Filter för att skydda barnen?

Hur gör man som förälder för att skydda sina barn från allt hemskt som finns på internet? När det gäller de små barnen så kan det vara en idé att rent mekaniskt styra så att de inte hamnar på sidor som kanske inte är helt lämpliga. De kan ju inte alltid förstå var de hamnar. Där kan PC för alla tipsa om hur man gör. Se här>>>
När det gäller de större barnen som medvetet letar efter de mörka sidorna på nätet så tror jag att man måste välja en annan strategi. Elever i klasserna 6-9 kan man inte hjälpa på det viset att man spärrar av delar av internet. Mekaniska filter kan vi kanske använda på skolans datorer men då surfar de med sina mobiler istället. Alltså måste filtret sitta i huvudet på eleverna inte i brandväggen. Det handla helt enkelt om att prata och åter prata om vad som finns och varför det inte är lämpligt. Endast genom att på detta sätt påverka så kan vi nå deras hjärnor. Men det förutsätter ju att lärarna känner till vad som finns på nätet. I projektet ITiS utrustades en stor del av lärarna med datorer. Hur kan vi göra så att lärarna använder dem? I min vardag ser jag hur vi lärare använder datorerna som de skrivmaskiner de alltid har varit. När skall vi ta steget in på ungdomarnas arenor. Youtube, Bilddagboken, porrsidor och bilolyckor. Där finns ungarna men knappast lärarna eller hur. Är det helt lyckat? Nu menar jag inte att sveriges samlade lärarkår skall ut och porrsurfa. Jag menar att man måste diskutera det med eleverna. Är det OK eller är det kränkande när killarna har nakenbilder som skärmsläckare på sina mobiltelefoner? Vad tycker eleverna?

Förstår barnen hur vi tänker?

Det finns ju ett uttryck som heter "den dolda läroplanen". Alltså det som vi som lärare förväntar oss att eleverna skall prestera men som vi inte sätter på pränt eller ens uttalar.
Eleverna funderar väldigt mycket över vad vi som lärare vill att de skall göra och hur vi vill att det skall göras. Man skulle ju kunna tycka att de kunde få den informationen på papper och att vi sedan skulle kunna använda den energin vi därmed sparar till annat viktigare lärande. Men ....
Det förutsätter att vi lärare är medvetna om alla dessa små subtila saker som vi ser som självklara, men som inte är det för alla elever. Det förutsätter att vi kan se världen inte enbart med våra egna ögon. Detta är en av människans/lärarens svåraste uppdrag.
När jag läste historia så använde man uttrycket "den fjättrade Clio" (Clio är historieskrivandets musa) för att illustrera att varje tid är fjättrad i sin egen kultur och därför har otroligt svårt att se på sin samtid med friska ögon. Likadant förhåller det sig naturligtvis med oss lärare och våra svårigheter att på ett nyktert sätt studera vår egen undervisning. Att reflektera över vad man håller på med är givetvis mycket bättre än att inte göra det. Men....
Kommer det att vara möjligt att fullt ut se sina egna resurser och tillkortakommanden. Nix!
Visst är det kul att vara lärare. Men oj vad svårt.

Förstår vi hur barnen tänker?

I Svenska dagbladet 22/10 skriver Per Gudmundson under rubriken "Förstår barnen hur du tänker?". Läs här>>>
Inlägget i sig känns ganska krystat och går endast ut på politisk retorik. Men frågan i rubriken är spännande. Fast tvärt om såklart. Förstår vi hur barnen tänker? Det är ju det som är vårt uppdrags kärna. Om vi skall kunna hjälpa ungdomarna att lära sig så måste vi förstå hur de tänker. Gör vi inte det så riskerar vi ju att lägga upp vår undervisning på fel sätt.
Per Gudmundson skriver:

En högstadieelev idag har aldrig upplevt annat än en värld med internet. De kan
inte föreställa sig hur livet skulle te sig utan, eller hur kommunikation
fungerade dessförinnan. För dem är nätet är lika självklart som vägar, rinnande
vatten, elektricitet eller pizza. (---) Flera diskussioner utgick ifrån att
nätet fundamentalt förändrat inte bara vad och hur människan gör saker, utan
också vem hon är. Förändringar vi knappt hunnit börja fundera över, än mindre
agera efter.

Mycket spännande forskningsområde helt enkelt. Dock är det ju så att Per Gudmundson har fel när han skriver att vi inte har börjat fundera över det. På bloggen framtidens lärande skriver Stefan Pålsson ständigt om just forskning kring detta. Läs t.ex. "undervisning skall inte ge svaren".
Forskningen funderar över det. Frågan är ju om vi i skolan nu kan ta till oss denna nya kunskap och använda den praktiskt i skolan? Förändringstakten i den svenska skolan är anser jag aldeles för låg. Den är alltför ofta toppstyrd och allt för sällan ett resultat av att lärarna är nyskapande.

Communities är kul

Oj att vi är så många visste jag inte. Läser i Internetworld en ny undersökning som visar att.

Nästan 2 av 3 svenskar mellan 25 och 65 år använder digitala mötesplatser.
De
flesta gör det för att hålla kontakt med befintliga vänner, snarare än
för att
hitta nya. Det visar en ny undersökning från Episerver.

Läs
hela artikeln här>>>

Imponerande rent av. Intressant blir det ju att lägga denna kunskap vid sidan om medierådets undersökning Unga & medier 2008. Där kan man finna följande information.

97 procent av ungdomar mellan 12 och 16 år använder internet på
fritiden
och att tjejer är något flitigare internetanvändare än killar. Och
till
sist, en
något av en tidlös slutsats i Medierådets rapport:
Föräldrarna
anser att barnen
spenderar för mycket tid på tv,
internet,
datorspel och
tv-spel - vilket de unga
inte själva håller
med om.

Läs mer här>>>

Vi är själva tunga användare men oroar oss över att ungarna gör
som vi gör,
inte som vi säjer

Hur långt har vi kommit

Ibland undrar man hur långt vi har kommit. Är mobiltelefonen verkligen ett viktigt genombrott? Hade jag varit lyckligare sittande under ett träd, plockandes loppor från min honas rygg. Jag bloggar alltså finns jag. Nej nu går jag tillbaka till trädet. Trevlig helg på er.

Vikten av att vara uppdaterad

I mötet med eleverna är det viktigt att se var de är för att kunna lägga undervisningen på rätt nivå. Den digitala klyftan gör att lärare allt för ofta saknar kännedom om eller ens har orden för de ungas verklighet.

Det som vi inte har ord för finns inte för oss. Då blir ju samtalet omöjligt. En bra lärare är av naturen en nyfiken person. Problemet är att allt för många lärare inte möter de saker som deras elever möter i sin vardag.

Min fundering är. Hur kan man göra så att lärare möter samma information som eleverna möter i högre grad?

Jag lovar att meddela när jag kommer på det.

Möten i verkligheten

Nu blir det under några dagar fokus på att möta ungdomar i den riktiga verkligheten. Ju mer möjligheter vi har att mötas på nätet desto viktigare blir det verkliga mötet.
Dagens ungdomar umgås ständigt. Via SMS, mail, chatt och web 2.0. Ständigt interagerar de med varandra. Men mycket av detta handlar om att upprätthålla bilden av sig själv i förhållande till andra.
I denna tillvaro tror jag att det verkliga mötet/samtalet har ökat sitt värde. Tonåringarna har massor av funderingar om livet och sig själva i förhållande till allt och alla. Svaren på deras frågor får de inte i ett test på facebook. Vi som vuxna i tonåringars närhet är därför otroligt viktiga. Det är oss de testar och frågar. Vi är deras bollplank i utvecklandet av ett jag.
Som lärare möter jag dagligen denna verklighet. Jag behöver utveckla de verktyg som jag använder i mötet med ungdomarna.
Ett verktyg som jag använder mig av är Repulse. En samtalsmetod. Nu skall jag under två dagar vidareutveckla mina kunskaper kring detta. Nyttigt!
Det är lätt att tro att allt flyttar till webben. Särskillt när tankar kring detta är det som varje arbetsdag handlar om. Balans behövs. Denna veckan lever jag mer IRL. Men nästa är jag tillbaka i molnet.

Nytt tänk är ett måste!

Den gamla hederliga (?) undervisningen är inte vägen framåt. Det som vi kan kalla för kunskapsförmedling är inte aktuellt. Har kanske inte heller någonsin varit det. Hela idén bygger ju på att jag som vet överför min kunskap till den som inte vet.
Tankefelet ligger ju i att fokus ligger på den som överför inte på mottagaren. Det är ju eleven som skall lära. Eller?
Då bör ju fokus ligga på elevens behov. Kunskap kan ju inte överföras. Den måste ju skapas på nytt i varje människas hjärna.
Hur lär vi då bäst? Jo när vi har en känsla av sammanhang. När det jag redan vet kan kopplas till nytt vetande och bilda en ny helhet. Då har vi lärt oss. Detta sker i mötet, diskussionen i krockarna och debatterna. Att läsa i boken (vilket mina elever givetvis gör) får mening först när man diskuterar och prövar det man precis har läst. Då först kan man prata om kunskapsbildning.
Mitt problem är att eleverna inte läser det som de förväntas och därför inte kan delta i disskusionerna. Hur göra ämnet så viktigt att de väljer att engagera sig. Att engagera en tonåring är en konst som heter duga.

Liten skoldator till ditt barn?

Utbudet av små datorer som är perfekta för skolarbete ökar hela tiden. Vad skall man då tänka på när man skall ut och shoppa ny dator?
Tech world har en checklista som kan vara till god hjälp när man skall välja.
Läs här>>>

Viktigast är kanske att välja operativsystem. Linux eller Windows? Är man pigg på att lära sig ett nytt operativsystem så är Linux inga problem. Men om man vill ha det som vanligt så kan man välja en dator med Windows. Många testar Linux men väljer att byta tillbaka till Windows.
Läs här>>>

Ipoden är död

Detta kan man läsa på C-net.com.

Apple passed its mantle of innovation to the first iPhone a year ago, and that's
where the action's going to be, from now on--multifunction devices with
interesting new interfaces (touch is just the beginning) that act more like tiny
computers than single-purpose devices. iPod? That's just another application
icon on the iPhone deck.

Läs här>>>
Mp3 spelare är helt ute. Nu vill vi ha multifunktionsprylar istället. Iphone har helt enkelt tagit över.
Vad jag undrar är när jag får en rakapparat i mobilen?

Ger datorn bättre betyg?

En mycket intressant fråga. Är det så att tillgången till redskapet dator med uppkoppling ger högre betyg. Att det är så tycks i alla fall studenter vid amerikanska universitet tycka.
I CS (Computer Sweden) kan man läsa att tillgången till trådlöst nätverk är så viktigt att studenterna hellre offrar ölen än nätverket.
Läs här>>>
Eftersom öl är det sociala smörjmedlet under dessa år av studier (så var det när jag pluggade åtminstone) så kan man väl tolka det som att studenterna verkligen tycker att det är viktigt.
Frågan är ju om man direkt kan överföra detta till en grundskola? Jag tror faktiskt att vi är på väg dit. Föräldrar som har ekonomiska möjligheter att ge sina barn en dator kommer att göra det. Inom några år kommer antalet bärbara med trådlöst nätverk att explodera i skolorna. Frågan är hur redo lärarna är att möta detta. De utvecklas men kanske lite långsamt.

Mera betyg och bedömning

Vi arbetar oss sakta men säkert bort från de summativa bedömningarna och rör oss med raska steg mot ett mer formativt tankesätt. Process blir allt viktigare.
Mycket bra.
Det är roligt att se att de ord vi nu använder oss av allt mer liknar de som man kan hitta i de framtidsspaningar som jag tidigare skrivit om.
Se här >>>
Morgondagens skola är kanske inte så långt borta......

Betyg och bedömning

Vi har i Sverige ett målrelaterat betygssystem. Om målen är konkreta så är allt gott och väl. Är de det? NIX! Det betyder inte nödvändigtvis att de mål vi har är dåliga men risken för variationer i tolkningen av målen ökar ju dramatiskt om det är upp till varje lärare att tolka dem.

Vid nationella prov så får läraren en mall att hålla sig till. Med exempel på hur svar på olika nivåer skulle kunna tänkas se ut. Något liknande finns inte i dagsläget för SO eller de andra ämnen som inte har nationella prov.
Därför välkomnar jag fler nationella prov.
Variationerna är mindre mellan skolor än inom skolor visar skolverkets undersökningar. Jag hämtar följande citat från skolverkets hemsida.

"Det nuvarande betygssystemet är omöjligt att hantera ur likvärdighetssynpunkt om det inte finns en levande dialog på olika nivåer inom kommunen, och även helst mellan kommuner. En lärare som inte har någon att resonera med när det gäller bedömningen i sitt eller sina ämnen har mycket svårt att anpassa sina bedömningar och tolkningar till den rådande tolkningsnivån. Den som bara litar på sina "inre mallar" och sin tidigare erfarenhet riskerar att komma i otakt med den syn på kunskap och bedömning som råder inom professionen. Samsyn kan endast uppnås genom samverkan."

Det är ingen dålig uppgift vi har fått eller hur. Inte nog med att vi skall sköta vår undervisning vi skall föra dialog på skolnivå. Mellan skolor och på regional nivå. Är det ingen som ser orimligheten i detta?
Visst kan jag köpa idén om att för att förstå kriterierna så måste man verkligen ha arbetat med dem på ett djupare sätt. Därav att vi skall skall göra de lokala målen. Men i den riktiga verkligheten så innebär detta att man måste acceptera variationer. Om man inte inser detta så förstår jag inte vilken planet man bor på.