Datorn. Betygen. Forskningen.

by kpwerker

Ibland blir man positivt överraskad. I en artikel i Sydsvenskan skriver man om vad datorns insteg i skolvärlden får för betydelse. Välskrivet utan att driva en vinkling utan man litar på läsarens intellektuella kapacitet att tänka själv. Eller är det så att jag bara är så förvånad över att man inte väljer att trycka in en negativ vinklig vid första tillfälle som ges. Fast det är klart. Rubriksättaren kunde inte hålla sig och slår till med

Elevdatorer höjer inte prestationerna

Men nej det gör det kanske inte om man fortsätter att mäta på samma gamla sätt som man alltid gjort. Eller för all del om man väljer att i skolan jobba på precis samma sätt som man alltid gjort. Detta är för all del ingen nyhet för oss som fördjupat oss i det här ett tag. Det är kanske inte så konstigt heller. Om man löptränar på ett visst sätt och når ett visst resultat och vill förbättra resultatet så räcker det väldigt sällan att bara köpa ett par nya skor. Man behöver ändra hur man tränar. Eller i detta fallet om man lämnar löpningen för att köra F1 bilar. Så kanske man inte förbättrar sin löpning på grund av det. Då kanske resultatet blir fel om det är löpningen man testar av t.ex. i ett nationellt prov.

Det som är intressant här är att man faktiskt på slutet snuddar vid något väldigt viktigt som allt för sällan lyckas ta sig in i dags- eller för all del kvällspressen. Nämligen kunskapssyn.

Lära för betyget eller för livet? Kvalitet eller kvantitet? 

Min erfarenhet och det som gör att jag brinner för det här är att jag sett att verktyget dator kan vara ett fantastiskt hjälpmedel för ett djupare och mer kvalitativt lärande. Att eleverna helt enkelt når längre i sin förståelse. Att detta kanske inte gör att de får högre betyg på de nationella proven i svenska, engelska och matte tycker jag inte är alls konstigt. Jag har jobbat med elever i SO och de har haft roligt. Inte i betydelsen roligt som när man ser en rolig film eller spelar ett kul spel. Utan roligt i betydelsen. Engagerad, meningsfullt och krävande. Det betyder ju inte att man automatiskt tar med sig det in i nationella proven. Som man frågar får man ju som bekant svar.

Sedan kan jag tycka att hela diskussionen är ganska befängd. Jag vet inte om någon annan har upptäckt det här men världen svämmar över av datorer. I sopbilar, på kontoren, i kassan på ICA ja överallt är de. Det är den världen vi utbildar våra barn för att hantera och briljera i. Skall vi verkligen göra det med blyertspennor?

En gång i tiden klev man in i framtiden när man klev in i en skolbyggnad. Idag lever de flesta barn och unga ett tekniskt mycket rikare liv utanför än innanför skolans väggar. Är det rimligt att skolan halkar efter? 

Att vi lever kvar i forntiden? Jag tycker inte det. Skolan är en del av samhället och skall vara en del av samhället. Inte ett museum.

För övrigt är det lättare framförallt för pojkar att lära sig läsa och skriva med hjälp av datorn. Det kanske är negativt för handstilen men ärligt talat.... När skrev du senast ett brev för hand??????   

 

1-1 krockar med ekonomin

Vi är på väg att ta steget in i 1-1 i Lunds kommun. I IKT-planen står det att vi ÄR en sådan kommun men det är ju så klart en målsättning (populärt uttryck så här i valtider). Det är nu när visionen krockar med den bistra ekonomiska verkligheten som jobbet skall göras. Man kan ju faktiskt göra annat för pengarna om man vill. Frågan är om vi egentligen har något val. Jag tror inte det.

Om vi vill bedriva en utbildning som ger eleverna det som de behöver för att klara sig i sin samtid och framtid så kan vi inte förneka att resten av samhället har lämnat blyertspenna och suddgum. Lärobok och OH-apparat. Häst och vagn.

Herregud det är bara ett verktyg. Fast det är det verktyg som gäller idag och i morgon. Vi vill ju inte ha framtida medborgare och medarbetare som inte kan det basala. Eller?
För mig är detta ett ickeval. Det är en förutsättning. Att vi från skolan värld har ett uppdrag att kommunicera till våra politiker att datorer är dyrare än pennor är tråkigt. Man tycker ju att även de borde inse det.
Men det gör inte politiker för för dem är skolan kostnader som de har i uppdrag av sina väljare att hålla nere.

Vad jag skulle önska är mer av visioner och framtidsfokus på alla nivåer av svensk skola.

Från de enskilda lärarna och rektorerna ända upp i riksdag och regering.
På EU-nivå är det redan formulerat. Digital kompetens är ett av åtta mål som skolan skall arbeta mot.
1-1 är inte ett hinder att övervinna det är en omständighet att ta hänsyn till. Ett grundläggande verktyg för lärande.

IKT-strategi nationellt och lokalt

Lund har fått en ny IKT-strategi vilket gör mig mycket glad. Den är ambitiös och siktar precis så högt som vi i Lund bör göra. Vi skall ligga i framkant. Lund är en knutpunkt när det gäller såväl utbildning som IT. Självklart skall vi i Lunds skolor ha tillgång till den senaste tekniken. Nu står det där med tydliga bokstäver på vitt papper.

All personal ska ha en egen bärbar dator. Alla elever ska ha tillgång till
en
egen bärbar dator.
Övrig teknisk utrustning som t.ex. handdatorer,
kameror, mobiltelefoner,
gps, interaktiva skrivtavlor och annat som behövs
för ett utvecklingsorienterat
arbetssätt ska också finnas tillgängligt i
verksamheten.

Kanon! Då behöver vi inte argumentera och debattera det mer utan kan diskutera det som är viktigt att diskutera. Metoder och pedagogik!
Jonas Hällebrand är inne på samma linje.
Datorn är bara ett medel inte målet i sig. Det som är intressant är vad man kan göra med den. Kommunikation och samarbete. Skapande och kreativitet.
Killebäckskolan är på väg in i ett EU-projekt som handlar precis om detta. Vilka möjligheter till lärande!
Lika glädjande som det är att Lund är på rätt väg. Lika rädd blir jag när jag tänker på att det självklart finns kommuner där detta är långt bortom horizonten. I Computer Sweden kan man läsa att det efterlyses en nationell IT-strategi. Skolan ligger långt efter och det behövs krafttag för att komma ikapp övriga samhället. En kraftfull nationell strategi behövs för att säkra att våra elever får en likvärdig utbildning och tillgång till världens viktigaste verktyg för lärande. Det är en skam att så mycket av skoldebatten handlar om att beslagta och begränsa elevernas kommunikationsmöjligheter och så lite om hur vi kan öka kommunikation och lärande i en komplex digital värld.
Nationell strategi NU! Jag har svårt att se att man kan låta bli. Fast Björklund är kanske inte så intresserad av redskap för lärande. Han pratar hellre om ökad kunskap genom fler prov. Fast vem vet vad han menar med kunskap. Jag vet inte vad han har för kunskapssyn fast det vet kanske inte Björklund heller?

Ny IKT-plan i Lund nu med kontraorder

Kontraorder! Breaking news!! Politikerna har inte klubbat den ännu. Jag var felinformerad eller bara dum. Förvaltningscheferna har klubbat. Nu återstår bara politikerna.....

Till min stora glädje så har vi fått en ny IKT-plan i Lund. Den verkar ha passerat förvaltningschefernas nålsöga utan att de gjort några ändringar. Detta betyder altså att det nu är beslutat att Lund skall vara en 1-1 kommun. Det är den stora förändringen. Där givetvis andra men att vi nu skall gå 1-1 är närmast att beteckna som en revolution. Det ger oss möjlighet att förändra hur vi undervisar. Givetvis är stora delar av lunds lärarkår ännu ovetande om hur stora förändringar det handlar om men det skall vi förhoppningsvis snart ändra på.

Det är äntligen dags att genomföra LPO 94 i praktiken. Det kommer givetvis att kräva stora utbildningsinsatser av mig och mina kollegor i IT och skola svängen. Det kommer även att kräva mycket av våra kollegor som kommer att tvingas att tänka i nya banor. Det som med ett fint ord kallas skolutveckling kommer att ske i riklig mängd helt enkelt. Vi i den svenska skolan har halkat efter och har mycket att ta igen. Vi har under åtminstånde de senaste 10 åren stått ganska still. Sedan ITis avslutades så har man nöjt sig med att förvalta utan att investera och utveckla (ja jag överdriver såklart lite). Det betyder att vi nu måste ta i för att komma upp i nivå med resten av samhället och det kommer att kosta på.

De största vinnarna är lätta att identifiera. Eleverna! Stort grattis till er. Sedan kommer ju även lärarna att få ett roligare och mer kreativt arbete. Säkert krävande men också lustfyllt. En roligare skola kommer att leda till mer lärande det är jag övertygad om.

Återstår att se hur det är tänkt att vi skall finansiera det. En inte helt oviktig detalj. Det finns sätt att lösa det på även inom rådande budget men jag tror att det kommer krävas att man i en uppstartsfas skjuter till medel annars är risken mycket stor att ansvaret landar på den enskillda rektorns skrivbord och då blir 1-1 bara en vision som snabbt sorteras bort. Menar man allvar med satsningen måste det till både morötter och piska annars blir den nya IKT-planen en trevlig men mycket tandlös papperstiger. Det skulle vara en stor skandal om det händer i staden med Ericsson, Anoto, Framfab, Bredbandsbolaget och IDEON i sin CV. Vi borde vara teknikintensivast i sverige för det är där vi är bäst störst och vackrast i den riktiga verkligheten. Nu är det dags att bli det i skolverkligheten med.

Kunskap vad är det egentligen? Är vi överens?

Läser P J Anders Linders ledare på Svenska Dagbladet kunskapsskolan står på spel. Han hyllar Björklund för att han "varit målmedveten och drivande och initierat stora förändringar för arbetsro och ökad kunskap."

Jag tycker inte att han har gjort det. Inte i sin politiska retorik i alla fall. Ordning och reda och ökade maktbefogenheter för lärarna är inte vägen till kunskap. Självklart tycker även jag att det skall vara lugn och ro i klassrummet. Utan det så kan inget lärande äga rum. Men det uppnås av varje enskilld lärare inte genom att man stiftar lagar eller regler. Det skapas i relationen mellan lärare och elev. Den lärare som inte får respekt av sina elever har uppenbarligen ett problem att lösa. Den tiden då det fungerade att peka med hela handen och eventuellt risa upp den som inte gjorde som man sa är för alltid borta. Det skall vi vara glada för. Metoderna måste helt enkelt se anorlunda ut 2010. Respekt är inte längre något man får genom sin tittel utan något som man måste förtjäna. Detta är inget enkelt utan en av de svåraste delarna av läraryrket. Det handlar om gruppdynamik, psykologi och pedagogik. Det är otroligt svårt och en skön konst som praktiseras varje dag i varje klassrum med mer eller mindre lyckat resultat. Varje lärare kan berätta om lyckade eller mindre lyckade episoder.

Björklunds kunskapssyn hade det varit intressant att få reda på. Om han har någon så har han inte berättat om den. Med tanke på den politiska retorik som lämnar hans mun så verkar det vara mätbara faktakunskaper som är viktigast att förmedla i den svenska skolan. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Fakta känns så 1900-tal.

Fakta behövs men är det något man skall lära sig utantill? För att sedan rapa upp på ett prov? NEJ! Fakta är något man använder sig av för att skapa sig kunskap om världen med. Men fakta är föränderligt och knappast den sanning som Björklund kanske önskar. Med en uppkopplad värld så är fakta något man kan hitta i realtid. Det förändrar vad skolan bör inrikta sig på. Det är mycket viktigare med metakunskap än med fakta. Mer svårbedömt och mycket, mycket viktigare.

PJ ANDERS LINDER avslutar sin ledare med följande ord "uppenbarligen får alldeles för många elever ut alldeles för lite av sina skolår." Det kan jag verkligen hålla med om. Aldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen. Det kallas IT och används inte minst av SvD. Det är bara i skolan som vi är kvar i 1900-talet. Ja och i hjärnorna på dem som tycker och tänker om den svenska skolan.

Läroboken. Är den på väg ut?

Hamnade i en spännande diskussion igår. Läromedelsbeställningar skall planeras. Frågan är var vi skall lägga pengarna. Läroböcker? Filmer? Prenumerationer på nätet?
Finns läroboken ens om några år? Jag kunde inte låta bli att ställa den frågan. Mina två kollegor högg genast till. -Boken är överlägsen datorn när det gäller att läsa! -Du kan inte jämföra dator och bok.
Min egen erfarenhet är den samma. Det är för mig mycket mera lustfyllt att läsa en bok än att läsa på datorn.
Men är det det samma som att det är så? Nej det är ju inte det. Det som känns bekvämt för mig och min generation är det som vi är uppvuxna med och som finns med som en naturlig del av vår referensram. Läsa = bok. Det betyder ju inte att dagens unga nödvändigtvis har samma syn på detta. Min son sitter gärna och läser på datorn. Han tycker att det funkar precis lika bra. Han ärväldigt nöjd med att kunna läsa Mangaböcker på nätet. Det känns naturligt för honom.
Kanske skall vi fråga eleverna vad de tror och tycker eller låta dem prova. Jag tror att de kommer att uppskatta en del av fördelarna. Ingen risk att glömma böckerna. Ingen tyngd i skolväskan (fast datorn väger ju en del).
Kan det vara så här kanske.



Jag tror att läromedelsföretagen har mycket att fundera på när det gäller digitaliseringen av läromedel. Det är ju inte bara att lägga ut texten och så är man färdig. Det krävs mer.
Kanske är det rent av så att vi skall ändra arbetssätt och lämna beroendet av läromedel. Kanske krävs det mer av morgondagens lärare än att bara tala om vilka sidor man skall ha läst. Jag hoppas nog på det. Ny teknik ger nya möjligheter. Det kanske i förlängningen betyder att läromedelsföretagen måste tänka helt nytt när det gäller affärsmodell och produkter. Annars kan de ju alltid som skivbolagen försöka gå förbudsvägen.

Fast det är nog inte att rekomendera.

Hjälp skolan brinner! Ett år senare...

Det är nu ett år sedan skolan brann. Det har varit ett tufft år vill jag lova. Men samtidigt väldigt lärorikt. Det går! Så kan man väl sammanfatta det.

Det är framåt som gäller och lösningsfokus är viktigare än allt annat. Eleverna är fantastiska och lärare och skolledning med. Trots närmast oöverstigliga hinder så löser vi det. Med samma tillgång till teknik och material som i de fattigaste av skolor i världen lyckades vi på något sätt lösa undervisningen. Inte lika bra som annars men tillräckligt bra.

Sakta men säkert börjar man ana en glimt av ljus i tunneln. Hösten 2010 flyttar vi in i den nya skolan.

På min personliga lista har vi då uppnått två avgörande steg mot morgondagens skola. Alla lärare har en egen bärbar och det finns en projektor i varje klassrum.

Nästa steg blir kanske lite knivigare. En till en för eleverna. Men det är dit vi ska ta oss. Om inte imorgon så kanske i övermorgon.

Trolla med knäna kan vi! Nu skall vi lära oss att trolla med datorn.

Det är vansinnigt kul...

Det lackar mot Jul

Så här års är det dags att skriva önskelistor och sammanfatta året som gått. När det gäller önskemål för framtiden så är det ganska enkelt. Jag har bara en önskan. Att Lunds kommun genomför den IKT-plan som ligger på bordet. Den är nämligen vansinnigt bra. Den ger möjligheter att förverkliga en skola i takt med sin samtid.

När det gäller att sammanfatta det gångna året så är det inte helt enkelt för det spretar ganska vilt. När det gäller förutsättningar så har de i och med branden i början av året då skolan bokstavligen gick upp i rök gjort att de fysiska möjligheterna att arbeta med framtidens verktyg helt enkelt inte existerar. Datorerna brann upp och har ännu inte kunnat ersättas fullt ut. Så de fysiska möjligheterna har försämrats. Men något som förändrats till det bättre är den syn på teknik som lärarna på skolan har. Det sprider sig en önskan om möjligheter att integrera ny teknik i skolvardagen. Medvetenheten om att det är viktigt och roligt har ökat markant. Det finns ett sug efter 1-1 som inte fanns tidigare. Sakta men säkert sprider sig en vilja att förändra arbetssätt i riktning mot något som känns väldigt mycket modernare än blyertspenna, papper och prov.

Kreativitetens betydelse för hur både elever och personal trivs i skolan kan inte överskattas. Det känns som om vi rör oss i riktning mot en mycket mer kreativ skola. Att det sedan är en ständig kamp i uppförsbacke låter vi inte hindra oss.

Heja Killebäckskolan! 2010 kommer att bli ett fantastiskt år. Om ett år kommer de fysiska förutsättningarna vara totalt anorlunda. En nybyggd skola och en genomförd IKT-plan skulle betyda att vi tog ett gigantiskt kliv framåt. Det kommer onekligen att bli en spännande resa.

Fasten your seatbelts. 3 2 1.... get ready for takeoff.

Spännande tankar om 1-till-1, IT och skola

Problemet är egentligen inte lärarna utan den politiska ledningen av skolan! När de förstår att skolan behöver samma verktyg som den riktiga världen kommer lärarna att göra det.
Onekligen en intressant tanke tycker jag. Ofta så tänker jag att det är lärarnas tänk som måste förändras. Men det är kanske fel målgrupp. Det kvittar kanske hur mycket tid och kraft vi lägger på att utbilda lärarna när det i själva verket är politikerna som behöver utbildning.

Jag tror att det finns en stor poäng med detta påstående. Vi kan ju inte trolla med knäna jämt utan behöver ha de ekonomiska förutsättningarna och prioriteringsordningen klar uppifrån.
Bruce Dixon menar att det är där problemet ligger idag i alla fall.

Bruce Dixon about schools and political leadership from Richard Gatarski on Vimeo.

Nu finns det ju exempel på att det visst går att genomföra 1-till-1 även utan att det skall till nya pengar. Det går att göra om man vill och prioriterar det.

Stig-Roland Rask resonerar i sina två senaste blogginlägg kring den här frågan. Kanske skall man se det som en investering rent av. Som dessutom genererar besparingar. Det kan väl ändå inte stämma? Eller?

Hur kan Falkenberg ha råd? Del I

Hur kan Falkenberg ha råd? Del II

Om man möjlighetiserar lite mera än man problematiserar så kan man nog få till det.
Eller som Jonas Hällebrand brukar säga "en elev mer per klass så kan alla få en dator" Mer kostar det inte.

Det känns ju plötsligt lättare att lösa det då. Eller hur?

Smartboard eller inte? Del 2. En till en.

Föregående inlägg startade en ganska het debatt på Facebook om Smartbords värde i olika stadier i skolan. Jag resonerar såklart utifrån min verklighet såsom lärare på högstadiet.

På de lägre stadierna eller när det gäller specialundervisning så kan det visst vara motiverat med Smartboard där det självklart kan det vara ett utmärkt redskap i händerna på rätt pedagog.

Debatten gled snabbt över till att handla om datorn i skolan. När det gäller en till en så går även där åsikterna isär något. Finns behovet verkligen? Jag tycker det! Lika självklart som det är idag att varje elev skall ha tillgång till penna och papper är det för mig att man skall ha tillgång till dator.

Om detta sedan skall vara klassuppsättningar som lånas över lektion eller en egen dator per elev är för skolorna ett ekonomiskt problem. Men för mig framstår det som självklart att det skall vara en egen dator. Det handlar om både teknik, ansvar och planering.

500 olika användare på en dator gör den slö och sliten på några månader. Bara tänk på den härliga mängden bakterier (eller virus i det här fallet) i tangentbordet i svinifluensatider. Personligt ansvar gör att man är mer rädd om grejerna och minskar risken för förstörelse. Men viktigare än allt detta. Tillgång till verktyget när som helst gör att man använder det i större utsträckning. Lärande sker inte bara under lektionstid utan kan lika gärna ske i korridoren efter lektionens slut. Eller varför inte klockan 19.00 en torsdag. Då skall verktyget finnas till hands.

Om man sedan skall ge elever som börjar f-klassen en egen dator eller inte har jag svårare att bedöma. Att man i femman eller sexan har egen dator känns däremot mycket lämpligt i min värld.

Eller som kollegan Anette skriver på Facebook.

Jag tror att en dator till varje elev är mer än bara en morot. Det handlar om jämställdhet för mig. Alla har rätt att lära sig använda detta verktyg. ... För mig är det som att säga att kritor på bilden, gitarrer på musiken, tyg på syslöjden och trä på träslöjden är morötter. Dessa och datorn är verktyg och medel som ska användas.

Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Tänk Om

I slutet av förra terminen trillade det ner en inbjudan till Rektorsakademien i mailen. Jag fick möjlighet att delta i uppstarten av ett nytt projekt som heter Tänk Om. Det är ett samarbete mellan rektorsakademien och Apple.

Läs mer om Tänk om här>>>

Läs mer om Apple och skola här>>>

Vad det handlar om är ett paket där en skola som väljer att gå en till en och väljer Apple som leverantör på köpet får utbildning och hjälp att förändra sitt arbetssätt så att man får ut största möjliga nytta. För att sköta utbildningsbiten samarbetar man med Rektorsakademien som i sin tur samarbetar med 14 pedagoger runt om i Sverige.

Det är i denna delen som jag och mina 13 andra kollegor kommer in. Att få träffa alla dessa goda, kreativa pedagoger var mycket roligt och inspirerande. Deras bloggar har man ju varit inne och läst många gånger. Att få vara en del av detta nätverk känns som en stor ära och är otroligt givande. Detta är ju människor som lever som de lär. Samarbete och delande av kunskap och kunnande funkar alldeles utmärkt med hjälp av Twitter, Facebook och mail. Jag längtar verkligen efter nästa träff och första uppdraget.

Att jag lär mig massor och dessutom får chans att dela med mig av det jag lär mig känns som en stor ynnest. Hoppas att det är många därute som vill Tänka Om...

Läs mer på Skolväskans blogg>>> där Joachim Thornström som är IKT-pedagog i Ystad kommun delar med sig av sina tankar efter första mötet.

Även Lars Johnsson från Falkenberg ingår i nätverket och har en mycket intressant blogg att följa inte minst då han är verksam vid en skola som kör 1 till 1. Läs om vad man inte längre gör när alla har dator. Ganska stora förändringar både arbetsmässigt och ekonomiskt kan jag tänka.

En av fyra lärare har egen dator.

Det kan inte beskrivas som annat än en skam att vi i svensk skola 2009 har det på det sättet. Det är helt enkelt orimligt. För mig framstår det dessutom som obegripligt. Hur kan man sköta sitt lärarjobb utan tillgång till dator.
Statistiken kommer från Skolverket och lyfts fram av Computer Sweden (läs artikeln här).
Om man skall vara lite nogräknad så kan man ju ta statistiken med en liten nypa salt då det frågas efter "egen" dator. Eftersom vi inte har egna kontor så får vi ofta dela på datorn eller datorerna i arbetsrummet. En mera rättvisande fråga skulle väl kunna vara har du tillgång till dator när du behöver det. Men samtidigt så är det ju så att vad vi som lärare behöver idag är inte en stationär dator där vi sköter kontorssysslor utan en bärbar som vi använder i undervisningen. Vi ägnar hela dagarna åt att göra presentationer och hålla säljmöten. Det vi säljer är förvisso inte maskindelar eller affärssystem utan kunskaper om den värld som finns där utanför skolans väggar.
En dator kopplad till projektor och internet ger fantastiska möjligheter att få in verkligheten i klassrummet.
Skillnaderna mellan olika skolor är dessutom mycket stor. Vissa har en dator till varje lärare medan andra har någon enstaka dator. Så kan det inte vara! Vi skall ha en likvärdig skola i Sverige det är omöjligt när det ser ut som det gör. Grundskolan skall ge eleverna en stabil grund att stå på. Detta liknar mest en skola som gått på grund.
Björklund vägrar att kommentera. Läs här>>> SUCK!

" Han kan inte gå in och styra över de anställdas utrustning, det är
inte han som är arbetsgivare."

Det var ungefär det dummaste jag hört från det hållet. Fegt och kan inte vara annat än en blunder. Det handlar om våra ungdomars framtid och den innehåller datorer, internet och det Björklund är ditt ansvarsområde. Att skylla på att det skulle vara ministerstyre håller inte. Att uttala sig om datorernas vara eller icke vara i skolan borde vara precis lika okontroversiellt som att svara på frågan om huruvida barnen skall ha tillgång till papper och penna. Eller vågar han inte ha en åsikt om det heller?
Det är hög tid att tänka om.
Som tur är för Sverige är inte alla blinda, döva och kvar i 1970-talet. Rektorsakademin lanserade idag 27/5-2009 ett koncept med både hårdvara och ett utbildningspaket gentemot skolorna.
Tänk om... det kom från regeringen istället gärna med en pengapåse och en vision om att detta är att investera i framtiden.
Tänk om...

En dator per elev, kan det vara något?

Lunds granne Staffanstorp anonserar en ambitiös satsning. De siktar på att varje elev skall ha tillgång till en egen dator om "några år". Det handlar om runt 3000 elever som skall utrustas. Med vad och hur ligger ett stycke in i framtiden men man räknar med att dra igång nästa år. Detta står att läsa i Sydsvenskan onsdagen 18 februari.

– Vi gör det för att tillgodose alla krav på digital kompetens för alla
åldrar i förskolan och i skolan. Det gäller att se till att alla kommer med på
banan, säger Annica Carlstedt, (M) ordförande i barn- och utbildningsnämnden,
som till vardags arbetar med digitala tjänster vid Sony Ericsson i Lund.

Läs hela artikeln här>>>

Kanske något för politikerna i Lund att fundera på eller låta sig inspireras av. Jag har svårt att se att en sådan investering i framtiden kan bli annat än lönsam. Det är inte SAAB och VOLVO som är Sveriges eller Lunds framtid utan Ideon. det är IT kombinerat med ett stort mått av kreativitet som är nyckeln till framtiden. Kopplingen till Ericsson är ju tydlig och det är väl ingen vågad gissning att det är Ericsson som är ett av de företag som kommer att dra stor nytta av Staffanstorps satsning.

Alla lärare och pedagoger ska få gedigen utbildning i dator- och
informationsteknikens alla möjligheter. I höst börjar arbetet för en nyanställd
IT-pedagog, som ska styra den digitala kompetensutvecklingen.

Vad det betyder i praktiken är ju svårt att veta men att många lärare behöver rejält med information, inspiration och kunskaper för att kunna delta i den digitala världen är helt klart. Det är allt för många som inte har förstått eller lyckats begripa att världens kommunikation har förändrats totalt de senaste tio åren. Det är bara att erkänna ibland är jag en av dem. Man blir ibland förvånad över att elever inte tänker och resonerar som man själv gör. Det är när man upptäcker det som man kan lära sig nytt. Det är för att lära man blev lärare. Eller?