Nyckelkompetenser för att vara en bra lärare 2014

Some rights reserved by jlz

I veckan talade jag på Framtidens läromedel i Lund. Rubriken som jag hade var "fyra nyckelkompetenser som du måste utveckla hos dig och bland pedagogerna". Målgruppen var rektorer och fokus på vad som krävs för att lyckas med arbetet med att ta in tekniken i skolan på ett bra sätt.


Samtidigt som jag sätter mig och formulerar och strukturerar mina tankar och erfarenheter så kommer forskningsprojektet Unos uno ut med sin rapport för 2013. Härligt att notera att mina erfarenheter stämmer väl överens med de resultat som man kommer fram till i rapporten. Jag kunde helt enkelt välja att citera rapporten och därmed framstå som ännu mer trovärdig ;)

Skämt åsido. Det är skönt att notera att det blir allt mer tydligt att IT och skola handlar allt mindre om teknik och allt mer om pedagogik och lärande. Vi är på väg att vänja oss vid att tekniken finns och vi bygger bort allt mer av det som är hinder som gör att vi måste tänka teknik.

Om vi har eluttagen och nätverket på plats så behöver vi inte reflektera över det utan kan flytta vårt tänkande till vad vi vill göra istället.

Det är glädjande.

Som de skriver i rapporten 1-1 är inte ett IT-projekt utan ett förändringsprojekt.

Som pedagog eller som rektor tycker jag att man har stor nytta av TPACK som modell för att få syn på vad vi behöver fundera över. När det gäller ämneskunskaper och kunskaper i pedagogik så förutsätter vi att det är något som lärare besitter. Underförstått är ju också att de kan kombinera dessa kunskaper. De är ju liksom inte till för att leva var för sig utan är verktyg som vi använder i mötet med eleverna.

Reproduced by permission of the publisher, © 2012 by tpack.org

Den tekniska kompetensen är lite marigare. Vi förutsätter att den finns men kan faktiskt inte förutsätta det. Lärarhögskolorna har inte (ännu) tagit ledningen när det gäller IT och skola. Här vilar helt enkelt ett tungt ansvar på huvudmännen och de enskilda rektorerna att säkerställa att pedagogerna har rätt kompetens.

Nu är det gudskelov saker på gång som kan stötta i detta arbetet.

Verktyget LIKA. SKL tar fram ett självskattningsverktyg för att se var man är och vad som är nästa steg.

Vi har en digital agenda för Sverige. Digitaliseringskommissionen har desutom nyligen kommit med sitt andra betänkande med den underfundiga titeln "En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13)" Ja vi hoppas att det snart är vår ;)

Det finns alltså ett fokus på frågorna i olika delar av samhället. Men riktigt genomslag når det kanske först när samma visioner för svensk skola når ända fram till det departement som är ansvarigt för skolan (utbildningsdepartementet). Men där är man ännu inte redo att ta klivet in i detta millennium som det verkar. Eller om det bara är utbildningsministern..... 

Den uppmärksamme läsaren väntar fortfarande på den där fjärde kompetensen.... 

Den handlar om ledarskap. 

Lärarollen förändras till en del när IT gör sitt intåg. När arbetssätt och tillgång till information förändras behöver vi som lärare fundera över vår roll och vårt uppdrag och hur det påverkas. Jag för min del tror att vi på 5 till 10 års sikt kommer att se att det som handlar om bedömning av elevers kunskaper gentemot målen kommer att i mycket stor utsträckning skötas av datorer. I Horizon report pratar man om två till tre år men jag tror att det tar längre tid (läs avsnittet om learning analytics). Detta  kommer på många sätt att vara avgörande i att förändra lärarens roll. Om vi inte är den bedömande (dömande?) makten vad har vi då för roll. Jo kvar finns det som de flesta lärare upplever som den mest givande uppgiften. Att vara den som leder och skapar möjligheter till det kunskapande som är hela målet med skolan. Lärarens roll blir mer av coach och chef och mindre av domare. Jag tror att skolan har allt att vinna på detta. 

Här hittar du min presentation

Framtidens läromedel 20 mars from Anders Erenius

Plugg eller lust? Lust att plugga?

Intressant debatt!

Debatterandet börjar inte förrän 41 minuter in i sändningen men det är bara att spola sig fram för det här är mycket intressant. Just lärande och kunskap är sådant som vi behöver prata mer om ute i skolan.

Det är ju så lätt att man fastnar i att prata om allt det där dagliga krånglet med struliga elever och krånglande scheman. 

Med det praktiska och vardagligt jordnära. Vi behöver lyfta oss till en högre nivå ibland. Den här debatten kan vara nyttig mat för tanken.

Nä nu är jag trött på det här! Svensk skoldebatt spårar ur

Foto Leonardini

Fokus på vad som är viktigt!
Ungefär så kan man väl sammanfatta vad som särskiljer skolor som lyckas väl framför de som inte gör det.
Vad som ÄR viktigt är ganska enkelt att ta reda på. Enligt Hatties metastudie är det väldigt mycket som hänger på läraren.
Jag tror väldigt mycket på det här.

Det är den enskilda lärarens arbete som är avgörande. Det är den enskilda läraren som möter den enskilda eleven i klassrummet. Då borde fokus ligga på att göra lärarna bättre. 

Bättre rekrytering. Bättre lärarutbildning och bättre fortbildning.
Men det tycks mig som om väldigt lite av fokus i skoldebatten handlar om detta. Eller är det bara jag som ser dåligt.
Lärarlegitimation. Jaha som visar vad? Att man har en lärarutbildning. Är det inte det som vi kallar för examen?

Enligt Hatties undersökning är utbildning dessutom mindre viktigt än personliga egenskaper. Så så länge man inte rekryterar till lärarutbildningar med utgångspunkt i personliga egenskaper så garanterar en legitimering inte det som ger bättre lärare. Men oj vad detta är kontroversiellt. 

Framförallt LR pratar sig blåa om vikten av utbildning. Nu är självklart goda ämneskunskaper och kunskap om pedagogik inte något negativt. Men vad man under lång tid har valt att blunda för är att läreriet. Själva lärarkompetensen rymmer så mycket mer än bara teoretiska kunskaper. Framgångsrikt lärarskap rymmer ytterligare kompetenser som inte nödvändigtvis är något man lär sig på lärarhögskolan. Om man har tur så ges man möjlighet att utveckla det man redan har. Men faktum kvarstår. Personliga egenskaper har större inverkan på om eleverna lär sig än vad lärarutbildning har.

Läs mer här

Hårdare styrning/nya läroplanen. En av de gemensamma nämnarna för de mest framgångsrika skolsystemen är ett stort mått av frihet för de professionella lärarna. Men samtidigt en stark kultur av att man vill utvecklas och att man kan lära sig mer och förfina sitt lärarskap.

Statligt eller kommunalt huvudmannaskap. Ärligt talat gör det ganska liten skillnad i klassrummet.

Katederundervisning eller inte?

En proffsig lärare väljer verktyg efter ämne och elev. Det finns inte EN metod som är den enda rätta. Det finns tusentals! Och ja katederundervisning är EN metod. Att läraren har ansvar för vad som händer i klassrummet är väl självklart och oproblematiskt. Eller?

Så vad borde debatten handla om?
Om jag fick bestämma så skulle debatten handla om vilka kompetenser som vi vill att barnen skall få träna i sin skola. Vilka kunskaper de behöver för att nå sin fulla potential i sina liv. Med fokus på framtid självklart.
Hur kan vi rekrytera de bästa möjliga lärarna? Hur kan vi få dem att vilja vara lärare i svensk skola. Hur kan vi fortsätta att utveckla de lärare vi redan har.

Morgondagens lärare behöver fokusera på fyra kompetenser. Ledarskap, teknisk kompetens, ämneskunskaper och pedagogik. Men för att bli en riktigt, riktigt bra lärare så måste man så klart vara genuint intresserad av människor. För det är i mellanrummet som uppstår mellan oss människor när vi möts som det som vi kallar lärande händer.

Fokus på mellanrummet 

Så precis när man har skrivit sitt inlägg så snubblar man över något som handlar precis om det jag efterlyser. Peter Gärdenfors pratar om sin bok Lusten att förstå på UR Play
Vad glad man blir :)

Färre böcker och mer dator

Av Sven Golz http://www.sxc.hu/profile/svenic

Nu har forskningen konstaterat att eftersom unga idag läser mindre böcker så har de sämre läsförståelse. Det verkar ju vara logiskt tycker jag. Knappast en revolutionerande upptäckt. Kanske hittar vi här en delförklaring till sjunkande resultat i svensk skola?

Man konstaterar att eftersom Sverige är ett rikt land som dessutom är tidiga med att ta till sig ny teknik så ägnar svenska barn mer tid med datorn än barn i länder som inte har samma gynnsamma förutsättningar. 

Nästa sak är ju att fundera över vad det här betyder i förlängningen. Jag är inte säker men tänker i lite olika spår här. En slutsats blir ju att skolan får ett ännu större ansvar att se till att unga får läsa mycket. En annan tanke jag får är att litteraturbegreppet är under stort tryck. Kommer de som är unga idag att i större utsträckning att ägna sig åt spel stället för romaner. Ett spel kan ju vara väl så mycket som en roman när det gäller historia och budskap om man vill. Kanske är det så att romanens betydelse kommer att minska till förmån för mer kvalitativa spel.
Att förstå det man läser ÄR viktigt idag och kommer att vara det även framöver men i en värld där konversationen mellan människor förändrats med Facebook och Twitter och chattar och Youtube och och och.... Så kanske man ändå måste ställa frågan om samma kompetens är relevant 2011 som 1990.

Det kan ju faktiskt vara så att eftersom världen förändras så ÄR det viktigare att ha grundläggande förståelse av skillnader mellan Nintendo och Xbox än mellan Strindberg och Lagerlöf. 

Kanske är det så att svenska barns sämre läsförståelse är en naturlig konsekvens av att de ägnar sig åt saker som de kommer att ha större nytta av i sina liv. Kanske är det så att spelförståelse är en viktigare kompetens imorgon än läsförståelse. Men vad vet jag.
En sak vet jag. Att göra läsförståelsetest är nog det mest meningslösa jag gjort i mitt liv. Meningslösa texter som inte ger någonting. Nu var jag ju så feg att jag aldrig för mitt liv skulle vågat ifrågasätta en sådan sak när jag gick i skolan. Det var nog dessutom klokt eftersom ett sådant ifrågasättande knappast belönades i den skola jag gick. Sådan såg ju skolkulturen ut. Lärarna som visst allt skulle berätta för oss. Vi skulle kopiera och om vi var riktigt duktiga på att kopiera vår lärare så belönades man med ett högt betyg.
Ändå så är en av de skoluppgifter som har etsat sig fast i mitt minne, och som jag är ganska stolt över, ett prov på raka motsatsen. I ämnet musik skulle vi göra ett arbete kring någon tonsättare eller musiker av något slag. De som siktade på höga betyg valde klassiska tonsättare (läraren spelade ju i en symfoniorkester). Det gjorde inte jag och min parhäst. Nej vi valde att prata om Housens historia. Den var ju för all del inte så omfattande 1990 så det var ju lätt att greppa om. Som jag minns det så blev vi ganska så sågade. Minns faktiskt inte om det berodde på bristande fotnotsredovisning (det fanns ju ingen litteratur utan bara suspekta tidningsartiklar och skivomslag) eller på om det var musiken i sig som var ifrågasatt. Men snacka om att jag för en gångs skull hade full koll på vad som skulle påverka musiken de närmsta decennierna.

Vad jag försöker säga är att om normen i skolan är att vara konserverande och att producera kopior av läraren så missar man det som är viktigt. 

Om bara det som är gamla och beprövade kunskaper skall nötas in så är risken stor att vi backar in i framtiden.

Ledarskap och fokus på det som fungerar

Läser en sak i DN som får mig att tänka lite.

Framgångsrika skolreformer har, hävdar Michael Fullan, haft ett fåtal tydliga mål och drivits med tydligt stöd från den högsta politiska ledningen. Men de har inte varit ensidigt toppstyrda utan i hög grad byggt på att rektorer och lärare varit medskapare av det nya. Lokala politiker, rektorer och lärare har involverats i ett gemensamt projekt som handlat om att identifiera vad som fungerar och vad som inte gör

Vad som funkar verkar det vara ganska dåligt med koll på i svensk skola. Man kan faktiskt undra varför det är så. Dels beror det ju på att vi är ganska dåliga på att berätta vad vi gör i skolan. Vi har ett gigantiskt kommunikationsproblem där. Skolan ser ju inte ut idag som den gjorde för trettio år sedan. Dagens föräldrar känner inte igen sig. Den skola de gick i var inte målstyrd utan betygen fördelades efter normalfördelningskurvan.

Den som kunde boken utantill fick femma. Det var en till viss del lättare skola att genomskåda. Det var väldigt tydligt vad som krävdes. 

Jag har haft många förvånade och arga föräldrar på föräldramöte när jag hållit upp läroboken och sagt "kan du allt som står i denna så har du godkänt". Det borde ju enligt den gamla referensramen vara MVG.

Ett problem vi har att brottas med är att kontakten med forskningen är väldigt svag i svensk skola. Eller om det kanske är tvärt om?

Forskningen kanske har väldigt dålig kontakt med svensk skola? 

Mycket av diskussionen inom lärarvärlden de senaste 100 åren (eller om det bara är 20) handlar om dalande status och löner. Väldigt lite i jämförelse har handlat om lärande och vad som funkar. Som om det var så att vi redan visste det och nu bara hade att förvalta. Men så är det ju inte.
Skolan måste hela tiden vara på tårna och fundera över vad vi gör och varför. Vilka kompetenser är det som behövs i morgon och tiden där efter.

Hur blev det så? Detta behöver vi ändra på. De som skall leda förändringen är så klart rektorerna. Kan de det? Har de koll på vad som är viktigt i morgon och den senaste forskningen. Jag tror inte det. Den normale rektorn är i mångt och mycket en förvaltare. Den ojämförligt viktigaste uppgiften som en rektor har är att klara budget. Nu menar jag inte att detta är oviktigt på något sätt men DET VIKTIGASTE kan det väl ändå inte vara. Nog borde man kunna ha ekonomer som sköter den biten.

Det VIKTIGASTE borde vara det som heter pedagogiskt ledarskap. 

Och om de nu har koll på den senaste forskningen vad säger den då? Ja självklart en massa konstiga saker som inte alls stämmer överens med den skoldebatt som råder i Sverige. Det är inte lätt att jobba på Sveriges största arbetsplats helt enkelt.

Att tidigare betyg är bra innebär inte att ännu tidigare och ännu mer av betyg vore bättre. Skolan kan även få ett övermått av nationella prov och andra krav på utvärdering från central nivå. Utvärdering tar energi. Blir den mycket omfattande undergräver den lärarnas själständighet och förtar deras arbetsglädje. 

Det verkligt viktiga är ett ledarskap från utbildningsdepartementet ned till det enskilda klassrummet som genomsyras av frågor som:

Vad kan vi lära av våra egna misstag? Hur kan de skickligaste lärarnas metoder spridas till andra? Vad kan skolorna lära av varandra och Sverige av erfarenheterna i andra länder?

Vad vi kan konstatera är att vi i Sverige är bra på vissa saker. Det är där vi skall bygga vidare. Inte fokusera på det som andra kan göra bättre. Att kunna skolboken utantill ger kanske höga poäng i internationella undersökningar men är knappast vägen in i framtiden.
Vi har arbetsglädje i svensk skola. Eleverna trivs riktigt bra i sina skolor. Det är knappast negativt. Det tyder på att de ser mål och mening med att vara där. Vad som behövs är mer av öppenhet och nyfikenhet. Att skolan tar klivet från den slutna klassrumsvardagen och ut i verkligheten. Det är så enkelt att ta det steget idag.

IT ger massor av möjligheter att dela och visa. Skapa och skapa om. Det är där möjligheterna för att utveckla svensk skola finns. 

Men det börjar i mötet mellan lärare och elev. Mötet människa till människa. Därför är bra lärare det viktigaste som finns. De skall ha massor av uppmuntran och hög lön. Det är en bra början.

Om avståndet ökar....

Kommer utvecklingstakten att minska de närmaste åren? Kommer skolan att få lugn och ro att hinna ifatt och anamma det nya kommunikationssamhället?

NIX!
KNAPPAST!

Det kommer inte att bli lugn och ro utan snarare tyder allt på att utvecklingstakten snarare ökar. Hur hanterar vi detta i den svenska skolans värld?
Den politiska styrningen verkar snarast gå åt motsatt håll. Åtminstone är retoriken sådan. Det är mer floder i Halland som gäller än digital kompetens.
I mångt och mycket drivs utvecklingen av enskilda lärare som tycker att detta är viktigt. Enskilda rektorer tycker likadant och driver utvecklingen på sina skolor. I allt fler kommuner kompletterar man IT-avdelningens tekniska kompetens med någon som driver den pedagogiska sidan av saken.
Skolverket är med på banan och bevakar vad som händer och informerar och tipsar. Men.......

Den enskilda läraren kan idag fortfarande välja att bry sig eller inte. Det går fortfarande att som lärare undervisa som om internet aldrig funnits och komma undan med det.
Tro det eller ej men man behöver inte ens bry sig om en sådan sak som läroplanen utan kan glatt undervisa vidare enligt den som gällde när man gick på lärarhögskolan.

Nu kommer det en ny läroplan. Den skall genomföras ute i verksamheten med start hösten 2011. Låt oss hoppas att den inte går spårlöst förbi.

Missförstå mig nu inte.

Jag tycker att läraren skall ha massor av frihet. Men det innebär också ett mycket stort ansvar.

Det ansvaret handlar om att man ständigt håller koll på vad man gör och varför. Att man utvärderar det man håller på med gentemot målen och att man ständigt utvärderar vilka mål man jobbar mot.

Vi jobbar hela tiden mot en framtid som vi vet ganska lite om. Men vi vet samtidigt tillräckligt mycket för att veta vad det är för kvalitéer som vi behöver utveckla hos våra elever.

Vi vet att våra elever behöver träna sin kreativitet. Vi vet att de behöver vara aktiva eller med ett populärt ord, utveckla "entreprenörsanda". Vi vet att de behöver kunna kommunicera. Vi vet att världen är mycket "mindre" och mycket mera internationell.

Ändå kan man som lärare idag hävda att det viktigaste är att man kan floderna i Halland.

Jag begriper inte det.

Kopplingen till forskningen är väldigt svag i skolan. Kopplingen till verkligheten är väldigt svag i skolan. Jag tycker att det känns farligt. En skola som är overklig och bygger på tro och inte vetande känns inte helt fräsch. Så kan vi ju inte ha det.

Jag tycker att vi behöver en kraftig satsning på att implementera verklighet, teknik och internationalisering i skolan. Vi behöver stärka kopplingen till forskningen.

Skolan kommer inte att få lugn och ro. Det skall den inte ha heller.

Vad som behövs är tydligt framtidsfokus, ny teknik och målinriktat arbetssätt.

Till sist vill jag lyfta fram två grabbar som lyckats ta sig igenom det svenska skolsystemet med kreativiteten i behåll. De kommer att gå långt.

Skolan och forskningen

Skolan behöver bli mer intresserad av att följa forskning och ta till sig de resultat som forskningen kommer fram till. Detta är något jag funderat en del över de senaste veckorna. För detta är inte oproblematiskt. Det finns ju saker som det inte forskas på. Som t.ex. skriva sig till läsning eller Tragetonmodellen. Det finns lite forskat på detta i Sverige och intresset för att forska på det är inte stort enligt vad jag förstått.
Med tanke på detta så blir man ju lite frågande.

Samtidigt så finns det mycket vi borde ta till oss. Som att

formativ bedömning och elevens eget reflekterande över sitt lärande är kanonbra.

Det är forskningens slutsats. Men ändå kan vi i sk0lan bortse från detta och fokusera på den summativa bedömningen. Dessutom driver politiken skolan i den riktningen. Tvärt emot bättre vetande eller kanske helt ovetande. Vilket som är värst vet jag inte.

Samtidigt så är svensk skola alldeles fantastiskt bra på vissa saker som vi inte väljer att lyfta fram och som i skoldebatten lyser med sin frånvaro. Läs vad Stig-Roland Rask skriver om det mångfacetterade kunskapsbegreppet och få en motbild till den vanliga bilden.

Man skall ju bygga vidare där man är stark. Så vi skall fortsätta på den inslagna vägen och inte fundera så mycket över att våra resultat i undersökninar som Timms och andra sjunker.

Det är inte Sveriges elever det är fel på det är vad man undersöker som är fel.

Vi vill skapa smarta, demokratiska, kreativa och sociala unga som kommer att bli lika smarta, demokratiska, kreativa och sociala vuxna. Då kommer det att gå bra för Sverige.
Så svensk skola är bra och i morgon kommer Sverige att fortsätta att vara ett rikt och demokratiskt land.

Läraren är superviktig och blir allt viktigare.

Nu är det så att det finns de som tror att om vi bara slänger in en massa datorer i skolan så blir det bättre. Jag är en av dem som trott det.
Eller velat tro det.
Men så är det ju såklart inte. Datorn är ett verktyg som alla andra. Bara väldigt mycket mer mångsidigt. Men likafullt ett verktyg.
Det är därför som läraren är så vansinnigt viktig.

Det är när vi som lärare skapar uppgifter som utmanar och engagerar som lärandet sker.

Det är där vi har vår uppgift. Med en dator per elev så har vi möjlighet att skapa vansinnigt roliga och engagerande uppgifter som kräver kreativitet och samarbete av eleverna. Det då och först då som verktyget blir ett verktyg som gör skillnad. Om vi bara använder datorn för att ersätta boken så vinner vi inget (nästan) det är inte det som är nytt och krävande för eleven. Det är när vi utmanar och kräver kreativitet, samarbete och skapande som det händer.

Att lärarens kompetens är superviktig är ju kul tycker jag.

Men det som faktiskt är ÄNNU viktigare är att man ger bra återkoppling och att eleverna själva utvärderar sitt arbete.

Kolla själv här. Per Kornhall på Skolverket har tittat på John Hatties meta-meta studie. Detta är vad han kom fram till. För att ge eleven respons är IT ett fantastiskt verktyg. Internet är en kanonbra arena för att ge och få respons. Det behöver ju inte BARA vara läraren som kommenterar. Eleverna själva kan vara aktiva och deras föräldrar och alla andra.

Visible Learning

View more presentations from St Mary Star of the Sea College.

Att det sedan inte handlar så mycket om ämneskunskaper utan om pedagogik, didaktik och mötet med eleverna är ju inte så förvånande tycker jag. Det är med eller genom relationen till eleverna som vi får dem att lära mer. Någon som fortfarande undrar vad vi skall ha sociala medier till i skolan? Men grunden bygger vi i mötet såklart men sedan fortsätter vi att bygga relationen på nätet. SÅKLART!