Tekniken i skolan mål eller medel.

Som så ofta när vi diskuterar IT på vår skola så fastnar det i plattformar och vissa speciella verktyg (smartboard).
Tråkigt tycker jag. Plattform i sig är ganska ointressant. Det är vad man gör och hur man gör det som är det intressanta. PC eller Mac är ganska ointressant egentligen. Vad vi vill ha är fungerande, snabba och välutrustade datorer så att vi kan vara kreativa.
Som det är idag så sitter vi fast i en väldigt låst och trög organisation. IT avdelningen har gjort sitt bästa men det betyder att vi har en väldigt säker installation vilket tyvärr även betyder att den är väldigt oflexibel.
Testar sedan någon vecka en Mac och är väldigt positiv. Snabb, stark och välfylld med verktyg som underlättar kreativiteten. Helt enkelt lättarbetad. Van som är att det tar lång tid att installera ett program man behöver så är det underbart att stå utanför kommunens plattform.
Ja och så är den snygg också.
Den bara funkar och den startar när jag öppnar locket. Det gillar jag.
Med detta sagt om teknik som jag egentligen inte skulle skriva om så är det dags att fundera över det som är viktigt.
Hur vi gör.....
Med ny teknik kan vi bygga ett lärande som blir mycket mer reflekterande och djupare än det som sker idag. Läsa i boken är inte fel men det skall vi göra för att vi sedan skall använda det vi läst till något. Det är först då som det finns en anledning att lägga det man läst på minnet. Om vi använder den fakta vi tar till oss för att forma åsikter och ståndpunkter så skapar vi kunskap. Vi får dessutom möjlighet att stöta och blöta denna nya kunskap med andra. Vi får testa om det vi kommit fram till håller även i mötet med andras kunskap. Den dynamik som då uppstår leder till ett lärande som når helt andra höjder och djup än "läs boken och svara på frågorna".
9d har varit där. Deras funderingar och diskussioner på Ningen har lett till djupare och kvalitativt högre lärande än det hade gjort annars. Jag är stolt över dem och mycket glad.
Bra jobbat 9d!

Så fantastiskt roligt vi kan ha i skolan

Idag tänker jag på hur otroligt roligt vi har haft det under tiden vi har arbetat med Hinduism och Buddhism. I skolan har vi pratat, diskuterat och förklarat. På vår Ning har vi fördjupat samtalet och reflekterat. Eller vi.... Eleverna har gjort det. Mitt jobb har varit att tillsammans med min lärarkandidat Eva Roslund ställa de rätta frågorna. Sedan finns deras tankar där på Ningen som en stor skatt av klokskap.
Vad som återstår är att byta glasögon till den analyserande betygsättaren. Genom att allt finns där så är det ganska enkelt att gå igenom elev för elev och se hur väl de svarar mot kriterierna. Enkelt transparent och väldigt väldigt, bra.
Jag gjorde en utvärdering av hur eleverna tyckte att det hade varit och jag var uppriktigt förvånad över hur otroligt positiva de var. De var helt enkelt lika positiva som jag.
Kan man tänka sig. Win win helt enkelt.
Det kan vara väldigt kul att vara lärare ibland.
Dessutom så har det bidragit till att nivån på allas tankar har höjts. Vi har nått längre än vad vi hade gjort annars. Stephen Heppell har sagt det bäst tycker jag. På nätet är det inte nu utan nästan nu och nästan nu är en fantastisk plats för lärande!

Utvärdering av projekt i Ning.

Så var det dags att sammanfatta och utvärdera hur det har gått att arbeta i Ning. Två klasser med väldigt olika syn på saken. I ena klassen kunde man se att det de såg som det största problemet var min brist på styrning av vad de skulle göra. Detta var från min sida ett medvetet val. Jag ville att de skulle använda sin egen kreativitet utan att jag styrde genom att visa hur det skulle vara. Jag tror mig också ana en viss frustration över att man inte nått upp till den nivå man hade velat. Detta beroende på att man prioriterat annat som nationella prov och andra prov före det här arbetet.

I den andra klassen upplevdes detta som den stora fördelen med det här arbetssättet. "Du gav oss friheten att göra som vi ville" sas det bland annat.

Jag väljer såklart att främst lyssna på den mer positiva klassen (jag är ju mänsklig och tycker att det känns mest produktivt). De uppskattade mycket att få ha jobbat med att göra något tillsammans. De uppskattade mycket (de flesta bara något undantag) att de fick läsa varandras och att de fick kommentarer och tips av varandra.

Jag är imponerad av vad de har kunnat prestera. Mycket imponerad.

Vilken häftig tid vi lever i!

Det slog mig idag att det är en otroligt häftig tid vi lever i. Förändringstakten är gigantisk och vi befinner oss mitt inne i den. Möjligheterna till att lära känna världen är fantastiska.
Jag har precis genomfört ett projekt med två klasser där vi studerat kring ämnet mat, miljö, fattiga och rika. Vi har gjort det till stor del i plattformen Ning. Jag har matat eleverna med en del små uppgifter men det stora arbetet har varit att de har skapat bloggar där de resonerat kring olika ämnen som de själva har valt att fördjupa sig. De har framfört åsikter. Fått feedback och förtydligat sig. De har diskuterat sett filmer lagt länkar till statistik och analyserat. De har helt enkelt studerat världen analyserat och dragit slutsatser. Därefter har de bildat sig en uppfattning och framfört sina åsikter och fått dem bemötta.
Så har jag alltid drömt om att SO skall vara och nu med hjälp av webben har jag nått det målet. Eller om man skall vara ärlig eleverna har nått det målet.
Om någon inte fattat hur intressant det är med statistik och hur det påverkar vår världsbild så spana in den här filmen.

9d och 9e jag är omåttligt stolt över er!

Frustration en kraft att räkna med.

Idag är jag frustrerad. Jag kämpar på trots allt men tankarna maler i huvudet ändå. Jag försöker vara kreativ och inspirerande. Jag försöker skapa goda inlärningssituationer för mina elever. Jag försöker utmana dem till att ta steget in i den digitala världen.

Men jag upplever att de inte förstår att de förväntas vara aktiva i sitt eget lärande. De är frustrerade på mig. De säger att jag ger dem för mycket frihet. De tycker inte om att jag inte ger dem tydliga direktiv typ "läs sid 451-462 och svara på frågorna. Sedan får ni ett prov på det."

"Om du hade gjort så så kanske vi hade tagit det mer på allvar." som en elev sa. Underförstått att eftersom jag inte har prov utan har valt ett arbetssätt som är mer processinriktat så är det mindre viktigt.

MEN HALLÅ! Är det bara jag som tycker att det verkar helt galet.

Wordfiler helst utskrivet på papper och inlämnat till läraren för bedömning = seriöst. Process där man hela tiden blir bedömd och sedd av såväl lärare som klasskompisar = oseriöst.

Nej jag ställer inte upp på den världsbilden.

Svårt? Ja det är klart att det är svårare att tvingas vara kreativ istället för att mekaniskt lära in 200 fakta som man sedan kan spy upp vid ett givet tillfälle. Men lär dig för livet istället för för läraren och du vinner själv på det.

Är det elevernas fel att de tänker såhär eller har de genom sin skoltid ständigt matats med synen att det enbart är prov och färdiga inlämningar som räknas. Jag hoppas att det är det senare för då kommer vi att kunna ändra på det. Ut med blyertspennor och gammalt tragglande och in med kreativt, ifrågasättande, diskuterande, skapande och relevant lärande.

Idag är jag frustrerad och lite ledsen. Men imorgon tar jag nya tag!

Det är ju roligt för faaan. Varför skall det vara fel?

Ning rapport om ur det går.

Provar just nu att använda den sociala nätverksplattformen Ning som bas för ett undersökande arbetssätt kring mat, miljö, rika och fattiga.

Första intrycket är att det verkar fungera väl. Jag har fått igång eleverna till att diskutera i ett par forum. Men de är överlag ganska försiktiga. De är så väl inövade på att producera word dokument med upprepningar av fakta som redan kopierats i det oändliga. Jag vill få igång deras mer kreativa sidor men de är avvaktande om ännu inte skeptiska. Nu vet jag sedan tidigare att den här klassen är skeptisk till hur jag sätter betyg. Jag har inte poäng på proven (som jag kallar läxförhör). Då jag därigenom gör totalt annorlunda än alla andra så måste jag ju göra fel. Jag å min sida hävdar att jag har stöd för "mitt" sätt i LPO 94. Jag hävdar med emfas att alla andra gör fel (inte minst för att det är kul att retas). De tror just nu att vi har samhäll fast vi har lika mycket geografi. Men det vi har läst i boken har varit i den röda boken. Alltså samhäll.

De är helt enkelt grymt konservativa i sitt förhållningssätt. Inte så konstigt när jag utmanar allt de under nio år har fått lära sig är rätt sätt.

Fördelarna med Ning är många. Man kan styra ganska mycket själv så man får det som man vill ha det. Det är gratis. Det är möjligt att lägga till gadgets från tredje part. Det är gratis. Det är kul. DET ÄR GRATIS.

När vi kommit lite längre i vårt arbete så återkommer jag med rapport.

PS. det ärganska jobbigt att bygga upp en skola från grunden. Bara att få en telefon inkopplad kan ta en halv dags arbete. Att dessutom ha undervisning gör att man aldrig hinner göra riktigt färdigt. Behoven och önskemålen är oändliga och förståelsen inte alltid särskillt stor. Men en gör så gott en kan. DS.