg för din hjärna och andras. Men eftersom du använde din dator för att ta dig in i min hjärna så var den viktig. Visst kan man göra likadant med sina elever. Det ÄR viktigt för det är rätt plattform för morgondagens lärande.

Dagens kunskapssyn är förlegad

Vad det är skönt att man inte är ensam om att tycka att kreativitet är viktigare än allt annat! Fredrik Svensson från Rektorsakademien intervjuas i Computer Sweden.

Jag håller inte riktigt med honom om att hela skolsystemet bygger på "rätt eller fel" Men det kan ju vara filtrerat genom journalisten förstås. Jag håller med om att mycket av undervisningen är sådan. Men LPO 94 är inte sådan. Den kunskapssyn som den förmedlar gillar jag. Men det är alldeles för sällan som LPO 94 har nått ut till klassrummen. Och det är förstås en mycket stor skandal och ett gigantiskt problem.

– Företag som skapar ett lärande förhållningssätt baserat på de här begreppen
har lättare att klara omställningen.

Det gäller ju verkligen skolor med. Märk väl det är inte bara eleverna som skall lära i skolan. Lärarna är precis lika mycket i behov av att ändra inställning. Det är dags att inse att lärarutbildningen bara var ett första steg. Det är livslångt lärande som gäller. Jag vet att vi är många lärare i vårt avlånga land som blev lärare av just den anledningen. Det är vi som måste höras i debatten. Det handlar inte om kepsar, mobiltelefoner och ökade maktbefogenheter. Om vi vill göra skolan bättre och höja lärarnas status så börjar den förändringen i lärarens inställning till förändring. En kompetent och kreativ lärare får respekt!

Heja Fredrik! Kör på!

För en modern, rolig och otroligt kunskapsintensiv svensk skola.

Läs hans blogg FredrikBloggen

Hjälp skolan brinner! Ett år senare...

Det är nu ett år sedan skolan brann. Det har varit ett tufft år vill jag lova. Men samtidigt väldigt lärorikt. Det går! Så kan man väl sammanfatta det.

Det är framåt som gäller och lösningsfokus är viktigare än allt annat. Eleverna är fantastiska och lärare och skolledning med. Trots närmast oöverstigliga hinder så löser vi det. Med samma tillgång till teknik och material som i de fattigaste av skolor i världen lyckades vi på något sätt lösa undervisningen. Inte lika bra som annars men tillräckligt bra.

Sakta men säkert börjar man ana en glimt av ljus i tunneln. Hösten 2010 flyttar vi in i den nya skolan.

På min personliga lista har vi då uppnått två avgörande steg mot morgondagens skola. Alla lärare har en egen bärbar och det finns en projektor i varje klassrum.

Nästa steg blir kanske lite knivigare. En till en för eleverna. Men det är dit vi ska ta oss. Om inte imorgon så kanske i övermorgon.

Trolla med knäna kan vi! Nu skall vi lära oss att trolla med datorn.

Det är vansinnigt kul...

Året då det vänder? 2010. A new hope...

Så här ett år efter att skolan där jag arbetar brann ner så är det inte utan en viss stolthet man kan konstatera att vi är riktigt bra på att trolla med knäna.

Min förhoppning är att det nya året kommer att vara en revolutionerande resa från en skola hårt bunden och styrd av läromedlet till en friare och mycket mera verklighetsbaserad.

Som det har varit så har metod och val av läromedel varit ganska styrt. Av den enkla anledningen att det enda vi har haft tillgång till är läroboken och den kunskap som finns i lärarnas hjärnor. Säkert en hel del såklart men långt ifrån det som borde känneteckna en modern skola om jag fick bestämma.

I varje ficka på dagens högstadieelever hittar man en mobiltelefon. Med en sådan kan man nå den största publika samling information som världen någonsin har sett. Internet. Det har inneburit en revolutionerande förändring av samhället. Det som tidigare var förbehållet de få utvalda och utbildade kan idag nås av alla. Detta innebär inte att utbildning har blivit mindre värt. Tvärtom. Men det får konsekvenser för vad vi bör lära ut och vad eleverna bör lära in.

Jag kan en del telefonnummer i huvudet. Ja det är bara att erkänna. De flesta av dessa är förvisso ganska inaktuella. De är nummer till kompisar eller egentligen till deras föräldrar (de har ju liksom jag flyttat hemifrån för länge sedan). Nya nummer kommer jag aldrig att lära mig. De finns ju i telefonen (mobilen) eller på hitta.se.

Likadant är det med skolan. Den typ av information eller fakta som var viktig att kunna en gång i tiden kan idag lätt nås med några knapptryckningar på telefonen. Vi kan väl kalla det för kvantitativa kunskaper. Sådant som de flesta av oss födda innan LPO 94 har ägnat hela vår skoltid till att lära in utantill och sedan rapa upp på provet.

Sådan kunskap blir allt mindre viktig att kunna just utantill. Det är inte där vi skall lägga kraften. Finna, söka, värdera och analysera känns mycket, mycket viktigare. Att man sedan lär sig en massa fakta medan man gör detta är ju en positiv bieffekt som jag knappast beklagar. Men fokus bör ligga på användandet och skapandet av kunskap snarare än repeterandet av gammal kunskap.

Man lär ju medan man gör.... Det vet varenda en som någonsin har gett sig på att göra något.

Teknologin och då fram för allt användandet av IT i skolan idag är väldigt begränsat. Mycket beroende på okunskaper hos lärarna men även på att lärarna inte har fått chansen att på alvar ta del av den omdanandekraft som IT utgör. Om du har en dator och tretti elever hur skall du då kunna lägga upp en undervisning som inefattar användandet av ny teknik? Eller tio datorer på trettio elever?

Ja hellre tio men ändå. Ingen skulle komma på den enfaldiga idén att bara dela ut tio pennor till eleverna att dela på. Eller tio böcker. "Ni får turas om"

NEJ!

En dator per elev är inte orimligt. Det är en nödvändighet. Helt enkelt en ganska rimlig förutsättning för lärande. Precis som tillgång till penna och papper när det behövs.

Jag förutsätter att Lunds politiker och skolledare inser det i år och ger oss chansen att komma igång så fort som möjligt.

Allt annat känns ju ganska orimligt. Det är ju världen utanför skolan (den där datorn är arbetsverktyget) som vi utbildar våra elever för. De kan ju inte bli lärare allihop.

Ge eleverna en chans. Snälla, snälla.

Ibland undrar man ju verkligen om folk är riktigt kloka. Läser vad Lars Hemzelius (FP)
ordförande i gymnasie- och vuxen­utbildningsnämnden i Trelleborg tycker och blir väldigt trött. Kunskapssynen är otroligt grund. Han har inte fattat hur lärande går till och kan knappast ha sett att världen har ändrats de senaste hundra åren. Jag häpnar över att en politiker som jobbar med skolfrågor får vara så otroligt okunnig om lärande. Fast egentligen borde man inte bli överraskad med tanke på vad skolministern ibland häver ur sig.

Bara synen på att läraren är den som lär eleven känns väldigt främande för den som någon gång försökt lära en annan människa något. Alla vet ju att man inte kan lära någon något det är bara personen själv som kan lära sig. Redan där är Lars vilse.

Om man har den synen på människors lärande som Lars har så blir ju fortsättningen för all del logisk. Men det blir för den skull inte rätt. Om utgångspunkten är fel från början så missar man målet. Tyvärr så är det eleverna i Trelleborgs skolor som blir förlorarna. Lars tror fortfarande att de skall jobba på gummifabriken vilket de stackars elever som gått ut gymnasiet kommer att upptäcka är omöjligt då den flyttat till länder där arbetskraften är billigare. Framtidens arbeten handlar inte om det som Lars ser som kunskap. Svaren. Det vill säga den skolas kunskap som gällde i den skola han gick i. Morgondagens kunskap handlar om att kunna analysera, argumentera, kritisera och skapa. Processer och skapande inte fakta. Att det arbetsredskap som våra barn kommer att behöva vara mästare på är datorn råder det ingen tvekan om. Ändå tycker Lars att det verktyget är något vi i skolan skall välja bort. Jag frågar mig om det är av dumhet eller bara okunskap. Hur som så är det väldigt illa.

Reflekterande hos doktorn.

Var hos farbror doktorn härom dagen. Dags att kolla hjärtat eftersom det finns ärftliga problem i släkten (jag fick lyckligtvis inte den genen utan är stark som en oxe). Det roliga var att läkaren är en gammal klasskamrat till mig. Vi kom självklart att prata om alla gamla klasskamrater och vad de gör nuförtiden. Vi kom fram till att de till mycket stor del arbetade med kreativa saker som lärare, cirkusdirektör, skådespelare, professor och andra mer eller mindre skapande yrken. Förvånansvärt framgångsrikt dessutom.

Vad detta kunde bero på var det som vi diskuterade. Var vi en klass med extremt goda arvsanlag? Kanske. Men det han lyfte fram var att vi fick ägna väldigt mycket tid åt att utveckla vår kreativitet. Han naturvetaren lyfter fram detta som något väldigt viktigt. Vad glad jag blir.
För så är det nog tror jag. Att få använda sin kreativitet. Sin skaparkraft. Det stärker oss människor och gör oss nyfiknare och vetgirigare.

Datorn är ett kreativt verktyg. Om vi sätter det i händerna på kreativa ungar och ger dem utmanande, riktiga uppgifter så kommer de att utvecklas och vilja veta mera. Kreativitet leder till nyfikenhet och vetgirighet som sedan leder till de mest fantastiska oförutsägbara saker.

När skall ALLA elever i svensk skola få den chansen? Ärligt talat det är en billig investering som kommer att betala sig väl på ganska kort tid. Det är dags för en rejäl satsning på att lyfta den svenska skolan in i 2000-talet. Det gör man inte genom att skriva nya läroplaner utan genom att skapa förutsättningar för ett lärande i takt med samtiden.

Ännu en termin är över.

Dags att reflektera över vart vi kommit och vart vi är på väg.

Det som är roligt är att det allt mer märks att nyfikenheten ökar över vad man kan göra med elever och datorer i kombination. Det märks tydligt.

Vi är helt klart mogna att ta nästa steg nämligen det till 1-1. Bara en lite hake återstår. PENGAR! Just den biten verkar mindre trolig att kunna lösa de närmaste åren. Men frågan är hur länge en svensk skola kan låta bli? Hoppet står som vanligt till öronmärkta pengar från statens stora kassakista eller kan vi kanske hoppas på EU. I ett större perspektiv är det nog så att det är mycket att vinna för Europa om vi satsar på detta med IT. Risken är annars stor att det är vi som tillverkar bilar och tandborstar åt kineser och indier om 25 år och inte tvärt om som nu.

Web 2.0 stod jag och pratade om i augusti förra året. Nu är det en realitet i många av mina kollegors verklighet. Youtube och Facebook och wikipedia och, och, och....

Kul!

Sommarens hemuppgift blir att snickra ihop en liten länklista till skolans hemsida med presentationer av olika verktyg som man kan ha nytta av i undervisningen.

På det personliga planet har det stora projektet varit att genomföra ett projekt på Ning med två klasser. Utvärdering av detta har jag tidigare gjort här på bloggen. Jag lärde mig mycket och säkert mina elever också (hoppas jag verkligen).

Byte av lärplattform är vi mitt uppe i. Den nya kommer säkert att fungera tillfredställande även om jag nog kommer att använda andra verktyg i min egen undervisning då det känns ganska begränsat och styrt. Den nya mailen Windows Live kommer att vara ett stort steg i rätt riktning. Vi har tidigare suttit på en extremt begränsad mail (Fronters egen). Nu går vi in i en ny era! Mail plus lagring (25Gb) och ett embryo till socialt nätverk. Dessutom Office Live och allt annat du normalt har i Live. Ja det känns mycket bra.

Det stora frågetecknet är egentligen vad som kommer att hända med elevdokumentationen. Eftersom inget är klart i dagsläget så får jag hålla tand för tunga. Men orolig är jag. Tänk om vi sitter där i höst med papper och penna igen. Det skulle onekligen kännas "fett B-igt".

Våren har egentligen präglats av bristen på datorer. Skolan brann upp. Datorerna var borta. Saknaden var gigantisk. När de inte fanns insåg många hur mycket de behövs.

Snart är skolan den sista arbetsplatsen som inte genomsyras av den massiva förändring som datorer i kombination med internet har inneburit. Det är dags att ändra på det.

Eleverna är redo.

Föräldrarna är redo.

IT-avdelningen är fläckvis redo.

Lärarna börjar bli redo.

Politiker! ÄR NI REDO?

En av fyra lärare har egen dator.

Det kan inte beskrivas som annat än en skam att vi i svensk skola 2009 har det på det sättet. Det är helt enkelt orimligt. För mig framstår det dessutom som obegripligt. Hur kan man sköta sitt lärarjobb utan tillgång till dator.
Statistiken kommer från Skolverket och lyfts fram av Computer Sweden (läs artikeln här).
Om man skall vara lite nogräknad så kan man ju ta statistiken med en liten nypa salt då det frågas efter "egen" dator. Eftersom vi inte har egna kontor så får vi ofta dela på datorn eller datorerna i arbetsrummet. En mera rättvisande fråga skulle väl kunna vara har du tillgång till dator när du behöver det. Men samtidigt så är det ju så att vad vi som lärare behöver idag är inte en stationär dator där vi sköter kontorssysslor utan en bärbar som vi använder i undervisningen. Vi ägnar hela dagarna åt att göra presentationer och hålla säljmöten. Det vi säljer är förvisso inte maskindelar eller affärssystem utan kunskaper om den värld som finns där utanför skolans väggar.
En dator kopplad till projektor och internet ger fantastiska möjligheter att få in verkligheten i klassrummet.
Skillnaderna mellan olika skolor är dessutom mycket stor. Vissa har en dator till varje lärare medan andra har någon enstaka dator. Så kan det inte vara! Vi skall ha en likvärdig skola i Sverige det är omöjligt när det ser ut som det gör. Grundskolan skall ge eleverna en stabil grund att stå på. Detta liknar mest en skola som gått på grund.
Björklund vägrar att kommentera. Läs här>>> SUCK!

" Han kan inte gå in och styra över de anställdas utrustning, det är
inte han som är arbetsgivare."

Det var ungefär det dummaste jag hört från det hållet. Fegt och kan inte vara annat än en blunder. Det handlar om våra ungdomars framtid och den innehåller datorer, internet och det Björklund är ditt ansvarsområde. Att skylla på att det skulle vara ministerstyre håller inte. Att uttala sig om datorernas vara eller icke vara i skolan borde vara precis lika okontroversiellt som att svara på frågan om huruvida barnen skall ha tillgång till papper och penna. Eller vågar han inte ha en åsikt om det heller?
Det är hög tid att tänka om.
Som tur är för Sverige är inte alla blinda, döva och kvar i 1970-talet. Rektorsakademin lanserade idag 27/5-2009 ett koncept med både hårdvara och ett utbildningspaket gentemot skolorna.
Tänk om... det kom från regeringen istället gärna med en pengapåse och en vision om att detta är att investera i framtiden.
Tänk om...

Penna och papper del 2

Vad kul det är när det visar sig att det man bryr sitt lilla huvud med plötsligt visar sig vara aktuellt i den stora medievärlden.

Sveriges Radio P1 hade ett intressant reportage nu på morgonen. Emmaskolan i Göteborg använder datorn för att lära barnen att läsa och skriva.

Det konstiga är att detta kan förvåna någon i dagens samhälle.

Lyssna på reportaget från Emmaskolan>>>

Detta måste ju så klart diskuteras varför P1 bjuder in två profesorer som kommer fram till den fantastiska slutsatsen att det inte finns EN metod som passar alla. En självklarhet som varje lärare som stångats med verkligheten mer än en vecka bör ha insett. Men som journalister och därmed säkert flertalet föräldrar inte förstår. Att sedan köra med 25 olika lektioner i en faller ju såklart på sin egen orimlighet. Men i den bästa av pedagogiska världar så...

Men lyssna på dem föralldel.

Diskussion med Berner Lindström, professor vid Göteborgs Universitet och Mats Myrberg, professor vid Stockholms Universitet>>>

Jag menar inte fanken tycker någon att det är konstigt att man lär sig att köra bil genom att...... köra bil!

Tänk istället hur kul det skulle vara om bilskolorna av tradition och gammal beprövad erfarenhet lärde ut att köra med häst och vagn! Jag vet faktiskt inte om man skall skratta eller gråta. Men såär det ofta i skolans värld. Vi förväntas inte vara i samklang med vår tid utan förväntas vara någon form av stenåldersinrättning.

Jag gråter nog mer än jag skrattar.

Vi behöver bli bättre på IT i Sveriges skolor

Det är intressant att notera att när vi nu går in i nästa lågkonjunktur så är det den gamla industrin som drabbas hårdast.

I Computer Sweden (CS) 7/11-08 kan man läsa att "IT står emot varselvågen". Det är bara 0,8 procent av varslen som härrör från IT-branchen.

I sig är väl detta ingen jätteöverraskning. IT är fortfarande hett och nytt. Men märk väl branchens tidning (CS) har funnits sedan 1983.

Frågan är för vilken verklighet vi förbereder våra elever? Är det för arbete i den gamla industrin eller i den nya? Eller den vi ännu inte vet om?

I andra länder satsas det friskt på att förändra utbildningsväsendet mot ett mer IT-anpassat skolsystem. I Storbritannien finns satsningen e-skills UK som man kan läsa mer om på bloggen framtidens lärande.

Frågan som Stefan Pålsson ställer där är när vi får se liknande satsningar i Sverige? Jag sällar mig till frågeställaren. När?

Kanske är det dags nu. Det är i lågkonjunktur som förändringstrycket är som störst. Möjligheterna är också som störst.

Det är dags NU!

Böckerna gör barnen feta

Oh vad kul det är att läsa Stig-Roland Rask! I sitt senaste inlägg på bloggen Unga nätkulturer så berättar han om sina erfarenheter från årets bokmässa. Det är slående vilken skillnad i status det är emellan böcker och dataspel.
Jag kan villigt erkänna att jag vill att mina barn hällre skall läsa böcker än att de spelar dataspel. Detta fast det i mångt och mycket är samma sak. Det handlar om intryck och känslomässigt engagemang. Skrivet eller datoranimerat kan väl gå på ett ut. Eller?

Själv är jag hemkommen från Fronterkonferens. I år inte så inspirerande som det var förra året. Mycket beroende på att jag kan mer denna gången. De trix som visades kunde jag redan. Det är ju i och för sig ett positivt resultat.
Det jag tar med mig hem är många och långa diskusioner med kollegor om hur vi gör på de olika skolorna. Strategi och taktik helt enkelt. Mycket givande. Så tiden var ju långt ifrån bortkastad. Nätverksbyggande är kul och nyttigt.

Skoldator?

Om man som förälder känner att man vill ge sitt barn en egen "skoldator" så kan det vara svårt att veta vad man skall satsa på. Vad är rimligt att betala? Vad skall man prioritera?

Jag tycker att man skall tänka på framförallt två saker. Vikt och pris.

Traditionellt så har det varit så att låg vikt ger ett högt pris. Till viss del stämmer det fortfarande. Datorer som kör Windows kräver mycket minne och rakar gärna iväg i vikt eller pris. Alternativet är de datorer som kallas "netbook" små datorer med låg vikt och någon Linuxvariant som operativsystem. Den mest omskrivna under sommaren är eeePC som under hösten kommer att få många efterföljare.

Tidningen M3 har testat några olika alternativ. Resultatet ja läs själv>>>

Mobbing på nätet

Mobbing.
Det är ett alltid lika viktigt ämne. Vi vuxna borde alla prata med våra barn om hur man beter sig på nätet.

PC för alla har skrivit en artikel i ämnet som är läsvärd.

Läs här>>>

Verktygen

Hur mycket tid lägger vi i skolan på att lära eleverna att använda de verktyg som de kommer att behöva kunna?
Hur mycket tid lägger vi på att lära eleverna att skriva med penna på papper? Jämför detta med hur mycket tid vi lägger på att lära dem att skriva på tangentbord.

Tänk dig en utbildning till konstruktör. Idag sker i princip uteslutande all tillverkning utifrån datorn. Man skapar komplexa maskiner i avancerade CAD-program informationen går ut till maskinerna som sätter ihop delarna. Det är detta som vi är bra på i Sverige idag. Hög produktivitet. Tänk dig då vidare att den utbildning vi tänker oss sker uteslutande med ritning på papper med blyertspenna.

Så ser det ut i svenska skolor idag. Vi lär barnen gårdagens teknik fast de skall jobba med morgondagens.

Vi kan ju inte fortsätta så. Eller hur?

Vad krävs det då för att förändra detta.Ett flertal saker behöver förändras. Vissa är lätta att ändra på andra svårare.

Steg ett. De lätta sakerna. Att köpa in datorer till alla sveriges skolbarn och deras lärare. En bärbar per person varken mer eller mindre. Vi har 935 000 elever i grundskolan och det är väl lämpligt att börja där. Den som skall köpa så många datorer lär få ett bra pris. Om vi räknar högt och tänker oss en bärbar för 4000 kr hur mycket kostar det då?

Vi pratar en engångskostnad på i runda slängar 4 miljarder som sedan kanske årligen måste kompleteras med en halv miljard. Mycket pengar? Ja visst men se det som investeringar istället för kostnader. Det är sådana här satsningar som måste till för att Sverige skall kunna fortsätta vara ett av världens rikaste länder.

Hur mycket köper vi pennor för idag?
935 000 elever gånger 6 pennor per år kostar i runda slängar 2 miljoner. Detta bara på blyertspennor. Papper ingår förstås inte. Inte heller transporter och miljöförstöring. Det är med andra ord inte billigt.
Stor skillnad? Ja men gårdagens teknik är alltid billig. Är det rimligt att fortsätta med blyertspennan bara för att den är billig. Skolan arbetar med framtiden och bör alltid ha detta med i beräkningen. Visst kan det vara kul med de som kör med häst och vagn men den bilskola som har enbart hästkörning på utbildningsprogramet är ju tokfel ute.

Den svårare nöten att knäcka är alla dessa lärare som undervisar på ett gammalt sätt. De tycker sig inte kunna hantera dagens verktyg. De behöver utbildas när det gäller hur man använder datorn rent praktiskt. Men även metodik och pedagogik kan behöva fräschas upp. Det stora misstaget man gjorde med LPO 94 var att man inte fick lärarna att fatta att det gamla inte dög längre. När man lämnar ett kvantitativt bedömningssystem för ett kvalitativt så är det ju bra om alla fattar det. Eller? Idag skriver vi 2008 och många i den svenska skolan mäter med samma måttstock som innan. "Du hade 75 % på provet och får VG". Problemet är att det inte fungerar så i ett kvalitativt bedömningssystem.
Jag får ofta frågan av elever är detta en G-fråga eller VG-fråga? Mitt svar blir då "det beror på hur du svarar". Eleverna hatar mig när jag säjer så (tror jag). De vill ju har ett rättvist och mätbart system. "Han skrev ju inte lika mycket som mig varför får han bättre...."

Han skrev bättre!

Så kom igen.....
Kom in i matchen!

Sabbade datorer

Hur gör man för att eleverna skall vara rädda om datorerna? Jag försöker att bygga relationer till eleverna så att de känner att det tar emot att sabba då det drabbar mig. Givetvis når man inte alla men...

Den senaste veckan har fyra datorer blivit förstörda. Det är löjligt små plastbitar som bänds loss och sedan stoppas in i cd-spelaren. Varför? Onödigt och dumt.

Vad är drivkraften bakom sådan destruktivitet? Jag blir orolig. Det måste ju betyda att vi har elever som mår dåligt. Varför annars förstöra?

Jag får extra jobb. Pengar till nya datorer får gå till att ersätta de som blivit förstörda. Allt sammantaget leder det till en tråkigare skola.

Jag har länge varit stolt över att eleverna på Killebäckskolan varit så duktiga på att hantera datorerna på ett bra sätt. Facit de tre senaste åren är ett tiotal söndriga möss. Jag hoppas att dett inte är ett trendbrott. Jag har mailat alla elever och hoppas att det därmed tar slut.

Jag hoppas.....

IKT-pedagogens vardag

Att man har ett mycket intressant jobb råder det inga tvivel om. Det är en intresant tid att vara delaktig i. Denna tid av språnget in i den digitala världen.
Idag var starten för ett nytt år med skoltidningen. Nya elever i år sex och sju. De fick rättigheterna att redigera och publicera och kastade sig med liv och lust in i skapandet. Genast testar de alla möjliga och omöjliga saker. Det skrivs html koder på ena datorn medan en annan elev lägger pannan i djupa veck över hur provverktyget kan tänkas fungera och hur man snyggast lägger upp frågesporten om djur.
Härlig energi och experimentlusta. De testar. Kör fast. Testar ett nytt sätt och testar igen.

Motsatsen är läraren som idag ber mig skriva ihop ett papper med snabbkommandon i word så att hon kan ha det brevid datorn. Jag visar att dessa kommandon redan finns i words menyer. Och skriver sedan snabbt ut ett papper med kommandon som finns publicerad på nätet på någon annan skola så att lärarna där kan skriva ut det på papper och lägga bredvid sina datorer.

Jag ställer mig frågan vem är det som är läraren egentligen? Eller snarare vem är det som behöver lära?

Från en IKT-pedagogs horizont kan världen ibland tyckas upp och ner.