Klyftan mellan skolan och verkligheten

Jag tycker precis som alla andra att det är för djävligt det som hänt i Bjästa. Men samtidigt så tycker jag att man väldigt snabbt kommer till fel slutsatser. Mamman är mest besviken på skolan. Det kan jag förstå, men samtidigt tror jag att det i svensk debatt finns en övertro på vad svensk skola skall kunna hantera.

Men elever som våldtar andra elever är det profesionellt att anmäla och avstänga. Allt annat är orimligt. Om det strider mot lagen så är lagen fel och bör ändras och under tiden så skall en rektor med gott samvete bryta gällande regler och ta straffet. Allt annat är orimligt.

En sak som har framkommit väldigt tydligt är att skolans lärare lever sitt liv i en annan verklighet än dess elever. För att citera skolans rektor ”det här med internet” är en arena som alla inte är inne på, ”så är det”.

Det är ett resultat som jag ser det av att skolan huvudmän inte har ansett sig ha råd att satsa på den nya tekniken. Eller för att de inte har insett hur genomgripande samhället har förändrats. Oavsett vilket så har de nu att inse att skolan håller på att allt mer bli en overklighet. Det betyder att skolan sakta men säkert håller på att förlora sitt existensberättigande. Det är inte bara sorgligt det är en skandal och ett svek mot de unga.

Skolan borde ligga steget före och vara vårt lands spjutspets in i framtiden inte ett museum. Men jag som själv är en del av denna overklighet kan alltför lätt sätta mig in i hur saker och ting kan gå så här fel. Det finns i svenska skolor massor av lärare som koketterar med sin okunskap om internet. Det är ju inte riktig finkultur precis. Det är också så att det varje skoldag begås massor av handlingar inom en skolas väggar som skulle kunna betecknas som brottsliga. Ungar som säger elakheter. Knuffar och gliringar som skulle kunna tänkas, om de anmäldes, räknas som brott. Detta är vardag på min skola som på andra. Problemen är många med detta. Det mesta sker när den vuxne inte ser eller bara ser litegrann i ögonvrån. Det vi ser är brottstycken av saker. Ofta inte nog för att kunna reagera med kraft. Jag har vid många tillfällen reagerat på saker som jag tycker mig ha sett och mött oförstående ungdomar som inte fattar vad jag reagerar på. Jag har säkert lika många gånger missat saker. Men kom ihåg en sak. Min huvudsakliga arbetsuppgift är inte att observera ungdomarna för att se om de begår brott. Det är inte därför jag är anställd. Jag skall undervisa. Skapa möjligheter för dem att lära sig. Det är min huvuduppgift. För att jag skall lyckas med det så måste jag skapa lugn och trygghet, så klart, men det gör jag som ett medel för att nå mitt mål. Lärande.

Om skolan skall klara denna viktiga uppgift så vill det till ett antal saker. Nummer ett är bättre lärare. Tyvärr så är jag inte överens med Björklund eller med lärarnas riksförbund (LR) om vad som är en bra lärare. Utbildning är tyvär ingen garant för det.

Nummer två är moderna skolbyggnader och moderna arbetsmetoder. Att läsa i boken och svara på frågorna är inte modernt! Det är museumvarning. Det finns hjälp att få för de skolor som vill ha hjälp att bli moderna

Ett modernt lärande och vuxna med koll ger en skola som är ljusår bättre än den vi nu ser och som Björklund vill skapa.

En dator till varje lärare och elev är en bra början. Sedan kan vi låta lärarna leka lite så att de blir bekanta med verktyget. Sedan kanske de kan fundera lite över vad man kan använda den till när det gäller kreativt skapande och lärande. Det finns så mycket bra där ute som sveriges lärare ännu inte har en aning om. Det finns så klart lika mycket därute som är skrämmande. Men sådan är världen. Skrämmande och underbar. Och världen skall in i skolan annars är skolan meningslös.

Skoldebatt som spårar ur. Makten över framtidens skola.

Det händer mycket spännande saker denna vår i skolsverige. Nytt avtal står för dörren och spelet om vad som skall förhandlas in i avtalet pågår för fullt.

Tjyv och rackarspel är en inte ovanlig del av förhandlandet. På DN-debatt kan man läsa att 198 av Sveriges skolchefer kräver att få mer makt över lärarnas arbetstid.

Detta upprör såklart Sveriges lärare så till den milda grad att vi börjar skrika på strejk och genast startar Facebookgrupper på löpande band.

Lärarna reagerar med ryggraden och känner sig genast hotade. Med all rätt bör man tillägga. Ständigt halkar vi som kollektiv efter i löneutveckling och samtidigt har arbetsvilkoren dalat i samma takt. Det som en gång i tiden var ett fritt och kreativt yrke är i dag allt mer tyngt av administration och kontrolltänkande.

Debatten har tidigare i vår handlat om att de som väljer att bli lärare inte längre är toppstudenterna utan snarare de som inte kommer in någon annanstans. Kan man inte bli något annat så kan man alltid bli lärare. Är det på fullt allvar någon som tror att 40 timmarsvecka och fem veckors semester är något som lockar toppstudenter. Herregud inom industrin har de kortare arbetsvecka. Mer semester och tjänar tiotusen mer i månaden.

Nej feltänkt och korkat. Att min skolchef har skrivit på detta övergår mitt förstånd. Men kanske har man en helt annan förståelse för vad som är viktigt på den sidan skrivbordet.

På min sida av skrivbordet ser jag helt andra lösningar på det här problemet. Om problemet är att det finns lärare som bara glassar och gör minsta möjliga arbetsinsats så ge dem inte någon löneutveckling. Satsa istället de pengarna på att belöna de som är engagerade och bidrar till att utveckla verksamheten. Detta kräver såklart engagerade och duktiga ledare/rektorer. Ledare som får chansen att vara just pedagogiska ledare INTE enbart ekonomer.

Låt skolan bli det kreativa och härliga kunskapssökarställe som det kan vara. Lär av kreativa delar av näringslivet (nej jag menar inte löpande bandet) utan titta på hur man skapar kreativa arbetsplatser inom t.ex. media, IT och reklambranchen. Skolan bör vara en plats för tänkande, skapande och socialt utbyte. Då får man ju se till att skolan har en sådan miljö. Åk gärna på ett studiebesök till England och titta på hur de tänker kring de här frågorna. Om vi menar att utbildning är viktigt så bygg miljöer som gör att man känner sig viktig när man vistas där.

Frihet och ansvar är tätt sammanlänkade. Lärare har ett mycket stort ansvar och detta kräver att man även har frihet. Som lärare är det mycket svårt att ha en dålig dag. Vi förväntas att alltid vara på topp. Våra elever kräver det. De förväntar sig att du presterar varje dag. Mötet med eleven går inte att skjuta upp för att man är snorig och trött. Man kan inte välja att ta tag i den jobbiga konflikten imorgon när jag är lite mer pigg och alert. Du måste vara HÄR och NU. Detta tar på krafterna. Såväl de fysiska som psykiska.

Jag har haft många olika arbeten. Allt från försäljning, industri, butik till vårdsvängen och restaurang. Lärorikt och viktiga erfarenheter ja absolut. Men en sak kan jag säga. Inget har varit i närheten av läraryrket när det gäller komplexitet och arbetsbelastning. Läraryrket är oerhört svårt och tidvis tungt. Men samtidigt är det oerhört kreativt och spännande.

Kreativitet och frihet är sammanlänkat. Kreativiteten måste ha frihet för att ha möjlighet att växa. Inse att läraryrket är ett kreativt yrke. Bekräfta det!

Jag trodde att jag hade använt stämpelklockan för sista gången när jag stämplade ut från Skogaholms bageri för sista gången. Låt oss hoppas att det var det.

Framåt mot en bättre skola

Ibland känns det som man kämpar och kämpar utan att man kommer någonvart. Som om man har en stor fallskärm på ryggen som bromsar en (som på bilden ungefär).

Sedan uptäcker man plötsligt att man börjar lyfta.

Så känns det den här veckan. Som om det börjar lyfta.

Rektorer som börjar prata 1-1.

Lärare som engagerat pratar om IT som ett verktyg för lärande. Inte som problem.

Lärare som på allvar pratar om formativ bedömning och vill ha IT-stöd för att kunna göra det på ett smidigt sätt.

Fortfarande har vi en lång väg att gå för att få fler lärare att förstå att den stora skillnaden inte ligger i själva verktyget utan i tänket och arbetssätten.

En Smartboard gör ju ingen sommar utan det är hur man använder verktygen som är den stora skillnaden. Den här veckan har visat att vi rör oss i rätt riktning.

Jobbsök

Hittade den här underbara jobbansökan på bloggen IT-mamman egentligen heter hon Christina Löfving.
Kan det kanske vara ett tips till alla dem som undrar hur man står ut i mängden. Jag hade i alla fall anställt den här killen direkt.

En dag på jobbet...

Sportlovet är över och innehöll för en gångs skull en hel del sport. Dock i form av andra som idrottade. Själv soffjoggade jag väl mest. Eller om man skall vara ärlig så jobbade jag en hel del samtidigt. Skriftliga omdömen och ett litet sidouppdrag för NE.se.

Kul men faktiskt rätt så krävande när man egentligen skulle vara ledig.

Nu är jobbet igång igen och man krockar med verkligheten. Fix och trix och strulande datorer. Lärare som tror att jag har varit på jobbet förra veckan och fixat deras datorer när de själva var lediga. Men HALLÅ jag är lärare jag med bara med en massa andra saker vid sidan om. Jag har 24 timmar på dygnet jag med. Jag blir lite trött. Sedan är det ju så att det är en helt annan sak att fixa med en dator som är öppen och utan en massa begränsningar iform av kommunplattform som gör att man inte har rättigheter att fixa till problemen själv. Då tar saker och ting tid... Att installera ett program kan ta upp till 72 timmar. Nu har jag för jag tror det är tredje gången beställt Acrobat reader till samma dator. Kanske kommer det att funka den här gången.

Jag har nog faktiskt ganska bra tålamod om man tänker efter. Dessutom är jag nog ganska snäll. Det kanske inte alltid är så bra. Ibland kanske det hade blivit bättre med dunk i bordet och nu jävlar...

Men det ligger inte riktigt för mig.

IKT-strategi nationellt och lokalt

Lund har fått en ny IKT-strategi vilket gör mig mycket glad. Den är ambitiös och siktar precis så högt som vi i Lund bör göra. Vi skall ligga i framkant. Lund är en knutpunkt när det gäller såväl utbildning som IT. Självklart skall vi i Lunds skolor ha tillgång till den senaste tekniken. Nu står det där med tydliga bokstäver på vitt papper.

All personal ska ha en egen bärbar dator. Alla elever ska ha tillgång till
en
egen bärbar dator.
Övrig teknisk utrustning som t.ex. handdatorer,
kameror, mobiltelefoner,
gps, interaktiva skrivtavlor och annat som behövs
för ett utvecklingsorienterat
arbetssätt ska också finnas tillgängligt i
verksamheten.

Kanon! Då behöver vi inte argumentera och debattera det mer utan kan diskutera det som är viktigt att diskutera. Metoder och pedagogik!
Jonas Hällebrand är inne på samma linje.
Datorn är bara ett medel inte målet i sig. Det som är intressant är vad man kan göra med den. Kommunikation och samarbete. Skapande och kreativitet.
Killebäckskolan är på väg in i ett EU-projekt som handlar precis om detta. Vilka möjligheter till lärande!
Lika glädjande som det är att Lund är på rätt väg. Lika rädd blir jag när jag tänker på att det självklart finns kommuner där detta är långt bortom horizonten. I Computer Sweden kan man läsa att det efterlyses en nationell IT-strategi. Skolan ligger långt efter och det behövs krafttag för att komma ikapp övriga samhället. En kraftfull nationell strategi behövs för att säkra att våra elever får en likvärdig utbildning och tillgång till världens viktigaste verktyg för lärande. Det är en skam att så mycket av skoldebatten handlar om att beslagta och begränsa elevernas kommunikationsmöjligheter och så lite om hur vi kan öka kommunikation och lärande i en komplex digital värld.
Nationell strategi NU! Jag har svårt att se att man kan låta bli. Fast Björklund är kanske inte så intresserad av redskap för lärande. Han pratar hellre om ökad kunskap genom fler prov. Fast vem vet vad han menar med kunskap. Jag vet inte vad han har för kunskapssyn fast det vet kanske inte Björklund heller?

Nationell tragedi. Skolan är viktig!

Likvärdig undervisning vad är det? Som det verkar så kan det vara väldigt olika. Är den då likvärdig? Ja man frågar sig...

Beroende på vilken skola du väljer att gå i så ser din utbildning olika ut. Förutsättningarna för att bedriva skola ser väldigt olika ut i Sveriges kommuner. Hur mycket dina barns utbildning får kosta är ju upp till de lokala politikerna. De enda rörliga kostnader av rang som finns för rektorerna att trolla med för att klara sin budget är löner, och matriel.

Att det handlar om fördelning av knappa resurser är självklart. Att Sveriges kommuner skulle ha några oceaner av extra pengar vill ingen skattebetalare höra talas om (inte jag heller).

MEN! Detta får konsekvenser som på sikt hotar att skada. I Sydsvenskan 26/2-2010 skriver Lars Pålsson Syll under aktuella frågor om hur vi idag har rustat ner den svenska skolan så till den milda grad att det får allvarliga konsekvenser. Läs här>>>

För 50 år sedan tjänade en läroverkslärare i genomsnitt 35 procent mer än en
ingenjör. Idag är en gymnasielärarlön i snitt 75 procent av en
civilingenjörslön.
Här har vi ett av huvudskälen till de problem som svensk
skola brottas med idag. Varför skulle högpresterande studenter annat än
undantagsvis välja att söka sig till en utbildning som leder in i ett yrke som
idag kännetecknas av låg lön och avsaknad av prestige och status?

Det finns ett samband mellan lärarnas status och det värde eleverna sätter till utbildning. Ärligt talat är det förvånande? Hög status gör att man blir lyssnad på. Inget konstigt med det. Nej det märkliga är att man medvetet har sänkt lärarnas löner och status under så lång tid utan att man någonsin har funderat över vad det i förlängningen kommer att betyda.

Efter kommunaliseringen kan rikspolitikerna, utan att det förpliktigar, prata om hur oerhört viktiga lärarna är. Det är ju inte de som betalar. Ute i kommunerna är verkligheten att man måste välja mellan att ta ansvar för den kommunala budgeten eller ett nationellt problem som får stora nationalekonomiska effekter. Valet blir då lätt. Budgeten måste gå ihop och man höjer inga skatter för att lärarna skall få högre lön. Det skulle garantera mindre röster i nästa val. Att begära att kommunerna tar ansvar för ett nationellt problem där de själva kortsiktigt förlorar och långsiktigt kanske vinner är befängt.

Tanken med kommunaliseringen var nog så god. Närmare och mer demokratisk styrning av skolan. Men det leder fel. Farligt fel.

Det kan sticka i ögonen på många att höja lärarnas löner kraftigt men det är nödvändigt. Allt annat är rent av farligt för Sveriges långsiktiga välstånd. Ett par generationer är kanske redan förlorade men låt det inte fortgå. För Sveriges och för våra barns skull.

Jag är rädd för att kommunerna inte kan ta det ansvaret.

Lund satsar på bärbara till eleverna (lite)

Sydsvenskan tar i så de skriker när de i rubriken skriver "Varje elev kan få en egen dator". Det visar sig vid en genomläsning vara en mycket överdriven tolkning av verkligheten. Frågan är om denna rubriksättning drabbar förtroendet för Sydsvenskan eller för lundapolitikerna?

Lunds grundskoleelever kommer att få ett extra bidrag till datorer i skolan. Två miljoner satsas vilket i sig är vällovligt men i sammanhanget ganska fjuttigt.

Lunds grundskolor har ca 8500 elever f-9. Att då pytsa ut 235 kr per elev extra och tro att det skall göra en avgörande skillnad känns ganska naivt.

Men det är en start och ett sätt för Lunds politiker att visa att de tror på en skola som har tillgång till de verktyg som utanför skolvärlden är en självklarhet.

Jag är glad att man prioriterar att höja kvalitén på lunds skolor men samtidigt ledsen att man väljer att göra en så försiktig satsning att det riskerar att bli så urvattnat att det faktiskt inte gör någon skillnad. Om man verkligen vill förändra hur vi arbetar i skolan så är det en dator per elev som gäller. Annars är det bara kosmetika. Vi skulle ju aldrig drömma om att ge eleverna i en klass två pennor eller två böcker och tro att det skulle kunna fungera. Det är faktiskt likadant med datorer.

Att vi idag saknar datorer i skolan är inget annat än en skandal. Vi skall förbereda dagens unga så att de klarar sig i morgondagens samhälle men sitter med gårdagens verktyg. Det är lika galet som om man vid landets trafikskolor hade all undervisning inför körkortet med häst och vagn.

Jag skulle önska att vi hade rikspolitiker som insåg riskerna med att vi har en skola som snabbt håller på att hamna allt längre i bakvatten. Danmark satsar. Norge satsar. Herregud Uruguay satsar.

Björklund det är dags att ta av nattmössan och se vad som är viktigt.

Skolan kan vara hur kul som helst

Har suttit och skissat på ett upplägg kring hur man skulle kunna jobba kring temat "gör din röst hörd" i samband med valet i år. Då slog det mig att det jag skissade på var roligare än något jag själv fått göra i skolan under alla de år jag själv var elev.

Det gjorde mig både glad och faktiskt lite arg. Inte för att jag inte själv fått göra så roliga saker i skolan utan för att jag som lärare så sällan gör så roliga saker med mina elever. Glad över att jag lever i en tid när man kan göra så mycket med små medel.

Ibland hör jag lärare säga att eleverna kan så mycket om det där med datorer. Jag tror att dessa lärare har tokfel. Vad de egentligen säger är att eleverna kan mer än vad de själva kan vilket i dessa fall ofta visar sig betyda i princip ingenting.

Den genomsnittlige eleven kan chatta, spela spel, lägga upp bilder på FB eller Bilddagboken. Men oftast inte mycket mer. I skolan får de på sin höjd lära sig göra en Powerpoint.

Eller?

Jag vill göra saker och ting på riktigt. Det vill eleverna med. Jag tänker bli bättre på det!

Shit vad man måste vara kompetent

Som lärare räcker det inte att bara kunna allt. Du måste kunna lite till. En vanlig dag kan inehålla så vansinnigt skilda saker som att undervisa om andra världskriget, konfliktlösning, relationstips, sjukvård, teknikfix och trösta.
Allt detta skall man dessutom vara bra på. Det räcker ju liksom inte att lite halvtaskigt tejpa med ett plåster. Eller trösta lite med vänstra armbågen. Man måste göra det bra annars så har man inte gjort sitt jobb och säkert brutit mot ett gäng lagar.
Jag tycker att det är fantastiskt att vi ändå är så många lärare som går till jobbet varje dag. Trots ett aldeles omöjligt uppdrag går vi med glädje till jobbet och hoppas och tror att vi kan göra skillnad.
Och skillnad gör vi! Rika med ekonomiska mått mätt blir vi inte men vilken rikedom det är att få finnas i så många ungdomars medvetande och minnen.