Dataspelsberoende. Datorspelsberoende. Eller den ständigt onda ungdomskulturen kanske.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande 3.0 Unported Licens. http://instagram.com/aner76

Det är på något sätt lite gulligt att vi människor har så svårt med att se saker för vad det är. Kultur inte minst. Ungdomskultur i synnerhet.

Den här boken mellanlandade på mitt skrivbord. Jag har inte hunnit läsa den. Men jag tror ärligt talat inte att jag behöver det heller.

Nu menar jag inte att det inte finns problem. Det finns det. Det finns unga som ägnar mer tid än vad som är bra för dem med att spela spel. Frågan är bara om det är spelens fel. Som jag ser det så är det lika dumt som att beskylla Judas Priest för att ligga bakom ungdomars självmord genom subliminala budskap.

Eller att beskylla jazzmusik för att leda till omoral. 

Det blir ett enkelt sätt att hitta förklaringar på mer komplexa problem.

Just nu går debatten hög om mobiltelefonernas onda påverkan och landet förenas i moralpanik. Plötsligt är man en dålig förälder om man släpper sitt barn med blicken.

När det gäller ungdomskulturen så har den per definition alltid varit dålig. Det är ju liksom en del av grejen med det hela. Det skall vara motstånd mot vuxenvärlden inbyggt i det hela för att vara något värt liksom.

Föräldrageneration efter föräldrageneration går i samma fälla. 

Att vi fortfarande inte har lärt oss att det ständigt följer samma mönster kan jag tycka är förvånande. Beatles är väl ett bra exempel. Från att ha varit sinnebilden av omoral (usch vilket hår) till poulärkultur och vidare till finkultur. Nog kan man väl tänka sig att dataspelen kommer att göra samma resa.

Just nu är det dock fortfarande något som kommer att leda till våra ungdomars totala förfall.

Om 20 år kommer man att dra på smilbanden åt dagens upprörda debatt. Istället kommer man då att vara upptagen av nya ungdomskulturyttringar som kommer att skapa stora debatter på föräldramöten och föräldrautbildningar.

Ja det finns våldsamma spel. Det finns brutala spel. Det finns även vackra spel. Löjliga spel. Precis som det finns våldsamma böcker och filmer. Precis som det finns vackra böcker. Löjliga filmer.

Kultur är kul. Människan är kul.

Den uppväxande generationen och tekniken

Att de där småttingarna verkar ha mer och mer avancerade tekniska prylar för händerna har du säkert märkt. Nu ryktas det att Nintendo kommer att proppa in nya prylar i deras handhållna dataspelsplatform DS.
Enligt PC-world så skall DS-Lite fyllas på med kamera och musikspelare.
Kanske är det så att de sneglar på mobiltelefonerna?

Mina killar här hemma älskar sina DS intensivt och det är bara att konstatera att deras engelska vokabulär har vuxit i takt med att de fångar fler och fler Pokemon.
Countdown, hug, royal, fight, Wi-Fi connection och en hel del andra ord som måste slås upp i ordboken med jämna mellanrum.



Det är ju intressant att fundera över om vi i skolan måste börja snegla på spelvärlden för att nå våra elever. Jag vet att det finns minst en skola i Sverige som har som lönekriterium att man skall hålla sig ajour med ungdomskulturen. Spel hör definitivt dit. Jag har själv vid några tillfällen utnyttjat mig av spel som referenser i min undervisning. När vi studerade andra världskriget i en nia så nämnde jag spelet Battlefield 1942. Jag sa -Ni vet ju hur det såg ut i Stalingrad den banan fins ju i Battlefield. Det var underbart att se hur poletterna smattrade till i huvudet på ett stort antal killar i klassen. Helt plötsligt förstod de att spelet inte bara var ett spel. Det var inte frikopplat från den reella verkligheten. Det fanns helt plötsligt en koppling mellan deras verkliget och den tid vi diskuterade. De fick i uppgift att ta med sig bilder ur spelet och sedan jämmförde vi dem med riktiga bilder från Stalingrad. Vi kom fram till att det nog var värre i verkligheten än i spelet. Men spelet fick en helt ny mening. Att vi sedan kom att diskutera kontrafaktisk historieskrivning får man se som en bonus. Vad hade hänt om.......

För att läsa mer om vad som händer kring lärande och spel så läs Stefan Pålssons eminenta inlägg på hans blogg Framtidens lärande. Tankar kring lärande i virtuella miljöer