Tekniken förändrar skolan och världen. Eller?

photo credit: x-ray delta one via photopin cc

Inatt låg jag och funderade på ett citat.

"En kille har en bra idé, pengar slår idén, politik slår pengar, men... överraskning! Teknik slår politik"

Det lär ha varit Jan Stenbeck som ligger bakom uttalandet. Onekligen en bra illustration till skapandet av TV3.
Men mina tankar gick såklart i andra banor. Över musikindustrin, filmindustrin och läromedelsförlag rakt in i skolans hjärta.

Skolan som institution är en bra idé. Men kanske är den idén hotad av teknisk förändring. I en värld där tillgång till information är det centrala paradigmet. Vad blir skolans roll? Vi kommer från ett paradigm baserat på industrialism och kapital och har rört oss från det till informationsparadigmet. Det borde ju vara guldläge eller hur. Skolan står ju för kunskap. Problemet är att skolan väldigt länge har haft fördelen av att ha informationsövertaget. Man har ju kommit till skolan av just den anledningen. Det var ju i skolan man fick tillgång till kunskap.

I en uppkopplad värld är till viss del det försprånget borta. Tillgången till information kan till viss del sägas vara lika för alla tack vare internet (ja jag vet att detta är en mycket grov förenkling av verkligheten men stå ut med mig ett tag till). Detta gör att skolan som institution behöver omdefiniera sitt uppdrag och sin självbild.

Frågan blir helt enkelt hur skall skolan fortsätta att ha ett existensberättigande i en värld där kunskapen går att få på så många olika ställen?

Behövs skolan? Behöver eleverna skolan?

Som samhälle behöver vi välutbildade elever som kan gå ut i samhällslivet och bli kloka ansvarstagande vuxna. Det är det uppdrag som skolan har tagit på sig att fylla.


Vi får inte bli som skivbolagen.

Risken är ju att vi med lagstiftning tvingar och låser fast skolan i att vara något som skolan varit men inte borde vara. Ordet som jag landade i innan ögonen gick ihop var relevant.

Skolan måste vara relevant för sin tid och sin framtid annars är den meningslös och meningslöshet är det farligaste som finns för oss människor.

Jag har inte tänkt färdigt i den här frågan.....

Alexander Bard har en del intressanta saker att säga om var vi är och kanske hur vi skall hantera att vi är där vi är. Det intressanta kommer 10:47 in i klippet eller så följer du den här länken

  

Dags att ställa krav. DN ger sig in i skoldebatten från ett nytt håll.

”Om en lärare får en chans eller två eller tre men ändå inte bättrar sig, så finns det ingen ursäkt för att den personen ska fortsätta att undervisa. Jag är emot ett system som belönar misslyckanden och skydda den som begår dem från konsekvenserna. Alltför mycket står på spel. Bara det bästa är gott nog när det gäller våra barns lärare och skolorna där de undervisar.”

Orden är enligt DN Barrack Obamas. Jag tycker att det låter vettigt. Lärarna belönas och bedöms allt för ofta som ett kollektiv. Kollektivet står för mycket trygghet vilket är en styrka då lärarna ofta ser sig som speciellt utsatta. Det är vi också på många sätt. Men kollektivet är också ett hinder. Det finns mycket jante i den svenska skolan. Man skall inte tro att man är nått. Det finns också inbyggt i det svenska skolsystemet ett systemfel. En skola med duktiga lärare genererar inte större mängder pengar än en skola med dåliga. Det finns rimligtvis inget att vinna på ekonomiskt att byta ut dåliga lärare med bra. Tvärtom. Den skola som befolkas av ett gäng drivna och engagerade lärare som vill driva skolan framåt är säkerligen dyrare än en som befolkas av ett gäng måttligt ambitiösa.

DN tar även upp en annan viktig fråga nämligen hur man kan få kontroll på vilka lärare som är bra och vilka som inte är det. Lärarfacken och nu även regeringen är inne på legitimationsvägen. DN är inne på en annan och i mitt tycke bättre väg. De talar om ett aktivt ledarskap. Vad skolan behöver är inte ännu en kollektiv lösning (legitimation) det behövs bättre ledare. Vad skolan behöver är rektorer som ges möjligheter att vara pedagogiska ledare.

Vad eleverna behöver är engagerade och kreativa lärare. Vilka det är har säkert rektorerna koll på. Ett bra sätt att få dessa att stanna i skolan och sprida sin kunskap även till kollegor är samma sätt som alltid fungerat inom privat sektor. Uppmuntran i form av löneförhöjningar, ökat ansvar och utbildningar. Satsa på de som vill något!
Gärna legitimation men först en rejäl pension.

Nationell tragedi. Skolan är viktig!

Likvärdig undervisning vad är det? Som det verkar så kan det vara väldigt olika. Är den då likvärdig? Ja man frågar sig...

Beroende på vilken skola du väljer att gå i så ser din utbildning olika ut. Förutsättningarna för att bedriva skola ser väldigt olika ut i Sveriges kommuner. Hur mycket dina barns utbildning får kosta är ju upp till de lokala politikerna. De enda rörliga kostnader av rang som finns för rektorerna att trolla med för att klara sin budget är löner, och matriel.

Att det handlar om fördelning av knappa resurser är självklart. Att Sveriges kommuner skulle ha några oceaner av extra pengar vill ingen skattebetalare höra talas om (inte jag heller).

MEN! Detta får konsekvenser som på sikt hotar att skada. I Sydsvenskan 26/2-2010 skriver Lars Pålsson Syll under aktuella frågor om hur vi idag har rustat ner den svenska skolan så till den milda grad att det får allvarliga konsekvenser. Läs här>>>

För 50 år sedan tjänade en läroverkslärare i genomsnitt 35 procent mer än en
ingenjör. Idag är en gymnasielärarlön i snitt 75 procent av en
civilingenjörslön.
Här har vi ett av huvudskälen till de problem som svensk
skola brottas med idag. Varför skulle högpresterande studenter annat än
undantagsvis välja att söka sig till en utbildning som leder in i ett yrke som
idag kännetecknas av låg lön och avsaknad av prestige och status?

Det finns ett samband mellan lärarnas status och det värde eleverna sätter till utbildning. Ärligt talat är det förvånande? Hög status gör att man blir lyssnad på. Inget konstigt med det. Nej det märkliga är att man medvetet har sänkt lärarnas löner och status under så lång tid utan att man någonsin har funderat över vad det i förlängningen kommer att betyda.

Efter kommunaliseringen kan rikspolitikerna, utan att det förpliktigar, prata om hur oerhört viktiga lärarna är. Det är ju inte de som betalar. Ute i kommunerna är verkligheten att man måste välja mellan att ta ansvar för den kommunala budgeten eller ett nationellt problem som får stora nationalekonomiska effekter. Valet blir då lätt. Budgeten måste gå ihop och man höjer inga skatter för att lärarna skall få högre lön. Det skulle garantera mindre röster i nästa val. Att begära att kommunerna tar ansvar för ett nationellt problem där de själva kortsiktigt förlorar och långsiktigt kanske vinner är befängt.

Tanken med kommunaliseringen var nog så god. Närmare och mer demokratisk styrning av skolan. Men det leder fel. Farligt fel.

Det kan sticka i ögonen på många att höja lärarnas löner kraftigt men det är nödvändigt. Allt annat är rent av farligt för Sveriges långsiktiga välstånd. Ett par generationer är kanske redan förlorade men låt det inte fortgå. För Sveriges och för våra barns skull.

Jag är rädd för att kommunerna inte kan ta det ansvaret.

Tankesmedjan OmBildning

Spännande initiativ!


Jag hittar ett inlägg om en ny tankesmedja med fokus på bildning och hur internet och datorer kan förändra den svenska skolan. Det verkar mycket spännande. Bakom satsningen hittar man Stefan Pålsson, Mikael Andersson, Thomas Fritz & Ingemar Svensson.

Läs mer här på bloggen Café IKT





Det är helt nytt men med tanke på vad som kommit från dessa personer tidigare så är deras framfart värd att följa.


Följ OmBildning på twitter

Nytt tänk är ett måste!

Den gamla hederliga (?) undervisningen är inte vägen framåt. Det som vi kan kalla för kunskapsförmedling är inte aktuellt. Har kanske inte heller någonsin varit det. Hela idén bygger ju på att jag som vet överför min kunskap till den som inte vet.
Tankefelet ligger ju i att fokus ligger på den som överför inte på mottagaren. Det är ju eleven som skall lära. Eller?
Då bör ju fokus ligga på elevens behov. Kunskap kan ju inte överföras. Den måste ju skapas på nytt i varje människas hjärna.
Hur lär vi då bäst? Jo när vi har en känsla av sammanhang. När det jag redan vet kan kopplas till nytt vetande och bilda en ny helhet. Då har vi lärt oss. Detta sker i mötet, diskussionen i krockarna och debatterna. Att läsa i boken (vilket mina elever givetvis gör) får mening först när man diskuterar och prövar det man precis har läst. Då först kan man prata om kunskapsbildning.
Mitt problem är att eleverna inte läser det som de förväntas och därför inte kan delta i disskusionerna. Hur göra ämnet så viktigt att de väljer att engagera sig. Att engagera en tonåring är en konst som heter duga.

Ny lärplattform?

Förändringsbenägen eller "vem snodde osten?".

Det enda vi kan säga om framtiden med fullständig säkerhet är att vi ingenting vet!

Smaka på den....

Vem snodde osten heter en bok av Spencer Johnson
Förlag: Brain Books



Man kan väl säja att summan av kardemumman är att den som väljer att se förändring som en möjlighet istället för ett hot är den som kommer att lyckas bäst.



Det ligger ju faktiskt mycket i det.



Nu glunkas det om ny upphandling av lärplattform i Lunds Kommun. Jag väljer att tycka att det är kul. Tänk att få lära sig en ny plattform. Kanske till och med vara med och påverka dess utformning. Det kommer ju att innebära nya kul utbildningar och massor av kul skapande. Det som redan är färdigt och inlärt är ju bara erfarenheter som man kan ha nytta av. Jag tycker inte att det är roligt att använda samma prov som jag hade förra året. Då avstannar kreativiteten. Process är ett mycket roligare ord än produkt. Eller hur?



Jag förstår givetvis att en hel drös av mina kollegor kommer att tycka att förändring inte kommer att vara kul. En del kommer glatt att säja "tur att jag inte lärde mig Fronter. Jag skiter i denna också". Men jag tror att det är de som är loosers. De hamnar ohjälpligt efter och kommer antagligen alldrig att komma ikapp.





Vem snodde osten?

Vem bryr sig om det jag är ju på jakt efter ny ost. Inte gammal!