Nya friska tag

 Some rights reserved by MTSOfan

Hösten innebar nytt jobb och ny roll fast i gammal stad.
I våras fick jag helt enkelt ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Att få vara med och bygga upp ett "nytt" skolområde med fokus på IKT så klart. Självklart helt oemotståndligt!
Att det innebar att jag var tvungen att lämna Digiteket tänkte jag inte riktigt på. Digiteket som jag varit med och startat och som började nå en lite mognare form och roll. Jag tänkte helt enkelt inte så långt som att nytt arbete innebar att jag var tvungen att lämna det gamla.

Då slår det mig plötsligt att precis samma sak gäller när vi i skolan gör förändringar.

Förändring kräver av oss att vi släpper taget om något gammalt. Man kan inte bara lägga till. Man måste även städa bort och släppa. 

Det är förvånansvärt svårt som det verkar. Vi har krafter som motverkar förändring. Det är såklart vi själva. Men även föräldrar, medier och politiker.

Det finns en bild av vad skola skall vara. En ganska suddig och luddig bild som inte sällan har ett nostalgiskt filter över sig som har sitt ursprung i den egna skolgången.

Jag tänker mig att skolan skall ha ett tydligt fokus på framtid. Helt enkelt därför att framtiden är det som vi förbereder eleverna för. Om vi på allvar fokuserar på vad eleverna kommer att behöva i sin framtid så gör vi andra val än om fokus ligger på att jämföra oss med andra länder. Det kräver att vi har gjort oss en bild av vad framtiden är. Det kräver att vi skapar oss visioner om vilken typ av samhälle vi vill ha i framtiden.

Det tycks mig som att just den där visionen den har vi tappat bort. På den där tiden för länge, länge sedan då svensk skola var bäst av alla. Då hade vi ett samhälle som hade en stark tro på en ljusare framtid. Det fanns även en gemensam bild av den fantastiska framtiden. hur det skulle bli.

Så är det inte idag. Idag ser våra unga mörkt på sin egen framtid. Troligen helt i onödan. Bristen på visioner och framtidsbilder får konsekvenser på flera plan. Det är ingen slump att ett parti som pratar om ett tänkt, lyckligt och homogent folkhem lyckas växa sig så stort i Sveriges riksdag. Som jag ser det så är det ett annat symptom på samma sak.

Man brukar säga att det enda man säkert vet om framtiden är att man ingenting vet. Men det är självklart inte helt sant. Man vet ju en hel del så klart. Just när det gäller IT och hur det kommer att påverka skolan så är Horizon report svårt att komma runt.

Jag gillar framtiden. Jag skall ju leva resten av mitt liv i den :) 

Så när vi nu går in i lite paus och julfirande så lägg en timme eller två på att spana in framtiden. Läs Horizon report och fundera över hur det påverkar din skola. Din undervisning. Ditt ämne. Nu kör vi!

Föder skolan kreativiteten? SETT 2014

Some rights reserved 

Tänk vad som kan hända om man bara vågar säga ja istället för att lyssna på det där dåliga självförtroendet som viskar i örat att "nä det där vågar du inte. Du är inte tillräckligt bra". 

Där är så många som lyft mig genom åren. Som har öppnat dörrar. Som har uppmuntrat och bjudit in mig. Men det är jag som har tackat ja. Det är jag som har gett mig själv chansen att vara med.
Det hade jag inte vågat om jag inte hade varit omgiven av ett härligt gäng människor som stöttat och skapat trygghet. Det är familjen såklart. Men det är även arbetskamrater, rektorer, IKT-gänget i Lund och Digiteket. Det är den tryggheten man känner när man vet att man är omtyckt för den man är och inte för vilka resultat man har. Det är då man vågar ta risken att misslyckas men även chansen att lyckas.

Detta kan självklart föras över till det enskilda klassrummet. Till det arbete vi gör med våra elever. Vi vill att de skall vara kreativa och ta risker i sitt tänkande. Utmana sig själva att kliva utanför det trygga och invanda för att det är så man lär sig saker.

Att lära sig cykla handlar kanske mindre om att lära sig cykla än att lära sig ta risken att ramla. 

Det finns forskning som tyder på att vi människor naturligt siktar på riskminimering. Vi är mer oroliga över förluster än vi är benägna att se möjligheter helt enkelt. Då är det något som vi behöver träna på att förändra tänker jag :)

På SETT pratade jag om kreativitet. Vad det är och hur vi kan skapa en skola som stöttar kreativitet. Egentligen är det inte så svårt. Det handlar bara om tre saker

1. Skapa en trygg kultur i klassrummet där det är OK att misslyckas och där vi tillsammans stöttar varandra i att våga tänka divergent. Jante ut genom fönstret helt enkelt och ett mindre fokus på att tänka rätt utan istället tänka fritt!
2. Utgå från elevernas värld. Deras intressen och referensram. Man måste alltså som vuxen i skolan ha järnkoll på det som är ungdomskultur. Spel, filmer, youtube, memes ja allt det som är ungdomars allmänbildning.
3. Skarpa uppdrag! Det måste vara på liv och död. Det duger inte idag att det är läraren som är mottagare. Eller bara föräldrarna. Vi lever i en annan medievärld idag. Det vi gör skall vara vårt allra bästa och det skall vi visa för hela världen! Om det inte är på liv och död så är det inte på riktigt. 

Det är dags nu att våga förändra skolan så att den är i takt med sin samtid. Det betyder att vi måste fundera över hur vi organiserar och levererar skola. Precis som alla andra branscher  lever vi en revolutionerande tid.

Precis som banker, skobutiker och skivbolag måste vi förändras eller dö bort. Skolan är allt för viktig för att få dö! 

Våra barn vill lära sig! De vill umgås med varandra och oss. Vi har alltså alla förutsättningar vi behöver. Det är bara hur vi gör som vi behöver förändra. Det är rimligtvis inte särskilt svårt.
Men... ja vi måste våga säga ja!

Här är presentationen förresten :) 

Föder skolan kreativiteten? Sett 2014 from Anders Erenius

Nyckelkompetenser för att vara en bra lärare 2014

Some rights reserved by jlz

I veckan talade jag på Framtidens läromedel i Lund. Rubriken som jag hade var "fyra nyckelkompetenser som du måste utveckla hos dig och bland pedagogerna". Målgruppen var rektorer och fokus på vad som krävs för att lyckas med arbetet med att ta in tekniken i skolan på ett bra sätt.


Samtidigt som jag sätter mig och formulerar och strukturerar mina tankar och erfarenheter så kommer forskningsprojektet Unos uno ut med sin rapport för 2013. Härligt att notera att mina erfarenheter stämmer väl överens med de resultat som man kommer fram till i rapporten. Jag kunde helt enkelt välja att citera rapporten och därmed framstå som ännu mer trovärdig ;)

Skämt åsido. Det är skönt att notera att det blir allt mer tydligt att IT och skola handlar allt mindre om teknik och allt mer om pedagogik och lärande. Vi är på väg att vänja oss vid att tekniken finns och vi bygger bort allt mer av det som är hinder som gör att vi måste tänka teknik.

Om vi har eluttagen och nätverket på plats så behöver vi inte reflektera över det utan kan flytta vårt tänkande till vad vi vill göra istället.

Det är glädjande.

Som de skriver i rapporten 1-1 är inte ett IT-projekt utan ett förändringsprojekt.

Som pedagog eller som rektor tycker jag att man har stor nytta av TPACK som modell för att få syn på vad vi behöver fundera över. När det gäller ämneskunskaper och kunskaper i pedagogik så förutsätter vi att det är något som lärare besitter. Underförstått är ju också att de kan kombinera dessa kunskaper. De är ju liksom inte till för att leva var för sig utan är verktyg som vi använder i mötet med eleverna.

Reproduced by permission of the publisher, © 2012 by tpack.org

Den tekniska kompetensen är lite marigare. Vi förutsätter att den finns men kan faktiskt inte förutsätta det. Lärarhögskolorna har inte (ännu) tagit ledningen när det gäller IT och skola. Här vilar helt enkelt ett tungt ansvar på huvudmännen och de enskilda rektorerna att säkerställa att pedagogerna har rätt kompetens.

Nu är det gudskelov saker på gång som kan stötta i detta arbetet.

Verktyget LIKA. SKL tar fram ett självskattningsverktyg för att se var man är och vad som är nästa steg.

Vi har en digital agenda för Sverige. Digitaliseringskommissionen har desutom nyligen kommit med sitt andra betänkande med den underfundiga titeln "En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13)" Ja vi hoppas att det snart är vår ;)

Det finns alltså ett fokus på frågorna i olika delar av samhället. Men riktigt genomslag når det kanske först när samma visioner för svensk skola når ända fram till det departement som är ansvarigt för skolan (utbildningsdepartementet). Men där är man ännu inte redo att ta klivet in i detta millennium som det verkar. Eller om det bara är utbildningsministern..... 

Den uppmärksamme läsaren väntar fortfarande på den där fjärde kompetensen.... 

Den handlar om ledarskap. 

Lärarollen förändras till en del när IT gör sitt intåg. När arbetssätt och tillgång till information förändras behöver vi som lärare fundera över vår roll och vårt uppdrag och hur det påverkas. Jag för min del tror att vi på 5 till 10 års sikt kommer att se att det som handlar om bedömning av elevers kunskaper gentemot målen kommer att i mycket stor utsträckning skötas av datorer. I Horizon report pratar man om två till tre år men jag tror att det tar längre tid (läs avsnittet om learning analytics). Detta  kommer på många sätt att vara avgörande i att förändra lärarens roll. Om vi inte är den bedömande (dömande?) makten vad har vi då för roll. Jo kvar finns det som de flesta lärare upplever som den mest givande uppgiften. Att vara den som leder och skapar möjligheter till det kunskapande som är hela målet med skolan. Lärarens roll blir mer av coach och chef och mindre av domare. Jag tror att skolan har allt att vinna på detta. 

Här hittar du min presentation

Framtidens läromedel 20 mars from Anders Erenius

Dataspelsberoende? Vi har ju ingen annanstans att vara!

Some rights reserved by Mustafa Sayed

 Oj vad svårt det är att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Ännu svårare är det att se helheter och konsekvenser av samhällsförändring. Ju mer komplex världen blir desto skönare känns det med enkla förklaringar.

Enkla orsakssamband gör ju världen begriplig för oss och det känns plötsligt lite lättare att andas. 

Problemet är att i ett mycket komplext samhälle är lösningarna sällan enkla....

Ett exempel på sådan förenklad förklaringsmodell gäller svenska barns dataspelande. I veckan har vi fått en enkel och galant förklaring på de sjunkande resultaten i PISA. Lösningen är följaktligen precis lika enkel och galant den. Minska på dataspelandet! Moderaternas utbildningspolitiske talesman vill ha ett handslag med Sveriges föräldrar om att minska våra ungas dataspelande. Detta skall då i sin tur leda till ökat läsande (av läxor?) vilket skall ge bättre resultat i skolan. Man vill även att de unga skall röra på sig mer. Ökad fysisk aktivitet är ju självklart bra för våra unga.

Vill man förenkla det hela ett steg till (vilket vi mediekonsumenter självklart gör på sociala medier med kvällspressens benägna bistånd) så har Tobias Tobé plötsligt sagt att PISA resultaten sjunker för att svenska ungdomar spelar dataspel istället för att plugga. Ett klassiskt sätt att flytta fokus.

Det var inte det han sa. Men det var självklart ingen överraskning att det var så det skulle uppfattas. Vips har man flyttat över ansvaret för skolans problem (om där nu verkligen är några problem med att inte ligga högt i PISA. Men det är en annan diskussion) från politiken, kommunerna och skolorna till oansvariga föräldrar som inte tar ansvar och uppfostrar sina barn.

Utspelet har dock stött på hårt motstånd. Inte minst från forskarvärlden.

Allt påminner om den ständigt återkommande diskussionen om den alltid lika degenererade "ungdomen"

Detta har jag skrivit om tidigare

Den kanske bästa artikeln i ämnet skrevs redan 2008 av Andreas Ekström i sydsvenskan och heter Varning för barn

Man kan sammanfatta det hela med att ungdomar är oansvariga och på väg mot katastrof!

Lösningen är och har alltid varit "Hopp och lek ute"! 

Här är det dags att komplicera bilden lite. Vuxenvärlden skall enad stå emot de ungas vilja att kasta sig mot fördärvet genom dataspelande. Vi skall öppna dörren och låta de unga vandra ut i friska luften.

Men se. Vuxenvärlden talar med kluven tunga. Få saker är så impopulärt som ungdomar som rör sig ute. Detta är något som man aktivt försöker (och lyckas) bygga bort i vårt samhälle. Ett rykande aktuellt exempel har vi i Malmö. Fotbollsplanen vid Västra skolan i Malmö har fått stängsel och låst grind så att barnen inte är där och spelar boll utanför skoltid. Grannarna har klagat på buslivet och krävt att man håller ungar och ungdomar borta från bollspelandet.

Ungdomar har egentligen inte så höga krav. Men på några punkter är ungdomar, generation efter generation, rörande överens.

De vill träffas och de vill göra det utanför vuxenvärldens kontroll. De vill hänga, hångla, prova på vuxensaker.

Ute i samhället har vi undan för undan byggt bort dessa platser. Men teknikutvecklingen har gjort att ungdomar idag har möjlighet att skapa just dessa platser på nätet. Men se då reagerar vuxenvärlden som alltid på samma sätt. Dags att börja bygga bort!

Det är banne mig inte lätt att vara ung!

Vad gör vi med våra barn egentligen?

http://www.flickr.com/photos/pinksherbet/sets/72157603035456745/

Min dag började med ett ledset barn. Ett barn som klagar över ont i magen. Ett barn som inte vill gå till skolan.
Till viss del handlade det om laktosintolerans men till den avgörande delen handlade det om något annat och mycket värre.

Det handlar om stress

Vårterminen i sexan är nu fullklottrad med prov. Nationella prov. Många olika delar som skall testa än det ena än det andra. Tid har avsatts för att mäta och väga elevernas kunskaper.
Jag frågade mitt barn vad han trodde att jag ville att han skulle "ge" mig. Vad han trodde att jag förväntade mig av honom. Svaret blev att han trodde att jag ville att han skulle ha bra betyg.
Jag tittade honom i djupt i ögonen och sa till honom att vad jag vill att du skall göra är att du lär dig en massa. Betygen bryr jag mig inte om. Jag bryr mig om vad du kan.

Vad du lyckas prestera på ett antal prov eller vilka bokstäver du får i betyg ändrar inte hur jag ser på dig mitt älskade barn. 

 
Om du har F eller A ändrar inget i mina känslor för dig.

Hans axlar åkte ner en bit men faktum kvarstår. Det är massor av prov som skall göras.

Är detta verkligen det vi vill att våra barn skall göra i skolan? Är det så viktigt att mäta och väga att det är värt all den tid vi flyttar från lärandetid till mätande tid?

I grunden vilar här en syn på människan. Är människan av naturen nyfiken och vill lära sig. Eller är människan av naturen lat och måste tvingas till lärande. Hela diskussionen bygger på detta. Betyg har vi för att motivera eleverna. Det har Björklund sagt.

Jag har också sett de elever som blir motiverade av betyg. De finns. Jag har också sett motsatsen. De som betygen släcker all lust att ens vara i skolan för.

Vad säger då forskningen om det här? Tja väldigt lite talar för att betyg leder till bättre lärande. Med undantag för de som får höga betyg då....

När det gäller motivation är det den inre motivationen som är den som är kraftfull. Yttre motivation i form av belöningar fungerar dåligt. Ibland rentav kontraproduktivt.


Så vad är det som leder till bättre kunskapande och bättre lärande? Peter Gärdenfors pratar om tre faktorer som gynnar motivation

• Vår inneboende nyfikenhet – som ofta är lekfull. Barns lek men även vuxnas hobbys och intressen är en slags lek.
• Känsla av kompetens. Jag kan, jag behärskar situationen. Ha kontroll över situationen.
• Ömsesidighet – vi tycker om att göra saker tillsammans. Kamratlärande är en väldigt stark mekanism.

Detta kan man jämföra med Daniel Pinks drivkrafter för motivation

Autonomy Mastery Purpose

 

Eller varför inte Sebastian Deterdings

Freedom Mastery Meaning

När skall dessa kunskaper gå in i huvudet på våra politiker som beslutar om vad vi skall göra i skolan. NÄR?
När skall dessa kunskaper nå in i huvudet på de lärare som arbetar i den svenska skolan? NÄR?

Framförallt undrar jag hur många ungar vi tycker att det är lämpligt att vi offrar på vägen.