Vad gör vi med våra barn egentligen?

http://www.flickr.com/photos/pinksherbet/sets/72157603035456745/

Min dag började med ett ledset barn. Ett barn som klagar över ont i magen. Ett barn som inte vill gå till skolan.
Till viss del handlade det om laktosintolerans men till den avgörande delen handlade det om något annat och mycket värre.

Det handlar om stress

Vårterminen i sexan är nu fullklottrad med prov. Nationella prov. Många olika delar som skall testa än det ena än det andra. Tid har avsatts för att mäta och väga elevernas kunskaper.
Jag frågade mitt barn vad han trodde att jag ville att han skulle "ge" mig. Vad han trodde att jag förväntade mig av honom. Svaret blev att han trodde att jag ville att han skulle ha bra betyg.
Jag tittade honom i djupt i ögonen och sa till honom att vad jag vill att du skall göra är att du lär dig en massa. Betygen bryr jag mig inte om. Jag bryr mig om vad du kan.

Vad du lyckas prestera på ett antal prov eller vilka bokstäver du får i betyg ändrar inte hur jag ser på dig mitt älskade barn. 

 
Om du har F eller A ändrar inget i mina känslor för dig.

Hans axlar åkte ner en bit men faktum kvarstår. Det är massor av prov som skall göras.

Är detta verkligen det vi vill att våra barn skall göra i skolan? Är det så viktigt att mäta och väga att det är värt all den tid vi flyttar från lärandetid till mätande tid?

I grunden vilar här en syn på människan. Är människan av naturen nyfiken och vill lära sig. Eller är människan av naturen lat och måste tvingas till lärande. Hela diskussionen bygger på detta. Betyg har vi för att motivera eleverna. Det har Björklund sagt.

Jag har också sett de elever som blir motiverade av betyg. De finns. Jag har också sett motsatsen. De som betygen släcker all lust att ens vara i skolan för.

Vad säger då forskningen om det här? Tja väldigt lite talar för att betyg leder till bättre lärande. Med undantag för de som får höga betyg då....

När det gäller motivation är det den inre motivationen som är den som är kraftfull. Yttre motivation i form av belöningar fungerar dåligt. Ibland rentav kontraproduktivt.


Så vad är det som leder till bättre kunskapande och bättre lärande? Peter Gärdenfors pratar om tre faktorer som gynnar motivation

• Vår inneboende nyfikenhet – som ofta är lekfull. Barns lek men även vuxnas hobbys och intressen är en slags lek.
• Känsla av kompetens. Jag kan, jag behärskar situationen. Ha kontroll över situationen.
• Ömsesidighet – vi tycker om att göra saker tillsammans. Kamratlärande är en väldigt stark mekanism.

Detta kan man jämföra med Daniel Pinks drivkrafter för motivation

Autonomy Mastery Purpose

 

Eller varför inte Sebastian Deterdings

Freedom Mastery Meaning

När skall dessa kunskaper gå in i huvudet på våra politiker som beslutar om vad vi skall göra i skolan. NÄR?
När skall dessa kunskaper nå in i huvudet på de lärare som arbetar i den svenska skolan? NÄR?

Framförallt undrar jag hur många ungar vi tycker att det är lämpligt att vi offrar på vägen. 

Hur du mår är mycket viktigare än vilket betyg du får.

By Sanctuary photography → back ! maybe :p

Idag är jag förbannad. Idag läser jag socialstyrelsens rapport psykisk ohälsa bland unga och blir så himla ledsen.
Svenska 15-åringar mår sämre än i jämförbara västländer. Man konstaterar att de mår allt sämre och att det är skolan det handlar om. Man skriver det förvisso inte rakt ut. Men alla fattar ju ändå.

Vad som står bakom den ökade psykiska ohälsan bland ungdomar är oklart. 

Eftersom hela ungdomsgruppen verkar drabbas måste det rimligen ha skett olika förändringar i miljöer där de flesta inom gruppen vistas. 

No shit Sherlock! 

Vad är det då som skett i svensk skola de senaste åren. Här kan man välja olika språkbruk för att beskriva förändringen. Ett populärt sätt att uttrycka det är att man har ett ökat fokus på kunskap. Det bygger på en problematisering av skolan som hävdar att allt som inte är det skolan är idag var flum och alltså inte kunskap. Vi som gick i skolan under perioden från slutet av 1960-talet fram tills Björklund tog över rodret utsattes för ett gigantiskt flummande och det är detta som nu skall rättas till. 

Detta är naturligtvis inte sant. Det är naturligtvis inte så att det inte har funnits brister i Svensk skola. Men en något mer nyanserad och balanserad bild av svensk skola hade inte skadat.

Den väg man valt för svensk skola leder inte rätt. Den bygger på en felaktig grund. Den bygger på en felaktig analys av människans drivkrafter och på en förlegad syn på kunskap. 

Märk väl det är inte skolans styrdokument vi pratar om här. Där finns mycket bra att hämta. Men den politiska debatten och den bild av svensk skola som media målar upp har en genomslagskraft som vida överstiger den som styrdokumenten har. 

Den självbild som svensk skola har idag är den som reflekteras genom media. Det är ingen vacker bild. 

Skolan är utsatt för en gigantisk mobbingkampanj som pågått så länge jag kan minnas. Det märkliga är att när man i undersökningar frågar om skolan så svarar föräldrar att skolan är jätteproblematisk så länge man ställer frågan i generella termer. Men när man frågar om den skola som de egna barnen går i ja då är man plötsligt jättenöjd och har stort förtroende. Det här glappet är resultatet av en politisk agenda som har handlat om att skapa ett handlingsutrymme för att förändra svensk skola. 

Tyvärr har man inte gjort rätt saker. Idag kan det knappast råda några tvivel om att lärarna far illa. Jag ser två stora anledningar till detta. Först och främst har man lagt på lärarna administrativa uppgifter i en gigantisk utsträckning. Dokumentationskraven ökar ständigt. Till detta kan man lägga en stor mängd nationella prov. 

För några år sedan när jag tog klivet och lämnade läraryrket så hade vi som målsättning att eleverna inte skulle ha mer än ett prov eller en större inlämningsuppgift varje vecka. Det handlade om en omsorg om eleverna. Vi ville att de skulle få tid att göra bra ifrån sig. Vi ville inte skapa stress hos dem. Så ser det inte ut idag. Jag har häpnat över mängden prov som mitt äldsta barn har utsatts för. Jag skriver utsatts för på annat sätt kan man inte beskriva det. Att under den kanske jobbigaste perioden i en ung människas liv, som tonårstiden är, dessutom lasta på med ständigt mätande och testande är varken klokt eller omsorgsfullt. Det är elakt och skadligt.

Resultatet är övertydligt. Svenska 15-åringar mår allt sämre. 

Till detta kan man lägga en framtidstro som är knäckt. Ständiga rapporter om ungdomsarbetslöshet och kris gör att tron på att det skall bli bättre i framtiden saknas. Detta är kanske det allvarligaste. Den som inte har hopp är hopplös. 

Hur länge skall detta plågsamma försök få fortgå? Det är dags att skapa om svensk skola. Det är dags att bygga en skola som bygger på glädje, framtidshopp och visioner om att framtiden är fantastisk. För allt det där finns faktiskt i våra ungdomar om vi bara låter det växa. Som det är just nu så dödar vi all glädje och kreativitet. Både hos Sveriges lärare och hos våra elever.

Det räcker nu!

När man är i stormens öga.

 Some rights reserved by Greg Palmer

Det är spännande att befinna sig mitt i en tid som präglas av stark omvandling. Men samtidigt blir man lätt blind för förändringarna eftersom man ständigt spanar efter nästa och nästa förändring.

Då är det bra och viktigt att stanna upp lite och reflektera över var vi är. Var vi har varit och vart vi är på väg. Jag tänkte försöka tänka lite högt här en stund. Vi får se var det hamnar och vi får se om det blir klokt eller dumt.

Härom dagen pratade jag med två lärare som sedan ett år tillbaka lever sina lärarliv på en skola med 1-1. En dator per elev. De konstaterade att det där med tillgång till dator nu var självklart. Det var inget de funderade över. De bara var där. Alltid. Det är bara självklart.

Nätet är alltid närvarande och tillgängligt. Det har förändrat skolan på ett ganska dramatiskt sätt. Eller i vart fall lärarens roll. Det finns alltid tillgång till faktakoll. Läraren är inte längre den enda källan till fakta. Var det väl aldrig om man skall vara ärlig. Boken och läraren hade dock en ganska stark position fram tills datorn och nätet kliver in på scenen. Det är spännande. I förlängningen kommer detta att förändra lärarrollen ännu mer. Detta därför att det kommer att leda till stora förändringar i arbetssätt i klassrummen. Jag tror att detta är positivt. Det där med läraren som kunskapsförmedlare som från katedern lär ut kunskapen till eleverna som lär in. Den läraren är, trots det som Björklund säger, på väg att försvinna. Det finns ett antal anledningar till detta. En av anledningarna är helt enkelt den att lärande sällan funkar på det sättet.

Detta betyder inte att lärare inte får eller skall berätta. Det är självklart att man skall. Det är ett av alla de verktyg vi har att använda. Ibland är det effektivt och ibland alldeles underbart.

Men lärande måste ske på många sätt. Variation är viktigt. Hjärnor blir ju så snabbt uttråkade. Speciellt ungdomars.

Om man som jag tror att lärande sker inuti individen men i samspel med andra så är det värt att fundera över vad läraren har för roll i framtiden. John Hattie menar att de tre viktigaste och mest kraftfulla lärarkompetenserna är

1. Relationell kompetens
2. Ledarkompetens
3. Didaktisk kompetens

Helt enkelt chef skulle man kunna säga. 

Vad detta kokar ner till är väl egentligen det där med lärarens status. Om det som gav lärarens status tidigare har varit tillgång till kunskap så kan man idag säga att det övertaget till stor del är minskat då vem som helst kan ha tillgång till samma information och kunskaper. 

Morgondagens och dagens lärarstatus handlar mycket mer om de tre kompetenser som Hattie pekar på. 

Detta kommer i förlängningen att förändra själva arbetet i skolan. 

Skolan kommer att snegla på hur man gör i övriga arbetslivet. 

Från fasta grupper kommer vi att röra oss mer mot projektgrupper. Team som driver projekt och där vilka som ingår i projektet förändras efter behov. 

Alltså läraren som chef för en verksamhet som i stora delar sker i projektform. 

Jag har en känsla av att det blir roligare och roligare i skolan framöver. För både projektledare och elever.  

Förändringsbenägen?

Some rights reserved by busy.pochi

Att möta förändring är inte lätt i en organisation. Det vet alla som jobbat med förändringsarbete. Drivkrafter finns åt alla möjliga håll och långt ifrån alla har något att vinna på att gå dit ledningen har pekat ut vägen. I skolan är det dessutom ännu värre än så. Ledarskapet är minst sagt luddigt. Inte så att rektorerna är luddiga utan mandatet är luddigt.

Vem är det egentligen som bestämmer vad som händer ute i klassrummen i svensk skola. 

Är det regeringen? Riksdagen? Barn och skolnämnden? Rektorn? Är det läraren eller rent av föräldrarna? Det kanske rent av är eleverna???
Denna otydlighet i ledarskap och tolkningsföreträde är självklart inte bra. Det säger sig själv att en skola som skall vara likvärdig inte mår bra av att vi inte är överens om vilken karta som gäller.
Det område av svensk skola som jag gjort till mitt intresse handlar om IT-och skola. Det är ett område som det händer otroligt mycket inom. Men det finns ingen nationell plan. Det finns ingen karta. Friheten är därmed total. Friheten att välja att arbeta med dagens verktyg och friheten att välja bort dem. Det är självklart ingen god grund för likvärdighet. Inte mellan kommuner. Inte mellan skolor. Inte mellan klassrum.


Att vi inte har någon IT-plan för svensk skola beror på att vi har en utbildningsminister som inte tycker att detta är viktigt. Det finns gott om initiativ för att skapa en sådan plan. Inom regeringen såväl som utom. Men intresset för detta finns inte hos Björklund och då blir det inget.
Problemet blir att det blir frivilligt att förhålla sig till dagens verktyg. Det är självklart orimligt och det är lika självklart farligt.

Vi har i Sverige ambitionen att skapa världens bästa skola. 

Det är vi inte ensamma om. På mängder av platser runt om i världen har man samma ambition. Från Shanghai till Singapore till Rwanda har man samma tanke. Förutsättningarna är självklart olika men ambitionen och målet är glasklart. Världens bästa skola med tydliga mål och idéer om vad som är framtidens nyckelkompetenser. Låt mig bara säga som så att det man fokuserar på är INTE utantillkunskaper. Inte så att man inte skall ha koll på fakta och vara allmänbildad. Det skall man fortfarande. Det är bara det att man har höjt ribban och tittar på andra kvalitéer. Samarbete, kommunikativ förmåga och handlingskraft (entreprenöriell förmåga).
Det är dit vi måste komma i svensk skoldebatt. Bortom kepsar och datorns vara eller inte vara. Det är bara förutsättningar som skall finnas på plats för att möjliggöra lärande. Vad vi behöver diskutera är visionen om vad som är framtidens Sverige.

Att vi lever mitt i nätverkssamhället och ändå kan välja bort att förhålla oss till det är en skandal. 

En skandal som ansvarsmässigt faller tungt på Björklund. Han är en skicklig debattör och har verkligen lyckats göra skolan till ett angeläget debattämne. Tyvärr har den karta som målats upp handlat om fel saker.
Sveriges lärare har utsatts för stora förändringar de senaste åren. Det finns en trötthet inför förändringsarbete som inte alls är konstig. Tyvärr är de förändringar man fokuserat på inte de som kommer att göra svensk skola bättre. De nödvändiga förändringar som man borde ha lagt tyngd och tid vid. De som skulle kunna skapa en skola i takt med sin samtid har man valt bort. Det svensk skola borde ha lagt energi och förändringsarbete på handlar om att åstadkomma fantastiskt lärande.

Tekniken finns. Pedagogiken och didaktiken likaså. 

Vad som saknas är en tydlig vision och handlingsplan som ger våra lärare och rektorer en karta att följa. Vi har inte råd att låta våra unga gå ut i sin framtid utan att ha tillgång till de verktyg som de måste ha för att klara sig i sina liv.

Förändringsarbete är besvärligt. Det vet svensk skola bara allt för väl. En tydlig karta över vart vi vill med målet satt i framtiden är inte för mycket begärt.


   

Regional digital agenda för Skåne

 Some rights reserved by Näringsdepartementet

Region Skåne och Länsstyrelsen i Skåne län har påbörjat arbetet för att ta fram en gemensam digital agenda  för Skåne. Jag var på plats och deltog i ett fantastiskt givande och entusiastiskt lunchmingel. Glädjande var att höra något som ständigt återkom i diskussionerna nästan oavsett ämne. Vikten av digital kompetens hos medborgarna och hur otroligt viktig skolan är i det arbetet.
Oavsett om man pratade tjänster, öppen data eller hälsa och välbefinnande så återkom tanken att det är fullständigt meningslöst att göra något om inte medborgarna har kompetens att ta tillvara de nya möjligheterna.
Jag kan bara instämma. Skolans roll i det här kan inte nog understrykas. Vilken annan plats når så många. Det handlar ju inte bara om våra elever utan även om våra föräldrar.

I arbetet med en digital agenda för Sverige borde skolan ta ledningen och kraftfullt leda utvecklingen av Sverige med kraftfullt fokus på framtiden. Det är ju så att framtiden börjar i skolan. 

Tyvärr saknas detta idag.
Varför?

Vi har en IT-minister som har som devis


"Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter" 

Samtidigt har vi en utbildningsminister som har en helt annan agenda. Björklunds devis är 

"Att ställa krav i skolan är att bry sig"

Vilket jag självklart ställer upp på. Men när det kommer till att skolan ställer krav på att få använda digitaliseringens möjligheter så har man inte mycket att hämta hos Björklund

Pennan verkar fortfarande vara mäktigare än iPaden. I alla fall på utbildningsdepartementet. 

Detta är ett felgrepp. Björklund har lyft upp skolan i debatten men han har gjort det genom att platta till den svenska skolan totalt. Uppfattningen att vi har en skola i kris är vitt spridd. Ja till och med lärarna tror idag att det är så. Jag skulle vilja hävda att det är direkt farligt. Den svenska skolan är mobbad. Vi får ständigt höra att vi är fel, feta och fula. Det har pågått så länge att vi till slut har börjat tro det. Det får vara slut med det nu. Svensk skola behöver höra att det är bra det vi gör. Att vi är vackra och går en strålande framtid till mötes.  

Vi behöver en utbildningsminister som fokuserar på att ta svensk skola till en högre nivå och som bryr sig mindre om dåtid och mer om framtid. 

Framtidens skola kan bli alldeles vansinnigt kreativ, spännande och lärorik om vi ger den chansen. 

En bra början är att se till att skolan är med i samhällsutvecklingen. En bra början är att delta i arbetet kring en digital agenda för Sverige. 

Formuleringen 

"Elever ska och lärare bör ha tillgång till
moderna lärverktyg som behövs för en
tidsenlig utbildning."

som man hittar i It i människans tjänst - en digital agenda för Sverige, framstår i det sammanhanget som skrattretande. I ett av världens rikaste länder. Ett av de IT-tätaste länderna på jorden "BÖR" lärare ha tillgång till moderna lärverktyg. BÖR! På något sätt känns den ambitionen signifikativ för utbildningsministerns ambitioner med den svenska skolan.

Trist. Kom in i matchen eller släpp in en ny kraft för nu är det dags att byta fokus.

Bland det viktigaste jag läst

by aigarius

Hittar på Karolinska institutets hemsida en spännande artikel med titeln "Hjärnans hårda skola".
Mycket spännande läsning. Det handlar om något så viktigt som hur vi lär oss. Detta hett debatterade område verkar vara närmast ett vitt blad när det gäller forskningen. Eller nåja en del vet man ju. 
Man vet att inlärning av fakta utan förståelse är slöseri med tid. Man vet att det som berör oss känslomässigt det minns vi. Man vet att det som vi kallar djupinlärning det fungerar. 


En av alla de "sanningar" som finns i artikeln är 

Kanske går det egentligen inte att lära ut, bara att stimulera andra att själva lära sig. Någon har sagt att hjärnan är lite som en vildvuxen trädgård och att läraren är en trädgårdsmästare som kan plantera frön och ge näring till idéer samt göra sitt bästa för att bekämpa missuppfattningar. Men växtkraften kan bara komma från den som lär sig.

Repetition är kunskapens moder är ett sådant där gammalt uttryck som vi ofta slänger oss med i skolans värld. Det stämmer. Så är det. Vill du minnas så måste du repetera. Problemet är att det är ganska tråkigt. 

Forskare, elever och lärare är rörande överens om att repetition är ett nödvändigt inslag i lärandet. Problemet är dock uppenbart - det är ju mördande tråkigt. Som tur är visar forskning också klart att det finns anledning att med alla tillgängliga medel försöka göra undervisningen rolig

Repetera är tråkigt. Hur göra det roligt? Många visar på möjligheter att med spel underlätta repetition. Här finns det massor av resurser ute på nätet i massor av olika ämnen. Här är en geografiresurs.
Överhuvudtaget är det där med att ha roligt något som våra hjärnor gillar.

Peter Gärdenfors är en av personerna som gett sig in i debatten och har massor av intressanta tankar kring det här med inlärning, förståelse och kunskap.

Vi är mitt inne i en tid av stormande paradigmskifte. Skolan och hur undervisningen bedrivs är under stor press. Dessutom har vi en skolpolitisk debatt som i mångt och mycket handlar om annat än det som är viktigt. Jag har tidigare skrivit om vad vi behöver göra för att lyfta svensk skola från bra till fantastisk. 

Nu är det dags att genomföra det här i praktiken. Det ansvaret vilar tungt på utbildningsministern, Sveriges Kommuner och Landsting, sveriges skolledare och alla lärare. I den ordningen. Signalerna om att detta är viktigt måste komma och det räcker inte med tomma ord som inget kostar. Vi har gått från penna och papper till en digital verklighet med samma pengar (eller mindre). Det kan inte förvåna någon att det är så att kostnaderna är större för digitala verktyg än för blyertspennor. Detta är inte kostnader det är investeringar i Sveriges framtida välstånd. Sverige skall bli världens mest digitala land det blir man inte med penna suddi och papper.   

Nu kör vi så det ryker

Vad är kunskap egentligen?

fotograf Kristian Pohl.
Fotot är hämtat från folkpartiets egna pressbilder
och filen har de själva döpt till
Björklund halvfigur! Det tycker jag är kul

Läser idag en intervju med utbildningsminister Jan Björklund och blir ganska fundersam på många sätt. Han hamrar in sitt budskap direkt i inledningen (eller journalisten gör det) "tjugo år lång felaktig skolpolitik."
Tidigare skolpolitiker och pedagoger har förstört den svenska skolan. Man har medvetet nedvärderat skolans kunskapsuppdrag. Redan där fastnar jag. För jag tror inte att det är det det handlar om.

Det är synen på vad kunskap är för något som möjligen har ändrats. 

När Jan Björklund skall nyansera vad han menar uttrycker han det så här

"– Jag menar att det länge har varit ett mycket medvetet synsätt från politiskt och pedagogiskt håll, där man i grunden har nedvärderat skolans kunskapsuppdrag. Jag menar att skolan är till för att lära eleverna kunskaper, medan andra tycker att den är till för att man ska lära sig att samarbeta, eller lära sig att lära, och att ämneskunskaperna inte är lika viktiga." 

Skolan skall lära elever kunskaper. Det där andra som att lära sig hur man lär t.ex. det är flum enligt Björklund. Jag hade här velat gräva djupare i vad han menar är kunskap egentligen? Det man kunnat läsa sig till är att det som verkar var väldigt viktigt är att svenska elever skall stå sig bättre i internationella jämförelser. Det vill säga prestera bättre resultat på kunskapsprov. Det vill säga bli bättre på att leverera inlärd fakta och visa att man kan göra bra i från sig på matteprov. 

Det framstår för mig som en ganska grund syn på kunskap. Det känns dessutom som den skola som Björklund själv gick i. Och ser man på det är precis så. Han bekräftar att hans egna erfarenheter präglar hans syn på skola utan att blinka.
Problemet här är samma som varje lärare möter i mötet med elevernas föräldrar när de skall förklara betygssystemet för dem som gått i en skola där man satte betyg efter normalfördelningskurvan och där snittet var viktigt och skrevs ut på varje läxförhör.

Problemet är att spelreglerna har ändrats och de referenser man har från sin egen skolgång har till stor del spelat ut sin roll. 

I en värld där det du kallar kunskap idag mycket väl kan kullkastas imorgon så blir andra saker viktiga än utantilllärande. Det som Björklund kallar för flum kan man med ett finare ord kalla för metalärande. Det viktiga är då inte själva den fakta du lär dig utan processen att ta reda på, lära sig och dra slutsatser av det man har lärt sig. Det kallar Björklund för flum men jag tycker nog att det snarare är han som framstår som en tomte då.

I grund och botten måste den svenska skolans kunskapsuppdrag grunda sig på en uppfattning om vilka kunskaper det är viktigt att vi ger våra elever.

För att ta reda på vad som är viktigt att kunna så måste man göra en analys av världen som den ser ut idag och vart den är på väg. 

Jag undrar om Björklund har gjort den analysen. Som tur är så är han ju inte ensam här i världen utan kan luta sig mot experter (Jag menar inte ens de födda på 60-talet kan ju allt) som t.ex. OECD, EU eller ASEM.

 

Fast nej det kan han ju inte för där hittar vi flummiga saker.

Över huvud taget så verkar forskningsresultat inte vara något som Björklund tycker att man behöver fästa så stor vikt vid. Forskningen visar ju på negativa resultat av nivågrupperingar eller elitsatsningar. 

"Att man jobbar med nivågruppering tror jag är både bra och riktigt och rätt, men jag tror det är viktigt att man inte skapar permanenta nivågrupperingar där elever per automatik alltid tillhör en viss grupp."

Ja Björklund "tror" att det är bra och det är ju bara att rätta sig efter då. Jag skulle vilja önska mig en sak av Utbildningsministern. Nämligen att han tar kontakt med Hans Renman på Tänk Om och ser till att få ett utbildningspaket ihopsnickrat till sig. 

För Sverige behöver Björklunds driv och passion för skolfrågor. Vi behöver bara ändra den riktning han driver skolan åt. 

För som det verkar så är vi på väg åt helt fel håll. Jag menar att det har gått bra för Björklund som är född 1962 betyder ju inte att det går bra med samma utbildning för den som föds 2012. Världen har förändrats och kommer att fortsätta göra det. Då håller det inte att sträva bakåt. Nu är NU. Då är då och kommer aldrig igen. Imorgon vet vi inget om så det gäller att vara väl förberedd.

Navelskåderi och lite katederundervisning

Mad scientist by http://www.flickr.com/people/adactio/ , on Flickr

Har suttit en stund och läst gamla blogginlägg. Tycker faktiskt att jag skriver en del kloka saker. Faktiskt lite överraskad. Tänker att det faktiskt är så där typiskt läraraktigt att vara så kritisk. Inte bara mot sig själv utan i allt. Vi problematiserar och analyserar. Granskar kritiskt och nagelfar. Nu menar jag inte att det i sig är fel.

En analytisk och kritisk hållning är en mycket bra sak för det mesta. MEN. Risken är att det blir för mycket av den varan. Risken är att det blir till handlingsförlamning. 

Krav på vetenskaplig dokumentation och bevis kan ju leda till att all form av nyskapande avstannar. Jag menar det är ju inte så att det forskas så där vansinnigt mycket inom skolområdet. Inte på sådant som direkt får konsekvenser i klassrummen i alla fall.
Nu går debattens vågor återigen höga inom skolan. Denna gång är det katederundervisningen som diskuteras. Förknippad med så mycket negativt att ordet i sig skapar en debatt som genast låser sig (att det är kontroversiellt var väl hela anledningen till att man valde det ordet).  Om man istället hade sagt det man menade, nämligen lärarledd undervisning, så hade det passerat obemärkt förbi.

Lärarledd undervisning är ju inget konstigt. Det är för mig och för säkert nästan alla andra något naturligt. Det innebär ju att läraren tar sitt ansvar och styr arbetet till att handla om det som det ska handla om.  

Det betyder inte förmedlingspedagogik. Det betyder inte att läraren som kan allt berättar för sin lärjunge hur det är. 
Ibland behöver man sådant i undervisning men för att nå längre än ren fakta så behöver man faktiskt involvera eleverna. Samhällskunskap utan diskussioner blir ganska meningslöst. Man lär sig inte simma genom att få tekniken berättad för sig. Man lär sig simma genom att simma. Så är det med de flesta saker. Därmed inte sagt att man även kan behöva teoretisera en hel del för att komma ännu längre. Men i vattnet måste man.

Egentligen vet vi ganska väl vad vi behöver göra i svensk skola för att nå bättre resultat. Frågan är bara hur vi skall finansiera det. Eller för att tala klarspråk.

Vi vet att vi behöver höja lärarlönerna för att rekrytera rätt personer. Vi vet att vi behöver lyfta såväl skolbyggnadernas skick som tillgången till datorer. Vi vet att vi behöver rekrytera bättre skolledare.  

Allt detta skall samtidigt göras utan att förändra finansieringen. Eller jo det gör man ju. Man sparar på skolan genom att man runt om i kommunerna låter bli att räkna upp skolpengen med inflationen. På så sätt sparar man utan att spara. Smart men dumt.

Man får vad man betalar för. Vi skall inte inbilla oss att vi kan betala för en folkabubbla och få en extrautrustad Audi. Eller betala för en PC och få en Mac. Så har världen aldrig fungerat.

Skol IT på den politiska agendan. Fast med fel minister...

Anna Karin Hatt by http://www.flickr.com/people/centerpartiet/ centerbilder, on Flickr

IT-minister Anna-Karin Hatt bjuder in till samtal om skola och IT. Jättebra tycker jag. Det är en fråga som är av yttersta vikt när det gäller svensk skolas framtid och utveckling.
Där är bara ett litet, litet problem som jag ser det.

Det är fel minister som tar i det. Anna-Karin Hatt är säkert bra på massor av sätt men hon är inte utbildningsminister.

Man kan ju undra när motsvarande inbjudan kommer från Utbildningsdepartementet?
Björklund det är dags att vakna nu. Det är inte så att världen kommer att sluta förändras och plötsligt återvända till ett förment lyckligt 50-tal.

Världen har förändrats och skolans förutsättningar har ändrats med den. 

Lärarrollen förändras eller borde göra det. Det blir liksom annorlunda när läraren inte är den som har svaren utan bara frågorna.

Almedalen sätter skolan i fokus. Eller?

Foto från http://www.flickr.com/people/mike52ad/

Som vanligt väljer politikerna (eller om det är journalisterna) att prata betyg. Synd!
Jag tror att det hade varit bättre om debatten hade handlat mer om hur svenska elever skall lära sig bättre, än hur vi skall mäta vad de lärt sig.
Men det verkar Sveriges politiker vara överens om är omöjligt att diskutera. Självklart skall inte riksdagen bestämma fullt ut hur arbetet i varje klassrum skall se ut. Men nog kunde man ha lite roligare visioner och idéer om svensk skola än BARA betyg.
Nu drar man stora växlar på kopplingen mellan betyg och kunskap. Är den kopplingen verkligen så given. Alla barn och ungdomar drivs inte av betyg. Visst finns de elever som endast jobbar för betygen. Precis som det finns människor som enbart jobbar för lönen. Men det är långt från hela sanningen. De allra flesta har helt andra drivkrafter i sitt dagliga arbete. Drivkrafter som är mycket mera kraftfulla. Som att få bekräftelse, känna att man är viktig och att det man gör betyder något för någon annan och en själv.
Det är det som är viktigt! Det är därför som kommunikationen mellan lärare, föräldrar och elev är viktig.

Betyg är det trubbigaste kommunikationsmedlet man har som lärare. Ändå är det där all diskussion verkar hamna.

Skriftliga omdömen är bra men tar mycket mer tid än vad människor utanför skolans värld begriper. Tänk dig en klass med 25 elever som du har i fyra ämnen och som skall få sin kvalitativa utvärdering. Det är inget man bara snyter ur näsan. Tänk dig sedan att du har fyra klasser. Då handlar det om 400 omdömen du skall skriva inom loppet av några veckor. Detta samtidigt som du har dina lektioner som vanligt. Snacka om omöjligt uppdrag! 40-timmarsvecka?! Jo tjena... Vi talar om ca en halvtimme per elev och ämne för utvärdering inför utvecklingssamtal. Det blir ganska många timmar det. 200 timmar närmare bestämt. Det håller ju inte. Om vi halverar tiden så att varje elev bara får 15 minuter utvärderingstid per ämne så är vi ju nere i 100 timmar för en vanlig SO-lärare. Det betyder fortfarande över två veckors arbete på heltid (45 timmar). Är det ingen som har räknat på det här?
Risken med det här är att fokus hamnar fullständigt fel. Politiker, lärare, föräldrar och elever fokuserar på skriftliga omdömen och utvärdering istället för på inlärning.

Skolan blir ett mätställe istället för en plats där man utvecklar sin kunskap.

Jag har svårt att se att det är detta som kommer att lyfta svensk skola till nya höjder av kunskap.
Gudskelov finns det ju motkrafter. Det finns massor av goda lärare som lägger sin tid och sin kraft på att utveckla Sveriges elever och hur man jobbar i skolan i takt med sin samtid. Idag vill jag tipsa om en av dem Charlotta Wasteson. Läs hennes blogg!

Läs mer här: Sydsvenskan SVD DN

Morgondagens skola. Idag!

Spännande är den tid vi lever i. Möjligheter som tidigare generationer bara kunnat drömma om (men knappast gjorde eftersom det var otänkbart). Den tekniska utvecklingen har nu gått så långt att även skolan börjar inse att den kan ha nytta av den. Eller egentligen att eleverna måste få tillgång till den teknik som redan präglar deras värld utanför skolan även i skolan.

Det som är roligt är att fokus börjar komma på vad man faktiskt kan göra. Tekniken har ju en förmåga att förblinda, förföra och skrämma. Men allt mer diskuteras det som faktiskt är det intressanta. Hur. Varför. Tanke.

Det är när vi nu äntligen har nått till denna punkt som det börjar röra på sig på allvar. Det görs filmer. Det skapas sammarbeten och tänks nytt i varenda buske känns det som. Det är helt enkelt en revolution på gång. Att detta sammanfaller med förtiotalisternas uttåg från skolans värld är knappast en slump. De var många och dyra. Därför möjliggjör deras lämnande av skolan att använda pengarna till annat. De var många och med stort inflytande. De älskade böcker.

Nu när de är borta så dansar vi likt råttor på bordet och tar skolan i en ny riktning. Det kommer att bli roligare att gå i skolan de närmaste åren. Det kommer att kännas allt mer modernt och givande att gå till skolan. Om inte Björklund ser till att bakbinda den svenska lärarkårens kreativitet förstås.

Vad Sveriges elever behöver är inte lärare med legitimation. De behöver lärare med PASSION!

Klyftan mellan skolan och verkligheten

Jag tycker precis som alla andra att det är för djävligt det som hänt i Bjästa. Men samtidigt så tycker jag att man väldigt snabbt kommer till fel slutsatser. Mamman är mest besviken på skolan. Det kan jag förstå, men samtidigt tror jag att det i svensk debatt finns en övertro på vad svensk skola skall kunna hantera.

Men elever som våldtar andra elever är det profesionellt att anmäla och avstänga. Allt annat är orimligt. Om det strider mot lagen så är lagen fel och bör ändras och under tiden så skall en rektor med gott samvete bryta gällande regler och ta straffet. Allt annat är orimligt.

En sak som har framkommit väldigt tydligt är att skolans lärare lever sitt liv i en annan verklighet än dess elever. För att citera skolans rektor ”det här med internet” är en arena som alla inte är inne på, ”så är det”.

Det är ett resultat som jag ser det av att skolan huvudmän inte har ansett sig ha råd att satsa på den nya tekniken. Eller för att de inte har insett hur genomgripande samhället har förändrats. Oavsett vilket så har de nu att inse att skolan håller på att allt mer bli en overklighet. Det betyder att skolan sakta men säkert håller på att förlora sitt existensberättigande. Det är inte bara sorgligt det är en skandal och ett svek mot de unga.

Skolan borde ligga steget före och vara vårt lands spjutspets in i framtiden inte ett museum. Men jag som själv är en del av denna overklighet kan alltför lätt sätta mig in i hur saker och ting kan gå så här fel. Det finns i svenska skolor massor av lärare som koketterar med sin okunskap om internet. Det är ju inte riktig finkultur precis. Det är också så att det varje skoldag begås massor av handlingar inom en skolas väggar som skulle kunna betecknas som brottsliga. Ungar som säger elakheter. Knuffar och gliringar som skulle kunna tänkas, om de anmäldes, räknas som brott. Detta är vardag på min skola som på andra. Problemen är många med detta. Det mesta sker när den vuxne inte ser eller bara ser litegrann i ögonvrån. Det vi ser är brottstycken av saker. Ofta inte nog för att kunna reagera med kraft. Jag har vid många tillfällen reagerat på saker som jag tycker mig ha sett och mött oförstående ungdomar som inte fattar vad jag reagerar på. Jag har säkert lika många gånger missat saker. Men kom ihåg en sak. Min huvudsakliga arbetsuppgift är inte att observera ungdomarna för att se om de begår brott. Det är inte därför jag är anställd. Jag skall undervisa. Skapa möjligheter för dem att lära sig. Det är min huvuduppgift. För att jag skall lyckas med det så måste jag skapa lugn och trygghet, så klart, men det gör jag som ett medel för att nå mitt mål. Lärande.

Om skolan skall klara denna viktiga uppgift så vill det till ett antal saker. Nummer ett är bättre lärare. Tyvärr så är jag inte överens med Björklund eller med lärarnas riksförbund (LR) om vad som är en bra lärare. Utbildning är tyvär ingen garant för det.

Nummer två är moderna skolbyggnader och moderna arbetsmetoder. Att läsa i boken och svara på frågorna är inte modernt! Det är museumvarning. Det finns hjälp att få för de skolor som vill ha hjälp att bli moderna

Ett modernt lärande och vuxna med koll ger en skola som är ljusår bättre än den vi nu ser och som Björklund vill skapa.

En dator till varje lärare och elev är en bra början. Sedan kan vi låta lärarna leka lite så att de blir bekanta med verktyget. Sedan kanske de kan fundera lite över vad man kan använda den till när det gäller kreativt skapande och lärande. Det finns så mycket bra där ute som sveriges lärare ännu inte har en aning om. Det finns så klart lika mycket därute som är skrämmande. Men sådan är världen. Skrämmande och underbar. Och världen skall in i skolan annars är skolan meningslös.

IKT-strategi nationellt och lokalt

Lund har fått en ny IKT-strategi vilket gör mig mycket glad. Den är ambitiös och siktar precis så högt som vi i Lund bör göra. Vi skall ligga i framkant. Lund är en knutpunkt när det gäller såväl utbildning som IT. Självklart skall vi i Lunds skolor ha tillgång till den senaste tekniken. Nu står det där med tydliga bokstäver på vitt papper.

All personal ska ha en egen bärbar dator. Alla elever ska ha tillgång till
en
egen bärbar dator.
Övrig teknisk utrustning som t.ex. handdatorer,
kameror, mobiltelefoner,
gps, interaktiva skrivtavlor och annat som behövs
för ett utvecklingsorienterat
arbetssätt ska också finnas tillgängligt i
verksamheten.

Kanon! Då behöver vi inte argumentera och debattera det mer utan kan diskutera det som är viktigt att diskutera. Metoder och pedagogik!
Jonas Hällebrand är inne på samma linje.
Datorn är bara ett medel inte målet i sig. Det som är intressant är vad man kan göra med den. Kommunikation och samarbete. Skapande och kreativitet.
Killebäckskolan är på väg in i ett EU-projekt som handlar precis om detta. Vilka möjligheter till lärande!
Lika glädjande som det är att Lund är på rätt väg. Lika rädd blir jag när jag tänker på att det självklart finns kommuner där detta är långt bortom horizonten. I Computer Sweden kan man läsa att det efterlyses en nationell IT-strategi. Skolan ligger långt efter och det behövs krafttag för att komma ikapp övriga samhället. En kraftfull nationell strategi behövs för att säkra att våra elever får en likvärdig utbildning och tillgång till världens viktigaste verktyg för lärande. Det är en skam att så mycket av skoldebatten handlar om att beslagta och begränsa elevernas kommunikationsmöjligheter och så lite om hur vi kan öka kommunikation och lärande i en komplex digital värld.
Nationell strategi NU! Jag har svårt att se att man kan låta bli. Fast Björklund är kanske inte så intresserad av redskap för lärande. Han pratar hellre om ökad kunskap genom fler prov. Fast vem vet vad han menar med kunskap. Jag vet inte vad han har för kunskapssyn fast det vet kanske inte Björklund heller?

Nationell tragedi. Skolan är viktig!

Likvärdig undervisning vad är det? Som det verkar så kan det vara väldigt olika. Är den då likvärdig? Ja man frågar sig...

Beroende på vilken skola du väljer att gå i så ser din utbildning olika ut. Förutsättningarna för att bedriva skola ser väldigt olika ut i Sveriges kommuner. Hur mycket dina barns utbildning får kosta är ju upp till de lokala politikerna. De enda rörliga kostnader av rang som finns för rektorerna att trolla med för att klara sin budget är löner, och matriel.

Att det handlar om fördelning av knappa resurser är självklart. Att Sveriges kommuner skulle ha några oceaner av extra pengar vill ingen skattebetalare höra talas om (inte jag heller).

MEN! Detta får konsekvenser som på sikt hotar att skada. I Sydsvenskan 26/2-2010 skriver Lars Pålsson Syll under aktuella frågor om hur vi idag har rustat ner den svenska skolan så till den milda grad att det får allvarliga konsekvenser. Läs här>>>

För 50 år sedan tjänade en läroverkslärare i genomsnitt 35 procent mer än en
ingenjör. Idag är en gymnasielärarlön i snitt 75 procent av en
civilingenjörslön.
Här har vi ett av huvudskälen till de problem som svensk
skola brottas med idag. Varför skulle högpresterande studenter annat än
undantagsvis välja att söka sig till en utbildning som leder in i ett yrke som
idag kännetecknas av låg lön och avsaknad av prestige och status?

Det finns ett samband mellan lärarnas status och det värde eleverna sätter till utbildning. Ärligt talat är det förvånande? Hög status gör att man blir lyssnad på. Inget konstigt med det. Nej det märkliga är att man medvetet har sänkt lärarnas löner och status under så lång tid utan att man någonsin har funderat över vad det i förlängningen kommer att betyda.

Efter kommunaliseringen kan rikspolitikerna, utan att det förpliktigar, prata om hur oerhört viktiga lärarna är. Det är ju inte de som betalar. Ute i kommunerna är verkligheten att man måste välja mellan att ta ansvar för den kommunala budgeten eller ett nationellt problem som får stora nationalekonomiska effekter. Valet blir då lätt. Budgeten måste gå ihop och man höjer inga skatter för att lärarna skall få högre lön. Det skulle garantera mindre röster i nästa val. Att begära att kommunerna tar ansvar för ett nationellt problem där de själva kortsiktigt förlorar och långsiktigt kanske vinner är befängt.

Tanken med kommunaliseringen var nog så god. Närmare och mer demokratisk styrning av skolan. Men det leder fel. Farligt fel.

Det kan sticka i ögonen på många att höja lärarnas löner kraftigt men det är nödvändigt. Allt annat är rent av farligt för Sveriges långsiktiga välstånd. Ett par generationer är kanske redan förlorade men låt det inte fortgå. För Sveriges och för våra barns skull.

Jag är rädd för att kommunerna inte kan ta det ansvaret.

Kunskap vad är det egentligen? Är vi överens?

Läser P J Anders Linders ledare på Svenska Dagbladet kunskapsskolan står på spel. Han hyllar Björklund för att han "varit målmedveten och drivande och initierat stora förändringar för arbetsro och ökad kunskap."

Jag tycker inte att han har gjort det. Inte i sin politiska retorik i alla fall. Ordning och reda och ökade maktbefogenheter för lärarna är inte vägen till kunskap. Självklart tycker även jag att det skall vara lugn och ro i klassrummet. Utan det så kan inget lärande äga rum. Men det uppnås av varje enskilld lärare inte genom att man stiftar lagar eller regler. Det skapas i relationen mellan lärare och elev. Den lärare som inte får respekt av sina elever har uppenbarligen ett problem att lösa. Den tiden då det fungerade att peka med hela handen och eventuellt risa upp den som inte gjorde som man sa är för alltid borta. Det skall vi vara glada för. Metoderna måste helt enkelt se anorlunda ut 2010. Respekt är inte längre något man får genom sin tittel utan något som man måste förtjäna. Detta är inget enkelt utan en av de svåraste delarna av läraryrket. Det handlar om gruppdynamik, psykologi och pedagogik. Det är otroligt svårt och en skön konst som praktiseras varje dag i varje klassrum med mer eller mindre lyckat resultat. Varje lärare kan berätta om lyckade eller mindre lyckade episoder.

Björklunds kunskapssyn hade det varit intressant att få reda på. Om han har någon så har han inte berättat om den. Med tanke på den politiska retorik som lämnar hans mun så verkar det vara mätbara faktakunskaper som är viktigast att förmedla i den svenska skolan. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Fakta känns så 1900-tal.

Fakta behövs men är det något man skall lära sig utantill? För att sedan rapa upp på ett prov? NEJ! Fakta är något man använder sig av för att skapa sig kunskap om världen med. Men fakta är föränderligt och knappast den sanning som Björklund kanske önskar. Med en uppkopplad värld så är fakta något man kan hitta i realtid. Det förändrar vad skolan bör inrikta sig på. Det är mycket viktigare med metakunskap än med fakta. Mer svårbedömt och mycket, mycket viktigare.

PJ ANDERS LINDER avslutar sin ledare med följande ord "uppenbarligen får alldeles för många elever ut alldeles för lite av sina skolår." Det kan jag verkligen hålla med om. Aldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen. Det kallas IT och används inte minst av SvD. Det är bara i skolan som vi är kvar i 1900-talet. Ja och i hjärnorna på dem som tycker och tänker om den svenska skolan.

Spännande saker på gång

Det händer många spännande saker i IT-världen just nu. Den tekniska utvecklingen visar inga tecken på att avstanna. Allt blir mer uppkopplat och priserna på hårdvara fortsätter att falla. Kanske blir 2010 året då vi får se den hett efterlängtade bärbara datorn som kostar 1000 kr.

TV som medium är under hårt angrepp från webben. Varför skall någon annan bestämma när jag får titta? SVT Play får fler och fler efterföljare. Hur länge vill vi då betala för parabol och dekoder? Viasat och canal digital månde bäva inför framtiden. Hur skall de behålla sina kunder? Direktsändning åt folket är redan möjligt med tjänsten Bambuser. Upp med mobilen och go live...

Hur skall världens diktatorer kunna mörka sanningen i en så uppkopplad värld? Kineserna har löst det genom hård censur. Risken är att vi är på väg åt det hållet även i väst. Vilt påhejade av filmbolag och skivbolag stiftar politiker i väst lagar värdiga Kinas och Nordkoreas diktaturer. Allt i mening att försvara en lagstiftning som blivit obrukbar genom att tekniken har gjort den meningslös. Enda sättet att upprätthålla lag och ordning på internet är att åka på studiebesök till Kina. Jag är mycket tveksam om det är värt att offra det fria och demokratiska systemet för att hålla Hollywood och skivbolagsindustrin skadeslösa när deras distrubutionskanaler inte längre behövs.

Svenska artister tjänar mer pengar än någonsin medan deras skivbolag saktar förtvinar. Vad är problemet? Låt skivbolagen hitta sitt eget sätt att överleva. Gör inte om Sverige till en polisstat för att de kräver det.

Spotify funkar utmärkt och behovet av att köpa musik slogs effektivt sönder. Räkna med att det kommer konkurerande tjänster under 2010. MOG är redan igång precis som Deezer.

I skolans värld kommer 2010 att bli året då lärare och skolledare inser att det inte längre går att bedriva undervisning på samma sätt som man gjort sedan folkskolans dagar.

Den stora och svåra nöten att knäcka blir att få politikerna att fatta det. Björklund tycker inte att eleverna i svensk skola skall slösa bort sin tid med att surfa på nätet. Det tycker inte stora delar av Sveriges kommunpolitiker heller.

Det är dyrt att ge alla elever en egen dator. Men i längden är det dyrare för vårt land att låta bli. Har vi råd att vara utan de inovationer och idéer som dagens unga skall bygga vårt framtida välstånd av.

Blyertspennor i all ära men några högteknologiska produkter är de inte. Det är teknik och inovation vi behöver. Kanske skulle vi pyssla lite med det i skolan då?

Tänk Om

Framtiden för oss lärare. Möjlighet eller skräck?

I en film jag såg för inte så länge sedan säger Stephen Heppel att vi ser "the end of education and the dawn of learning". Jag tycker att det är kul sagt. För det är ju faktiskt inte vilken utbildning du har utan vilka kunskaper och kompetenser du besitter som är avgörande. Nu kan man ju invända att utbildning i sig inte är fel. Det är ju någon form av garanti för att en person besitter vissa kunskaper. Men lika fullt sätter det fingret på något viktigt. Lärande sker inte bara i skolan/universitetet. Det sker hela tiden. Skolan är idag väldigt dålig på att ta tillvara de ungas hela verklighet och därmed det de faktiskt kan.

Hur skall vi som lärare då förhålla oss till detta. Som lärarfacken? Kräva legitimation och exklusivitet. Eller höjer man statusen på läraryrket på andra sätt? Stig-Roland Rask på KK-stiftelsen skrev för ett bra tag sedan i sin blogg att lärarnas förlorade status är förknippad med att vi inte längre är moderna. Vi står inte längre för modernitet utan något ganska gammalt och mossigt. Det går ju att ändra på för all del.

Hur råda bot på detta då? Jag tror att Fredrik på Rektorsakademien är något på spåret i sitt senaste blogginlägg "De fyra kompetenserna".

Att leda 25-30 elever i en målstyrd skola kräver idag navigering med hjälp av
fyra viktiga kunskapsområden (kompetensområden). Pedagogisk kompetens,
ämneskompetens (innehåll) och teknologisk kompetens. Men dessa tre kompetenser
är också beroende av en en fjärde, nämligen tydligt ledarskap. Särkilt i en
målstyrd (målhävdande) skola.

Det krävs mycket men det är inte orimligt. Det som väl haltar mest i dagens skola är den teknologiska kompetensen. Den är dock ganska enkel att råda bot på. Säkerligen lättare än att förändra pedagogiken och didaktiken (som föralldel behöver förändras för att omfamna tekniken).

Med tekniken på plats kan vi jobba vidare med pedagogik och didaktik. För visst förändras arbetssättet när ny teknik ger nya möjligheter. Men som det är idag får en massiv andel av elever lära sig 1900-tals kunskaper på 1900-tals sätt trots att det i den riktiga världen är andra kompetenser som gäller. Björklund eldar dessutom på med sitt snack om "kunskaper". Utan att någonsin kunna svara på vad dessa "kunskaper" har för relevans utanför de stora globala jämförelserna. Vi som jobbar i skolan vet bättre (en del av oss i alla fall). Mätbarhet är inte alltid en bra indikator på vad eleven kan. Jag har ofta varit med om att elever är väldigt asymetriska. De är oerhört kompetenta och smarta fast inte när det gäller skolbokskunskap utan i kunskap de inhämtat utanför skolan. På TV, internet, resor och alla andra delar av livet som inte är så förbannat tråkiga som skolan. Om man frågar efter deras kunskaper så kan man få fantastiska svar. Men de står ju inte i boken. Dessa kunskaper bör vi fråga efter och ny teknik är språngbrädan in i en skola som kan komma att omfatta ALLT lärande om vi väljer att förändra vårt arbetssätt.

I land efter land gör man stora satsningar på att få in tekniken i skolans värld. Några sådana satsningar kan man läsa om på omvärldsbloggen. Men i Sverige händer inget. Det är nog dags att ändra på det. I vissa kommuner har man börjat inse att världen har förändrats och startar upp ett förändringsarbete. Men i andra står det helt still. Det är inte rimligt. Vi behöver en statlig satsning som är värd namnet. Vi behöver den nu. Annars är det många elever som får en utbildning som inte ger dem de kompetenser de behöver i morgondagens samhälle.

Digital kompetens heter det idag. Imorgon heter det bara kompetens.

Är du kompetent min lille vän?

En av fyra lärare har egen dator.

Det kan inte beskrivas som annat än en skam att vi i svensk skola 2009 har det på det sättet. Det är helt enkelt orimligt. För mig framstår det dessutom som obegripligt. Hur kan man sköta sitt lärarjobb utan tillgång till dator.
Statistiken kommer från Skolverket och lyfts fram av Computer Sweden (läs artikeln här).
Om man skall vara lite nogräknad så kan man ju ta statistiken med en liten nypa salt då det frågas efter "egen" dator. Eftersom vi inte har egna kontor så får vi ofta dela på datorn eller datorerna i arbetsrummet. En mera rättvisande fråga skulle väl kunna vara har du tillgång till dator när du behöver det. Men samtidigt så är det ju så att vad vi som lärare behöver idag är inte en stationär dator där vi sköter kontorssysslor utan en bärbar som vi använder i undervisningen. Vi ägnar hela dagarna åt att göra presentationer och hålla säljmöten. Det vi säljer är förvisso inte maskindelar eller affärssystem utan kunskaper om den värld som finns där utanför skolans väggar.
En dator kopplad till projektor och internet ger fantastiska möjligheter att få in verkligheten i klassrummet.
Skillnaderna mellan olika skolor är dessutom mycket stor. Vissa har en dator till varje lärare medan andra har någon enstaka dator. Så kan det inte vara! Vi skall ha en likvärdig skola i Sverige det är omöjligt när det ser ut som det gör. Grundskolan skall ge eleverna en stabil grund att stå på. Detta liknar mest en skola som gått på grund.
Björklund vägrar att kommentera. Läs här>>> SUCK!

" Han kan inte gå in och styra över de anställdas utrustning, det är
inte han som är arbetsgivare."

Det var ungefär det dummaste jag hört från det hållet. Fegt och kan inte vara annat än en blunder. Det handlar om våra ungdomars framtid och den innehåller datorer, internet och det Björklund är ditt ansvarsområde. Att skylla på att det skulle vara ministerstyre håller inte. Att uttala sig om datorernas vara eller icke vara i skolan borde vara precis lika okontroversiellt som att svara på frågan om huruvida barnen skall ha tillgång till papper och penna. Eller vågar han inte ha en åsikt om det heller?
Det är hög tid att tänka om.
Som tur är för Sverige är inte alla blinda, döva och kvar i 1970-talet. Rektorsakademin lanserade idag 27/5-2009 ett koncept med både hårdvara och ett utbildningspaket gentemot skolorna.
Tänk om... det kom från regeringen istället gärna med en pengapåse och en vision om att detta är att investera i framtiden.
Tänk om...

Mobiler!

I CS (Computer Sweden) kan man igår läsa att ny teknik kommer att göra att mobiltelefonen blir det "viktigaste redskapet någonsin".

Läs här>>>

Självklart något tillspetsat men ändå intressant när man ställer detta mot det faktum att skolorna idag förbjuder mobiltelefoner.
Nu tycker jag att skrivkonsten nog får ses som ett viktigare verktyg än mobiltelefonen, men tänk tanken att skolorna skulle ha förbjudit eleverna att använda skrivkonsten. Då framstår skolans hållning som absurd.

Kanske är det så att det om några år framstår som lika absurt att lagstifta om mobiltelefoner!

Jag är ju en teknikvänlig själ och tycker att vi skall utnyttja det faktum att ALLA ungar idag har mobiltelefon. Om viljan finns kan man göra massor. SMS till eleverna med schemaändringar. Det fungerar ju för tandläkaren varför inte i skolan? Schema i mobilen. Läxorna i mobilen. Inloggning till datorerna. Ja det finns säkert mycket mer vi kan lyckas utnyttja mobilerna till om vi slår våra kloka huvuden ihop.

Mitt intryck är att eleverna är ganska begränsade i sin användning av sina telefonerna. De SMS:ar ringer och lyssnar på musik. Det är alltså möjligt att öka användningen till mer avancerade saker.

Jag har tidigare skrivit om hur eleverna upplever att lärarna reagerar negativt på mobilerna i skolan.

I deras ögon framstår vi som teknikfientliga dinosaurier. Hur skall vi då kunna få dem att identifiera sig med oss? Vi vill ju vara positiva förebilder.

Risken är att avståndet framstår som oändligt. Alienation var visst ett populärt uttryck på 70-talet. Kanske dags att borsta av det och sätta in det i det sammanhang som är teknikklyftan mellan lärare och elever.

Björklund och sanningen del 34 (eller nåt).

I efterdyningarna till SR:s granskning av Björklunds tveksamma användning av statistik skriver Lotta Fogde i DN.

Att:
"Jan Björklunds karriär i bästa fall bygger på medvetet vilseledande användning av statistik. Den bild av tillståndet i svenska skolor som Björklund målat upp stämmer enligt de granskande journalisterna dåligt med verkligheten. Ändå har den fått starkt fäste och utgör i dag den självklara fond mot vilken skolpolitiken debatteras."

Läs hela texten här>>>

Alla i sverige är alltså överrens om att svensk skola har problem. Fast det egentligen är ganska så bra. Det handlar altså om marknadsföring. Det viktiga är inte vad du är det är vad du synes vara.

Luktar reklambranchen lång väg tycker jag.

Jag tycker också att svensk skola har problem. Det som jag och Björklund inte är överens om är vilka dessa problem är.

Jag tror att det stora problemet är inriktningen mot starkare betoning på lätt mätbara kunskaper. Vi har idag ett kvalitativt bedömningssystem. Då är det självklart svårare att bedömma än i ett rent kvantitativt system. Om rättvisa är viktigare än kvalitet så är det dags att ändra system med en gång.

En ytterligare komplikation i sammanhanget är att den fackliga organisationen som främst organiserar gymnasie och högstadielärare. Nämligen LR. De driver de frågor som Björklund driver. På LR:s kansli måste de mysa ordentligt de har idag skaffat sig stort inflytande över politiken i skolfrågor.

En av deras käpphästar är att lärare skall vara utbildade. Detta är för mig problematiskt. Så många utbildade lärare är kassa. Det är alltså ingen garanti att läraren är bra bara för att den har utbildning. Detta är ett problem som landets lärarhögskolor måste lösa. Problemet ligger dock inte bara hos lärarhögskolorna. Den rekryteringsbas som högskolorna har idag är den de förtjänar med tanke på de löner som kommunerna betalar. Detta betyder att de som väljer att bli lärare är antingen idealister eller de som inte dög till annat.

Så skall det inte vara. Självklart skall det vara lönsamt att studera. Det är inte rimligt att målaren som målar om skolan jag jobbar på tjänar mer än vad jag gör och samtidigt är tio år yngre. Är det rimligt att 4,5 års utbildning på universitet/högskola lönas på det viset. Har målaren för hög lön eller jag för låg?

Personlig fallenhet måste in som ett urvalsinstrument vid intagning till lärarhögskolan.

LR måste börja fokusera på rätt saker. Se till att höja våra löner samt fundera på morgondagens skola istället för att drömma om en gammal folkskola som inte var så särskillt romantisk i realiteten ens när det begav sig.

Vad vi behöver är en skola starkt förankrad i morgondagens samhälle. Vi vet ganska väl vad som kommer att behövas men undervisar inte så.

För övrigt anser jag att IT-avdelningen gräver sin egen grav. Lagring över tilldelade 400 MB kostar 400 kr/GB.
Mina elever har 8GB i telefonen. Jag köper en extern hårddisk istället och får 400GB för 800 kr. Men vänta vad skall vi med IT-avdelningen till då? Vi har ju precis avskaffat det de fanns till för. Det var ju meningen att de skulle sköta vår lagring.
Ur led är tiden.....