Lyssnade som vanligt på sommarprataren i P1. Idag Håkan Lans uppfinnare (här är programmet). Han pratade om många spännande saker men det som jag fastnade för var när han pratade om skola (såklart). Han betonade vikten av att arbeta med frågor. Alltså inte berätta hur det är utan att ställa frågor som eleverna själva söker svar på. För honom handlar det om att inpränta ett vetenskapligt förhållningssätt. Han betonade vikten av att inte svara direkt utan fundera. Ordet som han inte använde men som han använt om han var lärare var reflektera.
Att tänka, pröva, omvärdera och reflektera. Sedan redovisa vad man kommit fram till.
Detta fick mig att tänka på Stephen Heppel. Han har sagt i någon film att internet inte är nu utan nästan nu. Helt enkelt ett perfekt ställe för att tänka, fundera, reflektera och sedan skriva.
Klassrummet är nu medan klassrummet på nätet är nästan nu. Båda har sina fördelar och nackdelar. Men genom att de kan komplettera varandra så kan vi nå längre.
Jag har själv provat detta under ett par år och blir alltid lika förvånad över att elever som inte fullt ut kommer till sin rätt i klassrummet kan lysa när man ger dem möjlighet att verka i nästan nu.
Att arbeta med att ställa frågor istället för att ge svar kan säkert upplevas som väldigt svårt av en del lärare som är vana vid att vara de som sitter inne med svaren (och ofta frågorna med).
Att arbeta med att ställa frågor kan knappast påstås vara ett nytt sätt att arbeta eller ens särskilt revolutionerande. Sokrates mina damer och herrar jag säger bara Sokrates. När jag läser frågorna som jag hittade här så tycker jag att det känns som att de skulle kunna vara komna från mitt klassrum.
Inte visste jag att det var i Sokrates anda jag undervisade.Men nu så här i efterhand så känns det ganska bra måste jag säga. Tänk om det hade varit jag som varit först. Ereniuska frågor skulle väl kunna funka.
Inlägg
3 kommentarer:
Jag har alltid gillat att ställa motfrågor till elever då fast man kan uppfattas som rätt dryg om man drar det in absurdum. Har alltid uppfattat dessa motfrågor man ställer till elever som "typiskt lärare att aldrig ge ett rakt svar". =)
Men visst är Sokrates en del av framtidens skola.
Jag har alltid sett det som min uppgift att utmana eleverna så att de tvingas att skärpa sina argument och åsikter. Men samtidigt har jag betonat att det gör jag för att det är kul att diskutera och ofta har det inneburit att eleverna har hjälpts åt att resonera sig fram till saker och ting.
"Hur är det egentligen?" är en himla bra fråga tycker jag. Ofta är det där det börjar och sedan kan lektionen hamna nästan var som helst. Ofta gör man små utflykter från det givna ämnet men det tror jag är jättebra för det är på det viset som man bygger en större förståelse och ser samband och sammanhang. Så kan man se att historia, geografi och religion hänger samman och kanske snuddar man vid NO och musik och, och, och. Ja allt hänger ju samman vet jag.
Att vara lite smådryg kan ju vara rätt så kul. De flesta elever jag haft har tyckt att det varit kul och utmanande. Men visst har man fått frågan rätt många gånger "vad tycker DU Anders" Det är inte alltid jag har vetat :)
Det viktiga är nog att man tvingar elever att fundera och inte bara förväntar sig ett rätt svar.
Ganska frustrerade för en del elever såklart men bra ändå.
När jag diskuterar med elever ställer jag gärna frågan "hur menar du nu?". Det är så lätt för någon att tycka saker utan egentligen ha reflekterat över på vilket sätt.
Mycket bättre än "Förklara varför" som låser tanken, sätter press att prestera på ett annat plan. Det här har jag naturligtvis tagit av Aiden Chambers och hans tankar om litteratursamtal. Fungerar även i andra ämnen.
Skicka en kommentar