Ledarskap och fokus på det som fungerar

Läser en sak i DN som får mig att tänka lite.

Framgångsrika skolreformer har, hävdar Michael Fullan, haft ett fåtal tydliga mål och drivits med tydligt stöd från den högsta politiska ledningen. Men de har inte varit ensidigt toppstyrda utan i hög grad byggt på att rektorer och lärare varit medskapare av det nya. Lokala politiker, rektorer och lärare har involverats i ett gemensamt projekt som handlat om att identifiera vad som fungerar och vad som inte gör

Vad som funkar verkar det vara ganska dåligt med koll på i svensk skola. Man kan faktiskt undra varför det är så. Dels beror det ju på att vi är ganska dåliga på att berätta vad vi gör i skolan. Vi har ett gigantiskt kommunikationsproblem där. Skolan ser ju inte ut idag som den gjorde för trettio år sedan. Dagens föräldrar känner inte igen sig. Den skola de gick i var inte målstyrd utan betygen fördelades efter normalfördelningskurvan.

Den som kunde boken utantill fick femma. Det var en till viss del lättare skola att genomskåda. Det var väldigt tydligt vad som krävdes. 

Jag har haft många förvånade och arga föräldrar på föräldramöte när jag hållit upp läroboken och sagt "kan du allt som står i denna så har du godkänt". Det borde ju enligt den gamla referensramen vara MVG.

Ett problem vi har att brottas med är att kontakten med forskningen är väldigt svag i svensk skola. Eller om det kanske är tvärt om?

Forskningen kanske har väldigt dålig kontakt med svensk skola? 

Mycket av diskussionen inom lärarvärlden de senaste 100 åren (eller om det bara är 20) handlar om dalande status och löner. Väldigt lite i jämförelse har handlat om lärande och vad som funkar. Som om det var så att vi redan visste det och nu bara hade att förvalta. Men så är det ju inte.
Skolan måste hela tiden vara på tårna och fundera över vad vi gör och varför. Vilka kompetenser är det som behövs i morgon och tiden där efter.

Hur blev det så? Detta behöver vi ändra på. De som skall leda förändringen är så klart rektorerna. Kan de det? Har de koll på vad som är viktigt i morgon och den senaste forskningen. Jag tror inte det. Den normale rektorn är i mångt och mycket en förvaltare. Den ojämförligt viktigaste uppgiften som en rektor har är att klara budget. Nu menar jag inte att detta är oviktigt på något sätt men DET VIKTIGASTE kan det väl ändå inte vara. Nog borde man kunna ha ekonomer som sköter den biten.

Det VIKTIGASTE borde vara det som heter pedagogiskt ledarskap. 

Och om de nu har koll på den senaste forskningen vad säger den då? Ja självklart en massa konstiga saker som inte alls stämmer överens med den skoldebatt som råder i Sverige. Det är inte lätt att jobba på Sveriges största arbetsplats helt enkelt.

Att tidigare betyg är bra innebär inte att ännu tidigare och ännu mer av betyg vore bättre. Skolan kan även få ett övermått av nationella prov och andra krav på utvärdering från central nivå. Utvärdering tar energi. Blir den mycket omfattande undergräver den lärarnas själständighet och förtar deras arbetsglädje. 

Det verkligt viktiga är ett ledarskap från utbildningsdepartementet ned till det enskilda klassrummet som genomsyras av frågor som:

Vad kan vi lära av våra egna misstag? Hur kan de skickligaste lärarnas metoder spridas till andra? Vad kan skolorna lära av varandra och Sverige av erfarenheterna i andra länder?

Vad vi kan konstatera är att vi i Sverige är bra på vissa saker. Det är där vi skall bygga vidare. Inte fokusera på det som andra kan göra bättre. Att kunna skolboken utantill ger kanske höga poäng i internationella undersökningar men är knappast vägen in i framtiden.
Vi har arbetsglädje i svensk skola. Eleverna trivs riktigt bra i sina skolor. Det är knappast negativt. Det tyder på att de ser mål och mening med att vara där. Vad som behövs är mer av öppenhet och nyfikenhet. Att skolan tar klivet från den slutna klassrumsvardagen och ut i verkligheten. Det är så enkelt att ta det steget idag.

IT ger massor av möjligheter att dela och visa. Skapa och skapa om. Det är där möjligheterna för att utveckla svensk skola finns. 

Men det börjar i mötet mellan lärare och elev. Mötet människa till människa. Därför är bra lärare det viktigaste som finns. De skall ha massor av uppmuntran och hög lön. Det är en bra början.

Facebookberoende

Ett av de mest lästa inläggen på den här bloggen är det här "Facebookberoende". Absolut inte för att det är något som är speciellt välskrivet eller klokt. Nej bara för att det är ett sökord på google där jag hamnar hyfsat högt upp i träfflistan. Det är tydligen en hel del där ute som känner att de är Facebookberoende och vill läsa om de skall vara oroliga eller inte.

Till er. DET ÄR LUNGT.

Facebook är INTE en dödlig sjukdom. Det är ett kommunikationsverktyg.

Det senaste året har Facebook gått från att vara nytt och spännande och på allas läppar till att bara vara ett naturligt verktyg. Precis som mailen idag är lika naturlig som telefonen. Den som idag inte har ett konto på FB är närmast lite originell. Ungefär på samma sätt som vissa koketterar med att inte ha TV.

Det betyder ju då att FB inte är en övergående trend utan något som bara är en standard.

Ungefär som mail och telefon. Det betyder samtidigt att det ju är lite tråkigt. Det öppnar för att något nytt kan komma in. Kanske får vi se något nytt och spännande dyka upp under 2011?!

Jag vill att mina barn skall få en bra utbildning

Det är väl inte så konstigt, eller är det det? Problemet är att det inte finns någon gemensam bild av vad en bra utbildning är. Det är mycket snack om att det är kunskap som är viktigt. Mmmmm men vilka. Vad är kunskap då? Detta som filosofer i tusentals år har funderat kring utan att ännu kunna leverera den heltäckande formuleringen.
Att det där som vi brukar kalla för faktakunskaper eller utantillkunskaper inte längre är det som är målet med skolan är väl inte så konstigt. Det betyder inte att fakta inte längre är viktigt det är bara det att vi lever i värld där tillgång till fakta är en obegränsad resurs. Det betyder att utantillkunskap om floder i Halland inte är så viktigt. Att kunna söka, värdera och analysera är däremot viktigare.

I en tid när BOKEN var pålitlig men svår att få tag på så kunde det vara bra med en bank av fakta att ösa ur. Men den tiden är förbi.

Istället kan vi inrikta skolan på att träna färdigheter. Vi lever i en tid och en värld där det är viktigt att kunna se vad som är viktigt. Där vi förväntas fatta beslut. Där vi inte FÅR ett jobb som vi sedan har. Utan en värld där vi SKAPAR oss ett jobb och där vi troligen kommer att få leva med att byta arbetsgivare ett stort antal gånger under livet.

Kreativitet och förmåga att skapa något av våra idéer är framgångsfaktorer. Sådant skall vi träna våra elever i.

Äldste sonen har det senaste året lärt sig otroligt bra och viktiga saker. Inte i skolan då utan på riktigt. Han har sålt Kvällsposten.

Han har lärt sig att möta och hantera många olika sorters personer. Han har lärt sig att ta ansvar. Han har lärt sig värdet av arbete. Han har sett hur han kan påverka vad som händer. Att ett leende leder till fler sålda tidningar än sura miner. Att man för sina pengar kan köpa en fin julklapp till sina föräldrar och på så sätt få känna glädjen i att ge.


Viktiga erfarenheter som man ju önskade att alla elever i svensk skola fick chansen att lära sig. Men i skolan får man oftast lära sig motsatsen. Där är du inte med och påverkar utan blir serverad vad du skall tugga i dig av fakta som du sedan skall rapa upp vid ett givet tillfälle när provet är. Om du varit riktigt duktig på att memorera så får du som tack ett högt betyg.



Gudskelov så kommer det att förändras. Nu med LGR 11 har vi en möjlighet att få alla Sveriges lärare att inse vilken kunskapssyn som gäller. Då kommer man att förändra undervisningen till att göra skolan till ett viktigt ställe för utvecklandet av de ungas förmågor!

Eller det borde bli så........

Gör vi rätt saker

Två dagar med Unikum i fokus.
Mycket spännande input kring hur vi gör lärandet bättre.
Satt igår och snackade med Steve Wretman. Så klart om skola och formativ bedömning. Många skratt och spännande tankar.
Viljan finns det mycket av i skolan.

Problemet är kanske att vi så ofta lägger kraft på fel saker. Inte av illvilja eller dumhet utan av okunskap och tradition.

Utvecklingssamtalen är i grunden missuppfattade. Det har på allt för många ställen blivit ett andra betygstillfälle. En punkt till där vi utför en summativ bedömning.
Det var aldrig det som var tanken. IUP:n skall vara framåtsyftande. Det är grunden och det är helt enkelt en avstämningspunkt och ett tillfälle för formativ bedömning.
Ständigt landar man i att det i mångt och mycket handlar om att vi i skolan måste få alla lärare att förstå och omfatta den kunskapssyn som är grunden för den svenska skolan.
Det kan inte vara en omöjlig sak att få till. Nu med övergången till Lgr 11 är det otroligt viktigt att det blir tydligt vilken grund vi vilar på. Annars kommer det inte att funka.

Vilken syn vi har på kunskap får nämligen genomslag på allt vi gör och hur vi gör det.

Jag är hoppfull. Det är dags nu att ta ett kliv i kunskapsutvecklingen i svensk skola och det börjar med att förstå vilken kunskapssyn som vi alla har att omfatta.

Inspiration från Byskolan Södra Sandby

Ett spännande möte med vansinnigt inspirerande lärare och skolledare vid Byskolan i Södra Sandby.

Här finns ett driv och en upptäckarlusta som bär långt ut i världen.

Tina och Ulrika presenterade hur de jobbar med skriva sig till läsning. Men även hur de utnyttjar datorn för att jobba med matematiken. Det finns mycket nyfikenhet och massor av kloka tankar om lärande och kunskap.
Just matematiken har varit ett område man valt att satsa extra mycket på. Matemateket är en mycket spännande satsning. Väl värd ett besök.
Magnus Bokelid berättade om hur man som skolledare kan få med alla på tåget mot en mer spännande och bättre skola.
Egentligen är det inte så krångligt. Det handlar om samma mekanismer om du skall leda en klass eller en hel skola.

Det handlar om att lyfta det som är positivt och fokusera på det. Inte det negativa.

Det som är intressant att notera är att det som varit drivkraften har varit nyfikenhet och en vilja att utnyttja de fördelar som tekniken ger. Inte teknik för sin egen skull alltså utan för att det hjälper lärandet. Självklart kan tyckas. Eller hur.
Jag fortsätter att följa byskolans lärare och skolledares framfart både som förälder och som IKT-intresserad. Nu skall de bara börja blogga om vad de gör så att så många fler kan få inspiration.

Teknikens magi

Underbart uttryckt av Joachim Tornström tycker jag. (sagt under ett webbseminarium)

"vi måste akta oss för att fastna i verktygens magi"

För det är ju så det är. Målet är inte tekniken i sig utan det gäller att ha klart för sig att det är lärandet och lärandet om lärandet som är det viktiga. Hur vi kan utnyttja tekniken för att göra lärandet mer relevant, mer utmanande och verkligt. Målet måste vara att ge eleverna en trygghet i att orientera sig i en värld där all information finns att tillgå. Där tillgång till informationsorienteringskompass (det hittade jag på nu) är den kanske viktigaste kompetensen.

Vi som brinner för det här fastnar ofta i glädjen över att testa nya verktyg och vi är fascinerade av alla de möjligheter som finns.

Men det som verkligen förenar oss är den omvärldsanalys som vi har gjort. Den fasta övertygelsen att skolan inte ger den utbildning som den borde.

Att samhällsförändringen är inne i ett språng och att skolan ännu inte har anpassats till den framtid som vi utbildar våra elever för.

Det handlar om ett skifte i vilka kompetenser som är viktigast att träna. Sverige är ett land präglat av de stora företagen. De som förvaltar och förädlar våra naturtillgångar. Det är INTE där vårt framtida välstånd kommer att grunda sig. Vi måste vidareutveckla och nyuppfinna om vi vill fortsätta att vara ett rikt land. Då är det sådana kompetenser vi måste träna upp hos våra elever.

Tekniken ger oss ypperliga möjligheter till just detta.

Människan är av naturen en ypperlig problemlösare och en social varelse. Vad vi ser nu är inte något nytt utan en återgång till ett mer naturligt förhållningssätt till lärande. En återgång till ett lärande som bygger på nyfikenhet, relevans, engagemang, uppfinnande, skapande och samarbete.

Klosterskolans gamla organisation och syn på lärande är det dags att lämna nu.

En helt ny värld

Kanske är det så att världen kommer att förändras mer än vi tror. Nej vad dumt. Självklart kommer världen att förändras mer än vi tror. Självklart kommer den att förändras på sätt som vi inte kan överblicka och förstå just nu. Det är ju det som är så spännande och som gör att vi är så fascinerade av framtiden.

Men lite vet vi. Att tekniken är en förändrande kraft vet vi. Den ändrar spelregler och förutsättningar. Sådana förändringar är ett genomgående tema i historien.

Det är spännande att fundera över vart vi är på väg.

Vad betyder internet för hur världen kommer att se ut om 20 år? Just nu är nätet fritt. Men med en växande supermakt som Kina så vet vi inte hur länge det kommer att vara så. Eller betyder det att Kina inte kommer att bli den stora supermakten? Är det Indien som tar den platsen? Baserat på kraften i ett fritt Internet?

Men samtidigt kommer mycket att vara som förut. Vi kommer att bo i samma hus och fortsätta att sopsortera och andas och älska.

Men en del kommer att arbeta med saker som vi ännu inte vet att vi behöver och vi kommer att äta annorlunda mat och lyssna på delvis ny musik.

Kanske kan vi några ord på hindi eller kinesiska. Eller så blir det inte alls så utan helt annorlunda.

Men vi får vara med och se de flesta av oss.

Det blir kul!

Nycklar till framtiden.

Det är det vi skall ge eleverna i skolan. Gör vi det med tanke på framtiden?

Om avståndet ökar....

Kommer utvecklingstakten att minska de närmaste åren? Kommer skolan att få lugn och ro att hinna ifatt och anamma det nya kommunikationssamhället?

NIX!
KNAPPAST!

Det kommer inte att bli lugn och ro utan snarare tyder allt på att utvecklingstakten snarare ökar. Hur hanterar vi detta i den svenska skolans värld?
Den politiska styrningen verkar snarast gå åt motsatt håll. Åtminstone är retoriken sådan. Det är mer floder i Halland som gäller än digital kompetens.
I mångt och mycket drivs utvecklingen av enskilda lärare som tycker att detta är viktigt. Enskilda rektorer tycker likadant och driver utvecklingen på sina skolor. I allt fler kommuner kompletterar man IT-avdelningens tekniska kompetens med någon som driver den pedagogiska sidan av saken.
Skolverket är med på banan och bevakar vad som händer och informerar och tipsar. Men.......

Den enskilda läraren kan idag fortfarande välja att bry sig eller inte. Det går fortfarande att som lärare undervisa som om internet aldrig funnits och komma undan med det.
Tro det eller ej men man behöver inte ens bry sig om en sådan sak som läroplanen utan kan glatt undervisa vidare enligt den som gällde när man gick på lärarhögskolan.

Nu kommer det en ny läroplan. Den skall genomföras ute i verksamheten med start hösten 2011. Låt oss hoppas att den inte går spårlöst förbi.

Missförstå mig nu inte.

Jag tycker att läraren skall ha massor av frihet. Men det innebär också ett mycket stort ansvar.

Det ansvaret handlar om att man ständigt håller koll på vad man gör och varför. Att man utvärderar det man håller på med gentemot målen och att man ständigt utvärderar vilka mål man jobbar mot.

Vi jobbar hela tiden mot en framtid som vi vet ganska lite om. Men vi vet samtidigt tillräckligt mycket för att veta vad det är för kvalitéer som vi behöver utveckla hos våra elever.

Vi vet att våra elever behöver träna sin kreativitet. Vi vet att de behöver vara aktiva eller med ett populärt ord, utveckla "entreprenörsanda". Vi vet att de behöver kunna kommunicera. Vi vet att världen är mycket "mindre" och mycket mera internationell.

Ändå kan man som lärare idag hävda att det viktigaste är att man kan floderna i Halland.

Jag begriper inte det.

Kopplingen till forskningen är väldigt svag i skolan. Kopplingen till verkligheten är väldigt svag i skolan. Jag tycker att det känns farligt. En skola som är overklig och bygger på tro och inte vetande känns inte helt fräsch. Så kan vi ju inte ha det.

Jag tycker att vi behöver en kraftig satsning på att implementera verklighet, teknik och internationalisering i skolan. Vi behöver stärka kopplingen till forskningen.

Skolan kommer inte att få lugn och ro. Det skall den inte ha heller.

Vad som behövs är tydligt framtidsfokus, ny teknik och målinriktat arbetssätt.

Till sist vill jag lyfta fram två grabbar som lyckats ta sig igenom det svenska skolsystemet med kreativiteten i behåll. De kommer att gå långt.

Kraften i nätverket

Att skapa tillsammans är otroligt roligt och spännande. Man upptäcker att man kan saker som man inte visste att man kunde och man upptäcker det samma hos de man samarbetar med.

Vi människor kan om vi vill skapa fantastiska saker tillsammans.

Se på youtube eller wikipedia. Otroliga uttryck för mänskligt skapande och fritt delat med resten av världen.
Det pågår massor av sådana här samarbetsprojekt på nätet.
Ett av dem är Nationell bokmärkessamling för utbildning och lärande.
Det är helt enkelt ett ställe för att dela de bästa länkarna på en plats. En resurs helt enkelt. Det är ett samarbete mellan Länkskafferiet och Dela. Jag är stolt deltagare i samlandet av de bästa sidorna.

Du kan också delta och bidra. Som vanligt på nätet så är du välkommen att bidra med det du kan. Om du vill.

Är det inte märkligt hur mycket vi arbetar utan att få betalt för det. Bara för att vi brinner för det. Är det inte märkligt hur lönsamt det ändå blir i slutändan? Kanske inte alltid ekonomiskt men väl i känslan av att ha deltagit i skapandet.

Jag är övertygad om att läromedelsförlagens dagar är räknade. Idag skapar vi länksamlingar och det är bara början på något som i slutändan kan bli ett levande organiskt läromedel som ständigt skapas och omskapas. Eller ett? Vad dum jag är massor av läromedel men med sidor som strukturerar och tipsar om vad, när och hur. Morgondagens läromedelsförlag hittar du kanske på biblioteket. Bibliotekarierna är vana att hantera information och strukturera. I samarbete med en driftig och skrivkunnig lärare och lite kunskaper om hemsidor och databas så har du ett vinnande koncept. Sedan kan man bjuda på tjänsten gratis och fara land och rike kring och tjäna grova pengar på att hålla utbildningar för lärare, rektorer och förlagschefer. Eller varför nöja sig med att göra detta för den svenska marknaden. Think global! Jag bjuder på idén men ni får gärna ta in mig som konsult!

Skall vi kanske göra det tillsammans?
Kom igen nu kör vi!

Vem kan databas? Vem är bra på att strukturera?

Hjältar

Undrar hur det kan komma sig att jag inte är helt slut trots att det är novemberlov. Inte ens huvudvärk eller förkylning.

Det måste betyda att jag inte längre tillhör hjältarnas skara. De där som vi kallar lärare. Om folk bara visste hur krävande det arbetet är. Med lite perspektiv på det så inser man vad tufft det är. Samtidigt otroligt givande såklart. Annars hade man inte orkat. Till er hjältar. Ta nu lov på riktigt. Sitt inte och jobba på lovet som jag vet att ni är så många som gör. LE DIG

Världens bästa skola eller världen är bästa skolan?

Hur viktigt är det för dig att det du gör känns meningsfullt och viktigt? Ganska viktigt eller hur. Kanske kan man tänka sig att det är lika viktigt för barn och unga. Om det är så måste vi dra slutsatser av det och fundera över hur vi skapar detta i skolan.

För visst är det så att vi ser att elever presterar bättre när det är på "riktigt".

Ett sätt att göra detta är genom att använda de möjligheter till internationella kontakter som Internet erbjuder. För även om det är en annan skolklass man har kontakt med så är det ju på riktigt. Det handlar om att använda sina språkkunskaper i en ny kontext vilket kräver att man tänker utanför boken och utanför den invanda skolvardagen. Det leder till bättre lärande.
Hur gör man då? Ett sätt kan vara att helt enkelt använda sig av det program som finns inom EU e-twinning.

Om man är lite mer äventyrligt lagd så kan man söka efter skolor över hela världen. Hitta en mailadress och skicka ut en trevare.

För visst skulle det vara häftigt att samarbeta med andra över hela världen. Det är ju egentligen inte så svårt. Det är bara att göra. Att skicka ett mail kostar inget och kan ge så mycket.

Vi lever i en globaliserad värld. Våra elever behöver träna på att kommunicera med den världen.

Ge dig själv och dina elever den chansen.
Till sist ett litet projekt tips från de härliga pedagogerna på Styrsöskolan. Ett internationellt samarbetsprojekt kring kompostering. Samarbete online och jord under naglarna. Det bästa av två världar. En verkligt bra idé.

Stulna datorer.

Idag har jag varit ömsom arg ömsom ledsen. Idag blev mellan 20 och 30 elever på Killebäckskolan stoppade och rånade på sina 1-1 datorer. Ett tjugotal datorer blev rånarnas byte.

Men vad som är värre än förlusten av datorn och mobilen är att dessa tre kriminella tog något mycket värdefullare från Södra Sandbys unga. De tog ifrån dem känslan av att vara trygga i sin hemby.

Jag är förvånad. Jag trodde ärligt talat inte att det fanns så låga personer som ger sig på att råna trettonåringar.

Kalla mig gärna naiv men ärligt talat vem hade trott att man skulle vara så här utstuderade.

Att någon skulle kunna tänkas bli rånad javisst. Men att man skulle stoppa 30 elever. Rada upp dem och sortera dem efter ålder och sedan rota igenom väskorna för dem som sagt att de var sjuor. Vi snackar ett rån i klassisk vilda västernstil. Det trodde jag faktiskt inte.

Jag är skakad och känner mig väldigt illa till mods. Jag är en av dem som har drivit att vi skulle ge eleverna de här verktygen. Jag är alltså en av dem som har bidragit till att försätta våra ungdomar i en situation som de inte borde få ha hamnat i. Det gör mig väldigt ledsen.

Men samtidigt så är det ju inte jag som har gjort fel. Det är tre unga män som valt kriminalitet.

Risken är nu att 1-1 projektet i Lund tappar fart. Att man väljer att inte gå vidare att vi låter oss skrämmas tillbaka till blyertspennor och suddgum.

Förlorarna är många idag. De går i sjunde klass på Killebäckskolan. Men risken är att de inte är de enda. Risken är att alla elever i Lund blir förlorare. Det skulle vara väldigt tråkigt. Väldigt väldigt synd.

Läs mer>>>
Skånska dagbladet
Skånska dagbladet del 2

Sydsvenskan

Skolan och forskningen

Skolan behöver bli mer intresserad av att följa forskning och ta till sig de resultat som forskningen kommer fram till. Detta är något jag funderat en del över de senaste veckorna. För detta är inte oproblematiskt. Det finns ju saker som det inte forskas på. Som t.ex. skriva sig till läsning eller Tragetonmodellen. Det finns lite forskat på detta i Sverige och intresset för att forska på det är inte stort enligt vad jag förstått.
Med tanke på detta så blir man ju lite frågande.

Samtidigt så finns det mycket vi borde ta till oss. Som att

formativ bedömning och elevens eget reflekterande över sitt lärande är kanonbra.

Det är forskningens slutsats. Men ändå kan vi i sk0lan bortse från detta och fokusera på den summativa bedömningen. Dessutom driver politiken skolan i den riktningen. Tvärt emot bättre vetande eller kanske helt ovetande. Vilket som är värst vet jag inte.

Samtidigt så är svensk skola alldeles fantastiskt bra på vissa saker som vi inte väljer att lyfta fram och som i skoldebatten lyser med sin frånvaro. Läs vad Stig-Roland Rask skriver om det mångfacetterade kunskapsbegreppet och få en motbild till den vanliga bilden.

Man skall ju bygga vidare där man är stark. Så vi skall fortsätta på den inslagna vägen och inte fundera så mycket över att våra resultat i undersökninar som Timms och andra sjunker.

Det är inte Sveriges elever det är fel på det är vad man undersöker som är fel.

Vi vill skapa smarta, demokratiska, kreativa och sociala unga som kommer att bli lika smarta, demokratiska, kreativa och sociala vuxna. Då kommer det att gå bra för Sverige.
Så svensk skola är bra och i morgon kommer Sverige att fortsätta att vara ett rikt och demokratiskt land.

Läraren är superviktig och blir allt viktigare.

Nu är det så att det finns de som tror att om vi bara slänger in en massa datorer i skolan så blir det bättre. Jag är en av dem som trott det.
Eller velat tro det.
Men så är det ju såklart inte. Datorn är ett verktyg som alla andra. Bara väldigt mycket mer mångsidigt. Men likafullt ett verktyg.
Det är därför som läraren är så vansinnigt viktig.

Det är när vi som lärare skapar uppgifter som utmanar och engagerar som lärandet sker.

Det är där vi har vår uppgift. Med en dator per elev så har vi möjlighet att skapa vansinnigt roliga och engagerande uppgifter som kräver kreativitet och samarbete av eleverna. Det då och först då som verktyget blir ett verktyg som gör skillnad. Om vi bara använder datorn för att ersätta boken så vinner vi inget (nästan) det är inte det som är nytt och krävande för eleven. Det är när vi utmanar och kräver kreativitet, samarbete och skapande som det händer.

Att lärarens kompetens är superviktig är ju kul tycker jag.

Men det som faktiskt är ÄNNU viktigare är att man ger bra återkoppling och att eleverna själva utvärderar sitt arbete.

Kolla själv här. Per Kornhall på Skolverket har tittat på John Hatties meta-meta studie. Detta är vad han kom fram till. För att ge eleven respons är IT ett fantastiskt verktyg. Internet är en kanonbra arena för att ge och få respons. Det behöver ju inte BARA vara läraren som kommenterar. Eleverna själva kan vara aktiva och deras föräldrar och alla andra.

Visible Learning

View more presentations from St Mary Star of the Sea College.

Att det sedan inte handlar så mycket om ämneskunskaper utan om pedagogik, didaktik och mötet med eleverna är ju inte så förvånande tycker jag. Det är med eller genom relationen till eleverna som vi får dem att lära mer. Någon som fortfarande undrar vad vi skall ha sociala medier till i skolan? Men grunden bygger vi i mötet såklart men sedan fortsätter vi att bygga relationen på nätet. SÅKLART!

En ny skola är möjlig trots allt

Sitter och läser skolverkets förslag till kursplan i samhällskunskap i grundskolan. Försöker att växla mellan olika glasögon. Positiva, möjlighetiserande och kritiskt granskande.
Eftersom man självklart måste tolka den. De positiva hittar stöd för mycket men de kritiskt granskande undrar hur de kunnat skriva en ny läroplan på 2000-talet utan att med ett enda ord nämna internet.

Men först lite positivt.

Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utifrån personliga erfarenheter
och aktuella händelser uttrycka och pröva sina ställningstaganden i möten med andra
uppfattningar. Därigenom ska eleverna stimuleras att engagera sig och delta i ett
öppet meningsutbyte om samhällsfrågor.

Se där! Sociala medier helt enkelt. Delta i debatten och gör din röst hörd. Men sedan när jag läser vidare inser jag att det inte var alls det som de tänkte. Det är ju bara min egna tolkning. Sådant verkar inte finnas i författarnas värld.

Under rubriken "information och kommunikation" för åren 7-9 står nämligen.

- Mediernas roll som informationsspridare, opinionsbildare, underhållare och granskare
av samhällets maktstrukturer.
- Olika slags medier, deras uppbyggnad och innehåll, till exempel en dagstidnings
olika delar. Nyhetsvärdering och hur den kan påverka människors bilder av omvärlden.
Hur individer och grupper framställs, till exempel utifrån kön och etnicitet.

Dagstidning! Men hallå! Gammelmedia är alltså prioriterat och nämnt och dämed något som vi SKALL pyssla med i skolan. Men den stora informationsbäraren idag ignoreras. Detta trots att det givetvis är mycket viktigare att lära sig att förhålla sig till. Det är ju inte lika glasklart på nätet som i tidningen vem som är avsändare. Hur tänkte de där? Tänkte de? Pratade de om det och hur resonerade de då. En "ny" läroplan som inte förhåller sig till ett radikalt förändrat medielandskap känns ganska kass. Då står läraren där igen och undrar. Hur? Vad? Varför?

Gör om! Gör rätt!

Fast samtidigt så är det ju öppet för egna tolkningar och egna möjligheter. Det betyder FRIHET. Men det var väl kanske inte det de tänkte sig....

Lärare uthängd på nätet

I en alldeles utmärkt betraktelse i dagens Computer Sweden vänder Elza Dunkels på perspektiven.
Lärare som hängs ut på nätet kan ju faktiskt vara ett uttryck för en ökad demokratisering. Även den lilla människan kan ge uttryck för sina tankar och åsikter. Något som faktiskt är positivt.
Hur vi väljer att se det bestämmer vi själva. Hade jag gillat att bli uthängd. Nej självklart inte. Men det är ett faktum att man som lärare idag alltid måste vara medveten om den risken.
Betyder detta att vi skall vara rädda för utvecklingen? Nej men förhålla oss måste vi. Kanske är det en idé att kolla om man finns på Youtube. Det kan ju faktiskt vara så att man finns där. Då kan man ta upp det och reda ut eventuella konflikter.
Skolan är inte frivillig idag. Alla kommer inte att i alla lägen tycka att det man gör är rätt. Det får inte göra oss lärare konflikträdda.
Och......
Det kan ju också visa sig att man blir glatt överraskad.
En sökning på Killebäck gör att man hittar den här filmen. Kan man bli annat än glad.

IT eller riktiga möten?

Det är ju så att den här bloggen handlar om IT och skola. Det ÄR smalt och det är såklart meningen. Men det betyder att det kanske framstår som om jag tycker att det enda som eleverna skall pyssla med är att sitta framför datorn. Så är det inte!
Att jag inte skriver om det så väldigt ofta beror ju såklart på att det inte är det som är målet med den här bloggen. Jag gör här ett avsteg.

Det absolut viktigaste för ett framgångsrikt lärande i klassrummet är en bra lärare. Det handlar om kontakt, ledarskap och entusiasm.

I min drömskola finns det väldigt mycket kreativitet. Kreativitet som finner sitt utlopp i musik, teater, video, dikter, skrift och bild. Eller varför inte skapande av företag, organisationer, manifestationer, demonstrationer, konserter eller diskotekskvällar.
Mycket av det kan man använda datorer till om man vill men det är inget självändamål. Det viktigaste som finns är det mänskliga mötet.
Det finns dessutom ingen som helst motsättning i detta.

Datorn är alldeles fantastisk som socialt verktyg. Jag har träffat massor av människor tack vare den.

Jag har hållit kontakten med massor av människor som jag annars hade tappat bort.

Kan skolan välja att inte förhålla sig till sociala medier?

Efter att ha läst senaste numret av Skolvärlden så är jag ganska arg! Under rubriken "skolan på Facebook? Skolvärlden granskar elever och lärare online" så tar man upp ett antal frågeställningar som är relevanta för skolan. Problemet som jag ser det är att man enbart fokuserar på problemen. Det är genomgående i alla ämnen man tar upp. Utgångspunkten är att vi har ett problem här. Möjligheterna lyser med sin frånvaro. Till stor del beror detta säkert på urvalet av intervjupersoner.
Under rubriken "varför skall jag chatta med mina elever via nätet?" fortsätter det i samma anda. Läraren Ida Storoni menar att det är oprofessionellt att vara vän med sina elever på Facebook. Hon är glasklar " Jag är inte deras vän, jag är deras lärare". Jag håller inte med om det. Jag skulle faktiskt kunna vara lika tydlig åt andra hållet.

Att vägra se att sociala medier är en lika verklig del av världen som korridoren eller klassrummet är oproffsigt.

Att välja att inte se vad som händer på nätet är precis lika dumt som att blunda i korridoren. Därmed inte sagt att det är oproblematiskt. Precis som man inte i den riktiga världen kan ta av sig lärarrollen när man går på ICA och träffar föräldrar och elever. Lika lite kan man göra det på nätet. Facebook är inte en del av den privata sfären det är en del av världen ungefär som en vanlig gata eller ett torg. Om vi som lärare väljer att inte finnas med på dessa gator och torg så sköter vi inte vårt uppdrag.

Precis som vi inte lämnar eleverna vind för våg i korridoren så kan vi inte göra det på nätet.

Som lärare har vi en skyldighet att hålla oss uppdaterade inom ungdomskultur och deras värld. Inte minst för att det är en förutsättning för att vi skall kunna nå dem. Tala till bönder på bönders vis heter det väl? Om vi förnekar en så stor och viktig del av verkligheten som den digitala så kommer skolan mycket fort att helt att förlora sitt existensberättigande.
Det tycker inte jag är önskvärt. Gör du?

Skola i förändring kräver kompetenta lärare

Efter att ha deltagit i en spännande webbkonferens om öppna lärresurser så är där några funderingar som gnager mig lite.

Att läroboken är på väg ut tror jag är ganska bra på många sätt.

Man blir styrd av läromedlet och fastnar lätt i ett kvantitativt tänkande. Kursen skall hinnas med och sidor blir viktigare än kunskapen. Samtidigt ställer ett nytt arbetssätt nya och stora krav på läraren. Om man väljer att lämna den trygga hamn som läromedlen trots allt är så krävs det att läraren är kompetent i sitt ämne. Man behöver mer av kunskap helt enkelt.
Samtidigt så leder det till ett mer verklighetsanpassat och riktigt lärande. Det är självklart inte oproblematiskt.
Min egen erfarenhet är att det är värt det.

Undervisning byter ben och blir mer av lärande.

Elevinflytandet och elevengagemanget växer och lärandet fördjupas när man lämnar standardundervisningen och vågar ta ut svängarna.

I en svensk skolvärld som snart kommit ifatt den riktiga världen när det gäller tillgång till verktyget dator så kommer mycket att förändras. En del saker som att arbetssättet i många skolor kommer att bättre utnyttja kreativa möjligheter är bara kul. Men säkerligen kommer vi att upptäcka negativa konsekvenser på en del skolor.
Det viktigaste vi kan göra är att ge lärarna råg i ryggen och få dem att förstå att de alldeles oavsett datorkunskaper har en avgörande betydelse för sina elevers lärande. Inte som expert på datorer utan som frågeställare, ifrågasättare, påhejare, ledare och kravställare. Kort och gott som lärare.

Jag tror att vi är på väg mot ett språng.

Ett skutt i hur vi ser på lärande i det som vi kallar skola.
Jag tror att det kommer att bli roligare att vara elev och elever som har roligt lär sig mer. Jag ser framtiden an med glädje.

Skriva sig till läsning

Har idag haft förmånen att lyssna på Joachim Thornström och de erfarenheter som gjorts i Ystad kommun när det gäller att skriva sig till läsning. Sedan starten 2004 så har antalet deltagare i Ystad stadigt vuxit och omfattar idag ALLA! Fantastiskt inspirerande och bra presenterat av Joachim fick vi följa hur man tänkt och gått tillväga.

Det som är speciellt intressant är att hela det här konceptet bygger på enskilda lärares erfarenheter och vilja att testa i praktiken. "Det funkar" verkar vara ett återkommande uttryck.

Ofta i skolans värld är det tvärtom. Nya pedagogiska idéer kommer ofta uppifrån. Det är från högskolorna (PBL?) och skolverket som det initieras. Här verkar det som det kommer underifrån. Från praktikerna. Ännu så länge forskas det inte på detta i Sverige men vi får hoppas att någon förbarmar sig och tittar på det från ett forskarperspektiv.

Att det i en värld där i princip allt som skrivs idag skrivs på dator, fortfarande är pennan som regerar i klassrummet framstår för mig som märkligt.
Jag kan faktiskt inte köpa att så mycket tid läggs på att lära våra barn att skriva för hand.

Dessutom är det ju så att massvis med barn varje dag går till skolan för att misslyckas med att skriva en snygg handstil (jag gjorde det under 12 år). Inte berodde det på att jag inte hade något att berätta.

Pennan begränsar datorn befriar?

1-1 krockar med ekonomin

Vi är på väg att ta steget in i 1-1 i Lunds kommun. I IKT-planen står det att vi ÄR en sådan kommun men det är ju så klart en målsättning (populärt uttryck så här i valtider). Det är nu när visionen krockar med den bistra ekonomiska verkligheten som jobbet skall göras. Man kan ju faktiskt göra annat för pengarna om man vill. Frågan är om vi egentligen har något val. Jag tror inte det.

Om vi vill bedriva en utbildning som ger eleverna det som de behöver för att klara sig i sin samtid och framtid så kan vi inte förneka att resten av samhället har lämnat blyertspenna och suddgum. Lärobok och OH-apparat. Häst och vagn.

Herregud det är bara ett verktyg. Fast det är det verktyg som gäller idag och i morgon. Vi vill ju inte ha framtida medborgare och medarbetare som inte kan det basala. Eller?
För mig är detta ett ickeval. Det är en förutsättning. Att vi från skolan värld har ett uppdrag att kommunicera till våra politiker att datorer är dyrare än pennor är tråkigt. Man tycker ju att även de borde inse det.
Men det gör inte politiker för för dem är skolan kostnader som de har i uppdrag av sina väljare att hålla nere.

Vad jag skulle önska är mer av visioner och framtidsfokus på alla nivåer av svensk skola.

Från de enskilda lärarna och rektorerna ända upp i riksdag och regering.
På EU-nivå är det redan formulerat. Digital kompetens är ett av åtta mål som skolan skall arbeta mot.
1-1 är inte ett hinder att övervinna det är en omständighet att ta hänsyn till. Ett grundläggande verktyg för lärande.

Kvantitet eller kvalitét

I dag funderar jag över om det inte är så att vi i skolan behöver skifta fokus. Det är så ofta vi fastnar i kvantitet. Boken skall man hinna igenom. Punkt. Annars har man ju inte gjort hela kursen. Men kanske skall vi lärare bara släppa det och i stället börja fokusera på kvalité istället. Fundera mer över metalärandet kanske. Tillgång till information har vi idag obegränsat och det gör att vi måste fundera mer över lära att lära än något annat.

Facebook och skolan

Facebook och skolan är ett intressant diskussionsområde för oss lärare. Skall man eller skall man inte vara vän med sina elever?
För mig är det enkelt. Självklart skall man vara vän med sina elever! Det får ju såklart konsekvenser. Man kan inte skriva om vad som helst då. Men det kanske man inte skall i alla fall.

Jag tror att vuxnas närvaro är precis lika viktig på Facebook som i korridoren.

Fallet Bjästa har väl mycket tydligt visat hur fel det kan bli när vuxenvärlden blundar eller avstår från att delta.
Jag tror att ungdomar uppskattar och behöver vår närvaro.
Något som har förvånat mig är hur extremt lite fula ord, påhopp och mobbing jag sett på Facebook. När jag någon enstaka gång sett något som jag tyckt gått över gränsen så har jag argt påpekat det. Varje gång har jag mötts av samma svar. Men hallå fattar du inte att vi bara jäklas på skoj. Jag har helt enkelt inte fattat sammanhang och ironin.

Oftast är tonen uppmuntrande och positiv.

Man lyfter och förstärker varandra. Är någon ledsen så tröstar man. Är någon glad så gläds man tillsammans med den personen.
Facebook är helt enkelt en positiv del av många (de flesta) ungdomars liv.
En annan sak som överraskat mig är att gamla elever gärna upprätthåller kontakten med mig. Inte så ofta eller mycket. Men en liten kommentar här och där. De följer mina äventyr och jag deras. Relationen hålls levande på ett sätt som var omöjligt (eller i vart fall ovanligt) innan Facebook. Jag tycker att det är en rikedom att ha så många kontakter som hålls levande. Facebook är en källa till massor av kunskap som vi som jobbar i skolan har nytta av. Som min kollega P-O uttryckte det idag på klingande dalmål.

"Jag vet när jag går till en lektion vad som hänt och kan ta upp det".

Tänk så fantastiskt!

Spännande med Stephen Heppell

Snubblade över den här intervjun med Stephen Heppell. Spännande att lyssna på den mannen och fundera över hur vi gör med vår skola. Möjligheterna är ju stora om vi bara väljer att se dem och bejaka dem. Vi ÄR duktiga på att problematisera.

Vad vi behöver bli BÄTTRE på är att möjlighetisera!

Vi befinner oss i en storm av utveckling och nyskapande som knappast kommer att avta. Svaret på det är INTE att regrediera och krampaktigt hålla fast i blyertspenna och papper. När "change is the only constant" är det det vi måste lära eleverna att hantera.

Livet blir roligare med ljudeffekter

Under förra året plågade jag mina elever med att krydda lektionerna med lite ljudeffekter. Ja jag vet att det kanske låter lite konstigt men jag kunde helt enkelt inte låta bli.
Jag hittade den helt underbara sidan Instants! Collection. Sidan är full av knappar att trycka på och varje knapp frambringar ett ljud.
Knappen Halleluja döljer till exempel Hallelujakören ur Händels Messias. Helt oemotståndlig att trycka på i samband med att man läser om hur Jesus kom till världen (eller när någon svarar rätt på en fråga för all del).
Knappen Shut up kan ju också komma väl till pass.
Samlingen ljud sträcker sig från film till dataspel och Youtubeklipp och tillbaka igen. De flesta vet ungdomarna mer om än vad jag gör. Som att Kame hame ha är från mangan Dragonball.



Vid rätt tillfälle är det hur kul som helst. Många skratt har det blivit. Kanske något att muntra upp arbetsplatsträffarna med?

Tack Kullaviks Montessoriskola!

Härligt att träffa lärarna på Kullavikskolan!
En dag om hur man använder datorn i skolan med många bra frågor och funderingar. Definitivt en skola där jag skulle kunna tänka mig att arbeta fast det är ju lite långt att pendla....

Jag hoppas att jag lyckades väcka ert intresse och kanske kunde komma med en del tips utifrån mina erfarenheter.

Sharing is caring glöm nu inte det.

Vikten av att skolan ställer frågor och inte bara ger svar

Lyssnade som vanligt på sommarprataren i P1. Idag Håkan Lans uppfinnare (här är programmet). Han pratade om många spännande saker men det som jag fastnade för var när han pratade om skola (såklart). Han betonade vikten av att arbeta med frågor. Alltså inte berätta hur det är utan att ställa frågor som eleverna själva söker svar på. För honom handlar det om att inpränta ett vetenskapligt förhållningssätt. Han betonade vikten av att inte svara direkt utan fundera. Ordet som han inte använde men som han använt om han var lärare var reflektera.

Att tänka, pröva, omvärdera och reflektera. Sedan redovisa vad man kommit fram till.

Detta fick mig att tänka på Stephen Heppel. Han har sagt i någon film att internet inte är nu utan nästan nu. Helt enkelt ett perfekt ställe för att tänka, fundera, reflektera och sedan skriva.
Klassrummet är nu medan klassrummet på nätet är nästan nu. Båda har sina fördelar och nackdelar. Men genom att de kan komplettera varandra så kan vi nå längre.
Jag har själv provat detta under ett par år och blir alltid lika förvånad över att elever som inte fullt ut kommer till sin rätt i klassrummet kan lysa när man ger dem möjlighet att verka i nästan nu.
Att arbeta med att ställa frågor istället för att ge svar kan säkert upplevas som väldigt svårt av en del lärare som är vana vid att vara de som sitter inne med svaren (och ofta frågorna med).
Att arbeta med att ställa frågor kan knappast påstås vara ett nytt sätt att arbeta eller ens särskilt revolutionerande. Sokrates mina damer och herrar jag säger bara Sokrates. När jag läser frågorna som jag hittade här så tycker jag att det känns som att de skulle kunna vara komna från mitt klassrum.

Inte visste jag att det var i Sokrates anda jag undervisade.

Men nu så här i efterhand så känns det ganska bra måste jag säga. Tänk om det hade varit jag som varit först. Ereniuska frågor skulle väl kunna funka.

Every turned off device is a potentially turned off child

Mmm så är det. Största grejen den här sommaren är Iphone 4. Det är en händelse av sådan dignitet att det närmast kan jämföras med prinsessbröllopet. Mobiltelefonen är idag en så central del av en ung människas liv (från åtminstone klass sex) att vi som jobbar i skolan måste förhålla oss till den vare sig vi vill eller inte.
Den tiden då telefonen var något man använde för att ringa är sedan länge förbi. Idag används den för att surfa på nätet. Fotografera. Spela in små filmer. SMS. Ja till en mängd olika saker som alla i grunden handlar om kommunikation. Sedan fildelningslagen IPRED kom delar man musik via bluetooth.

Allt handlar om kommunikation i någon form och integrationen med internet blir bara tydligare och tydligare.

Behovet av att vara online blir bara större och större. Finns du inte på Facebook så finns du inte. Det kommer inte att ändras.
Så var kommer skolan in i bilden?
En mycket viktig sak är att det gäller för Sverige att ge alla unga samma chans att lyckas. I en sådan brytningsperiod som vi lever i med en så snabb teknikutveckling riskerar stora grupper att halka efter (jag menar inte bara Sveriges lärare då) eftersom de inte förstår eller har ekonomiska möjligheter.
Om vi ser skolan som en möjlighet att ge dagens unga en chans att lyckas i framtiden så bör vi ge dem obegränsade möjligheter till att delta på den fantastiska arena som är internet. Något så obeskrivligt kreativt har mänskligheten aldrig uppfunnit tidigare.
En dator per elev är inte orimligt. Det är en nödvändighet. Fri tillgång till trådlöst nätverk och givetvis duktiga och engagerade lärare.

Internet är dynamiskt, okontrollerat och vilt. Det är gott och ont. Bra och dåligt. Men hur som helst så är det kanske en av de viktigaste uppfinningar som mänskligheten har gjort.

Det är en omformande kraft av samma dignitet som elektriciteten. Det kommer att förändra världen och har redan gjort det. Hur eller på vilka sätt kan vi ännu inte överblicka fullt ut. Att dagens unga behöver vara vansinnigt bra på att hantera internet och dess följder står dock klart.
Flummigt? Ja! Inte vet jag om jag är särskilt klok eller klartänkt. Men på nätet kan man ju testa sina tankar och få respons på dem. På nätet är man ju i ett sammanhang och en del av ett kollektivt sökande. Så om ni som läser kommenterar så kan vi diskutera och genom tes och antites slutligen nå syntes (Hegel).

Världsbilden

Sonen kommer ut till mig i köket och säger "Pappa jag spelar på wii mot tre från England och två från Spanien. Det är bara jag som är från Sverige".
Det får mig att tänka....
När jag var nio. Hur stor var min värld då?
Dagens unga växer upp i en värld som är mycket större och har kontaktmöjligheter som vi aldrig ens tänkte oss.
Det betyder att det som tidigare var svårt och ganska krångligt nu är naturligt. Brevvänner har ersatts av spelvänner. Detta måste vi ju bara bli bättre på att utnyttja i skolvardagen. Samarbete över landsgränser är ju inget krångligt idag. Det finns hur många skolor som helst som har hemsidor. Får man bara tag i en mailadress så är man igång. SO eller NO spelar ju ingen roll alls. Det går väl att göra i vilket ämne som helst antar jag. Slöjd har man väl överallt och musik.
Jag tänker att mina barn lever i en mycket spännande och kreativ tid. Hoppas bara att deras skola klarar att förvalta möjligheterna.
Här är en bra sida att börja med om man vill starta samarbeten inom EU eTwinning

Sociala medier i skolan

I Kina är både Facebook och Twitter blockerade! Någon som undrar varför? Enligt maktapparaten så handlar det om att de skulle vara plattformar för spionage men det är knappast ens i närheten av sanningen. Vad det handlar om är att staten inte kan ha kontroll på informationen. Detta är så läskigt för makten att förbud är enda lösningen.
Det går att dra paralleller till skolans värld.
Är sociala medier något som skolan och framförallt eleverna kan dra nytta av i sitt lärande? Mitt svar är såklart JA. Vi som lever i en tid där individen under lång tid har varit centrum kan väl räkna med att pendeln svänger. Givetvis är "vi" på uppåtgående. Samarbete är bra. Det är grunden för hur vi lär oss. Vi människor älskar att ingå i ett sammanhang och är otroligt upptagna av att skapa och underhålla relationer. Det är en av de kraftfullaste delar som gör oss till människor. Att lära av andra. Att lära andra. Ofta gör detta att summan blir större än de ingående delarna. I en målrelaterad skola är det dessutom helt riskfritt att dela med sig av vad man kan. Jag förlorar inget på att dela. Tvärtom är det idag själva delandet som är grejen. Den som har mycket att dela med sig av hamnar högt i den sociala hierarkien.
Vilken plattform skolan skall använda är mer eller mindre ointressant tycker jag. Det viktiga är tänket. Viljan att dela. Att skapa tillsammans. Att erbjuda en gemenskap och en möjlighet. Mycket tyder dock på att öppna plattformar som Facebook och Twitter är att föredra framför stängda som de lärplattformar som kommunerna/skolorna köper in.
Om målet är att eleven skall ha kontroll och nytta av det som de skapar så kan man ju inte stänga av deras konton när skolan är över. Livslångt lärande heter det ju.
Bloggande elever är bra. De kommer att bli bloggande vuxna. Idag sitter det fler bloggare än journalister i fängelse i världens diktaturer. Att släppa kontroll är bra för demokratin. Både i skolan och i Kina.

Miljö i fokus. En framtidens melodi?

Spännande saker kan man höra på de mest oväntade håll. Lyssna på det här intressanta programmet om Kina och miljöpolitik. Sveriges ambassadråd Tony Clark pratar om hur Kina medvetet jobbar för att möta de gigantiska miljöproblem som en inflyttning till städerna innebär.
Plötsligt halkar de in på området utbildning och Tony berättar om att man från

Kina reser till Sverige för att titta på hur vi gör med vår utbildning. Detta för att man har insett att det kinesiska skolsystemet inte utvecklar elevernas kreativitet utan i för stor utsträckning handlar om att banka in kunskaper.

Ha ha är det inte underbart. I Sverige betonas "kunskaper" men det vi är bra på är kreativitet. Kanske det vi skulle bygga vidare på då kanske....

Allt annat än överraskande

Så är det utlovat mer pengar till skolan igen. Det handlar om miljarder från både höger och vänster. Fler lärare skall det visst bli enligt ett förslag. Fler timmar matematik enligt ett annat.
Jag undrar om det är detta som verkligen innehåller lösningen.
Det sägs ofta att man satsar på skolan. Men allt för ofta känns det ute i verkligheten tvärt om.
Kanske är det så att mer av det som redan finns inte riktigt är det som behövs. Kanske är det så att vi behöver bygga om och förnya lite ibland. Mycket av det som vi idag kallar skola är en produkt av de behov som fanns i industrisamhället. Kanske är det så att vi behöver omformulera våra behov?
Richard Gatarski som är en härligt provocerande personlighet uttrycker det kanon bra med att ställa frågan "Är det dags att bomma igen klassrummen och låta lärandet ske på elevernas villkor, och i deras miljö?".
Nu tror jag nog att skolbyggnaden även i framtiden kommer att fylla ett viktigt behov, nämligen som mötesplats. Men visst kan det ligga ett frö av sanning i denna provokativa fråga.

Om inte skolan är relevant för eleven och för samhället så har den spelat ut sin roll. Om inte skolan ger de kunskaper man behöver och om den inte upplevs meningsfull så är det bara att börja spika igen.

Får vi verkligen fler ingenjörer i Sverige om vi utökar lektionstimmarna i matematik? Eller får det kanske rentav en helt annan effekt? Jag har mött en del elever som uttryckt sin frustration över just matematiken. Meningslöst är ett ord som de har använt.
Mening i det vi gör är viktigt för alla. Kanske är det där skolan kan utvecklas och bli bättre. Skapar man meningsfulla uppgifter och meningsfulla relationer så kan man få elever att göra stordåd och lära sig saker som de knappast trodde var möjligt. Dessutom kommer de förvånat att säga att det har varit kul också.

För att kunna göra detta så behövs kunniga lärare som brinner för sina ämnen och sina elever. Inte medelmåttiga. Inte bara många. Det behövs kvalité. Det går inte att fortsätta betala för lågpris och bli förvånad över att det är det man får.

Att sedan skolan dessutom behöver bli modern och ha tillgång till teknik är så självklart att inte ens politikerna i Sveriges partier nämner det. Men jag antar att de håller det för självklart.

Almedalen sätter skolan i fokus. Eller?

Foto från http://www.flickr.com/people/mike52ad/

Som vanligt väljer politikerna (eller om det är journalisterna) att prata betyg. Synd!
Jag tror att det hade varit bättre om debatten hade handlat mer om hur svenska elever skall lära sig bättre, än hur vi skall mäta vad de lärt sig.
Men det verkar Sveriges politiker vara överens om är omöjligt att diskutera. Självklart skall inte riksdagen bestämma fullt ut hur arbetet i varje klassrum skall se ut. Men nog kunde man ha lite roligare visioner och idéer om svensk skola än BARA betyg.
Nu drar man stora växlar på kopplingen mellan betyg och kunskap. Är den kopplingen verkligen så given. Alla barn och ungdomar drivs inte av betyg. Visst finns de elever som endast jobbar för betygen. Precis som det finns människor som enbart jobbar för lönen. Men det är långt från hela sanningen. De allra flesta har helt andra drivkrafter i sitt dagliga arbete. Drivkrafter som är mycket mera kraftfulla. Som att få bekräftelse, känna att man är viktig och att det man gör betyder något för någon annan och en själv.
Det är det som är viktigt! Det är därför som kommunikationen mellan lärare, föräldrar och elev är viktig.

Betyg är det trubbigaste kommunikationsmedlet man har som lärare. Ändå är det där all diskussion verkar hamna.

Skriftliga omdömen är bra men tar mycket mer tid än vad människor utanför skolans värld begriper. Tänk dig en klass med 25 elever som du har i fyra ämnen och som skall få sin kvalitativa utvärdering. Det är inget man bara snyter ur näsan. Tänk dig sedan att du har fyra klasser. Då handlar det om 400 omdömen du skall skriva inom loppet av några veckor. Detta samtidigt som du har dina lektioner som vanligt. Snacka om omöjligt uppdrag! 40-timmarsvecka?! Jo tjena... Vi talar om ca en halvtimme per elev och ämne för utvärdering inför utvecklingssamtal. Det blir ganska många timmar det. 200 timmar närmare bestämt. Det håller ju inte. Om vi halverar tiden så att varje elev bara får 15 minuter utvärderingstid per ämne så är vi ju nere i 100 timmar för en vanlig SO-lärare. Det betyder fortfarande över två veckors arbete på heltid (45 timmar). Är det ingen som har räknat på det här?
Risken med det här är att fokus hamnar fullständigt fel. Politiker, lärare, föräldrar och elever fokuserar på skriftliga omdömen och utvärdering istället för på inlärning.

Skolan blir ett mätställe istället för en plats där man utvecklar sin kunskap.

Jag har svårt att se att det är detta som kommer att lyfta svensk skola till nya höjder av kunskap.
Gudskelov finns det ju motkrafter. Det finns massor av goda lärare som lägger sin tid och sin kraft på att utveckla Sveriges elever och hur man jobbar i skolan i takt med sin samtid. Idag vill jag tipsa om en av dem Charlotta Wasteson. Läs hennes blogg!

Läs mer här: Sydsvenskan SVD DN

Sommar

Så här i sommartider finns det tid att lyssna, läsa och tänka. Jag ägnar mer än en timme per dag åt att putta barnvagn. Jag har kombinerat detta med att samtidigt lyssna på gamla och nya program av sommar i P1. Vissa mer engagerande och givande än andra. Fredrik Härén är bäst hitintills. Han pratar om vikten av hopp! Vår bild av framtiden helt enkelt. Är den ljus och något att kämpa för eller "vet" vi att det bara kommer att bli sämre.
Jag tror precis som Fredrik att den här

känslan av att man har en ljus framtid är jätteviktig!

Att tro att man kommer att lyckas är ju en förutsättning för att lyckas. Fråga vilken idrottsman eller kvinna som helst. Utan tro på att du kommer att vinna så gör du det inte heller.
Här har vi som lärare i Sverige ganska tufft. Det svenska folket är nämligen säkert på att det inte kommer att bli bättre! Jag har själv gnällt över att min generation till skillnad mot mina föräldrars kommer att få jobba till 74 och ändå inte få en pension som är i storlek med mina föräldrars.
Men ärligt talat så är det där ju dumheter.

Herregud jag lever i en tid där teven är platt och 50 tum. Mina föräldrar levde på svartvit tiden.

De körde Amazon jag kör Audi A4. Har jag det bättre? Ja det har jag! Är jag orolig inför framtiden? Nej det är jag inte. Jag är optimistisk och tror på att världen kommer att fortsätta att bli bättre. Historiskt sett så har det ju hela tiden blivit det. Och om katastrofen kommer så ser jag den i alla fall i HD!

Glädjande nyheter om hur eleverna uppfattar sina lärare

Har ägnat en stund åt att läsa en spännande undersökning. Det är WII eller world internet institute som ligger bakom rapporten unga svenskar och internet 2009.
Det ger en bra bild över hur läget är i konungariket när det gäller ungas användande och förhållande till internet. Speciellt intresse ägnade jag så klart åt avsnittet om internet i skolan.
Det som är glädjande är att...

"två av tre lärare (64 procent) betraktas av eleverna som ganska kunniga om Internet."

Det är ju kul! Att det sedan finns utvecklingsmöjligheter är ju bara bra.
Fortfarande är användandet av internet i skolan ganska mycket i sin linda.

"Det är dock ovanligt att eleverna får skoluppgifter där Internet ska användas. Det sker för de flesta någon gång i månaden."

Här kan vi bli mycket, mycket bättre. Det är ju världens största bibliotek vi pratar om. Dessutom står inte böckerna ordnade som i ett bibliotek så vi behöver lära eleverna att använda karta och kompass. Dessutom kan både vi och eleverna ha roligt under tiden som vi gör det!

Analys blir allt viktigare. Skolan blir allt viktigare!

Att skaffa sig information är lätt. Att förstå den är svårare. Så har det alltid varit. Men tillgången till information är större än någonsin vilket gör att behovet av analys växer.
Ungefär så kan man väl sammanfatta Andreas Ekströms tankar i Sydsvenskan under rubriken Internet 2010 del 3

Hans slutsats blir att vi bör satsa allt vi bara kan på skolor, massmedier och universitet. Detta därför att vi annars riskerar att gå miste om den fulla demokratiska effekten av att informationen är fri. Då ersätter vi gårdagens informationsmonopol som maktfaktor med analysmonopol.
I ett så informationsrikt samhälle som det vi lever i är det otroligt viktigt med referensramar och moralisk kompass. Detta gör att skolans uppdrag är så mycket viktigare.

Möjligheterna att gå fel är oändliga och det gör att skolan som guide i den digitala verkligheten är jätteviktig.

Frågan är om skolan har förstått det, och om den har gjort det, hur den tänker sig att skolans lärare skall hantera det.
Här behövs mer av diskussion och debatt och såklart mer handfast digitalt arbete ute i skolan. Man lär ju genom att göra. Det gäller både elever och lärare och ja till och med rektorer.

Skolpolitik utan visioner

Idag skall den nya skollagen klubbas. Självklart alltid kul med debatt om den svenska skolan. Men jag undrar vart våra politiker vill egentligen. Det enda som diskuteras är ordningsregler och betyg. Som i dagens SVD. Saker som har väldigt lite med lärande att göra. Kunskap är för all del ett populärt ord bland våra politiker.

Men vad kunskap är eller vilken kunskapssyn de har har de väldigt svårt att uttrycka.

Detta gäller oavsett politisk färg.
Var finns visionerna. Framtidsspaningarna. Positivt tänkande och målformuleringarna? Jag har inte sett dem ännu.
När det kommer en politiker som säger att vi skall ha världens roligaste skola så lovar jag att rösta på den politikern.

Det skall ju vara kul att lära annars kan det kvitta.

jag tycker inte att det är kul med ordningsregler och betyg och jag tror inte att det är den bästa vägen att välja om man vill ha världens bästa skola. Man säljer ju inte fler Volvo genom att diskutera alla problemen med tändstiften. Man säljer fler Volvo genom att prata om hur kul det är att köra den.

IKT och skolan. En framtidsspaning.

Sakta, sakta vaknar svensk skola. Just nu framstår den som yrvaken. Oj vi måste visst ha datorer.
Det gör att det investeras som aldrig förr i hårdvara ute på de svenska skolorna. Det är förstås bra men jag vill ändå höja ett varningens finger. Det viktigaste man kan göra ute i skolorna är inte att skaffa datorer. Nej det viktigaste man kan göra är att förändra tänket hos lärarna. Det är det som är den avgörande faktorn.

Att bara investera i hårdvara är inte en förändringskatalysator i sig själv.

Att ha tillgång till datorer är såklart en grundförutsättning men kommer inte att förändra något utan att man gör något åt skolans grundproblem. Lärarna!
Ja problem. Det största hindret för inlärning är alla dessa lärare som pysslar med utlärning.
Man blir inte lärare för att man vill jobba i en teknikintensiv, kunskapsintensiv och entreprenöriell verksamhet. De allra flesta har som drivkraft en stor glädje inför att jobba med unga människor. Det är givetvis inte fel utan självklart underbart bra. Problemet ligger någon annan stans. Nämligen i omvärldsanalysen och framtidsspanandet.
Det vi gör i skolan skall ge dagens unga de verktyg de behöver i en framtid som vi vet ganska lite om. Lite men inte inget. Vi vet att mängden information inte minskar. Vi vet att den värld våra barn kommer att leva i är en långt mer internationell värld en den vi själva har växt upp i.

Ändå ägnas inte framtidsanalys och spaning många minuter under skolornas utbildningsdagar.

Det tror jag är fel. Jag tror att skolan skulle behöva fundera mycket mer över imorgon än över igår. Utvärderar gör vi ju med jämna mellanrum. Men framtidsvärderar gör vi aldrig.
Den viktigaste investeringen svensk skola kan göra är att jobba med omdefiniering av vart vi är på väg och hur vi skall jobba tillsammans med våra elever för att de skall ha maximal nytta av sin skolgång i framtiden. Då kan Sveriges lärare komma att inse att de där datorerna kan vara nyttiga för elevernas lärande.

Datorn är ett kreativt verktyg och kreativitet är det viktigaste av allt!