Bland det viktigaste jag läst

by aigarius

Hittar på Karolinska institutets hemsida en spännande artikel med titeln "Hjärnans hårda skola".
Mycket spännande läsning. Det handlar om något så viktigt som hur vi lär oss. Detta hett debatterade område verkar vara närmast ett vitt blad när det gäller forskningen. Eller nåja en del vet man ju. 
Man vet att inlärning av fakta utan förståelse är slöseri med tid. Man vet att det som berör oss känslomässigt det minns vi. Man vet att det som vi kallar djupinlärning det fungerar. 


En av alla de "sanningar" som finns i artikeln är 

Kanske går det egentligen inte att lära ut, bara att stimulera andra att själva lära sig. Någon har sagt att hjärnan är lite som en vildvuxen trädgård och att läraren är en trädgårdsmästare som kan plantera frön och ge näring till idéer samt göra sitt bästa för att bekämpa missuppfattningar. Men växtkraften kan bara komma från den som lär sig.

Repetition är kunskapens moder är ett sådant där gammalt uttryck som vi ofta slänger oss med i skolans värld. Det stämmer. Så är det. Vill du minnas så måste du repetera. Problemet är att det är ganska tråkigt. 

Forskare, elever och lärare är rörande överens om att repetition är ett nödvändigt inslag i lärandet. Problemet är dock uppenbart - det är ju mördande tråkigt. Som tur är visar forskning också klart att det finns anledning att med alla tillgängliga medel försöka göra undervisningen rolig

Repetera är tråkigt. Hur göra det roligt? Många visar på möjligheter att med spel underlätta repetition. Här finns det massor av resurser ute på nätet i massor av olika ämnen. Här är en geografiresurs.
Överhuvudtaget är det där med att ha roligt något som våra hjärnor gillar.

Peter Gärdenfors är en av personerna som gett sig in i debatten och har massor av intressanta tankar kring det här med inlärning, förståelse och kunskap.

Vi är mitt inne i en tid av stormande paradigmskifte. Skolan och hur undervisningen bedrivs är under stor press. Dessutom har vi en skolpolitisk debatt som i mångt och mycket handlar om annat än det som är viktigt. Jag har tidigare skrivit om vad vi behöver göra för att lyfta svensk skola från bra till fantastisk. 

Nu är det dags att genomföra det här i praktiken. Det ansvaret vilar tungt på utbildningsministern, Sveriges Kommuner och Landsting, sveriges skolledare och alla lärare. I den ordningen. Signalerna om att detta är viktigt måste komma och det räcker inte med tomma ord som inget kostar. Vi har gått från penna och papper till en digital verklighet med samma pengar (eller mindre). Det kan inte förvåna någon att det är så att kostnaderna är större för digitala verktyg än för blyertspennor. Detta är inte kostnader det är investeringar i Sveriges framtida välstånd. Sverige skall bli världens mest digitala land det blir man inte med penna suddi och papper.   

Nu kör vi så det ryker

Till mina barns lärare ett öppet brev

By osde8info

Hej alla kreativa och ambitiösa pedagoger!

Hoppas verkligen att du vet om och känner den respekt jag har för dig och det arbete du gör. Det är verkligen inte dig jag vill hoppa på.
Men jag är uppriktigt oroad över att sonens användande av datorn för skolarbete inskränker sig till enbart skrivmaskin.

På fritiden använder han den som ett pedagogiskt redskap för att lära sig mer om det han är intresserad av. Han har lärt sig oerhört mycket om mobiltelefoners operativsystem (Android) genom att hänga på olika forum, se på filmer på youtube och genom att prova på att bygga appar i olika gratis app-byggar program.

Jag ser inte att han någonsin har varit i närheten av att använda datorn på det sättet i skolarbetet. Varför?

Läxan som han skall lämna in på papper gör han även digitalt på Glogster bara för att det är kul. Jag tvingar honom att skicka länken till sin lärare. Men responsen uteblir.

Jag tror faktiskt att vi som lärare måste försöka att vara mer kreativa och skapa mycket mera roliga och utmanande, samarbetskrävande uppgifter för eleverna. Sociala medier kan vara ett utmärkt redskap för att dela och skaffa kunskap utöver att det kan vara en massa trams.

Man måste även som lärare  ändå ställa sig den jobbiga frågan –Om eleverna tycker att det jag har att komma med är så tråkigt att de inte bryr sig om att lyssna. Vad gör JAG för fel.

Inte ens jag tycker att datorn skall vara igång för jämnan. Verkligen inte. Men när man använder den så skall man göra det på ett sätt som är kreativt och utmanande inte som skrivmaskin. Är det det man vill ha så kan man köpa en…… skrivmaskin.

Svensk skola behöver ta steget in i dagens verklighet och möjligheter. Det är bara så den kan vara relevant för morgondagen.  

Men egentligen är det inte dig jag skall skriva det här till. Utan till utbildningsministern! Jag tror jag copy pastar det på bloggen istället. Fast copy paste kanske är fusk :)

Bedömning är superviktigt

By .reid

Att få veta om det man gör duger är jätteviktigt. Både för oss vuxna och för våra elever. Det är ju det som styr vad vi gör i väldigt stor grad. Det vi får beröm för och som vi märker att andra gillar det förstärker vi. Om vi som lärare har detta i bakhuvudet hela tiden så ändrar det hur vi agerar i klassrummet. Så tänk på det :)

Facebook och tonårsdepressioner! Årets dummaste nyhet!?

By Yury Cortés

Skall man skratta eller gråta? Läser i PC för alla om en forskare som hävdar att Facebook är farligt. Man förfasas över att det sista man gör innan man somnar och det första man gör när man vaknar är att kolla sina sociala medier.

Ungdomarna verkar vara besatta av att umgås och kommunicera med sina kompisar. LÄSKIGT... 

Tydligen kommunicerar de mer med text än i personliga möten.
Vad jag undrar är...... och? Har dessa människor (forskaren och journalisten som skriver det) aldrig varit tonåringar eller träffat några???
När jag var ung så var det videovåld och hårdrock som var farligt. Där fanns i alla fall blod, sex och våld att bli rädd över. Dagens unga framstår som mesar vid en jämförelse. De är helt enkelt alldeles för välartade.
Jan Svärdhagen skrev för ett bra tag sedan en sak som nog uttrycker det hela tydligt.

hopp och lek

View more presentations or Upload your own.

Styrkan i nätverket

By aaronpk

Som lärare skaffar man sig ett gigantiskt nätverk av gamla elever. Man påverkar och lär känna en stor del av den unga generationen. Vi pratar 1000-tals av ungar som man är ett ansikte och en person för. Det är en tillgång och en resurs som vi med hjälp av sociala medier plötsligt kan förvalta och dra nytta av. Gamla elever kan vara till hjälp i ditt vardagliga lärarjobbande. Varför inte bjuda in äldre elever för att bidra i diskussioner i forum.

Genom sociala medier får du koll på vad dina gamla elever gör och kan. Utnyttja det! 

Men det får ju även konkreta uttryck i din vardag. Låt mig ge ett talande exempel.
Sonen kommer hem alldeles förtvivlad. Hans cykel har blivit stulen. Vi ger oss ut på byn och letar. Vi hittar den inte. Jag lägger ut ett rop på hjälp på Facebook och 12 timmar senare är cykeln upphittad. En gammal elev har hittat den.

 Tillsammans är vi starka och vi har bara börjat ana vilka fantastiska möjligheter vi har med en uppkopplad skolvärld och sociala medier.

The revolution will not be televised

http://www.flickr.com/photos/retinafunk/

Ibland misströstar man. Så mycket missade möjligheter. Lathet, feghet, lättja och dumhet. Men samtidigt så mycket spännande nyskapande och experimenterande. Svensk skola rymmer både och samtidigt.
Vi står inför en mycket spännande höst. Ny läroplan och en skola med siktet inställt mot framtiden. En värld runtomkring oss med en vacklande supermakt (USA) som är skyldig den kommande supermakten (Kina) massor av pengar.
Vi ser vår världsbild och trygga invanda mönster lösas upp inför våra ögon. I en sådan värld kan det trygga, gamla och invanda lätt bli något man tyr sig till. Men om historien lär oss någonting så är det att det är anpassning till det nya som är nyckeln.

Change is the only constant kan man säga. 

Det kräver såklart att vi i skolans värld är uppmärksamma på hur vi gör. Hur förhåller vi oss till det här. Ger vi eleverna en trygghet i att kunna hantera förändring eller ger vi dem trygghet genom att aldrig ändra på något?
Vi lever i en tid med en förändringstakt och med ett förändringstryck som är närmast galet. Inget tyder på att detta kommer att ändras. Det kommer att bli mer inte mindre. Förändring är något vi måste vänja oss vid.

Svensk skola har alla möjligheter att bli bäst i världen. 

Om vi vill och vågar se att det är förändring som är vägen framåt. Inte backa bakåt till en förljuget underbar skola á la 1950-tal. Utan en skola i takt med sin samtid. Kanske är det dags nu att bryta upp gamla strukturer som spelat ut sin roll. Bryta uppdelningen i teoretiska och praktiska ämnen. Bryta upp terminssystemet. Varför två? Varför inte fyra? Arbetstiderna. Varför jobbar vissa lärare ihjäl sig och andra inte? Ge lärarna ökad frihet och mer förtroende inte mer nationella prov och dokumentation. Ge skolledarna möjlighet och kräv av dem att de är pedagogiska ledare inte ekonomer.

Skolan skall vara det modernaste vi har i det här landet hur kan vi annars vänta oss att eleverna skall ha med sig något av nytta när de lämnar den?

Revolutionen kommer inte att visas på TV men självklart på Facebook, Twitter, YouTube och alla andra kanaler på nätet.

PISA och digital läsning. Vi är kanske inte så dåliga som vi tror

Vi är självplågare!
Sverige har en extremt dålig självbild när det gäller skola. Om man skall tro skolministern och medierna så är svensk skola i fritt fall och på väg att med stormsteg bli sämst i världen. Det är den känsla man får när man tar in den samlade debatten. Så är det inte. Svensk skola är bra. Inte bäst i världen men den är bra. Dessutom har den under lång tid varit bra.

Faktiskt så har det som man i debatten kallar "flumskolan" levererat massor av kreativa och kompetenta människor som idag dominerar svenskt arbetsliv. 

Troed Troedsson spetsar till det bra.


Rubrikerna som talar om att svenska elever försämras i olika mätningar haglar över oss. Men kanske bör man ställa sig frågan. Vad är det vi mäter?

På vilket sätt är det vi mäter relevant för den framtid vi är på väg mot. Vad jag försöker säga är att det inte är så enkelt som man först kan tycka. Som man frågar får man svar heter det och då är det ju intressant att när man frågar efter det som man identifierar som framtidskompetenser. Då är vi inte så dåliga. Kanske är det rent av så att vi är ganska bra?!

PISA är ju populärt i debatten. Som slagträ eller skräckspegel. Nu har man testat något som man kallar digital läsning. Det visar sig att svenska elever är ganska bra på det.

Rapporten hittar du här

Framtiden blev plötsligt lite ljusare. Fast ännu gladare blir man ju om man tittar på den där rankingen av hur kreativa man är i olika länder som Troed talar om. Det är ju det där vi kallar innovation som sätter framtidens mat på våra bord och som kommer att göra att Sverige fortsätter att vara ett rikt land.

Global innovation scoreboard

Kreativitet är vi bra på och det tycker jag att vi skall fortsätta att satsa på.

Sociala medier skolan och lagen. Del 3

by cambodia4kidsorg

Jag skulle önska att e-delegationen, SKL eller Skolverket tog fram enkla handledningar för hur man som lärare behöver tänka när man använder sociala medier i skolan. Jag efterlyser också att man tydliggör vilket ansvar man har. Som det är nu så är vi inne i en spännande period av experimenterande och kreativitet. Det är såklart positivt och jättebra. Men...

Förr eller senare så kommer det en inspektion och kontroll. Då riskerar man som lärare med kreativt sinne att stå där med skägget i brevlådan. Har man inte koll på vad man gör i förhållande till de gällande reglerna så kommer man att få kritik. 

Jag tycker att det ÄR skillnad på om jag använder sociala medier som representant för min förvaltning eller om jag använder det i pedagogiskt syfte med mina elever. Jag anser att man som lärare inte lika lätt som andra tjänstemän kan skilja på privatperson och tjänstemannarollen. Helt enkelt för att man som lärare använder så mycket av sin person i relationsbyggandet med sina elever. Gränserna mellan jaget och lärarjaget är flytande. Det är inte glasklart var gränsen går. Lärare är inte ett yrke som alla andra och skall inte vara det. Det är såklart inget som varken SKL, e-delegationen, lärarfacken eller politiken vill kännas vid. Fast på olika områden och med olika utgångspunkter. Men att vara lärare är, och där får jag faktiskt ge Zaremba rätt, ett konstnärligt yrke.
Som det är nu så uppmuntrar man det kreativa lärande som sociala medier är en nödvändig del av. Men helt andra krafter lurar i bakgrunden.

Jag tycker inte att det är juste att man på detta sätt sätter Sveriges lärare i en situation som man inte riktigt klarar att hantera fullt ut. Den nivå på IT kompetens som svensk skola har är inte tillräcklig för att navigera rätt i det gigantiska universum av sociala medier som finns. 

Vi kommer att ta fram sådana handledningar i Lund och hoppas att vi kommer att få hjälp att hjälpa våra lärare av e-delegationen och SKL. Men vem vet. Vad som verkligen gäller vet vi ju inte innan någon blivit anmäld och skolinspektionen har uttalat sig.

Sociala medier, skolan och lagen. Del 2

by birgerking

Så kom då äntligen svaret från SKL när det gäller hur vi skolan skall förhålla oss till de riktlinjer som e-delegationen kommit med.

"Lärarna i kommunala skolan är anställda i kommunen och omfattas av våra rekommendationer och E-delegationens riktlinjer. Dvs lägger man ut något på en webbplats med publik tillgänglighet för vem som helst så blir det en allmän handling. Själva hanteringen av handlingar, dvs de allmänna handlingar som uppstår i verksamheten, är rekommendationer. Det finns inget som undantar skolans verksamhet från tryckfrihetsförordningens regler. Hanteringen innebär normalt att det som skrivs på ett socialt medium som är tillgängligt för vem som helst blir exp:ade allmänna handlingar." 

Tyvärr besannades farhågorna. Lärare är tjänstemän precis som alla andra och omfattas av samma regler. Punkt.
Nu kommer vi såklart inte att nöja oss med det svaret eftersom lärare inte är tjänstemän på samma vilkor som andra (och då är det inte lönen jag menar) utan har ett speciellt uppdrag och en speciell arbetssituation.
Till viss del kan jag förstå svaret jag fått men jag kan samtidigt inte acceptera att man inte tagit hänsyn till de speciella omständigheter som undervisningssituationen innebär.

Den goda nyheten är att man kan ge ett generellt uppdrag att arbeta med sociala medier vilket i så fall ger fria tyglar. Men samtidigt så har man ett väldigt långtgående ansvar vilket kanske gör att en del drar sig för att använda moderna verktyg och istället väljer att fortsätta med blyertspennan. 

Ännu värre är det när vi kommer till eleverna. Vilket ansvar har lärarna för det som eleverna gör på t.ex. en blogg som man gör i lärsyfte?

"Eleverna är en del av verksamheten. Dock kan elever använda skolans datorer för privata syften. Den gränsdragningen vet jag inte exakt hur man skall dra."

 Där får vi gräva vidare helt enkelt.

Ett sätt att komma undan reglerna är ju såklart att stänga in sig bakom lösenord och inloggningar.

"Ett undantag är dock om informationen och kommunikationen är tillgänglig endast för lärare och elever på skolan, alltså begränsad åtkomst genom lösenord. Då är det inte allmänna handlingar utan arbetsmaterial som undantas från våra rekommendationer. Sådant material kan ändå omfattas av interna krav på att det skall omhändertas ." 

Nackdelen med detta är ju att det blir väldigt mycket torrsim. Internationalisering och samarbete  med näringslivet är alltså inte att tänka på. Det stängda klassrummet långt, långt borta från verkligheten är det som är alternativet om man skall vara realist. 
Vad det handlar om är helt enkelt frågan om vilket som skall anses viktigast. E-delegationens riktlinjer som finns för att garantera att det som tjänstemännen i svensk förvaltning kommunicerar på sociala medier inte bryter mot lagarna. Eller det lärande som elever kan få genom att använda sociala medier. För saken är den att mycket av lärande handlar om att göra fel. Korrigera och göra om. För ärligt talat finns det väl knappast någon som tror att vi kan ge eleverna reglerna och förvänta oss att de följer dem. Det går ju liksom emot hela det som varje förälder ser i ett uppväxande barn. Det handlar om gränser som testas. Det är en process som måste gås igenom. Hur man skall kunna kombinera det med sociala medier och samtidigt leva upp till e-delegationens krav kan jag inte se. 
Nu tror jag inte att det här kommer att förändra så vansinnigt mycket ute i klassrummet om man skall vara ärlig. De som är nyfikna och framåt kommer att strunta högaktningsfullt i reglerna och använda sociala medier i sin undervisning. De som är skeptiska har däremot fått ett rejält motargument. 


Vid ett samtal med några av kommunens spjutspetsar i användandet av sociala medier i undervisningen framkom att de inte gått på djupet och verkligen läst rekommendationerna från SKL eller riktlinjerna från e-delegationen. Trots det så hade de i mångt och mycket förhållit sig till de frågeställningar som tas upp. Det är ju faktiskt inte så märkvärdigt. Men trots det så tycker jag att det behövs ett klargörande och förtydligande av vilket ansvar man som lärare har. 
Ta bara det här med att man rekommenderas att ha två konton på Facebook. Ett privat och ett professionellt. Vilket går emot de regler som Facebook har. 

Jag väntar med spänning på vad Skolverket och Skolinspektionen har att säga om det här. Jag vet att även de inser problematiken. 
Som det är nu är risken att lärarna sätts på pottkanten och ges ett ansvar som de inte kan klara att ta. Då blir alternativet att stänga av.  

Om att som lärare ta till sig ny teknik och nya arbetssätt

by nikoretro

Det är inte ett lätt arbete man har valt om man väljer att bli lärare. Men ett viktigt. Jag har de senaste veckorna träffat såväl blivande lärare som sådana som är gamla i "gamet". Det har handlat om att lära och lära nytt. Om att förändra invanda mönster och tankebanor. Det är inte lätt för oss människor.

Vi vill gärna tro att vi har koll på vår omvärld och när något kommer som rubbar vår balans så stör det oss. 

Hur man tacklar det här med förändring är en av nycklarna till hur väl vi lyckas i såväl arbetsliv som i relationer i övrigt.

Skolan är en extremt svårändrad organisation på många sätt. Samtidigt som lärare säkerligen i sitt yrkesutövande är bland de mest flexibla som finns.

Ett klassrum är ett dynamiskt och organiskt levande rum. Där idéer möter andras och genom ömsesidig påverkan tar de medverkande till nya platser och tankar. 

Eller ja det borde vara så. Det finns ju för all del säkert många klassrum där envägskommunikationen råder såklart.

Det som slagit mig är det stora mod som det kräver att lämna det trygga för att ge sig ut på upptäcktsfärd i nya farvatten. Hur otroligt svårt det kan vara att bryta mönster och arbetssätt som man har vant sig vid. Eller för den delen att bryta upp en bild av verkligheten som vi bestämt oss för är sann. Jag tror att det är ganska allmänmänskligt men samtidigt så otroligt farligt om man inte är medveten om att det är så.

När jag läste historia pratade vi om "den fjättrade Clio" helt enkelt att den som skriver om historien har väldigt svårt att frigöra sig från sin egen tid och de värderingar och synsätt som präglar den tid man lever i. Det färgar helt enkelt synen på den där andra tiden man tittar på.

Ungefär samma sak gäller oavsett ämne i alla andra lägen. Pratar vi mobbing så sitter vi fast i vår egen erfarenhet och världsbild. Pratar vi användandet av IT i undervisningen så är det likadant.

Därför vill jag hylla alla er som vågar! Ni som tar steget att utmana egna synsätt och erfarenheter. Alla ni pedagoger som testar nytt och vågar lära om och om. 

Alla ni som insett att det inte någonsin blir färdigt utan att skola och lärande inte handlar om färdiga paket där man kan sätta en färdigt stämpel på lärarlegitimationen och sedan säga till sina elever att jag har läst på lärarhögskolan så jag vet. Utan snarare jag har läst på lärarhögskolan så jag söker.
För att vara lärare är en process och ett tillstånd snarare än ett arbete. Det är ett uppdrag att söka vidare. Det är att vara skattletare och kunskapare. Det är ju samtidigt det som är så vansinnigt kul.