Mmm så är det. Största grejen den här sommaren är Iphone 4. Det är en händelse av sådan dignitet att det närmast kan jämföras med prinsessbröllopet. Mobiltelefonen är idag en så central del av en ung människas liv (från åtminstone klass sex) att vi som jobbar i skolan måste förhålla oss till den vare sig vi vill eller inte.
Den tiden då telefonen var något man använde för att ringa är sedan länge förbi. Idag används den för att surfa på nätet. Fotografera. Spela in små filmer. SMS. Ja till en mängd olika saker som alla i grunden handlar om kommunikation. Sedan fildelningslagen IPRED kom delar man musik via bluetooth.
Allt handlar om kommunikation i någon form och integrationen med internet blir bara tydligare och tydligare.
Behovet av att vara online blir bara större och större. Finns du inte på Facebook så finns du inte. Det kommer inte att ändras.
Så var kommer skolan in i bilden?
En mycket viktig sak är att det gäller för Sverige att ge alla unga samma chans att lyckas. I en sådan brytningsperiod som vi lever i med en så snabb teknikutveckling riskerar stora grupper att halka efter (jag menar inte bara Sveriges lärare då) eftersom de inte förstår eller har ekonomiska möjligheter.
Om vi ser skolan som en möjlighet att ge dagens unga en chans att lyckas i framtiden så bör vi ge dem obegränsade möjligheter till att delta på den fantastiska arena som är internet. Något så obeskrivligt kreativt har mänskligheten aldrig uppfunnit tidigare.
En dator per elev är inte orimligt. Det är en nödvändighet. Fri tillgång till trådlöst nätverk och givetvis duktiga och engagerade lärare.
Internet är dynamiskt, okontrollerat och vilt. Det är gott och ont. Bra och dåligt. Men hur som helst så är det kanske en av de viktigaste uppfinningar som mänskligheten har gjort.Det är en omformande kraft av samma dignitet som elektriciteten. Det kommer att förändra världen och har redan gjort det. Hur eller på vilka sätt kan vi ännu inte överblicka fullt ut. Att dagens unga behöver vara vansinnigt bra på att hantera internet och dess följder står dock klart.
Flummigt? Ja! Inte vet jag om jag är särskilt klok eller klartänkt. Men på nätet kan man ju testa sina tankar och få respons på dem. På nätet är man ju i ett sammanhang och en del av ett kollektivt sökande. Så om ni som läser kommenterar så kan vi diskutera och genom tes och antites slutligen nå syntes (Hegel).
2 kommentarer:
Well written, my friend!
Flummigt? Näe, tycker jag inte. Det flummiga är väl att stora delar av lärarkåren och föräldrarna inte greppat detta än. Vikten av att låta internet vara en fullkomligt naturlig del i skolvardagen, precis som i resten av vardagen. Inget upphåsat (hm, stavas nog inte så nä), det ska bara finnas där. Att användas vid behov (dvs ofta :-). Om man inte släpper in nätet, hur ska man då kunna föra dialog med eleverna? Hur ska man kunna diskutera för- och nackdelar, uppförande, etik, källkritik, ta tag i ev. nätmobbning och annat "otäckt" som ofta lyfts upp som anledning att inte låta ungarna surfa runt. Om man inte själv har en susning om hur facebook och andra sociala medier fungerar - hur ska du kunna möta eleverna där de är? Om man inte själv vågar prova, utmana, testa, lyckas och misslyckas - hur ska man då kunna uppmana eleverna att göra det? Om man inte själv vill lära nytt, släppa in "moderna" verktyg - hur ska man då kunna uppmuntra eleverna att göra det?
Släpp kreativiteten loss!
Ha ha! Underbart. Släpp ungarna loss det är vår!
Skicka en kommentar