Ny skola nya tankar? Nä skulle inte tro det...

Vi problematiserar. Det är vi ruggigt bra på. Problemen hittas och analyseras. Diskuteras och ältas.

Tänk om vi var lika bra på att möjlighetisera....

Ledarskap. En underskattad del av lärarens kompetenser.

Att undervisa är en ofta svår uppgift. Att leda människor från det trygga till det okända och förändra deras tänkande och deras världsbild är svårt. Det förutsätter många saker. Du kan ju inte lära någon någonting. Det personen själv som måste lära sig. Detta förutsätter en del saker som vi inte ofta tänker på.
Vikten av marknadsföring. Lärare har mycket att vinna på att studera hur man inom reklambranchen jobbar med att vinna kundernas gillande. Vi är vare sig vi vill eller inte nämligen säljare. Konkurrensen är mördande och allt för ofta får vi se oss besegrade i kampen om våra elevers intresse. Vi kan komma med hur genomtänkta och roliga lektioner som helst och ändå falla platt inför en klass som bara längtar efter mat. För att nå fram så är det inte dumt att ta till knep. Alla lärare vet detta. Om ingången är spännande så väcker det intresse.

Reklam är skapande och spridande av information som har till syfte att lysa upp och skapa uppmärksamhet runt idéer, varor och tjänster, samt påverka och ändra människors åsikter, värderingar eller handlingar

http://sv.wikipedia.org/wiki/Reklam

Ledarskap är förmågan att skapa mening och motivation kring den givna uppgiften. Det är också att skapa det lugn och den trygghet som gör det möjligt att utveckla nya kreativa tankar. Det gör man inte i en handvändning.
Ett gott ledarskap kräver engagemang och ett genuint intresse för medarbetarna (eleverna). Allt annat genomskådas snabbt. Det kräver att man vågar visa vägen och är den som går längst fram. Man måste ju leva som man lär. Om man vill lära eleverna nyfikenhet så måste man själv vara nyfiken. Om man vill lära eleverna att ifrågasätta så måste man själv ifrågasätta och stå ut med att ifrågasättas.
Det är inget lätt jobb vi har. Men det är kul!

Tekniken i skolan mål eller medel.

Som så ofta när vi diskuterar IT på vår skola så fastnar det i plattformar och vissa speciella verktyg (smartboard).
Tråkigt tycker jag. Plattform i sig är ganska ointressant. Det är vad man gör och hur man gör det som är det intressanta. PC eller Mac är ganska ointressant egentligen. Vad vi vill ha är fungerande, snabba och välutrustade datorer så att vi kan vara kreativa.
Som det är idag så sitter vi fast i en väldigt låst och trög organisation. IT avdelningen har gjort sitt bästa men det betyder att vi har en väldigt säker installation vilket tyvärr även betyder att den är väldigt oflexibel.
Testar sedan någon vecka en Mac och är väldigt positiv. Snabb, stark och välfylld med verktyg som underlättar kreativiteten. Helt enkelt lättarbetad. Van som är att det tar lång tid att installera ett program man behöver så är det underbart att stå utanför kommunens plattform.
Ja och så är den snygg också.
Den bara funkar och den startar när jag öppnar locket. Det gillar jag.
Med detta sagt om teknik som jag egentligen inte skulle skriva om så är det dags att fundera över det som är viktigt.
Hur vi gör.....
Med ny teknik kan vi bygga ett lärande som blir mycket mer reflekterande och djupare än det som sker idag. Läsa i boken är inte fel men det skall vi göra för att vi sedan skall använda det vi läst till något. Det är först då som det finns en anledning att lägga det man läst på minnet. Om vi använder den fakta vi tar till oss för att forma åsikter och ståndpunkter så skapar vi kunskap. Vi får dessutom möjlighet att stöta och blöta denna nya kunskap med andra. Vi får testa om det vi kommit fram till håller även i mötet med andras kunskap. Den dynamik som då uppstår leder till ett lärande som når helt andra höjder och djup än "läs boken och svara på frågorna".
9d har varit där. Deras funderingar och diskussioner på Ningen har lett till djupare och kvalitativt högre lärande än det hade gjort annars. Jag är stolt över dem och mycket glad.
Bra jobbat 9d!

Onödigt krångligt

Ibland undrar jag om vi inte gör saker och ting onödigt krångliga. Vi skall ha utbildningsdagar och kurser. Allt måste stötas och blötas. Det skall göras svårt och gärna akademiskt.
Det är ju ganska enkelt egentligen.
Dagens teknik ger möjligheter till lärande. Det ger ökade möjligheter till kommunikation.
Det är det vi skall jobba med i skolan.
Eller hur?!
Då gör vi det då.

Dags att ställa krav. DN ger sig in i skoldebatten från ett nytt håll.

”Om en lärare får en chans eller två eller tre men ändå inte bättrar sig, så finns det ingen ursäkt för att den personen ska fortsätta att undervisa. Jag är emot ett system som belönar misslyckanden och skydda den som begår dem från konsekvenserna. Alltför mycket står på spel. Bara det bästa är gott nog när det gäller våra barns lärare och skolorna där de undervisar.”

Orden är enligt DN Barrack Obamas. Jag tycker att det låter vettigt. Lärarna belönas och bedöms allt för ofta som ett kollektiv. Kollektivet står för mycket trygghet vilket är en styrka då lärarna ofta ser sig som speciellt utsatta. Det är vi också på många sätt. Men kollektivet är också ett hinder. Det finns mycket jante i den svenska skolan. Man skall inte tro att man är nått. Det finns också inbyggt i det svenska skolsystemet ett systemfel. En skola med duktiga lärare genererar inte större mängder pengar än en skola med dåliga. Det finns rimligtvis inget att vinna på ekonomiskt att byta ut dåliga lärare med bra. Tvärtom. Den skola som befolkas av ett gäng drivna och engagerade lärare som vill driva skolan framåt är säkerligen dyrare än en som befolkas av ett gäng måttligt ambitiösa.

DN tar även upp en annan viktig fråga nämligen hur man kan få kontroll på vilka lärare som är bra och vilka som inte är det. Lärarfacken och nu även regeringen är inne på legitimationsvägen. DN är inne på en annan och i mitt tycke bättre väg. De talar om ett aktivt ledarskap. Vad skolan behöver är inte ännu en kollektiv lösning (legitimation) det behövs bättre ledare. Vad skolan behöver är rektorer som ges möjligheter att vara pedagogiska ledare.

Vad eleverna behöver är engagerade och kreativa lärare. Vilka det är har säkert rektorerna koll på. Ett bra sätt att få dessa att stanna i skolan och sprida sin kunskap även till kollegor är samma sätt som alltid fungerat inom privat sektor. Uppmuntran i form av löneförhöjningar, ökat ansvar och utbildningar. Satsa på de som vill något!
Gärna legitimation men först en rejäl pension.

Sociala medier och SKL. A love story? Nja....

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har kommit ut med rekommendationer kring användandet av sociala medier. Jag har läst, jag har förstått och jag har blivit väldigt trött. Läs själv här

Vad det handlar om är juridik. Allt som vi som tjänstemän gör i tjänsten är omfattat av regler kring offentlighet. Det skall sparas så att folket skall kunna komma och kontrollera och ha insyn i vad vi pysslar med. Allt det är väl ganska okomplicerat och vettigt. MEN. Det får ganska långtgående konsekvenser om man tänker sig att detta omfattar även det vi gör i skolan. Allt måste dokumenteras och sparas. Suck. Ärligt talat vem pallar? Vem kan? Hemsidor skall sparas. Facebookinlägg? Twitterinlägg?
Registrering, bevarande och gallring är ytterligare en frågeställning som knappast lockar till kreativitet.

Bra att de funderar kring frågan tycker jag förstås att det är. Men om resultatet blir reglering och standardisering så känns det som om uppförsbacken kommer att bli väldigt lång för den svenska skolan att bli den kreativa och påhittiga skola som den skulle kunna bli.

Ännu har jag inte fått några formella direktiv om att jag skall anmäla mina förehavanden på nätet till barn och skolnämnden men det kommer kanske. Eller räcker det att man är kompis med sin rektor på Facebook?

Insynsmöjligheterna ökar. Det betyder förstås att man måste tänka på vad man gör och vad man inte gör på nätet som lärare/tjänsteman. Men det är ju inte någon nyhet kanske. Eller? För en del kanske det är det. Där ser man digital kompetens är inte bara något som vi skall lära eleverna utan även våra tjänstemän.

Så fantastiskt roligt vi kan ha i skolan

Idag tänker jag på hur otroligt roligt vi har haft det under tiden vi har arbetat med Hinduism och Buddhism. I skolan har vi pratat, diskuterat och förklarat. På vår Ning har vi fördjupat samtalet och reflekterat. Eller vi.... Eleverna har gjort det. Mitt jobb har varit att tillsammans med min lärarkandidat Eva Roslund ställa de rätta frågorna. Sedan finns deras tankar där på Ningen som en stor skatt av klokskap.
Vad som återstår är att byta glasögon till den analyserande betygsättaren. Genom att allt finns där så är det ganska enkelt att gå igenom elev för elev och se hur väl de svarar mot kriterierna. Enkelt transparent och väldigt väldigt, bra.
Jag gjorde en utvärdering av hur eleverna tyckte att det hade varit och jag var uppriktigt förvånad över hur otroligt positiva de var. De var helt enkelt lika positiva som jag.
Kan man tänka sig. Win win helt enkelt.
Det kan vara väldigt kul att vara lärare ibland.
Dessutom så har det bidragit till att nivån på allas tankar har höjts. Vi har nått längre än vad vi hade gjort annars. Stephen Heppell har sagt det bäst tycker jag. På nätet är det inte nu utan nästan nu och nästan nu är en fantastisk plats för lärande!

Tack Gustavsberg! Här är lite tips.

Här hittar ni några av de olika saker som vi tittat på under dagen.

Verktyg för omvärldsbevakning.

• igoogle
• google reader
• superstart.se

Bloggar att följa.

• http://skolvaskan.pedagogbloggar.se/
• http://ikt-pedagog.blogspot.com/
• http://johnssonstankar.blogspot.com/
• http://itmamman.se/wordpress/
  

Verktyg

• wordle.net
• gapminder.org
• instantsfun.es
• sxc.hu
• stumbleupon.com
• edu.glogster.com

Tack för att jag fick komma och prata med er. Jag åker hem och känner att jag själv har fått med mig idéer om hur man kan jobba.

Lycka till!

Morgondagens skola. Idag!

Spännande är den tid vi lever i. Möjligheter som tidigare generationer bara kunnat drömma om (men knappast gjorde eftersom det var otänkbart). Den tekniska utvecklingen har nu gått så långt att även skolan börjar inse att den kan ha nytta av den. Eller egentligen att eleverna måste få tillgång till den teknik som redan präglar deras värld utanför skolan även i skolan.

Det som är roligt är att fokus börjar komma på vad man faktiskt kan göra. Tekniken har ju en förmåga att förblinda, förföra och skrämma. Men allt mer diskuteras det som faktiskt är det intressanta. Hur. Varför. Tanke.

Det är när vi nu äntligen har nått till denna punkt som det börjar röra på sig på allvar. Det görs filmer. Det skapas sammarbeten och tänks nytt i varenda buske känns det som. Det är helt enkelt en revolution på gång. Att detta sammanfaller med förtiotalisternas uttåg från skolans värld är knappast en slump. De var många och dyra. Därför möjliggjör deras lämnande av skolan att använda pengarna till annat. De var många och med stort inflytande. De älskade böcker.

Nu när de är borta så dansar vi likt råttor på bordet och tar skolan i en ny riktning. Det kommer att bli roligare att gå i skolan de närmaste åren. Det kommer att kännas allt mer modernt och givande att gå till skolan. Om inte Björklund ser till att bakbinda den svenska lärarkårens kreativitet förstås.

Vad Sveriges elever behöver är inte lärare med legitimation. De behöver lärare med PASSION!

Mycket på gång i skolvärlden

Det händer vansinnigt mycket i skolvärlden just nu. Nytt avtal skall skrivas och partern står väldigt långt ifrån varandra. Arbetstiden står i fokus och lärarna i Sverige kokar. Budet är 40 timmar per vecka och 5 veckors semester.

Att detta skulle vara en "hit" för arbetsgivarna har jag mycket svårt att tänka mig. Att det skulle vara till gagn för eleverna tror jag inte alls. Jag tror att det kan finnas två möjliga förklaringar till att arbetsgivarna driver den frågan. Antingen för att de på allvar tror att lärarna skulle kunna göra nytta i skolan utan elever. Eller att det är en taktisk fint för att kunna driva igenom ett nollbud. "Ni fick ju sommarlovet". Om det är nollbudet som är målet så varsågod jag funderar redan på att lämna yrket. Jag har haft många jobb men aldrig ett som varit så krävande som läraryrket. Det finns andra jobb.

Om det handlar om att lärare skulle kunna göra en massa bra saker som för skolan framåt när eleverna inte är i skolan så är det ju en vacker tanke. Jag tror absolut på att vi skulle kunna använda sådan tid till fortbildning och skolutveckling. Vad man då har missat är att detta kostar pengar. Bra föreläsningar är inte gratis. Eller är det så att jag skall läsa de böcker som jag läser på sommarlovet i skolan? Leder det till någon förbättring att lärarna gör detta på plats i skolan istället för i hängmattan. Jag tror inte det. Tvärtom. Läraryrket är ett kreativt yrke. Kreativitet förutsätter frihet. Jag är mer kreativ och tänker bättre i min hängmatta än på en stol i en sommarsvettig skola där fläkten är avstängd.

Om jag hade trott att mina rektorer är bättre lämpade än vad jag är att fortbilda mig själv så hade jag gärna sett att de tog över det ansvaret från mig. Men jag tror inte att de vet det bättre än vad jag gör. De har andra kompetenser och andra kvalitér. Men några fantastiska fortbildare är de inte.

En representant för Sveriges kommuner och landsting (SKL) stod på allvar och argumenterade för att lärarna måste effektivisera till exempel planerandet och förberedandet av lektioner. För mig framstår det som höjden av okunnighet. Det visar en syn på kunskap som är hissnande naiv. Som om jag på fullt allvar skulle gå in och ställa mig inför en klass och säga Pelle kan väldigt mycket om det ämnet vi nu skall diskutera så han har läst på om den senaste utvecklingen av ämnet i fråga och har gjort en planering. Jag har ju inte själv inhämtat några kunskaper i ämnet så ja vi följer väl hans planering.

Det har väldigt lite gemensamt med den verklighet som jag möter som lärare. Jag kan gå in med tanken att jag skall hålla en lektion om Hinduismen och landa i mycket mer spännande och viktiga diskusioner om människovärde och rättvisa med utgångspunkt i dödsmisshandeln i Landskrona. Så ser verkligheten ut. Skall jag då som lärare säga att just den senaste veckan så hade jag inte ansvar för samhällskunskapen så jag har inte förberett mig på det....

Det går inte att effektivisera inlärning på det viset. Varje individ måste erövra sin egen kunskap. Det gäller inte bara för barn utan även för vuxna. Ja till och med för lärare.

Jag kan inte låna någon annans hjärna så jag måste faktiskt ha gjort de kunskaperna till mina.

Annars så är det ju en kul idé. Kanske kan eleverna få göra likadant. "Lessen majjen men jag svarar inte på frågor i historia den här veckan. Vi har effektiviserat inlärningen och Kalle är bättre på historia så han gör våra prov den här veckan". Snacka om att vi kommer att kunna effektivisera och höja betygssnittet!

Korkat helt enkelt. Som lärare är man ständigt på jobbet så till vida att man söker kunskap och ser till att hålla sig uppdaterad i sina ämnen. Som lärare i historia, religion, samhällskunskap och geografi så ser jag inte bara på nyheterna. Jag sitter hela tiden och funderar över hur jag skulle kunna använda detta i min undervisning. Får jag då räkna in detta i mina 40 timmar? Knappast eller hur. Men det är lektionsförberedelse lika fullt.

Som lärare står du ständigt inför en publik. Du är ansvarig för att leda en form av teater. Du skall väcka nyfikenhet. Skapa lugn. Utmana dina elevers tänkande. Hur många kan tänka sig att ställa sig framför en publik och göra detta utan att få en rimlig chans till förberedelse.