Spännande forskning och koll på läget kring cybernormer

En spännande sida att titta in på om du är intresserad av allt som har med fildelning, integritetsfrågor och ungas rättsmedvetande att göra.

Cybernormer.se

Projektet utgör ett samarbetsprojekt mellan Rättssociologiska enheten på Lunds universitet, Ericsson AB och Skolförvaltningen i Lunds kommun. Utöver de tre sökande parterna är tre representanter för olika nätkulturer involverade i arbetet, bland annat the Pirate bay. Projektet syftar till att undersöka de normbildningsprocesser (sociala och rättsliga) som uppstår i informationsteknologins kölvatten.
KK-stiftelsen

Förvaltningen i min kommun är inblandad vilket har gjort mig extremt nyfiken. Kanske kan man bidra tänkte jag. Men det verkar ha fastnat någonstans. Eller så är det bara hemligt.
En källa till mycket information och kunskap är det i alla fall.
Håll med om att det är spännande. Vad händer om vi går från en värld av mitt och ditt till en värld där allt som man kan dela med sig av utan att man själv blir av med något verkligen delas?
Blir vi alla fattigare då eller blir vi kanske rent av rikare?
Är det Marxism eller Liberalism eller kanske rent av bara smart? Jag menar delad glädje är ju dubbel glädje.
Eller är det kapitalismens död? Eller bara en liten parentes i historien likt guldruchen i Klondyke där friheten och laglösheten snart ersätts av regler och sheriffer med rejäla puffror.
Spännande är det.

Är eleverna bättre på datorer än lärarna?

Ja och nej! Ja de har större vana vid att använda tekniken. Men samtidigt så saknar de den breda kunskapsbas som en vuxen har. Det betyder att de i större utsträckning riskerar att bli lurade på nätet. För håll i dig det finns mycket skit därute. Där har vi vuxna i skolan ett gigantiskt försprång gentemot eleverna. Det är där vi har vår viktigaste roll. Som guider och diskussionspartners i en värld där informationen flödar och det är svårt att veta vem som är avsändare och om det går att lita på det man läser och ser.

"Informationstekniken är en viktig förändring i de villkor som gäller för hur information och kunskap kommuniceras i samhället. Den förutsätter också nya färdigheter av helt konkret slag hos medborgarna. Samtidigt är den diskussion som förts om teknikens konsekvenser alltför enkel och begränsad. Man skulle till och med kunna påstå att den är andefattig. Att människor skall lära sig ordbehandling och andra färdigheter är självklart, och många unga lär sig också en hel del av dessa färdigheter utan att förskolan eller skolan behöver göra särskilt stora insatser. Verkligt intressanta frågor som också måste beaktas är vad tekniken kommer att betyda för våra kunskaper och vårt kunskapsbegrepp och hur den ska ingå i skolans vardag. Här finns inga självklara svar".

Roger Säljö professor Göteborgs Universitet

Varför är så många lärare så rädda för att släppa in datorn i skolarbetet fullt ut?
Det beror ju på att lärarna tror att det går att fortsätta som vanligt. De har inte fattat att revolutionen redan har ägt rum. Late adopters heter det på ren svenska. Man diskuterar om man kan bevisa vetenskapligt att man lär sig bättre med datorn. Förmodligen ställdes samma fråga när man bytte från stenhuggning till gåspenna. Det är bara ny teknik för helvete. Som man måste lära sig använda för ungarnas skull. Skolan finns ju för dem inte för lärarna.

Unga lever på nätet men blir allt mer lokala

Kairos Future kommer lagom till sommarvärmen med en ny undersökning. Jakten på den försvunna ungdomsrebellen. Undersökningen visar att de unga idag drömmer om att få ett jobb och familj. Mer revolutionerande än så är inte drömmarna.

Ärligt talat kanske inte så konstigt i ett Sverige med rekordhög ungdomsarbetslöshet? Man slås tycker jag av hur kloka de är. Man vet ju av forskning att det är dessa faktorer som leder till lycka.

Dagens unga lever sina liv inför öppen ridå, om inte på egen blogg, så på Facebook,
Lunarstorm, Bilddagboken eller Twitter. Att helt öppet dela med sig av sitt privatliv till
vem som helst – det är fullt normalt, helt och hållet accepterat.
I detta samhälle, där så mycket är relativt accepterat, där många tabun rivits
ned och mormor lyssnar på hårdrock – hur kan man som ung revoltera? Kanske
genom att fort växa upp och bli ordentlig?

Ja man gör ju inte revolution i pappas jeans eller hur. Nymoralism? Är det det vi har att vänta. Nej jag tror inte det. Men kanske en mer tolerant värld får man hoppas. Internet har möjligheten att göra samhället öppnare och möjligheterna till en vidare världsbild för alla. Skolan har en nyckelroll i att visa på dessa möjligheter och lära eleverna att det finns en värld utanför den lilla communityn. Annars riskerar vi en generation som på nätet rör sig i lika snäva kretsar som man gjorde i det gamla bondesamhället. Möjligheten finns men eleverna är lika konservativa som vi människor alltid har varit. Dags att bredda världen!

Ännu en termin är över.

Dags att reflektera över vart vi kommit och vart vi är på väg.

Det som är roligt är att det allt mer märks att nyfikenheten ökar över vad man kan göra med elever och datorer i kombination. Det märks tydligt.

Vi är helt klart mogna att ta nästa steg nämligen det till 1-1. Bara en lite hake återstår. PENGAR! Just den biten verkar mindre trolig att kunna lösa de närmaste åren. Men frågan är hur länge en svensk skola kan låta bli? Hoppet står som vanligt till öronmärkta pengar från statens stora kassakista eller kan vi kanske hoppas på EU. I ett större perspektiv är det nog så att det är mycket att vinna för Europa om vi satsar på detta med IT. Risken är annars stor att det är vi som tillverkar bilar och tandborstar åt kineser och indier om 25 år och inte tvärt om som nu.

Web 2.0 stod jag och pratade om i augusti förra året. Nu är det en realitet i många av mina kollegors verklighet. Youtube och Facebook och wikipedia och, och, och....

Kul!

Sommarens hemuppgift blir att snickra ihop en liten länklista till skolans hemsida med presentationer av olika verktyg som man kan ha nytta av i undervisningen.

På det personliga planet har det stora projektet varit att genomföra ett projekt på Ning med två klasser. Utvärdering av detta har jag tidigare gjort här på bloggen. Jag lärde mig mycket och säkert mina elever också (hoppas jag verkligen).

Byte av lärplattform är vi mitt uppe i. Den nya kommer säkert att fungera tillfredställande även om jag nog kommer att använda andra verktyg i min egen undervisning då det känns ganska begränsat och styrt. Den nya mailen Windows Live kommer att vara ett stort steg i rätt riktning. Vi har tidigare suttit på en extremt begränsad mail (Fronters egen). Nu går vi in i en ny era! Mail plus lagring (25Gb) och ett embryo till socialt nätverk. Dessutom Office Live och allt annat du normalt har i Live. Ja det känns mycket bra.

Det stora frågetecknet är egentligen vad som kommer att hända med elevdokumentationen. Eftersom inget är klart i dagsläget så får jag hålla tand för tunga. Men orolig är jag. Tänk om vi sitter där i höst med papper och penna igen. Det skulle onekligen kännas "fett B-igt".

Våren har egentligen präglats av bristen på datorer. Skolan brann upp. Datorerna var borta. Saknaden var gigantisk. När de inte fanns insåg många hur mycket de behövs.

Snart är skolan den sista arbetsplatsen som inte genomsyras av den massiva förändring som datorer i kombination med internet har inneburit. Det är dags att ändra på det.

Eleverna är redo.

Föräldrarna är redo.

IT-avdelningen är fläckvis redo.

Lärarna börjar bli redo.

Politiker! ÄR NI REDO?

En av fyra lärare har egen dator.

Det kan inte beskrivas som annat än en skam att vi i svensk skola 2009 har det på det sättet. Det är helt enkelt orimligt. För mig framstår det dessutom som obegripligt. Hur kan man sköta sitt lärarjobb utan tillgång till dator.
Statistiken kommer från Skolverket och lyfts fram av Computer Sweden (läs artikeln här).
Om man skall vara lite nogräknad så kan man ju ta statistiken med en liten nypa salt då det frågas efter "egen" dator. Eftersom vi inte har egna kontor så får vi ofta dela på datorn eller datorerna i arbetsrummet. En mera rättvisande fråga skulle väl kunna vara har du tillgång till dator när du behöver det. Men samtidigt så är det ju så att vad vi som lärare behöver idag är inte en stationär dator där vi sköter kontorssysslor utan en bärbar som vi använder i undervisningen. Vi ägnar hela dagarna åt att göra presentationer och hålla säljmöten. Det vi säljer är förvisso inte maskindelar eller affärssystem utan kunskaper om den värld som finns där utanför skolans väggar.
En dator kopplad till projektor och internet ger fantastiska möjligheter att få in verkligheten i klassrummet.
Skillnaderna mellan olika skolor är dessutom mycket stor. Vissa har en dator till varje lärare medan andra har någon enstaka dator. Så kan det inte vara! Vi skall ha en likvärdig skola i Sverige det är omöjligt när det ser ut som det gör. Grundskolan skall ge eleverna en stabil grund att stå på. Detta liknar mest en skola som gått på grund.
Björklund vägrar att kommentera. Läs här>>> SUCK!

" Han kan inte gå in och styra över de anställdas utrustning, det är
inte han som är arbetsgivare."

Det var ungefär det dummaste jag hört från det hållet. Fegt och kan inte vara annat än en blunder. Det handlar om våra ungdomars framtid och den innehåller datorer, internet och det Björklund är ditt ansvarsområde. Att skylla på att det skulle vara ministerstyre håller inte. Att uttala sig om datorernas vara eller icke vara i skolan borde vara precis lika okontroversiellt som att svara på frågan om huruvida barnen skall ha tillgång till papper och penna. Eller vågar han inte ha en åsikt om det heller?
Det är hög tid att tänka om.
Som tur är för Sverige är inte alla blinda, döva och kvar i 1970-talet. Rektorsakademin lanserade idag 27/5-2009 ett koncept med både hårdvara och ett utbildningspaket gentemot skolorna.
Tänk om... det kom från regeringen istället gärna med en pengapåse och en vision om att detta är att investera i framtiden.
Tänk om...

Plattform med vem i fokus?

Sitter och funderar på vem vi skall sikta in oss på med lärplattformen. Är målet att lärarna skall fatta och använda den, eller är målet att eleverna skall fatta och använda den? Det får ju konsekvenser för hur man väljer. Fokus ligger nu på att få lärarna att använda den men jag undrar om det hjälper. Om eleverna tar emot den med en gäspning så når vi ändå inte målet. Nu är för all del inte alla elever särskillt avancerade nätanvändare men om plattformen inte uppfattas som sexig och fräck så lär de inte använda den.
Hmmmm.
Web 2.0 har redan hänt men hur många lärare har märkt det? Om vi fortfarande hamnar i envägskommunikation så är vi fortfarande omoderna.
Det behövs en kraftfull satsning på att webbifiera den svenska skolan. Vi behöver ändra hur Sveriges lärare tänker. Tvinga och locka dem bort från penna och papper till den fantastiska nya värld som finns i morgondagens skola.

Tänk om...

Teknik är skit! Att byta platform....

Att byta plattform är kul men ganska jobbigt. Att lära nytt är inte helt enkelt. Bara att byta begrepp kan vara ett helsike. Vi har tidigare haft "rum" nu skall vi ha "kurser". Det är inte helt enkelt ens att prata då begreppsförvirringen snabbt blir total. Om jag vill flytta rummet till en kurs så måste det kanske landa i mina filer först. Var finns då mina filer. Kanske i rummet. kanske på datorn eller kanske på en server.

Hur gör vi med mailen? Var tar de vägen. Finns dom? Man hamnar snabbt i filosofiska frågor. Jag har kommit fram till att jag gör som man gör när man flyttar. Man kastar så mycket som bara är möjligt och börjar på ny kula.

Det är ju roligare att bygga nytt än att förvalta gammalt.

Utvärdering av projekt i Ning.

Så var det dags att sammanfatta och utvärdera hur det har gått att arbeta i Ning. Två klasser med väldigt olika syn på saken. I ena klassen kunde man se att det de såg som det största problemet var min brist på styrning av vad de skulle göra. Detta var från min sida ett medvetet val. Jag ville att de skulle använda sin egen kreativitet utan att jag styrde genom att visa hur det skulle vara. Jag tror mig också ana en viss frustration över att man inte nått upp till den nivå man hade velat. Detta beroende på att man prioriterat annat som nationella prov och andra prov före det här arbetet.

I den andra klassen upplevdes detta som den stora fördelen med det här arbetssättet. "Du gav oss friheten att göra som vi ville" sas det bland annat.

Jag väljer såklart att främst lyssna på den mer positiva klassen (jag är ju mänsklig och tycker att det känns mest produktivt). De uppskattade mycket att få ha jobbat med att göra något tillsammans. De uppskattade mycket (de flesta bara något undantag) att de fick läsa varandras och att de fick kommentarer och tips av varandra.

Jag är imponerad av vad de har kunnat prestera. Mycket imponerad.

Vilken häftig tid vi lever i!

Det slog mig idag att det är en otroligt häftig tid vi lever i. Förändringstakten är gigantisk och vi befinner oss mitt inne i den. Möjligheterna till att lära känna världen är fantastiska.
Jag har precis genomfört ett projekt med två klasser där vi studerat kring ämnet mat, miljö, fattiga och rika. Vi har gjort det till stor del i plattformen Ning. Jag har matat eleverna med en del små uppgifter men det stora arbetet har varit att de har skapat bloggar där de resonerat kring olika ämnen som de själva har valt att fördjupa sig. De har framfört åsikter. Fått feedback och förtydligat sig. De har diskuterat sett filmer lagt länkar till statistik och analyserat. De har helt enkelt studerat världen analyserat och dragit slutsatser. Därefter har de bildat sig en uppfattning och framfört sina åsikter och fått dem bemötta.
Så har jag alltid drömt om att SO skall vara och nu med hjälp av webben har jag nått det målet. Eller om man skall vara ärlig eleverna har nått det målet.
Om någon inte fattat hur intressant det är med statistik och hur det påverkar vår världsbild så spana in den här filmen.

9d och 9e jag är omåttligt stolt över er!

Möjlighetisera vilket härligt ord!

Möjlighetisera mera och problematisera mindre. Vilken härlig uppmaning. Jag hittade filmen på Jonas Hällebrands blogg och man kan ju inte annat än bli glad.
Så skall vi göra NU och ALLTID.
Nu kör vi så det ryker.