söndag 7 februari 2010

S tror på unga hjälplärare. Jag blir arg!!!

Läser på SvD och blir lite ilsken
Det här tror jag inte på. Problemet (som de själva är inne och nosar på) är inte att vi är för få vuxna i skolan utan att det inte är "rätt" personer som söker till utbildningen. De mest studiemotiverade väljer att söka till andra utbildningar.
Jag skall aldeles gratis bjuda S på en förklaring av varför. Lönen!
Med en lika lång utbildning (eller kortare) kan du få en avsevärt högre ingångslön och sedan något som heter löneutveckling. Att så få då väljer att bli lärare med en relativt låg ingångslön och sedan en närmast obefintlig löneutveckling är kanske inte så konstigt.
Det är inte krångligare än så. Att det sedan finns massor av lärare på Sveriges skolor som har andra drivkrafter än ekonomiska för att välja läraryrket är så klart sant. Det gör det inte mindre dumt att som SKL ständigt gör, sänka statusen och lönen för lärarna. Att skolan sedan blivit en overklighet där ny teknik och moderna pedagogiska grepp lyser med sin frånvaro är kanske inte så konstigt. De kreativa och drivna är någon annanstans.
Jag har svårt att se att man genom att bjuda in toppstudenter till den verkligheten för att de skall jobba ett år i skolan (och på så sätt lockas att bli kvar) skulle kunna fungera annat än avskräckande.
Sedan är det ju så att bara för att man är bra i ett ämne så blir man inte med automatik en bra lärare. Det är mycket mer mångfacetterat än så. Det handlar även om pedagogik, ledarskap, psykologi och personlighet.
Att eleverna skulle tjäna så mycket på det ifrågasätter jag starkt. Om man på allvar vill att de bästa skall bli lärare så kostar det ca 30000 i ingångslön och 50000 i slutlön (i dagens penningvärde). Det är priset! Är man beredd att betala så kommer det snabbt att förändra vilka som söker till lärarutbildningen. Man vill betala för en folkabubbla och vill ha en Ferrari. Det fungerar inte någonstans i universum. Status kostar pengar och vill man inte betala mer så får man nöja sig med det man har betalat för och inte gnälla över att skrället rostar!
Att det sedan skulle vara en väldigt nyttig erfarenhet för de unga toppstudenterna tror jag absolut men det är ju inte syftet som jag förstår det.
Ja suck. Med skolan kan man göra vad faaan som helst bara det är gratis. Usch vad arg jag blir. Mina barn är mer värda än så.

Ny IKT-plan i Lund nu med kontraorder


Kontraorder! Breaking news!! Politikerna har inte klubbat den ännu. Jag var felinformerad eller bara dum. Förvaltningscheferna har klubbat. Nu återstår bara politikerna.....
Till min stora glädje så har vi fått en ny IKT-plan i Lund. Den verkar ha passerat förvaltningschefernas nålsöga utan att de gjort några ändringar. Detta betyder altså att det nu är beslutat att Lund skall vara en 1-1 kommun. Det är den stora förändringen. Där givetvis andra men att vi nu skall gå 1-1 är närmast att beteckna som en revolution. Det ger oss möjlighet att förändra hur vi undervisar. Givetvis är stora delar av lunds lärarkår ännu ovetande om hur stora förändringar det handlar om men det skall vi förhoppningsvis snart ändra på.

Det är äntligen dags att genomföra LPO 94 i praktiken. Det kommer givetvis att kräva stora utbildningsinsatser av mig och mina kollegor i IT och skola svängen. Det kommer även att kräva mycket av våra kollegor som kommer att tvingas att tänka i nya banor. Det som med ett fint ord kallas skolutveckling kommer att ske i riklig mängd helt enkelt. Vi i den svenska skolan har halkat efter och har mycket att ta igen. Vi har under åtminstånde de senaste 10 åren stått ganska still. Sedan ITis avslutades så har man nöjt sig med att förvalta utan att investera och utveckla (ja jag överdriver såklart lite). Det betyder att vi nu måste ta i för att komma upp i nivå med resten av samhället och det kommer att kosta på.

De största vinnarna är lätta att identifiera. Eleverna! Stort grattis till er. Sedan kommer ju även lärarna att få ett roligare och mer kreativt arbete. Säkert krävande men också lustfyllt. En roligare skola kommer att leda till mer lärande det är jag övertygad om.

Återstår att se hur det är tänkt att vi skall finansiera det. En inte helt oviktig detalj. Det finns sätt att lösa det på även inom rådande budget men jag tror att det kommer krävas att man i en uppstartsfas skjuter till medel annars är risken mycket stor att ansvaret landar på den enskillda rektorns skrivbord och då blir 1-1 bara en vision som snabbt sorteras bort. Menar man allvar med satsningen måste det till både morötter och piska annars blir den nya IKT-planen en trevlig men mycket tandlös papperstiger. Det skulle vara en stor skandal om det händer i staden med Ericsson, Anoto, Framfab, Bredbandsbolaget och IDEON i sin CV. Vi borde vara teknikintensivast i sverige för det är där vi är bäst störst och vackrast i den riktiga verkligheten. Nu är det dags att bli det i skolverkligheten med.

måndag 1 februari 2010

Ifrågasätta vad man håller på med?


Ibland är det nyttigt att fundera över vad man håller på med egentligen. Läste en tweet från Öpedagogen där hon gjorde just det. Hon funderade över om det verkligen är så viktigt det här med bloggar och twitter Hon fick mig att fundera. Redan där har vi faktiskt en del av svaret. Ja det är viktigt för det handlar om spridande av tankar och verktyg. Det handlar om att just DU kan tänka och tycka i samspel med andra. Det är faktiskt inte krångligare än så. Det är faktiskt bara så enkelt och fantastiskt.

Visst är det viktigt. Datorn är viktig bara i det fall den är ett verktyg för din hjärna och andras. Men eftersom du använde din dator för att ta dig in i min hjärna så var den viktig. Visst kan man göra likadant med sina elever. Det ÄR viktigt för det är rätt plattform för morgondagens lärande.

torsdag 28 januari 2010

TänkOm ny inspiration till förändringsarbete

Hemma igen efter en mycket inspirerande dag i Sigtuna med TänkOm. En härlig samling av människor som brinner för lärande och kreativitet. Det som gör mig otroligt glad är att mycket av det man tänkt och gjort nu plötsligt kan landa i teorier. Blooms taxionomi känns som ett klockrent exempel. Var vill vi att den svenska skolan skall befinna sig. I botten eller toppen?

Skall svenska elever verkligen ägna sin skoltid åt att lära in mätbara kunskaper? Eller vill vi att de skall analysera, värdera och skapa.
De mätbara kunskaperna är såklart förutsättningar för att förstå o.s.v. MEN allt för ofta sitter vi kvar där nere och kommer aldrig upp till analys och skapande.
Datorn kan vara den förändrande kraften i svensk skola. Om vi låter eleverna skapa så kommer de att inse värdet av förstå och fakta. Det skapas helt enkelt ett behov och ett intresse när man är kreativ.
Jag lär mig själv på det viset och det gör säkert du med.
Jag har en vag känsla av att även våra elever lär sig på samma sätt. Kreativitet ger kvalité!

För övrigt måste jag bara jubla över den nya skolvärlden. Det står lika mycket om IT och skola i detta första nummer som det samanlagt har gjort under de senaste tio åren. BRAVO och välkommen till verkligheten.

måndag 18 januari 2010

Smörsång om allvarliga saker

Låten vi alla har väntat på. Låten som samanfattar problemet med en lätt anstrykning av country. Jag skrattar så jag tjuter men visst är det sant.

"Prepare us for our future and not your past"


Kunskap vad är det egentligen? Är vi överens?


Läser P J Anders Linders ledare på Svenska Dagbladet kunskapsskolan står på spel. Han hyllar Björklund för att han "varit målmedveten och drivande och initierat stora förändringar för arbetsro och ökad kunskap."


Jag tycker inte att han har gjort det. Inte i sin politiska retorik i alla fall. Ordning och reda och ökade maktbefogenheter för lärarna är inte vägen till kunskap. Självklart tycker även jag att det skall vara lugn och ro i klassrummet. Utan det så kan inget lärande äga rum. Men det uppnås av varje enskilld lärare inte genom att man stiftar lagar eller regler. Det skapas i relationen mellan lärare och elev. Den lärare som inte får respekt av sina elever har uppenbarligen ett problem att lösa. Den tiden då det fungerade att peka med hela handen och eventuellt risa upp den som inte gjorde som man sa är för alltid borta. Det skall vi vara glada för. Metoderna måste helt enkelt se anorlunda ut 2010. Respekt är inte längre något man får genom sin tittel utan något som man måste förtjäna. Detta är inget enkelt utan en av de svåraste delarna av läraryrket. Det handlar om gruppdynamik, psykologi och pedagogik. Det är otroligt svårt och en skön konst som praktiseras varje dag i varje klassrum med mer eller mindre lyckat resultat. Varje lärare kan berätta om lyckade eller mindre lyckade episoder.

Björklunds kunskapssyn hade det varit intressant att få reda på. Om han har någon så har han inte berättat om den. Med tanke på den politiska retorik som lämnar hans mun så verkar det vara mätbara faktakunskaper som är viktigast att förmedla i den svenska skolan. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Fakta känns så 1900-tal.

Fakta behövs men är det något man skall lära sig utantill? För att sedan rapa upp på ett prov? NEJ! Fakta är något man använder sig av för att skapa sig kunskap om världen med. Men fakta är föränderligt och knappast den sanning som Björklund kanske önskar. Med en uppkopplad värld så är fakta något man kan hitta i realtid. Det förändrar vad skolan bör inrikta sig på. Det är mycket viktigare med metakunskap än med fakta. Mer svårbedömt och mycket, mycket viktigare.

PJ ANDERS LINDER avslutar sin ledare med följande ord "uppenbarligen får alldeles för många elever ut alldeles för lite av sina skolår." Det kan jag verkligen hålla med om. Aldeles för många elever i Sveriges skolor går i samma skola och får matat sig samma undervisning som sina föräldrar. Detta trots att möjligheten att i grunden ändra skolans arbetssätt finns. Resten av världen har redan genomgått den förändringen. Det kallas IT och används inte minst av SvD. Det är bara i skolan som vi är kvar i 1900-talet. Ja och i hjärnorna på dem som tycker och tänker om den svenska skolan.

torsdag 14 januari 2010

Lite som wordle

Kul blev det iaf!

Testa själv vet jag på Tagul








Tankesmedjan OmBildning



Spännande initiativ!


Jag hittar ett inlägg om en ny tankesmedja med fokus på bildning och hur internet och datorer kan förändra den svenska skolan. Det verkar mycket spännande. Bakom satsningen hittar man Stefan Pålsson, Mikael Andersson, Thomas Fritz & Ingemar Svensson.

Läs mer här på bloggen Café IKT





Det är helt nytt men med tanke på vad som kommit från dessa personer tidigare så är deras framfart värd att följa.


Följ OmBildning på twitter

Dagens kunskapssyn är förlegad


Vad det är skönt att man inte är ensam om att tycka att kreativitet är viktigare än allt annat! Fredrik Svensson från Rektorsakademien intervjuas i Computer Sweden.

Jag håller inte riktigt med honom om att hela skolsystemet bygger på "rätt eller fel" Men det kan ju vara filtrerat genom journalisten förstås. Jag håller med om att mycket av undervisningen är sådan. Men LPO 94 är inte sådan. Den kunskapssyn som den förmedlar gillar jag. Men det är alldeles för sällan som LPO 94 har nått ut till klassrummen. Och det är förstås en mycket stor skandal och ett gigantiskt problem.



– Företag som skapar ett lärande förhållningssätt baserat på de här begreppen
har lättare att klara omställningen.


Det gäller ju verkligen skolor med. Märk väl det är inte bara eleverna som skall lära i skolan. Lärarna är precis lika mycket i behov av att ändra inställning. Det är dags att inse att lärarutbildningen bara var ett första steg. Det är livslångt lärande som gäller. Jag vet att vi är många lärare i vårt avlånga land som blev lärare av just den anledningen. Det är vi som måste höras i debatten. Det handlar inte om kepsar, mobiltelefoner och ökade maktbefogenheter. Om vi vill göra skolan bättre och höja lärarnas status så börjar den förändringen i lärarens inställning till förändring. En kompetent och kreativ lärare får respekt!

Heja Fredrik! Kör på!

För en modern, rolig och otroligt kunskapsintensiv svensk skola.

Läs hans blogg FredrikBloggen

Läroboken. Är den på väg ut?



Hamnade i en spännande diskussion igår. Läromedelsbeställningar skall planeras. Frågan är var vi skall lägga pengarna. Läroböcker? Filmer? Prenumerationer på nätet?
Finns läroboken ens om några år? Jag kunde inte låta bli att ställa den frågan. Mina två kollegor högg genast till. -Boken är överlägsen datorn när det gäller att läsa! -Du kan inte jämföra dator och bok.
Min egen erfarenhet är den samma. Det är för mig mycket mera lustfyllt att läsa en bok än att läsa på datorn.
Men är det det samma som att det är så? Nej det är ju inte det. Det som känns bekvämt för mig och min generation är det som vi är uppvuxna med och som finns med som en naturlig del av vår referensram. Läsa = bok. Det betyder ju inte att dagens unga nödvändigtvis har samma syn på detta. Min son sitter gärna och läser på datorn. Han tycker att det funkar precis lika bra. Han ärväldigt nöjd med att kunna läsa Mangaböcker på nätet. Det känns naturligt för honom.
Kanske skall vi fråga eleverna vad de tror och tycker eller låta dem prova. Jag tror att de kommer att uppskatta en del av fördelarna. Ingen risk att glömma böckerna. Ingen tyngd i skolväskan (fast datorn väger ju en del).
Kan det vara så här kanske.




Jag tror att läromedelsföretagen har mycket att fundera på när det gäller digitaliseringen av läromedel. Det är ju inte bara att lägga ut texten och så är man färdig. Det krävs mer.
Kanske är det rent av så att vi skall ändra arbetssätt och lämna beroendet av läromedel. Kanske krävs det mer av morgondagens lärare än att bara tala om vilka sidor man skall ha läst. Jag hoppas nog på det. Ny teknik ger nya möjligheter. Det kanske i förlängningen betyder att läromedelsföretagen måste tänka helt nytt när det gäller affärsmodell och produkter. Annars kan de ju alltid som skivbolagen försöka gå förbudsvägen.

Fast det är nog inte att rekomendera.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...