Foto: Anders Erenius |
Att försöka sortera tankar och intryck efter en intensiv vecka som spretat åt många håll är inte någon lätt uppgift. Men jag tänkte jag skulle försöka att formulera en del och dela med mig här.
Först ett konstaterande. Vi har kommit långt. Vi har förutsättningarna som vi saknade och därmed nya möjligheter men även nya problem.
En av de bärande tankar som jag tar med mig hem att arbeta vidare med är "hyvla ner trösklarna". Vi har tillgång till teknik men på sina håll finns där störiga små hinder som bara måste rättas till för att de utgör hinder för utveckling.
Det handlar om teknik som inte är pålitlig. Det handlar om kommunikation och förtydligande av ansvar. Låt mig ge några exempel.
Det finns en dator i klassrummet. Det finns även en projektor. Men uttaget för att koppla upp sitter i fel ände av klassrummet. På pappret så ser det bra ut men en felaktig placering av ett uttag gör att man väljer att inte använda teknik. Det är enkelt att rätta till om man bara vill. Men någon måste vara ansvarig för att det blir gjort. Om läraren inte vet vem man skall be om hjälp för att fixa problemet så kommer man inte vidare.
Nätverket svajar. Opålitlig uppkoppling gör att man som lärare inte vågar lite på att den planering man har gjort kommer att kunna genomföras. Valet står mellan dubbla planeringar eller välja det man vet fungerar. Då blir valet lätt.
Organisationen av klassuppsättningar av iPads svajar. Två klasser delar på 30 iPads men man kan inte vara säker på att de finns på plats när man behöver dem. Någon tredje har nämligen varit där och norpat dem.
Sådana här saker behöver fixas. Organiseras och efterlevas. Det är inte på något sätt "rocket science" men helt avgörande för att få en fungerande vardag.
Det här sättet att se på vår verksamhet får konsekvenser. Om vi varit fokuserade på utveckling, utforskande och "låt tusen blommor blomma" så är det nu dags att låta pendeln svänga.
Vi behöver rensa upp. Vi behöver renodla för att bli vassare.
Så här kommer vi att göra.
Vi börjar med en inventering av hinder. Därefter ser vi till att ta bort dem.
Vi inventerar till exempel vilka appar vi har. Väljer ut och väljer bort. Vi behåller ett fåtal riktigt bra appar. Dessa lär vi oss riktigt bra. Då kan vi göra flytten från att fokusera på teknik och handhavande till pedagogik och lärande.
Om sladden inte sitter rätt så tar vi reda på vem som kan fixa det och ser till att det blir gjort.
Det är inte krångligt eller svårt. Det handlar bara om att välja att se. Sedan handlar det bara om att se till att det blir gjort.
Nya hinder kommer att dyka upp. Men vi kommer att använda samma modell återkommande för att se till att vi blir ännu vassare.
Nästa steg handlar om att utveckla våra pedagoger. En del handlar om det där med att bli bekväm med att hantera sina verktyg. Alltså vanlig, hederlig fortbildning. Detta för att säkerställa att vi kan det vi behöver så att vi kan gå vidare och använda verktygen praktiskt i vardagen.
Den knivigare biten blir den att arbeta med förståelse och omfamnande av varför det är viktigt. Här handlar det väldigt mycket om att arbeta med världsbild och visioner.
Jag är övertygad om att detta är något som inte kommer av sig själv. Lärare precis som alla andra sitter fast i sina små filterbubblor och ser världen från sin lilla smala horisont. Därför blir (och är) det en självklarhet att arbeta med att sprida kunskap om var världen är idag och vart den är på väg.
Robotisering och automatisering. Algoritmer och filterbubblor. Vad är det att vara människa idag och vad är det att vara människa i morgon. Det som är unikt mänskligt är det som är det vi skall jobba med i morgondagens samhälle.
Men tekniken är verktygen vi använder och kommer att använda för att utveckla våra mänskliga kvalitéer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar