Att vara lärare i Sverige idag är att vara allkonstnär. Kraven på oss är oändliga och mer kommer.
Lyssnade på en föreläsare från myndigheten för skolutveckling idag. Hon spanade lite in i framtiden. En ytterligare roll är på väg in i yrkesrollen. Den som coach för föräldrar!!!!! Men hallå. Socialtjänsten kan vi skrota. Det är bättre om lärarna gör det jobbet. De känner ju redan barnen.
Ja man kan inte annat än skratta.
Annars handlade det mest om skriftliga omdömen och IUP (individuella utvecklingsplaner). Det känns som vi har koll på läget när det gäller den biten. Ja vi ligger nog faktiskt långt framme.
Dagens snackis är väl annars den rankinglista som Kvällsposten redovisade över hur betygssnittet stämde överrens med föräldrarnas utbildningsbakgrund. Självklart redovisat helt utan problematisering utan som "sanning". Min erfarenhet av dessa undersökningar är att det finns ett uns av sanning i dem. Det är att vi på Killebäckskolan sätter betyg enligt LPO 94 fast med ganska höga krav. Medan många andra inte är lika noga. Jag tänker sänka min ribba. Mina elever skall inte bli lidande för att jag är hårdare i min bedömning än outbildade lärare som sätter betyg utan att ha kompetensen.
Hellre fria än fälla. Jag vinner inget på att vara noga i min bedömning. Mina elever vinner inget på det heller. Win, win alltså. Fast att svenskarnas utbildningsnivå på sikt sjunker är ju inte kul. Men vad annat att vänta. Jag har varit lärare i över fem år och har snart kommit upp i ingångslönen för en sopåkare. Ifatt dem kommer jag aldrig...... Fast de har ju tjänstebil förståss.
Kris med tilliten
7 år sedan