Skolpolitik utan visioner

Idag skall den nya skollagen klubbas. Självklart alltid kul med debatt om den svenska skolan. Men jag undrar vart våra politiker vill egentligen. Det enda som diskuteras är ordningsregler och betyg. Som i dagens SVD. Saker som har väldigt lite med lärande att göra. Kunskap är för all del ett populärt ord bland våra politiker.

Men vad kunskap är eller vilken kunskapssyn de har har de väldigt svårt att uttrycka.

Detta gäller oavsett politisk färg.
Var finns visionerna. Framtidsspaningarna. Positivt tänkande och målformuleringarna? Jag har inte sett dem ännu.
När det kommer en politiker som säger att vi skall ha världens roligaste skola så lovar jag att rösta på den politikern.

Det skall ju vara kul att lära annars kan det kvitta.

jag tycker inte att det är kul med ordningsregler och betyg och jag tror inte att det är den bästa vägen att välja om man vill ha världens bästa skola. Man säljer ju inte fler Volvo genom att diskutera alla problemen med tändstiften. Man säljer fler Volvo genom att prata om hur kul det är att köra den.

IKT och skolan. En framtidsspaning.

Sakta, sakta vaknar svensk skola. Just nu framstår den som yrvaken. Oj vi måste visst ha datorer.
Det gör att det investeras som aldrig förr i hårdvara ute på de svenska skolorna. Det är förstås bra men jag vill ändå höja ett varningens finger. Det viktigaste man kan göra ute i skolorna är inte att skaffa datorer. Nej det viktigaste man kan göra är att förändra tänket hos lärarna. Det är det som är den avgörande faktorn.

Att bara investera i hårdvara är inte en förändringskatalysator i sig själv.

Att ha tillgång till datorer är såklart en grundförutsättning men kommer inte att förändra något utan att man gör något åt skolans grundproblem. Lärarna!
Ja problem. Det största hindret för inlärning är alla dessa lärare som pysslar med utlärning.
Man blir inte lärare för att man vill jobba i en teknikintensiv, kunskapsintensiv och entreprenöriell verksamhet. De allra flesta har som drivkraft en stor glädje inför att jobba med unga människor. Det är givetvis inte fel utan självklart underbart bra. Problemet ligger någon annan stans. Nämligen i omvärldsanalysen och framtidsspanandet.
Det vi gör i skolan skall ge dagens unga de verktyg de behöver i en framtid som vi vet ganska lite om. Lite men inte inget. Vi vet att mängden information inte minskar. Vi vet att den värld våra barn kommer att leva i är en långt mer internationell värld en den vi själva har växt upp i.

Ändå ägnas inte framtidsanalys och spaning många minuter under skolornas utbildningsdagar.

Det tror jag är fel. Jag tror att skolan skulle behöva fundera mycket mer över imorgon än över igår. Utvärderar gör vi ju med jämna mellanrum. Men framtidsvärderar gör vi aldrig.
Den viktigaste investeringen svensk skola kan göra är att jobba med omdefiniering av vart vi är på väg och hur vi skall jobba tillsammans med våra elever för att de skall ha maximal nytta av sin skolgång i framtiden. Då kan Sveriges lärare komma att inse att de där datorerna kan vara nyttiga för elevernas lärande.

Datorn är ett kreativt verktyg och kreativitet är det viktigaste av allt!

Snart avslutning. Om att skiljas från sina elever.

Att lämna sin klass är vissa gånger svårt. Den klass som nu vuxit ur Killebäckskolan och skall vidare in till storstan och gymnasiet är en sådan. Jag kommer att sakna dem oerhört mycket. Varje enskild individ är en guldklimp. Det är helt enkelt en samling ungdomar av yppersta kvalité.
Vi har haft otroligt roligt ihop och därför kommer saknaden att bli stor.
Jag har idag tänkt på vilken ynnest det är att få umgås med unga människor varje dag och vara med och se hur de utvecklas. Att få vara bollplanket i formandet av idéer och åsikter.
Som lärare är jag alltid djävulens advokat. Den som tar den andra åsikten. Den som ifrågasätter och tvingar dig att formulera dig. Som kräver att du skärper din tanke och hittar dina argument. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi lär våra unga att diskutera och argumentera. Att inte bara lyssna utan kräva att de verkligen tänker igenom vad de egentligen säger. I en tid där mycket går väldigt fort så är det reflekterande och argumenterande samtalet jätteviktigt. Vi diskuterar mycket i mitt klassrum. Någon gång ibland får jag frågan "men vad tycker DU Anders egentligen" Då brukar jag säga det. Fast alltid med tillägget att det är min personliga åsikt och du har rätt till din. Jag har alltid upplevt att eleverna har tyckt att det har varit okej. Men själv har jag funderat över om det verkligen är lämpligt att läraren har en personlig åsikt.
Nu har jag för all del inga extrema sådana men tänk om jag hade det.
Läraren har ju en fantastisk makt att påverka och det är inget man skall handskas lättvindigt med.
Idag hade jag utvärdering med mina sjuor och en sak som flera av eleverna skrev var att det inte kändes som om man arbetade när man lärde sig under SO-timmarna. Det var ju kul nämligen. Vilken underbar komplimang. Jag slickar i mig berömmet. Jag har fått några elever att arbeta som om det var ett nöje. Jag har en känsla av att de lärt sig en hel del på kuppen. Jag är nöjd med vårens arbetsinsats. Det har varit kul. Nästan så kul att det inte har känts som arbete utan som nöje.
Det kan ju inte vara helt fel.
Fast i höst skall jag vara mer välplanerad och strukturerad. Jag skall städa mitt skrivbord varje dag och jag skall inte jobba när jag är ledig. Fast nu ljög jag nog tror jag.

Att jobba med musikal del två

Igår var det storslagen kvällspremiär för musikalen. Fullkomligt proppfullt i matsalen.
Över 250 föräldrar, kompisar, gamla elever och annat löst folk. ALLA vill se musikalen.

PUBLIKREKORD helt enkelt.

Genomförandet är proffsigt och distinkt. Musiken proffsig. Dansarna.... ja WOW
så jäkla bra.
Min grupp av digidokare (digital dokumentation) sköter sin uppgift på ett utmärkt sätt. Jag kan med förtroende lämna dem åt sitt öde och kan lita på att de genomför det de skall. Precis som om jag varit en vanlig chef så kan jag ägna mig åt annat trygg med att mina arbetare utför sin uppgift och hör av sig när de får problem. Mobiltelefonen ringer när de behöver hjälp.
Det känns helt enkelt som om vi befinner oss i den riktiga verkligheten och behöver jag säga att eleverna stortrivs. De får ansvar men kan få hjälp av experter när de behöver. De växer och tar ansvar som vi bara skulle drömma om i vanlig skolvardag. Det här är årets höjdpunkt och för våra elever ett oförglömligt minne. Kanske det viktigaste de gör under sin skolgång.
Jag är stolt över att jobba med så många kreativa och fantastiska kollegor och elever.

Att jobba med musikal

Musikalen går nu in i slutfasen. På tisdag, onsdag och torsdag skall det levereras. Det är en stor grej i byn. Gamla elever kommer tillbaka för att se vad de små kan åstadkomma. Det sätts upp affischer på de stora gymnasieskolorna inne i stan för att marknadsföra musikalen. De ca 400 biljetterna till de två kvällsföreställningarna går åt som smör i solsken helt enkelt. När eleverna är färdiga har de spelat för närmre 1000 personer och detta i en by med under 10000 invånare!
Det är inget annat än imponerande. Som vanligt i det här sammanhanget är det nya elever som kliver fram och visar vad de går för. Det finns nämligen ungar som går sina nio år i skolan och undrar vad det hela egentligen går ut på. Vad är meningen med detta som vi kallar skola? De som kräver att det skall vara meningsfullt för dem här och nu. De som inte är skolanpassade utan verklighetsberoende. Det är bland dessa som man hittar de stora vinnarna på det arbetssätt som vi använder när vi sätter upp en musikal. När skolan är på riktigt!
Tänk att vi är så dåliga på att ta till vara de eleverna i skolan. Och tänk vad bra de klarar sig i verkligheten. Är inte det konstigt?
Är det verkligheten eller skolan som är fel?

Skånskan skriver om musikalen!

Mål och mening är mycket viktigt när det kommer till lärande.

Just nu jobbas det intensivt på Killebäckskolan. Niornas musikal har premiär om en vecka. Den grupp som jag stödjer (inte lär) är ansvarig för att dokumentera processen och resultatet själva föreställningen som ges ut på DVD. De är även ansvariga för att marknadsföra via webben.
De bloggar. De Facebookar (heter det så?) de tar foton och de intervjuar.
Dessutom gör de en film som kommer att vara en del av föreställningen.
De tar jobbet på så blodigt allvar som en tonåring kan. Tidsperspektivet är inte alltid helt realistiskt men det är därför jag är där för att vara bollplank.
Vad som skall göras har varit klart länge. HUR det skall göras är det upp till eleverna att avgöra. Alla medel är tillåtna. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt under de senaste dagarna "lös det jag vet inte hur man gör". Ibland har det varit sant också. Men det viktiga är att det inte är jag som skall stå för svaren utan att eleverna själva löser det. Det är otroligt mycket pröva, omvärdera och göra om. Men eleverna lär sig otroligt mycket.
Alla arbetar vi mot ett gemensamt mål. Föreställningen. Det är på riktigt. Det är viktigt för alla inblandade att det blir bra. Om någon sladdar så styr kompisarna upp det.
Tack och lov har vi tillgång till en dator som inte är spärrad av IT-avdelningen så de saker vi behöver ha tillgång till i form av encoders och andra program som inte finns där när vi börjar de installerar vi. Det finns massor av bra fria program som gör det vi behöver.
Musiken spelar in en låt med en mobil och kommer och bluetoothar över den till vår dator så att vi kan bränna en cd till dansarna. Filerna flyger runt på skolan med vindens fart. Den kreativa höjden är otrolig hög.
Tänk om vi kunde vara bara nästan i närheten av att jobba så här en gång varje termin. Då hade våra elever varit ännu bättre rustade för den framtid de kommer att verka i.

Ny skola nya tankar? Nä skulle inte tro det...

Vi problematiserar. Det är vi ruggigt bra på. Problemen hittas och analyseras. Diskuteras och ältas.

Tänk om vi var lika bra på att möjlighetisera....

Ledarskap. En underskattad del av lärarens kompetenser.

Att undervisa är en ofta svår uppgift. Att leda människor från det trygga till det okända och förändra deras tänkande och deras världsbild är svårt. Det förutsätter många saker. Du kan ju inte lära någon någonting. Det personen själv som måste lära sig. Detta förutsätter en del saker som vi inte ofta tänker på.
Vikten av marknadsföring. Lärare har mycket att vinna på att studera hur man inom reklambranchen jobbar med att vinna kundernas gillande. Vi är vare sig vi vill eller inte nämligen säljare. Konkurrensen är mördande och allt för ofta får vi se oss besegrade i kampen om våra elevers intresse. Vi kan komma med hur genomtänkta och roliga lektioner som helst och ändå falla platt inför en klass som bara längtar efter mat. För att nå fram så är det inte dumt att ta till knep. Alla lärare vet detta. Om ingången är spännande så väcker det intresse.

Reklam är skapande och spridande av information som har till syfte att lysa upp och skapa uppmärksamhet runt idéer, varor och tjänster, samt påverka och ändra människors åsikter, värderingar eller handlingar

http://sv.wikipedia.org/wiki/Reklam

Ledarskap är förmågan att skapa mening och motivation kring den givna uppgiften. Det är också att skapa det lugn och den trygghet som gör det möjligt att utveckla nya kreativa tankar. Det gör man inte i en handvändning.
Ett gott ledarskap kräver engagemang och ett genuint intresse för medarbetarna (eleverna). Allt annat genomskådas snabbt. Det kräver att man vågar visa vägen och är den som går längst fram. Man måste ju leva som man lär. Om man vill lära eleverna nyfikenhet så måste man själv vara nyfiken. Om man vill lära eleverna att ifrågasätta så måste man själv ifrågasätta och stå ut med att ifrågasättas.
Det är inget lätt jobb vi har. Men det är kul!

Tekniken i skolan mål eller medel.

Som så ofta när vi diskuterar IT på vår skola så fastnar det i plattformar och vissa speciella verktyg (smartboard).
Tråkigt tycker jag. Plattform i sig är ganska ointressant. Det är vad man gör och hur man gör det som är det intressanta. PC eller Mac är ganska ointressant egentligen. Vad vi vill ha är fungerande, snabba och välutrustade datorer så att vi kan vara kreativa.
Som det är idag så sitter vi fast i en väldigt låst och trög organisation. IT avdelningen har gjort sitt bästa men det betyder att vi har en väldigt säker installation vilket tyvärr även betyder att den är väldigt oflexibel.
Testar sedan någon vecka en Mac och är väldigt positiv. Snabb, stark och välfylld med verktyg som underlättar kreativiteten. Helt enkelt lättarbetad. Van som är att det tar lång tid att installera ett program man behöver så är det underbart att stå utanför kommunens plattform.
Ja och så är den snygg också.
Den bara funkar och den startar när jag öppnar locket. Det gillar jag.
Med detta sagt om teknik som jag egentligen inte skulle skriva om så är det dags att fundera över det som är viktigt.
Hur vi gör.....
Med ny teknik kan vi bygga ett lärande som blir mycket mer reflekterande och djupare än det som sker idag. Läsa i boken är inte fel men det skall vi göra för att vi sedan skall använda det vi läst till något. Det är först då som det finns en anledning att lägga det man läst på minnet. Om vi använder den fakta vi tar till oss för att forma åsikter och ståndpunkter så skapar vi kunskap. Vi får dessutom möjlighet att stöta och blöta denna nya kunskap med andra. Vi får testa om det vi kommit fram till håller även i mötet med andras kunskap. Den dynamik som då uppstår leder till ett lärande som når helt andra höjder och djup än "läs boken och svara på frågorna".
9d har varit där. Deras funderingar och diskussioner på Ningen har lett till djupare och kvalitativt högre lärande än det hade gjort annars. Jag är stolt över dem och mycket glad.
Bra jobbat 9d!

Onödigt krångligt

Ibland undrar jag om vi inte gör saker och ting onödigt krångliga. Vi skall ha utbildningsdagar och kurser. Allt måste stötas och blötas. Det skall göras svårt och gärna akademiskt.
Det är ju ganska enkelt egentligen.
Dagens teknik ger möjligheter till lärande. Det ger ökade möjligheter till kommunikation.
Det är det vi skall jobba med i skolan.
Eller hur?!
Då gör vi det då.