Hur du mår är mycket viktigare än vilket betyg du får.

By Sanctuary photography → back ! maybe :p

Idag är jag förbannad. Idag läser jag socialstyrelsens rapport psykisk ohälsa bland unga och blir så himla ledsen.
Svenska 15-åringar mår sämre än i jämförbara västländer. Man konstaterar att de mår allt sämre och att det är skolan det handlar om. Man skriver det förvisso inte rakt ut. Men alla fattar ju ändå.

Vad som står bakom den ökade psykiska ohälsan bland ungdomar är oklart. 

Eftersom hela ungdomsgruppen verkar drabbas måste det rimligen ha skett olika förändringar i miljöer där de flesta inom gruppen vistas. 

No shit Sherlock! 

Vad är det då som skett i svensk skola de senaste åren. Här kan man välja olika språkbruk för att beskriva förändringen. Ett populärt sätt att uttrycka det är att man har ett ökat fokus på kunskap. Det bygger på en problematisering av skolan som hävdar att allt som inte är det skolan är idag var flum och alltså inte kunskap. Vi som gick i skolan under perioden från slutet av 1960-talet fram tills Björklund tog över rodret utsattes för ett gigantiskt flummande och det är detta som nu skall rättas till. 

Detta är naturligtvis inte sant. Det är naturligtvis inte så att det inte har funnits brister i Svensk skola. Men en något mer nyanserad och balanserad bild av svensk skola hade inte skadat.

Den väg man valt för svensk skola leder inte rätt. Den bygger på en felaktig grund. Den bygger på en felaktig analys av människans drivkrafter och på en förlegad syn på kunskap. 

Märk väl det är inte skolans styrdokument vi pratar om här. Där finns mycket bra att hämta. Men den politiska debatten och den bild av svensk skola som media målar upp har en genomslagskraft som vida överstiger den som styrdokumenten har. 

Den självbild som svensk skola har idag är den som reflekteras genom media. Det är ingen vacker bild. 

Skolan är utsatt för en gigantisk mobbingkampanj som pågått så länge jag kan minnas. Det märkliga är att när man i undersökningar frågar om skolan så svarar föräldrar att skolan är jätteproblematisk så länge man ställer frågan i generella termer. Men när man frågar om den skola som de egna barnen går i ja då är man plötsligt jättenöjd och har stort förtroende. Det här glappet är resultatet av en politisk agenda som har handlat om att skapa ett handlingsutrymme för att förändra svensk skola. 

Tyvärr har man inte gjort rätt saker. Idag kan det knappast råda några tvivel om att lärarna far illa. Jag ser två stora anledningar till detta. Först och främst har man lagt på lärarna administrativa uppgifter i en gigantisk utsträckning. Dokumentationskraven ökar ständigt. Till detta kan man lägga en stor mängd nationella prov. 

För några år sedan när jag tog klivet och lämnade läraryrket så hade vi som målsättning att eleverna inte skulle ha mer än ett prov eller en större inlämningsuppgift varje vecka. Det handlade om en omsorg om eleverna. Vi ville att de skulle få tid att göra bra ifrån sig. Vi ville inte skapa stress hos dem. Så ser det inte ut idag. Jag har häpnat över mängden prov som mitt äldsta barn har utsatts för. Jag skriver utsatts för på annat sätt kan man inte beskriva det. Att under den kanske jobbigaste perioden i en ung människas liv, som tonårstiden är, dessutom lasta på med ständigt mätande och testande är varken klokt eller omsorgsfullt. Det är elakt och skadligt.

Resultatet är övertydligt. Svenska 15-åringar mår allt sämre. 

Till detta kan man lägga en framtidstro som är knäckt. Ständiga rapporter om ungdomsarbetslöshet och kris gör att tron på att det skall bli bättre i framtiden saknas. Detta är kanske det allvarligaste. Den som inte har hopp är hopplös. 

Hur länge skall detta plågsamma försök få fortgå? Det är dags att skapa om svensk skola. Det är dags att bygga en skola som bygger på glädje, framtidshopp och visioner om att framtiden är fantastisk. För allt det där finns faktiskt i våra ungdomar om vi bara låter det växa. Som det är just nu så dödar vi all glädje och kreativitet. Både hos Sveriges lärare och hos våra elever.

Det räcker nu!

Skall det vara en ekonomisk fråga? Eller handlar det om att ha en vision?

Some rights reserved by chrismar

Det går inte att komma ifrån att det inte är gratis att driva skola. Långt därifrån. Det är massor av kostnader och inga inkomster. Eller nåja du har ju de där pengarna som följer med eleven.
Att skillnaderna mellan skolor i Sverige växer är ett stort problem. Samtidigt var det ju hela tanken.

Det har ju hela tiden varit meningen att bra skolor skulle slå ut de dåliga. Det kallas för konkurrens och marknad. 

Det är två saker som KAN vara en bra idé förutsatt att man kan åstadkomma en fungerande marknad så att konkurrens kan uppstå. Detta funkar extremt bra när det gäller till exempel hemelektronikmarknaden. Det gynnar oss alla att det finns en drivkraft att förbättra varorna och samtidigt sänka priserna.
Men skolan är kanske inte riktigt samma sak som hemelektronik. Det är svårt att jämföra. Det geografiska väger tungt.

Det finns säkert många sätt att lösa detta. Många ser kopplingen mellan kommunaliseringen av skolan och starten på förfallet.

Då blir det lätt att se lösningen som en återgång till ett gammalt system. Samtidigt är det en djupt felaktig tanke. 

Det förutsätter ju att de senaste 20 årens utveckling aldrig har skett. Även om skolan hade fortsatt att vara statlig så hade den förändrats.  Frågan är ju bara hur.

Det brukar hävdas i skoldebatten (från vissa håll) att det inte är en fråga om resurser (pengar) utan hur man använder resurserna. Det är självklart både sant och nonsens. Självklart spelar pengar roll. Självklart spelar det roll hur man använder dem. Men att skolan sedan tidigt 1990-tal har blivit billigare är mycket märkligt. Skola är ju inte hemelektronik precis.
Skolan har gått från penna och papper till datorer och det utan att få mer pengar. Nä.... vänta..... skolan har gått från penna och papper till datorer med mindre pengar till lärare vilket betyder färre lärare i klassrummen. (vill du gräva i det här så kan du göra det här. Notera dock att man konsekvent väljer att börja räkna 1991. Det är ingen slump om man säger så...)

Det är mäkta imponerande men i verkligheten betyder det att skolan har slutat göra en hel massa saker så klart. Saker som man nu har prioriterat bort. Sådant där dyrt som psykologer, skolsköterskor och annat som fanns då på 1980-talet. Sådant som dagens vuxna, utanför skolans värld, förutsätter finns där därför att de fanns där när vi gick i skolan.

Kanske är det en statlig finansiering vi behöver? Det kan vara den likriktare vi behöver. Sedan är det för övrigt självklart i min värld att vinstintressen inte har i skolans värld att göra. Gärna vinster som återinvesteras i att bygga en ännu bättre verksamhet men riskkapitalbolag som driver skolor. Nej det tycker jag verkar dumt användande av skattemedel.

Men att ha EN skola som skall passa alla tror jag inte heller på.

Men tvärsäkerhet är inte alltid ett tecken på att man har koll. Ibland kanske tvärtom.

Vi har en mycket bra skola i Sverige. Inte minst med tanke på att man sedan 60-talet konsekvent har sänkt läraryrkets status genom att hålla nere löneutvecklingen. Skolan lider därför av ett otroligt dåligt självförtroende. Det är ju inte så konstigt. Vad hade du själv tänkt om du varje gång det var lönerevision fick mindre än kollegorna?
Dessutom sägs det att skolan är i fritt fall när det gäller vilka kunskaper som eleverna har med sig när de lämnar skolan.
Då är det kul att någon enstaka gång notera att det finns andra bilder av svensk skola. Att man kan ha en annan synvinkel. En annan utgångspunkt. Extra kul är det när den kommer från Finland.

Svenska skolan bättre ur ett finländskt perspektiv

Finland detta land som enligt statistiken är bäst i världen. På det som vi mäter då alltså.

Vi har saker som vi är väldigt bra på i svensk skola. Det skall vi vara stolta över och det är där vi skall bygga vidare. 

Vi kommer aldrig att klå kineser eller koreaner i Pisa om de fortsätter att mäta samma saker. Men det kanske inte heller är något att sträva efter. Å andra sidan ligger Korea och Kina inte på latsidan. De har också insett att det inte är höga poäng på Pisa som är framtidens melodi. Därför tänker de bygga om sina skolor för att bättre passa de visioner de har om vart de vill ta sina samhällen.

Jag önskar mig en vision om vart vi vill ta vårt land. Den visionen, om den skall förverkligas, börjar i skolan! 

Byt förresten ut USA mot Sverige i den här filmen och dra på smilbanden. Det gäller ju oss också. Det handlar om att skapa motivation och glädje. Det är vi bra på och det är det vi skall fortsätta vara bra på. Som det är just nu så dödar vi all glädje och kreativitet i skolorna med massor av nationella prov. Just sayin!

Det allomfattande internet. Riskerna och möjligheterna...

 Some rights reserved by teachernz

Vem skall ha makten över informationen? Vem skall sätta ribban för vad som är okej när det gäller hur vi utnyttjar den? 

När det gäller makten över vem som har rätten till våran information och hur den får användas så är detta ett område som vi behöver hålla ögonen på.
Har du läst igenom de där avtalen som man ingår när man klickar på ja. Den där knappen du måste klicka på för att komma in på Facebook eller Instagram eller vad det nu kan tänkas vara för tjänst. Det är bara att erkänna jag gör det inte.

Lockelsen att få komma igång med tjänsten är större och texterna är juridiska dokument på 26 sidor. Valet är enkelt. 

Men det finns faror med detta. Vi riskerar att ingå avtal som styr vårt användande och den information vi lämnar ifrån oss i en riktning som vi kanske inte önskar.
Risken är ju att internet utvecklas i en riktning som passar de stora företagen och inte i en riktning som passar människornas behov i första hand.
Vi gnäller inte över det. Så länge vi inte betalar för Facebook så kan vi köpa att det dyker upp reklam i flödet.
Men om vi drar ut trådarna lite längre. Om vi tänker oss ett allomfattande internet. Ett internet of things där alla tänkbara saker är uppkopplade. Där ICA delar information med RunKeeper och tvättmaskinen. Där manipulation av mycket mer subtil art än en reklambanner på din favoritsajt är möjlig. Vem skall ha rätten att styra vad som händer i ett sådant samhälle?

Är det företagens önskningar som skall ha tolkningsföreträde eller du?

Det är företagen som betalar! Deras åsikt kan väl då sägas ha en viss tyngd. Men är det så vill att det skall vara? Lagstiftarna ligger långt efter här. Deras insikt i vart det är på väg eller ens var vi är idag verkar vara mycket sporadisk och summarisk.

Det räcker egentligen att titta på rättegången kring The Pirate Bay för att förstå att lagstiftarna såväl som domstolarna saknar en djupare förståelse av att internet har förändrat spelplanen.
Man kan för all del säga att det enbart handlar om att upprätthålla upphovsrätten. Men jag tror att det går djupare än så. Om det enbart handlade om upphovsrätten borde Google vid det här laget vara lagförda. Men det är de inte. Detta trots att The Pirate Bay nog är att se som en småspelare i jämförelse med Google i det här sammanhanget.

Ett allomfattande internet skulle kunna erbjuda många bra tjänster som potentiellt skulle kunna hjälpa oss människor att göra klokare val. Om det är sådana tjänster som vi människor väljer att bygga. Men det finns en betydande risk att det är helt andra intressen som kommer att bygga de tjänster som vi kommer att använda. Kommersiella intressen självklart.

Frågan är vad vi kan sätta emot? Det är frivilligt att gå med i Facebook. Det är gratis! 

Vilka krav kan vi som konsumenter då ställa? Här krävs en annan motpart. Den enskilda användaren är alldeles för maktlös. Det krävs nog att vi rör oss på en överstatlig nivå för att vi skall hitta jämbördiga parter. Det behövs en överstatlig röst som bevakar våra mänskliga rättigheter i förhållande till de informationstörstiga internetföretagen. (det finns så klart olika organisationer som försöker vara den rösten)

Alternativet är att vi får alternativ sprungna ur samma jord som till exempel wikipedia. Non profit sociala medier. Detta är kanske den mer troliga lösningen.

Det är ju nämligen så att "kod är lag" det vill säga det vi bygger in i systemen är vi tvungna att följa. Det är därför mycket intressant vilka intressen och etiska/moraliska grunder de har som bygger/reglerar koden. Företagen har förstått detta. Repressiva regimer som Kina och Iran har förstått detta. De bygger sina egna sociala nätverk. Men har vi vanliga medborgare och konsumenter förstått detta. Bryr vi oss eller är lockelsen för stor? I mitt fall är svaret givet. Ja lockelsen är för stor. Men så är ju alternativen för få.

Fast sedan kan man ju ljuga också. Man måste ju inte vara sig själv hela tiden på internet. 

Framtidens skola. En spaning!

Some rights reserved by Kalexanderson

Härom veckan satt jag i en panel med det spännande uppdraget att spana in i framtiden. Denna gång med fokus på skoldatatekens roll.
Verkligen ett kul uppdrag! Jag valde att ta i och tänka lite längre än bara de närmsta åren. Här är vad jag kom fram till.

Min spaning baseras på ett fåtal observationer och är på intet sätt att se som vetenskaplig. Dock skall sägas att det inte är taget ur luften på något sätt utan baseras såklart på fakta. Lite på allvar och lite med glimten i ögat.

Många stora idéer föds på toaletten och därför faller det sig naturligt att börja där.

Visste du att det redan idag finns intelligenta toaletter som förutom att göra det du gick dit för att göra levererar en hälsokontroll på köpet så att säga. Baserat på att det du levererar analyseras innan det skickas vidare i avloppssystemet. Dessutom kan sitsen mäta blodtryck, vikt och liknande.

ICA-kort finns i nästan var mans och kvinnas plånbok.

RunKeeper och liknande träningsappar är mycket populära.

Lägger du till de här tre fenomenen ett allomfattande internet så finns det spännande utvecklingsmöjligheter. :)

Tänk dig att du handlat godis i affären. Den informationen kickar igång RunKeeper som i enlighet med den senaste motivationsforskningen på subtila sätt kommer att påverka dig att under dagen röra dig mer (allt i enlighet med de inställningar du har gjort så klart).

Överfört till skolans värld så skulle man kunna tänka sig följande scenario. Allt en elev gör som på något sätt kan tänkas registreras av ett allomfattande internet kan användas för att mätas mot målen. Detta betyder att elevens lärande inte behöver begränsas till skolbyggnaden eller tid med läraren. Allt lärande. Dygnet runt. Kan läggas till den karta av mål som eleven skall ha uppfyllt innan man kan gå vidare till nästa level.

Vad blir då lärarens roll? Om det inte är det där att bedöma om man har kunskaper, förmågor och färdigheter, vad skall läraren göra istället? Vänta det är inte dags att svara på det än.

I en värld där allt mer arbete sköts av maskiner och robotar måste vi börja fundera på vad vi människor skall jobba med. Vad är unikt mänskligt? Vad är det vi kan eller förmår som en dator eller robot inte kan göra lika bra eller bättre? Nyckeln finns att finna i de förväntningar som näringslivet har på framtida medarbetare. 

• Problemlösning och kritiskt tänkande
• IT och digital kompetens
• Samarbetsförmåga
• Kreativitet
• Mångsidighet 

Som jag ser det så är vi på väg mot en skola som kommer att göra en synvända. Som det är just nu så ligger fokus i debatten på det som i läroplanen benämns centralt innehåll. Detta är såklart helt tokigt med tanke på vad framtiden säger är viktigt. Det handlar så klart om en politik som sitter fast i ett tänkande fast förankrat i en tid som redan kan sägas ha passerat sitt bästföredatum. Den sitter fast i 1900-talets paradigm av industrialism och och synen på skolan som en fabrik. Skolan skall prestera goda samhällsmedborgare som presterar goda resultat i olika tester i förhållande till andra länder. Fokuseringen på Timss och Pisa i debatten handlar om att tävla i en sorts resultatmätning. Men frågan om det är rätt saker man mäter i förhållande till vart vi vill.
Kanske är det så att den högljudda debatten om resultat i internationella mätningar enbart är ett sätt att slippa tala om det som vi egentligen skulle behöva prata om. Vad skall skolan egentligen vara bra för? Vad har vi för framtidsbild och vilka visioner har vi? Var vill vi att Sverige skall vara om 20, 30 eller 50 år. Var finns de storslagna visionerna för vårt land och hur skall skolan arbeta för att de målen skall nås. Räcker det med att ha som mål att vi skall slå Finland i PISA?

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Jag tror att synvändan snart kommer och att den kommer att få mycket stor inverkan på hur vi bedriver skola. Citatet ovan kommer från den nuvarande läroplanen. Om fokus på vad skolan skall göra för eleverna ligger på att skapa kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare stället för att fokusera på centrala innehållet så kommer vi att vara tvungna att arbeta på andra sätt.

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

 I en värld där information är en resurs som finns tillgänglig i överflöd för alla och där ny information ständigt tillkommer i en aldrig sinande ström är inte information i sig av något värde. Det är sammanhang och överblick som är det som vi behöver skapa. Att tolka och värdera information. Att sätta det i en mänskligt kontext. Där kommer skolan in i bilden.
Jag tror inte att skolan som plats är på väg bort. Tvärt om. Som mötesplats är skolan unik och fyller en fantastisk plats i samhället. Kanske kan skolan som mötesplats till och med breddas. Varför skall det bara vara förbehållet barn och ungdomar i vissa åldrar att få komma till den fantastiska plats som morgondagens skola kan vara.

Framtiden tillhör de kreativa och skapande människorna. Alla kommer att vilja vara med!

I en värld med ett allomfattande internet och ökande robotisering blir det unikt mänskliga viktigare.

En liten fråga

Vilken är din viktigaste kompetens som lärare?... at AnswerGarden.ch.

Perspektiv på skolan

Some rights reserved by brexians

The most important thing any teacher has to learn, not to be learned in any school of education I ever heard of, can be expressed in seven words: Learning is not the product of teaching. Learning is the product of the activity of learners. John Holt

Fundera på det här en stund. För mig är det här avgörande. Det styr hela sättet man som lärare arbetar. När jag tittar på min egen lärargärning i backspegeln så kan jag ju inte låta bli att le åt hur mycket tid jag har lagt på att fundera på vad jag skall lära ut. Det är för all del inte så konstigt det är ju jag som skall stå där i klassrummet och som förväntas styra upp och leverera dagens lektioner. Men ändå. Perspektivet är så otroligt viktigt för hela processen. För val av stoff. För val av metod. För hur jag väljer att lägga upp det hela.

Man kan hävda att inte en enda lärare har lärt någon elev någonting.

Så vad är det då läraren gör då? Varför behövs det ens lärare? Jo de skapar rum för lärande. Det handlar om att skapa meningsfulla och lagom utmanande rum för möten där våra elever skapar. Om lärande är en process där kunskapen skapas i individen i samspel med andra så får det konsekvenser för skolan på så otroligt många nivåer. Men framför allt får det konsekvenser för vad vi gör i klassrummet. Lust är ett illa sett ord i skoldebatten. Men engagemang är ännu obefläckat. Om vi kan skapa engagemang så kommer det att leda till lärande.

Därför tycker jag att vi låter engagemang vara ledordet för den skola som vi vill skapa! 

Eftersom engagemang är något som bor i individen så måste vi engagera på individnivå. Tänk så många lektioner jag hade gjort annorlunda om jag hade fått göra om dem.

Jag hade en riktigt bra föreläsare i historia under min utbildning. Han sa något till oss som var något i stil med "Gå nu ut och undervisa om det som ni tycker är roligt. Det är det som eleverna kommer att komma ihåg. Det som ni tycker är tråkigt kommer eleverna tycka är tråkigt och det kommer de inte att minnas och då är det slöseri med såväl eran som deras tid." 
Vad han sa var ju egentligen bara att engagemang är så viktigt att det får avgöra vad vi gör och vad vi inte gör i klassrummet.
Det var väldigt bra sagt!



 

Plugg eller lust? Lust att plugga?

Intressant debatt!

Debatterandet börjar inte förrän 41 minuter in i sändningen men det är bara att spola sig fram för det här är mycket intressant. Just lärande och kunskap är sådant som vi behöver prata mer om ute i skolan.

Det är ju så lätt att man fastnar i att prata om allt det där dagliga krånglet med struliga elever och krånglande scheman. 

Med det praktiska och vardagligt jordnära. Vi behöver lyfta oss till en högre nivå ibland. Den här debatten kan vara nyttig mat för tanken.

Tekniken förändrar skolan och världen. Eller?

photo credit: x-ray delta one via photopin cc

Inatt låg jag och funderade på ett citat.

"En kille har en bra idé, pengar slår idén, politik slår pengar, men... överraskning! Teknik slår politik"

Det lär ha varit Jan Stenbeck som ligger bakom uttalandet. Onekligen en bra illustration till skapandet av TV3.
Men mina tankar gick såklart i andra banor. Över musikindustrin, filmindustrin och läromedelsförlag rakt in i skolans hjärta.

Skolan som institution är en bra idé. Men kanske är den idén hotad av teknisk förändring. I en värld där tillgång till information är det centrala paradigmet. Vad blir skolans roll? Vi kommer från ett paradigm baserat på industrialism och kapital och har rört oss från det till informationsparadigmet. Det borde ju vara guldläge eller hur. Skolan står ju för kunskap. Problemet är att skolan väldigt länge har haft fördelen av att ha informationsövertaget. Man har ju kommit till skolan av just den anledningen. Det var ju i skolan man fick tillgång till kunskap.

I en uppkopplad värld är till viss del det försprånget borta. Tillgången till information kan till viss del sägas vara lika för alla tack vare internet (ja jag vet att detta är en mycket grov förenkling av verkligheten men stå ut med mig ett tag till). Detta gör att skolan som institution behöver omdefiniera sitt uppdrag och sin självbild.

Frågan blir helt enkelt hur skall skolan fortsätta att ha ett existensberättigande i en värld där kunskapen går att få på så många olika ställen?

Behövs skolan? Behöver eleverna skolan?

Som samhälle behöver vi välutbildade elever som kan gå ut i samhällslivet och bli kloka ansvarstagande vuxna. Det är det uppdrag som skolan har tagit på sig att fylla.


Vi får inte bli som skivbolagen.

Risken är ju att vi med lagstiftning tvingar och låser fast skolan i att vara något som skolan varit men inte borde vara. Ordet som jag landade i innan ögonen gick ihop var relevant.

Skolan måste vara relevant för sin tid och sin framtid annars är den meningslös och meningslöshet är det farligaste som finns för oss människor.

Jag har inte tänkt färdigt i den här frågan.....

Alexander Bard har en del intressanta saker att säga om var vi är och kanske hur vi skall hantera att vi är där vi är. Det intressanta kommer 10:47 in i klippet eller så följer du den här länken

  

När man är i stormens öga.

 Some rights reserved by Greg Palmer

Det är spännande att befinna sig mitt i en tid som präglas av stark omvandling. Men samtidigt blir man lätt blind för förändringarna eftersom man ständigt spanar efter nästa och nästa förändring.

Då är det bra och viktigt att stanna upp lite och reflektera över var vi är. Var vi har varit och vart vi är på väg. Jag tänkte försöka tänka lite högt här en stund. Vi får se var det hamnar och vi får se om det blir klokt eller dumt.

Härom dagen pratade jag med två lärare som sedan ett år tillbaka lever sina lärarliv på en skola med 1-1. En dator per elev. De konstaterade att det där med tillgång till dator nu var självklart. Det var inget de funderade över. De bara var där. Alltid. Det är bara självklart.

Nätet är alltid närvarande och tillgängligt. Det har förändrat skolan på ett ganska dramatiskt sätt. Eller i vart fall lärarens roll. Det finns alltid tillgång till faktakoll. Läraren är inte längre den enda källan till fakta. Var det väl aldrig om man skall vara ärlig. Boken och läraren hade dock en ganska stark position fram tills datorn och nätet kliver in på scenen. Det är spännande. I förlängningen kommer detta att förändra lärarrollen ännu mer. Detta därför att det kommer att leda till stora förändringar i arbetssätt i klassrummen. Jag tror att detta är positivt. Det där med läraren som kunskapsförmedlare som från katedern lär ut kunskapen till eleverna som lär in. Den läraren är, trots det som Björklund säger, på väg att försvinna. Det finns ett antal anledningar till detta. En av anledningarna är helt enkelt den att lärande sällan funkar på det sättet.

Detta betyder inte att lärare inte får eller skall berätta. Det är självklart att man skall. Det är ett av alla de verktyg vi har att använda. Ibland är det effektivt och ibland alldeles underbart.

Men lärande måste ske på många sätt. Variation är viktigt. Hjärnor blir ju så snabbt uttråkade. Speciellt ungdomars.

Om man som jag tror att lärande sker inuti individen men i samspel med andra så är det värt att fundera över vad läraren har för roll i framtiden. John Hattie menar att de tre viktigaste och mest kraftfulla lärarkompetenserna är

1. Relationell kompetens
2. Ledarkompetens
3. Didaktisk kompetens

Helt enkelt chef skulle man kunna säga. 

Vad detta kokar ner till är väl egentligen det där med lärarens status. Om det som gav lärarens status tidigare har varit tillgång till kunskap så kan man idag säga att det övertaget till stor del är minskat då vem som helst kan ha tillgång till samma information och kunskaper. 

Morgondagens och dagens lärarstatus handlar mycket mer om de tre kompetenser som Hattie pekar på. 

Detta kommer i förlängningen att förändra själva arbetet i skolan. 

Skolan kommer att snegla på hur man gör i övriga arbetslivet. 

Från fasta grupper kommer vi att röra oss mer mot projektgrupper. Team som driver projekt och där vilka som ingår i projektet förändras efter behov. 

Alltså läraren som chef för en verksamhet som i stora delar sker i projektform. 

Jag har en känsla av att det blir roligare och roligare i skolan framöver. För både projektledare och elever.  

Betygen eller kunskapen? Vi behöver flytta fokus!

Some rights reserved by ibeeckmans

Skolan är ständigt aktuell i den politiska debatten. Alla har en åsikt eftersom alla har en relation till just skolan. Det finns ett antal problem med detta. Ett heter NOSTALGI. Skola är ju per definition det som man själv lägger i begreppet utifrån sina erfarenheter. Den bästa skolan blir då den man själv gick i eftersom det är den referens man har.

Detta ställer till stora problem i en tid som är så turbulent och dynamisk som den vi lever i. Vi befinner oss mitt i ett gigantiskt paradigmskifte. Vi går från kapitalismens och industrialismens tid in i informationsialismens tid (för att fördjupa sig mer i detta rekommenderar jag den här boken). Det är omvälvande såklart. Men det gör att de erfarenheter som vi har av skola riskerar att vi drar fel slutsatser av vad en skola bör vara. Den skall ju inte längre vara det den har varit utan måste förändras för att möta de behov som en ny tid innebär. 

Detta fungerar dåligt i ett politiskt klimat som tycks vara helt och fullt upptaget med igenkänning. Det skall vara trygga och hemtama budskap och bilder som får väljarna att känna igen sig. Alltså raka motsatsen till visionärt och förändringsbenäget. Detta är självklart en reaktion på en tid som är så dynamisk och förändringsbenägen som den vi lever i. Här i ligger paradoxen. Det som är rätt att göra för att möta framtidens behov blir plötsligt politiskt fel.

Vad som krävs då är politiskt mod. Det krävs självklart även karisma och visioner. Detta verkar onekligen vara bristvaror i det svenska politiska livet. 

Den tråkiga slutsatsen blir att vi knappast kommer att se någon snar vändning när det gäller resultaten i svensk skola. Förklaringen är enkel. Vi fokuserar på fel saker. Detta gör vi trots att vi vet bättre.
Fokuseringen på betyg och tvång istället för på kreativitet och lust leder helt enkelt inte till bättre lärande. Detta beror på att vi allt för mycket betonar lärarens och skolsystemets roll. Det är ju inte där lärandet sker. Det sker inuti eleven. Självklart i samspel med sin omgivning (lärarna och skolsystemet är självklart inte oviktiga. Tvärt om.).

Men vad vi borde lägga vår kraft på är inte att förändra skolan genom betyg och reformer. Vi borde förändra lusten att lära. 

Den kraften som finns i varje levande människa. Den kraft som gör att vi lär oss springa, gå, tala, programmera, dansa, spela TV-spel och knyppla.
För att göra en liknelse med ekonomi. Det vi nu försöker göra är att öka efterfrågan genom att lagstifta och med tvång öka konsumtionen av varan kunskap. Jag tror att det är fel väg att gå. Jag tror att marknadsföring är en bättre väg att gå.

Lust uppstår väldigt sällan av tvång och lusten är väldigt viktig i förhållande till lärande. 

Man behöver inte gå längre än till sig själv för att veta att det som man tycker är roligt är lättare att göra och lära sig än något som man känner sig tvingad till.

Skolan har ett gigantiskt marknadsföringsproblem i förhållande till sina kunder. Och med kunder menar jag eleverna. Det är eleverna som skall uppleva att deras skola är meningsfull och stimulerande och det är där vi borde fokusera all vår kraft för att göra skolan till en plats som möter deras behov.

Vem tror ärligt talat att betyg över huvud taget bidrar på något sätt till ökad meningsfullhet och glädje? 

Om de nu är en så fantastisk motivator så borde ju t.ex. idrottsrörelsen ha använt detta fantastiska verktyg länge. Mig veterligen är detta ingen stor grej inom idrott.
Inom affärsvärlden jobbar man möjligen med belöningar men även det är omdiskuterat. Bonusarnas inverkan på arbetsinsatsen ifrågasätts. Det som istället kan lyftas fram som viktigt för resultat är den inre drivkraften i varje människa. När tänker någon politiker våga tala om detta? Det är enkelt att grunda detta i forskning. Hjärnforskning inte minst och det är ju jättesexigt. Men dessutom kan varje enskild människa känna igen sig själv i detta. Det behöver bara paketeras och formuleras. Här finns som jag ser det en stor möjlighet att bryta ny mark för den politiker som vågar.