Att starta nytt. Om att skapa förväntningar...

Some rights reserved by axbom

Det är en ganska läskig känsla att kliva in genom en dörr och inte riktigt veta vad som väntar dig. Samtidigt kan man nästan få svindel av alla möjligheter som finns.

Förväntningar är viktiga. Dina egna så väl som andras. 

När det gäller skolan så har det diskuterats en del kring det här. Vilka förväntningar vi har på eleverna är jätteviktigt eftersom det är våra förväntningar som eleverna kommer att uppfylla. Det gäller alltså att ha förväntningar på rätt nivå för att nå bra resultat.

Jag tror att jag och mina kollegor har lyckats skapa stora förväntningar på vad vi i Digiteket skall åstadkomma.
Inte minst genom att figurera i media. Nu vill jag understryka att jag ser på mig själv med ett överseende leende och en stor nypa självdistans. IKT-expert känns väldigt pretentiöst. Men när någon kallar en det så kanske man skall nöja sig med att säga tack :)

Det är en mycket spännande resa vi har inlett. Vart den tar vägen definieras av var målet är och vilka behov vi har för att kunna ta oss dit.

Jag längtar efter att möta verkligheten och försöka börja skapa mig en uppfattning av var på kartan vi är. 

Det är ju en väldig tur att det finns GPS....

Det börjar dra ihop sig till flytt

Some rights reserved by Sigfrid Lundberg

Efter nio år i Lunds kommun börjar det dra ihop sig till flytt. Från i höst jobbar jag i Staffanstorps kommun.
Jag skall jobba med Staffanstorps 1-1 satsning. Med fullt fokus på pedagogik och de möjligheter som en dator per elev ger. Ja pedagogik. För det är det som är grejen. Teknik är ganska ointressant. Det är vad man gör med den som är grejen. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av sladdar och elektronik. Även om jag såklart gillar prylar och gadgets. Men ärligt, vem gör inte det?

Det där med pedagogik däremot är jag jätteintresserad av. 

Lärande är spännande. Det handlar om möten. Spännande möten där förändring äger rum. Det är en av de avgörande styrkorna i en dator per elev. Möjligheten till spännande möten med möjlighet till lärande.

Att diskutera har jag alltid gillat. Att diskutera med elever är bland det roligaste som finns. Jag har alltid valt den motsatta åsikten i alla diskussioner. Varit djävulens advokat. Älskat att rida på diskussionernas böljande vågor.

Sammanfattat och samlat ihop och ställt nya frågor. Stämt av vad vi vet och vad vi inte vet. Formulerat nya frågor och sett samtalet växa och ta ny fart.

Internet är (förutom skyltfönster och roliga filmer med söta djur och människor som drattar på ändan) ett gigantiskt samtal. Det är den kanske mest avgörande funktionen med internet.

Alla har rätt att delta.

Alla har rätt att delta! 

Smaka på det.

Skolan har ett gigantiskt demokratiskt ansvar i detta. Det är en utmaning att hänga med i en teknikutvecklig som aldrig verkar avstanna. Men den tänker vi anta och omfamna.

Det är ju bra med visioner har jag hört.

Min vision är att Staffanstorps kommun skall bli den kommun där de unga är bäst i världen på att hantera den värld de skall leva i. Den världen är mångfacetterad och är ibland på nätet. 

Digiteket skall vara en katalysator i det arbetet.

Hejdå Lund och tack för allt.
Hej Staffanstorp! Nu kör vi!!!