Vad gör vi med våra barn egentligen?

http://www.flickr.com/photos/pinksherbet/sets/72157603035456745/

Min dag började med ett ledset barn. Ett barn som klagar över ont i magen. Ett barn som inte vill gå till skolan.
Till viss del handlade det om laktosintolerans men till den avgörande delen handlade det om något annat och mycket värre.

Det handlar om stress

Vårterminen i sexan är nu fullklottrad med prov. Nationella prov. Många olika delar som skall testa än det ena än det andra. Tid har avsatts för att mäta och väga elevernas kunskaper.
Jag frågade mitt barn vad han trodde att jag ville att han skulle "ge" mig. Vad han trodde att jag förväntade mig av honom. Svaret blev att han trodde att jag ville att han skulle ha bra betyg.
Jag tittade honom i djupt i ögonen och sa till honom att vad jag vill att du skall göra är att du lär dig en massa. Betygen bryr jag mig inte om. Jag bryr mig om vad du kan.

Vad du lyckas prestera på ett antal prov eller vilka bokstäver du får i betyg ändrar inte hur jag ser på dig mitt älskade barn. 

 
Om du har F eller A ändrar inget i mina känslor för dig.

Hans axlar åkte ner en bit men faktum kvarstår. Det är massor av prov som skall göras.

Är detta verkligen det vi vill att våra barn skall göra i skolan? Är det så viktigt att mäta och väga att det är värt all den tid vi flyttar från lärandetid till mätande tid?

I grunden vilar här en syn på människan. Är människan av naturen nyfiken och vill lära sig. Eller är människan av naturen lat och måste tvingas till lärande. Hela diskussionen bygger på detta. Betyg har vi för att motivera eleverna. Det har Björklund sagt.

Jag har också sett de elever som blir motiverade av betyg. De finns. Jag har också sett motsatsen. De som betygen släcker all lust att ens vara i skolan för.

Vad säger då forskningen om det här? Tja väldigt lite talar för att betyg leder till bättre lärande. Med undantag för de som får höga betyg då....

När det gäller motivation är det den inre motivationen som är den som är kraftfull. Yttre motivation i form av belöningar fungerar dåligt. Ibland rentav kontraproduktivt.


Så vad är det som leder till bättre kunskapande och bättre lärande? Peter Gärdenfors pratar om tre faktorer som gynnar motivation

• Vår inneboende nyfikenhet – som ofta är lekfull. Barns lek men även vuxnas hobbys och intressen är en slags lek.
• Känsla av kompetens. Jag kan, jag behärskar situationen. Ha kontroll över situationen.
• Ömsesidighet – vi tycker om att göra saker tillsammans. Kamratlärande är en väldigt stark mekanism.

Detta kan man jämföra med Daniel Pinks drivkrafter för motivation

Autonomy Mastery Purpose

 

Eller varför inte Sebastian Deterdings

Freedom Mastery Meaning

När skall dessa kunskaper gå in i huvudet på våra politiker som beslutar om vad vi skall göra i skolan. NÄR?
När skall dessa kunskaper nå in i huvudet på de lärare som arbetar i den svenska skolan? NÄR?

Framförallt undrar jag hur många ungar vi tycker att det är lämpligt att vi offrar på vägen. 

Framtidens skola. En spaning!

Some rights reserved by Kalexanderson

Härom veckan satt jag i en panel med det spännande uppdraget att spana in i framtiden. Denna gång med fokus på skoldatatekens roll.
Verkligen ett kul uppdrag! Jag valde att ta i och tänka lite längre än bara de närmsta åren. Här är vad jag kom fram till.

Min spaning baseras på ett fåtal observationer och är på intet sätt att se som vetenskaplig. Dock skall sägas att det inte är taget ur luften på något sätt utan baseras såklart på fakta. Lite på allvar och lite med glimten i ögat.

Många stora idéer föds på toaletten och därför faller det sig naturligt att börja där.

Visste du att det redan idag finns intelligenta toaletter som förutom att göra det du gick dit för att göra levererar en hälsokontroll på köpet så att säga. Baserat på att det du levererar analyseras innan det skickas vidare i avloppssystemet. Dessutom kan sitsen mäta blodtryck, vikt och liknande.

ICA-kort finns i nästan var mans och kvinnas plånbok.

RunKeeper och liknande träningsappar är mycket populära.

Lägger du till de här tre fenomenen ett allomfattande internet så finns det spännande utvecklingsmöjligheter. :)

Tänk dig att du handlat godis i affären. Den informationen kickar igång RunKeeper som i enlighet med den senaste motivationsforskningen på subtila sätt kommer att påverka dig att under dagen röra dig mer (allt i enlighet med de inställningar du har gjort så klart).

Överfört till skolans värld så skulle man kunna tänka sig följande scenario. Allt en elev gör som på något sätt kan tänkas registreras av ett allomfattande internet kan användas för att mätas mot målen. Detta betyder att elevens lärande inte behöver begränsas till skolbyggnaden eller tid med läraren. Allt lärande. Dygnet runt. Kan läggas till den karta av mål som eleven skall ha uppfyllt innan man kan gå vidare till nästa level.

Vad blir då lärarens roll? Om det inte är det där att bedöma om man har kunskaper, förmågor och färdigheter, vad skall läraren göra istället? Vänta det är inte dags att svara på det än.

I en värld där allt mer arbete sköts av maskiner och robotar måste vi börja fundera på vad vi människor skall jobba med. Vad är unikt mänskligt? Vad är det vi kan eller förmår som en dator eller robot inte kan göra lika bra eller bättre? Nyckeln finns att finna i de förväntningar som näringslivet har på framtida medarbetare. 

• Problemlösning och kritiskt tänkande
• IT och digital kompetens
• Samarbetsförmåga
• Kreativitet
• Mångsidighet 

Som jag ser det så är vi på väg mot en skola som kommer att göra en synvända. Som det är just nu så ligger fokus i debatten på det som i läroplanen benämns centralt innehåll. Detta är såklart helt tokigt med tanke på vad framtiden säger är viktigt. Det handlar så klart om en politik som sitter fast i ett tänkande fast förankrat i en tid som redan kan sägas ha passerat sitt bästföredatum. Den sitter fast i 1900-talets paradigm av industrialism och och synen på skolan som en fabrik. Skolan skall prestera goda samhällsmedborgare som presterar goda resultat i olika tester i förhållande till andra länder. Fokuseringen på Timss och Pisa i debatten handlar om att tävla i en sorts resultatmätning. Men frågan om det är rätt saker man mäter i förhållande till vart vi vill.
Kanske är det så att den högljudda debatten om resultat i internationella mätningar enbart är ett sätt att slippa tala om det som vi egentligen skulle behöva prata om. Vad skall skolan egentligen vara bra för? Vad har vi för framtidsbild och vilka visioner har vi? Var vill vi att Sverige skall vara om 20, 30 eller 50 år. Var finns de storslagna visionerna för vårt land och hur skall skolan arbeta för att de målen skall nås. Räcker det med att ha som mål att vi skall slå Finland i PISA?

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Jag tror att synvändan snart kommer och att den kommer att få mycket stor inverkan på hur vi bedriver skola. Citatet ovan kommer från den nuvarande läroplanen. Om fokus på vad skolan skall göra för eleverna ligger på att skapa kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare stället för att fokusera på centrala innehållet så kommer vi att vara tvungna att arbeta på andra sätt.

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

 I en värld där information är en resurs som finns tillgänglig i överflöd för alla och där ny information ständigt tillkommer i en aldrig sinande ström är inte information i sig av något värde. Det är sammanhang och överblick som är det som vi behöver skapa. Att tolka och värdera information. Att sätta det i en mänskligt kontext. Där kommer skolan in i bilden.
Jag tror inte att skolan som plats är på väg bort. Tvärt om. Som mötesplats är skolan unik och fyller en fantastisk plats i samhället. Kanske kan skolan som mötesplats till och med breddas. Varför skall det bara vara förbehållet barn och ungdomar i vissa åldrar att få komma till den fantastiska plats som morgondagens skola kan vara.

Framtiden tillhör de kreativa och skapande människorna. Alla kommer att vilja vara med!

I en värld med ett allomfattande internet och ökande robotisering blir det unikt mänskliga viktigare.

Inspiration från Byskolan Södra Sandby

Ett spännande möte med vansinnigt inspirerande lärare och skolledare vid Byskolan i Södra Sandby.

Här finns ett driv och en upptäckarlusta som bär långt ut i världen.

Tina och Ulrika presenterade hur de jobbar med skriva sig till läsning. Men även hur de utnyttjar datorn för att jobba med matematiken. Det finns mycket nyfikenhet och massor av kloka tankar om lärande och kunskap.
Just matematiken har varit ett område man valt att satsa extra mycket på. Matemateket är en mycket spännande satsning. Väl värd ett besök.
Magnus Bokelid berättade om hur man som skolledare kan få med alla på tåget mot en mer spännande och bättre skola.
Egentligen är det inte så krångligt. Det handlar om samma mekanismer om du skall leda en klass eller en hel skola.

Det handlar om att lyfta det som är positivt och fokusera på det. Inte det negativa.

Det som är intressant att notera är att det som varit drivkraften har varit nyfikenhet och en vilja att utnyttja de fördelar som tekniken ger. Inte teknik för sin egen skull alltså utan för att det hjälper lärandet. Självklart kan tyckas. Eller hur.
Jag fortsätter att följa byskolans lärare och skolledares framfart både som förälder och som IKT-intresserad. Nu skall de bara börja blogga om vad de gör så att så många fler kan få inspiration.

Vikten av att skolan ställer frågor och inte bara ger svar

Lyssnade som vanligt på sommarprataren i P1. Idag Håkan Lans uppfinnare (här är programmet). Han pratade om många spännande saker men det som jag fastnade för var när han pratade om skola (såklart). Han betonade vikten av att arbeta med frågor. Alltså inte berätta hur det är utan att ställa frågor som eleverna själva söker svar på. För honom handlar det om att inpränta ett vetenskapligt förhållningssätt. Han betonade vikten av att inte svara direkt utan fundera. Ordet som han inte använde men som han använt om han var lärare var reflektera.

Att tänka, pröva, omvärdera och reflektera. Sedan redovisa vad man kommit fram till.

Detta fick mig att tänka på Stephen Heppel. Han har sagt i någon film att internet inte är nu utan nästan nu. Helt enkelt ett perfekt ställe för att tänka, fundera, reflektera och sedan skriva.
Klassrummet är nu medan klassrummet på nätet är nästan nu. Båda har sina fördelar och nackdelar. Men genom att de kan komplettera varandra så kan vi nå längre.
Jag har själv provat detta under ett par år och blir alltid lika förvånad över att elever som inte fullt ut kommer till sin rätt i klassrummet kan lysa när man ger dem möjlighet att verka i nästan nu.
Att arbeta med att ställa frågor istället för att ge svar kan säkert upplevas som väldigt svårt av en del lärare som är vana vid att vara de som sitter inne med svaren (och ofta frågorna med).
Att arbeta med att ställa frågor kan knappast påstås vara ett nytt sätt att arbeta eller ens särskilt revolutionerande. Sokrates mina damer och herrar jag säger bara Sokrates. När jag läser frågorna som jag hittade här så tycker jag att det känns som att de skulle kunna vara komna från mitt klassrum.

Inte visste jag att det var i Sokrates anda jag undervisade.

Men nu så här i efterhand så känns det ganska bra måste jag säga. Tänk om det hade varit jag som varit först. Ereniuska frågor skulle väl kunna funka.

Nyfikenhet är nyckeln till kunskap

Efter att ha fått uppmuntran av bland annat fem femman när jag kände att jag jobbade i motvind så funderade jag lite över vad som är nyckeln till kunskap egentligen. Utan några högre filosofiska ambitioner eller så så har jag kommit fram till följande.

Nyfikenhet är
viktigare än allt annat!

Om vi i skolan kan få eleverna att bli nyfikna människor så kommer de att bli fantastiska arbetskamrater, vänner och föräldrar.

tänk att det kan vara så enkelt och så svårt.

Jag gick själv grundskoleåren i en Waldorfskola (Rudolf Steinerskolan) utanför Lund. Att jag har fått ägna massor av tid med kreativt och skapande arbete är nog ett "understatement". Tyckte jag om det? Nej. Jag var såklart som ungar är mest. Tyckte att skolan var ganska tråkig och tog tid från det som var viktigt i mitt liv. Typ tjejer, musik, fest och kompisar. Men visst har de nio åren i mitt liv satt spår. Självklart har det påverkat hur jag tänker och vilka värderingar jag har. De blev inte nödvändigtvis de som min lärare kanske hade hoppats (mina barn går i en vanlig skola) men jag blev en självständig, tänkande människa och det vet jag var målet. Så om du läser det här Christina Wränghede så var stolt! Bra jobbat. Tack!

Kreativitet är så viktigt i dagens och morgondagens samhälle att det rentav är livsviktigt. Nyfikenheten är kompis med kreativiteten! Kom ihåg det!