Filmtajm

Ja du har kanske redan sett den på någon annan blogg men jag kan inte låta bli att lägga in den även här.

Nutid och framtidsspaning som får en att tappa andan. Fantastiska fakta som att det i USA finns två miljoner TV apparater på toa. Den får en att tänka och det gillar jag.

Framtiden för oss lärare. Möjlighet eller skräck?

I en film jag såg för inte så länge sedan säger Stephen Heppel att vi ser "the end of education and the dawn of learning". Jag tycker att det är kul sagt. För det är ju faktiskt inte vilken utbildning du har utan vilka kunskaper och kompetenser du besitter som är avgörande. Nu kan man ju invända att utbildning i sig inte är fel. Det är ju någon form av garanti för att en person besitter vissa kunskaper. Men lika fullt sätter det fingret på något viktigt. Lärande sker inte bara i skolan/universitetet. Det sker hela tiden. Skolan är idag väldigt dålig på att ta tillvara de ungas hela verklighet och därmed det de faktiskt kan.

Hur skall vi som lärare då förhålla oss till detta. Som lärarfacken? Kräva legitimation och exklusivitet. Eller höjer man statusen på läraryrket på andra sätt? Stig-Roland Rask på KK-stiftelsen skrev för ett bra tag sedan i sin blogg att lärarnas förlorade status är förknippad med att vi inte längre är moderna. Vi står inte längre för modernitet utan något ganska gammalt och mossigt. Det går ju att ändra på för all del.

Hur råda bot på detta då? Jag tror att Fredrik på Rektorsakademien är något på spåret i sitt senaste blogginlägg "De fyra kompetenserna".

Att leda 25-30 elever i en målstyrd skola kräver idag navigering med hjälp av
fyra viktiga kunskapsområden (kompetensområden). Pedagogisk kompetens,
ämneskompetens (innehåll) och teknologisk kompetens. Men dessa tre kompetenser
är också beroende av en en fjärde, nämligen tydligt ledarskap. Särkilt i en
målstyrd (målhävdande) skola.

Det krävs mycket men det är inte orimligt. Det som väl haltar mest i dagens skola är den teknologiska kompetensen. Den är dock ganska enkel att råda bot på. Säkerligen lättare än att förändra pedagogiken och didaktiken (som föralldel behöver förändras för att omfamna tekniken).

Med tekniken på plats kan vi jobba vidare med pedagogik och didaktik. För visst förändras arbetssättet när ny teknik ger nya möjligheter. Men som det är idag får en massiv andel av elever lära sig 1900-tals kunskaper på 1900-tals sätt trots att det i den riktiga världen är andra kompetenser som gäller. Björklund eldar dessutom på med sitt snack om "kunskaper". Utan att någonsin kunna svara på vad dessa "kunskaper" har för relevans utanför de stora globala jämförelserna. Vi som jobbar i skolan vet bättre (en del av oss i alla fall). Mätbarhet är inte alltid en bra indikator på vad eleven kan. Jag har ofta varit med om att elever är väldigt asymetriska. De är oerhört kompetenta och smarta fast inte när det gäller skolbokskunskap utan i kunskap de inhämtat utanför skolan. På TV, internet, resor och alla andra delar av livet som inte är så förbannat tråkiga som skolan. Om man frågar efter deras kunskaper så kan man få fantastiska svar. Men de står ju inte i boken. Dessa kunskaper bör vi fråga efter och ny teknik är språngbrädan in i en skola som kan komma att omfatta ALLT lärande om vi väljer att förändra vårt arbetssätt.

I land efter land gör man stora satsningar på att få in tekniken i skolans värld. Några sådana satsningar kan man läsa om på omvärldsbloggen. Men i Sverige händer inget. Det är nog dags att ändra på det. I vissa kommuner har man börjat inse att världen har förändrats och startar upp ett förändringsarbete. Men i andra står det helt still. Det är inte rimligt. Vi behöver en statlig satsning som är värd namnet. Vi behöver den nu. Annars är det många elever som får en utbildning som inte ger dem de kompetenser de behöver i morgondagens samhälle.

Digital kompetens heter det idag. Imorgon heter det bara kompetens.

Är du kompetent min lille vän?

Ungas användande av medier

Ungdomar har koll. Det är i alla fall vad lärarna i den svenska skolan tror. Men det har de inte skulle jag våga påstå. De använder bara en ytterst liten del av de obegränsade resurser som finns. De använder Google, Bilddagboken, MSN (messenger) och de skickar SMS.
En som har grymt bra koll på vad ungdomar gör och som är väldigt träffsäker i sina formuleringar är Gustav Holmström som är 15 år och beskriver sig själv som tekniknörd. På hans blogg artoo kan man läsa om hur han beskriver sin och sina kompisars användande.

Han är inte snäll i sina omdömen om sina jämnåriga.

En bild i stort sett alla vuxna har om ungdomar är att vi skulle vara bäst på teknik.

Strular tekniken? Grabba tag i närmsta pojkspoling så löser det sig! Nej, så är det inte. Enligt min erfarenhet så vet de flesta ungefär bara hur man loggar in och använder MSN, för över musik till sin mobil, lägga upp bilder på Bilddagboken och hur man sätter igång och använder sitt favoritspel. That’s it. De sitter där med Internet Explorer samt slår på skärmen när datorn inte gör som man vill.

Därför är det ju jätteviktigt att vi i skolan visar vägen till ett mer avancerat användande så att de kan ta sig upp ur sandlådan och vidga sin världsbild. Det finns ju faktiskt fler tidningar än Aftonbladet och mer spännade program än the Simpsons. De kan för all del bra som underhållning men är ingen bra grund för din världsbild. Eftersom vi nu har unika möjligheter att ta in världen direkt i datorn och mobilen så är det ju skam att vi inte gör det. Det är nog dags att ändra på det. Eller hur?!

Flumskola. Vad är det egentligen?

Eva-Lotta Hultén bjuder på ett rejält angrepp på den rådande skolretoriken. Läs hela artikeln här>>> Fokus på kunskap låter ju väldigt bra. Det är i alla fall svårt att hävda att vi skall ha mindre kunskap i den svenska skolan. Men det intressanta är ju vilka kunskaper som är viktiga.

Hultén pekar på det problematiska med att fokus allt mer verkar ligga på lätt mätbara kunskaper. Vilket betyder att fokus riskerar att hamna på sådana faktakunskaper som är lätta googla. När, var, hur eller vem? Sådant som man vinner Trivial Pursiut på men som knappast pekas ut som de viktigaste kompetenserna för morgondagens samhälle.

Skolan är visserligen en förberedelse för livet utanför och efter skolan men också en värld i sig, där barn och unga tillbringar väldigt mycket tid. Att inte satsa på att göra denna tid så lustfylld och meningsfull som möjligt är något mycket värre än flum, det är barnplågeri.

Fortsätter vi på den nu inslagna vägen riskerar vi att få en skola totalt urvattnad på sammanhang, lustfylldhet och mening – och i slutändan på verkligt lärande.

Eva-Lotta Hultén http://www.aftonbladet.se/kultur/article5752112.ab

Jag har skrivit om det tidigare. Skola 2021 kartlade vad det är för kompetenser som kommer att vara viktiga i morgon. Ord som social kompetens, kreativitet och analys känns viktigare än de rejäla "kunskaper" som är lätt mätbara i standardiserade prov.

Kreativitet.
Björklund. Debatten hårdnar

Reflekterande hos doktorn.

Var hos farbror doktorn härom dagen. Dags att kolla hjärtat eftersom det finns ärftliga problem i släkten (jag fick lyckligtvis inte den genen utan är stark som en oxe). Det roliga var att läkaren är en gammal klasskamrat till mig. Vi kom självklart att prata om alla gamla klasskamrater och vad de gör nuförtiden. Vi kom fram till att de till mycket stor del arbetade med kreativa saker som lärare, cirkusdirektör, skådespelare, professor och andra mer eller mindre skapande yrken. Förvånansvärt framgångsrikt dessutom.

Vad detta kunde bero på var det som vi diskuterade. Var vi en klass med extremt goda arvsanlag? Kanske. Men det han lyfte fram var att vi fick ägna väldigt mycket tid åt att utveckla vår kreativitet. Han naturvetaren lyfter fram detta som något väldigt viktigt. Vad glad jag blir.
För så är det nog tror jag. Att få använda sin kreativitet. Sin skaparkraft. Det stärker oss människor och gör oss nyfiknare och vetgirigare.

Datorn är ett kreativt verktyg. Om vi sätter det i händerna på kreativa ungar och ger dem utmanande, riktiga uppgifter så kommer de att utvecklas och vilja veta mera. Kreativitet leder till nyfikenhet och vetgirighet som sedan leder till de mest fantastiska oförutsägbara saker.

När skall ALLA elever i svensk skola få den chansen? Ärligt talat det är en billig investering som kommer att betala sig väl på ganska kort tid. Det är dags för en rejäl satsning på att lyfta den svenska skolan in i 2000-talet. Det gör man inte genom att skriva nya läroplaner utan genom att skapa förutsättningar för ett lärande i takt med samtiden.

Är det verkligen så viktigt med IKT?

Satt i trädgården igår och diskuterade med min bror. Intressanta frågeställningar och bra diskussioner. Han har ju som psykologstuderande en liten annan synvinkel än min.

Ett av många konstateranden som gjordes under eftermiddagen var att om man skall ha chansen till det goda samtalet så måste man träffas. Mötet är helt enkelt oerhört viktigt. Det handlar om att bygga relationer och tillit. Hur gör man detta om man aldrig befinner sig på samma plats? Svaret är att det gör man inte. Nu behöver samma plats inte nödvändigtvis vara rent fysiskt. Nätet är en fantastisk möjlighet till möten och kommunikation. Men då håller det inte att lärarna befinner sig i sitt nätreservat och ungarna i sitt.

Just klyftan mellan hur unga använder nätet och hur äldre gör det tror jag är farlig. Vi har alla möjligheter att mötas och se varandra men väljer att inte göra det. Det är vi vuxna som måste söka oss dit där de unga är, inte tvärt om. Unga har i alla tider sökt sig till varandra och det är vi vuxna som får se till att ta oss dit om vi vill ha koll. Jag pratar inte om övervakning nu utan snarare om nattvandrare. Vuxna som finns inom räckhåll när det behövs.

Läste i senaste Skolvärlden faktiskt något som hade med IKT att göra (det brukar det nästan aldrig finnas något om). Frågan som ett antal lärare fått var om de hade Facebook. Det hade de flesta inte (tre av fyra). Det som skrämde mig mest var motiveringen. De hade inget intresse av det.

Att jobba som lärare år 2009 och sakna intresse för ungdomskultur känns ganska apart!

Vill vi möta ungdomarna så får vi ta oss dit de är. MSN, Bilddagboken eller Facebook

Lärare och datorer = sant

Vilken skillnad det är idag jämfört med bara för ett år sedan. Det är när man får det perspektivet som man förstår att det faktiskt händer en hel massa utveckling. Trycket på att få igång trådlösa nätverket, inloggningar till lärplattform och mail är otroligt stort. Man vill ha det NU. Kan inte vänta.

Och då är det lärarna jag skriver om!!!

Så fantastiskt roligt (och arbetsamt). Som en kollega sa till mig igår.

"Jag känner mig fullständigt handlingsförlamad eftersom jag inte
kommer åt nätverket. Så var det inte innan".

Vi har idag ett helt annat kommunikationsflöde och en helt ny informationskultur på skolan. Det är mycket positivt. Den största skillnaden är att det hos lärarna idag finns en helt ny inställning till datorn som pedagogiskt verktyg än det gjorde innan varje lärare för ett år sedan fick en egen bärbar dator.

Vi jobbar nu vidare på nästa steg. Projektor och högtalare i varje klassrum. Därefter väntar det stora steget 1-1 för eleverna. Detta framstod för flertalet av mina kollegor för ett år sedan som onödigt och skrämmande jobbigt. Så är det inte längre.

Fler och fler funderar i de banorna. Fler och fler önskar det. Idag är jag ganska stolt över mina kollegor. Vad de utvecklas.

Lite tips till lärare i Matematik

Snubblade över två sidor som kanske kan vara intressanta för de som undervisar i matematik.

Den första ligger Stockholms stad bakom och heter webbmatte. Jag tycker att den verkar vara bra men jämfört med UR:s satsning känns den ju lite torr.

UR har påbörjat en ambitiös satsning som de kallar URSmart där de planerar att få in övningar inom de flesta av skolans ämnen. Men de har valt att börja med matematik och geometri. Känns proffsigt och snyggt.

Spännande tankar om 1-till-1, IT och skola

Problemet är egentligen inte lärarna utan den politiska ledningen av skolan! När de förstår att skolan behöver samma verktyg som den riktiga världen kommer lärarna att göra det.
Onekligen en intressant tanke tycker jag. Ofta så tänker jag att det är lärarnas tänk som måste förändras. Men det är kanske fel målgrupp. Det kvittar kanske hur mycket tid och kraft vi lägger på att utbilda lärarna när det i själva verket är politikerna som behöver utbildning.

Jag tror att det finns en stor poäng med detta påstående. Vi kan ju inte trolla med knäna jämt utan behöver ha de ekonomiska förutsättningarna och prioriteringsordningen klar uppifrån.
Bruce Dixon menar att det är där problemet ligger idag i alla fall.

Bruce Dixon about schools and political leadership from Richard Gatarski on Vimeo.

Nu finns det ju exempel på att det visst går att genomföra 1-till-1 även utan att det skall till nya pengar. Det går att göra om man vill och prioriterar det.

Stig-Roland Rask resonerar i sina två senaste blogginlägg kring den här frågan. Kanske skall man se det som en investering rent av. Som dessutom genererar besparingar. Det kan väl ändå inte stämma? Eller?

Hur kan Falkenberg ha råd? Del I

Hur kan Falkenberg ha råd? Del II

Om man möjlighetiserar lite mera än man problematiserar så kan man nog få till det.
Eller som Jonas Hällebrand brukar säga "en elev mer per klass så kan alla få en dator" Mer kostar det inte.

Det känns ju plötsligt lättare att lösa det då. Eller hur?

Smartboard eller inte? Del 2. En till en.

Föregående inlägg startade en ganska het debatt på Facebook om Smartbords värde i olika stadier i skolan. Jag resonerar såklart utifrån min verklighet såsom lärare på högstadiet.

På de lägre stadierna eller när det gäller specialundervisning så kan det visst vara motiverat med Smartboard där det självklart kan det vara ett utmärkt redskap i händerna på rätt pedagog.

Debatten gled snabbt över till att handla om datorn i skolan. När det gäller en till en så går även där åsikterna isär något. Finns behovet verkligen? Jag tycker det! Lika självklart som det är idag att varje elev skall ha tillgång till penna och papper är det för mig att man skall ha tillgång till dator.

Om detta sedan skall vara klassuppsättningar som lånas över lektion eller en egen dator per elev är för skolorna ett ekonomiskt problem. Men för mig framstår det som självklart att det skall vara en egen dator. Det handlar om både teknik, ansvar och planering.

500 olika användare på en dator gör den slö och sliten på några månader. Bara tänk på den härliga mängden bakterier (eller virus i det här fallet) i tangentbordet i svinifluensatider. Personligt ansvar gör att man är mer rädd om grejerna och minskar risken för förstörelse. Men viktigare än allt detta. Tillgång till verktyget när som helst gör att man använder det i större utsträckning. Lärande sker inte bara under lektionstid utan kan lika gärna ske i korridoren efter lektionens slut. Eller varför inte klockan 19.00 en torsdag. Då skall verktyget finnas till hands.

Om man sedan skall ge elever som börjar f-klassen en egen dator eller inte har jag svårare att bedöma. Att man i femman eller sexan har egen dator känns däremot mycket lämpligt i min värld.

Eller som kollegan Anette skriver på Facebook.

Jag tror att en dator till varje elev är mer än bara en morot. Det handlar om jämställdhet för mig. Alla har rätt att lära sig använda detta verktyg. ... För mig är det som att säga att kritor på bilden, gitarrer på musiken, tyg på syslöjden och trä på träslöjden är morötter. Dessa och datorn är verktyg och medel som ska användas.

Jag kunde inte sagt det bättre själv.