Miljö i fokus. En framtidens melodi?

Spännande saker kan man höra på de mest oväntade håll. Lyssna på det här intressanta programmet om Kina och miljöpolitik. Sveriges ambassadråd Tony Clark pratar om hur Kina medvetet jobbar för att möta de gigantiska miljöproblem som en inflyttning till städerna innebär.
Plötsligt halkar de in på området utbildning och Tony berättar om att man från

Kina reser till Sverige för att titta på hur vi gör med vår utbildning. Detta för att man har insett att det kinesiska skolsystemet inte utvecklar elevernas kreativitet utan i för stor utsträckning handlar om att banka in kunskaper.

Ha ha är det inte underbart. I Sverige betonas "kunskaper" men det vi är bra på är kreativitet. Kanske det vi skulle bygga vidare på då kanske....

Allt annat än överraskande

Så är det utlovat mer pengar till skolan igen. Det handlar om miljarder från både höger och vänster. Fler lärare skall det visst bli enligt ett förslag. Fler timmar matematik enligt ett annat.
Jag undrar om det är detta som verkligen innehåller lösningen.
Det sägs ofta att man satsar på skolan. Men allt för ofta känns det ute i verkligheten tvärt om.
Kanske är det så att mer av det som redan finns inte riktigt är det som behövs. Kanske är det så att vi behöver bygga om och förnya lite ibland. Mycket av det som vi idag kallar skola är en produkt av de behov som fanns i industrisamhället. Kanske är det så att vi behöver omformulera våra behov?
Richard Gatarski som är en härligt provocerande personlighet uttrycker det kanon bra med att ställa frågan "Är det dags att bomma igen klassrummen och låta lärandet ske på elevernas villkor, och i deras miljö?".
Nu tror jag nog att skolbyggnaden även i framtiden kommer att fylla ett viktigt behov, nämligen som mötesplats. Men visst kan det ligga ett frö av sanning i denna provokativa fråga.

Om inte skolan är relevant för eleven och för samhället så har den spelat ut sin roll. Om inte skolan ger de kunskaper man behöver och om den inte upplevs meningsfull så är det bara att börja spika igen.

Får vi verkligen fler ingenjörer i Sverige om vi utökar lektionstimmarna i matematik? Eller får det kanske rentav en helt annan effekt? Jag har mött en del elever som uttryckt sin frustration över just matematiken. Meningslöst är ett ord som de har använt.
Mening i det vi gör är viktigt för alla. Kanske är det där skolan kan utvecklas och bli bättre. Skapar man meningsfulla uppgifter och meningsfulla relationer så kan man få elever att göra stordåd och lära sig saker som de knappast trodde var möjligt. Dessutom kommer de förvånat att säga att det har varit kul också.

För att kunna göra detta så behövs kunniga lärare som brinner för sina ämnen och sina elever. Inte medelmåttiga. Inte bara många. Det behövs kvalité. Det går inte att fortsätta betala för lågpris och bli förvånad över att det är det man får.

Att sedan skolan dessutom behöver bli modern och ha tillgång till teknik är så självklart att inte ens politikerna i Sveriges partier nämner det. Men jag antar att de håller det för självklart.

Almedalen sätter skolan i fokus. Eller?

Foto från http://www.flickr.com/people/mike52ad/

Som vanligt väljer politikerna (eller om det är journalisterna) att prata betyg. Synd!
Jag tror att det hade varit bättre om debatten hade handlat mer om hur svenska elever skall lära sig bättre, än hur vi skall mäta vad de lärt sig.
Men det verkar Sveriges politiker vara överens om är omöjligt att diskutera. Självklart skall inte riksdagen bestämma fullt ut hur arbetet i varje klassrum skall se ut. Men nog kunde man ha lite roligare visioner och idéer om svensk skola än BARA betyg.
Nu drar man stora växlar på kopplingen mellan betyg och kunskap. Är den kopplingen verkligen så given. Alla barn och ungdomar drivs inte av betyg. Visst finns de elever som endast jobbar för betygen. Precis som det finns människor som enbart jobbar för lönen. Men det är långt från hela sanningen. De allra flesta har helt andra drivkrafter i sitt dagliga arbete. Drivkrafter som är mycket mera kraftfulla. Som att få bekräftelse, känna att man är viktig och att det man gör betyder något för någon annan och en själv.
Det är det som är viktigt! Det är därför som kommunikationen mellan lärare, föräldrar och elev är viktig.

Betyg är det trubbigaste kommunikationsmedlet man har som lärare. Ändå är det där all diskussion verkar hamna.

Skriftliga omdömen är bra men tar mycket mer tid än vad människor utanför skolans värld begriper. Tänk dig en klass med 25 elever som du har i fyra ämnen och som skall få sin kvalitativa utvärdering. Det är inget man bara snyter ur näsan. Tänk dig sedan att du har fyra klasser. Då handlar det om 400 omdömen du skall skriva inom loppet av några veckor. Detta samtidigt som du har dina lektioner som vanligt. Snacka om omöjligt uppdrag! 40-timmarsvecka?! Jo tjena... Vi talar om ca en halvtimme per elev och ämne för utvärdering inför utvecklingssamtal. Det blir ganska många timmar det. 200 timmar närmare bestämt. Det håller ju inte. Om vi halverar tiden så att varje elev bara får 15 minuter utvärderingstid per ämne så är vi ju nere i 100 timmar för en vanlig SO-lärare. Det betyder fortfarande över två veckors arbete på heltid (45 timmar). Är det ingen som har räknat på det här?
Risken med det här är att fokus hamnar fullständigt fel. Politiker, lärare, föräldrar och elever fokuserar på skriftliga omdömen och utvärdering istället för på inlärning.

Skolan blir ett mätställe istället för en plats där man utvecklar sin kunskap.

Jag har svårt att se att det är detta som kommer att lyfta svensk skola till nya höjder av kunskap.
Gudskelov finns det ju motkrafter. Det finns massor av goda lärare som lägger sin tid och sin kraft på att utveckla Sveriges elever och hur man jobbar i skolan i takt med sin samtid. Idag vill jag tipsa om en av dem Charlotta Wasteson. Läs hennes blogg!

Läs mer här: Sydsvenskan SVD DN

Sommar

Så här i sommartider finns det tid att lyssna, läsa och tänka. Jag ägnar mer än en timme per dag åt att putta barnvagn. Jag har kombinerat detta med att samtidigt lyssna på gamla och nya program av sommar i P1. Vissa mer engagerande och givande än andra. Fredrik Härén är bäst hitintills. Han pratar om vikten av hopp! Vår bild av framtiden helt enkelt. Är den ljus och något att kämpa för eller "vet" vi att det bara kommer att bli sämre.
Jag tror precis som Fredrik att den här

känslan av att man har en ljus framtid är jätteviktig!

Att tro att man kommer att lyckas är ju en förutsättning för att lyckas. Fråga vilken idrottsman eller kvinna som helst. Utan tro på att du kommer att vinna så gör du det inte heller.
Här har vi som lärare i Sverige ganska tufft. Det svenska folket är nämligen säkert på att det inte kommer att bli bättre! Jag har själv gnällt över att min generation till skillnad mot mina föräldrars kommer att få jobba till 74 och ändå inte få en pension som är i storlek med mina föräldrars.
Men ärligt talat så är det där ju dumheter.

Herregud jag lever i en tid där teven är platt och 50 tum. Mina föräldrar levde på svartvit tiden.

De körde Amazon jag kör Audi A4. Har jag det bättre? Ja det har jag! Är jag orolig inför framtiden? Nej det är jag inte. Jag är optimistisk och tror på att världen kommer att fortsätta att bli bättre. Historiskt sett så har det ju hela tiden blivit det. Och om katastrofen kommer så ser jag den i alla fall i HD!

Glädjande nyheter om hur eleverna uppfattar sina lärare

Har ägnat en stund åt att läsa en spännande undersökning. Det är WII eller world internet institute som ligger bakom rapporten unga svenskar och internet 2009.
Det ger en bra bild över hur läget är i konungariket när det gäller ungas användande och förhållande till internet. Speciellt intresse ägnade jag så klart åt avsnittet om internet i skolan.
Det som är glädjande är att...

"två av tre lärare (64 procent) betraktas av eleverna som ganska kunniga om Internet."

Det är ju kul! Att det sedan finns utvecklingsmöjligheter är ju bara bra.
Fortfarande är användandet av internet i skolan ganska mycket i sin linda.

"Det är dock ovanligt att eleverna får skoluppgifter där Internet ska användas. Det sker för de flesta någon gång i månaden."

Här kan vi bli mycket, mycket bättre. Det är ju världens största bibliotek vi pratar om. Dessutom står inte böckerna ordnade som i ett bibliotek så vi behöver lära eleverna att använda karta och kompass. Dessutom kan både vi och eleverna ha roligt under tiden som vi gör det!

Analys blir allt viktigare. Skolan blir allt viktigare!

Att skaffa sig information är lätt. Att förstå den är svårare. Så har det alltid varit. Men tillgången till information är större än någonsin vilket gör att behovet av analys växer.
Ungefär så kan man väl sammanfatta Andreas Ekströms tankar i Sydsvenskan under rubriken Internet 2010 del 3

Hans slutsats blir att vi bör satsa allt vi bara kan på skolor, massmedier och universitet. Detta därför att vi annars riskerar att gå miste om den fulla demokratiska effekten av att informationen är fri. Då ersätter vi gårdagens informationsmonopol som maktfaktor med analysmonopol.
I ett så informationsrikt samhälle som det vi lever i är det otroligt viktigt med referensramar och moralisk kompass. Detta gör att skolans uppdrag är så mycket viktigare.

Möjligheterna att gå fel är oändliga och det gör att skolan som guide i den digitala verkligheten är jätteviktig.

Frågan är om skolan har förstått det, och om den har gjort det, hur den tänker sig att skolans lärare skall hantera det.
Här behövs mer av diskussion och debatt och såklart mer handfast digitalt arbete ute i skolan. Man lär ju genom att göra. Det gäller både elever och lärare och ja till och med rektorer.

Skolpolitik utan visioner

Idag skall den nya skollagen klubbas. Självklart alltid kul med debatt om den svenska skolan. Men jag undrar vart våra politiker vill egentligen. Det enda som diskuteras är ordningsregler och betyg. Som i dagens SVD. Saker som har väldigt lite med lärande att göra. Kunskap är för all del ett populärt ord bland våra politiker.

Men vad kunskap är eller vilken kunskapssyn de har har de väldigt svårt att uttrycka.

Detta gäller oavsett politisk färg.
Var finns visionerna. Framtidsspaningarna. Positivt tänkande och målformuleringarna? Jag har inte sett dem ännu.
När det kommer en politiker som säger att vi skall ha världens roligaste skola så lovar jag att rösta på den politikern.

Det skall ju vara kul att lära annars kan det kvitta.

jag tycker inte att det är kul med ordningsregler och betyg och jag tror inte att det är den bästa vägen att välja om man vill ha världens bästa skola. Man säljer ju inte fler Volvo genom att diskutera alla problemen med tändstiften. Man säljer fler Volvo genom att prata om hur kul det är att köra den.

IKT och skolan. En framtidsspaning.

Sakta, sakta vaknar svensk skola. Just nu framstår den som yrvaken. Oj vi måste visst ha datorer.
Det gör att det investeras som aldrig förr i hårdvara ute på de svenska skolorna. Det är förstås bra men jag vill ändå höja ett varningens finger. Det viktigaste man kan göra ute i skolorna är inte att skaffa datorer. Nej det viktigaste man kan göra är att förändra tänket hos lärarna. Det är det som är den avgörande faktorn.

Att bara investera i hårdvara är inte en förändringskatalysator i sig själv.

Att ha tillgång till datorer är såklart en grundförutsättning men kommer inte att förändra något utan att man gör något åt skolans grundproblem. Lärarna!
Ja problem. Det största hindret för inlärning är alla dessa lärare som pysslar med utlärning.
Man blir inte lärare för att man vill jobba i en teknikintensiv, kunskapsintensiv och entreprenöriell verksamhet. De allra flesta har som drivkraft en stor glädje inför att jobba med unga människor. Det är givetvis inte fel utan självklart underbart bra. Problemet ligger någon annan stans. Nämligen i omvärldsanalysen och framtidsspanandet.
Det vi gör i skolan skall ge dagens unga de verktyg de behöver i en framtid som vi vet ganska lite om. Lite men inte inget. Vi vet att mängden information inte minskar. Vi vet att den värld våra barn kommer att leva i är en långt mer internationell värld en den vi själva har växt upp i.

Ändå ägnas inte framtidsanalys och spaning många minuter under skolornas utbildningsdagar.

Det tror jag är fel. Jag tror att skolan skulle behöva fundera mycket mer över imorgon än över igår. Utvärderar gör vi ju med jämna mellanrum. Men framtidsvärderar gör vi aldrig.
Den viktigaste investeringen svensk skola kan göra är att jobba med omdefiniering av vart vi är på väg och hur vi skall jobba tillsammans med våra elever för att de skall ha maximal nytta av sin skolgång i framtiden. Då kan Sveriges lärare komma att inse att de där datorerna kan vara nyttiga för elevernas lärande.

Datorn är ett kreativt verktyg och kreativitet är det viktigaste av allt!

Snart avslutning. Om att skiljas från sina elever.

Att lämna sin klass är vissa gånger svårt. Den klass som nu vuxit ur Killebäckskolan och skall vidare in till storstan och gymnasiet är en sådan. Jag kommer att sakna dem oerhört mycket. Varje enskild individ är en guldklimp. Det är helt enkelt en samling ungdomar av yppersta kvalité.
Vi har haft otroligt roligt ihop och därför kommer saknaden att bli stor.
Jag har idag tänkt på vilken ynnest det är att få umgås med unga människor varje dag och vara med och se hur de utvecklas. Att få vara bollplanket i formandet av idéer och åsikter.
Som lärare är jag alltid djävulens advokat. Den som tar den andra åsikten. Den som ifrågasätter och tvingar dig att formulera dig. Som kräver att du skärper din tanke och hittar dina argument. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi lär våra unga att diskutera och argumentera. Att inte bara lyssna utan kräva att de verkligen tänker igenom vad de egentligen säger. I en tid där mycket går väldigt fort så är det reflekterande och argumenterande samtalet jätteviktigt. Vi diskuterar mycket i mitt klassrum. Någon gång ibland får jag frågan "men vad tycker DU Anders egentligen" Då brukar jag säga det. Fast alltid med tillägget att det är min personliga åsikt och du har rätt till din. Jag har alltid upplevt att eleverna har tyckt att det har varit okej. Men själv har jag funderat över om det verkligen är lämpligt att läraren har en personlig åsikt.
Nu har jag för all del inga extrema sådana men tänk om jag hade det.
Läraren har ju en fantastisk makt att påverka och det är inget man skall handskas lättvindigt med.
Idag hade jag utvärdering med mina sjuor och en sak som flera av eleverna skrev var att det inte kändes som om man arbetade när man lärde sig under SO-timmarna. Det var ju kul nämligen. Vilken underbar komplimang. Jag slickar i mig berömmet. Jag har fått några elever att arbeta som om det var ett nöje. Jag har en känsla av att de lärt sig en hel del på kuppen. Jag är nöjd med vårens arbetsinsats. Det har varit kul. Nästan så kul att det inte har känts som arbete utan som nöje.
Det kan ju inte vara helt fel.
Fast i höst skall jag vara mer välplanerad och strukturerad. Jag skall städa mitt skrivbord varje dag och jag skall inte jobba när jag är ledig. Fast nu ljög jag nog tror jag.

Att jobba med musikal del två

Igår var det storslagen kvällspremiär för musikalen. Fullkomligt proppfullt i matsalen.
Över 250 föräldrar, kompisar, gamla elever och annat löst folk. ALLA vill se musikalen.

PUBLIKREKORD helt enkelt.

Genomförandet är proffsigt och distinkt. Musiken proffsig. Dansarna.... ja WOW
så jäkla bra.
Min grupp av digidokare (digital dokumentation) sköter sin uppgift på ett utmärkt sätt. Jag kan med förtroende lämna dem åt sitt öde och kan lita på att de genomför det de skall. Precis som om jag varit en vanlig chef så kan jag ägna mig åt annat trygg med att mina arbetare utför sin uppgift och hör av sig när de får problem. Mobiltelefonen ringer när de behöver hjälp.
Det känns helt enkelt som om vi befinner oss i den riktiga verkligheten och behöver jag säga att eleverna stortrivs. De får ansvar men kan få hjälp av experter när de behöver. De växer och tar ansvar som vi bara skulle drömma om i vanlig skolvardag. Det här är årets höjdpunkt och för våra elever ett oförglömligt minne. Kanske det viktigaste de gör under sin skolgång.
Jag är stolt över att jobba med så många kreativa och fantastiska kollegor och elever.