Nyckelkompetenser för att vara en bra lärare 2014

Some rights reserved by jlz

I veckan talade jag på Framtidens läromedel i Lund. Rubriken som jag hade var "fyra nyckelkompetenser som du måste utveckla hos dig och bland pedagogerna". Målgruppen var rektorer och fokus på vad som krävs för att lyckas med arbetet med att ta in tekniken i skolan på ett bra sätt.


Samtidigt som jag sätter mig och formulerar och strukturerar mina tankar och erfarenheter så kommer forskningsprojektet Unos uno ut med sin rapport för 2013. Härligt att notera att mina erfarenheter stämmer väl överens med de resultat som man kommer fram till i rapporten. Jag kunde helt enkelt välja att citera rapporten och därmed framstå som ännu mer trovärdig ;)

Skämt åsido. Det är skönt att notera att det blir allt mer tydligt att IT och skola handlar allt mindre om teknik och allt mer om pedagogik och lärande. Vi är på väg att vänja oss vid att tekniken finns och vi bygger bort allt mer av det som är hinder som gör att vi måste tänka teknik.

Om vi har eluttagen och nätverket på plats så behöver vi inte reflektera över det utan kan flytta vårt tänkande till vad vi vill göra istället.

Det är glädjande.

Som de skriver i rapporten 1-1 är inte ett IT-projekt utan ett förändringsprojekt.

Som pedagog eller som rektor tycker jag att man har stor nytta av TPACK som modell för att få syn på vad vi behöver fundera över. När det gäller ämneskunskaper och kunskaper i pedagogik så förutsätter vi att det är något som lärare besitter. Underförstått är ju också att de kan kombinera dessa kunskaper. De är ju liksom inte till för att leva var för sig utan är verktyg som vi använder i mötet med eleverna.

Reproduced by permission of the publisher, © 2012 by tpack.org

Den tekniska kompetensen är lite marigare. Vi förutsätter att den finns men kan faktiskt inte förutsätta det. Lärarhögskolorna har inte (ännu) tagit ledningen när det gäller IT och skola. Här vilar helt enkelt ett tungt ansvar på huvudmännen och de enskilda rektorerna att säkerställa att pedagogerna har rätt kompetens.

Nu är det gudskelov saker på gång som kan stötta i detta arbetet.

Verktyget LIKA. SKL tar fram ett självskattningsverktyg för att se var man är och vad som är nästa steg.

Vi har en digital agenda för Sverige. Digitaliseringskommissionen har desutom nyligen kommit med sitt andra betänkande med den underfundiga titeln "En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13)" Ja vi hoppas att det snart är vår ;)

Det finns alltså ett fokus på frågorna i olika delar av samhället. Men riktigt genomslag når det kanske först när samma visioner för svensk skola når ända fram till det departement som är ansvarigt för skolan (utbildningsdepartementet). Men där är man ännu inte redo att ta klivet in i detta millennium som det verkar. Eller om det bara är utbildningsministern..... 

Den uppmärksamme läsaren väntar fortfarande på den där fjärde kompetensen.... 

Den handlar om ledarskap. 

Lärarollen förändras till en del när IT gör sitt intåg. När arbetssätt och tillgång till information förändras behöver vi som lärare fundera över vår roll och vårt uppdrag och hur det påverkas. Jag för min del tror att vi på 5 till 10 års sikt kommer att se att det som handlar om bedömning av elevers kunskaper gentemot målen kommer att i mycket stor utsträckning skötas av datorer. I Horizon report pratar man om två till tre år men jag tror att det tar längre tid (läs avsnittet om learning analytics). Detta  kommer på många sätt att vara avgörande i att förändra lärarens roll. Om vi inte är den bedömande (dömande?) makten vad har vi då för roll. Jo kvar finns det som de flesta lärare upplever som den mest givande uppgiften. Att vara den som leder och skapar möjligheter till det kunskapande som är hela målet med skolan. Lärarens roll blir mer av coach och chef och mindre av domare. Jag tror att skolan har allt att vinna på detta. 

Här hittar du min presentation

Framtidens läromedel 20 mars from Anders Erenius

Vad gör vi med våra barn egentligen?

http://www.flickr.com/photos/pinksherbet/sets/72157603035456745/

Min dag började med ett ledset barn. Ett barn som klagar över ont i magen. Ett barn som inte vill gå till skolan.
Till viss del handlade det om laktosintolerans men till den avgörande delen handlade det om något annat och mycket värre.

Det handlar om stress

Vårterminen i sexan är nu fullklottrad med prov. Nationella prov. Många olika delar som skall testa än det ena än det andra. Tid har avsatts för att mäta och väga elevernas kunskaper.
Jag frågade mitt barn vad han trodde att jag ville att han skulle "ge" mig. Vad han trodde att jag förväntade mig av honom. Svaret blev att han trodde att jag ville att han skulle ha bra betyg.
Jag tittade honom i djupt i ögonen och sa till honom att vad jag vill att du skall göra är att du lär dig en massa. Betygen bryr jag mig inte om. Jag bryr mig om vad du kan.

Vad du lyckas prestera på ett antal prov eller vilka bokstäver du får i betyg ändrar inte hur jag ser på dig mitt älskade barn. 

 
Om du har F eller A ändrar inget i mina känslor för dig.

Hans axlar åkte ner en bit men faktum kvarstår. Det är massor av prov som skall göras.

Är detta verkligen det vi vill att våra barn skall göra i skolan? Är det så viktigt att mäta och väga att det är värt all den tid vi flyttar från lärandetid till mätande tid?

I grunden vilar här en syn på människan. Är människan av naturen nyfiken och vill lära sig. Eller är människan av naturen lat och måste tvingas till lärande. Hela diskussionen bygger på detta. Betyg har vi för att motivera eleverna. Det har Björklund sagt.

Jag har också sett de elever som blir motiverade av betyg. De finns. Jag har också sett motsatsen. De som betygen släcker all lust att ens vara i skolan för.

Vad säger då forskningen om det här? Tja väldigt lite talar för att betyg leder till bättre lärande. Med undantag för de som får höga betyg då....

När det gäller motivation är det den inre motivationen som är den som är kraftfull. Yttre motivation i form av belöningar fungerar dåligt. Ibland rentav kontraproduktivt.


Så vad är det som leder till bättre kunskapande och bättre lärande? Peter Gärdenfors pratar om tre faktorer som gynnar motivation

• Vår inneboende nyfikenhet – som ofta är lekfull. Barns lek men även vuxnas hobbys och intressen är en slags lek.
• Känsla av kompetens. Jag kan, jag behärskar situationen. Ha kontroll över situationen.
• Ömsesidighet – vi tycker om att göra saker tillsammans. Kamratlärande är en väldigt stark mekanism.

Detta kan man jämföra med Daniel Pinks drivkrafter för motivation

Autonomy Mastery Purpose

 

Eller varför inte Sebastian Deterdings

Freedom Mastery Meaning

När skall dessa kunskaper gå in i huvudet på våra politiker som beslutar om vad vi skall göra i skolan. NÄR?
När skall dessa kunskaper nå in i huvudet på de lärare som arbetar i den svenska skolan? NÄR?

Framförallt undrar jag hur många ungar vi tycker att det är lämpligt att vi offrar på vägen. 

Kreativitet. Är det något vi skall uppmuntra i skolan?

Some rights reserved Arlo MagicMan

Kreativitet och skola är ett lite problematiskt ämne. Det är liksom en av de där paradoxerna som läraryrket är fullt av.

Kreativitet handlar om att bryta normer och ta tänkandet utanför det redan tänkta och gjorda. Ofta krockar detta med andra mål som vi sätter upp för det som vi gör i skolan. 

Så här ungefär.

Som lärare planerar man ett ämnesområde. Baserat på LGR 11 väljer man ämne och vilka förmågor man tänker sig att utvärdera eleverna utifrån. Därmed har man redan i sin egen hjärna skapat sig en bild av hur man tänker sig att det hela skall gå till. Redan där har vi börjat begränsa oss och potentiellt även våra elever. Dessutom kan vi på detta lägga den våta filt av skolkultur och skolhistoria. Allt det där som vi omedvetet införlivat i vårt tänkande om vad skola skall vara och bör vara. Detta rimmar nu väldigt illa med det där som handlar om att bryta normer och invanda tankebanor. Ja hela tänket kring detta att mäta kunskaper och sätta betyg handlar ju allt som oftast om att se hur väl eleven passar in i formen av en duktig elev.

Hur många gånger har jag hämmat mina elevers kreativa utveckling genom min oförmåga att se och förstå deras tankebanor på grund av att jag själv redan bildat mig en uppfattning av hur världen är  och bör vara. Hur många gånger har jag medvetet eller omedvetet utsläckt kreativa infall genom att styra och ställa med mitt ledarskap i klassrummet?

Det handlar helt enkelt om att helt vända på våra bilder av skola är om det är kreativitet som är målet.

Vill vi att eleverna skall utveckla sin kreativitet får vi förändra skolan från grunden.

Ordning och reda ut genom dörren. Uppdelning i ämnen med fast timplan kan fara och flyga. 

Nu tänker ni att jag helt har förlorat både sans och vett. Det har jag inte och även jag inser att det finns andra viktiga mål med svensk skola än bara att skapa kreativa elever.

Men varför inte börja med att kopiera Google och deras 20% free time  En dag i veckan till egna projekt som baseras på intresse och fria val. Inte "elevens val" utan något helt annat.

Om vi tror på våra elevers egna drivkraft och lust att lära så kan vi våga att släppa loss den. Jag tror att det finns massor av spännande projekt som vi skulle kunna få se.

Perspektiv på skolan

Some rights reserved by brexians

The most important thing any teacher has to learn, not to be learned in any school of education I ever heard of, can be expressed in seven words: Learning is not the product of teaching. Learning is the product of the activity of learners. John Holt

Fundera på det här en stund. För mig är det här avgörande. Det styr hela sättet man som lärare arbetar. När jag tittar på min egen lärargärning i backspegeln så kan jag ju inte låta bli att le åt hur mycket tid jag har lagt på att fundera på vad jag skall lära ut. Det är för all del inte så konstigt det är ju jag som skall stå där i klassrummet och som förväntas styra upp och leverera dagens lektioner. Men ändå. Perspektivet är så otroligt viktigt för hela processen. För val av stoff. För val av metod. För hur jag väljer att lägga upp det hela.

Man kan hävda att inte en enda lärare har lärt någon elev någonting.

Så vad är det då läraren gör då? Varför behövs det ens lärare? Jo de skapar rum för lärande. Det handlar om att skapa meningsfulla och lagom utmanande rum för möten där våra elever skapar. Om lärande är en process där kunskapen skapas i individen i samspel med andra så får det konsekvenser för skolan på så otroligt många nivåer. Men framför allt får det konsekvenser för vad vi gör i klassrummet. Lust är ett illa sett ord i skoldebatten. Men engagemang är ännu obefläckat. Om vi kan skapa engagemang så kommer det att leda till lärande.

Därför tycker jag att vi låter engagemang vara ledordet för den skola som vi vill skapa! 

Eftersom engagemang är något som bor i individen så måste vi engagera på individnivå. Tänk så många lektioner jag hade gjort annorlunda om jag hade fått göra om dem.

Jag hade en riktigt bra föreläsare i historia under min utbildning. Han sa något till oss som var något i stil med "Gå nu ut och undervisa om det som ni tycker är roligt. Det är det som eleverna kommer att komma ihåg. Det som ni tycker är tråkigt kommer eleverna tycka är tråkigt och det kommer de inte att minnas och då är det slöseri med såväl eran som deras tid." 
Vad han sa var ju egentligen bara att engagemang är så viktigt att det får avgöra vad vi gör och vad vi inte gör i klassrummet.
Det var väldigt bra sagt!



 

När man är i stormens öga.

 Some rights reserved by Greg Palmer

Det är spännande att befinna sig mitt i en tid som präglas av stark omvandling. Men samtidigt blir man lätt blind för förändringarna eftersom man ständigt spanar efter nästa och nästa förändring.

Då är det bra och viktigt att stanna upp lite och reflektera över var vi är. Var vi har varit och vart vi är på väg. Jag tänkte försöka tänka lite högt här en stund. Vi får se var det hamnar och vi får se om det blir klokt eller dumt.

Härom dagen pratade jag med två lärare som sedan ett år tillbaka lever sina lärarliv på en skola med 1-1. En dator per elev. De konstaterade att det där med tillgång till dator nu var självklart. Det var inget de funderade över. De bara var där. Alltid. Det är bara självklart.

Nätet är alltid närvarande och tillgängligt. Det har förändrat skolan på ett ganska dramatiskt sätt. Eller i vart fall lärarens roll. Det finns alltid tillgång till faktakoll. Läraren är inte längre den enda källan till fakta. Var det väl aldrig om man skall vara ärlig. Boken och läraren hade dock en ganska stark position fram tills datorn och nätet kliver in på scenen. Det är spännande. I förlängningen kommer detta att förändra lärarrollen ännu mer. Detta därför att det kommer att leda till stora förändringar i arbetssätt i klassrummen. Jag tror att detta är positivt. Det där med läraren som kunskapsförmedlare som från katedern lär ut kunskapen till eleverna som lär in. Den läraren är, trots det som Björklund säger, på väg att försvinna. Det finns ett antal anledningar till detta. En av anledningarna är helt enkelt den att lärande sällan funkar på det sättet.

Detta betyder inte att lärare inte får eller skall berätta. Det är självklart att man skall. Det är ett av alla de verktyg vi har att använda. Ibland är det effektivt och ibland alldeles underbart.

Men lärande måste ske på många sätt. Variation är viktigt. Hjärnor blir ju så snabbt uttråkade. Speciellt ungdomars.

Om man som jag tror att lärande sker inuti individen men i samspel med andra så är det värt att fundera över vad läraren har för roll i framtiden. John Hattie menar att de tre viktigaste och mest kraftfulla lärarkompetenserna är

1. Relationell kompetens
2. Ledarkompetens
3. Didaktisk kompetens

Helt enkelt chef skulle man kunna säga. 

Vad detta kokar ner till är väl egentligen det där med lärarens status. Om det som gav lärarens status tidigare har varit tillgång till kunskap så kan man idag säga att det övertaget till stor del är minskat då vem som helst kan ha tillgång till samma information och kunskaper. 

Morgondagens och dagens lärarstatus handlar mycket mer om de tre kompetenser som Hattie pekar på. 

Detta kommer i förlängningen att förändra själva arbetet i skolan. 

Skolan kommer att snegla på hur man gör i övriga arbetslivet. 

Från fasta grupper kommer vi att röra oss mer mot projektgrupper. Team som driver projekt och där vilka som ingår i projektet förändras efter behov. 

Alltså läraren som chef för en verksamhet som i stora delar sker i projektform. 

Jag har en känsla av att det blir roligare och roligare i skolan framöver. För både projektledare och elever.  

Betygen eller kunskapen? Vi behöver flytta fokus!

Some rights reserved by ibeeckmans

Skolan är ständigt aktuell i den politiska debatten. Alla har en åsikt eftersom alla har en relation till just skolan. Det finns ett antal problem med detta. Ett heter NOSTALGI. Skola är ju per definition det som man själv lägger i begreppet utifrån sina erfarenheter. Den bästa skolan blir då den man själv gick i eftersom det är den referens man har.

Detta ställer till stora problem i en tid som är så turbulent och dynamisk som den vi lever i. Vi befinner oss mitt i ett gigantiskt paradigmskifte. Vi går från kapitalismens och industrialismens tid in i informationsialismens tid (för att fördjupa sig mer i detta rekommenderar jag den här boken). Det är omvälvande såklart. Men det gör att de erfarenheter som vi har av skola riskerar att vi drar fel slutsatser av vad en skola bör vara. Den skall ju inte längre vara det den har varit utan måste förändras för att möta de behov som en ny tid innebär. 

Detta fungerar dåligt i ett politiskt klimat som tycks vara helt och fullt upptaget med igenkänning. Det skall vara trygga och hemtama budskap och bilder som får väljarna att känna igen sig. Alltså raka motsatsen till visionärt och förändringsbenäget. Detta är självklart en reaktion på en tid som är så dynamisk och förändringsbenägen som den vi lever i. Här i ligger paradoxen. Det som är rätt att göra för att möta framtidens behov blir plötsligt politiskt fel.

Vad som krävs då är politiskt mod. Det krävs självklart även karisma och visioner. Detta verkar onekligen vara bristvaror i det svenska politiska livet. 

Den tråkiga slutsatsen blir att vi knappast kommer att se någon snar vändning när det gäller resultaten i svensk skola. Förklaringen är enkel. Vi fokuserar på fel saker. Detta gör vi trots att vi vet bättre.
Fokuseringen på betyg och tvång istället för på kreativitet och lust leder helt enkelt inte till bättre lärande. Detta beror på att vi allt för mycket betonar lärarens och skolsystemets roll. Det är ju inte där lärandet sker. Det sker inuti eleven. Självklart i samspel med sin omgivning (lärarna och skolsystemet är självklart inte oviktiga. Tvärt om.).

Men vad vi borde lägga vår kraft på är inte att förändra skolan genom betyg och reformer. Vi borde förändra lusten att lära. 

Den kraften som finns i varje levande människa. Den kraft som gör att vi lär oss springa, gå, tala, programmera, dansa, spela TV-spel och knyppla.
För att göra en liknelse med ekonomi. Det vi nu försöker göra är att öka efterfrågan genom att lagstifta och med tvång öka konsumtionen av varan kunskap. Jag tror att det är fel väg att gå. Jag tror att marknadsföring är en bättre väg att gå.

Lust uppstår väldigt sällan av tvång och lusten är väldigt viktig i förhållande till lärande. 

Man behöver inte gå längre än till sig själv för att veta att det som man tycker är roligt är lättare att göra och lära sig än något som man känner sig tvingad till.

Skolan har ett gigantiskt marknadsföringsproblem i förhållande till sina kunder. Och med kunder menar jag eleverna. Det är eleverna som skall uppleva att deras skola är meningsfull och stimulerande och det är där vi borde fokusera all vår kraft för att göra skolan till en plats som möter deras behov.

Vem tror ärligt talat att betyg över huvud taget bidrar på något sätt till ökad meningsfullhet och glädje? 

Om de nu är en så fantastisk motivator så borde ju t.ex. idrottsrörelsen ha använt detta fantastiska verktyg länge. Mig veterligen är detta ingen stor grej inom idrott.
Inom affärsvärlden jobbar man möjligen med belöningar men även det är omdiskuterat. Bonusarnas inverkan på arbetsinsatsen ifrågasätts. Det som istället kan lyftas fram som viktigt för resultat är den inre drivkraften i varje människa. När tänker någon politiker våga tala om detta? Det är enkelt att grunda detta i forskning. Hjärnforskning inte minst och det är ju jättesexigt. Men dessutom kan varje enskild människa känna igen sig själv i detta. Det behöver bara paketeras och formuleras. Här finns som jag ser det en stor möjlighet att bryta ny mark för den politiker som vågar.

Slagfältet skolan

Some rights reserved by morberg

I söndagens Sydsvenskan 2012-06-10 skriver Per T Ohlsson om skolan. Givetvis ut ett problematiserande perspektiv. Skolan är ju i kris heter det.
Förslaget han kommer med är att man skall tillsätta en skolkommission som skall vara "en expertutredning som frilägger problemen och lyfter fram nödvändiga åtgärder även om de råkar vara politiskt obekväma."

Jättebra tycker jag! Per T Ohlsson framför en önskan om att hålla pedagoger utanför processen "För om någon har skadat svensk skola mer än beskäftiga politiker så är det pedagogerna."
Antingen så har han använt orden lite vårdslöst eller så är han helt ute och reser. Jag väljer att tolka det som att han inte varit tydlig nog i resan från tanke till ord. För jag antar att han inte menar lärarna här utan att han med "pedagoger" menar något annat. Jag ser framför mig en grupp av människor som huserar på landets lärarutbildningar eller något sådant. För inte menar väl Per T Ohlsson att alla pedagoger/lärare är dumma i huvudet!?

En kommission som tittar på vad som är nödvändigt att förändra i svensk skola utan att ha politiska skygglappar skulle kunna bli alldeles utmärkt nämligen. 

Jag har här på bloggen tidigare skrivit om vad vi vet om vad som behövs göras för att lyfta svensk skola.
Se t.ex

Bara en liten grej om hur svensk skola kan bli bättre
Nä nu är jag trött på det här! Svensk skoldebatt spårar ur.
Vad är kunskap egentligen?

Fördelen med en kommission skulle kunna vara att man kan se lite mer nyktert på skolan och faktiskt göra det som är rätt inte det som är politiskt rätt. Det är för mig en god tanke. Jag tror att skolan skulle ha mycket att vinna på att man tillsatte en framtidskommission!

Men självklart skall pedagogerna vara med i arbetet. Då menar jag de riktiga pedagogerna. Lärarna!

Det börjar dra ihop sig till flytt

Some rights reserved by Sigfrid Lundberg

Efter nio år i Lunds kommun börjar det dra ihop sig till flytt. Från i höst jobbar jag i Staffanstorps kommun.
Jag skall jobba med Staffanstorps 1-1 satsning. Med fullt fokus på pedagogik och de möjligheter som en dator per elev ger. Ja pedagogik. För det är det som är grejen. Teknik är ganska ointressant. Det är vad man gör med den som är grejen. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av sladdar och elektronik. Även om jag såklart gillar prylar och gadgets. Men ärligt, vem gör inte det?

Det där med pedagogik däremot är jag jätteintresserad av. 

Lärande är spännande. Det handlar om möten. Spännande möten där förändring äger rum. Det är en av de avgörande styrkorna i en dator per elev. Möjligheten till spännande möten med möjlighet till lärande.

Att diskutera har jag alltid gillat. Att diskutera med elever är bland det roligaste som finns. Jag har alltid valt den motsatta åsikten i alla diskussioner. Varit djävulens advokat. Älskat att rida på diskussionernas böljande vågor.

Sammanfattat och samlat ihop och ställt nya frågor. Stämt av vad vi vet och vad vi inte vet. Formulerat nya frågor och sett samtalet växa och ta ny fart.

Internet är (förutom skyltfönster och roliga filmer med söta djur och människor som drattar på ändan) ett gigantiskt samtal. Det är den kanske mest avgörande funktionen med internet.

Alla har rätt att delta.

Alla har rätt att delta! 

Smaka på det.

Skolan har ett gigantiskt demokratiskt ansvar i detta. Det är en utmaning att hänga med i en teknikutvecklig som aldrig verkar avstanna. Men den tänker vi anta och omfamna.

Det är ju bra med visioner har jag hört.

Min vision är att Staffanstorps kommun skall bli den kommun där de unga är bäst i världen på att hantera den värld de skall leva i. Den världen är mångfacetterad och är ibland på nätet. 

Digiteket skall vara en katalysator i det arbetet.

Hejdå Lund och tack för allt.
Hej Staffanstorp! Nu kör vi!!!

Bedömning är superviktigt

By .reid

Att få veta om det man gör duger är jätteviktigt. Både för oss vuxna och för våra elever. Det är ju det som styr vad vi gör i väldigt stor grad. Det vi får beröm för och som vi märker att andra gillar det förstärker vi. Om vi som lärare har detta i bakhuvudet hela tiden så ändrar det hur vi agerar i klassrummet. Så tänk på det :)

Teknikens magi

Underbart uttryckt av Joachim Tornström tycker jag. (sagt under ett webbseminarium)

"vi måste akta oss för att fastna i verktygens magi"

För det är ju så det är. Målet är inte tekniken i sig utan det gäller att ha klart för sig att det är lärandet och lärandet om lärandet som är det viktiga. Hur vi kan utnyttja tekniken för att göra lärandet mer relevant, mer utmanande och verkligt. Målet måste vara att ge eleverna en trygghet i att orientera sig i en värld där all information finns att tillgå. Där tillgång till informationsorienteringskompass (det hittade jag på nu) är den kanske viktigaste kompetensen.

Vi som brinner för det här fastnar ofta i glädjen över att testa nya verktyg och vi är fascinerade av alla de möjligheter som finns.

Men det som verkligen förenar oss är den omvärldsanalys som vi har gjort. Den fasta övertygelsen att skolan inte ger den utbildning som den borde.

Att samhällsförändringen är inne i ett språng och att skolan ännu inte har anpassats till den framtid som vi utbildar våra elever för.

Det handlar om ett skifte i vilka kompetenser som är viktigast att träna. Sverige är ett land präglat av de stora företagen. De som förvaltar och förädlar våra naturtillgångar. Det är INTE där vårt framtida välstånd kommer att grunda sig. Vi måste vidareutveckla och nyuppfinna om vi vill fortsätta att vara ett rikt land. Då är det sådana kompetenser vi måste träna upp hos våra elever.

Tekniken ger oss ypperliga möjligheter till just detta.

Människan är av naturen en ypperlig problemlösare och en social varelse. Vad vi ser nu är inte något nytt utan en återgång till ett mer naturligt förhållningssätt till lärande. En återgång till ett lärande som bygger på nyfikenhet, relevans, engagemang, uppfinnande, skapande och samarbete.

Klosterskolans gamla organisation och syn på lärande är det dags att lämna nu.

Skolan och forskningen

Skolan behöver bli mer intresserad av att följa forskning och ta till sig de resultat som forskningen kommer fram till. Detta är något jag funderat en del över de senaste veckorna. För detta är inte oproblematiskt. Det finns ju saker som det inte forskas på. Som t.ex. skriva sig till läsning eller Tragetonmodellen. Det finns lite forskat på detta i Sverige och intresset för att forska på det är inte stort enligt vad jag förstått.
Med tanke på detta så blir man ju lite frågande.

Samtidigt så finns det mycket vi borde ta till oss. Som att

formativ bedömning och elevens eget reflekterande över sitt lärande är kanonbra.

Det är forskningens slutsats. Men ändå kan vi i sk0lan bortse från detta och fokusera på den summativa bedömningen. Dessutom driver politiken skolan i den riktningen. Tvärt emot bättre vetande eller kanske helt ovetande. Vilket som är värst vet jag inte.

Samtidigt så är svensk skola alldeles fantastiskt bra på vissa saker som vi inte väljer att lyfta fram och som i skoldebatten lyser med sin frånvaro. Läs vad Stig-Roland Rask skriver om det mångfacetterade kunskapsbegreppet och få en motbild till den vanliga bilden.

Man skall ju bygga vidare där man är stark. Så vi skall fortsätta på den inslagna vägen och inte fundera så mycket över att våra resultat i undersökninar som Timms och andra sjunker.

Det är inte Sveriges elever det är fel på det är vad man undersöker som är fel.

Vi vill skapa smarta, demokratiska, kreativa och sociala unga som kommer att bli lika smarta, demokratiska, kreativa och sociala vuxna. Då kommer det att gå bra för Sverige.
Så svensk skola är bra och i morgon kommer Sverige att fortsätta att vara ett rikt och demokratiskt land.

Skriva sig till läsning

Har idag haft förmånen att lyssna på Joachim Thornström och de erfarenheter som gjorts i Ystad kommun när det gäller att skriva sig till läsning. Sedan starten 2004 så har antalet deltagare i Ystad stadigt vuxit och omfattar idag ALLA! Fantastiskt inspirerande och bra presenterat av Joachim fick vi följa hur man tänkt och gått tillväga.

Det som är speciellt intressant är att hela det här konceptet bygger på enskilda lärares erfarenheter och vilja att testa i praktiken. "Det funkar" verkar vara ett återkommande uttryck.

Ofta i skolans värld är det tvärtom. Nya pedagogiska idéer kommer ofta uppifrån. Det är från högskolorna (PBL?) och skolverket som det initieras. Här verkar det som det kommer underifrån. Från praktikerna. Ännu så länge forskas det inte på detta i Sverige men vi får hoppas att någon förbarmar sig och tittar på det från ett forskarperspektiv.

Att det i en värld där i princip allt som skrivs idag skrivs på dator, fortfarande är pennan som regerar i klassrummet framstår för mig som märkligt.
Jag kan faktiskt inte köpa att så mycket tid läggs på att lära våra barn att skriva för hand.

Dessutom är det ju så att massvis med barn varje dag går till skolan för att misslyckas med att skriva en snygg handstil (jag gjorde det under 12 år). Inte berodde det på att jag inte hade något att berätta.

Pennan begränsar datorn befriar?

Kvantitet eller kvalitét

I dag funderar jag över om det inte är så att vi i skolan behöver skifta fokus. Det är så ofta vi fastnar i kvantitet. Boken skall man hinna igenom. Punkt. Annars har man ju inte gjort hela kursen. Men kanske skall vi lärare bara släppa det och i stället börja fokusera på kvalité istället. Fundera mer över metalärandet kanske. Tillgång till information har vi idag obegränsat och det gör att vi måste fundera mer över lära att lära än något annat.

Vikten av att skolan ställer frågor och inte bara ger svar

Lyssnade som vanligt på sommarprataren i P1. Idag Håkan Lans uppfinnare (här är programmet). Han pratade om många spännande saker men det som jag fastnade för var när han pratade om skola (såklart). Han betonade vikten av att arbeta med frågor. Alltså inte berätta hur det är utan att ställa frågor som eleverna själva söker svar på. För honom handlar det om att inpränta ett vetenskapligt förhållningssätt. Han betonade vikten av att inte svara direkt utan fundera. Ordet som han inte använde men som han använt om han var lärare var reflektera.

Att tänka, pröva, omvärdera och reflektera. Sedan redovisa vad man kommit fram till.

Detta fick mig att tänka på Stephen Heppel. Han har sagt i någon film att internet inte är nu utan nästan nu. Helt enkelt ett perfekt ställe för att tänka, fundera, reflektera och sedan skriva.
Klassrummet är nu medan klassrummet på nätet är nästan nu. Båda har sina fördelar och nackdelar. Men genom att de kan komplettera varandra så kan vi nå längre.
Jag har själv provat detta under ett par år och blir alltid lika förvånad över att elever som inte fullt ut kommer till sin rätt i klassrummet kan lysa när man ger dem möjlighet att verka i nästan nu.
Att arbeta med att ställa frågor istället för att ge svar kan säkert upplevas som väldigt svårt av en del lärare som är vana vid att vara de som sitter inne med svaren (och ofta frågorna med).
Att arbeta med att ställa frågor kan knappast påstås vara ett nytt sätt att arbeta eller ens särskilt revolutionerande. Sokrates mina damer och herrar jag säger bara Sokrates. När jag läser frågorna som jag hittade här så tycker jag att det känns som att de skulle kunna vara komna från mitt klassrum.

Inte visste jag att det var i Sokrates anda jag undervisade.

Men nu så här i efterhand så känns det ganska bra måste jag säga. Tänk om det hade varit jag som varit först. Ereniuska frågor skulle väl kunna funka.

IKT och skolan. En framtidsspaning.

Sakta, sakta vaknar svensk skola. Just nu framstår den som yrvaken. Oj vi måste visst ha datorer.
Det gör att det investeras som aldrig förr i hårdvara ute på de svenska skolorna. Det är förstås bra men jag vill ändå höja ett varningens finger. Det viktigaste man kan göra ute i skolorna är inte att skaffa datorer. Nej det viktigaste man kan göra är att förändra tänket hos lärarna. Det är det som är den avgörande faktorn.

Att bara investera i hårdvara är inte en förändringskatalysator i sig själv.

Att ha tillgång till datorer är såklart en grundförutsättning men kommer inte att förändra något utan att man gör något åt skolans grundproblem. Lärarna!
Ja problem. Det största hindret för inlärning är alla dessa lärare som pysslar med utlärning.
Man blir inte lärare för att man vill jobba i en teknikintensiv, kunskapsintensiv och entreprenöriell verksamhet. De allra flesta har som drivkraft en stor glädje inför att jobba med unga människor. Det är givetvis inte fel utan självklart underbart bra. Problemet ligger någon annan stans. Nämligen i omvärldsanalysen och framtidsspanandet.
Det vi gör i skolan skall ge dagens unga de verktyg de behöver i en framtid som vi vet ganska lite om. Lite men inte inget. Vi vet att mängden information inte minskar. Vi vet att den värld våra barn kommer att leva i är en långt mer internationell värld en den vi själva har växt upp i.

Ändå ägnas inte framtidsanalys och spaning många minuter under skolornas utbildningsdagar.

Det tror jag är fel. Jag tror att skolan skulle behöva fundera mycket mer över imorgon än över igår. Utvärderar gör vi ju med jämna mellanrum. Men framtidsvärderar gör vi aldrig.
Den viktigaste investeringen svensk skola kan göra är att jobba med omdefiniering av vart vi är på väg och hur vi skall jobba tillsammans med våra elever för att de skall ha maximal nytta av sin skolgång i framtiden. Då kan Sveriges lärare komma att inse att de där datorerna kan vara nyttiga för elevernas lärande.

Datorn är ett kreativt verktyg och kreativitet är det viktigaste av allt!

Att jobba med musikal

Musikalen går nu in i slutfasen. På tisdag, onsdag och torsdag skall det levereras. Det är en stor grej i byn. Gamla elever kommer tillbaka för att se vad de små kan åstadkomma. Det sätts upp affischer på de stora gymnasieskolorna inne i stan för att marknadsföra musikalen. De ca 400 biljetterna till de två kvällsföreställningarna går åt som smör i solsken helt enkelt. När eleverna är färdiga har de spelat för närmre 1000 personer och detta i en by med under 10000 invånare!
Det är inget annat än imponerande. Som vanligt i det här sammanhanget är det nya elever som kliver fram och visar vad de går för. Det finns nämligen ungar som går sina nio år i skolan och undrar vad det hela egentligen går ut på. Vad är meningen med detta som vi kallar skola? De som kräver att det skall vara meningsfullt för dem här och nu. De som inte är skolanpassade utan verklighetsberoende. Det är bland dessa som man hittar de stora vinnarna på det arbetssätt som vi använder när vi sätter upp en musikal. När skolan är på riktigt!
Tänk att vi är så dåliga på att ta till vara de eleverna i skolan. Och tänk vad bra de klarar sig i verkligheten. Är inte det konstigt?
Är det verkligheten eller skolan som är fel?

Skånskan skriver om musikalen!

Framåt mot en bättre skola

Ibland känns det som man kämpar och kämpar utan att man kommer någonvart. Som om man har en stor fallskärm på ryggen som bromsar en (som på bilden ungefär).

Sedan uptäcker man plötsligt att man börjar lyfta.

Så känns det den här veckan. Som om det börjar lyfta.

Rektorer som börjar prata 1-1.

Lärare som engagerat pratar om IT som ett verktyg för lärande. Inte som problem.

Lärare som på allvar pratar om formativ bedömning och vill ha IT-stöd för att kunna göra det på ett smidigt sätt.

Fortfarande har vi en lång väg att gå för att få fler lärare att förstå att den stora skillnaden inte ligger i själva verktyget utan i tänket och arbetssätten.

En Smartboard gör ju ingen sommar utan det är hur man använder verktygen som är den stora skillnaden. Den här veckan har visat att vi rör oss i rätt riktning.

IKT-strategi nationellt och lokalt

Lund har fått en ny IKT-strategi vilket gör mig mycket glad. Den är ambitiös och siktar precis så högt som vi i Lund bör göra. Vi skall ligga i framkant. Lund är en knutpunkt när det gäller såväl utbildning som IT. Självklart skall vi i Lunds skolor ha tillgång till den senaste tekniken. Nu står det där med tydliga bokstäver på vitt papper.

All personal ska ha en egen bärbar dator. Alla elever ska ha tillgång till
en
egen bärbar dator.
Övrig teknisk utrustning som t.ex. handdatorer,
kameror, mobiltelefoner,
gps, interaktiva skrivtavlor och annat som behövs
för ett utvecklingsorienterat
arbetssätt ska också finnas tillgängligt i
verksamheten.

Kanon! Då behöver vi inte argumentera och debattera det mer utan kan diskutera det som är viktigt att diskutera. Metoder och pedagogik!
Jonas Hällebrand är inne på samma linje.
Datorn är bara ett medel inte målet i sig. Det som är intressant är vad man kan göra med den. Kommunikation och samarbete. Skapande och kreativitet.
Killebäckskolan är på väg in i ett EU-projekt som handlar precis om detta. Vilka möjligheter till lärande!
Lika glädjande som det är att Lund är på rätt väg. Lika rädd blir jag när jag tänker på att det självklart finns kommuner där detta är långt bortom horizonten. I Computer Sweden kan man läsa att det efterlyses en nationell IT-strategi. Skolan ligger långt efter och det behövs krafttag för att komma ikapp övriga samhället. En kraftfull nationell strategi behövs för att säkra att våra elever får en likvärdig utbildning och tillgång till världens viktigaste verktyg för lärande. Det är en skam att så mycket av skoldebatten handlar om att beslagta och begränsa elevernas kommunikationsmöjligheter och så lite om hur vi kan öka kommunikation och lärande i en komplex digital värld.
Nationell strategi NU! Jag har svårt att se att man kan låta bli. Fast Björklund är kanske inte så intresserad av redskap för lärande. Han pratar hellre om ökad kunskap genom fler prov. Fast vem vet vad han menar med kunskap. Jag vet inte vad han har för kunskapssyn fast det vet kanske inte Björklund heller?

Ifrågasätta vad man håller på med?

Ibland är det nyttigt att fundera över vad man håller på med egentligen. Läste en tweet från Öpedagogen där hon gjorde just det. Hon funderade över om det verkligen är så viktigt det här med bloggar och twitter Hon fick mig att fundera. Redan där har vi faktiskt en del av svaret. Ja det är viktigt för det handlar om spridande av tankar och verktyg. Det handlar om att just DU kan tänka och tycka i samspel med andra. Det är faktiskt inte krångligare än så. Det är faktiskt bara så enkelt och fantastiskt.

Visst är det viktigt. Datorn är viktig bara i det fall den är ett verktyg för din hjärna och andras. Men eftersom du använde din dator för att ta dig in i min hjärna så var den viktig. Visst kan man göra likadant med sina elever. Det ÄR viktigt för det är rätt plattform för morgondagens lärande.

Kunskap vad är det egentligen? Är vi överens?

Läser P J Anders Linders ledare på Svenska Dagbladet kunskapsskolan står på spel. Han hyllar Björklund för att han "varit målmedveten och drivande och initierat stora förändringar för arbetsro och ökad kunskap."

Jag tycker inte att han har gjort det. Inte i sin politiska retorik i alla fall. Ordning och reda och ökade maktbefogenheter för lärarna är inte vägen till kunskap. Självklart tycker även jag att det skall vara lugn och ro i klassrummet. Utan det så kan inget lärande äga rum. Men det uppnås av varje enskilld lärare inte genom att man stiftar lagar eller regler. Det skapas i relationen mellan lärare och elev. Den lärare som inte får respekt av sina elever har uppenbarligen ett problem att lösa. Den tiden då det fungerade att peka med hela handen och eventuellt risa upp den som inte gjorde som man sa är för alltid borta. Det skall vi vara glada för. Metoderna måste helt enkelt se anorlunda ut 2010. Respekt är inte längre något man får genom sin tittel utan något som man måste förtjäna. Detta är inget enkelt utan en av de svåraste delarna av läraryrket. Det handlar om gruppdynamik, psykologi och pedagogik. Det är otroligt svårt och en skön konst som praktiseras varje dag i varje klassrum med mer eller mindre lyckat resultat. Varje lärare kan berätta om lyckade eller mindre lyckade episoder.

Björklunds kunskapssyn hade det varit intressant att få reda på. Om han har någon så har han inte berättat om den. Med tanke på den politiska retorik som lämnar hans mun så verkar det vara mätbara faktakunskaper som är viktigast att förmedla i den svenska skolan. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Fakta känns så 1900-tal.

Fakta behövs men är det något man skall lära sig utantill? För att sedan rapa upp på ett prov? NEJ! Fakta är något man använder sig av för att skapa sig kunskap om världen med. Men fakta är föränderligt och knappast den sanning som Björklund kanske önskar. Med en uppkopplad värld så är fakta något man kan hitta i realtid. Det förändrar vad skolan bör inrikta sig på. Det är mycket viktigare med metakunskap än med fakta. Mer svårbedömt och mycket, mycket viktigare.

PJ ANDERS LINDER avslutar sin ledare med följande ord "uppenbarligen får alldeles för många elever ut alldeles för lite av sina skolår." Det kan jag verkligen hålla med om. Aldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen. Det kallas IT och används inte minst av SvD. Det är bara i skolan som vi är kvar i 1900-talet. Ja och i hjärnorna på dem som tycker och tänker om den svenska skolan.