Vad är meningen med skolan?

 Some rights reserved by krossbow

Det är svårt att tänka i flera olika dimensioner samtidigt. Att tänka både nu och långt. Att tänka både inåt och utåt.
I ett samhälle som vårt där hastigheten i debatten ständigt verkar öka. Där Twitter med sina 140 tecken begränsar hur djuplodande man kan vara. Där finns risken att vi glömmer bort att det faktiskt inte är intellektuellt ärligt att förvänta sig att någon skall kunna reda ut något så svårt som kunskap, lärande och dess plats i samhället i en tweet, ett blogginlägg eller ens i EN bok.

Komplexa frågor har sällan enkla svar. Det finns dessutom sällan ETT svar. 

Meningen med skolan är en sådan fråga. Det finns ju såklart så många olika perspektiv att anlägga. Så många olika intressenter.

Där finns de som likt Spotifys grundare ser skolan som leverantör av arbetare. Om vi bara gör programmering till ett viktigt ämne i skolan så kommer de att få massor av programmerare. Det är såklart ett sätt att se på skolan. Lite som en fabrik. Om vi bara stoppar in rätt saker så får vi ut det som vi behöver. Men... Bara för att visa på hur mycket mera komplext än så det är så kan man ju kort fundera över hur viktigt skolan signalerar att matematik är. Hur många timmar vi viker åt just det ämnet och hur många elever som lämnar skolan med den stora drömmen att få arbeta vidare med matematik. Generellt kan man säga att det inte finns ett samband mellan MER matematik och fler som tycker om matematik.  

Men är meningen med skolan att producera fler och smartare ingenjörer än andra länder?

Om man istället tar en helt annan ansats och tittar på den enskilda elevens mål och mening med sin skolgång så blir det lite svårare. De är ju så olika alla de där individerna som går till våra skolor. För väldigt många är säkert de sociala drivkrafterna viktigare än själva "skolandet". Man går dit därför att det är det sociala sammanhang där man är någon. Man går till skolan för att där är kompisarna helt enkelt. Det är där man är människa i relation till andra. Det är där man utvecklar vad det är att vara jag i relation med de andra.

Kan man då tycka att båda dessa totalt olika ansatser är relevanta samtidigt? Kan de rymmas i samma tankevärld eller är man tvungen att välja. Allt för ofta verkar det inte få lov att vara så. Det skall vara antingen eller. Men det måste vi ändra på. Det kräver ett mycket eftertänksamt och sansat samtal där man mer är intresserad av att problematisera och analysera än att övertyga och argumentera.

Jag är övertygad om att sambanden är mycket mer komplexa än vad de flesta i förstone tänker sig. Det är kanske rentav så att det är antalet timmar vi lägger på att spela teater eller läsa serier som avgör hur många programmerare det kommer ut där i andra änden av skolsystemet.

Kultur är ett vackert ord som rymmer hela det som vi kallar människan. Det är kultur i vid mening som definierar vad som skiljer just djuret människa från de andra djuren. 

Om vi har vad det är att vara människa som det viktigaste ämnet i skolan och kultur som vårt credo så gör vi kanske annorlunda val. Både i riksdagen och i klassrummet.

Men jag vet inte. Jag är definitivt inte lika tvärsäker som så många andra verkar vara. Men jag tycker att det faktiskt är det enda intellektuellt hederliga. Att vara en tvivlare....

Vad är meningen egentligen

 Some rights reserved by Just a guy who likes to take pictures

Ibland fastnar jag i funderingar över vad meningen är med skolan egentligen. För de flesta verkar svaret vara enkelt. Kunskap. Men jag är inte riktigt lika säker. I alla fall inte lika snabb att ta till det ordet. För det känns för trubbigt och samtidigt alldeles för smalt.

Vad vi lägger in i begreppet kunskap är dessutom så väldigt olika. Den ena menar Hallands floder medan någon annan pratar om metakunskap.

Därför brottas min hjärna med vad vi verkligen vill uppnå. Vad är poängen? Vad är skolans stora mål här i världen?

LGR 11 känns ju som en bra utgångspunkt.

Grundläggande värden 

Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. 

Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. 

Det är kunskaper och värden som är poängen. Det handlar om utveckling. Det handlar om demokratiska värderingar och respekt för människor och miljö. 

Som jag läser det så betyder det att skolans mening är att se till att eleverna blir bra människor som är goda medmänniskor och nyfikna på livet. 

Om detta är visionen för den svenska skolan så verkar vi kollektivt ha fått en gigantisk minneslucka. Om detta är något som är självklart för allt och alla så till den milda grad att det inte ens behöver nämnas så ber jag om ursäkt. Det kanske bara är jag som inte ser det. För i min värld verkar det som om det handlar om att de läser för lite. Räknar för dåligt och är allmänt lata. 

Det kanske är sant. Men frågan är om det var det som var poängen? Var det där visionen för svensk skola låg. Att målet var att de skulle läsa bättre än barn i andra länder. Att de skulle räkna bättre än barn i andra länder. 

Nä men hur var det nu? Målet var ju ett annat. De skulle bli bra människor. Blir de det då? Mäter vi det? 

Svaret är att det finns de som gör det. Forum för levande historia gör en undersökning som heter Tid för tolerans. De undersöker vilka attityder skolungdomar har visavi utsatta grupper i samhället. 

De ser intressanta saker. De ser att svenska ungdomar är toleranta. Inte alla. Inte alltid. Men det mest intressanta är att se att toleransen ökar. 

I en värld där globala kontakter och samarbete i heterogena grupper kommer att vara vardag i ett internationaliserat näringsliv kommer detta att vara en förutsättning för framgång. 

Vad som är målet med svensk skola har helt enkelt bara tappats bort i en debatt som gått vilse. Vi behöver helt enkelt bara återupptäcka visionen för svensk skola. 

När vi gjort det så kan vi med stolthet ta tag i de utmaningar som vi har att ta tag i. Som att bli bättre på läsning och matematik. Men med rätt bas och av rätt anledning. Nämligen för att vi vill lära. Inte för att vi skall klättra på internationella rankinglistor. Men det kanske kommer av sig själv om vi lyckas skapa en skolkultur där kunnande är viktigt.  

Vad gör vi med våra barn egentligen?

http://www.flickr.com/photos/pinksherbet/sets/72157603035456745/

Min dag började med ett ledset barn. Ett barn som klagar över ont i magen. Ett barn som inte vill gå till skolan.
Till viss del handlade det om laktosintolerans men till den avgörande delen handlade det om något annat och mycket värre.

Det handlar om stress

Vårterminen i sexan är nu fullklottrad med prov. Nationella prov. Många olika delar som skall testa än det ena än det andra. Tid har avsatts för att mäta och väga elevernas kunskaper.
Jag frågade mitt barn vad han trodde att jag ville att han skulle "ge" mig. Vad han trodde att jag förväntade mig av honom. Svaret blev att han trodde att jag ville att han skulle ha bra betyg.
Jag tittade honom i djupt i ögonen och sa till honom att vad jag vill att du skall göra är att du lär dig en massa. Betygen bryr jag mig inte om. Jag bryr mig om vad du kan.

Vad du lyckas prestera på ett antal prov eller vilka bokstäver du får i betyg ändrar inte hur jag ser på dig mitt älskade barn. 

 
Om du har F eller A ändrar inget i mina känslor för dig.

Hans axlar åkte ner en bit men faktum kvarstår. Det är massor av prov som skall göras.

Är detta verkligen det vi vill att våra barn skall göra i skolan? Är det så viktigt att mäta och väga att det är värt all den tid vi flyttar från lärandetid till mätande tid?

I grunden vilar här en syn på människan. Är människan av naturen nyfiken och vill lära sig. Eller är människan av naturen lat och måste tvingas till lärande. Hela diskussionen bygger på detta. Betyg har vi för att motivera eleverna. Det har Björklund sagt.

Jag har också sett de elever som blir motiverade av betyg. De finns. Jag har också sett motsatsen. De som betygen släcker all lust att ens vara i skolan för.

Vad säger då forskningen om det här? Tja väldigt lite talar för att betyg leder till bättre lärande. Med undantag för de som får höga betyg då....

När det gäller motivation är det den inre motivationen som är den som är kraftfull. Yttre motivation i form av belöningar fungerar dåligt. Ibland rentav kontraproduktivt.


Så vad är det som leder till bättre kunskapande och bättre lärande? Peter Gärdenfors pratar om tre faktorer som gynnar motivation

• Vår inneboende nyfikenhet – som ofta är lekfull. Barns lek men även vuxnas hobbys och intressen är en slags lek.
• Känsla av kompetens. Jag kan, jag behärskar situationen. Ha kontroll över situationen.
• Ömsesidighet – vi tycker om att göra saker tillsammans. Kamratlärande är en väldigt stark mekanism.

Detta kan man jämföra med Daniel Pinks drivkrafter för motivation

Autonomy Mastery Purpose

 

Eller varför inte Sebastian Deterdings

Freedom Mastery Meaning

När skall dessa kunskaper gå in i huvudet på våra politiker som beslutar om vad vi skall göra i skolan. NÄR?
När skall dessa kunskaper nå in i huvudet på de lärare som arbetar i den svenska skolan? NÄR?

Framförallt undrar jag hur många ungar vi tycker att det är lämpligt att vi offrar på vägen. 

Ämnesövergripande. Varför är det en bra idé

Some rights reserved by Gibson Claire McGuire Regester

Hur vi strukturerar vår kunskap är något som jag tycker är väldigt spännande. Vi dras sedan skapandet av den första encyklopedin med ett sätt att organisera kunskap. Man liknade det vid ett träd. Ett kunskapens träd, vilket ju redan var en etablerad liknelse.
Vi delar upp kunskapen på olika nivåer. Humaiora och teknik. Eller på en mer detaljerad nivå naturgeografi och ekonomisk geografi.

I skolan har vi också gjort detta. Vi har teoretiska ämnen och praktiska ämnen. 

Vi har kemi och samhällskunskap.
Rent praktiskt så är det ju inte så konstigt. En lärare kan inte kunna allt. Vi måste specialisera oss. Vad jag tänker är att denna specialisering får konsekvenser som vi kanske inte har reflekterat tillräckligt över.

Hjärnan gör inte sådana skillnader på kunskap. Om vi inte skapar en sådan skillnad genom att lära oss att det är skillnad. Hjärnan har alla möjligheter att koppla samman kunskaper på nya sätt. Att spränga sådana här givna kunskapslagar är det som leder till inovation. Att tänka det som inte redan tänkts kräver ju att vi bryter mot de strukturer vi skapat för vårt tänkande.

Hur vår hjärna jobbar med kunskap kan mer liknas med det sätt som internet är uppbyggt. Med oändligt antal möjliga kopplingar mellan olika delar av kunskaper.

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Internet_map_1024_-_transparent.png

Men här invänder min hjärna. Man måste ju först ha kunskaper att koppla ihop innan man kan göra kopplingarna. Eller?
Här kan man ju tänka att grundskolan ger de grundläggande kunskaperna. Sedan kan man gå vidare och göra kopplingar sen. Men jag tror inte att det är en bra idé. Jag vet att en professor i Lund beskrivit det ungefär så här.

Först går man i skola och lär sig kopiera och ta över det det andra tänkt. Fortsätter att göra det samma på gymnasiet och universitetet. Under forskarutbildning får man inte gå för mycket utanför ramen för att inte riskera att ställa sig utanför och därmed riskera att man inte får fortsatta. Så här håller vi på ända tills man efter mängder av år blir professor. Då kan du äntligen vara fullständigt kreativ och tänka fritt.

Är det någon som tror att detta sätt gynnar kreativt tänkande? Det tror inte jag! Om vi har tränat under åratal på att tänka på ett sätt så är det det vi blir bra på. 

Så hur skall vi göra då?

Jo vi skall träna på och jobba på att organisera arbetet i skolan på andra sätt. Att ha ett ämnesövergripande arbetssätt är en bra ingång. Att använda modeller av typen Big Five eller Blooms taxonomi (den ena bygger ju på den andra) för att få syn på våra olika ämnens gemensamma nämnare. Att skapa en miljö och kultur på våra skolor där vi uppmuntrar kreativitet, skapande och experimenterande.

Det handlar inte om att ge avkall på kunskapsuppdraget utan om att angripa det på andra sätt helt enkelt.

Varför vi skall göra det är väl självklart. Det är roligare och leder till bättre tänkande. Dessutom tror jag att vi behöver tekniker med kunskaper i filosofi. För att inte tala om filosofer med kunskaper i teknik. Eller för all del medborgare som kan göra såväl etiska ställningstaganden som skapa nya innovationer.

Kreativitet. Är det något vi skall uppmuntra i skolan?

Some rights reserved Arlo MagicMan

Kreativitet och skola är ett lite problematiskt ämne. Det är liksom en av de där paradoxerna som läraryrket är fullt av.

Kreativitet handlar om att bryta normer och ta tänkandet utanför det redan tänkta och gjorda. Ofta krockar detta med andra mål som vi sätter upp för det som vi gör i skolan. 

Så här ungefär.

Som lärare planerar man ett ämnesområde. Baserat på LGR 11 väljer man ämne och vilka förmågor man tänker sig att utvärdera eleverna utifrån. Därmed har man redan i sin egen hjärna skapat sig en bild av hur man tänker sig att det hela skall gå till. Redan där har vi börjat begränsa oss och potentiellt även våra elever. Dessutom kan vi på detta lägga den våta filt av skolkultur och skolhistoria. Allt det där som vi omedvetet införlivat i vårt tänkande om vad skola skall vara och bör vara. Detta rimmar nu väldigt illa med det där som handlar om att bryta normer och invanda tankebanor. Ja hela tänket kring detta att mäta kunskaper och sätta betyg handlar ju allt som oftast om att se hur väl eleven passar in i formen av en duktig elev.

Hur många gånger har jag hämmat mina elevers kreativa utveckling genom min oförmåga att se och förstå deras tankebanor på grund av att jag själv redan bildat mig en uppfattning av hur världen är  och bör vara. Hur många gånger har jag medvetet eller omedvetet utsläckt kreativa infall genom att styra och ställa med mitt ledarskap i klassrummet?

Det handlar helt enkelt om att helt vända på våra bilder av skola är om det är kreativitet som är målet.

Vill vi att eleverna skall utveckla sin kreativitet får vi förändra skolan från grunden.

Ordning och reda ut genom dörren. Uppdelning i ämnen med fast timplan kan fara och flyga. 

Nu tänker ni att jag helt har förlorat både sans och vett. Det har jag inte och även jag inser att det finns andra viktiga mål med svensk skola än bara att skapa kreativa elever.

Men varför inte börja med att kopiera Google och deras 20% free time  En dag i veckan till egna projekt som baseras på intresse och fria val. Inte "elevens val" utan något helt annat.

Om vi tror på våra elevers egna drivkraft och lust att lära så kan vi våga att släppa loss den. Jag tror att det finns massor av spännande projekt som vi skulle kunna få se.

Skall det vara en ekonomisk fråga? Eller handlar det om att ha en vision?

Some rights reserved by chrismar

Det går inte att komma ifrån att det inte är gratis att driva skola. Långt därifrån. Det är massor av kostnader och inga inkomster. Eller nåja du har ju de där pengarna som följer med eleven.
Att skillnaderna mellan skolor i Sverige växer är ett stort problem. Samtidigt var det ju hela tanken.

Det har ju hela tiden varit meningen att bra skolor skulle slå ut de dåliga. Det kallas för konkurrens och marknad. 

Det är två saker som KAN vara en bra idé förutsatt att man kan åstadkomma en fungerande marknad så att konkurrens kan uppstå. Detta funkar extremt bra när det gäller till exempel hemelektronikmarknaden. Det gynnar oss alla att det finns en drivkraft att förbättra varorna och samtidigt sänka priserna.
Men skolan är kanske inte riktigt samma sak som hemelektronik. Det är svårt att jämföra. Det geografiska väger tungt.

Det finns säkert många sätt att lösa detta. Många ser kopplingen mellan kommunaliseringen av skolan och starten på förfallet.

Då blir det lätt att se lösningen som en återgång till ett gammalt system. Samtidigt är det en djupt felaktig tanke. 

Det förutsätter ju att de senaste 20 årens utveckling aldrig har skett. Även om skolan hade fortsatt att vara statlig så hade den förändrats.  Frågan är ju bara hur.

Det brukar hävdas i skoldebatten (från vissa håll) att det inte är en fråga om resurser (pengar) utan hur man använder resurserna. Det är självklart både sant och nonsens. Självklart spelar pengar roll. Självklart spelar det roll hur man använder dem. Men att skolan sedan tidigt 1990-tal har blivit billigare är mycket märkligt. Skola är ju inte hemelektronik precis.
Skolan har gått från penna och papper till datorer och det utan att få mer pengar. Nä.... vänta..... skolan har gått från penna och papper till datorer med mindre pengar till lärare vilket betyder färre lärare i klassrummen. (vill du gräva i det här så kan du göra det här. Notera dock att man konsekvent väljer att börja räkna 1991. Det är ingen slump om man säger så...)

Det är mäkta imponerande men i verkligheten betyder det att skolan har slutat göra en hel massa saker så klart. Saker som man nu har prioriterat bort. Sådant där dyrt som psykologer, skolsköterskor och annat som fanns då på 1980-talet. Sådant som dagens vuxna, utanför skolans värld, förutsätter finns där därför att de fanns där när vi gick i skolan.

Kanske är det en statlig finansiering vi behöver? Det kan vara den likriktare vi behöver. Sedan är det för övrigt självklart i min värld att vinstintressen inte har i skolans värld att göra. Gärna vinster som återinvesteras i att bygga en ännu bättre verksamhet men riskkapitalbolag som driver skolor. Nej det tycker jag verkar dumt användande av skattemedel.

Men att ha EN skola som skall passa alla tror jag inte heller på.

Men tvärsäkerhet är inte alltid ett tecken på att man har koll. Ibland kanske tvärtom.

Vi har en mycket bra skola i Sverige. Inte minst med tanke på att man sedan 60-talet konsekvent har sänkt läraryrkets status genom att hålla nere löneutvecklingen. Skolan lider därför av ett otroligt dåligt självförtroende. Det är ju inte så konstigt. Vad hade du själv tänkt om du varje gång det var lönerevision fick mindre än kollegorna?
Dessutom sägs det att skolan är i fritt fall när det gäller vilka kunskaper som eleverna har med sig när de lämnar skolan.
Då är det kul att någon enstaka gång notera att det finns andra bilder av svensk skola. Att man kan ha en annan synvinkel. En annan utgångspunkt. Extra kul är det när den kommer från Finland.

Svenska skolan bättre ur ett finländskt perspektiv

Finland detta land som enligt statistiken är bäst i världen. På det som vi mäter då alltså.

Vi har saker som vi är väldigt bra på i svensk skola. Det skall vi vara stolta över och det är där vi skall bygga vidare. 

Vi kommer aldrig att klå kineser eller koreaner i Pisa om de fortsätter att mäta samma saker. Men det kanske inte heller är något att sträva efter. Å andra sidan ligger Korea och Kina inte på latsidan. De har också insett att det inte är höga poäng på Pisa som är framtidens melodi. Därför tänker de bygga om sina skolor för att bättre passa de visioner de har om vart de vill ta sina samhällen.

Jag önskar mig en vision om vart vi vill ta vårt land. Den visionen, om den skall förverkligas, börjar i skolan! 

Byt förresten ut USA mot Sverige i den här filmen och dra på smilbanden. Det gäller ju oss också. Det handlar om att skapa motivation och glädje. Det är vi bra på och det är det vi skall fortsätta vara bra på. Som det är just nu så dödar vi all glädje och kreativitet i skolorna med massor av nationella prov. Just sayin!

Perspektiv på skolan

Some rights reserved by brexians

The most important thing any teacher has to learn, not to be learned in any school of education I ever heard of, can be expressed in seven words: Learning is not the product of teaching. Learning is the product of the activity of learners. John Holt

Fundera på det här en stund. För mig är det här avgörande. Det styr hela sättet man som lärare arbetar. När jag tittar på min egen lärargärning i backspegeln så kan jag ju inte låta bli att le åt hur mycket tid jag har lagt på att fundera på vad jag skall lära ut. Det är för all del inte så konstigt det är ju jag som skall stå där i klassrummet och som förväntas styra upp och leverera dagens lektioner. Men ändå. Perspektivet är så otroligt viktigt för hela processen. För val av stoff. För val av metod. För hur jag väljer att lägga upp det hela.

Man kan hävda att inte en enda lärare har lärt någon elev någonting.

Så vad är det då läraren gör då? Varför behövs det ens lärare? Jo de skapar rum för lärande. Det handlar om att skapa meningsfulla och lagom utmanande rum för möten där våra elever skapar. Om lärande är en process där kunskapen skapas i individen i samspel med andra så får det konsekvenser för skolan på så otroligt många nivåer. Men framför allt får det konsekvenser för vad vi gör i klassrummet. Lust är ett illa sett ord i skoldebatten. Men engagemang är ännu obefläckat. Om vi kan skapa engagemang så kommer det att leda till lärande.

Därför tycker jag att vi låter engagemang vara ledordet för den skola som vi vill skapa! 

Eftersom engagemang är något som bor i individen så måste vi engagera på individnivå. Tänk så många lektioner jag hade gjort annorlunda om jag hade fått göra om dem.

Jag hade en riktigt bra föreläsare i historia under min utbildning. Han sa något till oss som var något i stil med "Gå nu ut och undervisa om det som ni tycker är roligt. Det är det som eleverna kommer att komma ihåg. Det som ni tycker är tråkigt kommer eleverna tycka är tråkigt och det kommer de inte att minnas och då är det slöseri med såväl eran som deras tid." 
Vad han sa var ju egentligen bara att engagemang är så viktigt att det får avgöra vad vi gör och vad vi inte gör i klassrummet.
Det var väldigt bra sagt!



 

Plugg eller lust? Lust att plugga?

Intressant debatt!

Debatterandet börjar inte förrän 41 minuter in i sändningen men det är bara att spola sig fram för det här är mycket intressant. Just lärande och kunskap är sådant som vi behöver prata mer om ute i skolan.

Det är ju så lätt att man fastnar i att prata om allt det där dagliga krånglet med struliga elever och krånglande scheman. 

Med det praktiska och vardagligt jordnära. Vi behöver lyfta oss till en högre nivå ibland. Den här debatten kan vara nyttig mat för tanken.

Det där med skolans kunskapsuppdrag och kreativitet

Kunskap! Det är viktigt det!
Det är en sådan där sak som vi kan vara överens om eller hur. Det svåra blir när vi börjar diskutera vad vi menar att den där kunskapen skall leda till. Vilka kvalitéer som vi vill att dagens unga skall ha när de kommer ut i arbetslivet.
Att kunna väldigt mycket fakta ger en stabil grund att stå på. Inte tu tal om annat. MEN och det är ett viktigt men. Kunskap i den formen som gör att man vinner i Trivial Persuit eller Jeopardy är väldigt lite värt om den inte går att använda på det här sättet.




Hela poängen med att skaffa sig kunskap är att kunna använda den i nya kombinationer för att skapa ny kunskap. Det kräver på ett sätt ett annat sätt att tänka än det som vi i skolan traditionellt har tränat. Det är det som är det nya. Det är det som är det svåra att få in i det dagliga klassrumsarbetet. Det är så lätt att ge efter för den önskan som finns hos både elever, föräldrar och till viss mån den politiska retoriken kring dokumentation. Den önskan som säger att det skall vara rättvist, mätbart och lätt att visa upp i ett Exceldokument.
Poängen är att det är i de kvalitativa kunskaperna som nyckeln till en lysande framtid ligger. Det där som kräver att läraren gör en bedömning. Det där som är svårare att dokumentera och bedöma än 2+2=4.
Våra elever kommer att leva i en värld där deras förmåga att tänka nytt och skapa ny kunskap kommer att vara den absolut viktigaste tillgången. Det är det vi måste träna dem på. Vi får inte fastna i de mätbara kunskapernas förbannade träsk. 

Tänka rätt är stort men tänka fritt är större. Inte tvärt om

Datorn. Betygen. Forskningen.

by kpwerker

Ibland blir man positivt överraskad. I en artikel i Sydsvenskan skriver man om vad datorns insteg i skolvärlden får för betydelse. Välskrivet utan att driva en vinkling utan man litar på läsarens intellektuella kapacitet att tänka själv. Eller är det så att jag bara är så förvånad över att man inte väljer att trycka in en negativ vinklig vid första tillfälle som ges. Fast det är klart. Rubriksättaren kunde inte hålla sig och slår till med

Elevdatorer höjer inte prestationerna

Men nej det gör det kanske inte om man fortsätter att mäta på samma gamla sätt som man alltid gjort. Eller för all del om man väljer att i skolan jobba på precis samma sätt som man alltid gjort. Detta är för all del ingen nyhet för oss som fördjupat oss i det här ett tag. Det är kanske inte så konstigt heller. Om man löptränar på ett visst sätt och når ett visst resultat och vill förbättra resultatet så räcker det väldigt sällan att bara köpa ett par nya skor. Man behöver ändra hur man tränar. Eller i detta fallet om man lämnar löpningen för att köra F1 bilar. Så kanske man inte förbättrar sin löpning på grund av det. Då kanske resultatet blir fel om det är löpningen man testar av t.ex. i ett nationellt prov.

Det som är intressant här är att man faktiskt på slutet snuddar vid något väldigt viktigt som allt för sällan lyckas ta sig in i dags- eller för all del kvällspressen. Nämligen kunskapssyn.

Lära för betyget eller för livet? Kvalitet eller kvantitet? 

Min erfarenhet och det som gör att jag brinner för det här är att jag sett att verktyget dator kan vara ett fantastiskt hjälpmedel för ett djupare och mer kvalitativt lärande. Att eleverna helt enkelt når längre i sin förståelse. Att detta kanske inte gör att de får högre betyg på de nationella proven i svenska, engelska och matte tycker jag inte är alls konstigt. Jag har jobbat med elever i SO och de har haft roligt. Inte i betydelsen roligt som när man ser en rolig film eller spelar ett kul spel. Utan roligt i betydelsen. Engagerad, meningsfullt och krävande. Det betyder ju inte att man automatiskt tar med sig det in i nationella proven. Som man frågar får man ju som bekant svar.

Sedan kan jag tycka att hela diskussionen är ganska befängd. Jag vet inte om någon annan har upptäckt det här men världen svämmar över av datorer. I sopbilar, på kontoren, i kassan på ICA ja överallt är de. Det är den världen vi utbildar våra barn för att hantera och briljera i. Skall vi verkligen göra det med blyertspennor?

En gång i tiden klev man in i framtiden när man klev in i en skolbyggnad. Idag lever de flesta barn och unga ett tekniskt mycket rikare liv utanför än innanför skolans väggar. Är det rimligt att skolan halkar efter? 

Att vi lever kvar i forntiden? Jag tycker inte det. Skolan är en del av samhället och skall vara en del av samhället. Inte ett museum.

För övrigt är det lättare framförallt för pojkar att lära sig läsa och skriva med hjälp av datorn. Det kanske är negativt för handstilen men ärligt talat.... När skrev du senast ett brev för hand??????   

 

Betyg och bedömning. Är det så svårt?

Ja det är det!
Att göra bedömningar är svårt. Både de summativa och de formativa är svåra att göra. Vi gör dem hela tiden som lärare. Oftast dock i klassrummet med vårt kroppsspråk eller med vad vi säger. Men vid minst två tillfällen per termin gör vi det dessutom skriftligt.

Man kan ju tycka att lärare borde vara ganska bra på detta då. Svaret på det är väl nja....

Allt för ofta gör vi ju bedömningar som är grundade på fel saker.
Betygskriterierna är för allt för många lärare ett ganska okänt område. Inte så att man inte läst dem. Det skulle ju vara tjänstefel. Men att man inte förstått och sedan bedömer efter dem är nog allt för vanligt.
I grunden ligger att man inte på ett bra sätt förankrade det skifte i kunskapssyn som LPO 94 innebar.
Senast i raden av skolor som får bakläxa på det här är Sundsgymnasiet i Vellinge. Nu menar jag inte att de är unika på något sätt. Jag tror att detta är bara allt för vanligt. Nya lärare som landar på sitt första jobb anpassar sig till den rådande skolkulturen och faller snabbt in i det sätt som råder ute i skolorna.

Det är helt enkelt den gamla kunskapssyn som regerar i den svenska skolan som är boven. 

Björklund och massor av andra hjälper till att bevara detta konstiga faktum genom sitt snack om flummskola och genom att påstå att motsatsen är kunskapsskola.

Låt oss nu hoppas att den nya läroplanen lanseras med buller och bång och att man mycket tydligt förklarar för sveriges lärare vilken syn på kunskap som skall ligga till grund för våra bedömningar. Flummigt är det inte hur många gånger Björklund än säger det. Vem vet han kanske kan lyssna själv och lära sig något på kuppen. Det roligaste i allt det här är att han säger en sak och åstadkommer en läroplan som är precis lika flummig (i positiv bemärkelse) som LPO 94. Kunskapssynen ligger fast. Men bedömningshjälpen är lite bättre. Det är bra. Men snälla snacka mindre kunskap om ni inte definierar vad ni menar.

Jag vill att mina barn skall få en bra utbildning

Det är väl inte så konstigt, eller är det det? Problemet är att det inte finns någon gemensam bild av vad en bra utbildning är. Det är mycket snack om att det är kunskap som är viktigt. Mmmmm men vilka. Vad är kunskap då? Detta som filosofer i tusentals år har funderat kring utan att ännu kunna leverera den heltäckande formuleringen.
Att det där som vi brukar kalla för faktakunskaper eller utantillkunskaper inte längre är det som är målet med skolan är väl inte så konstigt. Det betyder inte att fakta inte längre är viktigt det är bara det att vi lever i värld där tillgång till fakta är en obegränsad resurs. Det betyder att utantillkunskap om floder i Halland inte är så viktigt. Att kunna söka, värdera och analysera är däremot viktigare.

I en tid när BOKEN var pålitlig men svår att få tag på så kunde det vara bra med en bank av fakta att ösa ur. Men den tiden är förbi.

Istället kan vi inrikta skolan på att träna färdigheter. Vi lever i en tid och en värld där det är viktigt att kunna se vad som är viktigt. Där vi förväntas fatta beslut. Där vi inte FÅR ett jobb som vi sedan har. Utan en värld där vi SKAPAR oss ett jobb och där vi troligen kommer att få leva med att byta arbetsgivare ett stort antal gånger under livet.

Kreativitet och förmåga att skapa något av våra idéer är framgångsfaktorer. Sådant skall vi träna våra elever i.

Äldste sonen har det senaste året lärt sig otroligt bra och viktiga saker. Inte i skolan då utan på riktigt. Han har sålt Kvällsposten.

Han har lärt sig att möta och hantera många olika sorters personer. Han har lärt sig att ta ansvar. Han har lärt sig värdet av arbete. Han har sett hur han kan påverka vad som händer. Att ett leende leder till fler sålda tidningar än sura miner. Att man för sina pengar kan köpa en fin julklapp till sina föräldrar och på så sätt få känna glädjen i att ge.


Viktiga erfarenheter som man ju önskade att alla elever i svensk skola fick chansen att lära sig. Men i skolan får man oftast lära sig motsatsen. Där är du inte med och påverkar utan blir serverad vad du skall tugga i dig av fakta som du sedan skall rapa upp vid ett givet tillfälle när provet är. Om du varit riktigt duktig på att memorera så får du som tack ett högt betyg.



Gudskelov så kommer det att förändras. Nu med LGR 11 har vi en möjlighet att få alla Sveriges lärare att inse vilken kunskapssyn som gäller. Då kommer man att förändra undervisningen till att göra skolan till ett viktigt ställe för utvecklandet av de ungas förmågor!

Eller det borde bli så........

Gör vi rätt saker

Två dagar med Unikum i fokus.
Mycket spännande input kring hur vi gör lärandet bättre.
Satt igår och snackade med Steve Wretman. Så klart om skola och formativ bedömning. Många skratt och spännande tankar.
Viljan finns det mycket av i skolan.

Problemet är kanske att vi så ofta lägger kraft på fel saker. Inte av illvilja eller dumhet utan av okunskap och tradition.

Utvecklingssamtalen är i grunden missuppfattade. Det har på allt för många ställen blivit ett andra betygstillfälle. En punkt till där vi utför en summativ bedömning.
Det var aldrig det som var tanken. IUP:n skall vara framåtsyftande. Det är grunden och det är helt enkelt en avstämningspunkt och ett tillfälle för formativ bedömning.
Ständigt landar man i att det i mångt och mycket handlar om att vi i skolan måste få alla lärare att förstå och omfatta den kunskapssyn som är grunden för den svenska skolan.
Det kan inte vara en omöjlig sak att få till. Nu med övergången till Lgr 11 är det otroligt viktigt att det blir tydligt vilken grund vi vilar på. Annars kommer det inte att funka.

Vilken syn vi har på kunskap får nämligen genomslag på allt vi gör och hur vi gör det.

Jag är hoppfull. Det är dags nu att ta ett kliv i kunskapsutvecklingen i svensk skola och det börjar med att förstå vilken kunskapssyn som vi alla har att omfatta.

Vikten av att skolan ställer frågor och inte bara ger svar

Lyssnade som vanligt på sommarprataren i P1. Idag Håkan Lans uppfinnare (här är programmet). Han pratade om många spännande saker men det som jag fastnade för var när han pratade om skola (såklart). Han betonade vikten av att arbeta med frågor. Alltså inte berätta hur det är utan att ställa frågor som eleverna själva söker svar på. För honom handlar det om att inpränta ett vetenskapligt förhållningssätt. Han betonade vikten av att inte svara direkt utan fundera. Ordet som han inte använde men som han använt om han var lärare var reflektera.

Att tänka, pröva, omvärdera och reflektera. Sedan redovisa vad man kommit fram till.

Detta fick mig att tänka på Stephen Heppel. Han har sagt i någon film att internet inte är nu utan nästan nu. Helt enkelt ett perfekt ställe för att tänka, fundera, reflektera och sedan skriva.
Klassrummet är nu medan klassrummet på nätet är nästan nu. Båda har sina fördelar och nackdelar. Men genom att de kan komplettera varandra så kan vi nå längre.
Jag har själv provat detta under ett par år och blir alltid lika förvånad över att elever som inte fullt ut kommer till sin rätt i klassrummet kan lysa när man ger dem möjlighet att verka i nästan nu.
Att arbeta med att ställa frågor istället för att ge svar kan säkert upplevas som väldigt svårt av en del lärare som är vana vid att vara de som sitter inne med svaren (och ofta frågorna med).
Att arbeta med att ställa frågor kan knappast påstås vara ett nytt sätt att arbeta eller ens särskilt revolutionerande. Sokrates mina damer och herrar jag säger bara Sokrates. När jag läser frågorna som jag hittade här så tycker jag att det känns som att de skulle kunna vara komna från mitt klassrum.

Inte visste jag att det var i Sokrates anda jag undervisade.

Men nu så här i efterhand så känns det ganska bra måste jag säga. Tänk om det hade varit jag som varit först. Ereniuska frågor skulle väl kunna funka.

Ifrågasätta vad man håller på med?

Ibland är det nyttigt att fundera över vad man håller på med egentligen. Läste en tweet från Öpedagogen där hon gjorde just det. Hon funderade över om det verkligen är så viktigt det här med bloggar och twitter Hon fick mig att fundera. Redan där har vi faktiskt en del av svaret. Ja det är viktigt för det handlar om spridande av tankar och verktyg. Det handlar om att just DU kan tänka och tycka i samspel med andra. Det är faktiskt inte krångligare än så. Det är faktiskt bara så enkelt och fantastiskt.

Visst är det viktigt. Datorn är viktig bara i det fall den är ett verktyg för din hjärna och andras. Men eftersom du använde din dator för att ta dig in i min hjärna så var den viktig. Visst kan man göra likadant med sina elever. Det ÄR viktigt för det är rätt plattform för morgondagens lärande.

TänkOm ny inspiration till förändringsarbete

Hemma igen efter en mycket inspirerande dag i Sigtuna med TänkOm. En härlig samling av människor som brinner för lärande och kreativitet. Det som gör mig otroligt glad är att mycket av det man tänkt och gjort nu plötsligt kan landa i teorier. Blooms taxionomi känns som ett klockrent exempel. Var vill vi att den svenska skolan skall befinna sig. I botten eller toppen?

Skall svenska elever verkligen ägna sin skoltid åt att lära in mätbara kunskaper? Eller vill vi att de skall analysera, värdera och skapa.
De mätbara kunskaperna är såklart förutsättningar för att förstå o.s.v. MEN allt för ofta sitter vi kvar där nere och kommer aldrig upp till analys och skapande.
Datorn kan vara den förändrande kraften i svensk skola. Om vi låter eleverna skapa så kommer de att inse värdet av förstå och fakta. Det skapas helt enkelt ett behov och ett intresse när man är kreativ.
Jag lär mig själv på det viset och det gör säkert du med.
Jag har en vag känsla av att även våra elever lär sig på samma sätt. Kreativitet ger kvalité!

För övrigt måste jag bara jubla över den nya skolvärlden. Det står lika mycket om IT och skola i detta första nummer som det samanlagt har gjort under de senaste tio åren. BRAVO och välkommen till verkligheten.

Kunskap vad är det egentligen? Är vi överens?

Läser P J Anders Linders ledare på Svenska Dagbladet kunskapsskolan står på spel. Han hyllar Björklund för att han "varit målmedveten och drivande och initierat stora förändringar för arbetsro och ökad kunskap."

Jag tycker inte att han har gjort det. Inte i sin politiska retorik i alla fall. Ordning och reda och ökade maktbefogenheter för lärarna är inte vägen till kunskap. Självklart tycker även jag att det skall vara lugn och ro i klassrummet. Utan det så kan inget lärande äga rum. Men det uppnås av varje enskilld lärare inte genom att man stiftar lagar eller regler. Det skapas i relationen mellan lärare och elev. Den lärare som inte får respekt av sina elever har uppenbarligen ett problem att lösa. Den tiden då det fungerade att peka med hela handen och eventuellt risa upp den som inte gjorde som man sa är för alltid borta. Det skall vi vara glada för. Metoderna måste helt enkelt se anorlunda ut 2010. Respekt är inte längre något man får genom sin tittel utan något som man måste förtjäna. Detta är inget enkelt utan en av de svåraste delarna av läraryrket. Det handlar om gruppdynamik, psykologi och pedagogik. Det är otroligt svårt och en skön konst som praktiseras varje dag i varje klassrum med mer eller mindre lyckat resultat. Varje lärare kan berätta om lyckade eller mindre lyckade episoder.

Björklunds kunskapssyn hade det varit intressant att få reda på. Om han har någon så har han inte berättat om den. Med tanke på den politiska retorik som lämnar hans mun så verkar det vara mätbara faktakunskaper som är viktigast att förmedla i den svenska skolan. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Fakta känns så 1900-tal.

Fakta behövs men är det något man skall lära sig utantill? För att sedan rapa upp på ett prov? NEJ! Fakta är något man använder sig av för att skapa sig kunskap om världen med. Men fakta är föränderligt och knappast den sanning som Björklund kanske önskar. Med en uppkopplad värld så är fakta något man kan hitta i realtid. Det förändrar vad skolan bör inrikta sig på. Det är mycket viktigare med metakunskap än med fakta. Mer svårbedömt och mycket, mycket viktigare.

PJ ANDERS LINDER avslutar sin ledare med följande ord "uppenbarligen får alldeles för många elever ut alldeles för lite av sina skolår." Det kan jag verkligen hålla med om. Aldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen. Det kallas IT och används inte minst av SvD. Det är bara i skolan som vi är kvar i 1900-talet. Ja och i hjärnorna på dem som tycker och tänker om den svenska skolan.

Dagens kunskapssyn är förlegad

Vad det är skönt att man inte är ensam om att tycka att kreativitet är viktigare än allt annat! Fredrik Svensson från Rektorsakademien intervjuas i Computer Sweden.

Jag håller inte riktigt med honom om att hela skolsystemet bygger på "rätt eller fel" Men det kan ju vara filtrerat genom journalisten förstås. Jag håller med om att mycket av undervisningen är sådan. Men LPO 94 är inte sådan. Den kunskapssyn som den förmedlar gillar jag. Men det är alldeles för sällan som LPO 94 har nått ut till klassrummen. Och det är förstås en mycket stor skandal och ett gigantiskt problem.

– Företag som skapar ett lärande förhållningssätt baserat på de här begreppen
har lättare att klara omställningen.

Det gäller ju verkligen skolor med. Märk väl det är inte bara eleverna som skall lära i skolan. Lärarna är precis lika mycket i behov av att ändra inställning. Det är dags att inse att lärarutbildningen bara var ett första steg. Det är livslångt lärande som gäller. Jag vet att vi är många lärare i vårt avlånga land som blev lärare av just den anledningen. Det är vi som måste höras i debatten. Det handlar inte om kepsar, mobiltelefoner och ökade maktbefogenheter. Om vi vill göra skolan bättre och höja lärarnas status så börjar den förändringen i lärarens inställning till förändring. En kompetent och kreativ lärare får respekt!

Heja Fredrik! Kör på!

För en modern, rolig och otroligt kunskapsintensiv svensk skola.

Läs hans blogg FredrikBloggen

Skolbokens död?

Läromedel. Ja! Lärobok? Nej!

Så enkelt kan man nog sammanfatta framtiden. På bok och biblioteksmässan som just nu pågår (eller har pågått) så pratas det mycket om digitala läsplattor och andra spännande digitala saker. De lär inte bli storsäljare i våra skolor. Jag har svårt att se att de är till för dagens unga. De kommer ju att läsa på sina datorer och mobiler såklart. Det gör de redan.

Pratade med mina sjuor häromdagen och frågade dem om de läste för nöjes skull. Vi jobbar nämligen med de första stadsbildningarna som mesopotamien och sådana där man samtidigt utvecklade skriften och därmed läsningen såklart. Nej svarade de med några undantag. Inte sa jag förvånat. Oj, jag som trodde att ni satt framför datorn varje eftermiddag. Jo det gjorde de ju alla kom de på.

Men läsa är alltså förknippat med boken även för mina sjuor. Sonen däremot som ännu är en oförstörd sexa. Han läser varje dag. Massor. Han läser Manga. På datorn. På engelska. Nöjesläsning.

Kommer han att läsa på en läsplatta. Näää tror inte det. Om man inte samtidigt kan titta på film och själv rita på den och skicka grejor till kompisen och den har en inbyggd kamera. Fast då är det ju en dator eller en Iphone så då är det ju ingen läsplatta.

Vi sitter fast i våra invanda mönster och tankefällor. Vi är inte öppna för de möjligheter som redan idag finns.

Skolan står inför ett stort problem. Vi måste möta dessa unga och bekräfta deras verklighet annars kommer de att dö av långtråkighet i en skola som stelnat.

Vi måste ändra så väl hur vi arbetar som med vad. Deras framtida jobb handlar inte om att de skall rapa upp fakta. Det handlar om skapande, kreativitet. Dra slutsatser, sammarbeta, söka och strukturera. Då är det ju det de skall lära sig i skolan. Är läroboken konstruerad så? Nej det är den inte.

Jag vill ha möjlighet att skapa och söka med mina elever. Men det förutsätter att de får tillgång till verktygen. Penna, papper och suddgum funkade under 1900-talet. Men det var då det.

Förstår barnen hur vi tänker?

Det finns ju ett uttryck som heter "den dolda läroplanen". Alltså det som vi som lärare förväntar oss att eleverna skall prestera men som vi inte sätter på pränt eller ens uttalar.
Eleverna funderar väldigt mycket över vad vi som lärare vill att de skall göra och hur vi vill att det skall göras. Man skulle ju kunna tycka att de kunde få den informationen på papper och att vi sedan skulle kunna använda den energin vi därmed sparar till annat viktigare lärande. Men ....
Det förutsätter att vi lärare är medvetna om alla dessa små subtila saker som vi ser som självklara, men som inte är det för alla elever. Det förutsätter att vi kan se världen inte enbart med våra egna ögon. Detta är en av människans/lärarens svåraste uppdrag.
När jag läste historia så använde man uttrycket "den fjättrade Clio" (Clio är historieskrivandets musa) för att illustrera att varje tid är fjättrad i sin egen kultur och därför har otroligt svårt att se på sin samtid med friska ögon. Likadant förhåller det sig naturligtvis med oss lärare och våra svårigheter att på ett nyktert sätt studera vår egen undervisning. Att reflektera över vad man håller på med är givetvis mycket bättre än att inte göra det. Men....
Kommer det att vara möjligt att fullt ut se sina egna resurser och tillkortakommanden. Nix!
Visst är det kul att vara lärare. Men oj vad svårt.