Ny IKT-plan i Lund nu med kontraorder

Kontraorder! Breaking news!! Politikerna har inte klubbat den ännu. Jag var felinformerad eller bara dum. Förvaltningscheferna har klubbat. Nu återstår bara politikerna.....

Till min stora glädje så har vi fått en ny IKT-plan i Lund. Den verkar ha passerat förvaltningschefernas nålsöga utan att de gjort några ändringar. Detta betyder altså att det nu är beslutat att Lund skall vara en 1-1 kommun. Det är den stora förändringen. Där givetvis andra men att vi nu skall gå 1-1 är närmast att beteckna som en revolution. Det ger oss möjlighet att förändra hur vi undervisar. Givetvis är stora delar av lunds lärarkår ännu ovetande om hur stora förändringar det handlar om men det skall vi förhoppningsvis snart ändra på.

Det är äntligen dags att genomföra LPO 94 i praktiken. Det kommer givetvis att kräva stora utbildningsinsatser av mig och mina kollegor i IT och skola svängen. Det kommer även att kräva mycket av våra kollegor som kommer att tvingas att tänka i nya banor. Det som med ett fint ord kallas skolutveckling kommer att ske i riklig mängd helt enkelt. Vi i den svenska skolan har halkat efter och har mycket att ta igen. Vi har under åtminstånde de senaste 10 åren stått ganska still. Sedan ITis avslutades så har man nöjt sig med att förvalta utan att investera och utveckla (ja jag överdriver såklart lite). Det betyder att vi nu måste ta i för att komma upp i nivå med resten av samhället och det kommer att kosta på.

De största vinnarna är lätta att identifiera. Eleverna! Stort grattis till er. Sedan kommer ju även lärarna att få ett roligare och mer kreativt arbete. Säkert krävande men också lustfyllt. En roligare skola kommer att leda till mer lärande det är jag övertygad om.

Återstår att se hur det är tänkt att vi skall finansiera det. En inte helt oviktig detalj. Det finns sätt att lösa det på även inom rådande budget men jag tror att det kommer krävas att man i en uppstartsfas skjuter till medel annars är risken mycket stor att ansvaret landar på den enskillda rektorns skrivbord och då blir 1-1 bara en vision som snabbt sorteras bort. Menar man allvar med satsningen måste det till både morötter och piska annars blir den nya IKT-planen en trevlig men mycket tandlös papperstiger. Det skulle vara en stor skandal om det händer i staden med Ericsson, Anoto, Framfab, Bredbandsbolaget och IDEON i sin CV. Vi borde vara teknikintensivast i sverige för det är där vi är bäst störst och vackrast i den riktiga verkligheten. Nu är det dags att bli det i skolverkligheten med.

Kunskap vad är det egentligen? Är vi överens?

Läser P J Anders Linders ledare på Svenska Dagbladet kunskapsskolan står på spel. Han hyllar Björklund för att han "varit målmedveten och drivande och initierat stora förändringar för arbetsro och ökad kunskap."

Jag tycker inte att han har gjort det. Inte i sin politiska retorik i alla fall. Ordning och reda och ökade maktbefogenheter för lärarna är inte vägen till kunskap. Självklart tycker även jag att det skall vara lugn och ro i klassrummet. Utan det så kan inget lärande äga rum. Men det uppnås av varje enskilld lärare inte genom att man stiftar lagar eller regler. Det skapas i relationen mellan lärare och elev. Den lärare som inte får respekt av sina elever har uppenbarligen ett problem att lösa. Den tiden då det fungerade att peka med hela handen och eventuellt risa upp den som inte gjorde som man sa är för alltid borta. Det skall vi vara glada för. Metoderna måste helt enkelt se anorlunda ut 2010. Respekt är inte längre något man får genom sin tittel utan något som man måste förtjäna. Detta är inget enkelt utan en av de svåraste delarna av läraryrket. Det handlar om gruppdynamik, psykologi och pedagogik. Det är otroligt svårt och en skön konst som praktiseras varje dag i varje klassrum med mer eller mindre lyckat resultat. Varje lärare kan berätta om lyckade eller mindre lyckade episoder.

Björklunds kunskapssyn hade det varit intressant att få reda på. Om han har någon så har han inte berättat om den. Med tanke på den politiska retorik som lämnar hans mun så verkar det vara mätbara faktakunskaper som är viktigast att förmedla i den svenska skolan. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Fakta känns så 1900-tal.

Fakta behövs men är det något man skall lära sig utantill? För att sedan rapa upp på ett prov? NEJ! Fakta är något man använder sig av för att skapa sig kunskap om världen med. Men fakta är föränderligt och knappast den sanning som Björklund kanske önskar. Med en uppkopplad värld så är fakta något man kan hitta i realtid. Det förändrar vad skolan bör inrikta sig på. Det är mycket viktigare med metakunskap än med fakta. Mer svårbedömt och mycket, mycket viktigare.

PJ ANDERS LINDER avslutar sin ledare med följande ord "uppenbarligen får alldeles för många elever ut alldeles för lite av sina skolår." Det kan jag verkligen hålla med om. Aldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen. Det kallas IT och används inte minst av SvD. Det är bara i skolan som vi är kvar i 1900-talet. Ja och i hjärnorna på dem som tycker och tänker om den svenska skolan.

Dagens kunskapssyn är förlegad

Vad det är skönt att man inte är ensam om att tycka att kreativitet är viktigare än allt annat! Fredrik Svensson från Rektorsakademien intervjuas i Computer Sweden.

Jag håller inte riktigt med honom om att hela skolsystemet bygger på "rätt eller fel" Men det kan ju vara filtrerat genom journalisten förstås. Jag håller med om att mycket av undervisningen är sådan. Men LPO 94 är inte sådan. Den kunskapssyn som den förmedlar gillar jag. Men det är alldeles för sällan som LPO 94 har nått ut till klassrummen. Och det är förstås en mycket stor skandal och ett gigantiskt problem.

– Företag som skapar ett lärande förhållningssätt baserat på de här begreppen
har lättare att klara omställningen.

Det gäller ju verkligen skolor med. Märk väl det är inte bara eleverna som skall lära i skolan. Lärarna är precis lika mycket i behov av att ändra inställning. Det är dags att inse att lärarutbildningen bara var ett första steg. Det är livslångt lärande som gäller. Jag vet att vi är många lärare i vårt avlånga land som blev lärare av just den anledningen. Det är vi som måste höras i debatten. Det handlar inte om kepsar, mobiltelefoner och ökade maktbefogenheter. Om vi vill göra skolan bättre och höja lärarnas status så börjar den förändringen i lärarens inställning till förändring. En kompetent och kreativ lärare får respekt!

Heja Fredrik! Kör på!

För en modern, rolig och otroligt kunskapsintensiv svensk skola.

Läs hans blogg FredrikBloggen

Ungar är konservativa.

En något märklig sak är hur en del av mina elever reagerade när jag introducerade ett nytt arbetsområde häromdagen. Ämnet var religion och det var väl inget konstigt med det men när jag kom fram till hur de skulle redovisa sitt arbete då hettade det till.

Jag sa att jag inte ville ha in några papper eller för den delen wordfiler. -Det kan ni ju redan. Det är dags att spänna bågen lite så jag föreslog film, sång och blogg (eller powerpoint för den försiktige). Gärna allt på en gång. -Använd er kreativitet!

Nu var där flera som villt började opponera sig. -Du skall väl bara bedömma våra kunskaper inte vilket sätt vi redovisar på. Visst skall deras kunskaper bedömas men är inte förmåga att visa sina kunskaper på flera olika sätt KUNSKAP?

-Men det är ju inte SO.

Nu blev jag lite osäker över om jag verkligen hade på fötterna (vilket jag givetvis inte visade). Är det verkligen SO?

Dags att gå till vishetens källa och kolla upp hur det verkligen är. Sagt och gjort. Ut på nätet och kolla. Man har ju tur som en tokig för där hittar man följande i LPO 94. Under gemensam kursplanetext för de samhällsorienterande ämnena .

Kunskapande i ett informationsrikt samhälle
Dagens samhälle erbjuder en
närmast oändlig mängd av information, som kan inhämtas från olika mer eller
mindre vederhäftiga källor via olika kanaler. Medier och mediers budskap spelar
stor roll när människor bildar sina uppfattningar. I de samhällsorienterande
ämnena skall eleverna bli förtrogna med olika sätt att kunskapa samt utveckla
insikter i hur olika medier kan användas och hur de påverkar människan och
samhället. Genom att orientera sig i olika informationsmiljöer och använda olika
informationskällor får eleverna insyn i de möjligheter och problem som
IT-samhället medför. Att söka, granska, välja, strukturera, kritiskt värdera,
integrera och redovisa information på skilda sätt – i tal, skrift, bild, form,
drama, musik och rörelse – är centralt i de samhällsorienterande ämnena. Det
främjar elevernas orientering i tid och rum och deras konstruerande av egna
mönster och bilder av omvärlden, vilka kan användas som redskap för analys och
bedömning av såväl andras tolkningar som egna ståndpunkter.

I rest my case.....

Betyg och bedömning

Vi har i Sverige ett målrelaterat betygssystem. Om målen är konkreta så är allt gott och väl. Är de det? NIX! Det betyder inte nödvändigtvis att de mål vi har är dåliga men risken för variationer i tolkningen av målen ökar ju dramatiskt om det är upp till varje lärare att tolka dem.

Vid nationella prov så får läraren en mall att hålla sig till. Med exempel på hur svar på olika nivåer skulle kunna tänkas se ut. Något liknande finns inte i dagsläget för SO eller de andra ämnen som inte har nationella prov.
Därför välkomnar jag fler nationella prov.
Variationerna är mindre mellan skolor än inom skolor visar skolverkets undersökningar. Jag hämtar följande citat från skolverkets hemsida.

"Det nuvarande betygssystemet är omöjligt att hantera ur likvärdighetssynpunkt om det inte finns en levande dialog på olika nivåer inom kommunen, och även helst mellan kommuner. En lärare som inte har någon att resonera med när det gäller bedömningen i sitt eller sina ämnen har mycket svårt att anpassa sina bedömningar och tolkningar till den rådande tolkningsnivån. Den som bara litar på sina "inre mallar" och sin tidigare erfarenhet riskerar att komma i otakt med den syn på kunskap och bedömning som råder inom professionen. Samsyn kan endast uppnås genom samverkan."

Det är ingen dålig uppgift vi har fått eller hur. Inte nog med att vi skall sköta vår undervisning vi skall föra dialog på skolnivå. Mellan skolor och på regional nivå. Är det ingen som ser orimligheten i detta?
Visst kan jag köpa idén om att för att förstå kriterierna så måste man verkligen ha arbetat med dem på ett djupare sätt. Därav att vi skall skall göra de lokala målen. Men i den riktiga verkligheten så innebär detta att man måste acceptera variationer. Om man inte inser detta så förstår jag inte vilken planet man bor på.

En skola för framtiden

Som lärare jobbar man i och med framtiden. De ungar som går i grundskolan idag kommer att vara aktiva på arbetsmarknaden fram till någon gång efter 2050! Det perspektivet tycker jag mig sakna i skolvardagen. Vi sitter fast i nuet och pratar väldigt mycket om saker som hänt. Vi lägger väldigt lite tid och kraft över att fundera omkring sedan. När man börjar fundera kring framtid och relaterar det vi gör i klassrummet idag till morgondagen så händer något. Jag märker att jag gör andra prioriteringar.

Vad som var väldigt viktigt igår kanske är mindre viktigt imorgon. En film om detta hittade jag på bloggen en IKT-pedagogs fundringar.


Det som gör mig glad är att när jag läser LPO 94 så tycker jag mig finna att den förändring av skolans mål som den innebar var ett steg i rätt riktning. Bort från den gamla sorteringsskolan baserad på överförande av fakta till en målstyrd skola med process och färdigheter som honörsord.
Det finns alltså alla möjligheter att redan idag undervisa så att eleverna får de kompetenser som morgondagen kräver.

Återstår bara för oss lärare att göra det också.

Där kan jag känna att väldigt mycket känns som hinder. Ta bara hur skolornas fysiska verklighet begränsar. Klassrum, bänkar, tavlan allt är anpassat för en typ av undervisning. Overheadapparaten tronar där framme. Ändå skall vi undervisa med individen i fokus när all infrastrukur baseras på gruppen. Jag får inte ihop detta.

Verktygen

Hur mycket tid lägger vi i skolan på att lära eleverna att använda de verktyg som de kommer att behöva kunna?
Hur mycket tid lägger vi på att lära eleverna att skriva med penna på papper? Jämför detta med hur mycket tid vi lägger på att lära dem att skriva på tangentbord.

Tänk dig en utbildning till konstruktör. Idag sker i princip uteslutande all tillverkning utifrån datorn. Man skapar komplexa maskiner i avancerade CAD-program informationen går ut till maskinerna som sätter ihop delarna. Det är detta som vi är bra på i Sverige idag. Hög produktivitet. Tänk dig då vidare att den utbildning vi tänker oss sker uteslutande med ritning på papper med blyertspenna.

Så ser det ut i svenska skolor idag. Vi lär barnen gårdagens teknik fast de skall jobba med morgondagens.

Vi kan ju inte fortsätta så. Eller hur?

Vad krävs det då för att förändra detta.Ett flertal saker behöver förändras. Vissa är lätta att ändra på andra svårare.

Steg ett. De lätta sakerna. Att köpa in datorer till alla sveriges skolbarn och deras lärare. En bärbar per person varken mer eller mindre. Vi har 935 000 elever i grundskolan och det är väl lämpligt att börja där. Den som skall köpa så många datorer lär få ett bra pris. Om vi räknar högt och tänker oss en bärbar för 4000 kr hur mycket kostar det då?

Vi pratar en engångskostnad på i runda slängar 4 miljarder som sedan kanske årligen måste kompleteras med en halv miljard. Mycket pengar? Ja visst men se det som investeringar istället för kostnader. Det är sådana här satsningar som måste till för att Sverige skall kunna fortsätta vara ett av världens rikaste länder.

Hur mycket köper vi pennor för idag?
935 000 elever gånger 6 pennor per år kostar i runda slängar 2 miljoner. Detta bara på blyertspennor. Papper ingår förstås inte. Inte heller transporter och miljöförstöring. Det är med andra ord inte billigt.
Stor skillnad? Ja men gårdagens teknik är alltid billig. Är det rimligt att fortsätta med blyertspennan bara för att den är billig. Skolan arbetar med framtiden och bör alltid ha detta med i beräkningen. Visst kan det vara kul med de som kör med häst och vagn men den bilskola som har enbart hästkörning på utbildningsprogramet är ju tokfel ute.

Den svårare nöten att knäcka är alla dessa lärare som undervisar på ett gammalt sätt. De tycker sig inte kunna hantera dagens verktyg. De behöver utbildas när det gäller hur man använder datorn rent praktiskt. Men även metodik och pedagogik kan behöva fräschas upp. Det stora misstaget man gjorde med LPO 94 var att man inte fick lärarna att fatta att det gamla inte dög längre. När man lämnar ett kvantitativt bedömningssystem för ett kvalitativt så är det ju bra om alla fattar det. Eller? Idag skriver vi 2008 och många i den svenska skolan mäter med samma måttstock som innan. "Du hade 75 % på provet och får VG". Problemet är att det inte fungerar så i ett kvalitativt bedömningssystem.
Jag får ofta frågan av elever är detta en G-fråga eller VG-fråga? Mitt svar blir då "det beror på hur du svarar". Eleverna hatar mig när jag säjer så (tror jag). De vill ju har ett rättvist och mätbart system. "Han skrev ju inte lika mycket som mig varför får han bättre...."

Han skrev bättre!

Så kom igen.....
Kom in i matchen!

Björklund. Den nya skolan. Debatten hårdnar.

Hur dålig är den svenska skolan?
Nu på morgonen diskuteras om det kanske inte är så att den bild som Björklund förmedlat är en svartmålning. De undersökningar han använt sig av för att beskriva den svenska skolan som en skola i fritt fall kan beskrivas med ord som smala och orepresentativa.
Sveriges elever är faktiskt inte så dåliga som vi fåtts att tro. Nu är de ju inte fantastiska heller utan kan snarast beskrivas som medelmåttiga när det gäller resultat i stora undersökningar.
Jag upplever inte att den skola jag möter varje arbetsdag stämmer med mediebilden. Detta får mig att tro att jag jobbar i en ovanlig skola. Men så är det knappast.
Kunskaper är ju en annan intressant sak att diskutera. De kunskaper man mäter i de stora undersökningarna är oftast av en typ som är enkelt mätbara. Den typ av kunskaper som kan kvantifieras. Det är den typ av kunskaper som i LPO 94 ligger till grund för att få betyget G.
Kvalitativa kunskaper är svårare att mäta och jämföra. Där ligger den svenska skolan långt framme vill jag hävda.
Vilka kunskaper är det som är viktigast att besitta i morgondagens samhälle?
Ja inte är det att kunna rabbla kungalängden....
Det är de kvalitativa kunskaperna som gäller om man frågar industrin/näringsliv och forskningen. Frågar du politiker och lärare så är det faktakunskaper.
Vem har rätt?
Det är enkelt att svara på. Läs här>>>
Fakta kan du ta fram genom ett musklick. Förståelse av fakta är mycket svårare.
Titta bara på hur Björklund har det......