Wii vs. Datorn = Sant

Min 11 år gamla son skickar mail. Flera varje dag. Men han har inte datorn igång. Han mailar från Wii. Kompisarna mailar tillbaka. Även dem från Wii. Det är heltenkelt så att de är vana vid att de alltid kan dela med sig och komunicera var de än är.

Sonen köpte en digitalkamera för några veckor sedan. Han hade sparat länge och funderat en hel del över vad han skulle använda den till. Planen var att göra film. Fram med Legogubbar och bilar. Filmen växte fram bild för bild. Snart bestod filmen av långt över 100 bilder. När han var nöjd så kom frågan.

"Pappa hur skickar jag den här filmen till mina kompisar. Jag hittar inte den
funktionen i min kamera."

Jag blev ju svaret skyldig. Han blev lite brydd och sur. Varför har de inte tänkt på det för. En självklar funktion för en 11-åring men jag hade inte ens tänkt tanken. Tydligen inte heller producenten av kameran.

Wii eller kamera spelar ingen roll allt skall ha möjligheten att komunicera. 11-åringen satsar på att bli uppfinnare. Kanske har han redan kommit på sin första killer app.

Billigare och billigare datorer.

Netbooks kan man i dagsläget få för ca 2500kr men de väntas falla ytterligare i pris under nästa år. 1500kr är riktmärket som bland annat Asus siktar på. 1000kr är inte långt borta.... Kan man föreställa sig en framtid när varje unge har en bärbar dator? Ja det är nog bara fråga om ett par år så är vi där.

Läs mer här>>>

Eftersom alltmer av skapandet sker på webben så kan man utan problem ha en dator som inte har värsta prestandan och ändå klara sig aldeles utmärkt. Fast det är ju en sanning som har varit gällande länge. Jag vet att jag för ett flertal år sedan läste en intervju med Nicholas Negroponte. Grundaren av Media Lab vid MIT i Boston. Han sa något i stil med att "nu har jag en dator som kan göra allt jag behöver. Den kan räkna, jag kan rita på den och jag kan skriva. Men det kunde min dator redan 1982 också." Det ligger något i det. Hur mycket kraft behöver man egentligen? Som det verkar nu så ligger kraften i nätverket och datorn kan vara klenare och därmed billigare.

Nicholas Negroponte är för övrigt mannen bakom OLPC (one laptop per child). Ett synnerligen bra projekt som trots stora motgångar verkar vägra att dö. Målet är att se till att barn i fattiga länder skall få datorer och utbildning. En vision som är otroligt intressant.

Webben förändrar politikens vardag

Det amerikanska presidentvalet har gjort det väldigt tydligt att det sätt som vi konsumerar nyheter och kommunikation har förändrats. Det har ju gudbevars skett över tid men nu har det blivit väldigt tydligt. Vad jag då menar är att människor i åldern över 35-år nu inte kan blunda för vad som har hänt. Analytikerna har säkert redan börjat jobba med att försöka reda ut vad som gjorde att Obama lyckades vinna. Att han hade ett bättre budskap tror jag inte på. Politik handlar inte så mycket om vad du säjer som hur, var och vad folk tror att du säjer.

Min gissning är att det som kommer att bli den avgörande faktor man hittar är att Obama lyckades framstå som denn kandidat som gav hopp och som framstod som framtidsalternativet. En stor del av förklaringen till hur han lyckades med det är närvaron på nätet.
Läs mer>>>

Jag tror inte man kan överskatta betydelsen av detta. Om några år när vi tittar tillbaka så kommer presidentvalet 2008 att framstå som en av dessa brytpunkter där vi människor kollektivt insåg betydelsen av webben.
Ur detta kommer massor av arbetstillfällen och nya inovationer att skapas.
Do not underestimate the power of the force.....

IT som får en SO-lärare att dregla.

Jag har tidigare skrivit om hur man kunde följa presidentvalet i USA på webben. Anders Erenius Tycker Till Om IT i Skolvardagen: Stolt över världen
Med snygga kartor och fantastisk statistik gör man valet mer begripligt.
Google har givetvis tagit det hela ett steg längre. Tänk dig samma karta som tidigare men med möjlighet att manipulera resultatet.
Se här>>>
Vad händer om Obama förlorar Californien? Ja i detta valet just ingenting. Men vad hade hänt i förra valet om inte Bush hade vunnit i Florida? Jo då hade Amerikas president hetat John Kerry. Kul är bara förnamnet. Nu kan man ägna sig åt kontrafaktisk historieskrivning på webben. Hoppas att de svenska tidningarna tittar och lär inför valet 2010. Att de svenska politiska partierna kommer att ha massor av möten om hur de skall nå väljarna via webben är helt klart. Det kommer att vara roligt att vara SO-lärare år 2010!

Kommunikation på kors och tvärs

Läser i dagens Computer Sweden (CS) att unga och äldre kommunicerar på olika sätt på webben. De unga är uppkopplade och använder MSN chatt och web 2.0 verktygen för att hålla kontakten med kompisarna "live". De som är över 35 år använder mail för kommunikation. De yngre kan använda de gamlas verktyg men de äldre kan inte använda de yngres.
Se hela artikeln>>>

På nätet formas attityder och viktiga debatter uppstår. Det som nu kallas för
ett informations- och kunskapssamhälle äger rum på arenor som den äldre
generationen inte är särskilt väl förtrogen med.

Ännu en gång blir det tydligt att vi som är digitala invandrare ständigt riskerar att halka efter.


Det går dessutom så snabbt när det förändras att det inte duger att vänta på den där utbildningsdagen i augusti för att lära sig det nya. Det riskerar att redan vara gammalt.


Det vi behöver bygga upp är en skola som befolkas av lärare som är nyfikna och tar för sig av nätet. Inte lärare som sitter på rumpan och väntar på att bli matade med en föreläsning om hur det är.


Lev nu! Det är mycket roligare än igår......

Vi behöver bli bättre på IT i Sveriges skolor

Det är intressant att notera att när vi nu går in i nästa lågkonjunktur så är det den gamla industrin som drabbas hårdast.

I Computer Sweden (CS) 7/11-08 kan man läsa att "IT står emot varselvågen". Det är bara 0,8 procent av varslen som härrör från IT-branchen.

I sig är väl detta ingen jätteöverraskning. IT är fortfarande hett och nytt. Men märk väl branchens tidning (CS) har funnits sedan 1983.

Frågan är för vilken verklighet vi förbereder våra elever? Är det för arbete i den gamla industrin eller i den nya? Eller den vi ännu inte vet om?

I andra länder satsas det friskt på att förändra utbildningsväsendet mot ett mer IT-anpassat skolsystem. I Storbritannien finns satsningen e-skills UK som man kan läsa mer om på bloggen framtidens lärande.

Frågan som Stefan Pålsson ställer där är när vi får se liknande satsningar i Sverige? Jag sällar mig till frågeställaren. När?

Kanske är det dags nu. Det är i lågkonjunktur som förändringstrycket är som störst. Möjligheterna är också som störst.

Det är dags NU!

Stolt över världen

Det är med en känsla av att världen är god som jag lämnar hemmet idag. Att Barrack Obama kan bli president i världens mäktigaste land gör att jag ser ljust på framtiden. Mina egna barn kan växa upp och förhoppningsvis hoppas på att de skall bli bedömda för sina gärningar och inte efter färgen på sitt skinn (ja det är ett citat av Martin Luther King).
Att det sker är ju såklart ett uttryck för att en ny tid randas. Vi har alla ett ansvar för att förvalta detta. Jag tänker dra mitt strå till stacken.
Jag är mycket glad idag.

Dessutom ett fantastiskt ögonblick i användandet av internet i undervisningen. Dels visa talen (både Obama och McCain håller fantastiska tal) funkar i SO men även engelska.

Obamas tal

McCains tal

Ett utmärkt exempel av hur man kan introducera statistik på ett aldeles lysande sätt är att kolla in New York Times President Map där man kan jämföra förändringar i alla presidentval från 1992 fram till idag. Fantastiskt!

På samma sajt hittar du resultaten från väljarundersökningar så långt bak som till 1980.

Begripligt och tydligt men med massvis med möjligheter till att problematisera och visa att det inte är så enkelt som man kan förledas att tro.

Om något så har det amerikanska presidentvalet 08 visat på kraften hos de nya medierna. Obamas vinst har väldigt mycket att göra med att han har kunnat engagera den yngre delen av väljarkåren. Sociala medier och SMS har varit avgörande verktyg för att nå de unga väljarna. Det är de unga som har gett honom segern. Han får ca 66% av rösterna i åldrarna 18-29 år. Man kan helt enkelt inte överskatta vad internet har betytt för Obamas seger.

När kommer vi i skolan att börja använda oss av dessa verktyg?

Filter för att skydda barnen?

Hur gör man som förälder för att skydda sina barn från allt hemskt som finns på internet? När det gäller de små barnen så kan det vara en idé att rent mekaniskt styra så att de inte hamnar på sidor som kanske inte är helt lämpliga. De kan ju inte alltid förstå var de hamnar. Där kan PC för alla tipsa om hur man gör. Se här>>>
När det gäller de större barnen som medvetet letar efter de mörka sidorna på nätet så tror jag att man måste välja en annan strategi. Elever i klasserna 6-9 kan man inte hjälpa på det viset att man spärrar av delar av internet. Mekaniska filter kan vi kanske använda på skolans datorer men då surfar de med sina mobiler istället. Alltså måste filtret sitta i huvudet på eleverna inte i brandväggen. Det handla helt enkelt om att prata och åter prata om vad som finns och varför det inte är lämpligt. Endast genom att på detta sätt påverka så kan vi nå deras hjärnor. Men det förutsätter ju att lärarna känner till vad som finns på nätet. I projektet ITiS utrustades en stor del av lärarna med datorer. Hur kan vi göra så att lärarna använder dem? I min vardag ser jag hur vi lärare använder datorerna som de skrivmaskiner de alltid har varit. När skall vi ta steget in på ungdomarnas arenor. Youtube, Bilddagboken, porrsidor och bilolyckor. Där finns ungarna men knappast lärarna eller hur. Är det helt lyckat? Nu menar jag inte att sveriges samlade lärarkår skall ut och porrsurfa. Jag menar att man måste diskutera det med eleverna. Är det OK eller är det kränkande när killarna har nakenbilder som skärmsläckare på sina mobiltelefoner? Vad tycker eleverna?

Förstår barnen hur vi tänker?

Det finns ju ett uttryck som heter "den dolda läroplanen". Alltså det som vi som lärare förväntar oss att eleverna skall prestera men som vi inte sätter på pränt eller ens uttalar.
Eleverna funderar väldigt mycket över vad vi som lärare vill att de skall göra och hur vi vill att det skall göras. Man skulle ju kunna tycka att de kunde få den informationen på papper och att vi sedan skulle kunna använda den energin vi därmed sparar till annat viktigare lärande. Men ....
Det förutsätter att vi lärare är medvetna om alla dessa små subtila saker som vi ser som självklara, men som inte är det för alla elever. Det förutsätter att vi kan se världen inte enbart med våra egna ögon. Detta är en av människans/lärarens svåraste uppdrag.
När jag läste historia så använde man uttrycket "den fjättrade Clio" (Clio är historieskrivandets musa) för att illustrera att varje tid är fjättrad i sin egen kultur och därför har otroligt svårt att se på sin samtid med friska ögon. Likadant förhåller det sig naturligtvis med oss lärare och våra svårigheter att på ett nyktert sätt studera vår egen undervisning. Att reflektera över vad man håller på med är givetvis mycket bättre än att inte göra det. Men....
Kommer det att vara möjligt att fullt ut se sina egna resurser och tillkortakommanden. Nix!
Visst är det kul att vara lärare. Men oj vad svårt.

Förstår vi hur barnen tänker?

I Svenska dagbladet 22/10 skriver Per Gudmundson under rubriken "Förstår barnen hur du tänker?". Läs här>>>
Inlägget i sig känns ganska krystat och går endast ut på politisk retorik. Men frågan i rubriken är spännande. Fast tvärt om såklart. Förstår vi hur barnen tänker? Det är ju det som är vårt uppdrags kärna. Om vi skall kunna hjälpa ungdomarna att lära sig så måste vi förstå hur de tänker. Gör vi inte det så riskerar vi ju att lägga upp vår undervisning på fel sätt.
Per Gudmundson skriver:

En högstadieelev idag har aldrig upplevt annat än en värld med internet. De kan
inte föreställa sig hur livet skulle te sig utan, eller hur kommunikation
fungerade dessförinnan. För dem är nätet är lika självklart som vägar, rinnande
vatten, elektricitet eller pizza. (---) Flera diskussioner utgick ifrån att
nätet fundamentalt förändrat inte bara vad och hur människan gör saker, utan
också vem hon är. Förändringar vi knappt hunnit börja fundera över, än mindre
agera efter.

Mycket spännande forskningsområde helt enkelt. Dock är det ju så att Per Gudmundson har fel när han skriver att vi inte har börjat fundera över det. På bloggen framtidens lärande skriver Stefan Pålsson ständigt om just forskning kring detta. Läs t.ex. "undervisning skall inte ge svaren".
Forskningen funderar över det. Frågan är ju om vi i skolan nu kan ta till oss denna nya kunskap och använda den praktiskt i skolan? Förändringstakten i den svenska skolan är anser jag aldeles för låg. Den är alltför ofta toppstyrd och allt för sällan ett resultat av att lärarna är nyskapande.