En skola för framtiden

Som lärare jobbar man i och med framtiden. De ungar som går i grundskolan idag kommer att vara aktiva på arbetsmarknaden fram till någon gång efter 2050! Det perspektivet tycker jag mig sakna i skolvardagen. Vi sitter fast i nuet och pratar väldigt mycket om saker som hänt. Vi lägger väldigt lite tid och kraft över att fundera omkring sedan. När man börjar fundera kring framtid och relaterar det vi gör i klassrummet idag till morgondagen så händer något. Jag märker att jag gör andra prioriteringar.

Vad som var väldigt viktigt igår kanske är mindre viktigt imorgon. En film om detta hittade jag på bloggen en IKT-pedagogs fundringar.


Det som gör mig glad är att när jag läser LPO 94 så tycker jag mig finna att den förändring av skolans mål som den innebar var ett steg i rätt riktning. Bort från den gamla sorteringsskolan baserad på överförande av fakta till en målstyrd skola med process och färdigheter som honörsord.
Det finns alltså alla möjligheter att redan idag undervisa så att eleverna får de kompetenser som morgondagen kräver.

Återstår bara för oss lärare att göra det också.

Där kan jag känna att väldigt mycket känns som hinder. Ta bara hur skolornas fysiska verklighet begränsar. Klassrum, bänkar, tavlan allt är anpassat för en typ av undervisning. Overheadapparaten tronar där framme. Ändå skall vi undervisa med individen i fokus när all infrastrukur baseras på gruppen. Jag får inte ihop detta.