Jag har funderat på en sak...

Varför är det så svårt att vara kreativ i en vanlig svensk grundskola?

Varför känns det som att man varje gång man går utanför mallen eller schemat så är det uppförsbacke.

Kan det bero på att vi sitter fast i en struktur som förlamar. Schema, timmar och minuter. Allt är styrt inte av elevernas behov utan av en struktur som inte får rubbas.

Undervisningstid är viktigare än inlärning. Smaka på den meningen.

Om inlärning hade varit det som styrde skolan så skulle den kanske vara lite mer intresserad av vad kunderna (eleverna) vill ha?

Bara en tanke som slog mig.

Via Wii!

Testar for forsta gangen att blogga via wii. Det funkar som ni marker inte jattebra. Det garinte med svenska tecken som a a o. Om ni forstar vad jag menar. M nog maste de ga att fixa...
Snart kan vi blogga fran den elektriska tandborsten. Det kommer att bli kul!

9 d bloggar

Så härligt det är att se saker hända. Sakta men säker börjar det dyka upp tankar och små intressanta berättelser på bloggarna.
Härligt 9d!
Så gå in och läs vad de skriver och kommentera gärna. Ge dem tips om hur det kan bli ännu bättre. Uppmuntra!!!
http://9dbloggar.blogspot.com/

Märk väl jag har inte kunnat stötta dem på annat sätt än via facebook de här senaste veckorna.

Sveriges största folkrörelse?

Läser en spännande artikel i tidningen Fokus om datorspelande. Dreamhack kommer i år att besökas av 18000 unga, gamla och alla där emellan. Hur länge dröjer det innan de är i kapp och om Gothia Cup? Med sina 34 400 deltagare ligger de ju en bra bit före. MEN! Hur många föräldratimmar av engagemang ligger bakom dessa 34000 besökare jämfört med Dreamhacks 18000? Jag bara undrar.

Idrott stöttas med massor av pengar vilket jag tycker är jättebra. Men hur mycket stöttning går till sveriges nördar?

Kanske dags att fundera över hur vi som nation kan uppmuntra en kultur som enligt undersökningar leder till att unga människor dricker mindre alkohol (något som idrottsrörelsen knappast kan skryta med).

Det är dags att ta sveriges unga på allvar!

Pappaledig

Ja jag skall vara pappaledig nu. I tio dagar skall jag bara njuta av att ha blivit pappa igen. Jag struntar blankt i vad som händer i mitt klassrum när jag inte är där. Det kan ju inte jag ha koll på när jag inte är där.
Eller?
Vänta?
Mina elever lever 2009. De vet att jag blivit pappa. De vet också att jag visst vet vad de gör för de bloggar, facebookar och en massa annat. Det betyder att jag inte behöver gå till skolan för att få veta vad de tänker och vad de håller på med.
Deras föräldrar behöver inte heller undra. Min rektor behöver inte undra. Det är hur transparant som helst (ett modeord jag längtat efter att få använda. Ha ha...).
Mina kollegor behöver inte undra vad det är vi håller på med. De kan till och med få vara med och kommentera om de vill. Ja det får alla ni andra också.
Visst är det fantastiskt. Att mina elever grattar mig för min nyfödda dotter och skickar länken till sin blogg på samma gång. Det är liv det!
Jag ser dig och du ser mig.
Tänk att få leva i tider som dessa. Tänk att få ha elever som dessa.
Ni är bara så bra!!!
Kolla in vad de håller på med egentligen 9d bloggar

Förändring händer

Lyssnade på en konversation i fikarummet nyligen.

"-Nej vi skall inte slösa bort tiden på att tvinga den eleven att slita och kämpa med att skriva med penna. Han har så mycket mer ut av att skriva direkt på datorn. Då kan han ägna sin tid och sin kraft åt det som är viktigt nämligen inehållet! Dessutom så kommer han ju att skriva det mesta han kommer att skriva i sitt liv på dator och inte på papper så varför inte låta honom träna på det istället"

Jag blev så glad. Salutogent förhållningssätt och framåtriktat tänk! Jag är stolt över mina kollegor de utvecklas och tänker. De är redo att ta nästa steg. 1-1! Viljan finns. Behoven finns. Nu skall vi bara skaffa ekonomiskt utrymme.

Vad glad man blir!

Filmtajm

Bara måste dela med mig av denna film. Tack Jonas!

Tänk om vi kunde få eleverna att upptäcka de de älskar att göra och låta dem göra det lite mer.

Nya projekt på gång

Tänker köra en gammal klassiker igen. Religionsarbete med redovisning i form av bloggar.
Som vanligt så är det svåraste att få eleverna att förstå att jag är mer intresserad av kreativitet och originalitet än av fakta. De är så inkörda på att skriva som om det var en vanlig inlämning av ett worddokument. De litar inte riktigt på att det är kunskap om det inte är träigt och tråkigt.
Dessutom är de övertygade om att det är fusk om man hjälps åt eller ber om hjälp. De är minst sagt skeptiska till om detta verkligen är skolarbete.
Det säger väl ganska mycket tycker jag.
Hur har det kunnat bli så här? Sorgligt är det.
Men vi skall ha kul nu ett tag och de är med på det tro inte annat. De bara undrar om det verkligen kan ligga till grund för betygssättning. Om de bara visste hur lätt det är att göra just den biten när man väljer den här arbetsformen.

Förra gången jag körde den här varianten

Rapport från en skolbänk del 1
Rapport från en skolbänk del 2

Riktigt bra föreläsare

Ken Robinson says schools kill creativity.
Kreativitet är lika viktigt som att kunna läsa och skriva säger han. Tål att tänka på. Jag undrar hur bra jag är på att locka fram kreativiteten hos mina elever. Jag misstänker att jag inte är särskilt lysande i den grenen. Jag börjar genast fundera över vilka hinder som finns som ett sätt att förklara varför. Löjligt eller hur. Nästa måndag efter lovet så tänker jag ändra på det istället.



Hittade tipset på Karlénskans (o)klokord..

Debatten fortsätter.

Debatten om huruvida datorerna har en plats i skolan eller ej fortsätter. Lars Hemzelius ger sig inte. Se inlägget på Skolväskans blogg>>>
Det känns onekligen lite märkligt att debattera detta när vi faktiskt skriver 2009. Alla andra delar av världen har insett och dragit samma slutsatser. Bara skolan står utanför. Visa mig den arbetsplats där man på allvar funderar på om datorerna verkligen kan vara till nytta för verksamheten. Förbättrar verkligen datorisering arkitektkontoret eller reklambyrån? Eller för den delen kontoret, fabriken, sjukvården, bilverkstan eller livsmedelsbutiken.
Kan det kanske vara så Lars?
Om världen anser det är det kanske lämpligt att skolan anpassar sin undervisning till den världen. Det behöver inte vara krångligare än så. Man kan kalla det för verkligheten.
Man kan för all del strunta i att verkligheten har förändrats men man undrar ju till vilken nytta.
Kanske har Lars rätt. Kanske blir inte lärandet effektivare. Kanske spelar det ingen roll om vi lär eleverna rista runor eller svenska. Kanske kan det rent av vara bättre att lära sig köra med häst och vagn än att köra bil. Men låt oss hoppas att skolan fortfarande kan ha en plats att fylla. För om det kvittar vad vi lär våra elever så tror jag att vi sparar mycket pengar på att lägga ner verksamheten helt.
Hoppas att du har fel Lars.