Ännu en termin är över.

Dags att reflektera över vart vi kommit och vart vi är på väg.

Det som är roligt är att det allt mer märks att nyfikenheten ökar över vad man kan göra med elever och datorer i kombination. Det märks tydligt.

Vi är helt klart mogna att ta nästa steg nämligen det till 1-1. Bara en lite hake återstår. PENGAR! Just den biten verkar mindre trolig att kunna lösa de närmaste åren. Men frågan är hur länge en svensk skola kan låta bli? Hoppet står som vanligt till öronmärkta pengar från statens stora kassakista eller kan vi kanske hoppas på EU. I ett större perspektiv är det nog så att det är mycket att vinna för Europa om vi satsar på detta med IT. Risken är annars stor att det är vi som tillverkar bilar och tandborstar åt kineser och indier om 25 år och inte tvärt om som nu.

Web 2.0 stod jag och pratade om i augusti förra året. Nu är det en realitet i många av mina kollegors verklighet. Youtube och Facebook och wikipedia och, och, och....

Kul!

Sommarens hemuppgift blir att snickra ihop en liten länklista till skolans hemsida med presentationer av olika verktyg som man kan ha nytta av i undervisningen.

På det personliga planet har det stora projektet varit att genomföra ett projekt på Ning med två klasser. Utvärdering av detta har jag tidigare gjort här på bloggen. Jag lärde mig mycket och säkert mina elever också (hoppas jag verkligen).

Byte av lärplattform är vi mitt uppe i. Den nya kommer säkert att fungera tillfredställande även om jag nog kommer att använda andra verktyg i min egen undervisning då det känns ganska begränsat och styrt. Den nya mailen Windows Live kommer att vara ett stort steg i rätt riktning. Vi har tidigare suttit på en extremt begränsad mail (Fronters egen). Nu går vi in i en ny era! Mail plus lagring (25Gb) och ett embryo till socialt nätverk. Dessutom Office Live och allt annat du normalt har i Live. Ja det känns mycket bra.

Det stora frågetecknet är egentligen vad som kommer att hända med elevdokumentationen. Eftersom inget är klart i dagsläget så får jag hålla tand för tunga. Men orolig är jag. Tänk om vi sitter där i höst med papper och penna igen. Det skulle onekligen kännas "fett B-igt".

Våren har egentligen präglats av bristen på datorer. Skolan brann upp. Datorerna var borta. Saknaden var gigantisk. När de inte fanns insåg många hur mycket de behövs.

Snart är skolan den sista arbetsplatsen som inte genomsyras av den massiva förändring som datorer i kombination med internet har inneburit. Det är dags att ändra på det.

Eleverna är redo.

Föräldrarna är redo.

IT-avdelningen är fläckvis redo.

Lärarna börjar bli redo.

Politiker! ÄR NI REDO?

En av fyra lärare har egen dator.

Det kan inte beskrivas som annat än en skam att vi i svensk skola 2009 har det på det sättet. Det är helt enkelt orimligt. För mig framstår det dessutom som obegripligt. Hur kan man sköta sitt lärarjobb utan tillgång till dator.
Statistiken kommer från Skolverket och lyfts fram av Computer Sweden (läs artikeln här).
Om man skall vara lite nogräknad så kan man ju ta statistiken med en liten nypa salt då det frågas efter "egen" dator. Eftersom vi inte har egna kontor så får vi ofta dela på datorn eller datorerna i arbetsrummet. En mera rättvisande fråga skulle väl kunna vara har du tillgång till dator när du behöver det. Men samtidigt så är det ju så att vad vi som lärare behöver idag är inte en stationär dator där vi sköter kontorssysslor utan en bärbar som vi använder i undervisningen. Vi ägnar hela dagarna åt att göra presentationer och hålla säljmöten. Det vi säljer är förvisso inte maskindelar eller affärssystem utan kunskaper om den värld som finns där utanför skolans väggar.
En dator kopplad till projektor och internet ger fantastiska möjligheter att få in verkligheten i klassrummet.
Skillnaderna mellan olika skolor är dessutom mycket stor. Vissa har en dator till varje lärare medan andra har någon enstaka dator. Så kan det inte vara! Vi skall ha en likvärdig skola i Sverige det är omöjligt när det ser ut som det gör. Grundskolan skall ge eleverna en stabil grund att stå på. Detta liknar mest en skola som gått på grund.
Björklund vägrar att kommentera. Läs här>>> SUCK!

" Han kan inte gå in och styra över de anställdas utrustning, det är
inte han som är arbetsgivare."

Det var ungefär det dummaste jag hört från det hållet. Fegt och kan inte vara annat än en blunder. Det handlar om våra ungdomars framtid och den innehåller datorer, internet och det Björklund är ditt ansvarsområde. Att skylla på att det skulle vara ministerstyre håller inte. Att uttala sig om datorernas vara eller icke vara i skolan borde vara precis lika okontroversiellt som att svara på frågan om huruvida barnen skall ha tillgång till papper och penna. Eller vågar han inte ha en åsikt om det heller?
Det är hög tid att tänka om.
Som tur är för Sverige är inte alla blinda, döva och kvar i 1970-talet. Rektorsakademin lanserade idag 27/5-2009 ett koncept med både hårdvara och ett utbildningspaket gentemot skolorna.
Tänk om... det kom från regeringen istället gärna med en pengapåse och en vision om att detta är att investera i framtiden.
Tänk om...

Plattform med vem i fokus?

Sitter och funderar på vem vi skall sikta in oss på med lärplattformen. Är målet att lärarna skall fatta och använda den, eller är målet att eleverna skall fatta och använda den? Det får ju konsekvenser för hur man väljer. Fokus ligger nu på att få lärarna att använda den men jag undrar om det hjälper. Om eleverna tar emot den med en gäspning så når vi ändå inte målet. Nu är för all del inte alla elever särskillt avancerade nätanvändare men om plattformen inte uppfattas som sexig och fräck så lär de inte använda den.
Hmmmm.
Web 2.0 har redan hänt men hur många lärare har märkt det? Om vi fortfarande hamnar i envägskommunikation så är vi fortfarande omoderna.
Det behövs en kraftfull satsning på att webbifiera den svenska skolan. Vi behöver ändra hur Sveriges lärare tänker. Tvinga och locka dem bort från penna och papper till den fantastiska nya värld som finns i morgondagens skola.

Tänk om...

Teknik är skit! Att byta platform....

Att byta plattform är kul men ganska jobbigt. Att lära nytt är inte helt enkelt. Bara att byta begrepp kan vara ett helsike. Vi har tidigare haft "rum" nu skall vi ha "kurser". Det är inte helt enkelt ens att prata då begreppsförvirringen snabbt blir total. Om jag vill flytta rummet till en kurs så måste det kanske landa i mina filer först. Var finns då mina filer. Kanske i rummet. kanske på datorn eller kanske på en server.

Hur gör vi med mailen? Var tar de vägen. Finns dom? Man hamnar snabbt i filosofiska frågor. Jag har kommit fram till att jag gör som man gör när man flyttar. Man kastar så mycket som bara är möjligt och börjar på ny kula.

Det är ju roligare att bygga nytt än att förvalta gammalt.

Utvärdering av projekt i Ning.

Så var det dags att sammanfatta och utvärdera hur det har gått att arbeta i Ning. Två klasser med väldigt olika syn på saken. I ena klassen kunde man se att det de såg som det största problemet var min brist på styrning av vad de skulle göra. Detta var från min sida ett medvetet val. Jag ville att de skulle använda sin egen kreativitet utan att jag styrde genom att visa hur det skulle vara. Jag tror mig också ana en viss frustration över att man inte nått upp till den nivå man hade velat. Detta beroende på att man prioriterat annat som nationella prov och andra prov före det här arbetet.

I den andra klassen upplevdes detta som den stora fördelen med det här arbetssättet. "Du gav oss friheten att göra som vi ville" sas det bland annat.

Jag väljer såklart att främst lyssna på den mer positiva klassen (jag är ju mänsklig och tycker att det känns mest produktivt). De uppskattade mycket att få ha jobbat med att göra något tillsammans. De uppskattade mycket (de flesta bara något undantag) att de fick läsa varandras och att de fick kommentarer och tips av varandra.

Jag är imponerad av vad de har kunnat prestera. Mycket imponerad.

Vilken häftig tid vi lever i!

Det slog mig idag att det är en otroligt häftig tid vi lever i. Förändringstakten är gigantisk och vi befinner oss mitt inne i den. Möjligheterna till att lära känna världen är fantastiska.
Jag har precis genomfört ett projekt med två klasser där vi studerat kring ämnet mat, miljö, fattiga och rika. Vi har gjort det till stor del i plattformen Ning. Jag har matat eleverna med en del små uppgifter men det stora arbetet har varit att de har skapat bloggar där de resonerat kring olika ämnen som de själva har valt att fördjupa sig. De har framfört åsikter. Fått feedback och förtydligat sig. De har diskuterat sett filmer lagt länkar till statistik och analyserat. De har helt enkelt studerat världen analyserat och dragit slutsatser. Därefter har de bildat sig en uppfattning och framfört sina åsikter och fått dem bemötta.
Så har jag alltid drömt om att SO skall vara och nu med hjälp av webben har jag nått det målet. Eller om man skall vara ärlig eleverna har nått det målet.
Om någon inte fattat hur intressant det är med statistik och hur det påverkar vår världsbild så spana in den här filmen.

9d och 9e jag är omåttligt stolt över er!

Möjlighetisera vilket härligt ord!

Möjlighetisera mera och problematisera mindre. Vilken härlig uppmaning. Jag hittade filmen på Jonas Hällebrands blogg och man kan ju inte annat än bli glad.
Så skall vi göra NU och ALLTID.
Nu kör vi så det ryker.

Nyfikenhet är nyckeln till kunskap

Efter att ha fått uppmuntran av bland annat fem femman när jag kände att jag jobbade i motvind så funderade jag lite över vad som är nyckeln till kunskap egentligen. Utan några högre filosofiska ambitioner eller så så har jag kommit fram till följande.

Nyfikenhet är
viktigare än allt annat!

Om vi i skolan kan få eleverna att bli nyfikna människor så kommer de att bli fantastiska arbetskamrater, vänner och föräldrar.

tänk att det kan vara så enkelt och så svårt.

Jag gick själv grundskoleåren i en Waldorfskola (Rudolf Steinerskolan) utanför Lund. Att jag har fått ägna massor av tid med kreativt och skapande arbete är nog ett "understatement". Tyckte jag om det? Nej. Jag var såklart som ungar är mest. Tyckte att skolan var ganska tråkig och tog tid från det som var viktigt i mitt liv. Typ tjejer, musik, fest och kompisar. Men visst har de nio åren i mitt liv satt spår. Självklart har det påverkat hur jag tänker och vilka värderingar jag har. De blev inte nödvändigtvis de som min lärare kanske hade hoppats (mina barn går i en vanlig skola) men jag blev en självständig, tänkande människa och det vet jag var målet. Så om du läser det här Christina Wränghede så var stolt! Bra jobbat. Tack!

Kreativitet är så viktigt i dagens och morgondagens samhälle att det rentav är livsviktigt. Nyfikenheten är kompis med kreativiteten! Kom ihåg det!

Frustration en kraft att räkna med.

Idag är jag frustrerad. Jag kämpar på trots allt men tankarna maler i huvudet ändå. Jag försöker vara kreativ och inspirerande. Jag försöker skapa goda inlärningssituationer för mina elever. Jag försöker utmana dem till att ta steget in i den digitala världen.

Men jag upplever att de inte förstår att de förväntas vara aktiva i sitt eget lärande. De är frustrerade på mig. De säger att jag ger dem för mycket frihet. De tycker inte om att jag inte ger dem tydliga direktiv typ "läs sid 451-462 och svara på frågorna. Sedan får ni ett prov på det."

"Om du hade gjort så så kanske vi hade tagit det mer på allvar." som en elev sa. Underförstått att eftersom jag inte har prov utan har valt ett arbetssätt som är mer processinriktat så är det mindre viktigt.

MEN HALLÅ! Är det bara jag som tycker att det verkar helt galet.

Wordfiler helst utskrivet på papper och inlämnat till läraren för bedömning = seriöst. Process där man hela tiden blir bedömd och sedd av såväl lärare som klasskompisar = oseriöst.

Nej jag ställer inte upp på den världsbilden.

Svårt? Ja det är klart att det är svårare att tvingas vara kreativ istället för att mekaniskt lära in 200 fakta som man sedan kan spy upp vid ett givet tillfälle. Men lär dig för livet istället för för läraren och du vinner själv på det.

Är det elevernas fel att de tänker såhär eller har de genom sin skoltid ständigt matats med synen att det enbart är prov och färdiga inlämningar som räknas. Jag hoppas att det är det senare för då kommer vi att kunna ändra på det. Ut med blyertspennor och gammalt tragglande och in med kreativt, ifrågasättande, diskuterande, skapande och relevant lärande.

Idag är jag frustrerad och lite ledsen. Men imorgon tar jag nya tag!

Det är ju roligt för faaan. Varför skall det vara fel?

När tekniken jävlas.

Denna veckan har jag varit ute i kylan. Jag har inte haft de rättigheter jag behöver ha för att kunna sköta mitt jobb. Det är säkert nyttigt att ibland få smaka på hur det är att stå utanför.

Men gud vad frustrerande........

Veckan har itill stora delar spenderats med telefonen i näven för att jaga rätt på den som satt inne med makten att lägga in mig på den lista man måste stå med på för att ha rättigheter.

Det tog tid men det gick.

Nu är jag inne i värmen igen. Men..... Att vi är så otroligt beroende av tekniken skrämmer faktiskt. Utan datorer så är jag ganska hjälplös. Utan nätverk tappar jag kollen. Jag tror att jag anar hur det är att vara ung och bli berövad sin mobiltelefon.