Visar inlägg med etikett framtid. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett framtid. Visa alla inlägg

fredag 23 december 2011

En fundering om digitala klyftor

Earth Horizon
By DonkeyHotey

Hur skall vi göra för att överbrygga digitala klyftor?
Hur gör man för att få med ALLA på tåget.
Hur gör man egentligen för att, utan att kränka, få de som sladdar att förstå att det här med att vara en del av den digitala världen inte är något man kan välja bort?
Hur får man dem att förstå att det är något som är av yttersta vikt för de ungdomar som går i skolan idag. För de MÅSTE kunna det för att klara sig i morgon.

Betygssystemet kan man ju inte strunta i (eller?). Men med tekniken och internet verkar det vara just så. Valfritt.

Man kan som lärare utan att behöva skämmas över det säga "jag är inte så intresserad av datorer". Så kan man inte säga om läroplanen eller skollagen eller sitt ämne. Inte utan att framstå som suspekt.

Visst är det konstigt. Nu tycker jag inte att detta är lärarnas eller rektorernas fel. Nej det här är ett resultat av en kultur av konservatism som drabbat skolan under lång tid och som är farligt förlamande.
Vad det handlar är att man tappat siktet på framtiden. Skolan jobbar ju med att ge förutsättningar som skall hålla långt in i framtiden. Med en halveringstid på kunskap som är runt sex år så är det såklart svårare att hantera idag än det var 1842. Nu är mycket av det vi behandlar i skolan kunskaper av mer varaktigt, grundläggande slag. Men det påverkar trots allt.
Skolan förvaltar vår framtid och den är för viktig för att vi skall kunna nöja oss med gårdagens lösningar på morgondagens problem.
Här handlar det om att skapa en kultur av modernitet och framtidsspaning. Det är inget omöjligt uppdrag. 
Men det rimmar illa med studentexamen och fler prov.

måndag 8 augusti 2011

The revolution will not be televised

http://www.flickr.com/photos/retinafunk/
Ibland misströstar man. Så mycket missade möjligheter. Lathet, feghet, lättja och dumhet. Men samtidigt så mycket spännande nyskapande och experimenterande. Svensk skola rymmer både och samtidigt.
Vi står inför en mycket spännande höst. Ny läroplan och en skola med siktet inställt mot framtiden. En värld runtomkring oss med en vacklande supermakt (USA) som är skyldig den kommande supermakten (Kina) massor av pengar.
Vi ser vår världsbild och trygga invanda mönster lösas upp inför våra ögon. I en sådan värld kan det trygga, gamla och invanda lätt bli något man tyr sig till. Men om historien lär oss någonting så är det att det är anpassning till det nya som är nyckeln.
Change is the only constant kan man säga. 
Det kräver såklart att vi i skolans värld är uppmärksamma på hur vi gör. Hur förhåller vi oss till det här. Ger vi eleverna en trygghet i att kunna hantera förändring eller ger vi dem trygghet genom att aldrig ändra på något?
Vi lever i en tid med en förändringstakt och med ett förändringstryck som är närmast galet. Inget tyder på att detta kommer att ändras. Det kommer att bli mer inte mindre. Förändring är något vi måste vänja oss vid.
Svensk skola har alla möjligheter att bli bäst i världen. 
Om vi vill och vågar se att det är förändring som är vägen framåt. Inte backa bakåt till en förljuget underbar skola á la 1950-tal. Utan en skola i takt med sin samtid. Kanske är det dags nu att bryta upp gamla strukturer som spelat ut sin roll. Bryta uppdelningen i teoretiska och praktiska ämnen. Bryta upp terminssystemet. Varför två? Varför inte fyra? Arbetstiderna. Varför jobbar vissa lärare ihjäl sig och andra inte? Ge lärarna ökad frihet och mer förtroende inte mer nationella prov och dokumentation. Ge skolledarna möjlighet och kräv av dem att de är pedagogiska ledare inte ekonomer.
Skolan skall vara det modernaste vi har i det här landet hur kan vi annars vänta oss att eleverna skall ha med sig något av nytta när de lämnar den?




Revolutionen kommer inte att visas på TV men självklart på Facebook, Twitter, YouTube och alla andra kanaler på nätet.

onsdag 29 juni 2011

PISA och digital läsning. Vi är kanske inte så dåliga som vi tror

Vi är självplågare!
Sverige har en extremt dålig självbild när det gäller skola. Om man skall tro skolministern och medierna så är svensk skola i fritt fall och på väg att med stormsteg bli sämst i världen. Det är den känsla man får när man tar in den samlade debatten. Så är det inte. Svensk skola är bra. Inte bäst i världen men den är bra. Dessutom har den under lång tid varit bra.

Faktiskt så har det som man i debatten kallar "flumskolan" levererat massor av kreativa och kompetenta människor som idag dominerar svenskt arbetsliv. 

Troed Troedsson spetsar till det bra.


Rubrikerna som talar om att svenska elever försämras i olika mätningar haglar över oss. Men kanske bör man ställa sig frågan. Vad är det vi mäter?

På vilket sätt är det vi mäter relevant för den framtid vi är på väg mot. Vad jag försöker säga är att det inte är så enkelt som man först kan tycka. Som man frågar får man svar heter det och då är det ju intressant att när man frågar efter det som man identifierar som framtidskompetenser. Då är vi inte så dåliga. Kanske är det rent av så att vi är ganska bra?!

PISA är ju populärt i debatten. Som slagträ eller skräckspegel. Nu har man testat något som man kallar digital läsning. Det visar sig att svenska elever är ganska bra på det.

Rapporten hittar du här
Framtiden blev plötsligt lite ljusare. Fast ännu gladare blir man ju om man tittar på den där rankingen av hur kreativa man är i olika länder som Troed talar om. Det är ju det där vi kallar innovation som sätter framtidens mat på våra bord och som kommer att göra att Sverige fortsätter att vara ett rikt land.
Global innovation scoreboard
Kreativitet är vi bra på och det tycker jag att vi skall fortsätta att satsa på.

tisdag 19 april 2011

Nä nu är jag trött på det här! Svensk skoldebatt spårar ur

Foto Leonardini
Fokus på vad som är viktigt!
Ungefär så kan man väl sammanfatta vad som särskiljer skolor som lyckas väl framför de som inte gör det.
Vad som ÄR viktigt är ganska enkelt att ta reda på. Enligt Hatties metastudie är det väldigt mycket som hänger på läraren.
Jag tror väldigt mycket på det här.
Det är den enskilda lärarens arbete som är avgörande. Det är den enskilda läraren som möter den enskilda eleven i klassrummet. Då borde fokus ligga på att göra lärarna bättre. 

Bättre rekrytering. Bättre lärarutbildning och bättre fortbildning.
Men det tycks mig som om väldigt lite av fokus i skoldebatten handlar om detta. Eller är det bara jag som ser dåligt.
Lärarlegitimation. Jaha som visar vad? Att man har en lärarutbildning. Är det inte det som vi kallar för examen?
Enligt Hatties undersökning är utbildning dessutom mindre viktigt än personliga egenskaper. Så så länge man inte rekryterar till lärarutbildningar med utgångspunkt i personliga egenskaper så garanterar en legitimering inte det som ger bättre lärare. Men oj vad detta är kontroversiellt. 

Framförallt LR pratar sig blåa om vikten av utbildning. Nu är självklart goda ämneskunskaper och kunskap om pedagogik inte något negativt. Men vad man under lång tid har valt att blunda för är att läreriet. Själva lärarkompetensen rymmer så mycket mer än bara teoretiska kunskaper. Framgångsrikt lärarskap rymmer ytterligare kompetenser som inte nödvändigtvis är något man lär sig på lärarhögskolan. Om man har tur så ges man möjlighet att utveckla det man redan har. Men faktum kvarstår. Personliga egenskaper har större inverkan på om eleverna lär sig än vad lärarutbildning har.
Läs mer här
Hårdare styrning/nya läroplanen. En av de gemensamma nämnarna för de mest framgångsrika skolsystemen är ett stort mått av frihet för de professionella lärarna. Men samtidigt en stark kultur av att man vill utvecklas och att man kan lära sig mer och förfina sitt lärarskap.

Statligt eller kommunalt huvudmannaskap. Ärligt talat gör det ganska liten skillnad i klassrummet.

Katederundervisning eller inte?
En proffsig lärare väljer verktyg efter ämne och elev. Det finns inte EN metod som är den enda rätta. Det finns tusentals! Och ja katederundervisning är EN metod. Att läraren har ansvar för vad som händer i klassrummet är väl självklart och oproblematiskt. Eller?

Så vad borde debatten handla om?
Om jag fick bestämma så skulle debatten handla om vilka kompetenser som vi vill att barnen skall få träna i sin skola. Vilka kunskaper de behöver för att nå sin fulla potential i sina liv. Med fokus på framtid självklart.
Hur kan vi rekrytera de bästa möjliga lärarna? Hur kan vi få dem att vilja vara lärare i svensk skola. Hur kan vi fortsätta att utveckla de lärare vi redan har.

Morgondagens lärare behöver fokusera på fyra kompetenser. Ledarskap, teknisk kompetens, ämneskunskaper och pedagogik. Men för att bli en riktigt, riktigt bra lärare så måste man så klart vara genuint intresserad av människor. För det är i mellanrummet som uppstår mellan oss människor när vi möts som det som vi kallar lärande händer.

Fokus på mellanrummet 

Så precis när man har skrivit sitt inlägg så snubblar man över något som handlar precis om det jag efterlyser. Peter Gärdenfors pratar om sin bok Lusten att förstå på UR Play
Vad glad man blir :)

onsdag 6 april 2011

Färre böcker och mer dator

Av Sven Golz http://www.sxc.hu/profile/svenic




Nu har forskningen konstaterat att eftersom unga idag läser mindre böcker så har de sämre läsförståelse. Det verkar ju vara logiskt tycker jag. Knappast en revolutionerande upptäckt. Kanske hittar vi här en delförklaring till sjunkande resultat i svensk skola?
Man konstaterar att eftersom Sverige är ett rikt land som dessutom är tidiga med att ta till sig ny teknik så ägnar svenska barn mer tid med datorn än barn i länder som inte har samma gynnsamma förutsättningar. 
Nästa sak är ju att fundera över vad det här betyder i förlängningen. Jag är inte säker men tänker i lite olika spår här. En slutsats blir ju att skolan får ett ännu större ansvar att se till att unga får läsa mycket. En annan tanke jag får är att litteraturbegreppet är under stort tryck. Kommer de som är unga idag att i större utsträckning att ägna sig åt spel stället för romaner. Ett spel kan ju vara väl så mycket som en roman när det gäller historia och budskap om man vill. Kanske är det så att romanens betydelse kommer att minska till förmån för mer kvalitativa spel.
Att förstå det man läser ÄR viktigt idag och kommer att vara det även framöver men i en värld där konversationen mellan människor förändrats med Facebook och Twitter och chattar och Youtube och och och.... Så kanske man ändå måste ställa frågan om samma kompetens är relevant 2011 som 1990.
Det kan ju faktiskt vara så att eftersom världen förändras så ÄR det viktigare att ha grundläggande förståelse av skillnader mellan Nintendo och Xbox än mellan Strindberg och Lagerlöf. 
Kanske är det så att svenska barns sämre läsförståelse är en naturlig konsekvens av att de ägnar sig åt saker som de kommer att ha större nytta av i sina liv. Kanske är det så att spelförståelse är en viktigare kompetens imorgon än läsförståelse. Men vad vet jag.
En sak vet jag. Att göra läsförståelsetest är nog det mest meningslösa jag gjort i mitt liv. Meningslösa texter som inte ger någonting. Nu var jag ju så feg att jag aldrig för mitt liv skulle vågat ifrågasätta en sådan sak när jag gick i skolan. Det var nog dessutom klokt eftersom ett sådant ifrågasättande knappast belönades i den skola jag gick. Sådan såg ju skolkulturen ut. Lärarna som visst allt skulle berätta för oss. Vi skulle kopiera och om vi var riktigt duktiga på att kopiera vår lärare så belönades man med ett högt betyg.
Ändå så är en av de skoluppgifter som har etsat sig fast i mitt minne, och som jag är ganska stolt över, ett prov på raka motsatsen. I ämnet musik skulle vi göra ett arbete kring någon tonsättare eller musiker av något slag. De som siktade på höga betyg valde klassiska tonsättare (läraren spelade ju i en symfoniorkester). Det gjorde inte jag och min parhäst. Nej vi valde att prata om Housens historia. Den var ju för all del inte så omfattande 1990 så det var ju lätt att greppa om. Som jag minns det så blev vi ganska så sågade. Minns faktiskt inte om det berodde på bristande fotnotsredovisning (det fanns ju ingen litteratur utan bara suspekta tidningsartiklar och skivomslag) eller på om det var musiken i sig som var ifrågasatt. Men snacka om att jag för en gångs skull hade full koll på vad som skulle påverka musiken de närmsta decennierna.
Vad jag försöker säga är att om normen i skolan är att vara konserverande och att producera kopior av läraren så missar man det som är viktigt. 
Om bara det som är gamla och beprövade kunskaper skall nötas in så är risken stor att vi backar in i framtiden.

fredag 1 april 2011

Vad är kunskap egentligen?

fotograf Kristian Pohl.
Fotot är hämtat från folkpartiets egna pressbilder
och filen har de själva döpt till
Björklund halvfigur! Det tycker jag är kul
Läser idag en intervju med utbildningsminister Jan Björklund och blir ganska fundersam på många sätt. Han hamrar in sitt budskap direkt i inledningen (eller journalisten gör det) "tjugo år lång felaktig skolpolitik."
Tidigare skolpolitiker och pedagoger har förstört den svenska skolan. Man har medvetet nedvärderat skolans kunskapsuppdrag. Redan där fastnar jag. För jag tror inte att det är det det handlar om.

Det är synen på vad kunskap är för något som möjligen har ändrats. 

När Jan Björklund skall nyansera vad han menar uttrycker han det så här
"– Jag menar att det länge har varit ett mycket medvetet synsätt från politiskt och pedagogiskt håll, där man i grunden har nedvärderat skolans kunskapsuppdrag. Jag menar att skolan är till för att lära eleverna kunskaper, medan andra tycker att den är till för att man ska lära sig att samarbeta, eller lära sig att lära, och att ämneskunskaperna inte är lika viktiga." 
Skolan skall lära elever kunskaper. Det där andra som att lära sig hur man lär t.ex. det är flum enligt Björklund. Jag hade här velat gräva djupare i vad han menar är kunskap egentligen? Det man kunnat läsa sig till är att det som verkar var väldigt viktigt är att svenska elever skall stå sig bättre i internationella jämförelser. Det vill säga prestera bättre resultat på kunskapsprov. Det vill säga bli bättre på att leverera inlärd fakta och visa att man kan göra bra i från sig på matteprov. 

Det framstår för mig som en ganska grund syn på kunskap. Det känns dessutom som den skola som Björklund själv gick i. Och ser man på det är precis så. Han bekräftar att hans egna erfarenheter präglar hans syn på skola utan att blinka.
Problemet här är samma som varje lärare möter i mötet med elevernas föräldrar när de skall förklara betygssystemet för dem som gått i en skola där man satte betyg efter normalfördelningskurvan och där snittet var viktigt och skrevs ut på varje läxförhör.

Problemet är att spelreglerna har ändrats och de referenser man har från sin egen skolgång har till stor del spelat ut sin roll. 

I en värld där det du kallar kunskap idag mycket väl kan kullkastas imorgon så blir andra saker viktiga än utantilllärande. Det som Björklund kallar för flum kan man med ett finare ord kalla för metalärande. Det viktiga är då inte själva den fakta du lär dig utan processen att ta reda på, lära sig och dra slutsatser av det man har lärt sig. Det kallar Björklund för flum men jag tycker nog att det snarare är han som framstår som en tomte då.

I grund och botten måste den svenska skolans kunskapsuppdrag grunda sig på en uppfattning om vilka kunskaper det är viktigt att vi ger våra elever.

För att ta reda på vad som är viktigt att kunna så måste man göra en analys av världen som den ser ut idag och vart den är på väg. 

Jag undrar om Björklund har gjort den analysen. Som tur är så är han ju inte ensam här i världen utan kan luta sig mot experter (Jag menar inte ens de födda på 60-talet kan ju allt) som t.ex. OECD, EU eller ASEM.

Fast nej det kan han ju inte för där hittar vi flummiga saker.
Över huvud taget så verkar forskningsresultat inte vara något som Björklund tycker att man behöver fästa så stor vikt vid. Forskningen visar ju på negativa resultat av nivågrupperingar eller elitsatsningar. 

"Att man jobbar med nivågruppering tror jag är både bra och riktigt och rätt, men jag tror det är viktigt att man inte skapar permanenta nivågrupperingar där elever per automatik alltid tillhör en viss grupp."
Ja Björklund "tror" att det är bra och det är ju bara att rätta sig efter då. Jag skulle vilja önska mig en sak av Utbildningsministern. Nämligen att han tar kontakt med Hans Renman på Tänk Om och ser till att få ett utbildningspaket ihopsnickrat till sig. 

För Sverige behöver Björklunds driv och passion för skolfrågor. Vi behöver bara ändra den riktning han driver skolan åt. 

För som det verkar så är vi på väg åt helt fel håll. Jag menar att det har gått bra för Björklund som är född 1962 betyder ju inte att det går bra med samma utbildning för den som föds 2012. Världen har förändrats och kommer att fortsätta göra det. Då håller det inte att sträva bakåt. Nu är NU. Då är då och kommer aldrig igen. Imorgon vet vi inget om så det gäller att vara väl förberedd.

tisdag 22 mars 2011

När det blir odramatiskt – det är då det händer.

School
School by http://www.flickr.com/people/elizabeth_albert Elizabeth Albert, on Flickr

Ungefär där så tänker jag "ja men precis så är det ju".
Idag kan man läsa en spännande artikel i Computer Sweden. En intervju med Patrik Hernwall som forskar om it och lärande. 

När han säger det som står i rubriken så känner jag igen mig. IT som ett naturligt verktyg i en modern skola i takt med tiden. Då är det inte svårt eller spännande och fräckt. Det är bara precis som vanligt. Som i den riktiga verkligheten. 


Att dagens unga inte har tillgång till samma information i skolan som utanför är ju bara en skandal. 

Idag är det naturligt att kunna kolla fakta när som helst och var som helst. När man tittar på film och undrar vad huvudrollsinnehavaren heter och om det inte var han som var med i den där filmen man såg förra veckan så kollar man det på sin telefon.  Men inte om du är i skolan. 
Om du vill veta hur långt det är till Göteborg så kollar du det i din dator eller telefon eller hur? Men i skolan gör man inte så. För där råder förra århundradets regler och teknologi. Böckerna äger. Nu tycker jag inte att böcker är fel alls. 

Jag älskar böcker! Men ärligt talat så gäller den kärleken väldigt sällan läroböcker för grundskolan. 

De är oftast nedkokade till närmast oigenkännlighet jämfört med den verklighet de försöker beskriva. Nu är det säkerligen ett oerhört svårt uppdrag att skriva en lärobok i historia. Bara att välja vad som skall vara med måste vara jättesvårt. Allt som står i läroböckerna finns dessutom på nätet. Fast med plussmeny och extra allt. Det är där läraren kommer in. För att förklara, strukturera och leda. Men en lärobok kan aldrig, aldrig bli lika bra som webben. Tänk dig vilka möjligheter det finns med animerade kartor. Animerade tidslinjer. Filmer. Faktatexter. Artiklar.


"Det är en väldigt trög organisation som är belamrad av olika åsikter, fördomar, föreställningar, politik – det är ett getingbo, säger han". 

Det är ju ett faktum som låter som en klyscha att vi jobbar med framtiden i skolan. Men gör vi? Jag tror att  Patrik Hernwall sätter fingret på något väldigt, väldigt viktigt där. 

"Den svenska skolan blickar inte längre mot framtiden. Vi offrar tusentals barn som riskerar att komma ut i en verklighet där det de lärt sig inte är relevant". 

Trög organisation som inte blickar mot framtiden. Det låter som urtypen för ett företag som snart kommer att gå i konkurs. Vi kan inte driva svensk skola som vi gjorde med de svenska varven. Det har vi verkligen inte råd med. Det har inte våra barn råd med. 
En relevant, verklighetsanpassad och framtidsblickande skola NU! För barnens skull. 

måndag 7 mars 2011

Att leva som man lär? Att lära som man lever?

Happy Terrace!
Happy Terrace! by http://www.flickr.com/people/grenadier32/, on Flickr

Jag blir ibland trött på mig själv. Idag tänker jag göra något åt det.
Allt för ofta så skriver jag om det som jag tycker är problem och allt för sällan om möjligheterna.
Idag bjuder jag på en positiv spaning.
Svensk skola står inför ett språng. En positiv förändring.

Vi är på väg mot en skola som är mycket, mycket roligare och därmed mycket mera lärorik än tidigare.

Dessutom kommer det att betyda att allt fler elever lämnar skolan med kunskaper som de kommer att kunna omsätta i spännande och kreativa karriärer. Vårt land kommer att klara sig bra i den internationella konkurrensen. Vi kommer att fortsätta vara ett land präglat av hög social jämlikhet, låg kriminalitet och hög trygghet.
Morgondagens och dagens elever lever i en tid som är fantastisk. De kan rida på hästen bredvid Machiavelli och diskutera. Kanske på väg till Leonardo da Vincis verkstad. De kan besöka vilken del av världen som helst när som helst på dygnet. Snart (eller kanske redan?) kan de få det de skriver och läser översatt i realtid. Detta utraderar (eller minskar i vart fall) språkliga barriärer. De ingår från tidig ålder i nätverk som spänner över hela världen (Nintendo!).
Det bäddar för ett fantastiskt spännande liv.

Det spelar faktiskt ingen roll hur man beslutar att skriva i läroplaner och styrdokument. Allt detta händer av sig själv (nåja). Teknisk utveckling är mycket mycket mera kraftfullt än politik. Eller som Jan Stenbeck uttryckte det.

"En kille har en bra idé, pengar slår idén, politik slår pengar, men -överraskning! -teknik slår politiken"

Bara tänk ett litet slag på den politik som svensk TV hade att följa. Två kanaler var mer än vad någon kunde behöva eller? Sedan i slutet av 1980-talet gjorde tekniska möjligheter att monopolet sprack.
Samma resa är skolan på väg att göra och enligt mig så får vi verkligen hoppas att det inte måste betyda att vi får skolornas Granneman och mr Methane. Men risken finns om man låter utvecklingen springa iväg så att avståndet gör att vad som helst som är annorlunda ses som en befrielse.

Men alldeles oavsett så kommer lärarna att anpassa undervisningen till nya möjligheter. Och det kommer att gå fort. 

Förändring tar tid men det är bara under den långa startsträckan. När det lossnar så lossnar det rejält.
Just nu är det de ensamma föregångarna som dansar ganska ensamma runt om i Sverige. Men de börjar upptäcka att de inte är ensamma.

Snart kommer de förlösande "treorna" att komma och då går proppen ur och Sverige kommer att dansa så hela planeten svänger.

Se filmen och se vad som händer när man plötsligt är tre som dansar

onsdag 23 februari 2011

Skol IT på den politiska agendan. Fast med fel minister...

anna karin hatt
Anna Karin Hatt by http://www.flickr.com/people/centerpartiet/ centerbilder, on Flickr
IT-minister Anna-Karin Hatt bjuder in till samtal om skola och IT. Jättebra tycker jag. Det är en fråga som är av yttersta vikt när det gäller svensk skolas framtid och utveckling.
Där är bara ett litet, litet problem som jag ser det.
Det är fel minister som tar i det. Anna-Karin Hatt är säkert bra på massor av sätt men hon är inte utbildningsminister.
Man kan ju undra när motsvarande inbjudan kommer från Utbildningsdepartementet?
Björklund det är dags att vakna nu. Det är inte så att världen kommer att sluta förändras och plötsligt återvända till ett förment lyckligt 50-tal.
Världen har förändrats och skolans förutsättningar har ändrats med den. 
Lärarrollen förändras eller borde göra det. Det blir liksom annorlunda när läraren inte är den som har svaren utan bara frågorna.

tisdag 1 februari 2011

Världens bästa skola

World P.E.A.C.E
By JasonDGreat

Om vi skall ha en vision för Sveriges skolor vad skall det då vara? Egentligen är det väl ganska självklart.

VÄRLDENS BÄSTA SKOLA

Problemet är väl då att komma överens om vad som är världens bästa skola. Rimligtvis så är det viktigt att fundera över framtidens behov eftersom det är framtiden som går i skolan. Jämförande undersökningar i stil med PISA och andra kanske inte är sååå spännande då eller hur....  De kontrollerar saker som man kan mäta över lång tid och som man har mätt över lång tid. Det är för all del intressant att jämföra och historia tycker jag är jättespännande MEN det har ganska lite med framtiden att göra. Jag menar om man väljer pensionsbolag enbart på att de har haft bäst avkastning de senaste 15 åren så riskerar man att bli lurad.

Historia och framtid är självklart sammanlänkat genom nuet men det är inte så att det är så att de som historiskt sett har varit viktiga som självklart kommer att vara betydelsefulla i framtiden. 

Hur gör man då för att se in i framtiden? Egentligen är det kanske inte så svårt. Man tittar på det man kan överblicka och försöker se trender.
Att Internet och datorn i alla dess former har förändrat vårt samhälle ganska genomgripande är ingen stor nyhet. Att detta kommer att fortsätta är inte heller någon högoddsare.
Att vi har lämnat ett samhälle där det viktigaste var att komma i tid och där alla var utbytbara i en fabrik organiserad enligt det löpande bandets princip är helt klart.
Framtidens arbetare kommer inte att ägna sina dagar åt monotont kroppsarbete. Herregud det gör väldigt få idag redan. Industriarbetarna är snart lika många som bönderna.
Nej framtidens arbetare kommer att jobba med helt andra saker. Kommunikation, design och sälj kommer däremot att sysselsätta fler.
Hur skall en skola som har detta som framtidsscenario organiseras? Att vi kan ändra om rejält i vilka ämnen och vad vi väljer att fokusera på känns givet.
Slöjd? Mmmm kanske om fokus läggs på skapande, design och kreativitet. Nej om det är inriktat på fel saker.
SO. Ja om det handlar mindre om årtal och mer om att förstå världen.
ALLA ämnen måste ifrågasättas och organisationen i OLIKA ämnen som inte kommunicerar med varandra kan vi väl släppa. 
Världens bästa skola handlar om kreativitet. Skapande. Om att ge elever en självkänsla och verktyg att förverkliga sina drömmar. Är det möjligt i Sverige? SJÄLVKLART!!!
Det är bara att sätta igång. Nästa lektion startar vi ett projekt som spänner över hela världen. Det är mina barn värda. Och dina.

onsdag 29 december 2010

Ledarskap och fokus på det som fungerar



Läser en sak i DN som får mig att tänka lite.

Framgångsrika skolreformer har, hävdar Michael Fullan, haft ett fåtal tydliga mål och drivits med tydligt stöd från den högsta politiska ledningen. Men de har inte varit ensidigt toppstyrda utan i hög grad byggt på att rektorer och lärare varit medskapare av det nya. Lokala politiker, rektorer och lärare har involverats i ett gemensamt projekt som handlat om att identifiera vad som fungerar och vad som inte gör
Vad som funkar verkar det vara ganska dåligt med koll på i svensk skola. Man kan faktiskt undra varför det är så. Dels beror det ju på att vi är ganska dåliga på att berätta vad vi gör i skolan. Vi har ett gigantiskt kommunikationsproblem där. Skolan ser ju inte ut idag som den gjorde för trettio år sedan. Dagens föräldrar känner inte igen sig. Den skola de gick i var inte målstyrd utan betygen fördelades efter normalfördelningskurvan.
Den som kunde boken utantill fick femma. Det var en till viss del lättare skola att genomskåda. Det var väldigt tydligt vad som krävdes. 
Jag har haft många förvånade och arga föräldrar på föräldramöte när jag hållit upp läroboken och sagt "kan du allt som står i denna så har du godkänt". Det borde ju enligt den gamla referensramen vara MVG.

Ett problem vi har att brottas med är att kontakten med forskningen är väldigt svag i svensk skola. Eller om det kanske är tvärt om?
Forskningen kanske har väldigt dålig kontakt med svensk skola? 
Mycket av diskussionen inom lärarvärlden de senaste 100 åren (eller om det bara är 20) handlar om dalande status och löner. Väldigt lite i jämförelse har handlat om lärande och vad som funkar. Som om det var så att vi redan visste det och nu bara hade att förvalta. Men så är det ju inte.
Skolan måste hela tiden vara på tårna och fundera över vad vi gör och varför. Vilka kompetenser är det som behövs i morgon och tiden där efter.

Hur blev det så? Detta behöver vi ändra på. De som skall leda förändringen är så klart rektorerna. Kan de det? Har de koll på vad som är viktigt i morgon och den senaste forskningen. Jag tror inte det. Den normale rektorn är i mångt och mycket en förvaltare. Den ojämförligt viktigaste uppgiften som en rektor har är att klara budget. Nu menar jag inte att detta är oviktigt på något sätt men DET VIKTIGASTE kan det väl ändå inte vara. Nog borde man kunna ha ekonomer som sköter den biten.
Det VIKTIGASTE borde vara det som heter pedagogiskt ledarskap. 

Och om de nu har koll på den senaste forskningen vad säger den då? Ja självklart en massa konstiga saker som inte alls stämmer överens med den skoldebatt som råder i Sverige. Det är inte lätt att jobba på Sveriges största arbetsplats helt enkelt.

Att tidigare betyg är bra innebär inte att ännu tidigare och ännu mer av betyg vore bättre. Skolan kan även få ett övermått av nationella prov och andra krav på utvärdering från central nivå. Utvärdering tar energi. Blir den mycket omfattande undergräver den lärarnas själständighet och förtar deras arbetsglädje. 
Det verkligt viktiga är ett ledarskap från utbildningsdepartementet ned till det enskilda klassrummet som genomsyras av frågor som:
Vad kan vi lära av våra egna misstag? Hur kan de skickligaste lärarnas metoder spridas till andra? Vad kan skolorna lära av varandra och Sverige av erfarenheterna i andra länder?

Vad vi kan konstatera är att vi i Sverige är bra på vissa saker. Det är där vi skall bygga vidare. Inte fokusera på det som andra kan göra bättre. Att kunna skolboken utantill ger kanske höga poäng i internationella undersökningar men är knappast vägen in i framtiden.
Vi har arbetsglädje i svensk skola. Eleverna trivs riktigt bra i sina skolor. Det är knappast negativt. Det tyder på att de ser mål och mening med att vara där. Vad som behövs är mer av öppenhet och nyfikenhet. Att skolan tar klivet från den slutna klassrumsvardagen och ut i verkligheten. Det är så enkelt att ta det steget idag.
IT ger massor av möjligheter att dela och visa. Skapa och skapa om. Det är där möjligheterna för att utveckla svensk skola finns. 

Men det börjar i mötet mellan lärare och elev. Mötet människa till människa. Därför är bra lärare det viktigaste som finns. De skall ha massor av uppmuntran och hög lön. Det är en bra början.

torsdag 25 november 2010

Teknikens magi


Underbart uttryckt av Joachim Tornström tycker jag. (sagt under ett webbseminarium)
"vi måste akta oss för att fastna i verktygens magi"

För det är ju så det är. Målet är inte tekniken i sig utan det gäller att ha klart för sig att det är lärandet och lärandet om lärandet som är det viktiga. Hur vi kan utnyttja tekniken för att göra lärandet mer relevant, mer utmanande och verkligt. Målet måste vara att ge eleverna en trygghet i att orientera sig i en värld där all information finns att tillgå. Där tillgång till informationsorienteringskompass (det hittade jag på nu) är den kanske viktigaste kompetensen.

Vi som brinner för det här fastnar ofta i glädjen över att testa nya verktyg och vi är fascinerade av alla de möjligheter som finns.
Men det som verkligen förenar oss är den omvärldsanalys som vi har gjort. Den fasta övertygelsen att skolan inte ger den utbildning som den borde.
Att samhällsförändringen är inne i ett språng och att skolan ännu inte har anpassats till den framtid som vi utbildar våra elever för.

Det handlar om ett skifte i vilka kompetenser som är viktigast att träna. Sverige är ett land präglat av de stora företagen. De som förvaltar och förädlar våra naturtillgångar. Det är INTE där vårt framtida välstånd kommer att grunda sig. Vi måste vidareutveckla och nyuppfinna om vi vill fortsätta att vara ett rikt land. Då är det sådana kompetenser vi måste träna upp hos våra elever.
Tekniken ger oss ypperliga möjligheter till just detta.


Människan är av naturen en ypperlig problemlösare och en social varelse. Vad vi ser nu är inte något nytt utan en återgång till ett mer naturligt förhållningssätt till lärande. En återgång till ett lärande som bygger på nyfikenhet, relevans, engagemang, uppfinnande, skapande och samarbete.
Klosterskolans gamla organisation och syn på lärande är det dags att lämna nu.

onsdag 24 november 2010

En helt ny värld


Kanske är det så att världen kommer att förändras mer än vi tror. Nej vad dumt. Självklart kommer världen att förändras mer än vi tror. Självklart kommer den att förändras på sätt som vi inte kan överblicka och förstå just nu. Det är ju det som är så spännande och som gör att vi är så fascinerade av framtiden.
Men lite vet vi. Att tekniken är en förändrande kraft vet vi. Den ändrar spelregler och förutsättningar. Sådana förändringar är ett genomgående tema i historien.
Det är spännande att fundera över vart vi är på väg.
Vad betyder internet för hur världen kommer att se ut om 20 år? Just nu är nätet fritt. Men med en växande supermakt som Kina så vet vi inte hur länge det kommer att vara så. Eller betyder det att Kina inte kommer att bli den stora supermakten? Är det Indien som tar den platsen? Baserat på kraften i ett fritt Internet?
Men samtidigt kommer mycket att vara som förut. Vi kommer att bo i samma hus och fortsätta att sopsortera och andas och älska.
Men en del kommer att arbeta med saker som vi ännu inte vet att vi behöver och vi kommer att äta annorlunda mat och lyssna på delvis ny musik.
Kanske kan vi några ord på hindi eller kinesiska. Eller så blir det inte alls så utan helt annorlunda.
Men vi får vara med och se de flesta av oss.
Det blir kul!
Nycklar till framtiden.
Det är det vi skall ge eleverna i skolan. Gör vi det med tanke på framtiden?

måndag 15 november 2010

Om avståndet ökar....



Kommer utvecklingstakten att minska de närmaste åren? Kommer skolan att få lugn och ro att hinna ifatt och anamma det nya kommunikationssamhället?

NIX!
KNAPPAST!

Det kommer inte att bli lugn och ro utan snarare tyder allt på att utvecklingstakten snarare ökar. Hur hanterar vi detta i den svenska skolans värld?
Den politiska styrningen verkar snarast gå åt motsatt håll. Åtminstone är retoriken sådan. Det är mer floder i Halland som gäller än digital kompetens.
I mångt och mycket drivs utvecklingen av enskilda lärare som tycker att detta är viktigt. Enskilda rektorer tycker likadant och driver utvecklingen på sina skolor. I allt fler kommuner kompletterar man IT-avdelningens tekniska kompetens med någon som driver den pedagogiska sidan av saken.
Skolverket är med på banan och bevakar vad som händer och informerar och tipsar. Men.......

Den enskilda läraren kan idag fortfarande välja att bry sig eller inte. Det går fortfarande att som lärare undervisa som om internet aldrig funnits och komma undan med det.
Tro det eller ej men man behöver inte ens bry sig om en sådan sak som läroplanen utan kan glatt undervisa vidare enligt den som gällde när man gick på lärarhögskolan.

Nu kommer det en ny läroplan. Den skall genomföras ute i verksamheten med start hösten 2011. Låt oss hoppas att den inte går spårlöst förbi.

Missförstå mig nu inte.
Jag tycker att läraren skall ha massor av frihet. Men det innebär också ett mycket stort ansvar.
Det ansvaret handlar om att man ständigt håller koll på vad man gör och varför. Att man utvärderar det man håller på med gentemot målen och att man ständigt utvärderar vilka mål man jobbar mot.

Vi jobbar hela tiden mot en framtid som vi vet ganska lite om. Men vi vet samtidigt tillräckligt mycket för att veta vad det är för kvalitéer som vi behöver utveckla hos våra elever.

Vi vet att våra elever behöver träna sin kreativitet. Vi vet att de behöver vara aktiva eller med ett populärt ord, utveckla "entreprenörsanda". Vi vet att de behöver kunna kommunicera. Vi vet att världen är mycket "mindre" och mycket mera internationell.

Ändå kan man som lärare idag hävda att det viktigaste är att man kan floderna i Halland.

Jag begriper inte det.

Kopplingen till forskningen är väldigt svag i skolan. Kopplingen till verkligheten är väldigt svag i skolan. Jag tycker att det känns farligt. En skola som är overklig och bygger på tro och inte vetande känns inte helt fräsch. Så kan vi ju inte ha det.

Jag tycker att vi behöver en kraftig satsning på att implementera verklighet, teknik och internationalisering i skolan. Vi behöver stärka kopplingen till forskningen.

Skolan kommer inte att få lugn och ro. Det skall den inte ha heller.
Vad som behövs är tydligt framtidsfokus, ny teknik och målinriktat arbetssätt.

Till sist vill jag lyfta fram två grabbar som lyckats ta sig igenom det svenska skolsystemet med kreativiteten i behåll. De kommer att gå långt.

onsdag 10 november 2010

Kraften i nätverket


Att skapa tillsammans är otroligt roligt och spännande. Man upptäcker att man kan saker som man inte visste att man kunde och man upptäcker det samma hos de man samarbetar med.
Vi människor kan om vi vill skapa fantastiska saker tillsammans.
Se på youtube eller wikipedia. Otroliga uttryck för mänskligt skapande och fritt delat med resten av världen.
Det pågår massor av sådana här samarbetsprojekt på nätet.
Ett av dem är Nationell bokmärkessamling för utbildning och lärande.
Det är helt enkelt ett ställe för att dela de bästa länkarna på en plats. En resurs helt enkelt. Det är ett samarbete mellan Länkskafferiet och Dela. Jag är stolt deltagare i samlandet av de bästa sidorna.
Du kan också delta och bidra. Som vanligt på nätet så är du välkommen att bidra med det du kan. Om du vill.

Är det inte märkligt hur mycket vi arbetar utan att få betalt för det. Bara för att vi brinner för det. Är det inte märkligt hur lönsamt det ändå blir i slutändan? Kanske inte alltid ekonomiskt men väl i känslan av att ha deltagit i skapandet.

Jag är övertygad om att läromedelsförlagens dagar är räknade. Idag skapar vi länksamlingar och det är bara början på något som i slutändan kan bli ett levande organiskt läromedel som ständigt skapas och omskapas. Eller ett? Vad dum jag är massor av läromedel men med sidor som strukturerar och tipsar om vad, när och hur. Morgondagens läromedelsförlag hittar du kanske på biblioteket. Bibliotekarierna är vana att hantera information och strukturera. I samarbete med en driftig och skrivkunnig lärare och lite kunskaper om hemsidor och databas så har du ett vinnande koncept. Sedan kan man bjuda på tjänsten gratis och fara land och rike kring och tjäna grova pengar på att hålla utbildningar för lärare, rektorer och förlagschefer. Eller varför nöja sig med att göra detta för den svenska marknaden. Think global! Jag bjuder på idén men ni får gärna ta in mig som konsult!
Skall vi kanske göra det tillsammans?
Kom igen nu kör vi!
Vem kan databas? Vem är bra på att strukturera?

onsdag 8 september 2010

Skola i förändring kräver kompetenta lärare




Efter att ha deltagit i en spännande webbkonferens om öppna lärresurser så är där några funderingar som gnager mig lite.
Att läroboken är på väg ut tror jag är ganska bra på många sätt.
Man blir styrd av läromedlet och fastnar lätt i ett kvantitativt tänkande. Kursen skall hinnas med och sidor blir viktigare än kunskapen. Samtidigt ställer ett nytt arbetssätt nya och stora krav på läraren. Om man väljer att lämna den trygga hamn som läromedlen trots allt är så krävs det att läraren är kompetent i sitt ämne. Man behöver mer av kunskap helt enkelt.
Samtidigt så leder det till ett mer verklighetsanpassat och riktigt lärande. Det är självklart inte oproblematiskt.
Min egen erfarenhet är att det är värt det.
Undervisning byter ben och blir mer av lärande.
Elevinflytandet och elevengagemanget växer och lärandet fördjupas när man lämnar standardundervisningen och vågar ta ut svängarna.

I en svensk skolvärld som snart kommit ifatt den riktiga världen när det gäller tillgång till verktyget dator så kommer mycket att förändras. En del saker som att arbetssättet i många skolor kommer att bättre utnyttja kreativa möjligheter är bara kul. Men säkerligen kommer vi att upptäcka negativa konsekvenser på en del skolor.
Det viktigaste vi kan göra är att ge lärarna råg i ryggen och få dem att förstå att de alldeles oavsett datorkunskaper har en avgörande betydelse för sina elevers lärande. Inte som expert på datorer utan som frågeställare, ifrågasättare, påhejare, ledare och kravställare. Kort och gott som lärare.

Jag tror att vi är på väg mot ett språng.
Ett skutt i hur vi ser på lärande i det som vi kallar skola.
Jag tror att det kommer att bli roligare att vara elev och elever som har roligt lär sig mer. Jag ser framtiden an med glädje.

fredag 27 augusti 2010

Kvantitet eller kvalitét

Quality Ice Cream Mural

I dag funderar jag över om det inte är så att vi i skolan behöver skifta fokus. Det är så ofta vi fastnar i kvantitet. Boken skall man hinna igenom. Punkt. Annars har man ju inte gjort hela kursen. Men kanske skall vi lärare bara släppa det och i stället börja fokusera på kvalité istället. Fundera mer över metalärandet kanske. Tillgång till information har vi idag obegränsat och det gör att vi måste fundera mer över lära att lära än något annat.

tisdag 24 augusti 2010

Spännande med Stephen Heppell



Snubblade över den här intervjun med Stephen Heppell. Spännande att lyssna på den mannen och fundera över hur vi gör med vår skola. Möjligheterna är ju stora om vi bara väljer att se dem och bejaka dem. Vi ÄR duktiga på att problematisera.
Vad vi behöver bli BÄTTRE på är att möjlighetisera!
Vi befinner oss i en storm av utveckling och nyskapande som knappast kommer att avta. Svaret på det är INTE att regrediera och krampaktigt hålla fast i blyertspenna och papper. När "change is the only constant" är det det vi måste lära eleverna att hantera.

lördag 10 juli 2010

Allt annat än överraskande


Så är det utlovat mer pengar till skolan igen. Det handlar om miljarder från både höger och vänster. Fler lärare skall det visst bli enligt ett förslag. Fler timmar matematik enligt ett annat.
Jag undrar om det är detta som verkligen innehåller lösningen.
Det sägs ofta att man satsar på skolan. Men allt för ofta känns det ute i verkligheten tvärt om.
Kanske är det så att mer av det som redan finns inte riktigt är det som behövs. Kanske är det så att vi behöver bygga om och förnya lite ibland. Mycket av det som vi idag kallar skola är en produkt av de behov som fanns i industrisamhället. Kanske är det så att vi behöver omformulera våra behov?
Richard Gatarski som är en härligt provocerande personlighet uttrycker det kanon bra med att ställa frågan "Är det dags att bomma igen klassrummen och låta lärandet ske på elevernas villkor, och i deras miljö?".
Nu tror jag nog att skolbyggnaden även i framtiden kommer att fylla ett viktigt behov, nämligen som mötesplats. Men visst kan det ligga ett frö av sanning i denna provokativa fråga.
Om inte skolan är relevant för eleven och för samhället så har den spelat ut sin roll. Om inte skolan ger de kunskaper man behöver och om den inte upplevs meningsfull så är det bara att börja spika igen.

Får vi verkligen fler ingenjörer i Sverige om vi utökar lektionstimmarna i matematik? Eller får det kanske rentav en helt annan effekt? Jag har mött en del elever som uttryckt sin frustration över just matematiken. Meningslöst är ett ord som de har använt.
Mening i det vi gör är viktigt för alla. Kanske är det där skolan kan utvecklas och bli bättre. Skapar man meningsfulla uppgifter och meningsfulla relationer så kan man få elever att göra stordåd och lära sig saker som de knappast trodde var möjligt. Dessutom kommer de förvånat att säga att det har varit kul också.
För att kunna göra detta så behövs kunniga lärare som brinner för sina ämnen och sina elever. Inte medelmåttiga. Inte bara många. Det behövs kvalité. Det går inte att fortsätta betala för lågpris och bli förvånad över att det är det man får.

Att sedan skolan dessutom behöver bli modern och ha tillgång till teknik är så självklart att inte ens politikerna i Sveriges partier nämner det. Men jag antar att de håller det för självklart.

söndag 4 juli 2010

Sommar



Så här i sommartider finns det tid att lyssna, läsa och tänka. Jag ägnar mer än en timme per dag åt att putta barnvagn. Jag har kombinerat detta med att samtidigt lyssna på gamla och nya program av sommar i P1. Vissa mer engagerande och givande än andra. Fredrik Härén är bäst hitintills. Han pratar om vikten av hopp! Vår bild av framtiden helt enkelt. Är den ljus och något att kämpa för eller "vet" vi att det bara kommer att bli sämre.
Jag tror precis som Fredrik att den här
känslan av att man har en ljus framtid är jätteviktig!
Att tro att man kommer att lyckas är ju en förutsättning för att lyckas. Fråga vilken idrottsman eller kvinna som helst. Utan tro på att du kommer att vinna så gör du det inte heller.
Här har vi som lärare i Sverige ganska tufft. Det svenska folket är nämligen säkert på att det inte kommer att bli bättre! Jag har själv gnällt över att min generation till skillnad mot mina föräldrars kommer att få jobba till 74 och ändå inte få en pension som är i storlek med mina föräldrars.
Men ärligt talat så är det där ju dumheter.
Herregud jag lever i en tid där teven är platt och 50 tum. Mina föräldrar levde på svartvit tiden.
De körde Amazon jag kör Audi A4. Har jag det bättre? Ja det har jag! Är jag orolig inför framtiden? Nej det är jag inte. Jag är optimistisk och tror på att världen kommer att fortsätta att bli bättre. Historiskt sett så har det ju hela tiden blivit det. Och om katastrofen kommer så ser jag den i alla fall i HD!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...