Vad är meningen med skolan?

 Some rights reserved by krossbow

Det är svårt att tänka i flera olika dimensioner samtidigt. Att tänka både nu och långt. Att tänka både inåt och utåt.
I ett samhälle som vårt där hastigheten i debatten ständigt verkar öka. Där Twitter med sina 140 tecken begränsar hur djuplodande man kan vara. Där finns risken att vi glömmer bort att det faktiskt inte är intellektuellt ärligt att förvänta sig att någon skall kunna reda ut något så svårt som kunskap, lärande och dess plats i samhället i en tweet, ett blogginlägg eller ens i EN bok.

Komplexa frågor har sällan enkla svar. Det finns dessutom sällan ETT svar. 

Meningen med skolan är en sådan fråga. Det finns ju såklart så många olika perspektiv att anlägga. Så många olika intressenter.

Där finns de som likt Spotifys grundare ser skolan som leverantör av arbetare. Om vi bara gör programmering till ett viktigt ämne i skolan så kommer de att få massor av programmerare. Det är såklart ett sätt att se på skolan. Lite som en fabrik. Om vi bara stoppar in rätt saker så får vi ut det som vi behöver. Men... Bara för att visa på hur mycket mera komplext än så det är så kan man ju kort fundera över hur viktigt skolan signalerar att matematik är. Hur många timmar vi viker åt just det ämnet och hur många elever som lämnar skolan med den stora drömmen att få arbeta vidare med matematik. Generellt kan man säga att det inte finns ett samband mellan MER matematik och fler som tycker om matematik.  

Men är meningen med skolan att producera fler och smartare ingenjörer än andra länder?

Om man istället tar en helt annan ansats och tittar på den enskilda elevens mål och mening med sin skolgång så blir det lite svårare. De är ju så olika alla de där individerna som går till våra skolor. För väldigt många är säkert de sociala drivkrafterna viktigare än själva "skolandet". Man går dit därför att det är det sociala sammanhang där man är någon. Man går till skolan för att där är kompisarna helt enkelt. Det är där man är människa i relation till andra. Det är där man utvecklar vad det är att vara jag i relation med de andra.

Kan man då tycka att båda dessa totalt olika ansatser är relevanta samtidigt? Kan de rymmas i samma tankevärld eller är man tvungen att välja. Allt för ofta verkar det inte få lov att vara så. Det skall vara antingen eller. Men det måste vi ändra på. Det kräver ett mycket eftertänksamt och sansat samtal där man mer är intresserad av att problematisera och analysera än att övertyga och argumentera.

Jag är övertygad om att sambanden är mycket mer komplexa än vad de flesta i förstone tänker sig. Det är kanske rentav så att det är antalet timmar vi lägger på att spela teater eller läsa serier som avgör hur många programmerare det kommer ut där i andra änden av skolsystemet.

Kultur är ett vackert ord som rymmer hela det som vi kallar människan. Det är kultur i vid mening som definierar vad som skiljer just djuret människa från de andra djuren. 

Om vi har vad det är att vara människa som det viktigaste ämnet i skolan och kultur som vårt credo så gör vi kanske annorlunda val. Både i riksdagen och i klassrummet.

Men jag vet inte. Jag är definitivt inte lika tvärsäker som så många andra verkar vara. Men jag tycker att det faktiskt är det enda intellektuellt hederliga. Att vara en tvivlare....

Vägval unik!

 Some rights reserved by giacomodaros

Endast Sverige svenska krusbär har.

Vi ÄR unika. Vi är annorlunda än andra länder på många olika sätt. Inte minst har vi överlägset flest hårdrocksband per capita i världen endast slagna av Finland (jo det lär vara sant). Att vara annorlunda är något som är både eftersträvansvärt och nödvändigt i en värld där internationalisering och robotisering är vardag. Att odla sin särart är att skapa sig existensberättigande.

Vi är unika och annorlunda i det att vi inte ger betyg till barn i tidig ålder. 

Vi är annorlunda i det att vi INTE tillåter aga. Vi är annorlunda i det att vi kan och vågar ifrågasätta det chefen säger utan att chefen för den skull tappar ansiktet. Vi är annorlunda i det att våra elever trivs i sina skolor. Vi har kommit unikt långt i arbetet med jämställda villkor mellan könen och tycker ändå att vi har långt kvar.

Att då tycka att vi skall anpassa oss till de "andra" för att hävda oss bättre i jämförelse med dem är inte bara dumt. Det är att rasera det som är vårt lands styrka och framgångsrecept. 

Svensk skola ÄR fantastiskt bra. Vi har verkligen lyckats med att få eleverna att omfatta det som står längst fram i skolans styrdokument. Läroplanen inleds med att beskriva vad som är skolans värdegrund och uppdrag. Vad är det skall gå ut på helt enkelt. Det som är VIKTIGAST! Där hittar vi skrivningar som... 

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla."

"Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället."

Detta är vi riktigt bra på. Svenska pojkar är snällast i världen! Bara en sån sak.
  Svenska elever blir mer och mer toleranta. En mycket positiv utveckling.

Det betyder självklart inte att vi inte behöver bli bättre på matematik eller att man inte behöver kunna stava. Det betyder bara att vi måste vara väldigt försiktiga när vi gör förändringar så att vi inte gör dessa på bekostnad av det som är våra styrkor. För att göra en liknelse. Det är klart att det är bra om Zlatan utvecklar sitt försvarsarbete men om det sker på bekostnad av hans styrka som anfallare så kanske han snart spelar i MFF igen. Det kan ju aldrig vara meningen.

Men i en värld där vi kommer att samarbeta och göra affärer med hela världen. Där det team du och dina barn kommer att arbeta i kommer att spänna över olika kulturer, religioner och åsikter. Då är kunskap om och respekt inför olikheter något som kommer att vara en fördel. 

Vi skall inte sluta vara unika.Vi skall odla vår särart och vara stolta över den! Att resten av världen gör på andra sätt än vi, kan faktiskt innebära att vi gör helt rätt. Så det så!

Föder skolan kreativiteten? SETT 2014

Some rights reserved 

Tänk vad som kan hända om man bara vågar säga ja istället för att lyssna på det där dåliga självförtroendet som viskar i örat att "nä det där vågar du inte. Du är inte tillräckligt bra". 

Där är så många som lyft mig genom åren. Som har öppnat dörrar. Som har uppmuntrat och bjudit in mig. Men det är jag som har tackat ja. Det är jag som har gett mig själv chansen att vara med.
Det hade jag inte vågat om jag inte hade varit omgiven av ett härligt gäng människor som stöttat och skapat trygghet. Det är familjen såklart. Men det är även arbetskamrater, rektorer, IKT-gänget i Lund och Digiteket. Det är den tryggheten man känner när man vet att man är omtyckt för den man är och inte för vilka resultat man har. Det är då man vågar ta risken att misslyckas men även chansen att lyckas.

Detta kan självklart föras över till det enskilda klassrummet. Till det arbete vi gör med våra elever. Vi vill att de skall vara kreativa och ta risker i sitt tänkande. Utmana sig själva att kliva utanför det trygga och invanda för att det är så man lär sig saker.

Att lära sig cykla handlar kanske mindre om att lära sig cykla än att lära sig ta risken att ramla. 

Det finns forskning som tyder på att vi människor naturligt siktar på riskminimering. Vi är mer oroliga över förluster än vi är benägna att se möjligheter helt enkelt. Då är det något som vi behöver träna på att förändra tänker jag :)

På SETT pratade jag om kreativitet. Vad det är och hur vi kan skapa en skola som stöttar kreativitet. Egentligen är det inte så svårt. Det handlar bara om tre saker

1. Skapa en trygg kultur i klassrummet där det är OK att misslyckas och där vi tillsammans stöttar varandra i att våga tänka divergent. Jante ut genom fönstret helt enkelt och ett mindre fokus på att tänka rätt utan istället tänka fritt!
2. Utgå från elevernas värld. Deras intressen och referensram. Man måste alltså som vuxen i skolan ha järnkoll på det som är ungdomskultur. Spel, filmer, youtube, memes ja allt det som är ungdomars allmänbildning.
3. Skarpa uppdrag! Det måste vara på liv och död. Det duger inte idag att det är läraren som är mottagare. Eller bara föräldrarna. Vi lever i en annan medievärld idag. Det vi gör skall vara vårt allra bästa och det skall vi visa för hela världen! Om det inte är på liv och död så är det inte på riktigt. 

Det är dags nu att våga förändra skolan så att den är i takt med sin samtid. Det betyder att vi måste fundera över hur vi organiserar och levererar skola. Precis som alla andra branscher  lever vi en revolutionerande tid.

Precis som banker, skobutiker och skivbolag måste vi förändras eller dö bort. Skolan är allt för viktig för att få dö! 

Våra barn vill lära sig! De vill umgås med varandra och oss. Vi har alltså alla förutsättningar vi behöver. Det är bara hur vi gör som vi behöver förändra. Det är rimligtvis inte särskilt svårt.
Men... ja vi måste våga säga ja!

Här är presentationen förresten :) 

Föder skolan kreativiteten? Sett 2014 from Anders Erenius

Skolan göder kreativiteten?

Some rights reserved by alles-schlump

Efter att i sociala medier ha snubblat över ett blogginlägg om en skola i USA som heter Sudbury Valley School har hjärnan haft lite att fundera över.

En skola helt utan allt det som vi tänker att skola skall vara. Inga lektioner. Ingen läroplan. Inga egentliga krav. Bara möjligheter.

Vad en sådan skola gör är att den ställer hela grunden för skola på huvudet. Vem finns skolan till för egentligen. Det där är ju inte helt ointressant nämligen.

Har vi en skola för samhällets skull eller för elevernas?

Varför har vi skolplikt? Skulle ingen komma till skolan om det inte var lagstiftat att man måste? Skulle samhället paja fullständigt om skolplikten försvann? Skulle vi stå utan revisorer och snickare? Skulle vi förlora en generation till dataspel och droger?

Många frågor som söker sitt svar.

Här vilar en människosyn och en kunskapssyn i dessa grumliga vatten. Antingen lär vi ju oss därför att vi människor har en inneboende kunskapstörst och nyfikenhet. Eller så är människan av naturen lat och måste tvingas att lära. Det är ju antingen eller. Tydligen är svensk skola byggd på antagandet att här måste till tvång. Annars hade vi ju inte lagstiftat om att man MÅSTE gå i skolan. Ett sådant antagande om människans drivkrafter kommer ju att påverka alla andra beslut man fattar. 

Att antagandet om människans lathet är tokfel vet ju varenda människa som umgåtts med ett litet barn. Så hur tar vi tillvara denna kunskap i svensk skola idag. 

Med tanke på hur den politiska debatten ser ut i dagsläget så verkar det ju inte gå alls i den riktningen. Det verkar mer handla om hur tidigt man kan sätta betyg på barnen.

Om vi istället tar vårt avstamp i den inneboende kraften i unga människors nyfikenhet så hamnar vi helt andra (och tror jag) diskussioner. Då blir frågan hur vi skapar en skola som eleverna VILL komma till för att det är så förbannat roligt att lära sig.

Det leks för lite i svensk skola! 

Det är lätt att ändra på! Det är dags att vi tar leken på allvar och utnyttjar den fantastiska potential som våra elever besitter.  

Ämnesövergripande. Varför är det en bra idé

Some rights reserved by Gibson Claire McGuire Regester

Hur vi strukturerar vår kunskap är något som jag tycker är väldigt spännande. Vi dras sedan skapandet av den första encyklopedin med ett sätt att organisera kunskap. Man liknade det vid ett träd. Ett kunskapens träd, vilket ju redan var en etablerad liknelse.
Vi delar upp kunskapen på olika nivåer. Humaiora och teknik. Eller på en mer detaljerad nivå naturgeografi och ekonomisk geografi.

I skolan har vi också gjort detta. Vi har teoretiska ämnen och praktiska ämnen. 

Vi har kemi och samhällskunskap.
Rent praktiskt så är det ju inte så konstigt. En lärare kan inte kunna allt. Vi måste specialisera oss. Vad jag tänker är att denna specialisering får konsekvenser som vi kanske inte har reflekterat tillräckligt över.

Hjärnan gör inte sådana skillnader på kunskap. Om vi inte skapar en sådan skillnad genom att lära oss att det är skillnad. Hjärnan har alla möjligheter att koppla samman kunskaper på nya sätt. Att spränga sådana här givna kunskapslagar är det som leder till inovation. Att tänka det som inte redan tänkts kräver ju att vi bryter mot de strukturer vi skapat för vårt tänkande.

Hur vår hjärna jobbar med kunskap kan mer liknas med det sätt som internet är uppbyggt. Med oändligt antal möjliga kopplingar mellan olika delar av kunskaper.

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Internet_map_1024_-_transparent.png

Men här invänder min hjärna. Man måste ju först ha kunskaper att koppla ihop innan man kan göra kopplingarna. Eller?
Här kan man ju tänka att grundskolan ger de grundläggande kunskaperna. Sedan kan man gå vidare och göra kopplingar sen. Men jag tror inte att det är en bra idé. Jag vet att en professor i Lund beskrivit det ungefär så här.

Först går man i skola och lär sig kopiera och ta över det det andra tänkt. Fortsätter att göra det samma på gymnasiet och universitetet. Under forskarutbildning får man inte gå för mycket utanför ramen för att inte riskera att ställa sig utanför och därmed riskera att man inte får fortsatta. Så här håller vi på ända tills man efter mängder av år blir professor. Då kan du äntligen vara fullständigt kreativ och tänka fritt.

Är det någon som tror att detta sätt gynnar kreativt tänkande? Det tror inte jag! Om vi har tränat under åratal på att tänka på ett sätt så är det det vi blir bra på. 

Så hur skall vi göra då?

Jo vi skall träna på och jobba på att organisera arbetet i skolan på andra sätt. Att ha ett ämnesövergripande arbetssätt är en bra ingång. Att använda modeller av typen Big Five eller Blooms taxonomi (den ena bygger ju på den andra) för att få syn på våra olika ämnens gemensamma nämnare. Att skapa en miljö och kultur på våra skolor där vi uppmuntrar kreativitet, skapande och experimenterande.

Det handlar inte om att ge avkall på kunskapsuppdraget utan om att angripa det på andra sätt helt enkelt.

Varför vi skall göra det är väl självklart. Det är roligare och leder till bättre tänkande. Dessutom tror jag att vi behöver tekniker med kunskaper i filosofi. För att inte tala om filosofer med kunskaper i teknik. Eller för all del medborgare som kan göra såväl etiska ställningstaganden som skapa nya innovationer.

Det räcker inte att bygga en bra maskin. Den måste vara vacker också!

http://www.flickr.com/photos/tinkerbots/5368879532/

Det är dags att byta inriktning på den svenska skolan! Det är dags att flytta fokus från att jaga PISA resultat och ett alltför stort fokus på att vi skall producera ingenjörer till en skola som är till för eleverna.

Idag upplever jag att man har en bild av skolan som en maskin. 

Om vi bara stoppar in större mängd tid i matte och NO så verkar man tro att det kommer ut fler ingenjörer i andra ändan. Det är bara ett problem. Människor är inte matematik. Det är inte så enkelt.

Jag tror att det rent av är så att det är kontraproduktivt att göra så.

I ett debattinlägg i DN skriver Robert Weil om vikten av att uppvärdera de humanistiska och konstnärliga ämnena i den svenska skolan.  Inte för att svenska affärsmän skall kunna föra sig bättre i de finare salongerna (vilket kanske skulle kunna behövas). Nej det handlar om att vi behöver människor som har kompetens att bygga ett bättre samhälle. Det behövs ett etiskt perspektiv. Det behövs filosofer och musiker. Det behövs konst och poesi.

Mänskligheten står inför en mängd ödesfrågor som vi måste möta på en mängd fronter. Frågor som global uppvärmning är inte enbart något som vi kan lösa med nya uppfinningar.

Vi kommer att behöva använda alla människans kompetenser för att komma till rätta med problemen.

Jag tycker att vi skall göra en tankemässig flytt. Skolans uppgift bör inte vara att leverera nyttiga arbetare och skattebetalare. Nej det är dags att vi istället inriktar skolan mot att utveckla eleven. Om målet är att skapa lyckliga och hela människor är jag övertygad om att vi gör andra val. Att vi gör andra saker. Då kommer vi också att få matematiker och ingenjörer med andra och mer kreativa infallsvinklar. Det är jag övertygad om.

Det räcker inte att bygga en bra maskin. Den måste vara vacker också.

Kreativitet. Är det något vi skall uppmuntra i skolan?

Some rights reserved Arlo MagicMan

Kreativitet och skola är ett lite problematiskt ämne. Det är liksom en av de där paradoxerna som läraryrket är fullt av.

Kreativitet handlar om att bryta normer och ta tänkandet utanför det redan tänkta och gjorda. Ofta krockar detta med andra mål som vi sätter upp för det som vi gör i skolan. 

Så här ungefär.

Som lärare planerar man ett ämnesområde. Baserat på LGR 11 väljer man ämne och vilka förmågor man tänker sig att utvärdera eleverna utifrån. Därmed har man redan i sin egen hjärna skapat sig en bild av hur man tänker sig att det hela skall gå till. Redan där har vi börjat begränsa oss och potentiellt även våra elever. Dessutom kan vi på detta lägga den våta filt av skolkultur och skolhistoria. Allt det där som vi omedvetet införlivat i vårt tänkande om vad skola skall vara och bör vara. Detta rimmar nu väldigt illa med det där som handlar om att bryta normer och invanda tankebanor. Ja hela tänket kring detta att mäta kunskaper och sätta betyg handlar ju allt som oftast om att se hur väl eleven passar in i formen av en duktig elev.

Hur många gånger har jag hämmat mina elevers kreativa utveckling genom min oförmåga att se och förstå deras tankebanor på grund av att jag själv redan bildat mig en uppfattning av hur världen är  och bör vara. Hur många gånger har jag medvetet eller omedvetet utsläckt kreativa infall genom att styra och ställa med mitt ledarskap i klassrummet?

Det handlar helt enkelt om att helt vända på våra bilder av skola är om det är kreativitet som är målet.

Vill vi att eleverna skall utveckla sin kreativitet får vi förändra skolan från grunden.

Ordning och reda ut genom dörren. Uppdelning i ämnen med fast timplan kan fara och flyga. 

Nu tänker ni att jag helt har förlorat både sans och vett. Det har jag inte och även jag inser att det finns andra viktiga mål med svensk skola än bara att skapa kreativa elever.

Men varför inte börja med att kopiera Google och deras 20% free time  En dag i veckan till egna projekt som baseras på intresse och fria val. Inte "elevens val" utan något helt annat.

Om vi tror på våra elevers egna drivkraft och lust att lära så kan vi våga att släppa loss den. Jag tror att det finns massor av spännande projekt som vi skulle kunna få se.

Framtidens skola. En spaning!

Some rights reserved by Kalexanderson

Härom veckan satt jag i en panel med det spännande uppdraget att spana in i framtiden. Denna gång med fokus på skoldatatekens roll.
Verkligen ett kul uppdrag! Jag valde att ta i och tänka lite längre än bara de närmsta åren. Här är vad jag kom fram till.

Min spaning baseras på ett fåtal observationer och är på intet sätt att se som vetenskaplig. Dock skall sägas att det inte är taget ur luften på något sätt utan baseras såklart på fakta. Lite på allvar och lite med glimten i ögat.

Många stora idéer föds på toaletten och därför faller det sig naturligt att börja där.

Visste du att det redan idag finns intelligenta toaletter som förutom att göra det du gick dit för att göra levererar en hälsokontroll på köpet så att säga. Baserat på att det du levererar analyseras innan det skickas vidare i avloppssystemet. Dessutom kan sitsen mäta blodtryck, vikt och liknande.

ICA-kort finns i nästan var mans och kvinnas plånbok.

RunKeeper och liknande träningsappar är mycket populära.

Lägger du till de här tre fenomenen ett allomfattande internet så finns det spännande utvecklingsmöjligheter. :)

Tänk dig att du handlat godis i affären. Den informationen kickar igång RunKeeper som i enlighet med den senaste motivationsforskningen på subtila sätt kommer att påverka dig att under dagen röra dig mer (allt i enlighet med de inställningar du har gjort så klart).

Överfört till skolans värld så skulle man kunna tänka sig följande scenario. Allt en elev gör som på något sätt kan tänkas registreras av ett allomfattande internet kan användas för att mätas mot målen. Detta betyder att elevens lärande inte behöver begränsas till skolbyggnaden eller tid med läraren. Allt lärande. Dygnet runt. Kan läggas till den karta av mål som eleven skall ha uppfyllt innan man kan gå vidare till nästa level.

Vad blir då lärarens roll? Om det inte är det där att bedöma om man har kunskaper, förmågor och färdigheter, vad skall läraren göra istället? Vänta det är inte dags att svara på det än.

I en värld där allt mer arbete sköts av maskiner och robotar måste vi börja fundera på vad vi människor skall jobba med. Vad är unikt mänskligt? Vad är det vi kan eller förmår som en dator eller robot inte kan göra lika bra eller bättre? Nyckeln finns att finna i de förväntningar som näringslivet har på framtida medarbetare. 

• Problemlösning och kritiskt tänkande
• IT och digital kompetens
• Samarbetsförmåga
• Kreativitet
• Mångsidighet 

Som jag ser det så är vi på väg mot en skola som kommer att göra en synvända. Som det är just nu så ligger fokus i debatten på det som i läroplanen benämns centralt innehåll. Detta är såklart helt tokigt med tanke på vad framtiden säger är viktigt. Det handlar så klart om en politik som sitter fast i ett tänkande fast förankrat i en tid som redan kan sägas ha passerat sitt bästföredatum. Den sitter fast i 1900-talets paradigm av industrialism och och synen på skolan som en fabrik. Skolan skall prestera goda samhällsmedborgare som presterar goda resultat i olika tester i förhållande till andra länder. Fokuseringen på Timss och Pisa i debatten handlar om att tävla i en sorts resultatmätning. Men frågan om det är rätt saker man mäter i förhållande till vart vi vill.
Kanske är det så att den högljudda debatten om resultat i internationella mätningar enbart är ett sätt att slippa tala om det som vi egentligen skulle behöva prata om. Vad skall skolan egentligen vara bra för? Vad har vi för framtidsbild och vilka visioner har vi? Var vill vi att Sverige skall vara om 20, 30 eller 50 år. Var finns de storslagna visionerna för vårt land och hur skall skolan arbeta för att de målen skall nås. Räcker det med att ha som mål att vi skall slå Finland i PISA?

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Jag tror att synvändan snart kommer och att den kommer att få mycket stor inverkan på hur vi bedriver skola. Citatet ovan kommer från den nuvarande läroplanen. Om fokus på vad skolan skall göra för eleverna ligger på att skapa kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare stället för att fokusera på centrala innehållet så kommer vi att vara tvungna att arbeta på andra sätt.

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

 I en värld där information är en resurs som finns tillgänglig i överflöd för alla och där ny information ständigt tillkommer i en aldrig sinande ström är inte information i sig av något värde. Det är sammanhang och överblick som är det som vi behöver skapa. Att tolka och värdera information. Att sätta det i en mänskligt kontext. Där kommer skolan in i bilden.
Jag tror inte att skolan som plats är på väg bort. Tvärt om. Som mötesplats är skolan unik och fyller en fantastisk plats i samhället. Kanske kan skolan som mötesplats till och med breddas. Varför skall det bara vara förbehållet barn och ungdomar i vissa åldrar att få komma till den fantastiska plats som morgondagens skola kan vara.

Framtiden tillhör de kreativa och skapande människorna. Alla kommer att vilja vara med!

I en värld med ett allomfattande internet och ökande robotisering blir det unikt mänskliga viktigare.

Perspektiv på skolan

Some rights reserved by brexians

The most important thing any teacher has to learn, not to be learned in any school of education I ever heard of, can be expressed in seven words: Learning is not the product of teaching. Learning is the product of the activity of learners. John Holt

Fundera på det här en stund. För mig är det här avgörande. Det styr hela sättet man som lärare arbetar. När jag tittar på min egen lärargärning i backspegeln så kan jag ju inte låta bli att le åt hur mycket tid jag har lagt på att fundera på vad jag skall lära ut. Det är för all del inte så konstigt det är ju jag som skall stå där i klassrummet och som förväntas styra upp och leverera dagens lektioner. Men ändå. Perspektivet är så otroligt viktigt för hela processen. För val av stoff. För val av metod. För hur jag väljer att lägga upp det hela.

Man kan hävda att inte en enda lärare har lärt någon elev någonting.

Så vad är det då läraren gör då? Varför behövs det ens lärare? Jo de skapar rum för lärande. Det handlar om att skapa meningsfulla och lagom utmanande rum för möten där våra elever skapar. Om lärande är en process där kunskapen skapas i individen i samspel med andra så får det konsekvenser för skolan på så otroligt många nivåer. Men framför allt får det konsekvenser för vad vi gör i klassrummet. Lust är ett illa sett ord i skoldebatten. Men engagemang är ännu obefläckat. Om vi kan skapa engagemang så kommer det att leda till lärande.

Därför tycker jag att vi låter engagemang vara ledordet för den skola som vi vill skapa! 

Eftersom engagemang är något som bor i individen så måste vi engagera på individnivå. Tänk så många lektioner jag hade gjort annorlunda om jag hade fått göra om dem.

Jag hade en riktigt bra föreläsare i historia under min utbildning. Han sa något till oss som var något i stil med "Gå nu ut och undervisa om det som ni tycker är roligt. Det är det som eleverna kommer att komma ihåg. Det som ni tycker är tråkigt kommer eleverna tycka är tråkigt och det kommer de inte att minnas och då är det slöseri med såväl eran som deras tid." 
Vad han sa var ju egentligen bara att engagemang är så viktigt att det får avgöra vad vi gör och vad vi inte gör i klassrummet.
Det var väldigt bra sagt!



 

Plugg eller lust? Lust att plugga?

Intressant debatt!

Debatterandet börjar inte förrän 41 minuter in i sändningen men det är bara att spola sig fram för det här är mycket intressant. Just lärande och kunskap är sådant som vi behöver prata mer om ute i skolan.

Det är ju så lätt att man fastnar i att prata om allt det där dagliga krånglet med struliga elever och krånglande scheman. 

Med det praktiska och vardagligt jordnära. Vi behöver lyfta oss till en högre nivå ibland. Den här debatten kan vara nyttig mat för tanken.

Ett kreativt möte

Igår fick jag besök av en gammal elev. Nåja inte någon av de elever som jag haft i mitt normala schema att träffa men en av de där som jag haft vid något enstaka tillfälle när jag varit inne och vikarierat. En av de där som man säger hej till i korridoren och som man vet namnet på.
Det var ett mycket spännande besök. Hon ville intervjua mig om "hur skolan dödar kreativiteten".
Inte för att jag visste vad jag skulle kunna bidra med men inte säger man nej när en gammal elev behöver hjälp...
Det blev ett fantastiskt givande samtal. Hög nivå och stora drag. Tchaikovsky till Picasso till Da Vinci till Jobs till Björklund.
Så spännande och jag måste säga att jag tror att det gav mig mer än min gamla elev.

Vad krävs det för att få en skola som är mer kreativ? 

Vi var nog ganska överens om att det handlade om att befria sig från ett antal regler och måsten. Men framförallt att ändra värderingar. Det finns i skolan en hierarki som är ganska obehaglig. Det finns två typer av ämnen, teoretiska och praktiska. De teoretiska är av tradition "finare" med en speciell VIP-nivå för svenska, engelska och matematik. Jag ställer inte upp på den uppdelningen eller värderingen.

Inget ämne existerar i ett vakuum. 

Kunskap är vacker och värdefull i så väl slöjd som i matematik. Ibland är det till och med samma kunskap fast med olika tillämpning. 
Tack för en mycket spännande samtalsstund! Det gör jag gärna om.

Kreativitet är beroende av sammanhang

 Some rights reserved by â–“â–’â–‘ TORLEY â–‘â–’â–“

I Internetworld läser jag en spännande liten grej om kreativitet. Forskaren och nätaktivisten Christopher Kullenberg jämför hackerkulturen med vetenskapssamhället. Man publicerar och delar med sig för att få tillgång till andras forskning. Man gör det därför att det fungerar.
Detta är något som vi måste få in i skolans DNA. Delakulturen är en av grundstenarna av internet och det som gjort att det är så framgångsrikt. Om vi kan åstadkomma samma tänk inom skolans värld så kan vi bli mycket, mycket bättre. Faktum är att just det där att man delar. Lär av varandra och gemensamt strävar efter att bli bättre. Det är en av de gemensamma nämnarna för de skolsystem som är bäst. (How the world’s most improved school systems keep getting better)

Cultivating peer-led learning for teachers and principals– Collaborative practice– Rotation and secondment programs

Så vill vi få en skola som är fantastisk så är det genom att skapa en kultur av gemensamt lärande inom lärarskrået som är en del av vägen dit. En stark delakultur är en viktig beståndsdel. Det känns inte riktigt som det vi fokuserar på i svensk skolpolitik just nu. Det känns mest som om fokus ligger på ökad kontroll och dokumentation. Något som kan växa sig hur stort som helst på bekostnad av det vi egentligen borde göra nämligen skapa världens bästa lärande.

Kreativitet. Innovation. Skapande.

 Some rights reserved by IsaacMao

Jag undrar jag...
Jag tror att allt det där teaterspelandet, målandet, sjungandet och skapandet gjorde något med mig. Jag var nog inte så värst bra på att sjunga. Inte alls någon fena på att måla. Tycker mig minnas att jag tyckte att jag var rätt så bra på teater (men ärligt talat så blir ju minnen ljusare ju längre bort i tiden de befinner sig).
Men jag tror att det gjorde något med mig och med mitt tänkande. Om man skall vara lite mer vetenskaplig så tror jag att det påverkade min hjärnas funktion.

Jag tror att det stimulerade min växande hjärna att om och om igen ställas inför uppgifter som krävde att jag utifrån ett vitt papper var tvungen att skapa.

Utan mallar uppfinna bilden. Med en lärare som genast avslöjade om jag valde den lätta vägen och höll mig i komfortzonen.

Teater är på riktigt. Det är inte torrsim med läraren som mottagare när man vet att det i slutändan finns en publik som sitter i salongen. Det är för mig essensen av entreprenöriellt lärande. En grupp som tillsammans skapar mot ett gemensamt mål. På riktigt.
Det har definitivt påverkat mig och mitt sätt att tänka och vara. Och en hel del av mina gamla klasskamrater också har det visat sig genom åren.

IT i stället för slöjd? Nix, nej, inte!

Cranes In The Sky. by http://www.flickr.com/people/yakobusan/ Jakob Montrasio, on Flickr

Så är det på tapeten igen. I Computer Sweden kan man läsa att de tycker att man skall skrota slöjden till förmån för ett nytt ämne med IT som inriktning.

Feltänkt tyvärr. Det är inte så att IT skall vara ett eget ämne. Det är inte så som man skall lösa problemet med bristande IT i skolan. IT eller datorn/internet skall in i ALLA ämnen.

Dessutom är det så att slöjden knappast är det stora problemet när det gäller svensk skolas anpassning till ett modernt samhälle. Slöjd handlar idag ganska lite om svarv och olika tekniker att foga ihop två träbitar. Det handlar om process. Om att göra ritningar. Tänka i ett före, efter,ordning. Omsätta idéer  handling. Det handlar om att träna kreativitet och spatialt tänkande. Kompetenser som man absolut behöver i morgondagens IT samhälle. Det behövs även som en motvikt i en skola som blir allt mer teoretisk.

Hjärna och hand utvecklas ihop. Båda behövs för att skapa balans i en ung människas skolvardag.

Så även om syftet är gott, nämligen att öka IT-användningen i svensk skola, så är det ett korkat förslag. Ett förslag som bara tyder på en bristande förståelse av hur lärandet går till. Ett förslag som inte går att ta på allvar.

Vad som behövs är istället att man på ett mycket kraftfullt sätt förändrar lärarutbildningen och där lägger en mycket större vikt vid att använda modern teknik. 

Att man får blivande lärare att förstå hur viktigt det är att framtidsspana och hålla sig ajour med vad som är dagens ungas verklighet.
Inga fler föreläsningar om Internet med den ena OH-bilden efter den andra tack.

Jan Svärdhagen är inne på samma linje men uttrycker det bättre än jag kan

Positiva förändringar i skolan

One road to freedom by http://www.flickr.com/people/helios89/ Heliøs, on Flickr

Det händer mycket positivt i svensk skola just nu. Satsningarna på att komma ikapp resten av omvärlden när det gäller användandet av ny teknik är kraftfull. Bara titta på den här kartan.

För ett år sedan var det glest mellan prickarna. Nu fullkomligt exploderar det. 

Nu är tillgång till tekniken ingen garant för att förändring sker men jag tillhör dem som tror att tekniken transformerar. Bara genom att finnas där i skolan så förändras mycket. Tillgång till information och kommunikation kan vara omstörtande. Fråga Mubarak  eller Gaddafi.
Ny läroplan med en välbehövlig genomkörare av kunskapssyn och vad skolan egentligen skall lära ut och hur eleverna skall bedömas.

Vi har ett tufft arbete framför oss men jag är övertygad om att svensk skola kommer ur det här starkare och med en bättre skolkultur. En som är mindre konserverande och mer kreativiserande.

Inspiration från Byskolan Södra Sandby

Ett spännande möte med vansinnigt inspirerande lärare och skolledare vid Byskolan i Södra Sandby.

Här finns ett driv och en upptäckarlusta som bär långt ut i världen.

Tina och Ulrika presenterade hur de jobbar med skriva sig till läsning. Men även hur de utnyttjar datorn för att jobba med matematiken. Det finns mycket nyfikenhet och massor av kloka tankar om lärande och kunskap.
Just matematiken har varit ett område man valt att satsa extra mycket på. Matemateket är en mycket spännande satsning. Väl värd ett besök.
Magnus Bokelid berättade om hur man som skolledare kan få med alla på tåget mot en mer spännande och bättre skola.
Egentligen är det inte så krångligt. Det handlar om samma mekanismer om du skall leda en klass eller en hel skola.

Det handlar om att lyfta det som är positivt och fokusera på det. Inte det negativa.

Det som är intressant att notera är att det som varit drivkraften har varit nyfikenhet och en vilja att utnyttja de fördelar som tekniken ger. Inte teknik för sin egen skull alltså utan för att det hjälper lärandet. Självklart kan tyckas. Eller hur.
Jag fortsätter att följa byskolans lärare och skolledares framfart både som förälder och som IKT-intresserad. Nu skall de bara börja blogga om vad de gör så att så många fler kan få inspiration.

Livet blir roligare med ljudeffekter

Under förra året plågade jag mina elever med att krydda lektionerna med lite ljudeffekter. Ja jag vet att det kanske låter lite konstigt men jag kunde helt enkelt inte låta bli.
Jag hittade den helt underbara sidan Instants! Collection. Sidan är full av knappar att trycka på och varje knapp frambringar ett ljud.
Knappen Halleluja döljer till exempel Hallelujakören ur Händels Messias. Helt oemotståndlig att trycka på i samband med att man läser om hur Jesus kom till världen (eller när någon svarar rätt på en fråga för all del).
Knappen Shut up kan ju också komma väl till pass.
Samlingen ljud sträcker sig från film till dataspel och Youtubeklipp och tillbaka igen. De flesta vet ungdomarna mer om än vad jag gör. Som att Kame hame ha är från mangan Dragonball.



Vid rätt tillfälle är det hur kul som helst. Många skratt har det blivit. Kanske något att muntra upp arbetsplatsträffarna med?

Världsbilden

Sonen kommer ut till mig i köket och säger "Pappa jag spelar på wii mot tre från England och två från Spanien. Det är bara jag som är från Sverige".
Det får mig att tänka....
När jag var nio. Hur stor var min värld då?
Dagens unga växer upp i en värld som är mycket större och har kontaktmöjligheter som vi aldrig ens tänkte oss.
Det betyder att det som tidigare var svårt och ganska krångligt nu är naturligt. Brevvänner har ersatts av spelvänner. Detta måste vi ju bara bli bättre på att utnyttja i skolvardagen. Samarbete över landsgränser är ju inget krångligt idag. Det finns hur många skolor som helst som har hemsidor. Får man bara tag i en mailadress så är man igång. SO eller NO spelar ju ingen roll alls. Det går väl att göra i vilket ämne som helst antar jag. Slöjd har man väl överallt och musik.
Jag tänker att mina barn lever i en mycket spännande och kreativ tid. Hoppas bara att deras skola klarar att förvalta möjligheterna.
Här är en bra sida att börja med om man vill starta samarbeten inom EU eTwinning

Att jobba med musikal del två

Igår var det storslagen kvällspremiär för musikalen. Fullkomligt proppfullt i matsalen.
Över 250 föräldrar, kompisar, gamla elever och annat löst folk. ALLA vill se musikalen.

PUBLIKREKORD helt enkelt.

Genomförandet är proffsigt och distinkt. Musiken proffsig. Dansarna.... ja WOW
så jäkla bra.
Min grupp av digidokare (digital dokumentation) sköter sin uppgift på ett utmärkt sätt. Jag kan med förtroende lämna dem åt sitt öde och kan lita på att de genomför det de skall. Precis som om jag varit en vanlig chef så kan jag ägna mig åt annat trygg med att mina arbetare utför sin uppgift och hör av sig när de får problem. Mobiltelefonen ringer när de behöver hjälp.
Det känns helt enkelt som om vi befinner oss i den riktiga verkligheten och behöver jag säga att eleverna stortrivs. De får ansvar men kan få hjälp av experter när de behöver. De växer och tar ansvar som vi bara skulle drömma om i vanlig skolvardag. Det här är årets höjdpunkt och för våra elever ett oförglömligt minne. Kanske det viktigaste de gör under sin skolgång.
Jag är stolt över att jobba med så många kreativa och fantastiska kollegor och elever.

Tekniken i skolan mål eller medel.

Som så ofta när vi diskuterar IT på vår skola så fastnar det i plattformar och vissa speciella verktyg (smartboard).
Tråkigt tycker jag. Plattform i sig är ganska ointressant. Det är vad man gör och hur man gör det som är det intressanta. PC eller Mac är ganska ointressant egentligen. Vad vi vill ha är fungerande, snabba och välutrustade datorer så att vi kan vara kreativa.
Som det är idag så sitter vi fast i en väldigt låst och trög organisation. IT avdelningen har gjort sitt bästa men det betyder att vi har en väldigt säker installation vilket tyvärr även betyder att den är väldigt oflexibel.
Testar sedan någon vecka en Mac och är väldigt positiv. Snabb, stark och välfylld med verktyg som underlättar kreativiteten. Helt enkelt lättarbetad. Van som är att det tar lång tid att installera ett program man behöver så är det underbart att stå utanför kommunens plattform.
Ja och så är den snygg också.
Den bara funkar och den startar när jag öppnar locket. Det gillar jag.
Med detta sagt om teknik som jag egentligen inte skulle skriva om så är det dags att fundera över det som är viktigt.
Hur vi gör.....
Med ny teknik kan vi bygga ett lärande som blir mycket mer reflekterande och djupare än det som sker idag. Läsa i boken är inte fel men det skall vi göra för att vi sedan skall använda det vi läst till något. Det är först då som det finns en anledning att lägga det man läst på minnet. Om vi använder den fakta vi tar till oss för att forma åsikter och ståndpunkter så skapar vi kunskap. Vi får dessutom möjlighet att stöta och blöta denna nya kunskap med andra. Vi får testa om det vi kommit fram till håller även i mötet med andras kunskap. Den dynamik som då uppstår leder till ett lärande som når helt andra höjder och djup än "läs boken och svara på frågorna".
9d har varit där. Deras funderingar och diskussioner på Ningen har lett till djupare och kvalitativt högre lärande än det hade gjort annars. Jag är stolt över dem och mycket glad.
Bra jobbat 9d!