Debatten fortsätter.

Debatten om huruvida datorerna har en plats i skolan eller ej fortsätter. Lars Hemzelius ger sig inte. Se inlägget på Skolväskans blogg>>>
Det känns onekligen lite märkligt att debattera detta när vi faktiskt skriver 2009. Alla andra delar av världen har insett och dragit samma slutsatser. Bara skolan står utanför. Visa mig den arbetsplats där man på allvar funderar på om datorerna verkligen kan vara till nytta för verksamheten. Förbättrar verkligen datorisering arkitektkontoret eller reklambyrån? Eller för den delen kontoret, fabriken, sjukvården, bilverkstan eller livsmedelsbutiken.
Kan det kanske vara så Lars?
Om världen anser det är det kanske lämpligt att skolan anpassar sin undervisning till den världen. Det behöver inte vara krångligare än så. Man kan kalla det för verkligheten.
Man kan för all del strunta i att verkligheten har förändrats men man undrar ju till vilken nytta.
Kanske har Lars rätt. Kanske blir inte lärandet effektivare. Kanske spelar det ingen roll om vi lär eleverna rista runor eller svenska. Kanske kan det rent av vara bättre att lära sig köra med häst och vagn än att köra bil. Men låt oss hoppas att skolan fortfarande kan ha en plats att fylla. För om det kvittar vad vi lär våra elever så tror jag att vi sparar mycket pengar på att lägga ner verksamheten helt.
Hoppas att du har fel Lars.

Hur vi vill ha det med IKT i skolan

Efter att ha rasat av sig i debatt med Lars Hamzelius om datorns vara eller inte vara i skolan så känns det som man kanske bör konkretisera vad man egentligen skall göra med datorn i skolan.

Först och främst kan vi väl bara konstatera att om skolan på något sätt skall försöka vara i samklang med sin samtid så är det svårt att bortse från att hela världen de senaste tio åren har genomgått en förvandling när det gäller användandet av informationsteknologi och internet. Det har förändrat alla delar av samhället från näringsliv till offentlig sektor. Presidenter kommer till makten genom kraften i samarbete och delaktighet via nätet. Totalitära regimer skakas om i sina grundvalar via Twitter. Något har hänt helt enkelt när det gäller hur människor kommunicerar och hur vi konsumerar information.

Vi kan väl också konstatera att skolan påverkats ganska marginellt av denna omvärldförändring.
Så vill vi inte att det skall vara. Det vill vi inte av flera anledningar. Datorn är idag det penna och papper var tidigare. Det är dessutom mycket mer. Det räcker ju inte längre att bara läsa och skriva. Man behöver kunna uttrycka sig även på andra sätt. Där ger datorn möjligheter. Samarbete och informationsanalys blir allt viktigare. Boken må vara en aldeles utmärkt och pålitlig källa till information. Men i dagens värld räcker den inte. Vi måste så klart förhålla oss till den kanal som dominerar dagens informationssamhälle. Internet. Om vi gillar det eller inte är faktiskt ointressant. Världen har förändrats.

Skolan finns till för att ge dess elever de kunskaper de behöver för att klara sig och bli goda samhällsmedborgare i sin framtid. Den har inget annat uppdrag som är viktigare. Det är när det kommer till vilka kunskaper dessa är som det blir kinkigt. Det är dit jag vill att diskusionen skall komma. Då blir kanske mätbara faktakunskaper mindre viktiga än kunskap om hur man kunskapar. Lära att lära känns viktigare i en tid av rasande utvecklig där gamla sanningar ständigt kullkastas av ny kunskap.

Lärarens roll blir verkligen inte mindre viktig i en skola som tar steget in i verkligheten. Den blir snarare viktigare. Som bollplank, guide, ledare, moderator och examinator. Om vi tror att vi bara kan nöja oss med att ändra redskapet (till datorn) men fortsätta att jobba på samma sätt så är vi fel på det. Då skall vi inte ha några datorer i skolan. Men med nya redskap så får vi nya möjligheter och därmed får vi göra nya typer av uppgifter. Eller får man göra så här.

Albert Einstein skulle ge sina elever en
skrivning och bad sin sekreterare skriva ut frågorna. Hon protesterade och sa: Men professorn, det här är ju samma frågor som de fick förra gången. Einstein svarade lugnt: javisst fröken, men jag har ändrat svaren.

Att arbeta tillsammans med gemensamma uppgifter. Diskutera, argumentera och analysera. Det kan vi nu göra på helt nya sätt. Samarbete över landsgränser är hur enkelt som helst. Kreativitet och skapande är en stor del av massvis av ungdomars liv utanför skolan. Varför hämma dem i detta i och med att de kliver inanför skolans väggar. Det är bara dumt och oekonomiskt. Det är ju de kompetenserna som vi behöver uppmuntra och få mer av i vårt land. Var skall dagens unga lära sig detta om inte i skolan.

Vi behöver en skola som låter alla unga i Sverige få tillgång till de verktyg med vilka de kan bygga morgondagens land. Om inte de får tillgång till de verktyg de behöver i skolan så kommer vi att få ett land där vi till att börja med får en gigantisk klyfta mellan de som kan och de som inte kan. I förlängningen får vi ett land som hamnar på efterkälken. Snart bygger vi då bilar igen. Fast åt kineser och indier. Amerika har vaknat och kommer att satsa. Läs här>>>


Vågar vi verkligen hamna i bakvatten.

Nu är tid att inte vänta.

Lars

Fick en kommentar på förra inlägget. Från Lars Hamzelius himself. Kul!

Läs här:http://www.educationnews.org/Commentaries/Study_Proves_Student_Laptops_Ineffective_Academically.htmeller här:http://www.nytimes.com/2007/05/04/education/04laptop.html/partner/rssnyt?_r=1s eller lyssna här:http://audio.edtechlive.com/LarryCuban.mp3

Intressant att läsa och lyssna på dina länkar. Jag tror dock fortfarande att du är fel ute. Att eleverna använder datorerna för att fuska på proven ger mig en aning om hur det funkar. Att bara slänga in datorer i skolan funkar inte och ger ingen utveckling. Så långt kan vi vara överens. Ny teknik förändrar hur vi människor tänker och handlar. Om jag som lärare ställer frågor som eleverna med hjälp av en dator kan svara på genom några knapptryckningar så är det kanske frågan som är felställd. Är det verkligen fusk? Nej det ärbara dumt.

Vi lever i en värld som fullkomligt genomsyras av informationstekniken i alla delar av samhället utom den delen som vi kallar för skolan. Du har producerat tre länkar till några gamla artiklar som visar på att skolan inte blir effektivare av att man tar in ny teknik. Jag vågar hävda motsatsen och skulle naturligtvis kunna producera massor av länkar till sidor som hävdar motsatsen. Men jag nöjer mig med en http://youngbusinesscreatives.wordpress.com/2009/09/15/ybc-direkt-upp-i-topp-i-betygsstatistiken/

Dessutom som lök på laxen så har jag egen erfarenhet på området. Jag ser dagligen och stundligen hur IT använt på rätt sätt vid rätt tillfälle och med rätt metod skapar lärsituationer som verkligen leder till lärande.

Ett exempel. Arbetsområde. Religion. De tre religionerna Judendom, kristendom och islam. Redovisas som bloggar. Protester från eleverna. "Då måste jag tänka på vad jag skriver". Jag log inom mig. Just där blev det konkret. Om jag måste formulera mig med tanke på att jag blir läst så måste jag skärpa mig. Jag kan inte kopiera och klistra in. Jag måste tänka själv, vara originell och nyskapande. Det kräver en helt annan insats än att lära sig fakta utantill. Det är lärande för mig.

I rest my case.

Läs förresten komentarerna på det här inlägget på Skolväskansblogg.

Ge eleverna en chans. Snälla, snälla.

Ibland undrar man ju verkligen om folk är riktigt kloka. Läser vad Lars Hemzelius (FP)
ordförande i gymnasie- och vuxen­utbildningsnämnden i Trelleborg tycker och blir väldigt trött. Kunskapssynen är otroligt grund. Han har inte fattat hur lärande går till och kan knappast ha sett att världen har ändrats de senaste hundra åren. Jag häpnar över att en politiker som jobbar med skolfrågor får vara så otroligt okunnig om lärande. Fast egentligen borde man inte bli överraskad med tanke på vad skolministern ibland häver ur sig.

Bara synen på att läraren är den som lär eleven känns väldigt främande för den som någon gång försökt lära en annan människa något. Alla vet ju att man inte kan lära någon något det är bara personen själv som kan lära sig. Redan där är Lars vilse.

Om man har den synen på människors lärande som Lars har så blir ju fortsättningen för all del logisk. Men det blir för den skull inte rätt. Om utgångspunkten är fel från början så missar man målet. Tyvärr så är det eleverna i Trelleborgs skolor som blir förlorarna. Lars tror fortfarande att de skall jobba på gummifabriken vilket de stackars elever som gått ut gymnasiet kommer att upptäcka är omöjligt då den flyttat till länder där arbetskraften är billigare. Framtidens arbeten handlar inte om det som Lars ser som kunskap. Svaren. Det vill säga den skolas kunskap som gällde i den skola han gick i. Morgondagens kunskap handlar om att kunna analysera, argumentera, kritisera och skapa. Processer och skapande inte fakta. Att det arbetsredskap som våra barn kommer att behöva vara mästare på är datorn råder det ingen tvekan om. Ändå tycker Lars att det verktyget är något vi i skolan skall välja bort. Jag frågar mig om det är av dumhet eller bara okunskap. Hur som så är det väldigt illa.

Teknik är det viktigt?

Information literacy heter det visst på engelska. Digital kompetens kallar vi väl det till vardags i Sverige. Det är ju inte riktigt samma sak. Digital kompetens är inte ett passande begrepp för skolan tycker jag. Det känns som något som ligger utanför. Är eget och kanske möjligt att skapa ett separat ämne av. FEL!

Informationskompetens är mer rättvisande men så svårt att säga att det kommer att dö av ensamhet i ordbokens mest ensama och dammiga delar.

Kanske handlar detta bara om en kort tid av förändringsarbete när vi behöver sätta ett speciellt uttryck på det vi behöver kunna innan vi kort och gott kallar det för allmänbildning.

Det tillhör idag de grundläggande färdigheterna att kunna söka, maila och komunicera på nätet. Det är väl snart sagt bara lärare som inte har insett det. Att kunna handskas med tekniska prylar tillhör de basala vardagstrivialiteter som dagens människa möter och förväntas kunna hantera.

Dagligen hjälper jag ett tiotal kollegor att sätta på datorn eller slå på nätverkskortet eller stoppa i elkontakten. Grundläggande saker som självklart varje person måste klara för att ta sig genom sin vardag.

"Jag menar vem tar Anna Anka på
allvar? Hon representerar gamla unkna värderingar och ett förlegat
kvinnoideal.

Ungefär lika fräch
som en genomsnittlig lärare."

Varför är det så svårt? Jo därför att de som väljer att bli lärare inte är tekniskt intresserade. Det är människor som älskar böcker som väljer att bli lärare. Att de gillar ungar också får vi ju hoppas (även om man undrar ibland). Detta gör att vi faktiskt får en snedrekrytering till våra lärarhögskolor. De som står längst från det moderna samhället. Bakåtsträvarna. De väljer att bli lärare. Hur skall vi då kunna ligga i framkant? Helt omöjligt!

Lärare är grymt allmänbildade. Fast vad som räknas dit är på väg att ändras och snart kan vi komma att läsa på löpen att lärarna är grymt oallmänbildade.

Samhället är inte statiskt och därmed förändras även vad som kan anses vara allmänbildning. Vi är i skolan på väg att snabbt som attan tappa monopolet över vad som är viktig kunskap. Vänta ooups vi har redan tappat det.

Jag slås allt för ofta över hur lite lärare ägnar sig åt omvärldsbevakning. Hur lite tid vi lägger på att fundera över hur morgondagens samhälle kommer att se ut. Detta trots att det är mot det målet vi arbetar. Våra elevers framtid borde ju rimligtvis styra vilka saker vi lär dem. Så är det inte.

Det var istället bättre förr. Eleverna har ingen respekt för lärarna längre kan man höra och läsa nu för tiden.

Nej men det är väl inte så konstigt heller. Den som inte har koll är det svårt att känna respekt för. Jag menar vem tar Anna Anka på allvar? Hon representerar gamla unkna värderingar och ett förlegat kvinnoideal.

Ungefär lika fräch som en genomsnittlig lärare.

Skolbokens död?

Läromedel. Ja! Lärobok? Nej!

Så enkelt kan man nog sammanfatta framtiden. På bok och biblioteksmässan som just nu pågår (eller har pågått) så pratas det mycket om digitala läsplattor och andra spännande digitala saker. De lär inte bli storsäljare i våra skolor. Jag har svårt att se att de är till för dagens unga. De kommer ju att läsa på sina datorer och mobiler såklart. Det gör de redan.

Pratade med mina sjuor häromdagen och frågade dem om de läste för nöjes skull. Vi jobbar nämligen med de första stadsbildningarna som mesopotamien och sådana där man samtidigt utvecklade skriften och därmed läsningen såklart. Nej svarade de med några undantag. Inte sa jag förvånat. Oj, jag som trodde att ni satt framför datorn varje eftermiddag. Jo det gjorde de ju alla kom de på.

Men läsa är alltså förknippat med boken även för mina sjuor. Sonen däremot som ännu är en oförstörd sexa. Han läser varje dag. Massor. Han läser Manga. På datorn. På engelska. Nöjesläsning.

Kommer han att läsa på en läsplatta. Näää tror inte det. Om man inte samtidigt kan titta på film och själv rita på den och skicka grejor till kompisen och den har en inbyggd kamera. Fast då är det ju en dator eller en Iphone så då är det ju ingen läsplatta.

Vi sitter fast i våra invanda mönster och tankefällor. Vi är inte öppna för de möjligheter som redan idag finns.

Skolan står inför ett stort problem. Vi måste möta dessa unga och bekräfta deras verklighet annars kommer de att dö av långtråkighet i en skola som stelnat.

Vi måste ändra så väl hur vi arbetar som med vad. Deras framtida jobb handlar inte om att de skall rapa upp fakta. Det handlar om skapande, kreativitet. Dra slutsatser, sammarbeta, söka och strukturera. Då är det ju det de skall lära sig i skolan. Är läroboken konstruerad så? Nej det är den inte.

Jag vill ha möjlighet att skapa och söka med mina elever. Men det förutsätter att de får tillgång till verktygen. Penna, papper och suddgum funkade under 1900-talet. Men det var då det.

Frustration en kraft att räkna med

Det är frustrerande att jobba på en skola som har brunnit ned. Även om de mest basala sakerna faktiskt finns så är det mycket som saknas. Den nya skolan skall byggas och stå färdig höstterminen 2010. Självklart räknar vi med att den kommer att bli fantastisk. Men idag är möjligheten att jobba på ett modernt sätt minimal. Inte ens en datasal finns. Inte ens det. Vi hade en som ständigt var uppbokad. Det var helt enkelt dags att ta nästa steg. En till en. Jag vill vara där nu men anar att det kommer att ta ett bra tag innan vi når dit. Det ekonomiska läget i kommunerna ser ju inte så fantastiskt ut. Dessutom en politisk ledning av den svenska skolan som verkar vilja vrida klockan tillbaka till ett förljuget rosaskimrande 50-tal.


Penna, papper och suddgum är den lott som väntar även morgondagens elever. Är det konstigt att skolan känns meningslös och tom när det är den spännande lärmiljö de möter.


Visst vi kan knappast konkurera med dataspelsföretagen eller hollywood när det gäller specialeffekter. Men vi borde faktiskt försöka. Alla vet att man lär bäst när man har roligt. Då måste vi ha tillgång till roliga leksaker. Dator, projektor, högtalare, kameror. Är det för mycket begärt?





Jag tycker inte det.





Om skolan skall vara kunskapsintensiv så måste den få ha tillgång till de basala verktyg som är kunskapssamhällets. Som det är nu så förtvinar jag i Sveriges bästa skolkommun. Hur är det då i resten av landet?


Jag blir mycket orolig när jag tänker på det. Mycket orolig.

Framtiden blir som vi väljer.

Hittar en spännande film om framtida möjligheter att få in verklighet i program som tex Google earth. Modeller är modellen. Att det kommer mer och mer är helt klart. Läs mer om det i denna artikel i Fokus.



Det känns ju som detta verkligen gränsar till övervakningssamhället. Men att man kan använda det så behöver ju inte nödvändigtvis betyda att det är i den riktningen vi låter samhället gå. I dessa dagar av IPRED och andra inskränkande lagar så kan man ju undra.
För det kan ju för all del bli så här också om vi inte passar oss.



Vilken typ av samhälle vi får beror på hur vi väljer att handla idag. Väljer vi öppenhet och frihet eller övervakning och kontroll?
Valet är ditt och mitt.
Facebook, Twitter Revolutionizing How Parents Stalk Their College-Aged Kids

Filmtajm

Ja du har kanske redan sett den på någon annan blogg men jag kan inte låta bli att lägga in den även här.

Nutid och framtidsspaning som får en att tappa andan. Fantastiska fakta som att det i USA finns två miljoner TV apparater på toa. Den får en att tänka och det gillar jag.

Framtiden för oss lärare. Möjlighet eller skräck?

I en film jag såg för inte så länge sedan säger Stephen Heppel att vi ser "the end of education and the dawn of learning". Jag tycker att det är kul sagt. För det är ju faktiskt inte vilken utbildning du har utan vilka kunskaper och kompetenser du besitter som är avgörande. Nu kan man ju invända att utbildning i sig inte är fel. Det är ju någon form av garanti för att en person besitter vissa kunskaper. Men lika fullt sätter det fingret på något viktigt. Lärande sker inte bara i skolan/universitetet. Det sker hela tiden. Skolan är idag väldigt dålig på att ta tillvara de ungas hela verklighet och därmed det de faktiskt kan.

Hur skall vi som lärare då förhålla oss till detta. Som lärarfacken? Kräva legitimation och exklusivitet. Eller höjer man statusen på läraryrket på andra sätt? Stig-Roland Rask på KK-stiftelsen skrev för ett bra tag sedan i sin blogg att lärarnas förlorade status är förknippad med att vi inte längre är moderna. Vi står inte längre för modernitet utan något ganska gammalt och mossigt. Det går ju att ändra på för all del.

Hur råda bot på detta då? Jag tror att Fredrik på Rektorsakademien är något på spåret i sitt senaste blogginlägg "De fyra kompetenserna".

Att leda 25-30 elever i en målstyrd skola kräver idag navigering med hjälp av
fyra viktiga kunskapsområden (kompetensområden). Pedagogisk kompetens,
ämneskompetens (innehåll) och teknologisk kompetens. Men dessa tre kompetenser
är också beroende av en en fjärde, nämligen tydligt ledarskap. Särkilt i en
målstyrd (målhävdande) skola.

Det krävs mycket men det är inte orimligt. Det som väl haltar mest i dagens skola är den teknologiska kompetensen. Den är dock ganska enkel att råda bot på. Säkerligen lättare än att förändra pedagogiken och didaktiken (som föralldel behöver förändras för att omfamna tekniken).

Med tekniken på plats kan vi jobba vidare med pedagogik och didaktik. För visst förändras arbetssättet när ny teknik ger nya möjligheter. Men som det är idag får en massiv andel av elever lära sig 1900-tals kunskaper på 1900-tals sätt trots att det i den riktiga världen är andra kompetenser som gäller. Björklund eldar dessutom på med sitt snack om "kunskaper". Utan att någonsin kunna svara på vad dessa "kunskaper" har för relevans utanför de stora globala jämförelserna. Vi som jobbar i skolan vet bättre (en del av oss i alla fall). Mätbarhet är inte alltid en bra indikator på vad eleven kan. Jag har ofta varit med om att elever är väldigt asymetriska. De är oerhört kompetenta och smarta fast inte när det gäller skolbokskunskap utan i kunskap de inhämtat utanför skolan. På TV, internet, resor och alla andra delar av livet som inte är så förbannat tråkiga som skolan. Om man frågar efter deras kunskaper så kan man få fantastiska svar. Men de står ju inte i boken. Dessa kunskaper bör vi fråga efter och ny teknik är språngbrädan in i en skola som kan komma att omfatta ALLT lärande om vi väljer att förändra vårt arbetssätt.

I land efter land gör man stora satsningar på att få in tekniken i skolans värld. Några sådana satsningar kan man läsa om på omvärldsbloggen. Men i Sverige händer inget. Det är nog dags att ändra på det. I vissa kommuner har man börjat inse att världen har förändrats och startar upp ett förändringsarbete. Men i andra står det helt still. Det är inte rimligt. Vi behöver en statlig satsning som är värd namnet. Vi behöver den nu. Annars är det många elever som får en utbildning som inte ger dem de kompetenser de behöver i morgondagens samhälle.

Digital kompetens heter det idag. Imorgon heter det bara kompetens.

Är du kompetent min lille vän?