Vänta. Tänk om vi skulle ta och göra det som är rätt i stället för det som förväntas.

Some rights reserved by Woody H1

Skoldebatten har mycket, mycket länge handlat om skolans misslyckande och medicinen som ordinerats är ökad mätning och kontroll. Det är bara det att vad detta har lett till är en skola som går på knäna under en ökande administration.

Tänk om vi istället fokuserade på att göra det som faktiskt leder till ett bättre lärande?

Lärares arbetstid är vad det handlar om. Vad vi gör med den tiden är vad det handlar om. Skall tiden läggas på att göra fantastiskt lärande eller på omdömen som är fantastiska? Eller skall tiden delas och spridas så att många olika saker blir halvbra? Det är ju det det i grunden handlar om.
Självklart är det det som är viktigast som skall prioriteras.

Elevernas lärande är det viktigaste och det är det som lärarna skall lägga sin arbetstid på.

Så hur når vi dit då? Ja vad hindrar oss? Lagar och regler som reglerar vad vi gör finns det i ett överflöd. Det finns ingen lärare som går igenom en skolvecka utan att missa att leva upp till något krav i skollag eller läroplan. Helt enkelt för att kraven är oändliga. Det handlar alltså om att prioritera. Frågan är vems prioritering som skall ha företräde? I ena änden har vi eleverna och i andra Sveriges riksdag. Utan att räkna upp alla tunga makthavare som spelar på riksdagssidan av det här spänningsfältet så kan man väl nöja sig med att konstatera att elevernas behov av tiden kanske inte väger lika tungt som riksdagsbeslut och nämndsfrågor. Om inte vi som lärare väljer att göra andra prioriteringar.
Kan vi det då? Ja det kan vi! Inte utan risk såklart. Säkert kan man få kritik och skäll men kanske kan man börja med att föra debatten i sin skola. Med kollegor och rektor.

Tillsammans är vi starkare och kan man motivera sina val av fokus så kan man också nå större förståelse.

Prioritera rätt är att prioritera de svagaste i det här. Eleverna!
Tid med elever är kvalitetshöjande!

Ett kreativt möte

Igår fick jag besök av en gammal elev. Nåja inte någon av de elever som jag haft i mitt normala schema att träffa men en av de där som jag haft vid något enstaka tillfälle när jag varit inne och vikarierat. En av de där som man säger hej till i korridoren och som man vet namnet på.
Det var ett mycket spännande besök. Hon ville intervjua mig om "hur skolan dödar kreativiteten".
Inte för att jag visste vad jag skulle kunna bidra med men inte säger man nej när en gammal elev behöver hjälp...
Det blev ett fantastiskt givande samtal. Hög nivå och stora drag. Tchaikovsky till Picasso till Da Vinci till Jobs till Björklund.
Så spännande och jag måste säga att jag tror att det gav mig mer än min gamla elev.

Vad krävs det för att få en skola som är mer kreativ? 

Vi var nog ganska överens om att det handlade om att befria sig från ett antal regler och måsten. Men framförallt att ändra värderingar. Det finns i skolan en hierarki som är ganska obehaglig. Det finns två typer av ämnen, teoretiska och praktiska. De teoretiska är av tradition "finare" med en speciell VIP-nivå för svenska, engelska och matematik. Jag ställer inte upp på den uppdelningen eller värderingen.

Inget ämne existerar i ett vakuum. 

Kunskap är vacker och värdefull i så väl slöjd som i matematik. Ibland är det till och med samma kunskap fast med olika tillämpning. 
Tack för en mycket spännande samtalsstund! Det gör jag gärna om.

Skolans skepsis mot IT!?

 Some rights reserved by RambergMediaImages

Vi lever i en värld där vi vant oss vid att ständigt vara nåbara. Vi är ständigt uppkopplade till nätet med tillgång till all möjlig information som mänskligheten samlat. Detta gäller nästan alla i vårt samhälle. Har du ett arbete som är kunskapsintensivt så är datorn definitivt ditt verktyg.
Det är snart sagt bara ett ställe där vi fortfarande måste motivera varför detta verktyg överhuvudtaget skall användas.
Skolan!
Ärligt talat har jag väldigt svårt att förstå det. För mig framstår det som lika absurt att forska på vad datorn skall användas till i skolan som att forska på vad pennan skall användas till i skolan.

Både pennan och datorn är ett universellt kreativt verktyg! 

Pennan kan visst få finnas kvar i skolan. Man behöver inte kasta ut den. Den kan finnas med som ett komplement. Den kostar idag nästan inga pengar och kan användas både konstnärligt och för enklare uppgifter. Men den är ett komplement.
Likadant är det med böcker. Visst skall de finnas kvar. De är för all del dyra och inte särskilt väl uppdaterade. Men romaner och serier kan visst med fördel läsas i bokform. Så visst skall de finnas kvar som komplement till internet och digitala källor.

Men faktum kvarstår. Den verklighet som våra elever skall ut och arbeta i är digital. 

Det är de digitala verktygen och källorna som är och kommer att vara de primära. Då är det där utbildningen skall lägga tyngdpunkten.
Om det är bil man skall lära sig köra så håller det inte att lära sig ta hand om hästar.
Krångligare än så är det inte för mig....

Kreativitet är beroende av sammanhang

 Some rights reserved by â–“â–’â–‘ TORLEY â–‘â–’â–“

I Internetworld läser jag en spännande liten grej om kreativitet. Forskaren och nätaktivisten Christopher Kullenberg jämför hackerkulturen med vetenskapssamhället. Man publicerar och delar med sig för att få tillgång till andras forskning. Man gör det därför att det fungerar.
Detta är något som vi måste få in i skolans DNA. Delakulturen är en av grundstenarna av internet och det som gjort att det är så framgångsrikt. Om vi kan åstadkomma samma tänk inom skolans värld så kan vi bli mycket, mycket bättre. Faktum är att just det där att man delar. Lär av varandra och gemensamt strävar efter att bli bättre. Det är en av de gemensamma nämnarna för de skolsystem som är bäst. (How the world’s most improved school systems keep getting better)

Cultivating peer-led learning for teachers and principals– Collaborative practice– Rotation and secondment programs

Så vill vi få en skola som är fantastisk så är det genom att skapa en kultur av gemensamt lärande inom lärarskrået som är en del av vägen dit. En stark delakultur är en viktig beståndsdel. Det känns inte riktigt som det vi fokuserar på i svensk skolpolitik just nu. Det känns mest som om fokus ligger på ökad kontroll och dokumentation. Något som kan växa sig hur stort som helst på bekostnad av det vi egentligen borde göra nämligen skapa världens bästa lärande.

Bara en lite grej om hur svensk skola kan bli bättre

Some rights reserved by wackybadger

Kan inte låta bli. Det är liksom bara så att det måste bli sagt.
Svensk skola är bra. Den är inte fantastisk eller excellent ännu men den kan bli. Det är inte ens hemligt hur man skall göra för det har man undersökt. Det finns vetenskapligt grund och beprövad erfarenhet som man säger.

How the world’s most improved school systems keep getting better

Systems on the journey from poor to fair, in general characterized by less skilled educators, tightly control teaching and learning processes from the center because minimizing variation across classrooms and schools is the core driver of performance improvement at this level. In contrast, the systems moving from good to great, characterized by more highly skilled educators, provide only loose guidelines on teaching and learning processes because peer-led creativity and innovation inside schools becomes the core driver for raising performance at this level.

Så varför  genomför vi i Sverige ökad kontroll och styrning? Det vi borde göra är skapa en kultur av gemensamt lärande och sökande efter bättre undervisning bland våra lärare!
Släpp kreativiteten och innovationslusten fri.
Sikta mot trädtopparna inte mot roten.

Regional digital agenda för Skåne

 Some rights reserved by Näringsdepartementet

Region Skåne och Länsstyrelsen i Skåne län har påbörjat arbetet för att ta fram en gemensam digital agenda  för Skåne. Jag var på plats och deltog i ett fantastiskt givande och entusiastiskt lunchmingel. Glädjande var att höra något som ständigt återkom i diskussionerna nästan oavsett ämne. Vikten av digital kompetens hos medborgarna och hur otroligt viktig skolan är i det arbetet.
Oavsett om man pratade tjänster, öppen data eller hälsa och välbefinnande så återkom tanken att det är fullständigt meningslöst att göra något om inte medborgarna har kompetens att ta tillvara de nya möjligheterna.
Jag kan bara instämma. Skolans roll i det här kan inte nog understrykas. Vilken annan plats når så många. Det handlar ju inte bara om våra elever utan även om våra föräldrar.

I arbetet med en digital agenda för Sverige borde skolan ta ledningen och kraftfullt leda utvecklingen av Sverige med kraftfullt fokus på framtiden. Det är ju så att framtiden börjar i skolan. 

Tyvärr saknas detta idag.
Varför?

Vi har en IT-minister som har som devis


"Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter" 

Samtidigt har vi en utbildningsminister som har en helt annan agenda. Björklunds devis är 

"Att ställa krav i skolan är att bry sig"

Vilket jag självklart ställer upp på. Men när det kommer till att skolan ställer krav på att få använda digitaliseringens möjligheter så har man inte mycket att hämta hos Björklund

Pennan verkar fortfarande vara mäktigare än iPaden. I alla fall på utbildningsdepartementet. 

Detta är ett felgrepp. Björklund har lyft upp skolan i debatten men han har gjort det genom att platta till den svenska skolan totalt. Uppfattningen att vi har en skola i kris är vitt spridd. Ja till och med lärarna tror idag att det är så. Jag skulle vilja hävda att det är direkt farligt. Den svenska skolan är mobbad. Vi får ständigt höra att vi är fel, feta och fula. Det har pågått så länge att vi till slut har börjat tro det. Det får vara slut med det nu. Svensk skola behöver höra att det är bra det vi gör. Att vi är vackra och går en strålande framtid till mötes.  

Vi behöver en utbildningsminister som fokuserar på att ta svensk skola till en högre nivå och som bryr sig mindre om dåtid och mer om framtid. 

Framtidens skola kan bli alldeles vansinnigt kreativ, spännande och lärorik om vi ger den chansen. 

En bra början är att se till att skolan är med i samhällsutvecklingen. En bra början är att delta i arbetet kring en digital agenda för Sverige. 

Formuleringen 

"Elever ska och lärare bör ha tillgång till
moderna lärverktyg som behövs för en
tidsenlig utbildning."

som man hittar i It i människans tjänst - en digital agenda för Sverige, framstår i det sammanhanget som skrattretande. I ett av världens rikaste länder. Ett av de IT-tätaste länderna på jorden "BÖR" lärare ha tillgång till moderna lärverktyg. BÖR! På något sätt känns den ambitionen signifikativ för utbildningsministerns ambitioner med den svenska skolan.

Trist. Kom in i matchen eller släpp in en ny kraft för nu är det dags att byta fokus.

IT är givetvis en del av idrott och hälsa.

 Some rights reserved by goldberg

I Helsingborgs dagblad hittar jag en liten artikel om hur IT-användningen ser ut i ämnet idrott och hälsa i den svenska skolan. Man kan väl säga att det finns en stor förbättringspotential...
Nu är det för mig inte konstigt alls att det är så med tanke på hur debatten kring ungas IT-användande i stort förs i media och runt fikaborden. Det råder ju ett tänkt motsatsförhållande här. Feta barn som orörliga och fördummade bara håller på med datorer ställt mot friska och magra som ägnar sig åt hopp och lek i naturen.
Detta är en mycket förenklad och falsk bild. Kolla själv vad ungdomsstyrelsen skriver om det och de har undersökt det.

Det är om något så att de som spelar spel möjligen är lite mindre konsumenter av alkohol än andra ungdomar. Det är väl bra!?

Det finns ju så mycket kul saker som man kan ta in i idrotten om man vill. Mycket är kopplat till mobiler eller iPod. Det finns geocaching att utforska. Appar som med GPS mäter all tänkbar statistik om din löprunda. Herregud hälsa och träning är ju självklart en egen kategori i Appstore med mängder av appar att välja på. En av mina absoluta favoriter är SpecTrek som är en liten app som är ett spel där man ger sig ut i verkligheten för att leta upp spöken. Vi snackar augmented reality här. Spökena syns bara i telefonen när du verkligen är på plats. Du kan välja på spel som är allt mellan 15 minuter och 2 timmar.
Superkul! Här finns det mycket att utveckla och ta till sig. Idrotten blev plötsligt lite roligare :)

Kreativitet. Innovation. Skapande.

 Some rights reserved by IsaacMao

Jag undrar jag...
Jag tror att allt det där teaterspelandet, målandet, sjungandet och skapandet gjorde något med mig. Jag var nog inte så värst bra på att sjunga. Inte alls någon fena på att måla. Tycker mig minnas att jag tyckte att jag var rätt så bra på teater (men ärligt talat så blir ju minnen ljusare ju längre bort i tiden de befinner sig).
Men jag tror att det gjorde något med mig och med mitt tänkande. Om man skall vara lite mer vetenskaplig så tror jag att det påverkade min hjärnas funktion.

Jag tror att det stimulerade min växande hjärna att om och om igen ställas inför uppgifter som krävde att jag utifrån ett vitt papper var tvungen att skapa.

Utan mallar uppfinna bilden. Med en lärare som genast avslöjade om jag valde den lätta vägen och höll mig i komfortzonen.

Teater är på riktigt. Det är inte torrsim med läraren som mottagare när man vet att det i slutändan finns en publik som sitter i salongen. Det är för mig essensen av entreprenöriellt lärande. En grupp som tillsammans skapar mot ett gemensamt mål. På riktigt.
Det har definitivt påverkat mig och mitt sätt att tänka och vara. Och en hel del av mina gamla klasskamrater också har det visat sig genom åren.

Det där med skolans kunskapsuppdrag och kreativitet

Kunskap! Det är viktigt det!
Det är en sådan där sak som vi kan vara överens om eller hur. Det svåra blir när vi börjar diskutera vad vi menar att den där kunskapen skall leda till. Vilka kvalitéer som vi vill att dagens unga skall ha när de kommer ut i arbetslivet.
Att kunna väldigt mycket fakta ger en stabil grund att stå på. Inte tu tal om annat. MEN och det är ett viktigt men. Kunskap i den formen som gör att man vinner i Trivial Persuit eller Jeopardy är väldigt lite värt om den inte går att använda på det här sättet.




Hela poängen med att skaffa sig kunskap är att kunna använda den i nya kombinationer för att skapa ny kunskap. Det kräver på ett sätt ett annat sätt att tänka än det som vi i skolan traditionellt har tränat. Det är det som är det nya. Det är det som är det svåra att få in i det dagliga klassrumsarbetet. Det är så lätt att ge efter för den önskan som finns hos både elever, föräldrar och till viss mån den politiska retoriken kring dokumentation. Den önskan som säger att det skall vara rättvist, mätbart och lätt att visa upp i ett Exceldokument.
Poängen är att det är i de kvalitativa kunskaperna som nyckeln till en lysande framtid ligger. Det där som kräver att läraren gör en bedömning. Det där som är svårare att dokumentera och bedöma än 2+2=4.
Våra elever kommer att leva i en värld där deras förmåga att tänka nytt och skapa ny kunskap kommer att vara den absolut viktigaste tillgången. Det är det vi måste träna dem på. Vi får inte fastna i de mätbara kunskapernas förbannade träsk. 

Tänka rätt är stort men tänka fritt är större. Inte tvärt om

En fundering om digitala klyftor

By DonkeyHotey

Hur skall vi göra för att överbrygga digitala klyftor?
Hur gör man för att få med ALLA på tåget.
Hur gör man egentligen för att, utan att kränka, få de som sladdar att förstå att det här med att vara en del av den digitala världen inte är något man kan välja bort?
Hur får man dem att förstå att det är något som är av yttersta vikt för de ungdomar som går i skolan idag. För de MÅSTE kunna det för att klara sig i morgon.

Betygssystemet kan man ju inte strunta i (eller?). Men med tekniken och internet verkar det vara just så. Valfritt.

Man kan som lärare utan att behöva skämmas över det säga "jag är inte så intresserad av datorer". Så kan man inte säga om läroplanen eller skollagen eller sitt ämne. Inte utan att framstå som suspekt.

Visst är det konstigt. Nu tycker jag inte att detta är lärarnas eller rektorernas fel. Nej det här är ett resultat av en kultur av konservatism som drabbat skolan under lång tid och som är farligt förlamande.
Vad det handlar är att man tappat siktet på framtiden. Skolan jobbar ju med att ge förutsättningar som skall hålla långt in i framtiden. Med en halveringstid på kunskap som är runt sex år så är det såklart svårare att hantera idag än det var 1842. Nu är mycket av det vi behandlar i skolan kunskaper av mer varaktigt, grundläggande slag. Men det påverkar trots allt.
Skolan förvaltar vår framtid och den är för viktig för att vi skall kunna nöja oss med gårdagens lösningar på morgondagens problem.

Här handlar det om att skapa en kultur av modernitet och framtidsspaning. Det är inget omöjligt uppdrag. 

Men det rimmar illa med studentexamen och fler prov.